Kungl. Maj:ts Proposition Nr 396.

1

Nr 396.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående täckande av
vissa brister i anslag till karolinska institutet m. m.;
given Stockholms slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kung! Maj.t härigenom föreslå riksdagen att

å tilläggsstat för år 1920 anvisa

dels till täckande av under år 1918 uppkommen brist i det för karolinska
mediko-kirurgiska institutet uppförda reservationsanslaget till materiell
i allmänhet ett förslagsanslag, högst 59,222 kronor,

dels till täckande av under år 1919 uppkommen brist i samma för
karolinska institutet uppförda anslag ett förslagsanslag, högst 81,156 kronor,
dels ock till förstärkande av sagda anslag under år 1920 ett förslagsanslag,
högst 80,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 338 käft. (Nr 396.)

1

2

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 896.

Täckande av
brister i allmänna
materiellanslaget

vid karolinska
institutet
m. in.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den It)
mars 1920.

härvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PalmSTIERNA,
Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Olsson yttrade:

Bland de å karolinska mediko-kirurgiska institutets stat uppförda reservationsanslagen
ingår ett å 22,000 kronor till institutets materiell i
allmänhet.

Vid flera tillfallen hava å det allmänna materiellanslaget uppkomna
brister måst ersättas medelst anslag av riksdagen. Då ur nämnda materiellanslag
skola bestridas, bland andra kostnader, utgifterna för bränsle, lyse,
tryck och papper vid institutet, är det klart, att anslaget under de senare
åren haft starka påkänningar för dylika ändamål. År 1916 uppstod en
brist, till täckande varav 1917 års riksdag anvisade ett förslagsanslag å
högst 25,500 kronor. Från karolinska institutets sida hade ifrågasatts, att
utöver vad som erfordrades till täckande av 1916 års brist ett belopp av
10,000 kronor skulle ställas till dess förfogande för täckande av eventuell
brist under år 1917. Lika med statskontoret ansåg emellertid dåvarande

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 396. 3

departementschefen, att åtgärder då icke borde vidtagas till täckande av
brist under år 1917.

Till betäckande av förelintlig brist å materiellanslaget vid 1917 års
slut anvisade 1919 års riksdag å tilläggsstat ett förslagsanslag å högst
10,923 kronor.

I skrivelse den 11 december 1919 har nu lärarkollegiet vid institutet
anmält, att brist å allmänna materiellanslaget vid 1918 års slut förefunnits,
uppgående till ett belopp av 59,221 kronor 3 öre, samt hemställt om åtgärd
för bristens täckande.

I skrivelsen anföres:

Enligt räkenskaperna för år 1918 har under detta år å nämnda anslag
uppkommit en brist av 59,221 kronor 3 öre. Anledningarna till bristen hava
varit väsentligen likartade med dem, för vilka redogörelse lämnats i punkten
125 i åttonde huvudtiteln av 1917 års stats vårproposition, och lärarkollegiet
vill härutöver allenast meddela, att utgifterna för bränsle, vilka år 1917 uppgått
till 22,108 kronor 87 öre, år 1918 stigit till 58,827 kronor 41 öre samt att utgif
terna för belysning, år 1917 uppgående till 7,306 krohor 25 öre, år 1918 belöpt
sig till 10,109 kronor 10 öre.

Anbefallt att avgiva utlåtande i ärendet, har statskontoret i skrivelse
den 13 januari 1920 anfört:

Förevarande framställning tillstyrkes; lärande det erforderliga beloppet, för
undvikande av öretal avjämnat till 59,222 kronor, böra äskas såsom förslagsanslag,
högst.

Statskontoret vill i detta sammanhang jämväl omnämna, att statskontoret,
som ansett sig böra antaga, att merutgift uppkommit å nu ifrågavarande anslag
även under år 1919, på förfrågan härom från institutet erhållit den upplysningen,
att bristen å anslaget för sistnämnda år icke kunde för närvarande
exakt uppgivas.

Härefter har karolinska institutets rektor på förekommen anledning i
en den 24 januari 1920 dagtecknad, till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
ställd skrivelse upplyst, att 1919 års brist å ifrågavarande
materiellanslag belöpte sig till approximativt 81,155 kronor 71 öre.

I skrivelsen anmärker rektorn, att bristen helt och hållet berodde pa
den oerhörda stegringen i pris på varjehanda förbrukningsartiklar, i allra
första hand bränsle. Så länge priserna vore så uppdrivna som nu — för
bränsle vore de mångdubblade mot före kriget — vore det ej möjligt att
nedbringa kostnaderna för år 1920 och närmast följande år, för så vitt
institutets verksamhet skulle pågå såsom hittills.

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 396.

Departe mentschefen -

I detta ärende hava åtskilliga förhållanden ådragit sig min uppmärksamhet.

Enligt § 22 i karolinska institutets stadgar åligger det dess förvaltningsnämnd
att närmast handhava institutets ekonomiska angelägenheter;
granska inkommande räkningar och anordna medel till deras betalning;
utanordna löner och anslag enligt stat eller särskilda vederbörliga föreskrifter
samt andra utgifter eller förskott för varjehanda ändamål; granska
de redovisningar över använda anslag och uppburna förskott, som avgivas
av föreståndarna för de särskilda inrättningarna m. m. Vidare är att
märka, att enligt kungörelsen den 23 december 1914 med föreskrifter
angående institutets kassarörelse det åligger förvaltningsnämnden att
årligen före den 15 december till statskontoret avgiva förslag över
de utgifter för nästpåföljande år, vilka böra likvideras medelst å statsverkets
giroräkning utställda checker; skolande i förslaget utgifterna enligt
riksstaten upptagas specificerade till varje riksstatsanslag och övriga utgifter
för varje särskilt ändamål. Jämlikt omförmälda kungörelse tillkommer
det institutets rektor och ytterligare en medlem av förvaltningsnämnden
att underskriva de checker, som för institutet utställas å statsverkets giroräkning.

Vid noggrant övervakande av institutets ekonomiska angelägenheter
samt med uppmärksamhet fäst å den omfattning, i vilken medel erfordrades
för de med särskilda anslag avsedda ändamål, borde institutets förvaltningsnämnd
redan tidigt under år 1918 kunnat finna, att reservationsanslaget
till materiellen i allmänhet icke komme att förslå till gäldande av detsamma
åliggande utgifter. Nämnden har emellertid icke skyndat att, såsom
vederbort, framför allt med hänsyn till anslagets karaktär av reservationsanslag,
föranstalta om anmälan härom hos Kungl. Maj:t för vidtagande
av erforderlig åtgärd. I stället har man överskridit reservationsanslagets
belopp, och först i december 1919 har lärarkollegiets
ovannämnda beslut i fråga om den uppståndna bristens täckande kommit
till stånd.

Härtill kommer ytterligare, att lärarkollegiets skrivelse i ämnet först
den 5 januari 1920 inkom till ecklesiastikdepartementet, en senfärdighet,
varigenom varje möjlighet blev avskuren att i propositionen nr 2 om
tilläggsstat för år 1920 framlägga ärendet för riksdagen.

I tillämpliga delar gäller vad jag nu anfört även beträffande uppkomsten
av 1919 års brist och institutets förhållande i avseende å densamma.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 396. b

Deri frågan ligger nu nära till liands: över vilka tillgångar kar institutet
kunnat förfoga för bestridande av de utgifter, som ådragit detsamma de
ovannämnda bristerna? Ledning för ett svar härå kan hämtas ur eu handling,
till vilken jag nedan skall återkomma och som ger vid handen att,
såvitt år 1918 angår, institutet av olika anledningar kunnat, utan att överskrida
den dragningsrätt å statsverkets giroräkning hos riksbanken, som
av statskontoret, redan med rätt stor rymlighet, beviljats institutet, förandra
än de vid dragningsrättens fastställande avsedda ändamålen förfoga
över icke mindre än 77,000 kronor. Jag bör i detta sammanhang ej
underlåta att nämna, att, enligt vad jag i samband med mina i ärendet
vidtagna efterforskningar erfarit, institutet understundom överskridit den
av statskontoret beviljade dragningsrätten å statsverkets giroräkning.

Jag har funnit vad sålunda förelupit i hög grad anmärkningsvärt.
Närmast tänker jag därvid på vad som framkommit rörande karolinska
institutet, denna ecklesiastikdepartementet underlydande institution, varom
i ärendet är fråga.

Till förklaring av vad som från institutets sida skett eller underlåtits
hava till mig under hand lämnats vissa meddelanden. Dessa innebära, att
institutet på grund av särskilda olyckliga förhållanden ej ägt tillgång till
dugande administrativt biträde vid handhavande av dess ekonomi. Man
har därvid återkommit till den vid flera tillfällen överklagade bristen på
tillräckliga medel till avlönande av institutets tjänstemän.

Jag skall ej i detta sammanhang närmare inlåta mig på denna fråga.
Den har uppmärksammats i den utredning, varför jag straxt skall redogöra.
I allt fall synas mig vederbörande i förvaltningsnämnden ej kunna
fritagas från att ej hava tillbörligen vårdat det ansvar, som enligt statuterna
och eljest givna föreskrifter ålegat dem.

Vad i ärendet förekommit har synts mig påkalla en utredning rörande
vissa ekonomiska förhållanden vid karolinska institutet. Jag utverkade
därför den 20 februari 1920 bemyndigande för chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla en sakkunnig för verkställande av denna utredning
och avgivande av de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.
På grund av detta bemyndigande tillkallade jag för nyssnämnda
ändamål statskommissarien C. L. Tenow, tillika ledamot av statsbokföringskommittén.

Tenow har nu den 17 mars 1920 inkommit med ett preliminärt utlåtande
i ämnet.

ti Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 396.

I detta utlåtande erinrar T eno av, bland annat, om vad jag- i det föregående
meddelat rörande frågan om täckandet av under år 1916 uppkommen
brist samt om dåvarande departementschefens i samband med denna
fråga gjorda, av mig omförmälda uttalande i avseende å täckande av eventuell
brist under år 1917. Tenow anmärker, att detta departementschefens
uttalande kunde tolkas såsom ett — om än allmänt hållet — medgivande,
att förhållandena vid karolinska institutet vore sådana, att brister
kunde väntas, och att de icke borde anmälas för att i riksstaten upptagas
förr än de kunnat till siffran bestämmas.

Härefter yttrar Tenow:

Karolinska institutet synes hava funnit ett visst stöd för sina överskridanden
uti denna departementschefens antydan, men det måste likväl betecknas såsom
anmärkningsvärt, att institutet icke i god tid under år 1919 anmälde, att
särskilt det allmänna materiellauslaget för år 1918 utvisade en sä avsevärd
brist; och enär brister å detta anslag yppat sig under en följd av år, hade
institutet självfallet bort göra framställning om anslagets förhöjning samt förebringa
den utredning, som för sådant ändamål var erforderlig. Institutets
drätsel befann sig emellertid vid denna tid, till följd av olämpliga personval vid
tillsättandet av ny kamrerare, i sådan oreda, att det icke var möjligt att med säkerhet
konstatera storleken av vare sig utgifter eller inkomster; och det var först
efter energiskt ingripande från statsbokföringskommittén som den löpande bokföringen
under år 1919 bragtes i sådant skick, att densamma numera kan åtminstone
i sina yttre konturer betecknas såsom någorlunda tillfredsställande. 1918
års huvudbok är emellertid alltjämt ingalunda mönstergill, och det är otvivelaktigt,
att såväl anordningsväsendet som medelsförvaltningen i övrigt är i behov
av en djupgående omorganisation, innan institutets drätsel kan betraktas såsom
vederhäftig.

Enligt vad statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet låtit meddela
mig, borde jag vid den förestående undersökningen ägna särskild uppmärksamhet
åt den frågan, huru det varit möjligt för karolinska institutet, som endast har
en av statskontoret begränsad dragningsrätt å statsverkets giroräkning, att likväl
bereda sig medel till så betydande överskridandeu av anslag, som bär förekommit.

För att med någorlunda säkerhet kunna besvara denna fråga måste jag
låta verkställa vissa undersökningar, vilka ännu icke hunnit slutföras.

Emellertid refererar Tenow till belysning av nämnda fråga till en av
extra förste revisorn i statskontorets riksbokslutsbyrå E. Lindström avgiven,
den 18 februari 1920 dagtecknad promemoria. Tenow återgiver Lindströms
promemoria i berörda hänseende på följande sätt:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 396. 7

Lindström har meddelat, att sedan karolinska institutets förvaltningsnämnd
i december 1917 inkommit till statskontoret med specificerat förslag, beslöt
statskontoret den 31 samma månad att till 550,000 kronor fastställa det maximibelopp,
intill vilket institutet skulle äga att under år 1918 utställa checker å
statsverkets giroräkning. Det visade sig emellertid, att den institutet sålunda
medgivna dragningsrätten var otillräcklig, och detta föranledde institutets förvaltningsnämnd
att den 30 november 1918 ingå till statskontoret med framställning
om ökad dragningsrätt. Orsaken härtill förklarade institutet förnämligast
ligga däri, att vid fastställande av institutets dragningsrätt för år 1918
ej tagits vederbörlig hänsyn till utgifter för krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare vid institutet och tandläkarinstitutet. På
grundval av de i förvaltningsnämndens skrivelse lämnade uppgifterna och med
hänsyn till 1918 års urtima riksdags beslut i fråga om extra krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst ansåg sig
statskontoret den 30 november 1918 böra fastställa nytt maximibelopp för institutets
dragningsrätt under sagda år genom det dittills för året gällande maximibeloppets
höjning från 550,000 kronor till 715,000 kronor.

Vad år 1919 vidkommer beslöt statskontoret den 10 december 1918 med
ledning av ett från karolinska institutets förvaltningsnämnd i sådant avseende
insänt specificerat förslag att fastställa institutets dragningsrätt för nämnda år
till 635,000 kronor. Även under år 1919 visade sig emellertid, att utöver de
beräknade utgifterna tillkommo ytterligare utgifter för dyrtidstillägg och tillfällig
avlöningsförbättring för år 1919 samt på grund av övriga å tilläggsstaten till
riksstaten för år 1919 gjorda anvisningar för karolinska institutets räkning. Genom
beslut den 24 oktober nämnda år fann sig därför statskontoret, efter framställning
av karolinska institutets förvaltningsnämnd, föranlåtet att höja maximibeloppet
för institutets dragningsrätt under år 1919 från 635,000 till 985,000 kronor.

Enligt Lindströms förmenande har man att vid bestämmande av maximibeloppet
för karolinska institutets dragningsrätt i främsta rummet taga hänsyn
till de i riksstaten uppförda anslag, som falla under institutets förvaltning,
såväl det bestämda ordinarie anslaget till institutet som samtliga ordinarie
och extra reservationsanslag och förslagsanslag, högst, för olika till institutet
hörande institutioner och ändamål, ävensom anslaget till tandläkarinstitutet,
och dessutom till vad som kan komma att utgå för ålderstillägg och av de å
tionde huvudtiteln för institutet gjorda anvisningar. Då vidare de till olika
institutioner vid institutet inflytande termins- m. fl. avgifter liksom även alla
övriga där förekommande uppbördsmedel jämlikt stadgandet i § 2 mom. 2 i
förenämnda kungörelse den 23 december 1914 med föreskrifter angående karolinska
mediko-kirurgiska institutets kassarörelse, skola insättas å statsverkets
giroräkning, men dessa medel må av institutet disponeras, måste vid beräkningen
av maximibeloppet för institutets dragningsrätt hänsyn även tagas till de
insättningar, som till följd härav kunna påräknas.

På grund av vissa under det löpande året inträffande förhållanden, såsom
beslut om ökade dyrtidstillägg, tillfällig avlöningsförbättring eller andra anvisningar
å tilläggsstat, ävensom nödvändigheten att taga i anspråk reservationer

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 396.

från föregående år m. in., kan det en gång fastställda maximibeloppet visa sig
vara otillräckligt, vadan detsamma fördenskull måste ökas. Lindström anför
vidare, att, vad angiuge de i riksstaten uppförda anslagen, man hade vid bestämmande
av maximibeloppet för dragningsrätten ingen anledning att räkna med
andra belopp än dem, varmed vederbörande anslag upptagits i riksstaten. När
det återigen gällde att beräkna vad som kunde komma att behöva utbetalas
för dyrtidstillägg, tillfällig avlöningsförbättring och dylikt vore man hänvisad
till approximativa siffror, och givet vore, att man därvidlag ej utan tungt vägande
motiv ansåge sig kunna gå under vad vederbörande redogörare förklarat
vara absolut erforderligt. Även om vid kontrollräkning de av honom angivna be
loppen skulle förefalla vara något väl högt tilltagna och sålunda kunde tarva
en reduktion, läge ju alltid ett korrektiv mot missbruk av dragningsrätten däri,
att utställning av checker å statsverkets giroräkning alltid skedde å vederbörandes
ansvar. Det vore ju alltid en fördel att såvitt möjligt genom att ej allt
för snävt begränsa dragningsrätten undvika förnyad framställning om dragningsrättens
ökande med därav följande omgång, växling av skrivelser o. s. v.

Även om sålunda vid beräkningen av de utgifter, som endast förslagsvis
läte sig bestämmas, en viss marginal skulle kunna uppstå, som medgåve dragningsrätt
för andra ändamål än de ursprungligen avsedda, torde under inga förhållanden
denna marginal kunna tänkas bliva så stor, att därinom skulle kunna
rymmas uttag å statsverkets giroräkning till så avsevärda belopp, som förekommit
vid karolinska institutet. Förklaringen härtill måste sökas även i andra
omständigheter.

Det visade sig också, att vissa av de anslag, som beräknats skola till hela
sitt belopp bli föremål för utcheckning, till en i vissa fall ej så obetydlig del
icke blivit utbetalda, och genom att den institutet medgiva dragningsrätten sålunda
ej kommit att helt tagas i anspråk för sålunda beräknade utgifter, ökades
givetvis i motsvarande grad den marginal, som möjliggjorde för institutet att
draga checker å statsverkets giroräkning utöver de för olika utgiftsändamål ursprungligen
beräknade beloppen.

Härtill komme, att beräkningarna över vad som under de år, varom här
vore fråga, skulle komma att insättas å statsverkets giroräkning av de till olika
institutioner inflytande avgifter och uppbördsmedel, ej hållit streck. Anledningen
härtill vore den, att medlen i fråga ej alltid insatts å giroräkningen utan
ej sällan omedelbart av vederbörande iustitutiousföreståndare använts för likviderande
av kostnader för de särskilda institutionernas verksamhet och sedan
redovisats i respektive förskottsräkningar. Härigenom hade marginalen för den
ej avsedda dragningsrätten väsentligt utvidgats. t

Vad år 1918 anginge kunde man konstatera, att det just vore den i pu
antydda avseenden outnyttjade dragningsrätten, som möjliggjort för karolinska
institutet att, såsom under nämnda år skett, överskrida reservationsanslaget till
institutets materiell i allmänhet.

Lindström har därefter företett eu tablå över under år 1918 förekommande
avvikelser från de beräkningar, som legat till grund vid fastställande av institutets
dragningsrätt för sagda år. Av denna tablå framgår, att för följande belopp

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 396.

till synes. Yad Tenow meddelat och andragit gör än mer oförtydbart, att
förhållandena vid karolinska institutet i avseende å nämnda angelägenheters
skötande måste grundligt omregleras. Sedan Tenow inkommit med de förslag
han i ovan angivna hänseenden har att framställa, får jag anledning
att återkomma till frågan om denna omreglering och vad därmed står i
samband.

För närvarande gäller det att bereda medel till täckande av de
brister, som under åren 1918 och 1919 åsamkats karolinska institutets
allmänna materiellanslag, respektive 59,221 kronor 3 öre och 81,155
kronor 77 öre.

Emellertid anser jag mig ej böra inskränka mig härtill. Det är uppenbart,
att karolinska institutet under år 1920 ingalunda kan undgå brist
å allmänna materiellanslaget. Till undvikande därav lärer man böra tillse,
att medel stå institutet till buds för förstärkande av nämnda anslag under
sagda år. Jag anser ett belopp av 80,000 kronor vara för ändamålet
erforderligt.

Det är nödvändigt, att hänvändelse sker till riksdagen med begäran
om de behövliga anslagens uppförande å 1920 års tilläggsstat, därvid för
undvikande av öretal de till täckande av bristerna avsedda anslagen torde
sättas till respektive 59,222 kronor och 81,156 kronor. Ehuru vid framläggande
av propositionen om tilläggsstaten medel härför ej beräknats,
torde likväl, enligt vad statsrådet och chefen för finansdepartementet meddelat
mig, tillgång till omförmälda anslags anvisande å tilläggsstaten vara
att emotse.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit tillstyrker jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att å tilläggsstat för år 1920 anvisa
dels till täckande av under år 1918 uppkommen
brist i det för karolinska mediko-kirurgiska institutet
uppförda reservationsanslaget till materiell i allmänhet
ett förslagsanslag, högst 59,222 kronor,

dels till täckande av under år 1919 uppkommen
brist i samma för karolinska institutet uppförda anslag
ett förslagsanslag, högst 81,156 kronor,

dels ock till förstärkande av sagda anslag''under år
1920 ett förslagsanslag, högst 80,000 kronor.

Kungl. May.ts Proposition Nr 396. 9

hade under år 1918 dragningsrätt beräknats men ej tagits i anspråk för angivet
ändamål, nämligen

Belopp, som ej utbetalts förrän år 1919..............................

Anslagsbelopp, som alls ej utbetalats .................................

Utgift, som vid dragningsrättens bestämmande beräknats för högt
Varjämte förekommit att avgifter, som skolat inflyta till institutioner,
beräknats till 75,000 kronor, men icke influtit
till statsverkets giroräkning med mer än 41,500 kronor,

vadan skillnaden......................................................

blivit tillgänglig.

kronor 15,500: —
» 11,000: —
» 17,000: —

» 33,500: —

Sålunda har en marginal av icke mindre än 77,000 kronor uppkommit.

Enligt Lindströms uppfattning representerade denna siffra det belopp, intill
vilket karolinska institutet utan att gå utöver den medgivna dragningsrätten haft
möjlighet att utställa checker å statsverkets giroräkning för andra ändamål än
de ursprungligen avsedda, såsom för utgifter, som skolat bestridas av reservationer
å anslag från föregående år, samt för merutgifter å olika anslag, vilka
sistnämnda under året uppgått till ej mindre än cirka 66,000 kronor, därav å reservationsanslaget
till institutets materiell i allmänhet till 59,221 kronor 3 öre.

Tenow slutar sin ifrågavarande skrivelse sålunda:

Jag bär redan omförmält, att jag icke ännu varit i tillfälle att bilda mig
ett slutgiltigt omdöme beträffande de förhållanden, som äro föremål för behandling
i nu citerade promemoria.

Redan nu torde emellertid kunna uttalas dels att framställningarna från
karolinska institutet beträffande dragningsrätten böra för framtiden grundas på
n°ggrannare uppgifter om de särskilda medelsbehov, för vilka dragningsrätten
begäres, så att statskontoret må bliva i tillfälle att med större säkerhet än hittills
bedöma behovet av dragningsrätten, dels att åt karolinska institutets drätsel
bör beredas den fasthet, som endast kan åstadkommas genom en god organisasation,
vilket nu fullständigt saknas, och dels att det införes en oavlåtligt verkande
månatlig kontroll å institutets medelsdispositioner till förekommande av
a*t den medgivna dragningsrätten missbrukas och att bokförings- och anoidningsväsendet
på sätt under åren 1917 och 1918 inträffat — råkar i oreda,
utan städse befinner sig i sådan ordning, att av räkenskaper och verifikationer
kan hämtas alla de upplysningar, som äro erforderliga för ett bedömande tid
efter annan av ställningen.

Efter verkställd utredning skall jag i nu antydda hänseenden inkomma
med förslag.

Tenows uttalanden bekräfta den uppfattning om skötseln av karolinska
institutets ekonomiska angelägenheter, som jag i det föregående låtit komma
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 338 käft. (Nr 396.) 2

11

Knngl. Maj:is Proposition Nr 396.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt,
täcktes Hans Maj:t Konungen, på hemställan av
statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Harald Frisk.