Kungl. Maj:ts proposition nr 39,

Nr 3t>.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 omförbud
i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri
eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i
aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri in. m.; given
Stockholms slott den 23 januari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud
i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller upplåtelse
av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller
andel däri;

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud
i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes
orter; och

3) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 juni 1918 om förbud
i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan
svensk och utrikes ort.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1. värn! 32 käft. (AV 39.)

1

2

Kungl. Maj:ta proposition nr 39.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall
mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock
mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall
mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så oek mot
förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, vilken lag gäller
till och med den 29 februari 1920, skall äga fortsatt tillämpning till och med den
28 februari 1921. Av Konungen jämlikt sagda lag givet förordnande må ej äga
tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga om sådan under
tiden för lagens giltighet begången förseelse, varom i lagen sägs, skall vad där
är stadgat fortfara att gälla även efter den 28 februari 1921.

Kungl. Majds proposition nr 33.

3

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall
mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall
mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter, sådan denna
lag gäller till och med den 29 februari 1920, skall äga fortsatt tillämpning till
och med den 28 februari 1921. Av Konungen jämlikt sagda lag givet förordnande
må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga
om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen avses,
skall vad där är stadgat fortfara att gälla även efter sistberörda dag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 20 juni 1918 om förbud i vissa fall mot
fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1918 om förbud i vissa fall
mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort,
vilken lag gäller till och med den 29 februari 1920, skall äga fortsatt tillämpning
till och med den 28 februari 1921. Av Konungen jämlikt sagda lag givet förordnande
må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga
om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen avses,
skall vad där är stadgat fortfara att gälla även efter sistbeiörda dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
W januari 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Den 29 februari 1920 utgår giltighetstiden för lagen den 28 mars
1917 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri
eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som
äger fartyg eller andel däri, lagen samma dag om förbud i vissa fall mot
fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lagen
den 20 juni 1918 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort.

Beträffande frågan, huruvida nämnda tre lagar böra erhålla förlängd
giltighetstid, får jag till en början hänvisa till följande uppgifter från
kommerskollegii fartygsregistreringsavdelning rörande de av fartygsregistret
framgående förändringarna i svenska handelsflottans storlek under år 1919:

Kommers kollegium.

Sjö fartskommittén.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Ångfartyg Motorfartyg Segelfartyg

Tillkommit: autal

brutto-

ton

netto-

ton

antal

brutto-

ton

netto-

ton

antal

brutto-

ton

netto-

ton

Nybyggda i riket ....

32

33,076-72

22,356-89

85

18,517-04

13,156-58

11

1,472-96

1,237-59

Förvärrade från utlandet .

19

28,938-60

20.49504

10

4,463-00

3,336-36

19

2,895-77

2,425-42

Summa

51

62,015-32

42,851-93

45

22,980-04

10,492-94

SO

4,868-73

8,66301

Avgått:

Förolyckade eller förstörda

genom krigsåtgärd . . .

19

21,880-24

15,154-81

8

983-98

686-19

25

4,926-82

4,273-03

Kondemnerade eller slopade

—

—

—

2

92-74

63-57

22

4,535-20

4,071-97

Övergångna i utländsk ägo

10

5.470-14

8,771-13

10

1,628-03

1,111-40

11

2,834-67

1,613-06

Summa

29

27,350-38

18,925-44

20

2,704-75

1,861-22

58

12,296-69

9,958-06

Ångfartygen hava alltså Stats med 22 stycken, 84,664-94 bruttoton, 23,926''49 nettoton.

Motorfartygen hava alltså ökats med 25 stycken, 20,275-29 hrnttoton, 14,681’72 nettoton.

Segelfartygen hava alltså minskats med 28 stycken, 7,927''96 hrnttoton, 6,295''05 nettoton.

För fartygsbeståndet i dess helhet uppkommer alltså en ökning av 19 stycken, 47,012’27 bruttoton
och 82,263-16 nettoton.

Handelsflottan skulle enligt ovanstående uppgift jämförd med motsvarande uppgift för år 1918
omfatta 1,231 ångfartyg om 882,318-56 bruttoton och 608,333-60 nettoton, 421 motorfartyg om 97,705-34
bruttoton och 71,325-63 nettoton samt 1,051 segelfartyg om 116,444-48 bruttoton och 100,035-38 nettoton.
Hela fartygsbeståndet utgjorde sålunda 2,703 fartyg- om 1,096,468-38 bruttoton och 779,694-61 nettoton.

Vidare hava beträffande frågan om behövligheten av omförmälda
lagars prolongation utlåtanden infordrats från kommerskollegium och sjöfartskommittén.

Kommerskollegium — som numera, sedan statens hanaelskominission
den 1 oktober 1919 blivit upplöst, fått sig anförtrodd den kommissionen
förut tillkommande uppgiften att i särskilda fall medgiva upplåtelse till
utlänning av svenskt fartyg ävensom medgiva undantag från gällande förbud
mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter
eller mellan svensk och utrikes ort — har i skrivelse den 2 december
1919 såsom sin uppfattning uttalat, att ifrågavarande tre lagar borde
i oförändrat skick prolongeras.

Sjöfartskommittén har i sitt den 15 december 1919 avgivna yttrande
framhållit, att det för rederinäringens utövare uppenbarligen vore
önskvärt, att giltighetstiden för omförmälda lagar, varigenom berörda
näringsidkares fria förfogande över det dem tillhöriga tonnaget upphävdes,
icke bleve förlängd, men att från det allmännas synpunkt onekligen funnes
skäl, som talade för en utsträckning av lagarnas giltighetstid. Skulle
förlängning komma till stånd, hemställdes dock, att denna måtte ske i
sådan form, att Kungl. Maj:t måtte bliva berättigad att upphäva lagarnas

7

Kunr/l. MajUs proposition nr 3i).

tillämplighetstid, om förhållandena under den tid, för vilken lagarna kunde
komma att förlängas, bleve sådana, att ifrågavarande föreskrifter icke
längre kunde anses oundgängliga.

Trots den betydande ökning i landets varuimport, som efter världs- Departekrigets
slut inträtt, råder alltjämt en avsevärd knapphet å ett flertal förmentsclu''fcnvårt
näringsliv viktiga förnödenheter, vilken knapphet i sin mån bidragit
till fortvaron av den under kristiden rådande höga prisnivån. Det måste
därför anses vara ett viktigt statsintresse, att de importmöjligheter, som
numera förelinnas, utnyttjas på ett sätt, som bäst tillgodoser landets behov,
och är detta intresse av desto större vikt, som vårt under krigsåren avsevärt
förminskade tonnagebestånd är otillräckligt för ombesörjande av hela
den tillförsel, som för närvarande erfordras. Den reglering av importen,
som staten genom kristidskommissionerna och därunder lydande organ
tidigare utövat, har väl numera i allt väsentligt upphört, men fortfarande
torde det vara av behovet påkallat, att staten i vissa fall medverkar för
tryggandet av landets varutillförsel. Jag får i detta avseende erinra om
att statens handelskoinmissions awecklingskommitterade under hösten 1919
erhållit i uppdrag att förhandla med svenska rederier såväl om tillhandahållande
av tonnage för hemfraktande av kol och vete från främmande
stater som angående maximifraktsatser för dessa och andra transporter,
vilka uppdrag lett till avslutandet av vissa betydelsefulla överenskommelser
i nu nämnda avseenden, gällande intill utgången av mars respektive
april månad 1920. Såväl för träffandet av angivna överenskommelser
som för utövande av kontroll å deras fullgörande har tillvaron av
förevarande lagar varit av stor betydelse, och torde, därest berörda överenskommelser
vid giltighetstidernas utgång behöva förnyas, detta näppeligen
kunna åvägabringas, med mindre dessa lagar då äro i gällande kraft. Under
rådande förhållanden är det icke heller alldeles uteslutet att jämväl andra
dylika regleringar beträffande importen av viktigare varor kunna bliva nödvändiga.
På grund härav och med hänsyn jämväl till den allmänna osäkerhet,
som råder på den internationella fraktmarknaden, tillstyrker jag, att
giltighetstiden för ifrågavarande lagar förlänges under ett år från den 29
februari 1920.

Uppenbart är att, därest nyssberörda lagstiftningsåtgärd vidtages,

Kungl. Maj:t, å vars beslut lagarnas tillämpning beror, kommer att, i den
män så kan ske utan förfång för statens intresse, medgiva lättnader i de
i lagarna avsedda förbud, och torde, för den händelse förhållandena före
utgången av den nya giltighetstiden skulle bliva sådana, att ett upphö -

8

Kungl. Maj ds proposition nr 39.

rande av nämnda förbud, helt eller delvis, utan olägenhet kan äga rum,
Kungl. Maj:t ej underlåta att vidtaga åtgärder i detta syfte.

2 § i lagen Vad särskilt angår lagen om förbud i vissa fall mot fortskaffande

m8JUntav gods mellan svensk och utrikes ort har sjöfartskommittén i sitt föreSjöfarts-
nämnda utlåtande hemställt om sådan ändring i denna lag, att den i 2 §
kommittén, tredje stycket stadgade påföljd för den, som gjort sig skyldig till förseelse
mot lagen, att utgiva honom tillkommande frakt för godsets olovliga fortskaffande,
icke ovillkorligen måste ådömas, och har kommittén till stöd härför
anfört, att under lagens giltighetstid vissa fall förekommit, där underlåtenheten
att efterfölja lagens föreskrifter varit fullständigt oavsiktlig och i
vilka berörda påföljd därför varit allt för sträng.

Departe- Då nyssnämnda lag numera ägt tillämpning i mera än ett och ett

mentschefen. halvt år, torde bristande kännedom om lagens innehåll näppeligen vidare
kunna föranleda överträdelser av dess bestämmelser. Att märka är, att
den av sjöfartskommittén omnämnda påföljd allenast är avsedd att tillämpas
i fall, där redaren antingen själv direkt medverkat vid åtgärd i
strid mot utfärdat förbud eller med vetskap om sådan åtgärd underlåtit
att, såvitt det stått i hans makt, hindra densamma, och synes det varaen
fullt rimlig påföljd, att han i dylikt fall går förlustig den frakt, som
tillfallit honom i följd av den lagstridiga handlingen. En given sak är
däremot, att, på sätt redan antytts, licenser från meddelade förbud
böra lämnas med minsta möjliga omgång och i så vidsträckt omfattning,
som är förenlig med lagstiftningens syfte; med en sådan tillämpning lärer
man icke behöva befara, att lagens straffpåföljder komma att för framtiden
drabba oskäligt hårt. På grund härav hemställer jag, att sjöfartskornmitténs
förevarande framställning ej måtte föranleda någon åtgärd
från Kungl. Maj:ts sida. I

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag om fortsatt tillämpning till och med den 28
februari 1921 av förenämnda tre lagar.»

Föredraganden uppläste härefter förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud i
vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg,
sä ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri;

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud
i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes
orter; och

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

3) lag om fortsatt tillämpning av lagen den ''JO juni JO AV om förbud
i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk
och utrikes ort; vilka förslag voro av den lydelse bilagor -till detta protokoll
utvisa1; och hemställde föredraganden, att för det ändamål, § 87
regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

A dil Wifvesson.

*) Dessa bilagor, som äro av ordagrant lika lydelse med de vid propositionen fogade
lagförslagen, hava här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 32 höft. (Nr 39.)

2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den
23 januari 1920.

N ärvarande:

Justitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,
Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparteraentsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
16 januari 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade
förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917
om förhud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller upplåtelse
av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg
eller andel däri, förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den
28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt
fartyg mellan utrikes orter och förslag till lag om fortsatt tillämpning av
lagen den 20 juni 1918 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods
med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessor Thor
Sjöfors.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Kungl. Maj-As proposition nr 39.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 23 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Eden,
Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets
denna dag avgivna utlåtande över de den 16 innevarande januari till lagrådet
remitterade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud
i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller upplåtelse
av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller
andel däri;

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud
i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes
orter; och

3) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 juni 1918 om förbud
i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan
svensk och utrikes ort.

Föredraganden hemställde, att förslagen, som av lagrådet lämnats
utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse, bilagor vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

Stockholm 1920. Kong! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

200292