Kungl. Maj:ts proposition nr 384.
1
Nr 384.
Kungl. Majits proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen; given Stockholms
slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o 1 grund — — — — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen
iakttagas:
Att protokoll, hållna •— — — — uppenbara.
Att ej några — — — — femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — — — — konfiskeras.
Att, där underrätt —---konfiskeras.
Att, i vad — — — — femtio riksdaler.
Det skall — — — — sexton skillingar.
Att protokoll — — — — sexton skillingar.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 326 höft. (Nr 384.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 384.
Att ingen----sexton skillingar.
Att läkares — — •— — sexton skillingar.
Att handlingar--— — sexton skillingar.
Att utdrag — — — — femtio riksdaler.
Att till försäkringsrådet---— trehundra riksdaler.
Att uppgifter —---femtio riksdaler.
Att för —--— trehundra riksdaler.
Att de från — —--femtio riksdaler.
Att ansökning —--— femtio riksdaler.
Att i ärende — — — — konfiskeras.
Att av vattenfallsstyrelsen ingånget kontrakt rörande leverans av
elektrisk energi jämte därtill hörande handlingar ej må utlämnas, förrän
kontraktet upphört att gälla, därest ej, med hänsyn till de förhållanden,
under vilka ett utlämnande ifrågasättes, trygghet kan anses vara för handen,
att detsamma ej kommer att missbrukas till skada för vattenfallsstyrelsens
verksamhet eller den, som saken eljest rörer; ägande vattenfallsstyrelsen,
då undantag sålunda medgives, att göra de förbehåll, som prövas erforderliga.
Den, som obehörigen utlämnar handling eller i tryck offentliggör
handling, som han vet vara obehörigen utlämnad, så ock den, som
bryter mot förbehåll, varunder utlämnandet skett, straffes efter allmän lag,
om gärningen är i den med straff belagd, men eljest med böter från och
med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre
riksdaler sexton skillingar, och skriften konfiskeras.
Att sådant, som---— huvudsaken.
I övrigt, och----stadgat är.
GUSTAF.
östen Undén.
Kungl. Maj.ts proposition nr 384.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott f redagen
den 12 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena frili. Palmstierna,
Statsråden: Unken,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Undén anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för civildepartementet, en av vattenfallsstyrelsen
i skrivelse den 17 september 1918 gjord underdånig framställning
om vidtagande av ändring i tryckfrihetsförordningen i syfte att bereda
skydd mot offentliggörande av vissa till styrelsens ämbetsbefattning hörande
handlingar.
Föredragande departementschefen anförde härvid:
»I berörda skrivelse har vattenfallsstyrelsen framhållit, att det vid Vatten/alunit
flertal tillfällen förekommit, att utomstående personer önskat taga del sturelsev
av hos styrelsen förvarade exemplar av energikontrakt, vilka upprättats
mellan styrelsen, å ena, samt avnämare av elektrisk energi, å andra sidan.
4
Kungl. May.ts proposition nr 384.
Styrelsen ansåge det emellertid vara tydligt, att styrelsen såsom
affärsdrivande verk i större eller mindre grad vore beroende av att vissa
med dess verksamhet sammanhängande handlingar vore undandragna offentligheten
och detta särskilt därför, att den av styrelsen utövade affärsdrivande
verksamheten vore utsatt för konkurrens från enskilda affärsföretags
sida. Det läge då i sakens natur, att en hel del korrespondens och
ingångna överenskommelser bleve av förtrolig natur både av hänsyn till
styrelsens och till dess medkontrahents affärsverksamhet. De hos styrelsen
förvarade handlingarna torde nämligen ofta innehålla bestämmelser
och uppgifter, vilka för enskild part kunde äga karaktär av affärshemligheter
och vilkas offentliggörande av denna anledning skulle kunna skada
hans affärsverksamhet. Den enskilde kontrahenten finge anses äga rätt
påfordra att de uppgifter, vilka sammanhängde med hans affärsverksamhet,
icke, åtminstone så länge de vore av någon betydelse för honom, meddelades
utomstående, som rent utav kunde tänkas använda desamma i ett
för honom i hans yrkesutövning skadligt syfte. Det torde vidare ligga i
statens eget intresse att tillse, icke allenast att de affärshemligheter, vilka
hänförde sig till den av styrelsen utövade verksamheten, icke yppades till
förfång för enskild verksamhet utan även att upplysningar av ifrågavarande
slag icke kunde användas mot styrelsen själv av konkurrerande
företag.
Visserligen hade genom beslut vid 1918 års lagtima riksdag det
tillägg gjorts i tryckfrihetsförordningens § 2 mom. 4, att, bland annat, i
ärenden »angående försäljning av staten tillhörig lös egendom» vissa skrivelser
och anbud under viss kortare tid icke finge offentliggöras. Aven
om detta lagbud ansåges tillämpligt å styrelsens försäljning av elektrisk
energi för statens räkning, vore det skydd, som stadgandet lämnade, för
styrelsens del icke tillräckligt omfattande, särskilt med hänsyn till dess
tidsbegränsning. Ansåge man sig emellertid ej kunna åberopa detta lagbud,
vars tillämplighet i förevarande fäll åtminstone kunde anses tveksam,
kunde det icke förvägras den, som så önskade, att efter hänvändelse till
vederbörande tjänsteman hos vattenfallsstyrelsen taga del av ifrågavarande
handlingar.
Vattenfallsstyrelsen funne sålunda, att det för den av styrelsen utövade
verksamheten vore ett oundgängligt behov, att icke blott ovanberörda
energikontrakt utan även de mellan kontrahenterna före avtalets avslutande
växlade skrivelser liksom även resultatet av de i saken inom styrelsen
för olika affärsföretag- verkställda utredningar vore undandragna
offentligheten. Det torde dock icke vara lämpligt bestämma — såsom för
andra fall i omförmålda lagbud föreskreves — att nämnda handlingar
Kungl. Maj:ts proposition nr 384.
5
allenast under en viss kortare tidrymd skulle vara skyddade mot utlämnande
till utom verket stående personer. Energikontrakten vore nämligen
gällande i årtionden och det vore jämväl möjligt, att dessa kontrakt efter
den avtalade tidens utlöpande komme att förnyas måhända på de äldre
villkoren eller på andra, dessa liknande villkor. Styrelsen hölle därjämte
före, att det lämpligen borde ankomma på styrelsen att pröva, under vilka
förhållanden ett utlämnande finge äga rum.
Med åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställde styrelsen,
att till § 2 4:o tryckfrihetsförordningen måtte göras ett tillägg av sådant
innehåll, att styrelsen otvetydigt erhölle rätt att vägra utlämnande av
handlingar av ovan angiven natur.
Vad vattenfallsstyrelsen sålunda anfört synes mig otvetydigt giva
vid handen, att det av hänsyn såväl till det allmännas som de enskilda
abonnenternas intresse är av behovet påkallat, att sådana till styrelsens
ämbetsbefattning hörande handlingar, som i styrelsens skrivelse beröras,
skyddas mot offentliggörande. Då stadgandena i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
angående förbud mot offentliggörande av vissa handlingar i
ärenden angående försäljning av staten tillhörig lös egendom icke äro avfattade
med syftning på här avsedda handlingar, synes i tryckfrihetsförordningen
böra meddelas förbud mot offentliggörande av sistnämnda handlingar.
Beträffande tiden för sådant förbuds giltighet torde det vara
lämpligast föreskriva, att offentliggörande av ifrågavarande kontrakt med
tillhörande handlingar ej må ske, så länge sådant kontrakt är gällande.
Dock torde vattenfallsstyrelsen, på sätt den ifrågasatt, böra medgivas rätt
att, där trygghet kan anses vara för handen, att ett utlämnande av sådan
handling, som här avses, icke kommer att missbrukas till skada för styrelsens
verksamhet eller den, som saken eljest rörer, medgiva undantag från
berörda förbud och därvid stadga de förbehåll, som kunna anses erforderliga.
I anslutning härtill torde straff’ böra bestämmas såväl för den, som
obehörigen utlämnar under förbudet inbegripen handling eller med vetskap
härom i tryck offentliggör densamma, som även för den, vilken bryter
mot förbehåll, som vattenfallsstyrelsen stadgat vid medgivande av undantag
från förbudet. Därest överträdelse, som nu sagts, innefattar förbrytelse
jämväl mot allmänna strafflagen, torde emellertid i likhet med vad som
enligt § 2 4:o tryckfrihetsförordningen gäller beträffande vissa andra liknande
förbrytelser, allenast ansvar enligt strafflagen böra ådömas.
I enlighet med nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
De föreslagna bestämmelserna torde böra införas närmast
Departe
ments
chefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 384,.
efter det stycke i nämnda lagruin, som avser handlingar rörande ärenden
angående upphandling eller utförande av arbete för statens räkning eller
försäljning av staten tillhörig lös egendom.
Föredraganden uppläste därefter ifrågavarande förslag till ändrad
lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen samt hemställde, att detsamma
måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A dil Wifvesson.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.