Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.
1
Nr 391.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig löneförbättring
åt viss lärarpersonal vid kommunala mellanskof;
given Stockholms slott den 5 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollot över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för år 1920 utgå till
lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 500 kronor,
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 400 kronor samt
till extra ordinarie ämneslärare, övningslärare och timlärare med belopp,
som Kungl. Maj:t efter av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna grunder bestämmer;
dels ock för ovan berörda ändamål anvisa på tilläggsstat för år 1920
ett förslagsanslag av 130,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 333 höft. (Nr 391.)
1
2
Kungl. Maj:ta Proposition Nr 391.
Tillfällig löneförbättring
åt viss lärarpersonal
vid
kommunala
mellanskolor.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde följande:
För de kommunala mellanskolornas lärarpersonal föreslogs definitiv
lönereglering i proposition nr 260 till 1918 års lagtima riksdag. Det av
Kungl. Maj:t framlagda förslaget grundade sig på ett av löneregleringskommittén
avgivet utlåtande, däri kommittén tillstyrkt en omfattande
lönereglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, kommunala mellanskolor, högre
folkskolor samt folk- och småskolor.
Då jag nu närmast har för avsikt att beröra de lönebelopp, som utgå
till kommunala mellanskolans lärare, vill jag till en början erinra om det
förslag, som på sin tid förelåg från löneregleringskommittén.
I fråga om de avlöningsbelopp, som borde tillkomma de ordinarie
lärarna, uttalade löneregleringskommittén som sin mening, att avlöningen
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.
för manlig ordinarie ämneslärare borde utgå med 3,300 kronor, vartill
skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor; för
kvinnlig sådan lärare borde avlöningen utgå med 2,800 kronor jämte tre
ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor.
Härutöver skulle ordinarie ämneslärare åtnjuta tjänlig bostad samt
nödigt bränsle eller motsvarande kontant ersättning, ej understigande för
manlig lärare 500 kronor och för kvinnlig lärare 350 kronor.
Den av kommittén sålunda förordade kontanta avlöningen för kvinnlig
ordinarie lärare vid kommunal mellanskola vore lika med den, kommittén
föreslagit för ämneslärarinna vid statssamskola. Då förstnämnda
befattningshavare, vilken utöver sagda kontanta avlöningsförmåner skulle
komma i åtnjutande av fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning,
härigenom till synes komme att i avlöningshänseende erhålla en
fördelaktigare ställning än ämneslärarinna vid statssamskola, erinrade kommittén,
att den sistnämnda skulle, enligt vad kommittén tänkt sig, vara
berättigad till åtnjutande av krigstidstillägg, en förmån, som ej för det
dåvarande skulle från statens sida tillkomma den kommunalt anställda
lärarinnan.
Till rektor skulle, förutom löneförmånerna som ordinarie ämneslärare,
utgå ett särskilt arvode av 800 kronor.
Enligt löneregleringskommitténs mening borde arvodet till extra ordinarie
och vikarierande manlig ämneslärare bestämmas till 2,800 kronor
och till kvinnlig sådan lärare till 2,600 kronor. Till vikarierande rektor
ävensom till vikarie för biträdande föreståndarinna borde utgå särskilda
arvoden med respektive 400 och 200 kronor.
Avlöningen till övningalärare och timlärare skulle enligt kommitténs
förslag utgöra:
för manlig timlärare i läsämne 105 kronor, för kvinnlig sådan lärare
95 kronor, för manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik 90 kronor,
för kvinnlig sådan lärare 85 kronor, för manlig lärare i slöjd 80 kronor
samt för kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete och
i slöjd 75 kronor, allt för veckotimme räknat.
Vid avlåtandet till riksdagen av propositionen nr 260 anförde föredragande
departementschefen, att han jämväl beträffande kommunala
mellanskolor ville uttala sin anslutning till löneregleringskommitténs förslag,
till vilket han emellertid i ett par hänseenden ville förorda tillägg. Beträffande
avlöningsbelopp inskränkte sig detta tillägg till följande:
Det av löneregleringskommittén förordade arvodet å 800 kronor till
rektor vid kommunal mellanskola ansåg departementschefen väl knappt
tillmätt och hemställde, att detsamma måtte höjas till 1,000 kronor.
4
Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 391.
Extra ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal mellanskof borde
enligt departementschefens mening erhålla ett arvode av 2,900 eller samma
belopp, som föreslagits för motsvarande icke kompetent manlig lärare
vid allmänt läroverk.
Riksdagen anförde i sin skrivelse nr 394, vad angick förslaget om
lönereglering för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna, att
detta förslag i sina grunder anslöte sig till vad i samma hänseenden föreslagits
i fråga om de högre folkskolornas lärare. Riksdagen ansåge sig
böra biträda detsamma; de erinringar, riksdagen gjort i avseende å förslaget
beträffande sistnämnda lärarpersonal, ägde jämväl giltighet beträffande
de kommunala mellanskolorna.
Kungörelse angående avlöning åt lärare vid kommunal mellanskof
samt statsbidrag till sådan skola utfärdades den 19 november 1918 (svensk
författningssamling nr 927).
Den ställning i avlöningshänseende, som sålunda genom 1918 års
riksdags beslut tillkom de kommunala mellanskolornas lärarpersonal, innebär,
att denna personal på visst sätt erhöll sin plats i det stora lönesystem,
som av samma års riksdag godkändes'' för olika lärarkategorier vid skilda
undervisningsanstalter. Även om på grund av denna skolforms yttre ställning
vissa grundläggande avlöningsbestämmelser fastställdes i anslutning
till vad som föreskrevs beträffande andra kommunala läroanstalter av motsvarande
eller liknande art, blevo likväl själva avlöningsbeloppen bestämda
med sikte på vad härvidlag godkändes för de allmänna läroverkens
vidkommande. Jag vill i detta hänseende erinra, hurusom begynnelseavlöningen
för ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal mellanskof fastställdes
till 3,300 kronor eller alltså samma belopp som arvodet till extra
lärare med full kompetens vid allmänt läroverk; extra ordinarie manlig
ämneslärare vid kommunal mellanskof erhöll ett arvode av 2,900 kronor,
och angavs härvid av departementschefen uttryckligen jämförelsen med
motsvarande icke kompetent manlig lärare vid allmänt läroverk, vilken
sistnämndes arvode ävenledes fastställdes till 2,900 kronor. Jämförelsen
beträffande de kvinnliga lärarna är än mer i ögonen fallande. Såsom av
ovanstående framgår, bestämdes den kontanta avlöningen för ordinarie kvinnlig
ämneslärare vid kommunal mellanskof till samma belopp som för
ämneslärarinna vid statssamskola. Extra ordinarie kvinnlig ämneslärare
erhöll ett arvode av 2,600 kronor eller samma belopp, som tillkom icke
kompetent kvinnlig lärare vid de allmänna läroverken. Att dylika paralleller
måste vid avlöningsbeloppens fixerande göra sig gällande torde vara
självfallet, om man aktgiver på den överensstämmelse, som råder mellan
5
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 391.
de kommunala mellanskolorna och de allmänna läroverkens nederstadier,
ävensom tar i betraktande, att de kommunala inellanskolornas lärare till
överväldigande flertal utgöres av personer, vilka genom avlagda akademiska
examina och föregående lärarverksamhet förvärvat en utbildning, som
visserligen ej kan i allo mätas med läroverkslärarnas men i många fall
kommer denna avsevärt nära.
Då man sålunda* torde kunna med rätta anse, att avlöningsbeloppen
för lärare vid de kommunala mellanskolorna blivit fastställda i viss relation
till löneförmånerna för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken,
vill jag erinra, hurusom denna relation blivit avsevärt rubbad till
följd av den tillfälliga löneförbättring, som genom beslut av 1919 års lagtima
riksdag beslöts för de allmänna läroverkens lärare i samband med
övrig personal inom den civila förvaltningen. Någon motsvarande förmån
tillkom ej de kommunala inellanskolornas lärarpersonal.
Denna tillfälliga löneförbättring innebär, att för år 1919 manlig läroverksadjunkt
erhöll 600 kronor och ordinarie ämneslärarinna vid samskola
470 kronor samt extra ordinarie och vikarierande lärare löneförbättring
med 15 procent å nuvarande avlöningsbelopp, dock högst 470 kronor förmånlig
och 420 kronor för kvinnlig sådan lärare. Härjämte erhöllo lärare
i övningsämnen enahanda förmån till varierande belopp.
Förslag föreligger om beredande av tillfällig löneförbättring jämväl
under år 1920 åt personal inom den civila förvaltningen, däribland även
de allmänna läroverkens lärarpersonal. Enligt detta förslag skulle manlig
adjunkt vid allmänt läroverk i tillfällig löneförbättring erhålla ett belopp
av 600 kronor och ordinarie ämneslärarinna vid samskola 470 kronor.
Extra lärare skulle efter Kungl. Maj:ts bestämmande åtnjuta sådan förbättring
efter i stort sett motsvarande regler, som varit gällande för
år 1919.
Då sålunda en disproportion i avlöningshänseende kommit till stånd
mellan läroverkslärare och de kommunala mellauskolornas lärare redan för
år 1919, synes mig vara av vikt att tillse, huruvida icke vissa åtgärder
böra vidtagas att för år 1920 rätta detta missförhållande.
Framställning härutinnan har till Kungl. Maj:t inkommit från de kommunala
inellanskolornas rektorsförening, som i skrivelse den 31 januari
1920 hemställt om, bland annat, beredande av tillfällig löneförbättring
för inellanskolornas lärarpersonal efter samma grunder, som kunde komma
att fastställas för lärare vid de allmänna läroverken.
Jag har redan antytt, hurusom jag finner starka skäl tala för att
söka i möjligaste mån återställa den relation i avlöning mellan å ena sidan
6
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.
lärarna vid de kommunala mellanskolorna och å den andra motsvarande
befattningshavare vid de allmänna läroverken, vilken godtogs vid 1918 års
lönereglering men blev i viss mån förryckt genom 1919 års riksdags beslut
angående tillfällig löneförbättring för den sistnämnda gruppen av
befattningshavare. Då jag sålunda finner billigheten bjuda att härvid söka
tillgodose de krav, som härutinnan gjorts gällande, uppställer sig frågan,
i vilken utsträckning berörda utjämning lämpligast bör ske; och jag har
därvid, efter övervägande av samtliga på spörsmålet inverkande omständigheter,
funnit mig böra föreslå, att sagda löneförbättring måtte bestämmas
till för manlig ordinarie ämneslärare 500 kronor och för kvinnlig
sådan lärare 400 kronor. Till extra ordinarie lärare och till övningslärare
och timlärare torde tillfällig löneförbättring böra utgå med belopp, som i
förhållande till motsvarande belopp för de ordinarie lärarna bör stå i samma
proportion som eventuell enahanda förmån för den extra lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken i förhållande till de ordinarie lärarna
därstädes.
I)å jag sålunda tillstyrker en tillfällig löneförbättring för kommunala
mellanskolans lärarpersonal, vill jag ytterligare framhålla, att jag härvid
företrädesvis ledes av en uppenbar billighetshänsyn mot dessa lärare, vilka
i avseende å utbildning och lärarerfarenhet närmast äro att jämföra med de
allmänna läroverkens lärare. Jag tillåter mig att i sistnämnda hänseende
meddela, att av de under läsåret 1918—1919 vid kommunala mellanskolor
anställda 97 ordinarie manliga ämneslärare 80 avlagt filosofie magistereller
filosofie kandidatexamen och 3 annan akademisk examen samt 23
genomgått provår. Av de under samma läsår anställda 92 ordinarie
kvinnliga ämneslärarna hava 31 avlagt filosofie magister- eller filosofie kandidatexamen
och 56 examen vid högre lärarinneseminarium samt 16 genomgått
provår.
Till sist vill jag i avseende å förevarande fråga med styrka betona,
att ett bifall till förslag om tillfällig löneförbättring för kommunala mellanskolans
lärare på intet vis bör bliva prejudicierande för andra kommunala
eller enskilda skolformer, där några skål av den art, som nu anförts,
ingalunda kunna anses föreligga.
Vid beräkning av de erforderliga kostnaderna har jag utgått från
samma sjffror i avseende å lärarantalet, som legat till grund för mitt förslag
angående dyrtidstillägg åt denna lärarpersonal. Jag har därvid kommit
till en approximativ summa av 130,000 kronor, vilket belopp torde böra
under karaktär av förslagsanslag uppföras på tilläggsstat för år 1920. Medel
för ändamålet äro icke beräknade i propositionen nr 2 angående tilläggs
-
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.
stat till riksstaten för år 1920 men lära, efter vad jag inhämtat, kunna
beredas å tilläggsstaten.
Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för
år 1920 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 500 kronor,
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 400 kronor
samt
till extra ordinarie ämneslärare, övningslärare och
timlärare med belopp, som Kungl. Maj:t efter av mig
ovan angivna grunder bestämmer;
dels ock för ovan berörda ändamål anvisa på tilläggsstat
för år 1920 ett förslagsanslag av 130,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.