Kung!. Alaj:ts Proposition Nr 392.

1

Nr 392.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dyrtidstillägg
för år 1920 åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsanstalter;
given Stockholms slott den 5 mars
1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg under år
1920 åt vissa grupper av lärare;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av dessa allmänna grunder må befinnas erforderliga;

dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg enligt berörda
allmänna grunder anvisa på tilläggsstat för år 1920 under åttonde huvudtiteln
ett förslagsanslag av 37,850,000 kronor;

dels ock medgiva, att i de fall, då landsting, kommun eller annan
myndighet för år 1920 anvisat medel för beredande av dyrtidstillägg åt
lärare, till vilken sådant tillägg enligt sålunda föreslagna allmänna grunder
skulle utgå av statsmedel, det må ankomma på landstinget, kommunen
eller myndigheten att av det till dyrtidstillägg utgående statsbidraget tillgodoföra
sig den del, varmed i de särskilda fallen summan av statsbidraget
och ortsbidraget överstiger det belopp, vilket skulle utgå såsom dyrtidstillägg
till vederbörande lärare, därest sådant tillägg, med tillämpning i
övrigt av berörda allmänna grunder, finge utgå å antingen hela minimiavlöningen
eller, för lärare vid privatläroverk, summan av hela minimiavlöningen
och stadgad tillfällig löneförbättring, eller, där för lärare vid
privatläroverk föreskrift om minimiavlöning saknas, å den kontanta avlöning,
som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått under åren
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 334 höft. (Nr 392.) 1

2

Kung!. Maj:ls Proposition Nr 392.

1913—1915, ökad med stadgad tillfällig löneförbättring, eller slutligen,
där för lärare vid folkhögskola Kungl. Maj:t funnit skal göra undantag
från eljest i fråga om avlöningarna gällande föreskrifter, å hela de av
Kungl. Maj:t för sådana fall stadgade beloppen.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Oloj Olsson.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson. ''

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde följande:

Vid anmälan den 7 januari 1920 av regleringen av utgifterna under
tilläggsstaten till riksstatens för år 1920 åttonde huvudtitel hemställde Jag,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition
angående dyrtidstillägg under år 1920 åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisningsanstalter, för ändamålet beräkna på tilläggsstat för nämnda
år ett förslagsanslag av 37,900,000 kronor. Denna min hemställan blev
av Kungl. Maj:t bifallen. Jag erinrade vid sagda tillfälle därom, att ifrågavarande
spörsmål blivit överlämnat till utredning av vissa för ändamålet
särskilt tillkallade sakkunniga, vilka vid tiden för statsverkspropositionen
avlämnande ännu icke slutfört sitt uppdrag. Efter det de sakkunnigas
betänkande numera avlämnats, tillåter jag mig att inför Kungl. Maj:t återupptaga
frågan.

Dyrtidstillägg
för
år 1920 åt
lärare rid
vissa statsunderstödda

undervisningsanstalter.

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

läg^m^in''för Sedan åtskilliga år tillbaka hade av statsmedel anslag utgått för bef aren

1918 dande av tillfällig löneförbättring åt nästan samtliga lärarkårer vid kom°iärare''vid*
™un.ala> enskilda eller därmed jämförliga allmänna statsunderstödda underfolk-
och små- visningsanstalter. För lärarpersonalerna vid folk- och småskolor, högre
S^o!ks’koiorre ^kskolor, kommunala mellanskolor och vissa småskoleseminarier hade denna
kommunal tillfälliga löneförbättring upphört med utgången av år 1918; från och med

o^hllssaMX å-r 1919 hade nämli£en den för dessa lärarkategorier av 1918 års lagtima
°skoiesemina- riksdag beslutade definitiva löneregleringen trätt i kraft.

Her. Då emellertid under senare delen av år 1918 de brydsamma förhål landena

gjorde dyrtidens tryck synnerligen kännbart för alla löntagare och
i anledning företrädesvis härav 1918 års urtima riksdag sammankallades,
hade fråga uppkommit om tillgodoseende i ekonomiskt avseende av, bland
andra, lärarna vid folk- och småskolor, högre folkskolor, kommunala mellanskolor
och vissa småskoleseminarier. I särskilda till 1918 års urtima
riksdag avlåtna propositioner framlade Kungl. Maj:t förslag om extra krigstidstillägg
för senare halvåret av 1918 åt de lärare, om vilka nu är tal.
Dessa framställningar rönte en välvillig behandling från riksdagens sida,
och de av Kungl. Maj:t föreslagna beloppen blevo av riksdagen höjda.
Riksdagen visade sig sålunda behjärta de svåra ekonomiska villkor, under
vilka ifrågavarande lärare bedrevo sitt arbete, och enligt riksdagens beslut
utgingo sålunda visserligen ej efter samma grunder som för statens
befattningshavare extra krigstidstil]ägg till kommunalt anställda lärare
under senare delen av år 1918.

De svåra ekonomiska förhållandena föranledde emellertid Kungl. Maj:t
att jämväl för 1919 års riksdag framlägga förslag om dyrtidstillägg för
nämnda år åt lärarpersonalen vid kommunala och enskilda statsunderstödda
läroanstalter.

På sätt framgår av det vid Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, nr 372,
i utdrag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 11 mars
1919, yttrade dåvarande departementschefen i denna sak, bland annat,
följande:

De svåra förhållanden, varmed under kristiden löntagare av alla slag haft att
kämpa, äro ännu långt ifrån till ända. Allt fortfarande ställas avsevärda anspråk på
staten för tillgodoseende av dess tjänstemän, och till 1919 års riksdag är ställd i utsikt
framställning om dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt statens befattningshavare. Billigheten
synes mig kräva, att staten även beträffande de kommunala och andra tjänstinnehavare,
varom nu är fråga, fortsätter på den väg, som en gång beträtts, och genom
dyrtidstillägg ° för ar 1919 söker biträda dem i den verkligen bekymmersamma
ställning, vari de på grund av dyrtiden befinna sig.

bedömande av frågan, på vad sätt och i vilken utsträckning detta dyrtidstulägg
bör utgå, synes mig från början kunna fastslås, att de allmänna grundsatser,

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

som varit gällande och eventuellt komma att föreslås för utgående av dyrtidstillägg
åt statens befattningshavare, icke i förevarande fall kunna tillämpas. En sådan tillämpning
skulle nämligen medföra konsekvenser, vilka såväl i ekonomiska som andra hänseenden
icke för närvarande låta sig överskåda. Vid övervägande av spörsmålet rörande
de lämpligaste formerna för det djrtidstillägg jag är sinnad föreslå ävensom i vilken
utsträckning detsamma skäligen kan anses böra utgå, har jag stannat för att tillstyrka
i stort sett enahanda grunder som de, enligt vilka 1918, respektive 1919 års tillfälliga
löneförbättring utgått och utgår till de olika lärarkårerna.

I nyssberörda proposition, nr 372, äskade Kungl. Maj:t på tilläggsstat
för år 1919 anslag för beredande av dyrtidstillägg under år 1919 åt lärare
vid, bland annat, folk- och småskolor, högre folkskolor, kommunala mellanskolor
och vissa småskoleseminarier, att utgå enligt i propositionen angivna
grunder. Dessa grunder, vilka i det väsentliga överensstämde med
dem, som voro gällande för 1918 års tillfälliga löneförbättring, inneburo,
bland annat, att dyrtidstilläggets storlek skulle i viss mån vara beroende av
befattningshavarens försörjningsplikt, i det att högre dyrtidstillägg skulle
utgå till befattningshavare med eget äkta barn, som icke uppnått 18 års
ålder — dock icke till gift kvinnlig befattningshavare, vars man levde —
än till annan eljest likställd befattningshavare.

I en inom riksdagens andra kammare väckt motion framlades förslag
i syfte, att de grunder i fråga om dyrtidstillägg och dyrtidshjälp, som av
Kungl. Maj:t föreslagits att gälla beträffande statstjänare i allmänhet, skulle
på angivet sätt och med viss begränsning vinna tillämpning även på de
ifrågavarande lärarkårerna.

Riksdagen anmälde sitt beslut i ärendet i skrivelse nr 8 B, punkt 84,
och yttrade därvid följande:

Den väg, som departementschefen anvisat för ett tillgodoseende av ifrågavarande
lärarkårer, syntes riksdagen vara den under förbandenvarande förhållanden mest framkomliga.
Därmed ville riksdagen dock icke hava sagt, att Kungl. Maj:ts förslag enligt
riksdagens förmenande vore ägnat att giva en tillfredsställande lösning av frågan.
Fastmera ansåge riksdagen fullgiltiga skäl tala för en höjning av de utav Kungl. Maj:t
föreslagna beloppen. Då riksdagen för statens samtliga befattningshavare beviljat dyrtidstillägg
för år 1919, ägnade att enligt riksdagens mening på ett tillfredsställande
sätt tillgodose dessa, syntes riksdagen billigt, att jämväl de lärarkårer, varom i förevarande
proposition vore tal, i något rikligare mått, än vad Kungl. Maj:ts förslag innebure,
av staten erhölle dyrtidstillägg såsom bidrag till lindrande av kristidens svårigheter.
Vad särskilt anginge lärarna vid folk- och småskolorna, funne riksdagen eu
höjning av de utav Kung]. Maj:t föreslagna beloppen så mycket mer motiverad, som
dessa lärare i mycket ringa utsträckning av vederbörande kommuner tillerkäuts dyrtidstillägg
utöver sin kontanta avlöning och i de fall, där så skett, i regel med allt
för knappt tillmätta belopp.

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Vid övervägande av storleken av den höjning utöver Kungl. Maj:ts förslag, som
lämpligen borde medgivas, hade riksdagen ansett, att man med hänsyn till de statsfinausiella
förhållandena ej kunde sträcka sig längre än att vidtaga en ökning av de
utav Kungl. Maj:t i varje särskilt fall ifrågasatta beloppen med 50 procent.

Riksdagen hade vidare väl uppmärksammat, hurusom riksdagens beslut innebure
beträffande lärarpersonalerna vid folk- och småskolor, högre folkskolor och kommunala
mellanskolor ett bibehållande av principen om högre tillägg åt sådana befattningshavare,
vilka vore att i viss mån betrakta som familjeförsörjare, än åt andra. Om
riksdagen också i frågan om dyrtidstillägg och dyrtidshjälp till befattningshavare i
statens tjänst ansett denna princip böra uppgivas, innebure dess bibehållande i förevarande
fall enligt riksdagens mening icke någon motsättning mot vad riksdagen beträffande
statens tjänstinnehavare medgivit, enär de grunder, på vilka det föreliggande
förslaget vilade, vore helt andra än de, som skulle gälla statstjänstemäunen.

Sedermera utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni och 1 augusti 1919
särskilda kungörelser angående dyrtidstillägg för år 1919 dels åt lärare
vid högre folkskolor (nr 441), dels åt lärare vid egentliga folkskolor (nr
442), dels åt lärare vid de av landsting och av städer, som icke deltaga i
landsting, underhållna småskoleseminarierna (nr 515), dels ock åt lärare vid
kommunala mellanskolor (nr 469).

Anförande
till statsrådsprotokollet

den 1 augusti

1919.

Frågan om dyrtidstillägg åt nu omhandlade grupper av lärare upptogs
sedermera av min företrädare i statsrådsämbetet, vilken till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 1 augusti 1919 i denna sak anförde
följande:

Såsom av riksdagen erinrades, vore de grunder för beredande av dyrtidstillägg
åt ifrågavarande lärarpersonal, som då av riksdagen godkändes, helt andra än de, som
vunnit tillämpning i fråga om dyrtidstillägg åt statens egna befattningshavare. Det
torde emellertid näppeligen kunna bestridas, att dessa ifråga om lärarnas dyrtidstillägg
tillämpade grunder icke kunde under de förhållanden, som nu rådde, anses tillfredsställande.
Departementschefen ville erinra om att nämnda grunder ledde sitt ursprung
från år 1915, då riksdagen med anledning av enskild motion anvisade medel för beredande
under år 1916 av tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid folk- och småskolor.

Enligt nämnda grunder vore dyrtidstilläggets storlek i viss mån beroende av befattningshavarens
försörjningsplikt, i det att, vad de mera betydande personalgrupperna
anginge, befattningshavare med eget äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder — dock
icke gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever — vore berättigad till högre dyrtidstillägg
än som utginge till annan eljest likställd befattningshavare. Denna grundsats,
att en mera omfattande försörjningsplikt skulle grunda rätt till högre lönetillskott,
hade ock under de gångna åren i viss utsträckning följts beträffande statens egna befattningshavare,
då nämligen för dessa ett visst slag av lönetillskott, nämligen den
s. k. krigstidsbjälpen, icke kunnat utgå till andra än dem, som varit familjeförsörjare.
Från 1919 års början hade emellertid ändring härutinnan skett, i det att genom beslut
av 1919 års lagtima riksdag den förutvarande krigstidsbjälpen helt bortfallit. Det

7

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 392.

nuvarande dyrtidstillägget till statens befattningshavare vore sålunda icke i någon mån
beroende av vederbörandes försörjningsplikt.

Under dessa förhållanden — fortsatte departementschefen — måste det ställa sig
tvivelaktigt, huruvida tillräckliga skäl förelåge att beträffande dyrtidstillägget till viss
lärarpersonal fortfarande tillämpa en regel, som i fråga om statens egna befattningshavare
ansetts icke böra vidare lända till efterföljd. Det torde sålunda vara önskvärt,
att en utredning komme till stånd i syfte att klarlägga, huruvida icke överensstämmelse
borde i detta hänseende åstadkommas beträffande dyrtidstillägg till å ena sidan statens
egna befattningshavare, å andra sidan nu ifrågavarande lärarpersonal.

Men även ur andra synpunkter ansåge departementschefen det vara angeläget,
att en närmare utredning åvägabragtes angående ändrade grunder för beredande av
dyrtidstillägg till förut omförmälda grupper av lärare. Det borde sålunda övervägas,
huruvida — oavsett det särskilda tillskott, som tillkomme vissa familjeförsörjare — de
belopp, vilka nu utginge såsom dyrtidstillägg till olika grupper av lärare, vore i förhållande
till varandra väl avvägda, och slutligen borde tagas uuder omprövning, huruvida
och i vilken mån en allmän höjning av dyrtidstilläggen borde komma till stånd.

Det var huvudsakligen av statsfinansiella skäl, som departementschefen, då till
1919 års lagtima riksdag avläts proposition angående dyrtidstillägg åt lärare vid vissa
statsunderstödda undervisningsanstalter, ansåg sig icke böra för nu ifrågavarande personal
föreslå högre belopp, än som då av Kungi. Maj:t. äskades, och dylika skäl hade
även för riksdagen varit avgörande, då riksdagen stannat vid den böjning i Kungl.
Maj:ts förslag, som sedermera blev riksdagens beslut i ärendet.

Med hänsyn till storleken av den lärarpersonal, det här gällde, vore det uppenbart,
att en mera avsevärd böjning av de nu för denna personal medgivna dyrtidstilläggen
komme att ställa betydande krav på statskassan. Det syntes emellertid under
nuvarande förhållanden vara nödvändigt att, så långt möjligt och rimligt vore, gå
dessa krav till mötes. Liksom staten på ett sätt, som väl Unge anses tillfredsställande,
berett sina egna befattningshavare ekonomisk hjälp under rådande dyrtid, torde det
för staten vara ofrånkomligt att bringa även de lärarkårer, det här gällde, ett någorlunda
tillräckligt understöd i deras på grund av dyrtiden tryckta ekonomiska läge.

Huru den förbättring av dyrtidstillägget till ifrågavarande personal, som departementschefen
sålunda ansåge böra komma till stånd, skulle i detalj genomföras, borde
enligt departementschefens mening bliva föremål för särskild utredning. Utöver de
särskilda spörsmål departementschefen i det föregående berört borde därvid, syntes det
departementschefen, komma under omprövning, huruvida dyrtidstillägget borde, såsom
hittills, utgå med ett fast belopp för varje särskild personalgrupp eller huruvida, i likhet
med vad som skett i fråga om statens egna befattningshavare, dyrtidstilläggets
storlek borde på ett eller annat sätt göras beroende av levnadskostnadernas växling.

Den utredning, varom nu vore fråga, syntes böra omfatta, förutom lärare vid
folk- och småskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor, jämväl lärare vid
de av landsting och av städer, som icke deltaga i landsting, underhållna småskoleseminarierna.
Sistnämnda lärare både visserligen genom beslut av 1919 års lagtima riksdag
i avlöningshänseende blivit likställda med lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor,
men dä dessa vore delaktiga i det dyrtidstillägg, som tillkomme statens befattningshavare
i allmänhet, borde givetvis även frågan om dyrtidstillägg åt småskoleseminariernas
lärare i detta sammanhang komma under skärskådande.

Utredningen i förevarande ärende ansåge departementschefen böra verkställas av
särskilda, inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga.

8

Tillkallande
ar särskilda
sakkunniga.

Till de sakkunniga
överlämnade
framställningar.

Utvidgat uppdrag
åt de
sakkunniga.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 392.

På departementschefens hemställan fann Kungl. Maj:t gott bemyndiga
chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för
att inom departementet biträda med utredning av frågan om beredande
av dyrtidstillägg efter utgången av år 1919 åt lärare vid folk- och småskolor,
högre folkskolor, kommunala mellanskolor och vissa småskoleseminarier.

Såsom sakkunniga tillkallades därefter genom särskilda skrivelser den
4 augusti 1919 kanslirådet A. E. M. Ericsson, ledamoten av riksdagens
första kammare, lantbrukaren J. Pålsson, ledamoten av riksdagens andra
kammare, möbelsnickaren C. K. Jansson, småskollärarinnan Anna Olsson
och ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren E. Kristensson.
Tillika uppdrogs åt Ericsson att såsom ordförande leda de sakkunnigas
förhandlingar.

Efter det vidare genom beslut den 12 september 1919 departementschefen
bemyndigats att i mån av behov tillkalla särskilda personer för att
vid behandlingen av särskilda frågor biträda de sakkunniga, tillkallades
genom skrivelser den 26 september 1919 rektorn vid kommunala mellanskolan
i Malmö M. E. Svanlund, rektorn vid högre folkskolan med handelsundervisning
för flickor i Göteborg Signe Westelius, lärarinnan vid
Stockholms stads folkskolor Maria Götilda Jönsson och föreståndaren för
småskoleseminariet i Kristinehamn K. G. Jonsson.

Åtskilliga till Kungl. Maj:t inkomna framställningar om beredande av
dyrtidstillägg eller andra förmåner för de lärargrupper, varom nu är fråga,
hava sedermera överlämnats till de sakkunniga, nämligen

1) skrivelse av den 6 september 1919 från centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening angående dels dyrtidstillägg för år
1920, dels ock tillfällig lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och
småskolor;

2) framställning av den 29 augusti 1919 från läroverksöverstyrelsen
i anledning av skrivelse från de kommunala mellanskolornas rektorsförening
angående tillfällig löneförbättring;

3) skrivelse av den 11 september 1919 av bestyrelsen för Sveriges
kommunala ungdomsskolors lärarförenings allmänna möte i Göteborg den
10—11 augusti 1919 angående dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonalerna vid kommunala mellanskolor och högre folkskolor; samt

4) framställning från åtskilliga lärare vid av landsting upprättade
småskoleseminarier angående tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

I skrivelse den 4 oktober 1919 hemställde läroverksöverstyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt de sakkunniga att utreda, bland annat,

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

frågan om dyrtidstillägg efter utgången av år 1919 åt den i tjänst varande
lärarpersonalen vid under läroverksöverstyrelsens inseende stående privatläroverk.

Vidare anhöll i skrivelse den 6 oktober 1919 centralstyrelsen för flickoch
samskoleföreningen, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att,
intill dess omorganisation av skolväsendet genomförts och ny lönereglering
skett, tillförsäkra lärarkåren vid de enskilda läroanstalterna, bland annat,
dyrtidstillägg från och med år 1920 att utgå efter samma grunder som
till tjänstemännen vid statens centrala verk. Läroverksöverstyrelsen överlämnade
med skrivelse den 14 oktober 1919 denna framställning till
Kungl. Maj:t.

Genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut den 24 oktober 1919 anbefalldes
de sakkunniga att i samband med fullgörandet av det åt de sakkunniga
lämnade uppdraget avgiva utlåtanden i berörda ärenden.

Sedan vidare styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening i skrivelse
den 24 september 1919 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen
göra framställning om beviljande åt folkhögskolans lärarpersonal av
dyrtidstillägg efter samma grunder, som i sådant hänseende komine att
gälla för statens egna befattningshavare, mot villkor att landsting, kommuner
eller enskilda bidroge med en tredjedel av det sålunda beslutade
dyrtidstillägget, erhöllo de sakkunniga genom Kungl. Maj:ts beslut den 24
oktober 1919 befallning att i samband med förut lämnat uppdrag avgiva
utlåtande i detta ärende.

Att biträda de sakkunniga vid behandlingen av senast omförmälda
frågor tillkallades genom särskilda skrivelser den 22 november 1919 föreståndaren
för Värmlands läns folkhögskola J. A. H. Heden samt rektorn
vid läroanstalten Ateneum för flickor i Stockholm A. Bruno.

De sakkunniga hava avgivit ett den 31 januari 1920 dagtecknat utlåtande
och förslag i anledning av de frågor, vilka till dem överlämnats.

Till belysande av de spörsmål, som ingå i de sakkunnigas uppdrag,
hava de sakkunniga till en början lämnat en redogörelse för tillkomsten
av gällande avlöningsbestäminelser för de lärargrupper, om vilka nu är
fråga. Därvid har särskild uppmärksamhet ägnats de åtgärder, som under
de senare åren av statsmakterna vidtagits för beredande åt personalen av
vissa tillskott till den ordinarie avlöningen, såsom tillfällig löneförbättring,
extra krigstidstillägg och dyrtidstillägg. Denna redogörelse är fördelad på
följande olika huvudavdelningar: 1) folk- och småskolor, 2) högre folkskolor,
3) kommunala mellanskolor, 4) vissa småskoleseminarier, 5) privat -

De sakkunnigas
utlåtande
och
förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 334 käft. (Nr 392.)

2

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Allmänna

synpunkter.

Sakkunniga.

1918 års lönereglering
5
förhållande
till dyrtiden.

läroverk och 6) folkhögskolor. Jag tillåter mig nu allenast hänvisa till
den av de sakkunniga i angivna hänseende lämnade redogörelsen.

Då de sakkunniga haft att taga under övervägande, på vilket sätt och
i vilken utsträckning de olika grupperna av lärare borde genom åtgärder
från statens sida komma i åtnjutande av det tillskott i sina avlöningsförmåner,
som kunde anses betingat av dyrtiden, hava de sakkunniga först
till besvarande upptagit åtskilliga spörsmål av mera allmän och grundläggande
innebörd. Dessa spörsmål gälla, bland annat, dels huruvida och
i vilken mån de löneförmåner, som nu tillkomma de olika grupperna av
personal, må hava blivit fastställda med hänsyn tagen till det av kriget
framkallade höjda prisläget och sålunda kunna anses redan innefatta ett visst
mått av dvrtidstillägg, dels huruvida staten ensam bör bekosta det ifrågasatta
dyrtidstillägget eller därvid påkalla medverkan av vederbörande kommuner
eller andra läroanstalternas principaler, dels och vilka allmänna grunder
böra följas vid den lönetekniska anordningen av det dyrtidsbidrag, som
må böra utgå från statens sida.

Dessa spörsmål hava avseende på samtliga nu ifrågavarande lärargrupper
men te sig i allt fall mer eller mindre olika för de särskilda
gruppernas vidkommande.

Jag kommer att i det följande närmare ingå på dessa frågor under
avdelningen om folk- och småskolor och sedermera yttra mig om desamma
endast i den mån särskilda förhållanden sådant påkalla. Härvid kommer
jag först att angiva den ståndpunkt, till vilken de sakkunniga i varje spörsmål
kommit, och tillåter jag mig i avseende å den utförligare motivering,
som av de sakkunniga lämnats, eller den närmare utredning, som de sakkunniga
i ett eller annat stycke ansett erforderlig, hänvisa till de sakkunnigas
tryckta betänkande. Efter en dylik redogörelse ämnar jag för
egen del göra det uttalande, som jag anser vara av förhållandena påkallat.

Folk- och småskolor.

Vid bedömande av frågan, i vad mån de nu till lärarpersonalen vid
folk- och småskolor författningsenligt utgående minimiavlöningarna må
hava blivit bestämda med hänsyn till rådande dyrtid och huruvida sålunda
ett större eller mindre mått av dyrtidstillägg kan anses ingå i dessa
avlöningar, hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att
intet tvivel kunde råda därom, att de vid 1918 års lagtima riksdag
för ifrågavarande lärarpersonal fastställda avlöningarna måste anses avpassade
efter en senare och följaktligen högre prisnivå än de samtidigt

it

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

bestämda lönesatserna för de statsanställda lärarna. De kommunalt anställda
lärarnas avlöningar hade sålunda varit avsedda att inbegripa ett
visst mått av dyrtidstillägg. Frågan därom hade emellertid kommit i ett
väsentligt ändrat läge, sedan de statsanställda lärarna genom beslut av
1919 års riksdag kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring.

Enligt de sakkunnigas mening kommer man verkligheten närmast
genom att antaga, att de kommunalt anställda lärarnas år 1918 genomförda
lönereglering bör anses någorlunda motsvara prisläget i mitten avår
1914. Under denna förutsättning bör, enligt vad de sakkunniga anföra,
givetvis det dyrtidstillägg, varom nu är fråga, grundas på den fördyring,
som inträtt efter nämnda tidpunkt.

En av de frågor av mera väsentlig innebörd, som för de sakkunniga
framstått att besvara, är spörsmålet, huruvida det lönetillskott, som må
böra på grund av dyrtiden tillerkännas de kommunalt anställda lärarna,
bör utgå uteslutande av statsmedel eller huruvida kommunerna böra i
större eller mindre utsträckning bidraga till detsamma. I detta hänseende
tillstyrka de sakkunniga, att i förevarande fall det dyrtidstillägg, som må
komma att tillerkännas folk- och småskolornas lärarpersonal, må få utgå
till denna personal utan att förknippas med något villkor om bidrag av
vederbörande kommuner. Det bör sedan bliva beroende på dessa att, där
förhållandena sådant påkalla, bevilja ytterligare tillskott till avlöningen,
och de sakkunniga anse sig kunna förutsätta, att kommunerna ej skola
ställa sig ovilliga mot beviljande av dylika tillskott utöver statsbidraget.

De sakkunniga upptaga härefter frågan, huruvida dyrtidstillägget skall
utgå lika till familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare eller till sin storlek
göras beroende av vederbörandes försörjningsplikt, och förklara sig
i sådant avseende anse, att de betänkligheter mot den senare anordningen,
som tilläventyrs kunde förekomma vid en definitiv lönereglering, nu borde
tillmätas mindre betydelse, enär det i förevarande fall gällde exceptionella
åtgärder, framkallade av exceptionella förhållanden, och enär det vore avsett,
att åtgärderna skulle bliva av övergående natur. De sakkunniga
föreslå fördenskull sådana regler för dyrtidstillägg åt ifrågavarande lärare,
att detta tillägg komrne att utgå med'' högre belopp till vissa familjeförsörjare
än till övrig personal. Härvid hava de sakkunniga främst tagit
hänsyn till den statsfinansiella sidan av spörsmålet. Såvitt folk- och småskollärarpersonalen
angår, innebär de sakkunnigas förslag med tillämpning
av angivna princip en besparing för statsverket av i runt tal 12 miljoner
kronor i förhållande till vad som skulle krävas, därest icke-familjeförsörjare
skulle tillgodoses i samma utsträckning, som de sakkunniga föreslagit beträffande
familjeförsörjare.

Förhållandet
mellan stat
och kommu».

Högre dyrtidstillägg

åt familjeförsörjare.

12

Begreppet

familjeför sörjare.

Anslutning
till grunderna
för dyrtidstillägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

I avseende å huru gränsen mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare
bör i förevarande''fall uppdragas hava de sakkunniga ansett sig
böra utgå från de regler, som härutinnan nu äro gällande, och allenast
föreslagit sådana jämkningar i dessa regler, som av vunnen erfarenhet eller
eljest kunde anses påkallade. De sakkunniga föreslå alltså, att såsom
familjeförsörjare må i förevarande avseende anses även den, som underhåller
barn, vilket på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte är varaktigt
oförmöget till arbete; härjämte förordas en ändring av nuvarande bestämmelser
rörande rätt till dyrtidstillägg därhän, att till den grupp av befattningshavare,
som skulle anses såsom familjeförsörjare och sålunda komma
i åtnjutande av högre dyrtidstillägg, hän föres även den, som underhåller
fader eller moder. Med familjeförsörjare skulle ävenledes enligt de sakkunnigas
mening likställas gift manlig befattningshavare, vars hustru är
på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt oförmögen till arbete,
likaså gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever men på grund av
bristande arbetsförmåga är väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens
underhåll, och detta vare sig underhåll av barn eller av föräldrar förekommer
eller icke.

I fråga om rätten till högre dyrtidstillägg har vidare en viss begränsning
föreslagits med hänsyn till sådana fall, då barn, som underhålles av
befattningshavare, eller fader eller moder, som åtnjuter dylikt underhåll,
själv är i egenskap av befattningshavare eller pensionär berättigad till
dyrtidstillägg av statsmedel, likaså då manlig befattningshavares hustru,
som på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte är varaktigt oförmögen till
arbete, eller kvinnlig befattningshavares man, som på grund av bristande
arbetsförmåga är väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens underhåll,
själv äger uppbära dyrtidstillägg av statsmedel vare sig såsom befattningshavare
eller såsom pensionär.

Vid bestämmandet av dyrtidstilläggets storlek borde enligt de sakkunnigas
mening hänsyn tagas till de förhållanden, som vore rådande vid
ingången av varje kalenderkvartal.

De sakkunniga framhålla det naturliga och riktiga däruti, att de
principer, som varit eller komme att bliva bestämmande i fråga om
dyrtidstilläggen till statens egna befattningshavare, finge tjäna till ledning
vid uppdragande av de riktlinjer, efter vilka staten skulle medverka
till beredande av dyrtidstillägg åt den lärarpersonal vid kommunala
m. fl. läroanstalter, varom nu vore fråga. Det vore dock enligt de sakkunnigas
uppfattning uteslutet, att dyrtidstillägg av statsmedel skulle till
folk- och småskolornas lärarpersonal utgå å hela avlöningen, utan borde
som regel dyrtidstillägget utgå i visst förhållande till det statsbidrag, som
lämnats till lärarnas avlöning. Beträffande lärarpersonalen vid folk- och

13

Kuvf/l. Maj:ts Proposition Nr 392.

småskolor tillstyrka de sakkunniga, att dyrtidstillägg av statsmedel, beräknat
å den del av avlöningen, som motsvarar statsbidraget, får utgå till
familjeförsörjare efter enahanda grunder, som gälla beträffande befattningshavare
i statens tjänst. Vidkommande icke-familjeförsörjare förorda
de sakkunniga, att dyrtidstillägget till dessa, så väl bland lärare vid folkoch
småskolor som bland övrig här ifrågavarande personal, måtte genomgående
sättas till två tredjedelar av de belopp, som ansåges böra tillkomma
familjeförsörjare inom motsvarande grupper.

För bedömande av frågan om i vilken omfattning dyrtidstillägg bör Departemedgivas
folk- och småskolornas lärarkår har det uppenbarligen varit av mentschefenavgörande
betydelse att tillse, huruvida de fasta avlöningarna tillmätts oberoende
av dyrtiden eller huruvida man kan säga, att ett visst mått av dyrtidstillägg
redan ingår i dessa avlöningar. Vid sistnämnda förhållande bör
givetvis det dyrtidstillägg, varom nu förslag är väckt, beräknas efter en annan
måttstock än om de ordinarie avlöningarna fastställts utan hänsyn till dyrtiden.

Jag har vid prövning av den ståndpunkt, till vilken de sakkunniga i detta
avseende kommit, ej kunnat finna annat än att de sakkunnigas beräkningsgrunder
härutinnan synas rättvisa och att det slutresultat, som därav
framgår, torde vara ägnat att på ett tillfredsställande sätt bidraga till utjämning
av den skillnad, som i förevarande hänseende faktiskt rått mellan
ifrågavarande lärarkårer och närmast jämförliga statsfunktionärer.

Lika med de sakkunniga anser jag, att något villkor om bidrag från
vederbörande kommuner icke bör förbindas med ett eventuellt dyrtidstillägg
av statsmedel. Dels har nämligen staten påtagit sig den väsentligaste delen
av den kontanta avlöningen åt folk- och småskolornas lärarpersonal, dels
har ett dylikt villkor icke tillförene uppställts vid föregående tillfälliga
löneförbättringar och dyrtidstillägg åt denna personal. Så mycket mindre
vill jag vidare tillstyrka en dylik anordning, ''som denna skulle medföra
ytterligare utgifter för de av kostnader för skolväsendet i många fall synnerligen
hårt betungade kommunerna.

Att dyrtidstillägget bör utgå med högre belopp till familjeförsörjare
än till icke-familjeförsörjare finner jag vara en av förhållandena väl motiverad
anordning, som står i överensstämmelse med den grundsats, som
förut i detta hänseende vunnit tillämpning i fråga om folk- och småskolornas
lärarpersonal.

Vad de sakkunniga vidare föreslagit i fråga om de grunder, enligt
vilka personalen borde hänföras till den ena eller andra kategorien med
hänsyn till förefintlig större eller mindre försörjningsplikt, kan givetvis
vara föremål för olika åsikter. Förslaget grundar sig i huvudsak på de
bestämmelser, som i detta avseende hittills gällt rörande dyrtidstillägg åt

14

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 392.

ifrågavarande personal, dock med vissa av särskilda förhållanden påkallade
jämkningar. Såsom de sakkunniga utformat sitt förslag, synes detsamma
innebära en god lösning av föreliggande fråga, och ansluter jag mig alltså
till detsamma.

Vid bestämmandet av dyrtidstilläggets storlek borde enligt de sakkunnigas
mening hänsyn tagas till de förhållanden, som vore rådande
vid ingången av varje kalenderkvartal. Vad angår folk- och småskolornas
lärarpersonal synes mig erforderlig kontroll över riktigheten av de
uppgifter, som skola lämnas beträffande underhåll av barn, underhåll av
föräldrar, oförmåga till arbete m. m., utan svårighet kunna utövas vad
angår landsbygden genom ordförandena i skolråden, vilka på grund av
sin ämbetsställning äga lätthet att verifiera ifrågavarande uppgifter. I
de fall, där skolstyrelse finnes, torde det få ankomma på denna styrelse
att antingen själv eller genom utsedd person utöva berörda kontroll. I
allt fall synes mig denna kontroll icke böra läggas på folkskolinspektörerna,
vilkas arbetsbörda är allt för tyngande för att ytterligare belastas med
denna formella granskningsuppgift. Beträffande sättet för dyrtidstilläggets
utbetalande och rekvisition av medel därtill torde bestämmelser sedermera
få utfärdas av Kungl. Maj:t.

De sakkunnigas förslag innebär i övrigt i fråga om dyrtidstilläggets beräkning
en anslutning till grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Jag kommer i det följande att i de särskilda fallen framhålla
de omständigheter, som synas mig tala för ett tillstyrkande av de
sakkunnigas förslag i denna del. Jag vill allenast här erinra därom, att
de sakkunniga vid sina beräkningar utgått från de grunder för dyrtidstillägg
åt statens befattningshavare, som gälla senare halvåret 1919 och
första halvåret 1920. I det förslag, som i proposition nr 95 blivit förelagt
innevarande års riksdag och avser grunder för dyrtidstillägg åt statens
tjänstinnehavare för tiden den 1 juli 1920—den 30 juni 1921, äro ifrågasatta
vissa ändrade beräkningsgrunder, som skulle i vissa fall resultera i
högre dyrtidstillägg för sistnämnda tid—jag tänker härvid särskilt på den
föreslagna höjningen av den procent, efter vilken dyrtidstillägget å belopp
över 100 kronor i månadslön beräknas, vilken höjning skulle avse en ökning
från en tredjedel till hälften av grundtalet. Uppenbarligen böra
sistnämnda grunder komma till tillämpning i fråga om dyrtidstillägget till
ifrågavarande lärare för senare halvåret 1920.

Särskilda Enligt de sakkunnigas förslag och med beräkning av grundtalet till

68 ser.me" 141 skulle alltså för manlig ordinarie folkskollärare, vilken är familjeförSakkunniga.
görare, dyrtidstillägget vid begynnelseavlöningen uppgå till 2,025 kronor
dyrtiTstniägg 70 öre och den sammanlagda avlöningen alltså till 4,125 kronor 70 öre.

och sammanlagd
avlöning.

15

Kungl. Maj: Is Proposition Nr 392.

För slutavlöningen skulle dyrtidstillägget belöpa sig till 2,448 kronor 70
öre, vadan sammanlagda slutavlöningen skulle bliva 5,448 kronor 70 öre.

Beträffande kvinnlig ordinarie folkskollärare, vilken icke är familjeförsörjare,
skulle dyrtidstillägget i första lönegraden uppgå till 1,287 kronor
80 öre och i fjärde lönegraden till 1,475 kronor 80 öre. Sammanlagda
begynnelseavlöningen skulle alltså bliva 3,187 kronor 80 öre och sammanlagda
slutavlöningen 3,975 kronor 80 öre.

För »ordinarie» småskollärarinna, som icke är familjeförsörjare, skulle
dyrtidstillägget å begynnelseavlöningen uppgå till 1,015 kronor 20 öre och
sammanlagda begynnelseavlöningen alltså till 2,215 kronor 20 öre; dyrtidstillägget
å slutavlöningen skulle belöpa sig till 1,231 kronor 40 öre
och sammanlagda slutavlöningen alltså till 2,881 kronor 40 öre.

Dyrtidstillägget till extra ordinarie och vikarierande lärare skulle enligt
de sakkunnigas förslag beräknas å nio tiondelar av det stadgade arvodet.

De grundsatser, som vunnit tillämpning beträffande dyrtidstillägg under
tjänstledighet för befattningshavare i statens tjänst, anse de sakkunniga
böra i huvudsak bliva bestämmande även i fråga om lärare vid folk- och
småskolor. I fråga om härvid förekommande specialfall tillåter jag mig
hänvisa till de sakkunnigas betänkande.

För befattningshavare i statens tjänst gäller, att vid avlöning å två
eller flera befattningar dyrtidstillägget beräknas å de sammanlagda avlöningsförmånerna
och utbetalas vid den befattning, som medför högsta avlöningen
eller, därest avlöningarna äro lika, vid den befattning, till vilken
han först blivit befordrad. Enahanda begränsning bör enligt de sakkunnigas
åsikt gälla även för nu ifrågavarande lärarpersonal.

Under erinran om en liknande bestämmelse i den hösten 1919 antagna
danska Lov om Statens Tjenstemamd har bland de sakkunniga
ifrågasatts, huruvida icke även hos oss ett stadgande borde komma till
stånd av innehåll, att, där såväl man som hustru äro såsom befattningshavare
berättigade till dyrtidstillägg, detta tillägg skall beräknas å sammanlagda
beloppet av vederbörandes avlöningar eller, där dyrtidstillägg
skall utgå å allenast en del av avlöningen — på sätt av de sakkunniga
föreslås beträffande ifrågavarande lärare — å summan av de belopp, å
vilka dyrtidstillägg får beräknas. De sakkunniga framhålla emellertid, att,
därest en dylik föreskrift skulle komma till stånd beträffande förevarande
lärarpersonal, den med lika stort berättigande skulle kunna ifrågasättas
att gälla för befattningshavare i statens tjänst. Vid sådant förhållande
hava de sakkunniga, utan att göra något principiellt uttalande i frågan,
endast velat i detta sammanhang fästa uppmärksamheten härå.

Extra ordinarie
och
vikarierande
lärare.

Dyrtidstillägg
under
tjänstledighet.

Dyrtidstillägg
till
innehavare av
två eller flera
befattningar.

Dyrtidstillägg
till
äkta makar.

16

Lärare med
avlöning enligt
äldre bestämmelser.

Lärare i slöjd
och hushållsgöromål.

Författnings förslag.

Departe mentschefen.

Iiungl. Maj-.ts Proposition Nr 392.

Beträffande dyrtidstillägg till lärare, som uppbär avlöning enligt äldre
bestämmelser, anse de sakkunniga böra liksom för övriga lärare gälla, att
dyrtidstillägget skall beräknas på den del av avlöningen, som motsvarar
statsbidraget.

Lärare i slöjd och hushållsgöromål hava från och med år 1920 erhållit
en löneförbättring av mera definitiv karaktär, på grund varav de
sakkunniga för de vid folkskolor anställda dylika lärare icke ifrågasatt
något dyrtidstillägg, så mycket mindre jämväl som undervisningen i dessa
ämnen till stor del ombesörjdes av de vid skolorna anställda lärarna i
läsämnen.

De allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor,
som de sakkunniga ansett sig böra förorda, hava de sakkunniga
sammanfattat i förslag till kungörelse, avsedd att gälla jämväl i fråga om
lärare vid högre folkskolor, kommunala mellanskolor och vissa småskoleseminarier.
Tillika hava de sakkunniga för vissa bestämmelser i nämnda
förslag förebragt närmare specialmotiveringar. Såväl i avseende å författningsförslaget
som beträffande berörda specialmotiveringar tillåter jag mig
hänvisa till de sakkunnigas betänkande.

Jag har redan i det föregående erinrat, hurusom de sakkunniga till
grund för sina beräkningar lagt nu gällande grunder för dyrtidstillägg till
befattningshavare i statens tjänst. Dessa böra givetvis gälla första halvåret
1920. För senare halvåret 1920 torde beräkning böra göras efter de
grunder för dyrtidstillägg åt statstjänstemän, varom förslag nu förelagts
riksdagen.

Jag vill här närmare utveckla de skäl, som synas mig tala till
förmån för en dylik anslutning till principerna för statsfunktionärernas
dyrtidstillägg. Tager man då först i betraktande de avlöningsbelopp, som
skulle bliva en följd av ett bifall till mitt förslag, finner man — med utgångspunkt
från ett grundtal av 141 — att för ordinarie manlig folkskollärare,
som är familjeförsörjare, dyrtidstillägget i första lönegraden
skulle uppgå till 2,107 kronor 35 öre och sammanlagda avlöningen alltså
till 4,207 kronor 35 öre samt i fjärde lönegraden till respektive 2,633

kronor 85 öre och 5,633 kronor 85 öre; för ordinarie kvinnlig folkskollärare,
som icke är familjeförsörjare, skulle dyrtidstillägget i första lönegraden
uppgå till 1,326 kronor 90 öre och sammanlagda avlöningen alltså

till 3,226 kronor 90 öre samt i fjärde lönegraden till respektive 1,560

kronor 90 öre och 4,060 kronor 90 öre ävensom för »ordinarie» små skollärarinna,

som icke är familjeförsörjare, skulle dyrtidstillägget i första
lönegraden belöpa sig till 1,015 kronor 20 öre och sammanlagda avlöningen

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

alltså till 2,215 kronor 20 öre samt i fjärde lönegraden till 1,256 kronor
70 öre och sammanlagda avlöningen till 2,906 kronor 70 öre.

Vid aktgivande på nu anförda siffror kan man ingalunda säga, att
de avlöningsbelopp, som framstå ur de av mig tillstyrkta grunderna, visa
sig vara för högt tilltagna. Mot själva principen att låta dyrtidstillägget
för ifrågavarande lärare till sina grunder ansluta sig till statsfunktionärernas
dyrtidstillägg kunna visserligen vissa erinringar göras; så kan framhållas,
att den ifrågavarande befattningshavare tillkommande fria bostaden
och fria vedbranden jämte övriga naturaförmåner särskilt å landsbygden
äro omständigheter, vilka med fog kunde tala för en lägre beräkningsgrund
för folkskollärarnas dyrtidstillägg. Vidare kan påpekas, hurusom
ett stort antal lärare utöver sin lagstadgade avlöning åtnjuta ej obetydliga
tillskott därtill för övertidsläsning och för extra undervisning i vissa övningsämnen,
såsom i slöjd, samt för undervisning i fortsättningsskola
ävensom genom förening av lärartjänsten med befattningen såsom klockare
och organist uppbringa sina inkomster till en lönenivå, som vida överstiger
den för lärarlönen ensamt gällande. Anförda förhållanden skulle kunna
motivera en beräkning av dyrtidstillägget efter en lägre måttstock än som
vedertagits för statens befattningshavare; det kan härvid jämväl erinras,
hurusom beräkningen av dyrtidstillägg till prästerskapet i nyreglerade
pastorat tagit hänsyn till de naturaförmåner, dessa befattningshavare äro
i åtnjutande av.

Vad då först angår den omständigheten, att läraren i denna sin
egenskap erhåller ersättning för extra arbete eller att han med sin befattning
förenar annan tjänst, synes mig detta vara ett förhållande, vårtid
jag i detta sammanhang saknar anledning taga hänsyn. Beträffande
däremot den erinran, som kan göras angående den roll, den fria bostaden
och vedbranden samt övriga naturaförmåner spela i nu förevarande
hänseende, vill jag allenast påpeka, hurusom vissa grupper av statstjänare,
oaktat de äro i åtnjutande av fri bostad och vedbrand utöver sin kontanta
avlöning, likväl äro berättigade till dyrtidstillägg enligt samma grunder
som övriga statens befattningshavare, vilka sakna berörda naturaförmåner.
Det må vidare framhållas, att en reduktion av det för ifrågavarande lärare
föreslagna dyrtidstillägget så till vida är ifrågasatt, att detta tillägg skulle
utgå allenast på den del av avlöningen, som motsvarar statsbidraget. Vid
ett tillstyrkande av de sakkunnigas grunder ledes jag emellertid framför
allt av hänsynen till de avlöningsbelopp, som vid ett bifall till mitt förslag
faktiskt skulle komma att utgå. Jag har redan framhållit, att dessa ingalunda
synts mig för högt beräknade. Till åskådliggörande härav vill jag
lämna ett par belysande jämförelser:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 334 höft. (Nr 392.)

3

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Kostnads beräkning.

Allmänna

synpunkter.

Sakkunniga.

Förhållande
till dyrtiden.

Begynnelse- Slutavavlöning
löning

Stationskarl (billigaste ort),, inklusive dyrtidstillägg, bostadsersätt ning

.................................................................................... kronor 3,377:10 4,038: 60

Ordinarie manlig folkskollärare, som är familjeförsörjare, inklusive

nu föreslaget dyrtidstillägg................................................ kronor 4,207:35 5,633:85

Stationsskrivare (billigaste ort), inklusive dyrtidstillägg och bostadsersättning
....................................................................................... 4,832:40 7,478:40

Angivna siffror äro beräknade beträffande stationskarl och stationsskrivare
efter de- grunder, som för dessa befattningshavare gälla första
halvåret 1920, och i fråga om folkskollärare efter de av mig ovan föreslagna
beräkningsgrunderna; folkskolläraren äger därjämte åtnjuta fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris. Det framgår av
denna jämförelse, att även vid ett bifall till berörda sakkunnigas av mig
i princip tillstyrkta förslag folkskolläraren kommer att i avlöningshänseende
bliva i stort sett sämre tillgodosedd än stationsskrivaren. Med hänsyn till
den kostsamma utbildning eu folkskollärare numera får vidkännas, kan
man ej annat säga än att berörda jämförelse talar till lärarens nackdel
och att de grunder, jag förordar, ingalunda äro ägnade att bringa hans
kontanta avlöningsförmåner upp till ett belopp, som är mer än skäligt.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande särskilda bestämmelser
rörande dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor har icke
givit anledning till erinran från min sida. Jag tillåter mig vidare hänvisa
till det såsom bilaga till detta protokoll fogade förslag till kungörelse
med allmänna grunder rörande ifrågavarande dyrtidstillägg. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för
tillämpning av dessa grunder må befinnas erforderliga.

De sakkunnigas detalj beräkningar beträffande kostnaden för dyrtidstillägg
åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor sluta å ett belopp av 33,642,200
kronor 70 öre. Jag torde i detta hänseende få hänvisa till den vid de sakkunnigas
betänkande fogade bilagan IV. På anförda skäl hava emellertid de
sakkunniga ansett kostnadssumman kunna i beräkningen nedsättas till
32,400,000 kronor. Vid bifall till de ändrade grunder, som skulle tillämpas
i anslutning till förslaget om dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst, skulle sagda kostnader belöpa sig till i runt tal 33,485,000 kronor.

Högre folkskolor.

Vad de sakkunniga anfört rörande folk- och småskolornas lönereglering
och dess förhållande till den då inträdda allmänna prisstegringen anse de
sakkunniga böra i huvudsak äga tillämpning jämväl beträffande löneregleringen
för de högre folkskolorna. Enligt de sakkunnigas mening bör så -

19

Kungi. Majits Proposition Nr 392.

landa det dyrtidstillägg, varom nu är fråga, även beträdande de.högre
folkskolornas lärare avpassas med hänsyn till den fördyring, som inträtt
efter mitten av år 1914.

I likhet med vad förut anförts beträffande dyrtidstillägg vid folk- och
småskolor, anse de sakkunniga, att ej heller för de högre folkskolornas
vidkommande statens bidrag till dyrtidstillägg kan i någon män göras beroende
av kommunernas åtgöranden i sådant avseende. Lj heller borde
vid statsbidraget bindas något villkor om tillskott från kommunernas sida
till samma ändamål.

På sätt föreslagits beträffande lärare vid folk- och småskolor, anse de
sakkunniga, att de grunder, som nu gälla eller framdeles komme att gälla
i fråga om dyrtidstillägg till statens befattningshavare, böra i viss utsträckning
tjäna till ledning vid bestämmande av de regler, efter vilka dyrtidstillägg
av statsmedel skall utgå till de högre folkskolornas lärarpersonal.
Principen om högre dyrtidstillägg åt familjeförsörjare än åt icke-familjeförsörjare
borde jämväl äga tillämpning beträffande lärarna vid högre
folkskolor.

I fråga om folk- och småskolornas lärare hava de sakkunniga förordat,
att dyrtidstillägget i regel måtte beräknas å den del av den kontanta avlöningen,
som motsvarar statsbidraget. Under erinran, att statsbidraget till
de högre folkskolorna beräknades efter andra grunder än till folk- och
småskolor, framhålla de sakkunniga, att, vad de högre folkskolorna beträffade,
detta bidrag icke kunde utan vidare läggas till grund för beräkning
av dyrtidstilläggets belopp. De sakkunniga anse, att överensstämmelse
med de regler, som förordats beträffande dyrtidstillägg åt folk- och småskolornas
lärare, skulle, vad anginge ämneslärare vid de högre folkskolorna,
bäst vinnas därigenom, att dyrtidstillägget till sistnämnda lärare finge
beräknas: för ordinarie ämneslärare å ett belopp, motsvarande 9/10 av den
stadgade kontanta begynnelseavlöningen för kvinnlig lärare, ökat med det
till lärarens avlöning direkt utgående statsbidraget; för extra ordinarie och
vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring å ett belopp, motsvarande
9/10 av den stadgade kontanta avlöningen; för rektor å ett belopp, motsvarande
2/3 av det för honom stadgade särskilda arvodet, d. v. s. enahanda
belopp som statsbidraget till rektors arvode, och för vikarierande rektor
likaledes å ett belopp, motsvarande 2/3 av det för honom stadgade särskilda
arvodet.

Den allmänna anslutning, jag ovan uttalat till de sakkunnigas uppfattning
rörande löneregleringens förhållande till dyrtiden, kommunala
tillskott och de principiella grunderna för dyrtidstilläggets beräkning, i

Kommunala

tillskott.

Sättet för
dyrtidstilläggets
beräkning.

Departe mentschefen.

Särskilda

bestämmel ser.

Sakkunniga.

Beloppen av
dyrtidstillägg
och sammanlagdavlöning.

Timlärare.

Dyrtidstillägg
under
tjänstledighet
m. m.

20 Kungl. Maj:tv Proposition Nr 392.

vad angår lärarpersonalen vid folk- och småskolor, gäller ävenledes den
högre folkskolans lärare. De närmare grunderna för dyrtidstilläggets beräkning
för sistnämnda lärare, vilka grunder de sakkunniga av angivna
orsaker föreslagit något olika i förhållande till vad i motsvarande hänseende
ifrågasatts beträffande folkskollärarpersonalen, synas mig ej heller
lämna rum för några befogade erinringar, i all synnerhet som de innebära
en principiell överensstämmelse med de för folk- och småskolans lärare
föreslagna reglerna.

Med tillämpning av de utav de sakkunniga föreslagna grunderna och
med utgångspunkt från ett grundtal av 141 skulle för ordinarie manlig
ämneslärare vid allmän högre folkskola, vilken är familjeförsörjare, dyrtidstillägget
å begynnelseavlöningen uppgå till 2,331 kronor 20 öre och
sammanlagda denna avlöning alltså till 5,131 kronor 20 öre, varjämte dyrtidstillägget
å slutavlöningen skulle uppgå till 2,895 kronor 20 öre och
sammanlagda slutavlöningen sålunda till 6,895 kronor 20 öre. Beträffande
ordinarie kvinnlig ämneslärare likaledes vid allmän högre folkskola, vilken
icke är familjeförsörjare, skulle i första lönegraden dyrtidstillägget belöpa
sig till 1,428 kronor 80 öre och sammanlagda avlöningen till 3,828 kronor
80 öre samt i fjärde lönegraden dyrtidstillägget till 1,710 kronor 80 öre
och totalavlöningen till 5,010 kronor 80 öre. I avseende å beloppen av
dyrtidstillägg och sammanlagd avlöning för övriga olika befattningshavare
vid såväl allmän som yrkesbetonad högre folkskola tillåter jag mig hänvisa
till en av de sakkunniga i detta avseende uppgjord tabell.

De sakkunniga föreslå en utsträckning av dyrtidstillägget av statsmedel
till vissa grupper av lärare, vilka under år 1919 ej varit i åtnjutande av
dylikt tillägg och till vilkas avlöning några direkta statsbidrag för närvarande
ej heller utgå. Detta gäller de vid ifrågavarande skolor anställda
timlärare, i fråga om vilka de sakkunniga göra gällande den uppfattningen,
att dyrtidstillägg av statsmedel visserligen borde beredas andra lärare än
sådana, som hade full tj änstgöring, men att en viss begränsning i detta
avseende vore nödvändig. De sakkunniga tillstyrka, att dyrtidstillägg måtte
få utgå — förutom till extra ordinarie och vikarierande lärare med full
tjänstgöring — jämväl till andra icke ordinarie lärare, som hade en tjänstgöring
vid vederbörande läroanstalt av minst 15 undervisningstimmar i
veckan. Dyrtidstillägget borde beräknas å ett belopp, motsvarande 9/10
av den stadgade avlöningen.

I avseende å dyrtidstilläggs utgående under tjänstledighet, dyrtidstillägg
till innehavare av flera befattningar samt dyrtidstillägg till lärare
med avlöning enligt äldre bestämmelser tillstyrka de sakkunniga motsva -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392, 21

rande stadganden, som föreslagits i samma hänseenden rörande folk- och
småskolor.

Såsom ovan erinrats, hava de sakkunniga i sitt författningsförslag
rörande dyrtidstillägg åt folk- och småskolans lärare jämväl inrymt lärarpersonalen
vid högre folkskolor. I avseende å förekommande specialmotiveringar
hänvisar jag till de sakkunnigas betänkande.

De sakkunnigas förslag i avseende å dyrtidstilläggens belopp är, såsom
nämnts, byggt på de grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, som gälla intill den 1 juli 1920. För senare halvåret 1920
böra följaktligen tillämpas de regler, som föreslagits komma i tillämpning
för denna tid åt statens tjänstinnehavare. Med hänsyn härtill erfordras
en jämkning av de utav de sakkunniga för varje befattningshavare beräknade
dyrtid still äggsbelopp. Med utgångspunkt från ett grundtal av 141
skulle dyrtidstillägget — jag inskränker mig att angiva de två väsentligaste
grupperna av lärare vid dessa skolor — för ordinarie manlig ämneslärare
vid allmän högre folkskola, vilken är familjeförsörjare, belöpa sig i första
lönegraden till 2,487 kronor 60 öre och sammanlagda avlöningen sålunda
till 5,287 kronor 60 öre samt i fjärde lönegraden till 3,189 kronor 60
öre och totalavlöningen alltså till 7,189 kronor 60 öre. För ordinarie
kvinnlig ämneslärare vid allmän högre folkskola, vilken icke är familjeförsörjare,
skulle å begynnelseavlöningen dyrtidstillägget uppgå till 1,502
kronor 40 öre, vadan sammanlagda begynnelseavlöningen skulle bliva 3,902
kronor 40 öre, samt å slutavlöningen dyrtidstillägget belöpa sig till 1,853
kronor 40 öre, i följd varav dennas totalsumma skulle bliva 5,153 kronor
40 öre.

Vad de sakkunniga dessutom föreslagit i fråga om dyrtidstillägg åt
timlärare anser jag mig böra tillstyrka. Då jag jämväl i övrigt ansluter
mig till de sakkunnigas förslag, inskränker jag mig nu att hänvisa till det
såsom bilaga till detta protokoll fogade förslag till kungörelse med allmänna
grunder rörande dyrtidstillägg till, bland andra, lärare vid nu förevarande"
skolor. Kungl. Maj:t torde böra äga att utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av dessa grunder befinnas erforderliga.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar i fråga om lärarpersonalen vid
högre folkskolor sluta å ett belopp av i runt tal 390,000 kronor; beträffande
detaljerna hänvisar jag till betänkandet. Vid bifall till mitt ovan
angivna förslag skulle totalkostnaden beträffande dessa skolor erfordra en
mindre höjning, vilken torde kunna beräknas till i runt tal 16,000 kronor,
vadan slutsumman bör uppskattas till 406,000 kronor.

Författnings förslag.

Departe mentschefen -

Kostnads beräkning.

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Kommunala mellanskolor.

1918 års lönereglering för de kommunala mellanskolorna är i flera hänseenden
byggd på ensartade grunder som samma års lönereglering för de nyssberörda
högre folkskolorna. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga i avseende
å dyrtidstillägg till lärarna vid de kommunala mellanskolorna föreslagit
i huvudsak samma regler, som ifrågasatts för de högre folkskolornas
lärarpersonal. Då jag beträffande de sistnämnda anslutit mig till de sakkunnigas
grunder, följer att jag jämväl beträffande de kommunala mellanskolorna
anser mig böra godtaga de sakkunnigas förslag. Jag har emellertid
beträffande ifrågavarande lärare tillstyrkt tillfällig löneförbättring för
år 1920, rörande vilket spörsmål jag anhåller att nu få hänvisa till vad i
annat sammanhang anförts. Under åberopande av de sakkunnigas betänkande
i övrigt inskränker jag mig nu endast att angiva beloppen å
dyrtidstilläggen och den sammanlagda avlöningen för de talrikaste lärargrupperna,
varvid — med utgångspunkt från ett grundtal av 141 samt
med hänsyn till nyssberörda tillfälliga löneförbättring — jag i mitt förslag
för senare halvåret 1920 räknat efter de regler, som för nämnda tid äro
ifrågasatta för befattningshavare i statens tjänst.

Sakkunnigas förslag

Departementschefens förslag

Dyrtidstillägg

Summa av-löning

Dyrtidstillägg

Summa av-löning

Manlig ordinarie ämneslärare,
familjeförsörjare.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Begynnelseavlöning.................................

Slutavlöning.............................................

2,547: 40
3,111:40

5,847: 40
7,611:40

3,213: —
3,915:

7,013: —
8,915: —

Kvinnlig ordinarie ämneslärare,
icke-familjeförsörjare.

Begynnelseavlöning .................................

Slutavlöning.............................................

1,541:60
1,823: 60''

4,341: 60
5,523:60

1,908: —
2,259: —

5,108: —
6,359: —

De av de sakkunniga i övrigt föreslagna särskilda bestämmelserna
anser jag mig, liksom beträffande lärarpersonalerna vid folk- och småskolor
samt högre folkskolor, böra tillstyrka. Jag hänvisar härvid till bilagda
förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg till,
bland andra, jämväl de kommunala mellanskolornas lärare. De sakkun -

23

Katigt. Maj:ts Proposition Nr 392.

nigas kostnadsberäkningar beträffande de kommunala mellanskolorna sluta
å i runt tal 630,000 kronor. Ett bifall till mitt förslag skulle medföra någon
höjning; slutsumman torde i runt tal kunna uppskattas till 720,000 kronor.

Vissa småskoleseminarier.

De småskoleseminarier, om vilka nu är fråga, äro allenast sådana, som
äro inrättade av landsting eller av stad, som ej deltager i landsting; ute- Sa!.hmniga
slutna äro sålunda dels statens småskoleseminarier i Murjek och Haparanda, Gä]lande
dels ock de enskilda småskoleseminarierna. lönereglering.

Lärarna vid ifrågavarande s. k. landstingsseminarier böra enligt beslut
av 1919 års lagtima riksdag vara i avlöningshänseende likställda med
lärarna vid folkskoleseminariernas övningsskolor. De sakkunniga hava erinrat,
hurusom berörda likställighet blivit väsentligen rubbad genom riksdagens
år 1919 fattade beslut om tillfällig löneförbättring för viss personal
inom den civila statsförvaltningen, däribland lärarna vid folkskoleseminariernas
övningsskolor.

De allmänna grunder, som av de sakkunniga förordats beträffande dyr- ^^naggets
tidstillägg åt andra lärargrupper, anse de sakkunniga böra i stort sett vinna beräkning,
tillämpning jämväl i fråga om småskoleseminariernas lärare. Enär statsbidrag
till småskoleseminarierna enligt beslut av 1919 års lagtima riksdag
skall utgå efter regler, som i allt väsentligt överensstämma med reglerna för
statsbidrag till kommunala mellanskolor och högre folkskolor, tillstyrka
de sakkunniga, att även i fråga om dyrtidstillägget samma bestämmelser
må bliva gällande för småskoleseminariernas lärare, som av de sakkunniga
föreslagits beträffande lärarpersonalen vid övriga nyssnämnda kommunala
läroanstalter.

Vad de sakkunniga anfört och tillstyrkt i fråga om sättet för dyrtids- ^tschefé,,.
tilläggets utgående till lärarpersonalen vid ifrågavarande småskoleseminarier
synes mig icke kunna giva plats åt några befogade anmärkningar.

Jag anser mig höra tillstyrka förslaget härutinnan.

Till belysande av huru dessa grunder skulle te sig vid tillämpningen ^“[ammelpå
ifrågavarande lärare, vill jag angiva beloppen av dyrtidstillägg och sam- ser.
manlagd avlöning för de vanligast förekommande personalgrupperna. Jag
ställer därvid de sakkunnigas förslag vid sidan av det förslag, som jag
ämnar förorda med utgångspunkt från ett grundtal av 141 men beträffande
senare halvåret 1920 på grundvalen av de regler, som för nämnda
tid ifrågasatts för statens befattningshavare.

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Kostnads beräkning''.

Allmänna

synpunkter.

Sakkunniga.

Sakkunnigas förslag

Departementschefens förslag

Dyrtidstillägg

Summa av-löning

Dyrtidstillägg

Summa av-löning

Manlig ordinarie ämneslärare,
familjeförsörjare.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Begynnelseavlöning.................................

Slutavlöning.............................................

2,594:40
3,158:40

5,994:40

7,758:40

2,815: 20
3,517:20

6,215: 20
8,117: 20

Kvinnlig ordinarie ämneslärare,
icke-fatniljeförsörjare.

Begynnelseavlöninef.................................

1,541:60
1,823: 60

4,341: 60
5,523: 60

1,642: 80
1,993: 80

4,442: 80
5,693: 80

Slutavlöning.............................................

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit i avseende å dyrtidstillägg åt
timlärare, dyrtidstillägg under tjänstledighet, dyrtidstillägg åt innehavare
av flera befattningar samt beträffande lärare med avlöning efter äldre bestämmelser
anser jag mig böra tillstyrka. De sakkunnigas förslag överensstämmer
med den uppfattning, de sakkunniga förut gjort gällande i motsvarande
hänseenden beträffande redan omförmälda lärargrupper och till
vilken jag redan uttalat min anslutning. Jag tillåter mig i övrigt hänvisa
till detta protokoll bifogat författningsförslag, som utom ovan oinhandlade
lärarkategorier även inrymmer småskoleseminariernas lärarkår.

De sakkunnigas kostnadsberäkning i avseende å småskoleseminarierna
slutar å 230,000 kronor. Beträffande detaljerna hänvisar jag till betänkandet.
Enligt mitt förslag skulle kostnaderna stiga något högre; jag beräknar
förslagsvis 252,000 kronor.

Privatläroverk.

Med privatläroverk förstås i detta sammanhang sådana läroanstalter,
som åtnjuta understöd från något av de särskilda anslag, vilka ingå i det
under åttonde huvudtiteln uppförda gemensamma reservationsanslaget till
privatläroverk, således enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre gossoch
samskolor samt enskilda lärarinneseminarier. Rådande förhållanden
beträffande dessa läroanstalters lönefråga göra — anse de sakkunniga —
att frågan om dyrtidstillägg till den här* anställda personalen bör betraktas
ur väsentligen andra synpunkter än motsvarande spörsmål beträffande re -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

25

dan omförmälda kommunalt anställda lärare. Under det att för sistnämnda
lärargrupper ingripande löneregleringar bragts till stånd genom beslut av
1918 och 1919 årens riksdagar, är nämligen frågan om lönereglering för
privatläroverkens lärarpersonal ännu svävande. Emellertid har staten på
annat sätt bisprungit ifrågavarande lärare, nämligen för år 1919 förmedelst
såväl tillfällig löneförbättring som dyrtidstillägg samt för år 1920 förmedelst
en tillfällig löneförbättring, som på något undantag när överstiger
summan av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg för år 1919.

De sakkunniga framhålla nu, hurusom vid anförda förhållanden frågan
om det dyrtidstillägg, som efter utgången av år 1919 borde beredas privatläroverkens
personal, vore vansklig att bedöma. Å ena sidan vore det
angeläget, anse de sakkunniga, att denna personal, i den mån sådant
funnes kunna ske, hölles skadeslös för uppskovet med den definitiva löneregleringen,
men å andra sidan måste behörig uppmärksamhet ägnas däråt,
att de provisoriska åtgärder, som kunde ifrågakomma för upphjälpande av
personalens avlöningsförhållanden, icke kornme att föregripa den väntade
definitiva löneregleringen, helst som denna lönereglering tilläventyrs kunde
bliva förknippad med en mer eller mindre genomgripande organisativ omläggning
av undervisningsväsendet på ifrågavarande område, särskilt vad
flickskolornas verksamhet anginge.

De sakkunniga anse det vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke den
höjda tillfälliga löneförbättring, som genom beslut av 1919 års lagtima
riksdag blev privatläroverkens lärarpersonal tillerkänd för år 1920, ansetts
innefatta ett visst mått av dyrtidstillägg.

I motsats till vad förhållandet varit beträffande dyrtidstillägg åt förut
omförmälda lärargrupper, hava beträffande lärarpersonalen vid privatläroverken
olika förfaringssätt tillämpats i fråga om villkor om bidrag från
kommunalt eller enskilt håll. De sakkunniga erinra om de regler, som härutinnan
vid olika tillfällen vunnit tillämpning, och tillstyrka, att det dyrtidstillägg,
varom nu är fråga, måtte utgå utan att därmed förbindes något
villkor om bidrag från*kommunalt eller enskilt håll.

Enligt de sakkunnigas mening böra de allmänna grundsatser, som av
de sakkunniga förordats beträffande beräkning av dyrtidstillägg för de
grupper av lärare, varom förut varit tal, i görligaste mån vinna tillämpning,
även då fråga är om motsvarande förmån för lärarpersonalen vid
privatläroverken. Så skulle även här principen om högre belopp åt familjeförsörjare
än åt icke-familjeförsörjare upptagas ävensom de allmänna
grunder, som gälla eller komma att gälla beträffande dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, såvitt möjligt lända till efterföljd.

Kommunala

tillskott.

Sättet för dyr*
tidstilläggets
beräkning.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 334 höft. (Nr 392.)

4

26

Departe mentschefen.

Särskilda

bestämmel ser.

Belopp av
dyrtidstillägg
och sammanlagd
avlöning.

Kungl. Majtts Proposition Nr 392.

I fråga om å vilken del av avlöningen dyrtidstillägget bör beräknas
föreslå de sakkunniga på anförda skäl, att dyrtidstillägget åt privatläroverkens
lärare måtte få utgå å ett belopp, motsvarande 2/3 av summan
av föreskriven rainimiavlöning och stadgad tillfällig löneförbättring eller,
där föreskrift om minimiavlöning saknas, å 2/3 av summan av den avlöning,
som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått under åren 1913—1915,
och den stadgade tillfälliga löneförbättringen.

Att jämväl privatläroverkens lärarpersonal i detta sammanhang bör
ifrågakomma till erhållande av dyrtidstillägg finner jag fullt befogat. Jämte
det att dyrtidstillägg för år 1919 beredes de kommunalt anställda lärarna,
kommo jämväl befattningshavarna vid privatläroverken i åtnjutande därav;
få kårer hava dessutom haft sådana brydsamma ekonomiska förhållanden
att kämpa mot som just dessa, och ett kraftigt bistånd från statens sida
måste enligt min mening här betecknas såsom i högsta grad av behovet
påkallat.

Lika med de sakkunniga anser jag icke något villkor om kommunalt
eller enskilt bidrag böra förknippas med utgående av dyrtidstillägget.
Principerna härför hava förut varit växlande; jag hänvisar härutinnan
till de sakkunnigas betänkande. Något sådant villkor har emellertid icke
uppställts beträffande 1919 års dyrtidstillägg, och det må erinras, att läroanstalternas
principaler i stor utsträckning allaredan måst träda emellan
för uppehållande av skolornas verksamhet. Jag räknar med att även för
framtiden tillskott till avlöningarna må komma att på frivillighetens väg
beviljas.

Beträffande sättet för dyrtidstilläggets beräkning anser jag mig böra
godtaga de sakkunnigas förslag, vilket ansluter sig i stort sett till de
grunder, som ifrågasatts för övriga lärarkategorier och vilka jag funnit
mig böra tillstyrka.

Till belysande av huru en tillämpning av de sakkunnigas grunder
skulle komma att te sig beträffande privatläroverkens lärarpersonal, vill
jag meddela följande siffror, varvid jag allenast medtagit de mera betydande
personalgrupperna samt — med utgångspunkt från ett grundtal av 141,
vilket tal beräknats å allenast ett belopp av 1,000 kronor med hänsyn
till att ifrågavarande lärare uppbära sin avlöning, fördelad på endast vissa
av årets månader — räknat dels med de sakkunnigas förslag, dels med
samma förslag, jämkat för senare halvåret 1920 i anslutning till ifrågasatta
nya grunder för dyrtidstillägg för statens befattningshavare för
nämnda tid:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

27

«

Sakkunnigas förslag

Departementschefens förslag

Dyrtidstillägg

Summa av-löning

Dyrtidstillägg

Summa av-löning

Ämneslärarinna med högre kompetens,
icke-familjeförsörjare:

Kronor "

Kronor

Kronor

Kronor

Begyunelseavlöning................................

Slutavlöning.............................................

1,232: 45
1,357: 78

4,132:45
4,857: 78

1,304: -1,460: —

4,204: —
4,960: —

Ämneslärarinna med lägre kompetens,
icke-familjeförsörjare:

Begynnelseavlöning.................................

Slutavlöning.............................................

1,128: —
1,295:11

3,528: —
4,495:11

1,174: —
1,382: —

3,574: —
4,582: —

I avseende å de närmare bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt privatläroverkens
lärarpersonal, som de sakkunniga föreslagit, hänvisar jag till
betänkandet. Jag ansluter mig i allt väsentligt till vad härutinnan förordas.
Vad särskilt angår timlärare må endast erinras, hurusom förslaget
-ansluter sig till vad för sådana lärare vid andra skolformer ifrågasatts,
eller alltså att dyrtidstillägg av statsmedel bör beredas endast sådana timlärare,
som hava en undervisningsskyldighet vid vederbörande läroanstalt
av minst 15 timmar i veckan.

Vad vidare beträffar den olikhet, som nu förefinnes mellan bestämmelserna
rörande grundavlöningen och rörande den tillfälliga löneförbättringen,
i det att tjänstgöring, fullgjord i läsavdelning av med skolan förbundet
lärarinneseminarium, får medräknas i det ena men ej i det andra
fallet, anse de sakkunniga, att beträffande dyrtidstillägget bör föreskrivas,
att detsamma må beräknas allenast för tjänstgöring, fullgjord i klasserna
över de förberedande, dock med rätt för kvinnlig ämneslärare att på närmare
angivet sätt tillgodoräkna sig viss annan tjänstgöring.

I fråga om dyrtidstillägg under tjänstledighet föreslås bestämmelser,
avvikande från dem, som förordats beträffande förut behandlade grupper
av lärare. Dessa bestämmelser äro avfattade i nära anslutning till dem.
som lända till efterrättelse i fråga om 1920 års tillfälliga löneförbättring.

Med tillämpning av de grundsatser, som tillkännagivits i fråga om
dyrtidstillägg åt privatläroverkens personal, hava de sakkunniga framlagt
författningsförslag i ämnet. I avseende å detta ävensom beträffande de
närmare specialmotiveringar, som ansetts erforderliga, hänvisar jag till betänkandet.
För egen del anser jag lika med de sakkunniga, att de föreskrifter,
som äro erforderliga beträffande privatläroverken, lämpligast sam -

Övriga föreskrifter -

Författningr försiag.

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Kostnads beräkning-.

Allmänna

synpunkter.

Sakkunniga.

manföras i en särskild författning. Förslag till en sådan torde få som

O Ö

bilaga åtfölja detta protokoll. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t
att utfärda de närmare föreskrifter, som må befinnas erforderliga för
tillämpning av de i författningen stadgade grunder för dyrtidstilläggets
utgående.

De sakkunnigas kostnadsförslag beträffande privatläroverken sluta å
en summa av 2,410,000 kronor. I avseende å detaljerna i beräkningen
hänvisar jag till betänkandet. Den jämkning i grunderna, som skulle bliva
en följd av anslutning för senare halvåret 1920 till reglerna för dyrtidstillägget
åt statens befattningshavare under nämnda tid, skulle medföra
en viss kostnadsökning. Förslagsvis torde slutsumman böra beräknas till
2,570,000 kronor.

Folkhögskolor.

Liksom beträffande övriga lärargrupper anse de sakkunniga, att det
dyrtidstillägg för folkhögskolornas lärare, varom nu är tal, bör utgå för
kalenderåret 1920. Förslaget innebär i detta hänseende en avvikelse från
hittills gällande anordning, enligt vilken dyrtidstillägg och motsvarande
förmåner för denna personal utgått för läsår.

Vid bedömande av frågan, huruvida och i vad mån dyrtidstillägg kan
anses redan ingå i de år 1919 bestämda avlöningarna för folkhögskolornas
lärarpersonal, hava de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att berörda
avlöningar böra anses innefatta ett visst mått av dyrtidstillägg.

I avseende å villkor om bidrag från landsting, kommuner eller enskilda
må erinras, att sådant villkor tillförene städse varit bundet vid förut beviljade
förmåner av ifrågavarande slag. Med hänsyn till att folkhögskolornas
tryckta ekonomiska läge gjort det nödvändigt för staten att avsevärt
bidraga till uppehållande av dessa läroanstalters verksamhet de senaste
läsåren, anse de sakkunniga, att anledning icke torde förefinnas att vidare
fasthålla vid kravet på bidrag från orterna till dyrtidstillägg åt dessa anstalters
personal.

Beträffande sättet för dyrtidstilläggets beräkning anse de sakkunniga,
att, i likhet med vad som föreslagits i fråga om andra lärargrupper, de
grunder, som skulle gälla för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare,
böra med vissa begränsningar bliva bestämmande i fråga om dyrtidstillägget
även till folkhögskollärarna. Principen högre belopp till familje -

29

KungI. Maj:ts Proposition Nr 392.

försörjare än till icke-familjeförsörjare borde även här uppehållas. Vidare
borde dyrtidstillägget icke beräknas på hela avlöningen utan allenast,
såsom i fråga om övriga lärare föreslagits, på en viss del av densamma.
I sistnämnda hänseende föreslå de sakkunniga, att, då de från
och med år 1920 stadgade minimiavlöningarna torde få anses avpassade
efter en något högre prisnivå ån den, som var rådande före krigsutbrottet,
och då det nu ifrågasatta dyrtidstillägget skulle helt utgå av statsmedel,
detta dyrtidstillägg måtte beräknas å ett belopp, motsvarande hälften av
de stadgade minimiavlöningarna.

Beträffande folkhögskolornas lärarpersonal vill jag erinra, hurusom
genom beslut av de senare årens riksdagar de olika tillskotten av statsmedel
till lärarnas avlöning under läsåret 1918—1919 kommit att tillhopa
väsentligt överskrida vad som i motsvarande avseende kommit de vid kommunala
läroanstalter och privatläroverk anställda lärarna till del. Vid sådant
förhållande är jag fullt ense med de sakkunniga därutinnan, att för
år 1919 ytterligare dyrtidstillägg eller annan dylik förmån av statsmedel,
utöver vad som för läsåret 1918—1919 utgått till folkhögskolornas lärare,
icke nu bör ifrågakomma för denna lärarpersonal.

Likaså anser jag, att de sakkunniga med fullt berättigande göra gällande,
att de för ifrågavarande lärare år 1919 bestämda avlöningarna i sig
inrymma ett visst mått av dyrtidstillägg. En jämförelse med motsvarande
befattningshavare vid exempelvis de allmänna läroverken giver oförtydbart
vid handen, att de sakkunnigas uppfattning härutinnan måste anses vara
fullt befogad.

I avseende å villkor om bidrag från landsting, kommuner eller enskilda
vill jag framhålla, att lika litet som jag beträffande privatläroverken
ansett fog förefinnas att tillstyrka uppställandet av ett villkor av dylik
innebörd, lika litet anser jag, att detta krav bör upprätthållas i fråga om
folkhögskolornas dyrtidstillägg. Det frikostiga understödjande, som från
kommunalt och enskilt håll kommit folkhögskolorna till del. torde, som
jag hoppas, ej för framtiden utebliva, utan denna skolform alltjämt få
åtnjuta det välförtjänta förtroende och intresse, som speciellt från landsbygden
städse visats densamma.

Vad angår sättet för dyrtidstilläggets beräkning finner jag mig böra
tillstyrka vad de sakkunniga härutinnan föreslagit. Jag anser mig härvid
emellertid böra understryka en av de sakkunniga gjord erinran därom, att
med tillämpning i övrigt i samma utsträckning, som för övriga lärargrupper
är ifrågasatt, av gällande grunder för dyrtidstillägg till befattningshavare
i statens tjänst, ett dyrtidstillägg för folkhögskolornas lärare,

Särskilda

bestämmel ser.

30 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

beräknat å hälften av minimiavlöningarna, kommer att avsevärt överstiga
hälften av det dyrtidstillägg, som enligt samma beräkningsgrunder skulle
utgå å minimiavlöningarnas hela belopp.

För åskådliggörande av huru en tillämpning av de sakkunnigas grunder
skulle te sig, vill jag angiva beloppen å dyrtidstillägg och sammanlagd
avlöning för en särskild grupp av folkhögskolornas lärarpersonal. Jag
väljer därvid manliga ämneslärare med fast anställning vid såväl huvudkurs
som fristående kvinnlig kurs, enär denna grupp både i avseende å
talrikheten och med hänsyn till tjänstgöringens omfattning är närmast
jämförbar med övriga i denna framställning omförmälda lärargrupper.
Beräkningen är gjord efter ett grundtal av 141, varvid, i likhet med vad
som skett beträffande privatläroverken, dyrtidstillägg efter det högre procenttalet
141 beräknats å allenast 1,000 kronor av avlöningen (för andra
grupper av folkhögskolornas lärarpersonal hava de sakkunniga tillämpat
andra beräkningsgrunder, i avseende varå hänvisas till betänkandet, sid.
282); siffrorna för omförmälda manliga ämneslärare skulle i anslutning
till grunderna för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare te sig på följande
sätt:

Sakkunnigas förslag

Departementschefens förslag

Dyrtidstillägg

Summa av-löning

Dyrtidstillägg

Summa av-löning

Manlig ämneslärare med fast an-ställning vid såväl huvudkurs som
fristående kvinnlig kurs, familje-försörjare :

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Begynnelseavlöning.................................

Slutavlöning......................................

1,809:50
2,162: —

5,509: 50
7,362: —

1,907: 25
2,346: —

5,607: 25
7,546: —

Beträffande de av de sakkunniga i övrigt föreslagna särskilda bestämmelserna
för dyrtidstillägg åt folkhögskolans lärarpersonal överensstämma
de i stort sett med vad i motsvarande hänseenden förordats för andra
lärargrupper. Jag inskränker mig att hänvisa till de sakkunnigas betänkande;
någon erinran från min sida har förslaget i denna del icke föranlett.
Jag hänvisar i övrigt till det av de sakkunniga utarbetade författningsförslaget,
vilket torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

31

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Även i detta fall torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av de i nämnda
författningsförslag angivna grunder.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar beträffande folkhögskolorna sluta
å 375,000 kronor. I fråga om detaljerna hänvisar jag till betänkandet.
Den jämkning i grunderna, som skulle föranledas av anslutning för senare
halvåret 1920, till reglerna för statstjänstemännens dyrtidstillägg under
samma tid, skulle betinga en sammanlagd kostnad av 406,000 kronor.

Sammanfattning.

1 det föregående har jag under de särskilda avdelningarna angivit
beloppen av dyrtidstillägg och sammanlagd avlöning, som skulle tillkomma
de viktigaste lärargrupperna vid bifall till mitt förslag.

Till vinnande av större överskådlighet vill jag här i tabellform sammanföra
de belopp, vilka skulle komma att utgå såsom begynnelseavlöning
och såsom slutavlöning till manliga och kvinnliga ämneslärare vid de läroanstalter,
om vilka nu är fråga. De manliga lärarna hava angivits såsom
familjeförsörjare, de kvinnliga såsom icke-familjeförsörjare. Hänsyn har
jämväl tagits till den av mig i annat sammanhang föreslagna tillfälliga
löneförbättringen för kommunala mellanskolornas lärare. Till jämförelse
äro medtagna uppgifter rörande motsvarande avlöning för lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor, om vilka sistnämnda lärare jag allenast
vill erinra, att de för dessa befattningar uppställda kompetensfordringarna
utgöras av avlagd folkskollärarexamen samt minst fyra års full tjänstgöring
vid egentlig folkskola.

Kostnad»*

beräkning.

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Kostnadsbe räkning.

Begynnelse-

avlöning.

Slutavlöning.

Kronor.

Kronor.

Manliga ämneslärare

(familjeförsörjare):

Småskola..............................................

3,138: 80

3,852: 05

Folkskola ...............................................

4,207: 35

5,633: 85

Högre folkskola, allmän .........."............

5,287: 60

7,189: 60

» » yrkesbestämd...............

5,748: 48

7,650: 48

Kommunal mellanskola.........................

7,113: —

8,915: —

Småskoleseminarium.................................

6,215: 20

8,117: 20

Folkhögskola (huvudkurs och fristående

kvinnlig kurs).......................................

5,607: 25

7,546: —

Övningsskola vid folkskoleseminarium ...

7,219: 05

9,121: 05

Kvinnlig ämneslärare

(icke-familjeförsörjare):

Småskola...................................................

2,215: 20

2,906: 70

Folkskola ................................................

3,226: 90

4,060: 90

Högre folkskola, allmän ........................

3,902: 40

5,153: 40

» » yrkesbestämd...............

4,240: 15

5.491: 15

Kommunal mellanskola..........................

5,108: —

6,359: —

Småskoleseminarium................................

4,442: 80

5,693: 80

Privatläroverk (lärarinna med högre kom-

petens) ................................................

4,204: —

4,960: —

Privatläroverk (lärarinna med lägre kom-

petens)...................................................

3,574: —

4,582: —

Övningsskola vid folkskoleseminarium ...

6,172: 95

7,599: 45

| Dessutom fri bostad och
> bränsle eller motsvarande
| ersättning.

1 Dessutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande
ersättning, minst 500
kronor.

t Dessutom fri bostad och
) bränsle eller motsvarande
ersättning, minst 500
kronor.

/Samma belopp tillkomma
| icke-familjeförsörjare.

/Dessutom fri bostad och
• bränsle eller motsvarande
ersättning.

Dessntom fri bostad och
bränsle eller motsvarande
ersättning, minst 350
'' kronor.

/Samma belopp tillkomma
\ familjeförsörjare.

Kostnaderna för det föreslagna dyrtidstillägget hava i det föregående
beräknats för lärare vid de olika slagen- av läroanstalter uppgå till föl -

jande belopp:

folk- och småskolor................................... kronor 33,485,000

högre folkskolor ........................................ » 406,000

kommunala mellanskolor........................... » 720,000

vissa småskoleseminarier......................... » 252,000

privatläroverk.................... » 2,570,000

folkhögskolor ............ »_406,000

Summa kronor 37,839,0^0

eller i avrundat tal 37,850,000 kronor.

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

Det för ändamålet i statsverkspropositionen beräknade anslagsbeloppet
utgör, såsom ovan nämnts, 37,900,000 kronor.

Dessa kostnadsberäkningar ävensom de nu föreliggande förslagen till
allmänna grunder för ifrågavarande dyrtidstillägg avse kalenderåret 1920.
Beträffande dyrtidstillägget åt befattningshavare i statens tjänst gäller
som bekant den anordningen, att härför fastställda grunder äga giltighet
till den 1 juli 1920, och att nya grunder äro föreslagna att tilllämpas
från och med sistnämnda dag. För ändamålet erforderligt anslag
är också beräknat med hänsyn härtill. Beträffande dyrtidstillägget åt
ifrågavarande lärargrupper torde det i anslutning till vad nu sagts kunna
ifrågasättas, huruvida icke giltighetstiden för berörda allmänna grunder
bör utsträckas till och med utgången av första halvåret 1921 eller i
varje fall riksdagens medgivande inhämtas därtill, att förskott å dyrtidstillägg
till ifrågavarande lärarpersonal inå utbetalas i avräkning på ett
eventuellt dyrtidstillägg för år 1921 med belopp, som skulle utgått, därest
de nu föreslagna allmänna grunderna fortfarande varit gällande. Något
belopp å 1921 års riksstat finnes emellertid nu icke för ändamålet beräknat,
vadan en dylik anordning för det närmaste året icke torde kunna
vidtagas. Fördelarna av en dylik utsträckning av giltighetstiden för dyrtidstilläggsgrunderna
äro dock så i ögonen fallande, att det synes mig vara
angeläget att ett kommande år tillse, att icke på grund av frånvaron av
anslag för ändamålet en lucka i dyrtidstilläggets utgående — om ock på
en kortare tid — uppkommer.

Jag vill till sist beröra ett av de sakkunniga i deras betänkande upptaget
spörsmål, nämligen hur bör förfaras, då i en kommun eller ett landstingsområde
dyrtidstillägget till lärarna kommer att, genom kumulering
av statsbidraget och eventuellt ortsbidrag, utgå med kanske dubbelt så
högt belopp som inom en närbelägen kommun eller ett angränsande landstingsområde.
Till utjämnande av ett dylikt förhållande anser jag lika
med de sakkunniga ett medgivande böra lämnas, att den anslagsbeviljande
myndigheten (kommunal eller annan) må av det till dyrtidstillägg utgående
statsbidraget tillgodoföra sig den del, varmed summan av statsbidraget
och ortsbidraget överstiger det belopp, som skulle utgå som dyrtidstillägg
till vederbörande lärare, därest sådant tillägg, med tillämpning i
övrigt av nu föreslagna bestämmelser, finge utgå å hela minimiavlöningen
(eller beträffande privatläroverk och folkhögskolor däremot svarande
belopp).

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 334 höft. (Nr 392.)

Förhållande!
mellan dyrtidstill&gg
av
statsmedel
och dyrtidstillägg
från
orterna

5

34

Departe ments chefens hemställan.

Kungi. Majits Proposition Nr 392.

Departementschefen, statsrådet Olsson, föredrog härefter upprättade
förslag till

a) kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg under år 1920
åt lärare vid folk- och småskolor, högre folkskolor, kommunala mcllanskolor
och vissa småskoleseminarier;

b) kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg under år 1920
åt lärare vid privatläroverk; samt

c) kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg under år 1920
åt lärare vid folkhögskolor,

samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda under a)—c) här ovan angivna
förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg
under år 1920 åt vissa grupper av lärare;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda de närmare
föreskrifter, som för tillämpning av dessa allmänna
grunder må befinnas erforderliga;

dels för bestridande'' av kostnaderna för dyrtidstillägg
'' enligt berörda allmänna grunder anvisa på tilläggsstat
för år 1920 under åttonde huvudtiteln ett förslagsanslag
av 37,850,000 kronor;

dels ock medgiva, att i de fall, då landsting, kommun
eller annan myndighet för år 1920 anvisat medel
för beredande av dyrtidstillägg åt lärare, till vilken sådant
tillägg enligt sålunda föreslagna allmänna grunder
skulle utgå av statsmedel, det må ankomma på landstinget,
kommunen eller myndigheten att av det till dyrtidstillägg
utgående statsbidraget tillgodoföra sig den
del, varmed i de särskilda fallen summan av statsbidraget,
och ortsbidraget överstiger det belopp, vilket
skulle utgå såsom dyrtidstillägg till vederbörande lärare,
därest sådant tillägg, med tillämpning i övrigt av berörda
allmänna grunder, finge utgå å antingen hela minimiavlöningen
eller, för lärare vid privatläroverk, sumsam
av hela minimiavlöningen och stadgad tillfällig
löneförbättring, eller, där för lärare vid privatläroverk
föreskrift om minimiavlöning saknas, å den kontanta avlöning,
som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått
under åren 1913—1915, ökad med stadgad tillfällig
löneförbättring, eller slutligen, där för lärare vid folkhögskola
Kungl. Maj:t funnit skäl göra undantag från

35

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 392.

eljest i fråga om avlöningarna gällande föreskrifter, å
hela de av Kungl. Maj:t för sådana fall stadgade beloppen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.

37

Bil. I.

Förslag

till

KUNGÖRELSE

med allmänna grunder för dyrtidstillägg under år 1920 åt lärare vid
folk- och småskolor, högre folkskolor, kommunala mellanskolor och

vissa småskoleseminarier.

§ I Lärare

vid nedan angivna kommunala läroanstalter äga med de
begränsningar och undantag, varom i denna kungörelse förmäles,
för år 1920 uppbära dyrtidstillägg av statsmedel å följande del av
den i gällande författning stadgade kontanta minimiavlöningen:

a) vid folk- och småskolor:

ordinarie lärare vid egentlig folkskola, extra ordinarie folkskol -lärare och biträdande lärare vid egentlig folkskola, lärare vid småskola
och lärare vid mindre folkskola ävensom vikarie för sådan
lärare, som nu är nämnd: å den del av berörda avlöning, som motsvarar
statsbidraget; dock att dyrtidstillägg till extra ordinarie och
vikarierande lärare alltid utgår å ett belopp, motsvarande nio tiondelar
av den stadgade avlöningen;

b) vid statsunderstödda högre folkskolor:

. ordinarie ämneslärare: å ett belopp, motsvarande nio tiondelar
av begynnelseavlöningen för kvinnlig lärare, ökat med det till lärarens
avlöning direkt utgående statsbidraget;

extra ordinarie och vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring
samt annan icke-ordinarie lärare, som har en tjänstgöring vid vederbörande
läroanstalt av minst 15 undervisningstimmar i veckan: å ett
belopp, motsvarande nio tiondelar av den stadgade avlöningen; samt

rektor och vikarierande rektor: å ett belopp, motsvarande två
tredjedelar av det för sådan befattningshavare stadgade särskilda
arvodet;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 334 käft. (Nr 392.)

6

:58

c) vid kommunala méllanskolor :

ordinarie ämneslärare: å ett belopp, motsvarande nio tiondelar
av begynnelseavlöningen för kvinrdig lärare, ökat med det till lärarens
avlöning direkt utgående statsbidraget;

extra ordinarie och vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring
samt annan icke-ordinarie lärare, som har en tjänstgöring vid
vederbörande läroanstalt av minst 15 undervisningstimmar i veckan:
å ett belopp, motsvarande nio tiondelar av den stadgade avlöningen;

rektor och vikarierande rektor: å ett belopp, motsvarande två
tredjedelar av det för sådan befattningshavare stadgade särskilda
arvodet; samt

biträdande föreståndarinna och vikarie för biträdande föreståndarinna:
å ett belopp, motsvarande det för sådan befattningshavare
stadgade särskilda arvodet;

d) vid de av landsting och av städer, som icke deltaga i landsting,
underhållna småskoleseminarierna:

ordinarie lärare, som åtnjuter avlöning enligt de från och med
år 1920 gällande nya bestämmelserna: å ett belopp, motsvarande
nio tiondelar av begynnelseavlöningen för kvinnlig lärare, ökat med
det till lärarens avlöning direkt utgående statsbidraget;

ordinarie lärare, som åtnjuter avlöning enligt de år 1919 gällande
bestämmelserna: å den del av berörda avlöning, som motsvarar
statsbidraget;

extra ordinarie och vikarierande lärare med full tjänstgöring samt
annan icke-ordinarie lärare, som har en tjänstgöring vid vederbörande
läroanstalt av minst 15 undervisningstimmar i veckan: å ett
belopp, motsvarande nio tiondelar av den stadgade avlöningen; samt
rektor och vikarierande rektor, som åtnjuter särskilt arvode enligt
de från och med år 1920 gällande nya bestämmelserna: å ett
belopp, motsvarande två tredjedelar av berörda arvode.

§ 2.

Dyrtidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som
fastställts för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med den
månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till den
månad, under vilken Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat
grundtal.

§ B.

Mom. 1. Dyrtidstillägget utgår, på sätt nedan sägs, med högre
belopp till familjeförsörjare än till icke-familjeförsörjare.

Mom. 2. Såsom familjeförsörjare anses

a) manlig befattningshavare, som vid början av det kalenderkvartal,
vilket omfattar den månad dyrtidstillägget avser, underhåller
antingen barn, som icke uppnatt 18 ars ålder eller som pa giund
av sjukdom, vanförhet eller lyte är varaktigt oförmöget till arbete,
eller fader eller moder; dock ej i sadana fall, da barnet eller fadern
eller modern är i egenskap av befattningshavare eller pensionär berättigad
till dyrtidstillägg av statsmedel;

b) manlig befattningshavare, vars hustru vid kalenderkvartalots
början är på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt oförmögen
till arbete; dock ej i sådana fall, då hustrun är i egenskap
av befattningshavare eller pensionär berättigad till dyrtidstillägg aA
statsmedel *

c) kvinnlig befattningshavare, som vid kalenderkvartalets början
är ogift, änka eller frånskild och underhåller barn eller fader
eller moder, på sätt under a) sägs; samt

d) kvinnlig befattningshavare, som vid kalenderkvartalets början
är gift och vars man är på grund av bristande arbetsförmåga
väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens underhåll; dock ej
i sådana fall, då mannen är i egenskap av befattningshavare eller
pensionär berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel.

Mom. 3. Andra befattningshavare än under mom. 2 sägs anses
såsom icke-familjeförsörjare.

Mom. 4. Till familjeförsörjare utgår dyrtidstillägget, därest
den del av avlöningen, varå enligt § 1 dyrtidstillägg ma beräknas,
icke överstiger 100 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar
grundtalet. Överstiger nämnda de! av avlöningen 100 kronor
för månad, utgår dyrtidstillägg för det belopp, som utgör 100
kronor för månad, på sätt nyss sagts samt för det belopp, som överstiger
100 kronor för månad, efter ett procenttal, motsvarande för
första halvåret 1920 en tredjedel av grundtalet och för andra halvåret
1920 hälften av grundtalet.

Mom. 5. Till icke-familjeförsörjare utgår dyrtidstillägget i varje
fall med två tredjedelar av det belopp, som enligt mom. 4 skulle
tillkomma vederbörande lärare, därest han vore familjeförsörjare.

40

§ 4.

Lärare, som är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom eller för
tjänstgöring till rikets försvar eller för att, på grund av särskilt förordnande
eller val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning
i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det dyrtidstillägg,
som eljest skolat tillkomma honom. Lärare, som har tjänstledighet
av annan anledning, äger icke uppbära dyrtidstillägg, för
den händelse statsbidrag prövats icke böra utgå till hans avlöning;
i övriga fall skall till honom utgå dyrtidstillägg minskat i samma
proportion som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna
avlöningen och den avlöning, som skolat utgå, därest han icke åtnjutit
dylik ledighet.

§ 5.

Mom. 1. Där någon innehar två eller flera befattningar, som
i § 1 avses, eller eljest äger såsom innehavare av lärarbefattning
vid annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av
statsmedel, skall dyrtidstillägget beräknas å summan av de belopp,
å vilka^ dyrtidstillägg enligt de i sådant hänseende givna bestämmelser
ma utgå, dock icke i något fall å sammanlagt högre belopp
än som motsvarar för första halvåret 1920 600 kronor för månad
och för andra halvåret 1920 1,250 kronor för månad; och skall dyrtidstillägget
utbetalas vid den befattning, som medför högsta avlöningen,
eller, därest avlöningarna äro lika, vid den befattning, till
vilken vederbörande lärare först blivit befordrad.

Mom. 2. Åtnjuter lärare dyrtidstillägg såsom befattningshavare
r statens tjänst, skall beträffande hans rätt till dyrtidstillägg å befattning,
som i § 1 avses, gälla,

att lärare, som är familjeförsörjare, äger uppbära dyrtidstillägg
allenast efter ett procenttal, motsvarande för första halvåret 1920
en tredjedel av grundtalet och för andra halvåret 1920 hälften av
grundtalet; därest emellertid hans avlöning såsom befattningshavare
i statens tjänst understiger 100 kronor för månad, må han åtnjuta
dyrtidstillägg enligt denna kungörelse efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet, dock högst å det belopp, varmed avlöningen
understiger 100 kronor för månad; samt

41

att lärare, som icke är familjeförsörjare, äger uppbära dyrtidstillägg
med två tredjedelar av det belopp, som enligt vad nyss är
sagt skulle tillkomma honom, därest han vore familjeförsörjare.

Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst
och dyrtidstillägg å avlöning vid befattning, som i § 1 avses, må
dock icke beräknas å sammanlagt högre belopp än som motsvarar
för första halvåret 1920 600 kronor för månad och för andra halvåret
1920 1,250 kronor för månad.

§ 6.

Dyrtidstillägg av statsmedel utgår icke å gottgörelse för tjänstgöring
utöver den årliga lärotid, som i gällande allmän författning
kan vara stadgad för olika slag av läroanstalter, liksom ej heller å
ersättning för bostad och bränsle.

§ 7.

Om lärare under året avlidit, innan honom till kom man de dyrtidstillägg
till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan till
stärbhuset.

§ B.

Vad i denna kungörelse finnes föreskrivet med avseende på lärare
skall, där ej i särskilda fall annorlunda sägs, äga tillämpning
på såväl manliga som kvinnliga lärare.

§ 9.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar skolöverstyrelsen
nödiga tabeller och anvisningar.

§ 10.

Dyrtidstillägget utbetalas till lärarpersonalen månadsvis i den
ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

42

Bil. II.

Förslag

till

KUNGÖRELSE

med allmänna grunder för dyrtidstillägg under år 1920 åt lärare Tid

privatläroverk.

§ 1.

Mom. 1. Föreståndare och ämneslärare med full tjänstgöring
vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola^ högre goss- eller
samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd
från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till
privatläroverk, äger, med nedan angivna begränsningar och undantag,
för år 1920 uppbära dyrtidstillägg av statsmedel å två tredjedelar
av det belopp, som motsvarar summan av den i gällande författning
stadgade kontanta minimiavlöningen och den tillfälliga löneförbättring,
som utgår av statsmedel; där föreskrift om minimiavlöning saknas,
skall dyrtidstillägget utgå å två tredjedelar av det belopp, vilket
motsvarar summan av den kontanta avlöning, som för motsvarande
tjänstgöring i medeltal utgått under åren 1913—1915, och berörda
tillfälliga löneförbättring.

Mom. 2. Dyrtidstillägg enligt nu angivna regler tillkommer
jämväl timlärare och övningslärare vid läroanstalt, som i mom. 1
sägs, dock under förutsättning att lärarens tjänstgöring vid anstalten
omfattar minst 15 undervisningstimmar i veckan.

Mom. 3. Dyrtidstillägg beräknas allenast för tjänstgöring, fullgjord
i klasserna över de förberedande, dock att kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring må kunna fullgöra intill en tredjedel
därav i de förberedande klasserna eller i övningsämnen.

§ 2.

Dyrtidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som
fastställts för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare

43

i statens tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med den
månad, under vilken Kungl. Majrts beslut därom kungjorts, till den
månad, under vilken Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat
grundtal.

§ B. ''

Mom. 1. Dyrtidstillägget utgår, på sätt nedan sägs, med högre
belopp till familjeförsörjare än till icke-familjeförsörjare.

Mom. 2. Såsom familjeförsörjare anses

a) manlig befattningshavare, som vid början av det kalenderkvartal,
vilket omfattar den månad dyrtidstillägget avser, underhåller
antingen barn, som icke uppnått 18 års ålder eller som på grund
av sjukdom, vanförhet eller lyte är varaktigt oförmöget till arbete,
eller fader eller moder; dock ej i sådana fall, då barnet eller fadern
eller modem är i egenskap av befattningshavare eller pensionär berättigad
till dyrtidstillägg av statsmedel;

b) manlig befattningshavare, vars hustru vid kalenderkvartalets
början är på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt oförmögen
till arbete; dock ej i sådana fall, då hustrun är i egenskap
av befattningshavare eller pensionär berättigad till dyrtidstillägg av
statsmedel;

c) kvinnlig befattningshavare, som vid kalenderkvartalets början
är ogift, änka eller frånskild och underhåller barn eller fader eller
moder, på sätt under a) sägs; samt

d) kvinnlig befattningshavare, som vid kalenderkvartalets början
är gift och vars man är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt
urståndsatt att bidraga till familjens underhåll; dock ej i
sådana fall, då maimen är i egenskap av befattningshavare eller
pensionär berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel.

Mom. 3. Andra befattningshavare än under mom. 2 sägs anses
såsom icke-familjeförsörjare.

Mom. 4. Till familjeförsörjare utgår dyrtidstillägget, därest den
del av avlöningen, varå enligt § 1 dyrtidstillägg må beräknas, icke
överstiger 100 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar
grundtal et,. Överstiger nämnda del av avlöningen 100 kronor
för månad, utgår dyrtidstillägg för det belopp, som utgör 100 kronor
för månad, på sätt nyss sagts samt för det belopp, som över -

44

stiger 100 kronor för månad, efter ett procenttal, motsvarande för
första halvåret 1920 en tredjedel av grundtalet och för andra halvåret
1920 hälften av grund talet.

Mom. 5. Till icke-familjeförsörjare utgår dyrtidstillägget i varje
fall med två tredjedelar av det belopp, som enligt mom. 4 skulle
tillkomma vederbörande lärare, därest han vore familjeförsörjare.

§ 4.

Lärare, som på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet eller
som varit hindrad att tjänstgöra på den grund, att tjänstgöringen
vid skolan i anledning av rådande smittsam sjukdom måst för någon
tid inställas, skall icke för denna tid vidkännas avdrag å beloppet
av honom eljest tillkommande dyrtidstillägg. Annan tillfällig
av vederbörligen styrkt förfall förorsakad frånvaro från undervisningen,
icke överstigande sammanlagt åtta dagar av den tid, utbetalningen
avser, må icke heller föranleda avdrag å det vederbörande
eljest tillkommande beloppet. I andra fall av ledighet än nu nämnts
skall dyrtidstillägget minskas i samma proportion som förhållandet
mellan den under ledigheten uppburna avlöningen och den avlöning,
som skolat utgå, därest läraren icke åtnjutit dylik ledighet.

§ 5-

Mom. 1. Där någon innehar två eller flera befattningar, som
i § 1 avses, eller eljest äger såsom innehavare av lärarbefattning
vid annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel,
skall dyrtidstillägget beräknas å summan av de belopp, å vilka dyrtidstillägg
enligt de i sådant hänseende givna bestämmelser må utgå,
dock icke i något fall å sammanlagt högre belopp än som motsvarar
för första halvåret 1920 600 kronor för månad och för andra
halvåret 1920 1,250 kronor för månad; och skall dyrtidstillägget
utbetalas vid den befattning, som medför högsta avlöningen, eller,
därest avlöningarna äro lika, vid den befattning, till vilken vederbörande
lärare först blivit befordrad.

o

Mom. 2. Åtnjuter lärare dyrtidstillägg såsom befattningshavare
i statens tjänst, skall beträffande hans rätt till dyrtidstillägg å befattning,
som i § 1 avses, gälla,

att lärare, som är familjeförsörjare, äger uppbära dyrtidstillägg
allenast efter ett procenttal, motsvarande för första halvåret 1920

en tredjedel av grandtalet och för andra halvåret 1920 hälften av
grundtalet; därest emellertid hans avlöning såsom befattningshavare
i statens tjänst understiger 100 kronor för månad, må han åtnjuta
dyrtidstillägg enligt denna kungörelse efter ett procenttal, motsvarande
grandtalet, dock högst å det belopp, varmed avlöningen undeistiger
100 kronor för månad; samt

att lärare, som icke är familjeförsörjare, äger uppbära dyrtidstillägg
med två tredjedelar av det belopp, som enligt vad nyss är
sagt skulle tillkomma honom, därest han vore familjeförsörjare.

Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst
och dyrtidstillägg å avlöning vid befattning, som i § 1 avses, må
dock icke beräknas å sammanlagt högre belopp än som motsvarar
ör första halvåret 1920 600 kronor för månad och för andra halvåret
1920 1,250 kronor för månad.

§ 6.

Dyrtidstillägg av statsmedel utgår icke å gottgörelse för tjänstgöring
utöver den årliga lärotid, som i gällande allmän författning
kan vara stadgad för olika slag av läroanstalter, liksom ej heller å
ersättning för bostad och bränsle.

§ 7.

Om lärare under året avlidit, innan honom tillkommande dyitidstillägg
till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan till
stärbhuset.

§ 8.

Vad i denna kungörelse finnes föreskrivet med avseende på
lärare skall, där ej i särskilda fall annorlunda sägs, äga tillämpning
på såväl manliga som kvinnliga lärare.

§ 9.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar skolöverstyrelsen
nödiga tabeller och anvisningar.

§ 10.

Dyrtidstillägget utbetalas till lärarpersonalen månadsvis i den
ordning, som av Kung!. Maj:t bestämmes.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 334 käft. (Nr 392.)

46

Bil. in.

Förslag

till

KUNGÖRELSE

med allmänna grunder för dyrtidstillägg under år 1920 åt lärare

vid folkhögskolor.

§ I Mom.

1. Föreståndare och vikarierande föreståndare vid statsunderstödd
folkhögskola samt ämneslärare med fast anställning vid
dylik läroanstalt äga, med nedan angivna begränsningar och undantag,
för år 1920 uppbära dyrtidstillägg av statsmedel å ett belopp, motsvarande
hälften av den i gällande författning stadgade kontanta
minimiavlöningen; dock att, där Kungl. Maj:t på grund av särskilda
förhållanden funnit skäl göra undantag från eljest i fråga om avlöningarna
gällande föreskrifter, dyrtidstillägget skall utgå å hälften
av de utav Kungl. Maj:t för sådana fall stadgade beloppen.

Mom. 2. Dyrtidstillägg enligt nu angivna regler tillkommer
jämväl extra ordinarie och vikarierande ämneslärare samt lärare i
slöjd, hushållsgöromål, gymnastik och sång vid läroanstalt, som i
mom. 1 sägs, dock under förutsättning att lärarens tjänstgöringvid
anstalten omfattar minst 15 undervisningstimmar i veckan.

År lärare, som i detta moment avses, anställd även vid statsunderstödd
lantmannaskola eller lanthushållsskola eller bådadera, må
dyrtidstillägg tillkomma honom, därest hans sammanlagda tjänstgöring
vid skolorna uppgår till minst 15 undervisningstimmar i veckan.

Har vid huvudkurs eller fristående kvinnlig kurs tjänstgöringen
för sådan lärare, varom nu är fråga, under någon del av tjänstgöringstiden
icke omfattat 15 undervisningstimmar i veckan, må dock
dyrtidstillägg till honom utgå, såframt sammanlagda antalet av hans
undervisningstimmar under kursen uppgått till i medeltal 15 i veckan.

47

§ 2.

DyrtidstiUägget beräknas med ledning av det grundtal, som fastställts
för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med den månad,
under vilken Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till den
månad, under vilken Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat
grundtal.

§ B.

Mom. 1. DyrtidstiUägget utgår, på sätt nedan sägs, med högre
belopp tiH familjeförsörjare än till icke-familjeförsörjare.

Mom, 2. Såsom familjeförsörjare anses

a) manlig befattningshavare, som vid början av det kalenderkvartal,
vilket omfattar den månad dyrtidstiUägget avser, underhåller
antingen barn, som icke uppnått 18 års ålder eller som på grund
av sjukdom, vanförhet eUer lyte är varaktigt oförmöget tiU arbete,
eUer fader eller moder; dock ej i sådana fall, då barnet eller fadern
eUer modern är i egenskap av befattningshavare eder pensionär berättigad
tiH dyrtidstillägg av statsmedel;

b) manlig befattningshavare, vars hustru vid kalenderkvartalets
början är på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt oförmögen
till arbete; dock ej i sådana faU, då hustrun är i egenskap
av befattningshavare eller pensionär berättigad tiH dyrtidstiHägg av
statsmedel;

c) kvinnlig befattningshavare, som vid kalenderkvartalets början
är ogift, änka eUer frånskild och underhåller barn eUer fader eller
moder, på sätt under a) sägs; samt

d) kvinnlig befattningshavare, som vid kalenderkvartalets början
är gift och vars man är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt
urståndsatt att bidraga till familjens underhåll; dock ej i
sådana fall, då mannen är i egenskap av befattningshavare eUer pensionär
berättigad tiU dyrtidstillägg av statsmedel.

Mom. 3. Andra befattningshavare än under mom. 2 sägs anses
såsom icke-familjeförsörjare.

Mom. 4. Till familjeförsörjare utgår dyrtidstiUägget, därest den
del av avlöningen, varå enligt § 1 dyrtidstiHägg må beräknas, icke
överstiger 100 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsva -

48

rar grundtalet. Överstiger nämnda del av avlöningen 100 kronor
för månad, utgår dyrtidstillägg för det belopp, som utgör 100 kronor
för månad, på sätt nyss sagts samt för det belopp, som överstiger
100 kronor för månad, efter ett procenttal, motsvarande för
första halvåret 1920 en tredjedel av grundtalet och för andra halvåret
1920 hälften av grundtalet.

Mom. 5. Till icke-familjeförsörjare utgår dyrtidstillägget i varje
fall med två tredjedelar av det belopp, som enligt mom. 4 skulle
tillkomma, vederbörande lärare, därest han vore familjeförsörjare.

§ 4.

Lärare, som är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom eller för
tjänstgöring till rikets försvar eller för att, på grund av särskilt förordnande
eller val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning
i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det dyrtidstillägg,
som eljest skolat tillkomma honom. Lärare, som har
tjänstledighet av annan anledning, äger icke uppbära dyrtidstillägg,
för den händelse statsbidrag prövats icke böra utgå till hans avlöning;
i övriga fall skall till honom utgå dyrtidstillägg, minskat i
samma proportion som förhållandet mellan den under ledigheten
uppburna avlöningen och den avlöning, som skolat utgå, därest han
icke åtnjutit dylik ledighet.

§ 5.

Mom. 1. Där någon innehar två eller flera befattningar, som
i § 1 avses, eller eljest äger såsom innehavare av lärarbefattning
vid annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel,
skall dyrtidstillägget beräknas å summan av de belopp, å vilka dyrtidstillägg
eldigt de i sådant hänseende givna bestämmelser må utgå,
dock icke i något fall å sammanlagt högre belopp än som motsvarar
för första halvåret 1920 600 kronor för månad och för andra halvåret
1920 1,250 kronor för månad; och skall dyrtidstillägget utbetalas
vid den befattning, som medför högsta avlöningen, eller, därest
avlöningarna äro lika, vid den befattning, till vilken vederbörande
lärare först blivit befordrad.

o

Mom. 2. Åtnjuter lärare dyrtidstillägg såsom befattningshavare
i statens tjänst, skall beträffande hans rätt till dyrtidstillägg å
befattning, som i § 1 avses, gälla,

49

att lärare, som är familjeförsörjare, äger uppbära dyrtidstillägg
allenast efter ett procenttal, motsvarande för första halvåret 1920
en tredjedel av grundtalet och för andra halvåret 1920 hälften av
grundtalet; därest emellertid hans avlöning såsom befattningshavare
i statens tjänst understiger 100 kronor för månad, må han åtnjuta
dyrtidstillägg enligt denna kungörelse efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet, dock högst a det belopp, varmed avlöningen under
stiger 100 kronor för månad; samt

att lärare, som icke är familjeförsörjare, äger uppbära dyrtidstillägg
med två tredjedelar av det belopp, som enligt vad nyss är
sagt skulle tillkomma honom, därest han vore familjeförsörjare.

Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare i statens
tjänst och dyrtidstillägg å avlöning vid befattning, som i § 1 avses,
må dock icke beräknas å sammanlagt högre belopp än som motsvarar
för första halvåret 1920 600 kronor för månad och för andra halvåret
1920 1,250 kronor för månad.

§ 6.

Dyrtidstillägg av statsmedel utgår icke å gottgörelse för tjänstgöring
utöver den i gällande allmän författning stadgade arliga lärotiden,
liksom ej heller å ersättning för bostad och bränsle.

§ 7.

Om lärare under året avlidit, innan honom tillkommande dyr -ti<
huset.

§ 8.

Vad i denna kungörelse linnes föreskrivet med avseende på lärare
skall, där ej i särskilda fall annorlunda sägs, äga tillämpning
på såväl manliga som kvinnliga lärare.

§ 9.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar skolöverstyrelsen
nödiga tabeller och anvisningar.

§ 10. -

Dyrtidstillägget utbetalas till lärarpersonalen månadsvis i den
ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.