Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
I
Nr 42.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt tillämpning av lagen den 19 juni 1917 med vissa
bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av
krig föranledda förhållanden; given Stockholms slott den
23 januari 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt tillämpning
av lagen den 19 juni 1917 med vissa bestämmelser mot oskäliga
pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 35 käft. (Nr 42.)
1
2
Kungl. Maj.ts proposition Nr 42.
Förslag
till
Lag
om fortsatt tillämpning ar lagen den 19 juni 1917 med vissa bestämmelser
mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1917 med vissa bestämmelser
mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden, sådan denna lag gäller till och med den 29 februari 1920,
skall äga fortsatt tillämpning till och med den 28 februari 1921; dock
skall från och med den 1 mars 1920 9 § hava följande lydelse:
Livsmedelsnämnd eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd åligger
att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att brott mot denna lagangivas
till åtal.
Förordnande, som avses i 1 §, samt förbud och annan bestämmelse,
som enligt 5 § meddelats, skola ej gälla längre än till och med
den 28 februari 1921. I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, som i lagen avses, skall vad där är stadgat
fortfara att gälla även efter sistberörda dag.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 42.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 16 januari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PetréN,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:
»Lagen den 19 juni 1917 med vissa bestämmelser mot oskäliga
pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden upphör att
gälla den 29 februari 1920. Med anledning härav hava från socialstyrelsen,
folkhushållningskommissionen av juni 1919, överståthållareämbetet
och samtliga länsstyrelser infordrats utlåtanden, huruvida bestämmelser
av det innehåll, som innefattades i nämnda lag, kunde
anses erforderliga för tiden efter sistberörda dag, och hava dessa utlåtanden
nu inkommit.
Socialstyrelsen har framhållit, att under förarbetena till lagen
vissa betänkligheter uttalats av de för ändamålet tillkallade sakkunniga
med avseende å effektiviteten och lämpligheten av en sådan lagstiftning
som ifrågavarande samt att styrelsen icke kunde underlåta att tillmäta
dessa betänkligheter en viss betydelse. Å andra sidan borde emellertid
framhållas, att de förhållanden^ vilka föranlett lagens tillkomst, fortfarande
torde vara i viss mån för handen. Därtill komme, att lagen,
Social
styrelsen.
4
Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 42.
trots de bristfälligheter, som måhända vidlådde densamma, genom sin
blotta tillvaro torde vara ägnad att motverka de tendenser till oskäligprisstegring,
som icke kunde förväntas upphöra -så snart efter världskrigets
slut. 1 enlighet med vad sålunda anförts ansåge sig styrelsen
sakna skäl att tillstyrka ifrågavarande lagstiftnings upphörande i och
med utgången av lagens giltighetstid den 29 februari 1920.
Foikhuth&u- Folkhushållningskommissionen har anfört, att erfarenheterna rörande
"''"»iwen”1” lagens tillämpning visade, att densamma syntes vara av betydelse jämväl
under andra förhållanden än dem, som närmast framkallats av
världskriget och dess återverkan på vår inhemska marknad. Det skydd
iör konsumtionen mot oskälig prissättning å av producenter, handlande
eller andra saluförda eller tillhandahållna förnödenheter, som lagen
åsyftat och även i viss utsträckning torde hava visat sig kunna bereda,
syntes alltjämt vara av nöden, icke minst under den dyrtid, som ännu
kännetecknade vårt land. Det vore sålunda kommissionens uppfattning,
att åt bestämmelserna i förenämnda lag borde givas fortsatt giltighet
och att, törst sedan hithörande förhållanden undergått en väsentlig förändring,
till förnyad prövning måtte upptagas frågan, huruvida de borde
alldeles försvinna ur lagstiftningen eller i eventuellt modifierad form
ingå såsom en beståndande del av densamma.
Lättstyrd- 1 de av överståthållareämbetet och länsstyrelserna avgivna ut
låtandena
hava väsentligen olika meningar uttalats beträffande frågan
om behovet av förevarande lagstiftnings prolongation. Överståthållareämbetet
samt länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västeruorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län hava samtliga ansett, att
lagen borde erhålla fortsatt giltighet. Jämväl länsstyrelserna i Uppsala
och Malmöhus län hava uttalat sig för ett förnyande av själva lagen men
samtidigt gjort gällande, att fortsatt tillämpning av lagens bestämmelser
under nuvarande förhållanden näppeligen vore motiverat. Länsstyrelsen
i Stockholms län har förklarat sig förhindrad tillstyrka prolongation, då
sådana förhållanden, som förutsattes i 1 § av lagen, numera ej kunde
anses föreligga. Övriga länsstyrelser hava avstyrkt förlängning av lagens
giltighetstid. Av dessa hava emellertid länsstyrelserna i Östergötlands
och Kopparbergs län framhållit, att en lagstiftning i det syfte, som avses
i förevarande lag, syntes böra antagas att gälla under normala förhållanden.
*
Såsom skäl för lagens prolongation, vilken sålunda förordats av
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
överståthållareämbetet och flertalet länsstyrelser, hava dessa huvudsakligen
anfört, att ehuru varutillgången efter krigets slut avsevärt förbättrats,
en kännbar knapphet å ett flertal viktiga förnödenheter, som
i lagen avsåges, dock alltjämt vore rådande, vilket förhållande i sin män
bidragit till fortvaron av den Under kristiden rådande höga prisnivån.
Så länge berörda knapphet rådde, måste man befara, att försök att med
konstlade medel framkalla obefogade prisstegringar ej skulle utebliva,
och saknades ej heller tendenser i denna riktning. Med hänsyn till
osäkra importförhållanden och andra omständigheter vore det ej uteslutet,
att en försämring i den nuvarande varutillgången kunde inträda och
prisnivån ytterligare stiga. Tillvaron av lagen kunde ej anses medföra
skada för den lojala handeln och varuomsättningen. Ehuru lagen under
år 1919 tillämpats i allenast ett ringa antal fall, hade den dock genom
det straffhot, som den inneburit, verkat återhållande på osunda och
samhällsskadliga företeelser på prisbildningens område.
Lika med flertalet av de hörda myndigheterna finner jag vägande Departementsskäl
tala för utsträckande av prisockerlagens giltighetstid. De förhållan- chefenden,
som föranlett lagens tillkomst, äro alltjämt i viss mån förhanden
och kunna väntas fortfara under ännu någon tid framåt. Det kan ej
heller anses uteslutet, att, så länge våra handels- och sjöfartsförbindelser
äro så osäkra som för närvarande, ökade svårigheter kunna uppstå för
landets varutillförsel samt föranleda förminskad tillgång å varor och
stegrade pris.
Men frånsett att ännu rådande abnorma förhållanden påkalla lagbestämmelser
för att stävja ett obehörigt utnyttjande av kristidens svårigheter,
synes mig lagen så mycket mindre för närvarande böra upphöra
att gälla, som dess syfte torde böra tillgodoses jämväl för framtiden.
Aven efter inträdandet av mera normala förhållanden lärer behov
förefinnas av straffbestämmelser gällande jämväl för andra fall av ocker
än sådana, som avses i lagen den 14 juni 1901. Otvivelaktigt behöver
lagstiftningen i fråga i samband härmed omläggas — särskilt har
det även under lagens hittillsvarande tillämpning framstått som ett
önskemål att erhålla en klarare bestämning å de förfaranden, som lagstiftningen
avser att straffbelägga — men innan eu dylik, allmängiltig
ockerlagstiftning kan komma till stånd, synes emellertid, för bevarande
av erforderlig kontinuitet i rättsuppfattningen, nu gällande tillfälliga
prisockerlag höra bibehållas, intill dess ny lagstiftning av mera permanent
natur hinner träda i kraft, vilket tidigast torde kunna ske efter
förslags framläggande vid 1921 års riksdag.
6
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 42.
Jag anmärker härvid, att även i andra länder efter krigstillståndets
upphörande lagstiftningar med motsvarande innehåll äro gällande.
Så är1 fallet exempelvis i England samt i våra grannländer Danmark
och Norge.
Med hänsyn till vad jag nu anfört, tillstyrker jag förlängning av
prisockerlagens giltighetstid under ett år från den 29 februari 1920.
Vad angår de särskilda bestämmelserna i lagen synes det vara
uppenbart, att den allmänna förutsättning för lagens tillämpning, som
enligt 1 § utgöres av förhandenvaron av »utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden», alltjämt måste anses föreligga. Jag får i detta
avseende hänvisa till mitt förut denna dag till statsrådsprotokollet avgivna
yttrande rörande förfoganderättslagens prolongation, däri jag i korthet
angivit skälen för denna ståndpunkt.
Enligt 9 § sådan densamma lyder enligt lagen den 30 april 1918
åligger det livsmedelsstyrelser och livsmedelsnämnder att ägna synnerlig
uppmärksamhet däråt, att brott mot lagen angivas till åtal. Då bibehållandet
av berörda organ för livsrnedelsregleringen kan antagas inom
en nära framtid bliva obehövligt, torde förevarande paragraf böra givas
en med dess ursprungliga lydelse i 1917 års lag överensstämmande avfattning,
varigenom ifrågavarande skyldighet kommer att åligga livsmedelsnämnd
eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd.
I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta ett förslag om fortsatt tillämpning till och med
den 28 februari 1921 av förevarande lag.»
Föredraganden uppläste härefter ett förslag till lag om fortsatt
tillämpning av lagen den 19 juni 1917 med vissa bestämmelser mot oskäliga
pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, vilket förslag
var av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1); och hemställde
toredraganden, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87
regeringsformen angivna ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan blev av Hans Maj:t Konungen bifallen.
Ur protokollet:
Adil Wifvesson.
*) Denna bilaga, som är av ordagrant lika lydelse med det vid propositionen fogade lagförslaget,
har hfir uteslutits.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 42.
Utdrag av protokollet, hållet i Knngl. Maj.ts lagråd fredagen
den .23 januari 1920.
N är varande:
Justitieråden AmÉen,
friherre Leijonhufvud,
Edelstam,
Regeringsrådet Linnér.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
16 januari 1920, hade Kungl. Maj:t förordna!, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättat förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 19
juni 1917 med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessor
Thor Sjöfors.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
8
Kungl. Maj.ts proposition Nr, 42.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 23 januari 1920. .
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Statsråden: PetréN,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Olsson.
Ohefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets
denna dag avgivna utlåtande över det den 16 innevarande januari
till lagrådet remitterade förslaget till lag om fortsatt tillämpning av
lagen den 19 juni 1917 med vissa bestämmelser mot oskäliga pris
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden samt hemställde,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, matte, jämlikt
§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivar Brynolf.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.