Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
1
Nr 406.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—
1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels
ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given Stockholms
slott den 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1920—1921 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen
den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga
emeritilöner;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det grundtal, i förhållande
vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för
sänkning, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen utgående
dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 347 käft. (Nr 406.)
1
2
Kungl. Maj ds Proposition Nr 406.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstlerna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:
dt kyrkoår- Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om bere
ministrariny
dande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—1921 åt ordinarie
reglerade pa>- präster i nyreglerade pastorat m. fl. prästmän.
torat m. fl.
Det torde därvid vara lämpligt att till en början i största korthet
redogöra för de åtgärder, som hittills blivit vidtagna i syfte att bereda
dyrtidsunderstöd åt prästerskapet. En utförligare redogörelse härför
lämnas i kyrkofondskommitténs såsom bilaga till propositionen nr 325
till 1919 års riksdag tryckta betänkande av den 6 mars 1919 angående
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 406.
3
krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919 —1920 åt ordinarie präster
1 nyreglerade pastorat m. fl. prästmän.
De grundläggande bestämmelserna i ämnet återfinnas i den efter
riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den 30 augusti 1918
(nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat
samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.
I denna lags 1 § stadgas, att till kyrkoherdar och komministrar,
för vilka lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning
den 9 december 1910 trätt i tillämpning, samt till extra ordinarie
präster, med avseende å vilkas löneförmåner föreskrifterna i 12, 13 och
14 §§ samt 25 § första stycket samma lag skola lända till efterrättelse
(d. v. s. ständiga adjunkter och adjunkter i egentlig bemärkelse), må
jämlikt av Konung, riksdag och kyrkomöte beslutade grunder samt enligt
av Konungen utfärdade närmare bestämmelser utgå krigstidstillägs: och
krigstidshjälp för ecklesiastikåren 1917—1918 och 1918—1919. Lagens
2 § stadgar, att för tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919 må, där
Konungen i enlighet med grunder, som av Konungen och riksdagen
beslutas, förordnar om tilldelande av krigstidstillägg och krigstidshjälp eller
annat därmed jämförligt understöd åt befattningshavare i statens tjänst,
i den mån hinder ej möter av vad i lagens 5 § finnes stadgat, jämlikt
av Konungen och riksdagen beslutade grunder och enligt av Konungen
utfärdade närmare bestämmelser utgå krigstidsunderstöd, efter ecklesiastikår
räknat, till de i 1 § omförmälda prästerna. Vidare förordnas i lagens
3 §, att innehavare av prästerlig emeritilön äger jämlikt för ecklesiastikåret
1918—1919 av Konung, riksdag och kyrkomöte och för tiden därefter
av Konungen och riksdagen fattade beslut samt enligt de närmare
bestämmelser, Konungen meddelar, uppbära krigstidstillägg, ävensom att
i fråga om sådant krigstidstillägg de grunder, som äro eller varda fastställda
för krigstidstillägg eller annat dylikt understöd åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst, skola äga motsvarande tillämpning.
Angående sättet för gäldandet av det sålunda utgående krigstidsunderstödet
föreskrives i 4 §, att dylikt understöd åt kyrkoherdar och
komministrar samt s. k. ständiga adjunkter skall för tiden efter den 1
maj 1918 för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i
den mån sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till
prästerskapet anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 §
första mom. samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets
Lagen *•/„
1918.
4
Kungörelserna
S0/8
1916.
Kung!. May.ts Proposition Nr 406.
avlöning stadga. Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd
åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat
utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje
helt eller påbörjat 10-tal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall
ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande
beloppet. Krigstidsunderstöd åt ordinarie präster och ständiga adjunkter
för ecklesiastikåret 1917 —1918 ävensom dylikt understöd åt adjunkter i
egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön skall i
sin helhet gäldas ur kyrkofonden.
I lagens 5 § meddelas den bestämmelsen, att kyrkofonden ej får
för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd
än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast
föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter
blivit bestridda.
Slutligen stadgas i 6 §, att de närmare föreskrifter, som erfordras
för lagens tillämpning, skola meddelas av Konungen.
Med föranledande av bestämmelserna i ovanberörda lag utfärdades
i överensstämmelse med av riksdagen och kyrkomötet godkända grunder
för krigstidsunderstödets utgående tre kungörelser, dagtecknade även de
den 30 augusti 1918, dels angående krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret
1917—1918 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt vissa extra ordinarie präster, dels angående dylikt understöd för
ecklesiastikåret 1918—1919 åt nyssberörda prästmän, dels ock angående
krigstidstillägg under sistnämnda ecklesiastikår åt innehavare av prästerliga
emeritilöner. Uti förstberörda två kungörelser intogos tillika med
stöd av bestämmelsen i 6 § 8 mom. lagen om kyrkofond den 9 december
1910 föreskrifter angående krigstidsunderstöd åt extra ordinarie prästmän,
vilkas arvoden utgå enligt nyssnämnda lagrum (kontraktsadjunkter).
De i kungörelserna den 30 augusti 1918 stadgade grunderna för
beräknandet av det vissa prästmän under ecklesiastikåret 1918—1919
tillkommande krigstidsunderstödet anslöto sig i huvudsak till de bestämmelser,
vilka jämlikt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle för detta
år gälla för krigstidsunderstöd åt statens i tjänst varande och f. d.
befattningshavare. Av de avvikelser, som förekommo, var den viktigaste
den, vilken rörde krigstidstillägget till de i tjänst varande prästmännen,
och bestod däri, att grundplåten utgick med ett mindre belopp (200
kronor i stället för 365 kronor) och det procentuella tillägget efter en
lägre procentsats (30 procent i stället för 33 V3) än som lastställts för
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
statstjänstemannen, samt att i samband därmed maximum för det procentuella
tillägget bestämdes något lägre än i fråga om statstjänstemännen
(1,500 kronor för år i stället för 1,642 kronor 50 öre).
Bestämmelserna om prästernas dyrtidsunderstöd för ecklesiastikåret fj''
1919—1920 återfinnas i två kungörelser av den 16 juli 1919, den ena se\oi9.
(nr 472) angående dyrtidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt vissa
extra ordinarie präster och den andra (nr 473) angående dyrtidstillägg
under sagda ecklesiastikår åt innehavare av prästerliga emeritilöner.
I förstnämnda kungörelse stadgas i fråga om de allmänna grun- B ^tjänst
derna för understödets utgående i huvudsak följande. prästmannen.
Dyrtidstillägg utgår enligt § 1 till nedan angivna prästerliga befattningshavare,
nämligen:
1) kyrkoherdar och komministrar, såväl ordinarie befattningshavare
som s. k. långvakansvikarier), för vilka lönereglering, fastställd enligt
lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets
avlöning, trätt i tillämpning;
2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän, vilkas
avlöningsförmåner bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag omförmäles
(s. k. ständiga adjunkter);
3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3
mom. förordningen den 18 april 1914 (nr 40) angående reglering av
det extra ordinarie prästerskapets avlöning m. m. (adjunkter i egentlig
bemärkelse); samt
4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8 mom.
lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 37) om kyrkofond (kontrakts- ■
adjunkter, j ärnvägspräst).
Bestämmelser om dyrtidstilläggets storlek lämnas i § 2. Tills
vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar utgår tillägget
— med vissa begränsningar och undantag — med dels ett belopp, motsvarande
60 procent av de kontanta avlöningsförmåner av i kungörelsen
särskilt omförmäld beskaffenhet, vilka jämlikt fastställd lönereglering eller
med stöd av gällande författningsbestämmelser utgå till befattningshavaren
under ecklesiastikåret (procentuellt tillägg), dels ock därutöver
med 1 krona för dag (dagtillägg). Det procentuella tillägget får utgå
med ett belopp av högst 10 kronor 65 öre för dag räknat.
6
Kung!,. Maj.ts Proposition Nr 406.
Till vissa befattningshavare utgår dock tillägget med förhöjt belopp *.
År kyrkoherde, komminister eller ständig adjunkt anställd i pastorat, där
ny lönereglering trätt i kraft före den 1 maj 1919, och har befattningshavaren
i fråga under hela eller någon del av senare hälften av ecklesiastikåret
1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg enligt kungörelsen
den 30 augusti 1918, eller har annan extra ordinarie präst än ständig
adjunkt under hela eller någon del av senare hälften av nyssberörda
ecklesiastikår varit berättigad till krigstidstillägg enligt sagda kungörelse,
skall det procentuella tillägget förhöjas från 60 till 75 procent och dagtillägget
från 1 krona till 1 krona 25 öre, samt maximum för det procentuella
tillägget från 10 kronor 65 öre till 12 kronor 75 öre för dag räknat.
Dyrtidstillägg beräknas enligt § 3 å följande slag av löneförmåner:
1) för kyrkoherdar och komministrar å lön, ålderstillägg, hyresersättning
och skjutsersättning;
2) för ständiga adjunkter å adj unktsarvode (såväl grundbelopp som
ålderstillägg);
3) för adjunkter i egentlig bemärkelse å adj unktsarvode (såväl grundbelopp
som ålderstillägg och förhöjning i arvode på grund av tjänstgöring
vid två ordinarie befattningar) och vikariearvode; samt
4) för kontraktsadjunkter å av Konungen bestämt arvode.
Befattningshavare, vilken är berättigad att erhålla förhöjt dyrtidstillägg
och vilken den 1 november 1918 hade hustru i livet eller underhöll
barn under 15 års ålder, äger enligt §§ 4 och 5 under vissa förutsättningar
åtnjuta dyrtidshjälp med samma belopp, som enligt kungörelsen
den 3 december 1918 utgick till statens befattningshavare i motsvarande
löneläge såsom extra krigstidshjälp för senare halvåret 1918 **.
I § 6 meddelas bestämmelser för det fall, att vederbörande befattningshavare
innehar två tjänster av i § 1 angiven beskaffenhet. Det
föreskrives, att dyrtidstillägg utgår för endast den ena av dessa befattningar,
nämligen den högst avlönade, eller, om avlöningsförmånerna äro
lika, för den befattning, till vilken vederbörande först erhållit befordran
eller förordnande. Undantag göres dock för adjunkt i egentlig bemärkelse,
vilken tjänstgör som biträde vid eller uppehåller två ordinarie tjänstebefattningar.
* Denna förhöjning avser att utgöra ersättning för det uteblivna extra krigstidstillägget
under ecklesiastikåret 1918—1919. Se härom närmare i kyrkofondskommitténs förutnämnda betänkande
av den 6 mars 1919, sid. 8—13, 26 och 26.
** Denna dyrtidshjälp avser att utgöra ersättning för den uteblivna extra krigstidshjälpen
under ecklesiastikåret 1918—1919. Se härom närmare i kyrkofondskommitténs förutnämnda betänkande
av den 6 mars 1919 samt statsutskottets utlåtande nr 149 till 1919 års riksdag.
7
Kung1. May.ts Proposition Nr 406.
Innehar i § 1 angiven prästerlig befattningshavare samtidigt annan
tjänst, vid vilken han är berättigad att uppbära dyrtidstillägg av statsmedel,
är han enligt § 7 icke berättigad att uppbära dagtillägg av ecklesiastika
medel. I § 7 stadgas jämväl, att befattningshavare, som för
senare halvåret 1918 uppburit extra krigstidshjälp av statsmedel, är undantagen
från åtnjutande av dyrtidshjälp av ecklesiastika medel. Från åtnjutande
av såväl dyrtidstillägg som dyrtidshjälp enligt i kungörelsen angivna
grunder äro jämlikt § 8 undantagna kyrkoherdar i prebendepastorat.
I § 9 lämnas närmare föreskrifter angående dyrtidsunderstödets
utgående under tjänst- och nådår.
Utom nu berörda stadganden rörande de allmänna grunderna för
dyrtidsunderstödets utgående innehåller kungörelsen i fråga även närmare
föreskrifter rörande understödets utbetalning.
Dyrtidstillägget åt innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår 2) Emeriti.
efter i huvudsak enahanda grunder som tillägget för år 1919 till statens
pensionärer med tillämpning av s. k. glidande skala.
I kungörelsen om dyrtidstillägg åt emeriti stadgas i § 2, att dyrtidstillägget
för de prästerliga pensionärerna beräknas med ledning av det
grundtal, som gäller för bestämmande av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst under år 1919, på så sätt, att det grundtal,
som äger tillämpning i fråga om beräkning av dyrtidstillägg åt statens
pensionärer under första kvartalet av kalenderåret 1919, tillämpas vid
bestämmandet av dyrtidstillägg åt emeriti under första kvartalet av ecklesiastikåret
1919—1920 o. s. v.
I § 3 föreskrives, att dyrtidstillägget för den del av emeritilönen,
som utgör 125 kronor för kvartal, utgår efter ett procenttal, som motsvarar
grundtalet, och tillägget för den del av emeritilönen, vilken överstiger
125 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar en
tredjedel av grundtalet.
Innehavare av emeritilön, som varit berättigad uppbära dylik lön
från och med den 1 maj 1918 eller tidigare dag, äger enligt § 4 såsom
dyrtidstillägg uppbära, förutom det belopp, som tillkommer honom enligt
§§ 2 och 3, ytterligare ett belopp av 87 kronor 50 öre för kvartal*.
De här ovan angivna grunderna för bestämmandet av dyrtidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 åt de i tjänst varande prästmannen
avvika i åtskilliga avseenden från dem, som varit gällande i fråga
om statens befattningshavare under kalenderåret 1919.
* Detta belopp avser att utgöra ersättning för det uteblivna extra krigstidstillägget under
ecklesiastikåret 1918—1919. Jfr not. 1 å sid. 6.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
Rörande den särskilda förhöjning av tillägget, som kommer vissa prästerliga
befattningshavare till del, liksom i fråga om den dyrtidshjälp, som i en
del fall utgår, och vilka båda former av understöd avse att ersätta det uteblivna
extra krigstidsunderstödet för senare hälften av ecklesiastikåret
1918—1919, tillåter jag mig hänvisa till vad jag därom redan anfört.
De särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka
utarbetade förslag till bestämmelser om krigstidsbidrag åt statens befattningshavare
och pensionärer för år 1919, framlade alternativa förslag till
bestämmelser om dylikt krigstidsbidrag. Det ena av dessa alternativ utgick
från ett system med s. k. glidande skala, det andra byggde på det
dittills använda systemet med för hela året fastställda fixa belopp. Som
bekant blev det systemet med glidande skala, vilket kom att tillämpas
för statstjänstemännens del. Vad- åter prästerna beträffar, ansåg man,
att det med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie prästerskapets
löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridande av det
till samma prästmän utgående dyrtidsunderstödet, skulle vara förenat
med synnerligen stora svårigheter att övergå till ett system med glidande
skala. Understödet till de i tjänst varande prästmännen utmättes därför
efter systemet med fixa belopp. För att bereda möjlighet att under
ecklesiastikårets lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det prästerna
tilldelade dyrtidsunderstödet, erhöll emellertid Kungl. Maj:t rätt att, därest
det s. k. grundtal, varefter statstjänstemännens dyrtidstillägg skulle beräknas,
under året bleve föremål för sänkning, förordna, att det till
prästerna utgående understödet skulle undergå skälig minskning. Med
anledning härav formulerades det i förutberörda kungörelse den 16 juli
1919 intagna stadgandet om dyrtidstilläggets storlek på sådant sätt, att
bestämmelsen förklarades skola gälla allenast tills vidare och intill dess
Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.
Storleken av det till prästerna under ecklesiastikåret 1919—1920
utgående så att säga normala dyrtidstillägget (d. v. s. tillägget med bortseende
från förut omförmälda förhöjning) har med utgångspunkt från
departementssakkunnigas ovan berörda förslag bestämts under iakttagande
av den proportion, som rådde mellan prästernas krigstidsunderstöd för
ecklesiastikåret 1918—1919 och det statstjänarna jämlikt 1918 års lagtima
riksdags beslut tillkommande krigstidsbidraget för kalenderåret 1918.
Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel äro föranledda av hänsyn till det egenartade
prästerliga avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att
behöva särskilt beröras.
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 40(1.
Efter denna återblick på vad som tidigare åtgjorts för beredande
av dyrtidsbidrag åt prästerskapet, ber jag att få övergå till frågan om
dyrtidstillägg för nu instundande ecklesiastikår.
Utredning i nämnda hänseende har enligt Kungl. Maj:ts uppdrag
verkställts av kyrkofondskommittén, som jämväl uppgjort förslag till
nödiga författningsbestämmelser i ämnet. Enär kyrkofondskommitténs
yttrande kunnat avgivas först den 6 mars 1920 — kommittén har
varit nödsakad avvakta avslutandet av kyrkofondens räkenskaper för år
1919 — har tiden icke medgivit infordrande av utlåtande i saken
från kammarkollegium och statskontoret. Då emellertid förslaget bygger
på i allt väsentligt samma grunder, som äro gällande under nu löpande
ecklesiastikår, synes sådant utlåtande i frågans nuvarande läge icke vara
med nödvändighet påkallat. Innan kungörelser angående dyrtidstillägg
åt här ifrågavarande prästmän för ecklesiastikåret 1920—1921 av Kungl.
Maj:t utfärdas, torde dock yttrande över de i sådant hänseende av kommittén
uppgjorda förslagen böra infordras från nämnda ämbetsverk.
Den första fråga, som behöver göras till föremål för undersökning, Prästerskaär
spörsmålet rörande omfattningen av det behov av dyrtidstillägg, som affortmtt
under instundande ecklesiastikår kan anses komma att göra sig gällande dyrtidstillägg.
för de i lagen den 30 augusti 1918 omförmälda prästmännen.
Beträffande de synpunkter, som vid behandlingen av frågan om Synpunkter,
dyrtidsunderstöd åt nyssnämnda prästmän under ecklesiastikåren 1917— gäii™nde°vfd1920
gjort sig gällande med avseende å sagda behov och omfattningen frågans tidiav
detsamma, torde jag få hänvisa till kyrkofondskommitténs förutnämndasarei;^®hand
betänkande den 6 mars 1919, sid. 13—22, samt den däri åberopade,
utförliga redogörelse, som återfinnes å sid. 11—17 i statsrådsprotokollet
till den i ämnet till 1918 års riksdag avlåtna propositionen nr 286.
Jag anser mig dock för sammanhangets skull böra erinra om följande.
Något tvivel har vid behandlingen av frågan om dyrtidsunderstöd
aldrig yppats därom, att ett verkligt behov av dylikt understöd förelåge
för de präster, vilka hade sina löner bestämda enligt 1910 års ecklesiastika
lönelagstiftning.
Rörande omfattningen av detta behov framhölls redan i förutberörda
proposition nr 286 till 1918 års riksdag av föredragande departementschefen,
hurusom man ej finge förbise, att i löneavseende full jämställdhet
icke rådde mellan prästerna och statens befattningshavare, beBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 347 käft. (Nr 406.) 2
10
Kung!. Majds Proposition Nr 406.
roende på de naturaförmåner och tjänstbarheter, som en stor del av
prästerskapet åtnjöte, och vilka förmåner och tjänstbarheter givetvis bidroge
till en ej oväsentlig lindring i dyrtidens tryck. Statsrådet förklarade
sig därför anse, att man rättvisligen med avseende å storleken
borde göra någon skillnad mellan det bidrag, som statens befattningshavare
erhölle, och det understöd, som skulle tillkomma prästerna. Vid
utmätandet av krigstidstillägget för ecklesiastikåret 1918—1919 åt de i
tjänst varande prästerna och för kalenderåret 1918 åt statens befattningshavare
gjordes på grund härav, såsom förut framhållits, den skillnaden
mellan nämnda grupper befattningshavare, att den s. k. grundplåten
bestämdes för statstjänstemannen till 365 kronor men för prästerna till
200 kronor samt det procentuella tillägget till 33 Vä procent för de förra
men 30 procent för de senare, varjämte maximum för sammanlagda
tillägget sattes till 2,007 kronor 50 öre för statstjänstemannen men till
1,700 kronor för prästerna. I fråga om krigstidshjälpen däremot ifrågasattes
icke någon olikhet mellan de båda tjänstemannagrupperna. Innehavarna
av emeritilöner, vilka icke åtnjuta några naturaförmåner, jämställdes
i fråga om krigstidstillägg med statens pensionärer.
För att söka utröna värdet av ovanberörda naturaförmåner och
tjänstbarheter införskaffade kyrkofondskomrnittén under förarbetena till
sitt förut omförmälda betänkande av den 6 mars 1919 från samtliga
länsstyrelser detaljerade upplysningar angående de grunder, som vid
utarrendering av prästerskapets löneboställen plägat av länsstyrelserna
tillämpas i avseende å bestämmande av ersättning för de naturaförmåner
och tjänstbarheter av olika slag, varom förbehåll till förmån för tjänstinnehavaren
göras i arrendekontrakten, samt angående omfattningen av
dessa förmåner. Resultatet av den verkställda utredningen sammanfattade
kommittén på följande sätt.
»Av den förebragta utredningen synes kommittén framgå, att någon
nedsättning i krigstidstillägg et skäligen bör äga rum för prästerna i jämförelse
med statstjänstemannen. Till vilket belopp denna nedsättning
bör utsträckas är icke möjligt att exakt angiva. Men kommittén har
vid övervägande av vad som förekommit angående prästernas ovanberörda
förmåner och den lättnad i dyrtidens tryck dessa förmåner medfört för
prästen fått den bestämda uppfattningen, att nedsättningen i fråga icke
bör sträckas utöver den gräns, som enligt sammanstämmande beslut av
regering, riksdag och kyrkomöte hittills varit tillämpad. Kommittén
anser alltså anledning saknas att vid bestämmande av krigstidstillägg et åt
11
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
präster i nyreglerade pastorat för ecklesiastikåret 1919—1920 frångå den
proportion mellan krigstidstilläggen för ä ena sidan prästerna och å den
andra statstjänstemännen, vilken förut tillämpats.»
Såsom förut erinrats, blev storleken av det till prästerna för ecklesiastikåret
1919 —1920 utgående dyrtidstillägget bestämt med beaktande av
nyssberörda proportion.
I fråga om dyrtidstillägget för instundande ecklesiastikår uttalar
sig kyrkofondskommittén i dess utlåtande av den 6 mars 1920 på följande
sätt.
»Vad nu beträffar dyrtidstillägget för ecklesiastikåret 1920—1921,
torde även för detta ecklesiastikår någon nedsättning böra äga rum för
prästerna i jämförelse med statstjänstemannen. Huruvida denna nedsättning
bör vara proportionsvis lika stor som den, vilken ansågs skälig
under nu löpande ecklesiastikår, kan däremot möjligen vara föremål för
delade meningar. Det torde i detta hänseende förtjäna framhållas, att,
enligt vad kommittén har anledning antaga, länsstyrelserna under det
gångna året i avsevärt större omfattning än tidigare varit fallet vid boställenas
utarrendering satt, priset på naturaförmåner och tjänstbarheter
i relation till ''gängse pris i orten’, vare sig priset bestämts till fulla
gängse priset i orten eller vissa procent lägre än detta pris. Vidare
torde i fråga om arrendekontrakten med fixerade priser böra beaktas, att
marknadspriset å de livsförnödenheter, vilka plåga tillförsäkras prästerna
från löneboställena — framför allt mjölk och smör — på sista tiden
undergått någon sänkning. Däremot lärer det vara att förvänta, att den
förmån, som ligger i den fria bostaden, kommer att stiga i värde. Efter
granskning av de faktorer, som verka i olika riktningar, håller kommittén
för sin del före, att en mindre jämkning i nedsättningens storlek synes
vara försvarlig. Till denna fråga återkommer kommittén senare.»
Spörsmålet om den betydelse, som vid bestämmandet av tilläggets
storlek bör tillmätas den prästerna i regel tillkommande fria bostaden
samt de naturaförmåner och tjänstbarheter från löneboställena, varav de
ofta komma i åtnjutande, är en mycket svårlöst fråga, enär förhållandena
ställa sig synnerligen olika beträffande olika befattningshavare. Om man
betänker, att icke så få ordinarie prästmän i de hittills nyreglerade pastoraten
sakna fri bostad — av kyrkoherdarna 4,6 procent och av kommi
-
Dyrtidstilllägget
för
ecklesiastikåret
1920—
1921.
Departe
mentschefen.
12
Grunderna
för dyrtidstilläggets
beräknande.
Dyrtids
tilläggets
storlek.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
nistrarna ej mindre än 32,6 procent* — och ett sannolikt ännu mycket
större antal dylika präster hava på grund av svårigheter vid löneboställenas
utarrendering eller därför att lämpligt beläget dylikt boställe
alldeles saknas icke fått sig tillförsäkrade några naturaförmåner och
tjänstbarheter. Övervägande skäl synas mig tala för att den hittillsvarande
proportionen mellan prästernas och statstjänstemännens dyrtidstillägg
bibehålies i huvudsak oförändrad.
För att möjliggöra vidtagande under ecklesiastikårets lopp av nödiga
jämkningar i dyrtidstilläggets storlek, torde — i likhet med vad
som är fallet under nu löpande ecklesiastikår — Kungl. Maj:t böra erhålla
bemyndigande att, då sådant med hänsyn till sänkningar i det till
grund för statstjänstemännens dyrtidstillägg liggande grundtalet befinnes
erforderligt, förordna om skälig minskning av det till prästerna utgående
tillägget.
Oo
Beträffande grunderna för dyrtidstilläggets beräknande gör kyrkofondskommittén
följande uttalande:
»I likhet med vad tidigare varit fallet, synes såsom allmän regel
böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för beräknandet
av statstjänstemännens och statspensionärernas dyrtidstillägg för
kalenderåret 1920, böra i tillämpliga delar gälla för det till prästerna
under ecklesiastikåret 1920—1921 utgående tillägget.
Yad då först beträffar de i tjänst varande prästmännen, torde av
skäl, som förut angivits, systemet med glidande skala icke lämpa sig att
läggas till grund för deras dyrtidstillägg. Kommittén har därför utgått
ifrån att sagda tillägg även under instundande ecklesiastikår skulle utgå
under form av dels ett fixt dagtillägg, lika för alla befattningshavare,
och dels visst procentuellt tillägg å löneförmånerna.
De för närvarande gällande allmänna grunderna för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst återfinnas i kungörelsen den 30 maj
1919 (nr 262), vilken gäller till och med den 30 juni 1''920. Enligt
denna kungörelse utgår dyrtidstillägget å avlöningsförmånerna intill ett
belopp av 100 kronor för månad efter ett procenttal, som motsvarar
grundtalet (för närvarande 141) samt för den del av sagda förmåner,
som överstiger 100 kronor men icke 600 kronor för månad, efter ett
procenttal, som motsvarar en tredjedel av grundtalet. A den del av
* Dessa procenttal hava meddelats av kyrkofond »kommittén i dess betänkande den 17
november 1919 angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat m. fl. prästmän, sid. 14 och 15.
13
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
lönen, soin överstiger G00 kronor för månad (d. v. s. 7,200 kronor för
år), utgår icke dyrtidstillägg.
Genom proposition nr 95 till innevarande års riksdag har föreslagits
den förhöjning av tillägget från och med den 1 juli 1920, att
detta för den del av avlöningsförmånerna, som överstiger 100 kronor
men icke 1,250 kronor för månad, skall utgå efter ett procenttal, som
motsvarar hälften av grundtalet. A den del, som överstiger 1,250 kronor
lör månad (d. v. s. 15,000 kronor för år), utgår icke tillägg.
Det av socialstyrelsen senast publicerade indextalet för levnadskostnadsfördyringen,
vilket hänför sig till tidpunkten den 1 januari 1920,
utvisar, att denna fördyring då uppgick till 159 procent. Under förutsättning
av oförändrat indextal den 1 nästkommande juli, skulle grundtalet
efter nämnda dag komma att vara 142.
Enär dyrtidstillägget till de i tjänst varande prästmännen på grund
av förut antydda praktiska skäl under löpande ecklesiastikår om möjligt
icke bör undergå någon förändring, har kommittén ansett sig kunna utgå
ifrån att prästernas dyrtidstillägg för hela ecklesiastikåret 1920—1921
skulle utmätas i anslutning till de grunder, som föreslagits att gälla för
statens befattningshavare från och med den 1 juli 1920.
Därest man utgår från ett grundtal av 142, motsvarar det dyrtidstillägg,
som enligt vad förut meddelats tillgodokommer statstjänstemännen
för de första 100 kronorna av månadslönen, 71 procent å sagda andel av
lönen utöver vad som utgår å den övriga andelen av lönen intill 1,250
kronor i månaden. Ifrågavarande förhöjning utgör således för hela
året 71 procent av 1,200 kronor, d. v. s. 852 kronor, vilket sistnämnda
belopp svarar mot ett dagtillägg av 2 kronor 33 öre för dag. Om
prästerna, vilka samtliga åtnjuta en avlöning överstigande 100 kronor
för månad, skulle vara fullt likställda med statens befattningshavare,
borde de följaktligen erhålla dels ett dagtillägg å 2 kronor 33 öre, dels och
ett procentuellt tillägg, utgående med 71 procent av avlöningsförmånerna.
Såsom förut framhållits, torde emellertid någon sänkning av det
till prästerna utgående tillägget böra äga rum. Föregående år drabbade
sänkningen såväl dagtillägget som det procentuella tillägget. En närmare
jämförelse mellan beloppen av de till statstjänstemännen för år
1919 utgående dyrtidstilläggen, sådana dessa tillägg enligt riksdagens
beslut komrno att gestalta sig, samt de tillägg, som under ecklesiastikåret
1919—1920 komma prästerna i motsvarande lönelägen till del, har
emellertid givit vid handen, att den jämförelsevis kraftiga sänkningen av
prästernas dagtillägg kommit att verka orättvist gent emot de lägre av
-
14
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 406.
lönade befattningshavarna. Genom nämnda sänkning har nämligen avståndet
mellan det till statens befattningshavare och det till prästerna
utfående tillägget, då dessa tillägg angivas i procent av lönen, blivit avsevärt
större för de lägre avlönade befattningshavarna än för de högre
avlönade. Så t. ex. skulle, med tillämpning av det vid tiden den 1 maj
1919 gällande grundtalet, en statstjänsteman med 2,500 kronors inkomst
komma att under år 1919 uppbära ett dyrtidstillägg av 2,401 kronor,
d. v. s. 96 procent av lönen. För en prästman i motsvarande löneläge
utgör tillägget för ecklesiastikåret 1919—1920 1,865 kronor, d. v. s.
74,6 procent av lönen. Prästens dyrtidstillägg är således 21,4 procent
lägre än statstjänstemannens. I löneläget 8,000 kronor är skillnaden
däremot allenast 5,7 procent.
Vill man behålla det relativa avståndet mellan statsfunktionärernas
och prästernas dyrtidstillägg någorlunda konstant hela löneskalan igenom,
är det nödvändigt att låta minskningen drabba enbart eller så gott som enbart
det procentuella tillägget. Med hänsyn härtill och under åberopande jämväl
av vad kommittén tidigare i utlåtandet anfört rörande de faktorer, som böra
utöva inflytande på nedsättningens storlek, har kommittén ansett, det dagtilllägget
borde bestämmas till 2 kronor 30 öre för dag och det procentuella
tillägget till 64 procent å avlöningsförmånerna. Därest dyrtidstillägget
utmätes efter dessa grunder, kommer vid ett grundtal av 142 prästernas
dyrtidstillägg att ligga omkring 7 procent under statstjänstemannens.
Härigenom torde nedsättningen — åtminstone i det allra närmaste
uppnå den storlek, som tidigare varit avsedd.
För statens befattningshavare har, såsom framgår av det föregående,
föreslagits ett visst maximum för de löneförmåner, varå dyrtidstillägg
får beräknas, nämligen 15,000 kronor för år räknat. Enär de högst avlönade
prästmännen i nyreglerade pastorat — med undantag för domprostarna,
vilkas löneförmåner kunna uppgå till 10,000 kronor — åtnjuta
en årlig lön av 8,000 kronor, samt således dessa prästmäns avlöningsförmåner,
även med inberäknande av eventuell hyresersättning, avsevärt
understiga det för statstjänstemannen vid beräknandet av dyrtidstillägg
stadgade lönemaximum, torde någon bestämmelse om dylikt
maximum icke vara erforderlig för prästernas del.
Kommittén övergår härefter till att undersöka storleken av det
dyrtidstillägg, som bör tillkomma innehavarna av prästerliga emeritilöner.
Under nu löpande ecklesiastikår utgå dylika emeritilöner endast till
10 extra ordinarie prästmän. Från och med den 1 maj 1920 har genom
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
Kungl. Maj:ts brev den 25 april 1919 emeritilön tillerkänts 41 kyrkoherdar
och G komministrar. Antalet extra ordinarie prästerliga emeriti under instundande
ecklesiastikår är ännu ej bestämt men torde sannolikt komma
ett uppgå till 20.
Dyrtidstillägget till emeriti synes, i likhet med vad som för innevarande
ecklesiastikår är fallet, böra utgå efter glidande skala och även
i övrigt efter samma grunder, som kunna komma att gälla för statens
pensionärer. Någon proposition om dyrtidstillägg åt statens pensionärer
för tiden efter den 30 juni 1920 har ännu icke avlämnats. Kommittén
har emellertid vid sina beräkningar utgått ifrån att statspensionärernas
tillägg skulle komma att förhöjas i motsvarande grad som de i tjänst
varande befattningshavarnas. — Enär emeritilön högst kan uppgå till
4,500 kronor, torde någon begränsning av tilläggets storlek icke vara
erforderlig.»
Såsom framgår av det nyss anförda, föreslår kommittén, att dyrtidstillägget
till i tjänst varande prästmän måtte utgå i form av dels
dagtillägg med 2 kronor 30 öre för dag, dels ock procentuellt tillägg, utgörande
64 procent av avlöningsförmånerna. Dagtillägget har avvägts
så, att det motsvarar det högre dyrtidstillägg, som enligt förutberörda proposition
nr 95 angående grunderna för ctyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. in. skall med tillämpning av nu gällande
grundtal komma statstjänstemännen tillgodo för de första 100 kronorna
av månadslönen.
I likhet med kommittén anser även jag mest rationellt att låta
minskningen av prästernas dyrtidstillägg drabba enbart det procentuella
tillägget. Vad beträffar storleken, av sistnämnda tillägg, synes mig, då
man utgår från det av socialstyrelsen senast publicerade indextalet för levnadskostnadsfördyringen,
den av kommittén föreslagna procentsatsen skälig.
Likaledes ansluter jag mig till kommitténs uppfattning, att tillägget
på grund av praktiska skäl bör utgå efter de av kommittén föreslagna
grunderna ända från ecklesiastikårets början, samt att någon bestämmelse
om visst maximum för de löneförmåner, varå dyrtillstillägg får
beräknas, icke är erforderlig för prästernas del.
Vidkommande dyrtidstillägget till innehavarna av prästerliga emeritilöner
har jag intet att erinra mot kommitténs förslag, att detsamma
skall under här ifrågavarande ecklesiastikår utgå efter glidande skala och
även i övrigt efter i huvudsak enahanda grunder, som kunna komma att
fastställas för statens pensionärer för tiden från den 1 juli 1920.
Departe
ments
chefen.
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
Grunderna i j frå^a om de grupper av befattningshavare, som skola erhålla
läggets beräk- dyrtidstillägg, och de löneförmåner, å vilka procentuellt tillägg bör benande.
räknas, ävensom beträfiande grunderna för tilläggets utgående vid förening
av tjänster har kyrkofondskoinmittén ansett, att någon ändring i de bestämmelser,
vilka gälla för innevarande ecklesiastikår, icke vore påkallad.
Departe- Även enligt min mening saknas anledning att nu vidtaga några
mentschefen. ändringar i nämnda hänseenden.
Skulle det förslag om tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och
komministrar i nyreglerade pastorat m. fl. prästmän, som Kungl. Maj:t
förut denna dag beslutat underställa riksdagens prövning, vinna bifall av
riksdagen samt sedermera godkännas jämväl av kyrkomötet, lära prästerna
böra tillerkännas procentuellt dyrtidstillägg även å sagda löneförbättring.
Kostnads- Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden
bwökningar. för dyrtidstillägget under ecklesiastikåret 1920 — 1921, därest detta komKföJmdga
att mer att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels ock spörsmålet
bära Utgif- om kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av
sagda kostnad. I förstnämnda hänseende yttrar kyrkofondskoinmittén
följande:
»Kommittén har verkställt beräkningar rörande storleken av det
belopp, vartill ett till prästerna efter förut angivna grunder utgående
dyrtidstillägg sammanlagt skulle komma att uppgå under ecklesiastikåret
1920—1921. Enligt dessa kalkyler skulle hela tilläggsbeloppet för ordinarie
präster och ständiga adjunkter komma att uppgå till omkring
6,200,000 kronor, för adjunkter i egentlig bemärkelse till omkring 400,000
kronor, för kontraktsadjunkter till omkring 20,000 kronor och för emeriti
till omkring 165,000 kronor eller tillhopa omkring 6,785,000 kronor.
Kostnadens På grund av stadgandet i 4 § lagen den 30 augusti 1918 skall
fördelning gn del ay dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet och de ständiga
raten och adjunkterna i nyreglerade pastorat påvila pastoraten i lönn av okade
kyrkofonden. förgamlingsavgifter Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare
kommer kyrkofonden att få vidkännas dels i form av minskad
inkomst av arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle
från pastoraten hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen,
dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma
pastoraten enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock
genom förhöjda bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag.
Med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp, som
17
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
fastställts vid 1918 års taxeringar, samt med användande i övrigt av de
senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vilka varit för
kommittén tillgängliga, har kommittén sökt beräkna, huru stor del av
dyrtidstilläggsbeloppet till ordinarie präster och ständiga adjunkter —
6.200.000 kronor — som kan förväntas komma att bestridas genom
ökade församlingsavgifter, och huru stor andel därav, som torde komma
att belasta kyrkofonden. Undersökningen har givit till resultat, att omkring
35 procent av sagda belopp, d. v. s. ungefär 2,150,000 kronor,
kan beräknas komma att åvila församlingarna, under det att omkring 65
procent eller 4,050,000 kronor skulle drabba kyrkofonden.
Då dyrtidstillägget till adjunkter i egentlig bemärkelse, till kontraktsadjunkter
och till emeriti, tillhopa omkring 585,000 kronor, i sin helhet
utgår från kyrkofonden, skulle denna således få att svara för inalles
4.635.000 kronor av totalkostnaden för tillägget.»
Enligt kyrkofondskommitténs beräkningar skulle således totalkostnaden
för ”dyrtidstillägget uppgå till omkring 6,785,000 kronor, av vilket
belopp ungefär 4,635,000 kronor skulle komma att stanna på kyrkofonden.
Rörande kyrkofondens förmåga att bära utgiften för tillägget uttalar
sig kommittén på följande sätt:
»Under åren 1914—1918 företer kyrkofonden enligt de av stats- dfnysrku°tfv0”k.
kontoret publicerade så kallade fondredogörelserna följande utveckling. ling från år
Behållning vid |
Ökning under |
|||
Inkomster |
Di gifter |
årets slut |
året |
|
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
|
1913 |
8,140,883 |
_ |
||
1914 |
1,901,336 |
1,343.480 |
8,698,739 |
557,856 |
1915 |
2,630,744 |
1,745,669 |
9,583,814 |
885,075 |
1916 |
5,231,882 |
2,795,820 |
12,019,876 |
2,436.062 |
1917 |
8,573,796 |
3,643,275 |
16,950,396 |
4,930,520 |
1918 |
9,661,444 |
5,517,016 |
21,094,825 |
4,144,429 |
För år 1919 har någon sådan sammanställning av kyrkofondens
inkomster och utgifter, som plägar ingå i fondredogörelsen, ännu icke
verkställts. Däremot har fondens kas*akonto för sagda år preliminärt
avslutats. Enligt detta konto hava fondens inkomster uppgått till cirka
10.570.000 kronor och dess utgifter (inberäknat dyrtidstillägget) till omkring
6,355,000 kronor. Överskottet för året utgör följaktligen ungefär
4.215.000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 347 Käft. (Nr 406).
3
18
Kung1. Haj-.ts Proposition Nr 406.
Kondens förmåga
att bära
dyrtidstillägget
för ecklesiastikåret
1920—1921.
Tillfällig
löneför
bättring.
I 5 § lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd stadgas,
såsom redan förut framhållits, att kyrkofonden icke må för något år i
vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som
motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår,
sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande
av kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1920—1921
lärer således få disponeras, förutom fondens överskott för år 1919, jämväl
ett belopp, svarande mot fondens utgifter under år 1919 för det till
prästerna utgående dyrtidsunderstödet.
Det har visat sig förenat med oöverstigliga svårigheter att med
tillhjälp av för kommittén tillgängligt räkenskapsmaterial fullt exakt utröna
storleken av sagda utgiftspost. Anledningen härtill är den, att
fondens utgifter för dyrtidsunderstödet författningsenligt utgöras antingen
av ökad utbetalning till pastoraten av skogsmedel eller ock av förhöjt
bidragsbelopp enligt 21 § löneregleringslagen, samt att på grund av sagda
förhållande nämnda utgifter i stor utsträckning redovisats under nyssberörda
rubriker utan angivande av att utbetalningen föranletts av "bestämmelserna
om dyrtidsunderstöd. Av kommittén verkställda approximativa
beräkningar hava emellertid givit vid handen, att beloppet torde
uppgå till omkring 3,350,000 kronor.
Det i 5 § lagen om krigstidsunderstöd åsyftade maximibeloppet
för den på fonden belöpande andelen av dyrtidsunderstödet torde således,
vad angår ecklesiastikåret 1920—1921, kunna beräknas till omkring
7,565,000 kronor, ett belopp vilket, såsom framgår av den här förut
intagna tablån*, är nära 3,000,000 kronor större än den summa, som
behöver tagas i anspråk. Nyssberörda stadgande lärer följaktligen icke
lägga hinder i vägen för ett utmätande av dyrtidstillägget enligt de
grunder, som kommittén i det föregående ansett böra komma i tillämpning.
Vid en undersökning av kyrkofondens förmåga att bära den på
fonden belöpande andelen av kostnaden för dyrtidstillägget för ecklesiastikåret
1920—1921 får man emellertid icke förbise två hittills icke berörda
faktorer, vilka äro av beskaffenhet att inverka på frågans bedömande.
Uti ett den 17 november 1919 avgivet betänkande angående
tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster har
kommittén hemställt, att dylik löneförbättring måtte enligt av kommittén
föreslagna grunder utgå för ecklesiastikåret 1920—1921. Av be
Den
av kommittén åberopade tablån utgör en sammanställning av de å sid. 16 och 17
meddelade siffrorna.
19
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
tänkandet framgår, att kommittén beräknat, att sammanlagda beloppet
av den tillfälliga löneförbättringen till ordinarie präster och ständiga
adjunkter skulle, efter den nya löneregleringens fullständiga genomförande,
komma att uppgå till omkring 1,630,000 kronor årligen, samt
att av denna summa ungefär 652,000 kronor eller 40 procent ansågs
komma att falla på pastoraten, under det att kyrkofonden skulle få vidkännas
omkring 978,000 kronor eller 60 procent av totalbeloppet. Kostnaden
för tillfällig löneförbättring åt adjunkterna i egentlig mening beräknades
till omkring 45,000 kronor årligen, åt kontraktsadjunkterna till
ungefär 5,000 kronor samt åt kontraktsprostarna till omkring 16,000
kronor, tillhopa således cirka 66,000 kronor, vilket belopp skulle komma
att i sin helhet belasta kyrkofonden. Kommittén förklarade sig förutsätta,
att den av kommittén föreslagna löneförbättringen på grund av sin
karaktär av tillägg till lönen skulle utgå med förtursrätt före dyrtidstillägget,
d. v. s. att dyrtidstilläggets storlek finge lämpas efter fondens
förmåga att jämte fastställda löner och den ifrågasatta löneförbättringen
ävensom fonden eljest åliggande utgifter bestrida även dyrtid stillägg.
Av förut angivna belopp, 1,630,000 kronor, torde efter approximativ
beräkning omkring 1,140,000 kronor belöpa på pastorat tillhörande årsserierna
1914—1920. Av sistnämnda belopp åter skulle, med användande
av ovanberörda procenttal (40 respektive 60), omkring 455,000
kronor kunna beräknas falla på pastoraten och ungefär 685,000 kronor
komma att stanna på kyrkofonden. Om till detta sistnämnda belopp
lägges ovanberörda summa, 66,000 kronor, blir kyrkofondens totalutgift
för tillfällig löneförbättring under ecklesiastikåret 1920—1921 således
cirka 750,000 kronor.
Därest tillfällig löneförbättring kommer att beviljas prästerskapet,
medför detta förhållande två konsekvenser, som måste beaktas, då det
gäller att undersöka kyrkofondens förmåga att bära de av dyrtidstilläggen
förorsakade utgifterna. Först och främst torde, såsom förut erinrats, till
följd av de bestämmelser, vilka uti ifrågavarande hänseende gälla för
statstjänstemännen, prästerna böra tillerkännas procentuellt dyrtid-dillägg
jämväl ä löneförbättringen. Vidare måste man med hänsyn till den avsevärda
ökning av sammanlagda avlöningssumman, som ett beviljande av
tillfällig löneförbättring medför, räkna med att en något större andel av
hela det till ordinarie präster och ständiga adjunkter utgående dyrtidstilläggsbeloppet
än den av kommittén här förut i betänkandet angivna
(65 procent) kommer att stanna på kyrkofonden. Några fullt tillförlitliga
kalkyler i detta hänseende har kommittén icke hunnit verkställa — så
-
Förhöjda
lönetillskott
till
präster i
oreglerade
pastorat.
20 Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 406.
dana skulle förutsätta särskilda beräkningar för varje pastorat — men
med ledning av de av kommittén tidigare upplagda pastoratstabellerna
anser sig kommittén kunna uppskatta den på fonden under dessa förhållanden
belöpande andelen av tilläggsbeloppet till cirka 70 procent.
Utom till den av kommittén föreslagna tillfälliga löneförbättringen
måste man vid bedömandet av kyrkofondens bärighet taga hänsyn jämväl
till ett annat krav, som med säkerhet kommer att ställas på fonden under
instundande ecklesiastikår: kravet på ökade lönetillskott åt prästerna i
ännu icke nyreglerade pastorat. Det är nämligen otvivelaktigt, att rättvisa
och billighet fordra, att dessa präster, vilkas löner fortfarande utgå
efter äldre löneregleringar, för ecklesiastikåret 1919—1920 tillerkännas
lönetillskott i betydligt större omfattning än som tidigare ägt rum.
Kommittén har därför också för avsikt att i det betänkande angående
lönetillskott åt dylika präster, vilket kommittén inom den närmaste
framtiden ärnar avgiva, föreslå, att lönetillskott måtte utdelas till avsevärt
högre belopp och även i övrigt efter delvis andra grunder än
under ecklesiastikåret 1918 —1919. Att redan nu någorlunda exakt
beräkna storleken av det belopp, som erfordras för att höja lönetillskotten
i överensstämmelse med de av kommittén ifrågasatta nya grunderna, lärer
icke vara möjligt. Med begagnande av förefintligt material har kommittén
emellertid sökt bilda sig en uppfattning angående ungefärliga storleken
av sagda belopp. Denna kalkyl, som dock endast kan göra anspråk på
att vara mycket approximativ men som med största sannolikhet icke lämnat
ett för lågt slutresultat, har givit vid handen, att för lönetillskott åt
präster i de ännu icke nyreglerade pastoraten för ecklesiastikåret 1919
—1920 torde erfordras — förutom de belopp, som utgå på grund av
äldre beslut — en summa av omkring 900,000 kronor. Härvid har hänsyn
icke tagits till de förskott å kommande lönetillskott, som beviljats
genom kungörelsen den 12 september 1919 angående utbetalande i förskott
av lönetillskott från kyrkofonden för ecklesiastikåret 1919—1920
åt vissa prästmän uti icke nyreglerade pastorat.
Nu berörda ökning av kyrkofondens utgifter i och för lönetillskott
motväges emellertid delvis av en minskning å samma utgiftspost. Den
1 maj 1919 upphöra nämligen att utgå dels samtliga de tillskott, som
beviljats genom kungl. brevet den 17 oktober, dels ock de tillskott, vilka
jämlikt äldre beslut utgått i pastorat, som den 1 maj 1919 inträtt i ny
lönereglering. Förstnämnda tillskott utgöra tillhopa omkring 535,000
kronor: de sistnämnda torde kunna beräknas till ungefär 115,000 kronor.
21
Kungl. Maj;ts Proposition Nr 406.
Den verkliga ökningen av har ifrågavarande utgiftspost belöper sig därför
allenast till cirka 250,000 kronor.
För fullständighetens skull torde i detta sammanhang jämväl för- Dyrtidstjäna
framhållas, att kommittén i utlåtande den 21 oktober 1919 i ^oftar^
fråga om dyrtidstillägg å prostarvoden gjort framställning om utfär- y0(jena
dandet av författningsbestämmelser i syfte att dylikt tillägg måtte
kunna tillerkännas kontraktsprostarna för tiden från och med ecklesiastikåret
1919 —1920. Jämlikt de av kommittén föreslagna grunderna för
tilläggets utgående kan detta för ecklesiastikåret 1920—1921 beräknas
DO DO
komma att uppgå till omkring 39,000 kronor.
Skulle de av kommittén framförda förslagen om tillfällig löneför- Beräknade
bättring och om dyrtidstillägg å prostarvodena vinna beaktande, torde
kyrkofonden under år 1920 få vidkännas utom de ordinarie utgifterna bättr;ng
enligt kyrkofondslagen, jämväl de utgiftsbelopp, som finnas angivna i här och ^yrefteråt
intagna tablå* över de beräknade beloppen tillfällig löneförbättring tidstillägg
och dyrtidstillägg samt lönetillskott under ecklesiastikåret 1920—1921. m. m. un
Av
denna tablå framgår, att de å densamma redovisade utgifts- <J-er,-e/:F^
posterna skulle medföra en utgift för kyrkofonden under år 1920 på 6
tillhopa omkring 6,530,000 kronor. 1921.
Såsom förut meddelats, hava fondens inkomster under år 1919
överskjutit de ordinarie utgifterna enligt kyrkofondslagen med ett belopp
av omkring 7,565,000 kronor. Såvitt kommittén kan bedöma, finnes,
särskilt med hänsyn till nu rådande trävarupriser samt till den ej obetydliga
stegringen av fondens ränteinkomster, ingen anledning antaga, att
under år 1920 förhållandet mellan fondens inkomster och dess ordinarie
utgifter skall ställa sig oförmånligare än under det gångna året. Förutnämnda
utgiftsbelopp, cirka 6,530,000 kronor, torde således kunna bäras
av fonden, utan minskning av dess nuvarande kapitalbehållning.»
Den av kommittén åberopade tablån utvisar, att sammanlagda kostnaden
för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg — procentuellt tillägg
härvid beräknat såväl å de nu utgående löneförmånerna som å den tillfälliga
löneförbättringen — ävensom för ökningen i lönetillskott åt prästerna i
ännu icke nyreglerade pastorat kan beräknas uppgå till omkring 9,055,000
kronor. Av detta belopp skulle församlingarna få vidkännas cirka 2,525,000
kronor, under det att, såsom även framgår av kommitténs nyss återgivna
yttrande, ungefär 6,530,000 kronor skulle komma att stanna på kyrkofonden.
Rörande fondens förmåga att även för framtiden bära kostnaden
* Här ej intagen.
22
Kungl. May.ts Proposition Nr 406.
Fondens för- för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, utgående efter de nu föreframtida
dyr^ slagna grunderna, gör kyrkofondskommittén följande uttalande:
tidstiiifigg. »Den förskjutning i det allmänna prisläget, som ägt rum under
kristiden, synes, såvitt man nu kan bedöma, vara av stadigvarande beskaffenhet,
och man torde därför böra tänka sig att även för framtiden
söka bibehålla prästerskapets löner vid den nivå, som kommittén ifrågasatt
för ecklesiastikåret 1920—1921. Därför har kommittén sökt utreda,
huruvida kyrkofonden skulle förmå vidkännas de därav föranledda ökade
utgifterna, även sedan samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering,
vilket förhållande praktiskt taget kan anses hava inträtt ecklesiastikåret
1925 — 1926.
För utredande av nämnda fråga har kommittén verkställt en beräkning
angående sammanlagda beloppen tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,
som skulle tillkomma prästerskapet, därest samtliga pastorat vore
nyreglerade. Kalkylen utgår ifrån att såväl den tillfälliga löneförbättringen
som dyrtidstillägget skulle utmätas efter samma grunder, som av
kommittén ifrågasatts för ecklesiastikåret 1920—1921. Beräkningen, som
erbjuder avsevärda svårigheter och som därför icke kan göra anspråk på
full tillförlitlighet, har givit vid handen, att totalbeloppet löneförbättring
och tillägg torde komina att uppgå till omkring 12,900,000 kronor, samt
att kyrkofonden härav skulle få att svara för omkring 9,100,000 kronor.
An svårare är det emellertid att beräkna, huruvida fondens inkomster
år 1925 kunna hava ökats tillräckligt för att bestrida nyssnämnda
utgiltsbelopp. Av den på sid. 21 i kommitténs betänkande meddelade
tablån* över kyrkofondens utveckling framgår, att fondens inkomster
från år 1914 varit stadda i en oavbrutet fortgående, betydande tillväxt,
vilken, därest densamma finge någorlunda oförminskat fortfara, skulle mer
än väl säkerställa fondens förmåga att bära utgiften i fråga. Emellertid lärer
man icke kunna antaga, att tillväxten av fondens inkomster, vilken delvis
torde varit beroende på förhållanden av mera tillfällig natur, skall fortgå på
samma sätt som hittills. Med tämligen stor säkerhet kan dock förutsättas,
att den utveckling av de ekonomiska förhållandena, som under de sista
åren ägt rum, måste komma att medföra en beståndande avsevärd förhöjning
av åtskilliga inkomstposter, i främsta rummet skogsförsäljningsinedlen
och räntan å fondens tillgångar. Härtill kommer vidare, att de
ökade bevillningsbeloppen medföra en motsvarande stegring av de församlingsavgifter,
som ej återgäldas urokyrkofonden, vilket i sin tur medför
en minskad belastning av fonden. A andra sidan torde kunna tänkas
Intagen å sid. (17) bär förut.
23
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
att förhållanden inträffa, vilka verka i motsatt riktning, t. ex. vidtagna
ändringar i avseende å beskattningen. Alla dessa olika förhållanden göra.
att en beräkning av kyrkofondens bärighet för så lång tid framåt är
synnerligen vansklig.
Under förutsättning emellertid att skogsförsäljningsmedlen hållas
uppe å den nivå, som skogstillgångarna tillåta, anser kommittén det vara
sannolikt, att kyrkofonden även år 1925 kan fullgöra de fordringar, som
komma att ställas på densamma.»
Vad först beträffar spörsmålet, huruvida det i 5 § lagen om krigstidsunderstöd
den 30 augusti 1918 stadgade villkoret kan anses uppfyllt,
synes mig kommitténs utredning hava ådagalagt, att det i berörda paragraf
avsedda överskottsbeloppet år 1919 är fullt tillräckligt, för att dyrtidstillågg
skall kunna beviljas enligt de av mig förordade grunderna.
Kommitténs beräkningar giva vidare vid handen, att även under år
1920 kyrkofondens inkomster kunna förväntas komma att överskjuta de
ordinarie utgifterna enligt kyrkofondslagen med så stort belopp, att därmed
kan bestridas såväl den på fonden belöpande andelen av kostnaden
för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920
—1921 som ock utgifterna för ökade lönetillskoft, avseende ecklesiastikåret
1919—1920.
En beräkning av kyrkofondens förmåga att även för framtiden,
sedan samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering, bära utgifterna
för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg är, såsom kommittén kraftigt
framhållit, ytterst vansklig, och kommittén har därför icke ansett sig
kunna göra något bestämt uttalande i saken. Kommittén håller det
emellertid för sannolikt, att kyrkofondens bärkraft även härutinnan skall
visa sig tillfyllest. Jag erinrar härvid, i anslutning till kommitténs uttalade
förbehåll beträffande ändringar i beskattningen, om att Kungl. Maj:t
numera avlåtit förslag till riksdagen om ändrade grunder för den kommunala
beskattningen.
Då det av kyrkofondskommittén insamlade materialet för beräknande
av storleken av de till prästerskapet i nyreglerade pastorat utgående avlöningsförmånerna
samt av de för bestridande av sagda utgiftsbelopp
disponibla prästerliga avlöningstillgångarna ävensom för bedömande av
kyrkofondens ekonomiska bärkraft lärer vara det fullständigaste och mest
tillförlitliga, som för närvarande står att erhålla, torde de av kommittén
gjorda beräkningarna, ehuru de, såsom av kommittén själv framhållits,
i vissa avseenden äro mycket approximativa och i anledning av vad jag
Departe
mentschefen.
24
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.
nyss anfört beträffande ändrad beskattning, likväl kunna anses innebära
sannolikhet för att kyrkofonden även under de närmaste åren skall
bliva i stånd att gällda vederbörlig de! av kostnaderna för motsvarande
ökning av de till olika grupper av prästmän utgående avlöningarna som
dem, vilka i det föregående omförmälts. Den årliga prövning av kyrkofondens
förmåga att bära kostnaden för dyrtidstillägg, vilken påkallas av
bestämmelsen i 5 § lagen om krigstidsunderstöd, lärer för övrigt utgöra
en fullt tillförlitlig garanti för att dyrtidstilläggen i framtiden icke komma
att bestämmas till högre belopp än hänsynen till fondens bärkraft
medgiver.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig i det föregående
förordade allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1920—1921 till de
prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30
augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster
i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie
prästmän och innehavare av prästerliga emeritilöner;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest
det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg utgår, blir föremål för sänkning, förordna,
att det till de i tjänst varande prästmännen utgående
dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Harald Frisk.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1920.