Kungl. Maj.ts Proposition Nr 44.
1
Nr 44.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
åt värnpliktige M. A. Amans änka och minderåriga barn;
given Stockholms slott den 23 januari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,
att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,
avlidne värnpliktige M. A. Åmans änka Anna Margareta Fredrika Åman,
född Näsström, och makarnas två minderåriga barn må — utan hinder
därav, att Åman avlidit efter utgången av den i § 4 av förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, angivna tid av två år från det sjukdomen blev
känd — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill de enligt grunderna för nämnda förordning kunna
anses berättigade.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 37 käft. (Nr 44.)
232 20 1
2
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 44.
Utdrag av protokollet över lånt för svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 januari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstjerna,
Undén,
Thorsson,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:
»Uti § 1 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att
därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, staten skall utgiva
ersättning jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning
utgives jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas
under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller från
det sjukdomen blev känd, utgiver staten, enligt § 4''mom. 3 a) och b) i
nämnda förordning, dels begravningshjälp med 75 kronor, dels ock till
änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skadan uppkom, eu
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 44. 3
årlig livränta av 180 kronor från dödsfallet, så länge hon lever ogift, och
till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller fodes därefter
i ett förut slutet äktenskap, en årlig livränta av 90 kronor från dödsfallet,
till dess det uppnått femton års ålder, dock att där livräntor till
efterlevande skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande
till vad på en var livräntetagare belöper, till detta belopp
nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
I överensstämmelse med riksdagens därom fattade beslut hava genom
kungl. kungörelser den 28 juni 1918 och den 20 augusti 1919 bestämmelser
utfärdats angående viss höjning för åren 1918 och 1919 av ersättning,
som utgår jämlikt förenämnda förordning den 18 juni 1909.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 17 december 1919 dagtecknad
skrift har värnpliktige M. A. Åmans änka Anna Margareta Fredrika
Åman, född Näsström, anhållit, att ersättning måtte tillerkännas henne
och makarnas två minderåriga barn med anledning därav, att hennes
man avlidit till följd av sjukdom, lungtuberkulos, som han ådragit sig
under militärtjänstgöring.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:
Med skrivelse den 19 april 1918 överlämnade befälhavaren för
Västernorrlands regemente en av värnpliktige Åman gjord framställning
om ersättning i anledning av förenämnda sjukdom, och förklarade riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 17 maj 1918 Åman hava ådragit
sig ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning med
stöd av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, kunde
honom tillerkännas. På grund av detta beslut åtnjöt Åman sjukhjälp
med 1 krona 50 öre om dagen för tiden från och med den 31 mars
1917 till och med den 31 december 1918, varefter han intill sin död
den 30 juni 1919 uppbar livränta efter 450 kronor för år. Ersättningen
för åren 1918 och 1919 har författningsenligt förhöjts med 50 procent.
Sedan Åman avlidit, gjorde hans änka hos riksförsäkringsanstalten
framställning om ersättning åt sig och sina i äktenskapet med Åman
födda barn Gunborg, född den 3 oktober 1914, och Gunnar, född den
13 november 1916. Med tillämpning av stadgande i § 4 mom. 3 av
förenämnda förordning den 18 juni 1909 förklarade emellertid riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 8 december 1919, att som värnpliktige
Åmans ifrågavarande sjukdom medfört döden, sedan mer än två år
Ansökan av
Anna Margareta
Fredrika
Aman, född
Näsström.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 44.
förflutit, från det sjukdomen blev känd, riksförsäkringsanstalten icke vore
berättigad att utgiva någon ersättning i anledning av dödsfallet.
Enligt intyg av vederbörande komniunalnämndsordförande befinna
sig änkan Åman och hennes barn i små omständigheter.
Yttrande av Riksförsäkringsanstalten har den 8 januari 1920 avgivit infordrat
rike t orsak- utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande:
sTaUen" Av utredniugen i ärendet framginge, att värnpliktige Åman av
lidit
i den sjukdom, för vilken han i livstiden åtnjutit ersättning från
riksförsäkringsanstalten, samt att den preskriptionstiden överstigande tidrymden
i förevarande ärende inskränkte sig till omkring tre månader.
Vidare borde erinras därom, att i det av riksförsäkringsanstalten med
biträde av utsedda sakkunniga den 30 december 1918 avgivna förslag
rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, icke intagits någon preskriptionsbestämmelse
av sådan art, som förut angivits.
Slutligen kunde framhållas, att riksdagen i sin skrivelse nr 10 A
för år 1919, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
medgivit, att till .avlidne värnpliktige A. Kalldins änka och minderåriga
barn finge utan hinder därav, att Kalldin avlidit efter utgången av den
uti förordningen den 18 juni 1909 angivna tid av två år från det sjukdomen
blev känd, utbetalas den ersättning, vartill de enligt grunderna
för nämnda förordning kunde anses berättigade.
På grund av vad sålunda anförts samt jämväl i övrigt i ärendet
förekommit, syntes det riksförsäkringsanstalten vara med billighet överensstämmande,
att något understöd tillerkändes eller utverkades åt änkan
Åman och makarnas förenämnda minderåriga barn.
1 detta sammanhang tilläte sig riksförsäkringsanstalten meddela, att
därest ersättning i anledning av värnpliktige Åmans död skolat utgå
enligt förut omförmälda förordning, riksförsäkringsanstalten skulle hava
tillerkänt änkan Åman, så länge hon levde ogift, och vart och ett av
de minderåriga barnen, till dess det uppnådde 15 års ålder, årliga livräntor
av respektive 180 och 90 kronor att utgå från den 1 juli 1919.
Därjämte skulle hava utanordnats begravningshjälp med 75 kronor. På
grund av kungörelsen den 20 augusti 1919 skulle sistnämnda belopp
ävensom den å 1919 belöpande delen av livräntorna hava förhöjts med
50 procent.
Departements
chefen.
Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit, anser jag billigheten
kräva, att sökanden och hennes barn, i överensstämmelse med vad
Kung!. May.ts Proposition Nr 44.
5
tidigare i liknande fall ägt rum, utan hinder av ifrågavarande preskriptionsbestämmelse
tillerkänna ersättning enligt de i förenämnda förordning
den 18 juni 1909 angivna grunder.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att till den i följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,
avlidne värnpliktige M. A. Åmans änka Anna Margareta Fredrika Åman,
född Näsström, och makarnas två minderåriga barn må — utan hinder
därav, att Åman avlidit efter utgången av den i § 4 av förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, angivna tid av två år från det sjukdomen blev
känd —- från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill de enligt grunderna för nämnda förordning kunna
anses berättigade.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik von Horn.