Kung!. Maj:ts proposition Nr 381.

N:r 381.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående statens småskoleseminarier;
given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

1. beträffande statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek:

a) bestämma,

att lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier i Haparanda och
Murjek skall i avlöning åtnjuta

manlig rektor 4,900 kronor, därav 3,100 kronor lön och 1,800
kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 400 kronor, samt dessutom fri bostad eller hyresersättning
till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;

kvinnlig rektor 4,300 kronor, därav 2,800 kronor lön och 1,500
kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ettå 300 kronor, samt dessutom fri bostad eller hyreser
sättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;

manlig ämnes- och övningsskollärare 3,400 kronor, därav 2,100 kronor
lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre
ålderstil Hägg till lönen, vart och ett å 400 kronor;

kvinnlig ämnes- och övningsskollärare 2,800 kronor, därav 1,800 kronor
lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre
ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;

rektor samt ämnes- och övningsskollärare, utöver honom eller henne
tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, ett särskilt lönetillägg av 200
kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 323 höft. (Nr 381.)

2 Kungl. Majt.s Proposition Nr 381.

vikarierande manlig ämnes- och övningsskollärare 2,800 kronor för år
räknat;

vikarierande kvinnlig ämnes- och övningsskollärare 2,400 kronor för
år räknat;

timlärare i teckning, i musik eller i gymnastik: 95 kronor för varje
veckotimme;

lärarinna i kvinnlig slöjd eller i hushållsgöromål 90 kronor för varje
veckotimme;

skolköksföreståndarinna vid seminariet i Murjek 1,800 kronor, därav

1,000 kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma
tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 250 kronor, samt dessutom
fri bostad med bränsle och lyse ävensom i egenskap av husmoder för skolköket
fri kost i samband med skolköksundervisningen;

vikarierande skolköksföreståndarinna vid seminariet i Murjek 1,600
kronor samt fri bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför med
400 kronor för år räknat; samt

att arvodet till vikarierande rektor vid statens småskoleseminarier
skall utgå med det belopp och på det sätt Kungl. Maj:t för varje särskilt
fall förordnar;

b) föreskriva,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som sålunda föreslagits
för ordinarie befattningshavare vid statens småskoleseminarier, skola gälla av
departementschefen i statsrådsprotokollet förordade villkor och bestämmelser;

c) förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder befattning
vid statens småskoleseminarier, skall vara pliktig underkasta sig
ovannämnda villkor och bestämmelser;

att de förutvarande innehavare av befattningar vid sagda läroanstalter,
vilka icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt anmäla, att de vilja
underkasta sig den nya avlöningsstaten och därvid fästade villkor och bestämmelser,
skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande avlöningsförmåner; d)

vid bifall till ovan framlagda förslag

dels i riksstaten under dess åttonde huvudtitel under rubrik »Statens
småskoleseminarier» på ordinarie stat uppföra ett reservationsanslag å 122,000
kronor;

dels ock åt seminariet i Murjek anvisa på extra stat för år 1921
såsom särskilda reservationsanslag

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 381. 3

till uppförande av ekonomibyggnad m. m. ett belopp av 25,000 kronor
och

till utförande av vissa planerings- och planteringsarbeten ett belopp
av 4,000 kronor;

2. beträffande inrättandet av ett statens småskoleseminariiim i Lycksele:

dels med antagande av Västerbottens läns landstings och Lycksele

kommunalfullmäktiges i statsrådsprotokollet närmare angivna erbjudanden
om tomt för och kontant bidrag till uppförande av seminariebyggnad i
Lycksele besluta att därstädes upprätta ett treklassigt småskoleseminarium;

dels ock för begynnande av verksamheten vid nämnda seminarium höstterminen
1921 och uppehållande av undervisningen därstädes under samma
termin anvisa på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag av 8,850 kronor;

3. beträffande statens övertagande av J. Wockats seminarium (Hagaström:

dels antaga av seminarieföreståndaren J. Wockatz gjort erbjudande

om överlämnande till staten på vissa i skrivelser den 26 april 1919 och
den 11 oktobersamma år närmare angivna villkor det av honom grundade
seminariet i Hagaström, omfattande skolhusbyggnad, föreståndarbostad, uthusbyggnader
och skolträdgård m. m. jämte tillhörande inventarier och
undervisningsmateriell;

dels för uppehållande av seminariets verksamhet under höstterminen
1921 anvisa på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag av 15,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Kungl. Majt.s Proposition N:r 381.

Statens småskoleseminarier.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärenden friherre Palmstierna,.

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:

I mitt yttrande till det vid årets statsverksproposition i utdrag fogade
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 7 januari 1920 hemställde
jag under åttonde huvudtiteln, punkten 199, om förslag till riksdagen
att, i avbidan på proposition angående dels lönereglering för lärarpersonalen
vid statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek samt omorganisation
av dessa seminarier ävensom uppförande av vissa nya byggnader
för seminariet i Murjek, dels ock upprättande av ett statens småskoleseminarium
inom Västerbottens läns lappmark samt uppförande av byggnader
för detia seminarium, beräkna för ändamålet på ordinarie stat ett anslag
av 124,000 kronor samt på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag
av 143,500 kronor. Vidare hemställde jag i mitt yttrande till det vid
propositionen nr 2 angående de medelsbehov, som under åttonde huvud -

Klingl. Maj.ts proposition Nr 381. •>

titeln borde tillgodoses genom anslag å tilläggsstat för år 1920, i utdrag
fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden samma dag, punkten
49, om förslag till riksdagen att, i avbidan på förenämnda proposition,
beräkna för ändamålet på tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag
av 4,000 kronor. I förstnämnda yttrande omförmälde jag även, att den inom
skolöverstyrelsen igångsatta utredningen i ämnet då icke hade avslutats.

Sedan denna utredning nu blivit slutförd och överstyrelsen den
6 februari 1920 inkommit med den 31 december 1919 dagtecknat utlåtande
i ärendet, torde jag ånyo få anmäla detsamma.

Redan under derå år har frågan om omorganisation av seminarierna
i Haparanda och Murjek samt löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid nämnda seminarier varit föremål för upprepade framställningar
från seminariernas föreståndare och från domkapitlet i Luleå. Dessa framställningar
hava remitterats till vederbörande myndigheter, däribland skolöverstyrelsen,
för inhämtande av yttranden och förslag. I sitt förberörda
utlåtande den 31 december 1919 omförmäler överstyrelsen, att, enär ovanberörda
frågor i viss mån varit beroende dels på den vid 1918 års riksdag
beslutade löneregleringen för lärarna vid de allmänna läroverken och
folkskoleseminarierna, dels på omorganisationen och löneregleringen vid de
s. k. landstingsseminarierna, dels ock på frågan om skolväsendets ordnande
i lappinarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning, vilka
båda senare frågor fått sin lösning vid 1919 års lagtima riksdag, överstyrelsen
ansett lämpligt att först under år 1919 till slutgiltig behandling
upptaga de spörsmål, som stå i samband med en omreglering av statens
småskoleseminarier. I nämnda utlåtande har överstyrelsen nu yttrat sig
rörande samtliga hithörande frågor.

I visst samband med frågan om statens småskoleseminarier i Haparanda
och Murjek står frågan om inrättande av ett statens småskoleseminarium
i Västerbottens län, vilken blivit väckt av nämnda läns landsting.
Redan år 1910 inkom nämligen sagda landsting till Kungl. Maj:t med
framställning i detta ämne. Denna fråga synes mig böra komma under
omprövning i sammanhang med frågan om de båda förberörda seminarierna.

Jag anser mig nu även böra omförmäla, att seminarieföreståndaren
J. Wockat/, i skrivelse den 26 april 1919 erbjudit sig att såsom gåva
överlämna till svenska staten det av honom grundade och hittills ledda
småskoleseminariet i Hagaström med tillhörande tomt, byggnader, inventarier;
undervisningsmateriell m. m. Även denna fråga torde bär lämpligen
kunna upptagas till behandling.

Seminariet i
Haparanda.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

I nu nämnd ordning skall jag i det följande redogöra för var och
en av förberörda tre frågor.

I. Statens småskoleseminarier i Haparanda och Hurjek.

Frågan om statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek skall
jag behandla under följande punkter:

1. Historik. 2. Ändamål, organisation och undervisningsplan. 3. Lärarpersonal.
4. Utrustning. 5. Stipendier åt elever. 6. Styrelse och tillsyn.
7. Kostnadsberäkning. Under de särskilda punkterna skall jag redogöra
för de framställningar i ämnet, som till Kungl. Maj:t inkommit, samt myndigheternas,
även skolöverstyrelsens, däröver avgivna utlåtanden.

1. Historik.

I efterföljande historik, som huvudsakligen omfattar seminariernas
tillkomst och ursprungliga organisation, följer jag skolöverstyrelsens framställning.

Första uppslaget till inrättande av statens småskoleseminarier inom Norrbottens
län gavs av folkskoliuspektören Z. Grape. I skrivelse den 6 november
1873 framhöll han, hurusom folkundervisningen bland Sveriges finska och
lapska befolkning till följd av inbyggarnas främmande nationalitet, deras spridning
på en vidsträckt yta och obemedlade villkor krävde större uppoffringar för
folkundervisningens befrämjande än i andra delar av riket. Han hemställde
därför om anslag av statsmedel bland annat till upprättande av ett småskoleseminarium
för de finska församlingarna.

Med anledning av denna skrivelse framlades vid 1874 års riksdag proposition
i frågan. I det propositionen vidlogade statsrådsprotokollet framhöll vederbörande
departementschef dels vikten av att åtgärder vidtoges för bildande av
lärare, som voro tillräckligt kunniga i finska språket för att kunna med framgång
undervisa i finska folk- och småskolor, dels att vad som blivit anfört angående
finska församlingarna utan tvivel ägde sin tillämpning även på de lapska skolförhållandena
men att för deras ändamålsenliga ordnande medel funnes att tillgå
å anslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

I överensstämmelse med den av Kungl. Maj.t framlagda propositionen ställde
riksdagen ett förslagsanslag å 12,000 kronor till Kungl. Maj:ts disposition till
befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta
finnar att användas bland annat för upprättande av ett småskoleseminarium.

I kungl. brev den 29 maj 1874 förordnades, att ett seminarium för bildande
av lärare och lärarinnor vid småskolor i församlingar med finsktalande befolkning
skulle upprättas i Haparanda. Genom Kungl. Maj:ts brev till domkapitlet i Härnö -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381. *

sand den 19 april 1875 föreskrevs vidare, bland annat, att seminariet skulle t ruda
i verksamhet i augusti månad 1875 och att till lokal för detsamma skulle tills
vidare upplåtas fyra rum i en i Haparanda stad befintlig kasernbyggnad. Dessutom
lämnades vissa närmare föreskrifter angående seminariets organisation, varvid
förordnades bland annat: att undervisningen skulle meddelas under 36 veckor
om året; att elev för att vinna inträde i seminariet borde hava fyllt 16 år, kunna
rent och flytande läsa innantill finska språket samt för övrigt äga de insikter,
som i § 7 mom. b, c, d och e av stadgan för folkundervisningen i riket vore
föreskrivna; att vid läsårets slut examen skulle anställas; att för elevernas praktiska
övningar skulle vid seminariet inrättas en småskola, i vilken högst 24 barn
finge intagas; att av domkapitlet skulle på förordnande tillsättas eu i finska språket
kunnig lärare, som skulle bestrida elevernas teoretiska undervisning och tilllika
vara seminariets föreståndare, samt en likaledes i finska språket kunnig
lärare eller lärarinna, som skulle meddela undervisning i småskolan och leda
elevernas praktiska övningar; samt att i avseende på bland annat seminarieelevernas
understödjande med stipendier skulle i tillämpliga delar gälla vad i reglementet
för folkskoleseminarierna i riket den 1 december 1865 funnes stadgat.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 20 juli 1877 bestämdes tiden för lärokursen
till två år och genom dylikt brev den 9 april 1884 till tre år.

Enligt bestämmelse i Kungl. Maj:ts brev den 24 januari 1890 förordnades,
att den, som ville vinna inträde vid seminariet, borde hava fyllt 15 år vid början
av det kalenderår, under vilket inträde söktes.

På hemställan av folkskolinspektören J. Lsestadius om inrättande av ett
seminarium för bildande av lapska småskollärare och -lärarinnor förordnades
genom kungl. brev till domkapitlet i Härnösand den 21 maj 1875, att ett sådant
seminarium skulle upprättas i Mattisuddens by inom Jockmocks församling från
och med höstterminen 1875. De i samma brev meddelade föreskrifterna i fråga
om seminariets organisation överensstämde i allo med de för seminariet i Haparanda
ovan meddelade, dock med den skillnad, att vid seminariet i Mattisudden
undervisning skulle meddelas i lapska språket och att seminariets föreståndare
och lärare skulle vara kunniga i nämnda språk.

Vid sagda seminarium utvidgades lärokursen att omfatta två år genom
bestämmelse i kungl. brev den 9 mars 1883. Elever intogos då vartannat år till
år 1893, då en biträdande lärarbefattning inrättades och nya elever intogos varje
år. Från och med läsåret 1900—1901 blev lärokursen treårig, och samtidigt
inrättades ytterligare en lärarbefattning vid seminariet.

År 1904 flyttades seminariet till Murjek.

2. Ändamål, organisation och nndervisningsplan.

I sin förberörda skrivelse den 31 december 1919 yttrar överstyrelsen
följande om de ifrågavarande seminariernas uppgift:

Vad först seminariet i Haparanda beträffar, har dess uppgift allt från dess
upprättande varit att utbilda lärare och lärarinnor för barn av den finsktalande

Seminariet i
Murjek.

Ändamål.

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 381.

befolkningen i Sverige. Denna befolkning, som huvudsakligen är utbredd inom
Torneå fögderi och Gällivare socken inom Norrbottens län, uppgår till omkring

30,000 personer. Av dessa äro omkring 16,000 personer enbart finsktalande,
under det att de övriga tala både svenska och finska. Inom samma område
finnas dessutom omkring 25,000 enbart svensktalande personer. Dessa bo till
största delen i malmfältsamhällena Kiruna och Malmberget samt i Haparanda stad
och Gällivare kyrkby.

Aven om svenska språket under de senare åren tack vare skolornas inflytande
och kommunikationerfias utveckling gjort betydande framsteg inom denna
landsända, torde det komma att dröja mycket länge, innan skolorna i dessa nordliga
trakter kunna undvara lärare, vilka kunna förstå och tala finska språket. Likaså
torde man få räkna med att även för eu mycket lång tid framåt mindre folkskolor
i stor utsträckning bliva erforderliga. År 1918 funnos i de finsktalande
församlingarna 110 mindre folkskolor. Samma år funnos där 78 folkskolor och
83 småskolor. På grund av rådande brist på folkskollärare torde de från seminariet
i Haparanda utexaminerade eleverna i stor utsträckning behövas som
vikarierande och biträdande lärare i finnbygdens folkskolor.

Seminariet i Haparanda bör alltså allt fortfarande få till huvudsaklig uppgift
att utbilda lärare för småskolorna och mindre folkskolorna i de församlingar,
som nu hava övervägande finsktalande befolkning.

Seminariets i Murjek ursprungliga uppgift var att utbilda lapska småskollärare
och -lärarinnor, d. v. s. lärare, som skulle undervisa lapsktalande barn.
Då antalet sådana barn under de senaste årtiondena avsevärt minskats — under
år 1914 undervisades inom Luleå stift endast 126 barn på lapska språket —
och då lapparna numera utgöra en obetydlig bråkdel av lappmarksförsamlingarnas
befolkning, har nämnda seminarium så småningom övergått till att i främsta
rummet vara en utbildningsanstalt för småskollärarinnor för dessa lappmarksförsamlingar
i allmänhet. Antalet lappar i Luleå stift uppgick år 1914 till 5,496,
därav 2,489 voro nomadiserande lappar. Antalet skolpliktiga lapska barn inom
samma stift var då 727. Därjämte finnas omkring 1,000 lappar inom Jämtlands
län. De nomadiserande lapparnas barn undervisas numera i dels fasta, dels
vandrande nomadskolor. Lärare för sådana skolor utbildas i regel vid särskilt
härför anordnade kurser.

Ehuru utvecklingen således gått i sådan riktning, att seminariet i Murjek
numera ej behöver tagas i anspråk för utbildande av lärare för lapsktalaude
barn, behöves det synnerligen väl för utbildande av lärarinnor för mindre folkskolor
och småskolor i lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning
och för mindre folkskolor i de mera avlägset belägna byarna inom församlingar
i Luleå stift. Behovet av sådana lärarinnor är för närvarande så stort, att det
långt ifrån kan fyllas av de seminarier, som nu finnas. Domkapitlet i Luleå
har också satt i fråga, att sagda seminarium borde utvecklas till ett dubbelseminarium.

De här ifrågavarande seminariernas uppgift måste bli att utbilda lärare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

icke blott för småskolan utan även och i mycket stor utsträckning för mindre
folkskolan. Med den brist på folkskollärare, som nu råder, torde det ej bli
löjligt att inom den närmaste framtiden i erforderlig utsträckning inrätta nva
folkskolor, och enligt vad erfarenheten ger vid handen, blir det städerna och den
mera tätt bebyggda landsbygden, som i främsta rummet komma att få sina
behov tillgodosedda. På grund härav och med hänsyn till de säregna förhållanden,
som äro rådande i de nordligare trakterna av vårt land, måste man
således räkna med att mindre folkskolor ännu mvcket länge bliva behövliga i
dessa trakter.

Hitintills bär man för lärare i mindre folskolor fordrat samma utbildning
som för lärare i småskolor. Då mindre folkskolans lärare hava att meddela undervisning
såväl på småskolestadiet som på folkskolestadiet, kan det sättas starkt i
fråga, om ej denna skolforms lärare borde erhålla större utbildning än småskolans
lärare. Fordran på sådan större utbildning torde emellertid stöta på avsevärda
praktiska svårigheter, särskilt med hänsyn därtill, att mindre folkskolans lärare
i lönehänseende äro likställda med lärare i småskolan. Uppenbart är emellertid,
att man måste tillse, att de seminarier, som i så stor utsträckning utbilda lärare
för den mindre folkskolan, komma att meddela en i möjligaste mån god teoretisk
småskollärarutbildning och sådan praktisk utbildning,''som behöves för lärare i
mindre folkskola.

Med hänsyn härtill böra seminarierna i Haparanda och Murjek organiseras
sa, att de kunna lämna minst samma teoretiska utbildning, som de nyorganiserade
landstingsseminarierna komma att lämna.

Som förut är nämnt var lärokursen vid dessa seminarier från början Lärokursens
ettårig, sedermera tvåårig. Från år 1884 har lärokursen vid seminariet
i Haparanda varit treårig och från år 1900 har den vid seminariet i
Murjek haft samma omfattning.

I samband härmed må erinras, att lärokursen vid de nyorganiserade
landstingsseminarierna är tvåårig.

Beträffande lärokursens längd vid seminarierna i Haparanda och Murjek
anför skolöverstyrelsen:

Från iutet håll har man satt i fråga någon förändring beträffande lärokursens
längd vid statens småskoleseminarier. Då en stor del av eleverna vid
seminarierna i fråga komma från mindre folkskolor, ligger det i sakens natur,
att inträdesfordringarna vid seminarierna må^te ställas jämförelsevis låga. Härtill
kommer, att så gott som alla elever vid seminariet i Haparanda hava finska till
modersmål. För att seminarierna skola kunna lämna en tillfredsställande utbildning
åt sina elever, torde därför lärokursen allt fortfarande höra vara treårig.

I fråga om elevernas kön anser överstyrelsen, att seminarierna hädan- Kvinnliga och
efter böra i regel mottaga endast kvinnliga elever. Härom vttrar över- wan^*
styrelsen:

Alltifrån seminariernas upprättande ha de varit avsedda för både kvinnliga

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 323 käft. (Nr 381.) 2

Inträdesford ringar.

Nu gällande
bestämmelser.

Inkommen

framställ ning.

Skolöversty relsen.

10 Kungl. Maj.ts proposition Nr 381.

och manliga elever. Under de senare åren har dock antalet manliga elever i hög
grad minskats.

Deras antal framgår av följande tabell:

Seminarium	Antal elever höstterminen
1915	1916	1917	1918
man- liga	kvinn- liga	man- liga	kvinn- liga	man- liga	kvinn- liga	man- liga	kvinn- liga
Haparanda Murjek	3 3	53 61	4 1	48 67	2	54 68	i	58 73
Summa	6	114	5	115	2	122	i	131

Även efter 1918 års lönereglering torde ynglingar alltmera sällan söka inträde
vid småskoleseminarium. De få manliga eleverna under de senare åren
ha vanligen begagnat sig av denna undervisning som preparandkurs för inträde
vid folkskoleseminarium.

Med tanke jämväl på att de manliga eleverna skulle behöva särskild undervisning
i vissa ämnen, såsom halsolära, gymnastik och manlig slöjd, föreslår
därför överstyrelsen, att statens småskoleseminariei hädanefter må bliva avsedda
för kvinnliga elever, därest ej i särskilt fall vederbörligt tillstånd meddelas för
manlig elev att där vinna inträde.

De nu gällande bestämmelserna rörande inträdesfordringarna vid seminariet
i Haparanda äro fastställda i Kungl. Maj.ts brev till domkapitlet
i Härnösand den 17 november 1899.

För inträde som elev i Murjeks seminarium gälla fortfarande de år
1875 fastställda fordringarna, om än endast nominellt. Enligt praxis hava
de nämligen rätt väsentligt höjts.

Med anledning av gjorda framställningar i fråga om fordringarna för
inträde vid seminarierna i Haparanda och Murjek har skolöverstyrelsen i
sin förutnämnda skrivelse den 31 december 1919 yttrat sig i ämnet. Överstyrelsen
anför därvid:

Vad först kunskapsfordringarna för inträde vid de här ifrågavarande seminarierna
beträffar, så äro de av vederbörande seminarieföreståndare föreslagna
fordringarna för inträde vid seminarierna i Haparanda och Murjek i de flesta
ämnen lägre än de inträdesfordringar, som finnas angivna i det av överstyrelsen
den 13 november 1919 till Kungl. Maj:t avgivna förslaget till stadga för småskoleseminarier.
Tydligt är, att det vore mindre lämpligt att uppställa samma
inträdesfordringar i fråga om kunskaper för här ifrågavarande seminarier som
för landstingsseminarierna. Med hänsyn till de nu ifrågavarande seminariernas
uppgift att utbilda lärarinnor för finnbygden och lappmarken måste det anses
önskvärt, att seminariernas elever i huvudsak rekryteras från dessa bygder. Då

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

skolväsendet därstädes av olika skäl beliuner sig på eu jämförelsevis mindre
utvecklad ståndpunkt och då det skulle möta stora svårigheter för de unga flickor,
som ämna söka inträde vid de nämnda seminarierna, att i nämnvärd grad öka
sina i skolan inhämtade kunskaper, måste hänsyn tagas härtill vid bestämmande
av inträdesfordringarna. Härtill kommer, att de allra flesta inträdessökande vid
seminariet i Haparanda hava, såsom redan nämnts, finska som modersmål. Av sistnämnda
skäl höra ej heller samma inträdesfordringar fastställas för seminariet i
Haparanda som för seminariet i Murjek.

Det torde emellertid ej vara nödvändigt att nu fastställa några bestämda
kunskapsfordringar för inträde. Tvärtom tordo dessa tid efter annan böra regleras
i män av skolväsendets utveckling. Överstyrelsen anser sig därför böra
föreslå, att det må ankomma på skolöverstyrelsen att efter vederbörande seminarieföreståndares
och domkapitels hörande fastställa, vad som bör fordras för godkänt
vitsord i inträdesprövning vid statens småskoleseminarier.

Vad åter beträffar övriga villkor för inträde, hemställer överstyrelsen, att
dessa må bliva desamma som för landstingsseminarierna, dock med den skillnaden,
att inträdesåldern bestämmes till fyllda 16 år vid ingången av det år, då inträde
sökes, d. v. s. till samma inträdesålder som vid folkskoleseminarierna. Överstyrelsen
vill härvid erinra dels om att inträdesåldern vid seminariet i Haparanda
nu är 15 år och vid seminariet i Murjek 16 år, dels om att dessa seminarier
hava treårig kurs, vadan de utexaminerade eleverna i alla fall komma att hava
minst samma ålder som de från landstingsseminarierna utgående eleverna.

Vid statens småskoleseminarier omfattar läsåret nu 36 veckor. I eu
till ecklesiastikdepartementet den 21 augusti 1913 inkommen skrivelse har
föreståndaren vid seminariet i Haparanda hemställt, att läsåret fortfarande
måtte få denna längd. I häröver avgivna yttranden har såväl föreståndaren
vid seminariet i Murjek som domkapitlet i Luleå uttalat sig för eu
förlängning av läsåret.

Skolöverstyrelsen anför:

Då enligt vad som framgår av de inkomna yttrandena ämnesträngsehi är
stor och lärotiden knapp och då läsåret vid statens folkskoleseminarier och afl
manna läroverk m. fl. läroanstalter numera omfattar 38 veckor utom tid för inträdes-
och flyttningsprövningar, finner överstyrelsen, att samma lärotid bör fastställas
för statens småskoleseminarier.

De med seminarierna i Haparanda och Murjek förenade övningsskolorna
voro från början småskolor. Vid seminariet i Haparanda inrättades
från och med höstterminen 1902 dessutom en folkskolavdelning om fyra
klasser. Vid seminariet i Murjek har småskolan så småningom utvecklats
till en folkskola efter litt. F-typen i 1900 års normalplan, d. v. s. en
skola med en småskol- och en folkskolavdelning, samtidigt undervisade av

Lasarett

längd.

Inkommen

framställ ning.

Skolöversty relsen.

Övningssko
lans organisation.

Den nuvarande
organisationen.

Skolöverstyrelsens
förslag.

Undervis ningsplan.

A vgängsexaniet).

Departe mentschefen.

Kungi. Maj;ts proposition Nr 381.

en lärarinna. Genom beslut den 7 augusti 1919 har Kungl. Maj:t medgivit,
att ytterligare en lärarinna i övningsskolan vid seminariet i Murjek
finge anställas. Från och med läsåret 1919—1920 är således övningsskolan
i Murjek organiserad på samma sätt som övningsskolan i Haparanda.
Övningsskolorna bestå alltså av en småskolavdelning om två klasser
och en folkskolavdelning om fyra klasser med särskilda lärarinnor för de
olika avdelningarna.

Skolöverstyrelsen uttalar sig på följande sätt:

Då här ifrågavarande seminarier utbilda lärarinnor för småskolor och mindre
folkskolor, är det tydligt, att övningsskolorna böra omfatta både småskoleoch
folkskolestadiet. Dessa övningsskolor böra såsom nu är fallet bestå av minst
två läraravdelningar för att i önskvärd utsträckning kunna bereda tillfälle till
övningsundervisning åt seminariernas elever.

Enligt nuvarande bestämmelser skola seminariernas föreståndare upprätta
förslag till undervisningsplan, lärokursens omfattning i de särskilda
läro- och övningsämnena, läroböcker och läsordning. Dessa förslag skola
sedan underställas domkapitlets prövning och fastställelse.

Angående undervisningsplanerna anför skolöverstyrelsen:

En närmare granskning av de nu tillämpade undervisningsplanerna för seminarierna
i Haparanda och Murjek ger vid banden, att dessa undervisningsplaner
förete rätt väsentliga olikheter. Det ligger i öppen dag, att, då så helt
olika timplaner tillämpas, även kursplanerna måste bliva rätt olika.

De nya undervisningsplanerna för här ifrågavarande seminarier böra enligt
överstyrelsens mening utarbetas i anslutning till de undervisningsplaner, som
kunna komma att fastställas för landstingsseminarierna, dock med de modifikationer,
som betingas av olika inträdesfordringar ro. in.

Då Kungl. Maj:t hitintills ej fastställt undervisningsplan för här ifrågavarande
seminarier föreslår överstyrelsen, att det må ankomma på skolöverstyrelsen
att efter vederbörande seminarieföreståndares och domkapitels börande fastställa
undervisningsplan för statens småskoleseminarier.

I fråga om avgång från seminarierna efter genomgången kurs anser
överstyrelsen, att lärokursen bör avslutas med en avgångsprövning, som anordnas
på samma sätt som avgångsexamen vid landstingsseminarierna.
Närmare bestämmelser om sistnämnda prövning finnas intagna i stadgan
för småskoleseminarier den 31 december 1919.

Överstyrelsens här ovan framlagda förslag i fråga om seminariernas i
Haparanda och Murjek organisation m. m. innebär alltså, att nämnda semi -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 381.

narier skola avses endast för kvinnliga elever samt hava till sin huvudsakliga
uppgift att utbilda lärarinnor för mindre folkskolor och småskolor i finnbygden
och lappmarksförsamlingar; att villkoren för inträde bliva i huvudsak desamma
som för landstingsseminarierna, dock att lägsta inträdesåldern fastställes till 16
år, och att skolöverstyrelsen skall äga bestämma, vad som bör fordras för godkänt
vitsord i inträdesprövning; att läsåret skall omfatta 38 veckor utom tid
för inträdes- och flyttningsprövningar; att övningsskolan skall bestå av en
sm åskola vdelning och eu folkskolavdelning, undervisade av var sin lärarinna;
att undervisningsplanerna skola fastställas av skolöverstyrelsen;
samt att avgångsexamen skall verkställas i samma ordning som vid landstingsseminarierna.
Mot dessa överstyrelsens förslag har jag intet annat att
erinra, än att skolöverstyrelsen synes mig böra taga den befattning med
undervisningsplanerna, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

3. Lärarpersonalen.

a. Allmänna bestämmelser.

För närvarande finnas vid vartdera av seminarierna i Haparanda och
Murjek utom föreståndare 2 ämneslärare (lärarinnor) och 2 lärare (lärarinnor)
i övningsskolan. Dessutom finnas vid seminariet i Haparanda en
lärarinna i kvinnlig slöjd och vid seminariet i Murjek en skolköksföreståndarinna,
varjämte utgå särskilda arvoden till lärare i sång, teckning,
gymnastik, trädgårdsskötsel och manlig slöjd vid seminariet i Haparanda
och till lärare i kvinnlig slöjd och manlig slöjd vid seminariet i Murjek.
De för framtiden behövliga lärarkrafterna har överstyrelsen beräknat på
följande sätt:

Lära rkr after
Xn befintliga

Som förut är nämnt, anser sig överstyrelsen i detta sammanhang icke böra Behövliga hi
framlägga något i detalj utarbetat förslag till undervisningsplan. För beräkning rarkrafter.
av det behövliga antalet lärarkrafter torde man emellertid kunna gå ut ifrån att
det för undervisning i seminarierna, enligt nuvarande timplaner, skulle erfordras
vid vartdera seminariet omkring 100 lärartimmar, därav omkring 40 i övningsämnen.
Härvid medräknas ej tid för elevernas praktiska utbildning, enär denna
utbildning åtminstone till allra största delen sammanfaller med undervisning i
övningsskolan.

På grund av särskilda förhållanden torde det vara lämpligt, att undervisningen
i hushållsgöromål vid seminariet i Murjek allt fortfarande bestrides av
en särskild skolkökslärarinna. För Övriga övningsämnen torde i viss mån timlärare
höra anställas. Om man då räknar med att föreståndaren, vilken hädanefter
torde böra benämnas rektor, har 19 veckotimmar och seminariets övriga

Lärarnas anställning.

Manliga och
kvinnliga lärarkrafter.

Lärarkompe tens.

14 Kung!. Maj:ts proposition Nr 381.

lärare vardera 25 veckotimmar, skulle det vid vartdera seminariet erfordras 2
ämneslärare utom rektor samt dessutom vid seminariet i Haparanda omkring 30
ock vid seminariet i Murjek omkring 15 timlärartimmar. Vid vartdera seminariet
erfordras därtill två lärarkrafter för övningsskolan. För uppehållande av den
undervisning i övningsämnena, som erfordras utöver den lärarna för den fastställda
lönen åliggande undervisningsskyldigheten, torde det böra tillkomma skolöverstyrelsen
att, efter förslag av rektor, bestämma behövligt antal veckotimmar
att uppehållas mot särskilt timlärararvode.

De vid statens småskoleseminarier nu anställda lärarna äro tillsatta
medelst förordnanden, utfärdade av vederbörande domkapitel.

Skolöverstyrelsen anser, att seminariernas lärare med full tjänstgöring böra
tillsättas medelst fullmakt av skolöverstyrelsen.

Vad beträffar rektorsbefattning torde det enligt överstyrelsens mening å ena
sidan icke vara lämpligt att omedelbart tillsätta denna genom fullmakt. Då man
emellertid får räkna med att rektorstjänsterna även må kunna rekryteras av
lärare vid kommunala läroanstalter, kan man ej heller alltid ordna tillsättningen
så, att rektor förordnas periodvis för till exempel 5 år i sänder. Överstyrelsen
anser sig därför böra föreslå, att rektor vid statens småskoleseminarium skall
tillsättas av skolöverstyrelsen antingen genom fullmakt eller medelst förordnande
för viss tid.

Beträffande frågan om manliga och kvinnliga lärarkrafter yttrar överstyrelsen
:

Enligt överstyrelsens förslag skulle hädanefter här ifrågavarande seminarier
bliva avsedda endast för kvinnliga elever. Överstyrelsen anser därför, att rektorsbefattningarna
i varje fall böra kunna sökas och innehavas av såväl män som
kvinnor. Dessutom synes det överstyrelsen, att åtminstone två av de Övriga
lärartjänsterna vid seminariet och dess övningsskola böra innehavas av kvinnor.
Det torde böra tillkomma skolöverstyrelsen att i varje särskilt fall bestämma,
huruvida ledig lärartjänst skall vara öppen till ansökning endast för män eller
endast för kvinnor eller för såväl män som kvinnor.

Enligt nuvarande bestämmelser finnas inga andra behörighetsvillkor
för föreståndare och ämneslärare vid statens småskoleseminarier, än att
föreståndaren vid seminariet i Haparanda skall vara kunnig i finska språket
och föreståndaren vid seminariet i Murjek i lapska språket samt att ämneslärare
skall hava undergått godkänd avgångsexamen vid något statens folkskoleseminarium.

Överstyrelsen vill ej förorda någon ändring härvidlag. Genom fastställande
av särskilda kompetensbestämmelser för'' föreståndare skulle nämligen personer,
vilka genom lärarduglighet och övriga personliga egenskaper vore särskilt önsk -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 381.

värda som ledare för seminarierna, kunna komma att utestängas från dessa befattningar.
Dock synes det överstyrelsen, att skolöverstyrelsen bör tillerkännas
rätt att medgiva undantag från bestämmelsen, att föreståndaren vid seminariet i
Murjek skall vara kunnig i lapska språket.

Överstyrelsen utgår härvid från att i fråga om kompetens ingen skillnad
göres mellan lärare, som företrädesvis tjänstgör i seminarieklassema, och lärare,
som företrädesvis tjänstgör i övningsskolan.

b. Lär ar avlöning m. m.

Enligt den genom Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1902 och den 10
februari 1911 fastställda lönestaten för seminariet i Haparanda åtnjuter
seminariets föreståndare, förutom bostad, 2,500 kronor i lön jämte tre
ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10
och 15 års oförvitlig tjänstgöring. Nuvarande föreståndaren åtnjuter dessutom
utöver den i staten fastställda avlöningen jämlikt kungl. brev den
21 oktober 1904 ett personligt lönetillägg av 500 kronor. Enligt samma
lönestat har ämneslärare vid seminariet och lärare vid seminariets övningsskola
1,500 kronor i lön jämte tre ålderstillägg ä 300 kronor, lärarinna
vid övningsskolan 1,500 kronor i lön och 3 ålderstillägg ä 150 kronor samt
lärarinna i kvinnlig slöjd 500 kronor jämte ett ålderstillägg å 100 kronor.
Dessutom utgår till vardera av lärarna i sång och musik, i teckning och
i gymnastik arvode å 300 kronor och till läraren i trädgårdsskötsel 200
kronor.

Löneförmånerna för lärarpersonalen vid seminariet i Murjek äro fastställda
genom Kungl. Maj:ts brev den 30 januari 1903, den 16 juni 1906
samt den 28 juni 1913 och utgöra för föreståndaren, utom fri bostad,

2.500 kronor jämte tre ålderstillägg ä 500 kronor, för ämneslärare

1.500 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor, för kvinnlig övningsskollärare
1,500 kronor jämte tre ålderstillägg ä 150 kronor och för lärarinna
i kvinnlig slöjd 300 kronor jämte ett ålderstillägg å 100 kronor.
Skolköksföreståndarinnan åtnjuter i lön 1,000 kronor jämte bostad med
vedbrand och lyse samt jämlikt domkapitlets i Luleå beslut den 6 maj
1908 delvis fri kost.

Enligt kungl. brev den 11 oktober 1907 åtnjuter vikarie å föreståndar-
eller manlig lärarbefattning vid här berörda seminarier arvode till
belopp motsvarande den för befattningen bestämda avlöningen i lägsta
lönegraden och vikarie å kvinnlig lärartjänst 1,200 kronor, allt för kalenderår
räknat.

Nuvarande
best timme! ser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Inkomna
framställningar.

Seminarieföreståndarna
och en
ämneslärare.

Domkapitlet i
Luleå.

Lärarlöne nämnden.

Genom beslut den 30 juni 1916, den 1 mars 1918, den 15 april
1919 och den 29 augusti 1919 har Kungl. Maj:t tillerkänt lärarpersonalen
vid seminariet i Haparanda tillfälliga löneförbättringar till sådana belopp,
att föreståndaren i fråga om kontant avlöning blivit i det närmaste jämställd
med adjunkt vid allmänt läroverk samt ämneslärare och lärare i
övningsskolan med övningsskollärare vid folkskoleseminarium. Lärarinnan
i kvinnlig slöjd har för år 1919 tillerkänts 650 kronor i tillfällig löneförbättring.

Lärarpersonalen vid seminariet i Murjek har dels genom den varje år
fastställda staten för lappmarks ecklesiastikverk, dels genom särskilda kungl.
brev tillerkänts motsvarande tillfälliga löneförbättringar.

I en till ecklesiastikdepartementet den 28 januari 1913 inkommen
skrivelse har föreståndaren för seminariet i Haparanda E. Lindbäck hemställt
om vissa ändringar i den för lärarpersonalen vid nämnda seminarium
gällande lönestaten, varjämte föreståndaren för seminariet i Murjek J. P.
Hedén och ämnesläraren vid samma seminarium J. G. Ullenius i särskilda
skrivelser den 20 maj 1913 hemställt om vissa förbättringar i de till dem
utgående löneförmåner, över vilka framställningar domkapitlet i Luleå, efter
hörande av vederbörande seminarieinspektorer, den 28 augusti 1914 avgivit
yttrande.

Vidare har domkapitlet i Luleå i skrivelse den 31 december 1918
hemställt, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte gå i författning om bestämmande
av ny lönereglering för lärarpersonalen vid ifrågavarande seminarier.

Sedan ovan berörda framställningar från seminarieföreståndarna och
en ämneslärare remitterats till lärarlönenämnden, har denna i sitt betänkande
II den 8 november 1915 avgivit utredning och förslag angående
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier.

I sagda betänkande föreslår lärarlönenämnden, som i sitt förslag till lönestat
för statens småskoleseminarier upptager föreståndare under benämningen
rektor, för manlig rektor, förutom fri bostad, samma avlöning, som nämnden i
sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande föreslagit för manliga adjunkter,
eller 3,700 kronor jämte fyra ålderstillägg ä 500 kronor och för kvinnlig rektor,

Kungl. Maj ds proposition Nr 381.

förutom fri bostad, samma avlöning som för kvinnliga adjunkter eller 3,200
kronor jämte tre ålderstillägg k 400 kronor.

För ämnes- och övningsskollärare föreslår lärarlönenämnden samma avlöningsförmåner
som för övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier. Dock anser
nämnden det icke behövligt att för ämnes- och övningsskollärarna vid statens
småskoleseminarier föreslå sådana ortstillägg, som nämnden föreslagit för övningsskollärare
vid folkskoleseminarierna i Västerbottens och Norrbottens län.

För undervisning i övningsämnen föreslår lönenämnden ett arvode av 75
kronor för manlig lärare och 70 kronor för kvinnlig lärare för veckotimme. För
skolkökslärarinnan vid seminariet i Murjek förordar nämnden samma kontanta
avlöning som för lärarinna i huslig ekonomi vid folkskolor, nämligen 1,150
kronor och tre ålderstillägg å 200 kronor jämte fri bostad med bränsle och lyse.

Beträffande vikarierande lärares avlöning förordar lärarlönenämnden, att
lärare vid seminariet, som uppehåller rektorstjänsten, skall utom egna löneförmåner
uppbära ett arvode av 400 kronor. För vikarierande ämnes- och övningsskollärare
förordas samma arvode som för vikarierande övningsskollärare vid
statens folkskoleseminarier och för vikarierande skolkökslärarinna samma arvode
som för vikarierande folkskollärarinna.

I avseende på tjänstledig lärares avlöning ävensom i fråga om lönetur
förordar nämnden bestämmelser motsvarande dem, vilka av nämnden i dessa
hänseenden föreslagits för övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier.

Vad slutligen beträffar frågan om pension anför nämnden till en början,
att småskoleseminarierna i Haparanda och Murjek enligt nu gällande bestämmelser
äga delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för vid seminarierna
inrättade föreståndarbefattningar ävensom ämnes- och övningsskollärarbefattningar
— seminariet i Haparanda dock beträffande föreståndarbefattningen först efter
den nuvarande föreståndarens avgång från tjänsten — efter det högsta lönebelopp,
varav den föreståndare eller lärare, som innehar tjänsten, på grund av tjänstålder
enligt gällande författning äger att komma i åtnjutande, dock att pension för
ifrågavarande föreståndare och lärare må bestämmas till högst två tredjedelar av
tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.

I sitt utlåtande förordar nämnden, att dessa lärare böra pensioneras på samma
sätt som civila tjänstinnehavare i allmänhet. Med hänsyn till förmånen av fri
bostad för rektor anser nämnden, att manlig rektors pensionsunderlag bör ökas
med 300 kronor och kvinnlig rektors pensionsunderlag med 200 kronor. Skolköksföreståndarinna
vid seminariet i Murjek anser nämnden böra vara delaktig i
folkskollärarnas pensionsinrättning. Likaså anser nämnden, att seminariernas
rektorer och lärare allt fortfarande höra vara delaktiga i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, varvid deras delaktighetsbelopp torde höra sättas lika med lönen
i högsta lönegraden.

Över lärarlönenämndens förslag hava vederbörande myndigheter avgivit
infordrade utlåtanden. Folkskolinspektörerna Svedberg och Almkvist
hava intet att erinra mot lärarlönenämndens förslag. Folkskolinspektör
Sunneman tillstyrker i huvudsak detsamma, dock synes det honom, att de

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 323 höft. - (Nr 381). 3

Kung1. May.ts proposition Nr 381.

föreslagna lönerna med hänsyn till lärarpersonalens utbildnings- och kompetensvillkor
äro väl högt tilltagna. Därjämte förordar han utvidgning av
övningsskolan vid seminariet i Murjek. Folkskolinspektören Karnell anser,
att föreskrift om kunskap i finska språket bör kunna bortfalla för seminariets
i Haparanda föreståndare men erfordras av lärarinnan i övningsskolan.

Länsstyrelserna i Umeå och Luleå tillstyrka bifall till lärarlönenämndens
förslag.

Domkapitlet i Luleå, som hört seminariernas föreståndare, hemställer,
att samma löneförmåner måtte tillerkännas föreståndarna för statens småskoleseminarier
som de, vilka kunna bliva tilldelade rektorerna vid realoch
samskolorna i rikets nordligaste län, samt att sagda föreståndare måtte
i pensionshänseende likställas med rektorerna vid realskolorna.

Beträffande övriga lärare vid ifrågavarande seminarier anför domkapitlet
:

I fråga om lönerna för ämnes- och övningsskollärarna, av vilka särdeles väl
vitsordad folkskollärarkompetens måste erfordras, tillstyrker domkapitlet lärarlönenämndens
förslag med den jämkning uppåt av dettas siffror, som måste bliva
en följd av de senaste årens prisstegringar på allehanda livsförnödenheter. Domkapitlet
vill också framhålla billigheten av att dessa lärare jämväl erhålla dyrortstillägg
i likhet med vad lärarlönenämnden föreslagit för bland annat ordinarie
övningsskollärare vid folkskoleseminarium inom Västerbottens eller Norrbottens län.

Då skolkökslärarinnans vid seminariet i Murjek uppgift är särdeles maktpåliggande,
enär hon ej har blott att undervisa i huslig ekonomi utan även att som
husmoder förestå seminariets hushåll, finner domkapitlet särdeles befogat, att
henne tillerkännes de löneförmåner, som lärarlönenämnden föreslagit, givetvis
med vederbörlig jämkning i de kontanta löneförmånerna med hänsyn till dyrtiden.
Därjämte hemställer domkapitlet, att för henne måtte tillkomma i fortsättningen
som hittills kostnadsfria måltider vid skolköket, vilken förmån tillerkänts
henne i egenskap av husmoder.

Beträffande arvoden till övningslärare torde de av nämnden föreslagna beloppen
75 kronor per veckotimme för manlig och 70 kronor per veckotimme för
kvinnlig lärare vara tillräckliga i vad angår ersättning för undervisning i slöjd
och trädgårdsskötsel. Däremot håller domkapitlet före, att, därest fullt kompetenta,
fackutbildade lärare kunna erhållas för undervisning i övningsämnena
teckning, sång och musik samt gymnastik, dessa böra avlönas åtskilligt högre,
förslagsvis manliga lärare med 95 kronor och kvinnliga lärare med 90 kronor
per veckotimme.

Till övriga här icke berörda punkter av nämndens förslag tillstyrker domkapitlet
bifall, dock under förutsättning att de av lärarlönenämnden förordade
pensions- och lönebeloppen höjas i enlighet med det nuvarande prislägets krav.

1 sina yttranden över domkapitlets i Luleå den 31 december 1918

Kungl. Maj ds proposition Nr 381.

ingivna framställning om lönereglering för lärarpersonalen vid seminarierna
i Haparanda och Murjek hemställa seminariernas föreståndare, att deras
kontanta avlöning må sättas lika med läroverksadjunkts i högsta lönegraden,
ökad med 500 kronor.

Skolöverstyrelsen erinrar till en början, att 1919 års lagtima riksdag
tillerkänt lärarna vid av landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
inrättade småskoleseminarier samma avlöningsförmåner som övningsskollärare
vid statens folkskoleseminarier, d. v. s. för manlig lärare 3,400
kronor med tre ålderstillägg å 400 kronor och för kvinnlig lärare 2,800
kronor med tre ålderstillägg ä 300 kronor. Dessutom skall seminariets
rektor, manlig eller kvinnlig, åtnjuta särskilt arvode av 1,000 kronor jämte
fri bostad eller motsvarande ersättning, icke understigande 800 kronor.
För timlärare i teckning, musik eller gymnastik är fastställt ett arvode av
95 kronor och för timlärare i kvinnlig slöjd eller hushållsgöromål 90
kronor för veckotimme. Därefter yttrar överstyrelsen:

I likhet med lärarlönenämnden anser överstyrelsen, att det icke kan anses
lämpligt att skarpt avgränsa ämneslärarnas och övningsskollärarnas tjänstgöring
från varandra. Dessa lärare böra därför avlönas lika, och torde de i avlöningshänseende
i huvudsak böra jämställas med folkskoleseminariernas övningsskollärare.
Dock anser överstyrelsen, att de ordinarie lärarna med hänsyn till att
statens småskoleseminarier äro belägna å särskilt dyra och avlägsna orter böra
tillerkännas särskilda lönetillägg, och vill överstyrelsen härvid erinra om att 1919
års lagtima riksdag tillerkänt lärarpersonalen vid egentliga folkskolor, mindre
folkskolor och småskolor inom lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning
i Västerbottens och Norrbottens län sådana lönetillägg med 200 kronor
för år åt lärare vid egentlig folkskola. Då Murjeks seminarium är beläget inom
sådan församling och då det ej kan anses lämpligt att i här berörda avseende
göra någon skillnad mellan de olika seminarierna, finner överstyrelsen fullgoda
skäl för en sådan anordning. Dessa lönetillägg synas överstyrelsen böra utgå
med 200 kronor.

Överstyrelsen föreslår alltså, att ämnes- och övningsskollärare vid statens
småskoleseminarier tillerkännas följande avlöningsförmåner, nämligen

manlig ämnes- och övningsskollärare 3,400 kronor, därav 2,100 kronor lön
och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar, med tre ålderstillägg till lönen ä
400 kronor;

kvinnlig ämnes- och övningsskollärare 2,800 kronor, därav 1,800 kronor lön
och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, med tre ålderstillägg till lönen å 300
kronor;

ämnes- och övningsskollärare, utöver honom eller henne tillkommande ordinarie
avlöningsförmåner, ett särskilt lönetillägg av 200 kronor;

Skolöverstyrelsens
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

vikarierande manlig ämnes- och övningsskollärare 2,800 kronor för år; samt
vikarierande kvinnlig ämnes- och övningsskollärare 2,400 kronor för år.
Beträffande rektors avlöning vill överstyrelsen till en början framhålla, att
rektorerna vid statens småskoleseminarier utan tvivel hava ett mera omfattande
och maktpåliggande arbete än vad rektorerna vid landstingsseminarierna kunna
beräknas få även efter dessa seminariers omorganisation. Statens småskoleseminarier
omfatta tre klasser och hava två avdelningar i övningsskolan, under det
att landstingsseminarierna i allmänhet äro tvåklassiga med en avdelning i övningsskolan.
Härtill kommer, att rektorerna vid statens seminarier helt och hållet få
hava seminariernas ekonomiska förvaltning om hand. Överstyrelsen anser därför,
att statsseminariernas rektorer böra tillerkännas något högre avlöningsförmåner
än landstingsseminariernas rektorer. Som förut är nämnt hava landstingsseminariernas
rektorer utom avlöning som ordinarie lärare ett särskilt arvode å 1,000
kronor jämte fri bostad eller motsvarande ersättning. Med hänsyn till vad överstyrelsen
här anfört, synes det överstyrelsen, att rektorerna vid seminarierna i
Haparanda och Murjek böra tillerkännas samma löneförmåner som de övriga
lärarna och dessutom ett särskilt tillägg å 1,500 kronor, varav 500 kronor torde böra
hänföras till tjänstgöringspenningarna. Enligt detta förslag skulle manlig rektors
begynnelselön inberäknat det särskilda lönetillägget å 200 kronor bliva 5,100
kronor och slutlön 6,300 kronor, vilken avlöning å ena sidan rätt avsevärt överstiger
avlöningen för läroverksadjunkt men å andra sidan är mindre än avlöningen
för rektor vid realskola och samskola. Sådan rektor har en avlöning av 6,400
kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Överstyrelsens förslag går alltså ut på att rektorerna vid statens småskoleseminarier
erhålla följande avlöningsförmåner, nämligen

manlig rektor 4,900 kronor, därav 3,100 kronor lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar,
med tre ålderstillägg till lönen å 400 kronor, och

kvinnlig rektor 4,300 kronor, därav 2,800 kronor lön och 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar, med tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor.

Dessutom skulle rektor åtnjuta fri bostad eller motsvarande ersättning jämte
ett särskilt lönetillägg av 200 kronor.

I fråga om vikarierande rektors arvode torde det möta vissa svårigheter att
i förväg bestämma detta. Det kan mycket väl inträffa sådana fall, att en ordinarie
rektor för någon längre tid blir hindrad att sköta sin tjänst och att ingen av
seminariets lärare anses lämplig som vikarierande rektor. Överstyrelsen anser
sig därför böra föreslå, att Kungl. Maj:t må erhålla rätt att i varje särskilt fall
bestämma vikarierande rektors arvode.

För timlärare i övningsämne får överstyrelsen förorda samma arvode, som
här ovan angivits för sådan lärare vid landstingsseminarium.

Fn alldeles särskild ställning intar emellertid skolköksföreståndarinnan vid
seminariet i Murjek. Då så gott som samtliga seminarieelever eller omkring 65
personer intaga sina måltider å skolköket, blir hon utom lärarinna i hushållsgöromål
även husmoder vid seminariet. Hennes avlöningsförmåner torde därför
höra bestämmas till minst samma värde som för lärarinna i hushållsgöromål vid
statens folkskoleseminarier. Sådan lärarinna har i begynnelselön 1,980 kronor

Kung!. Maj:ts proposition Nr 381.

jämte tre ålder stillägg å 264 kronor för 22 veckotimmar. Med hänsyn till att
skolköksföreståndarinnan vid Murjeks seminarium åtnjuter fri bostad med bränsle
och lyse samt i egenskap av husmoder delvis fri kost, torde hennes kontanta
avlöning lämpligen kunna bestämmas till 1,800 kronor, därav 1,000 kronor lön
och 800 kronor tjänstgöringspenningar, med tre ålderstillägg till lönen å 250
kronor.

För vikarierande skolkökslärarinna vill överstyrelsen föreslå 2,000 kronor
med avdrag av 400 kronor, för den händelse hon åtnjuter fri bostad med vedbrand
och lyse.

I fråga om lönetur torde ordinarie rektor och ordinarie lärare böra likställas
med ordinarie lärare vid folkskoleseminariums övningsskola. Då det emellertid
i vissa fall kan befinnas önskvärt att som rektor kunna förvärva ämneslärare
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, synes bestämmelse böra införas
därom,, att ordinarie rektor i lönetursavseende även bör åtnjuta samma förmåner
som sådan lärare.

Beträffande här ifrågavarande lärares pensionsförmåner får överstyrelsen
erinra om att 1919 års lagtima riksdag i princip godkänt ett av Kuugl. Maj:t
framlagt förslag till reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. samt att de rättigheter och skyldigheter, som stadgas i detta reglemente,
skola tillkomma bland andra lärare vid statens småskoleseminarier.

Enligt de av riksdagen fastställda grunderna skulle tjänstepensionsunderlaget
för ordinarie lärare vid statens småskoleseminarium bliva 2/s av den fastställda
avlöningen i högsta lönegraden. Om tjänsten är förenad med bostad och bränsle,
skulle vid tjänstepensionsunderlagets beräkning avlöningen ökas med av pensionsanstaltens
styrelse fastställt belopp, dock högst med 20 procent.

Vid avgivande av förenämnda förslag till lönereglering har överstyrelsen
gått ut ifrån att lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier kommer att tillerkännas
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg i samma utsträckning, som
kan komma att tilldelas i lönehänseende likställda befattningshavare vid allmänna
läroverk och folkskoleseminarier.

I fråga om villkor för åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna
torde böra föreskrivas i tillämpliga delar sådana villkor och bestämmelser, som
i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster m. m., i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. in., i fråga om
ålderstillägg samt i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och
pensionsrätt gälla för lärare vid allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.
Enligt av överstyrelsen avgivet förslag skulle uti nu förevarande hänseende gälla
följande villkor och bestämmelser nämligen:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, för
ening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av
småskoleseminarierna eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter, sköta de med befattningen förenade göromål;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjänstegrad
och den avlöning han innehar, vara pliktig att vid en möjligen inträdande
förändad organisation av undervisningsväsendet ävensom eljest, då Kungl. Maj.t
med hänsyn till undervisningsväsendets behov, efter vederbörandes hörande, prövar
sådant nödigt, låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet,
dock att befattningshavare, som varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad
att av statsverket erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad till det
belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer;

att befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig de bestämmelser,
som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittsam lungsot;

att med rektors- eller lärarbefattning icke må förenas annan tjänst å rikets,
riksdagens eller kommuns stat;

att med befattning vid småskoleseminarium ej må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Majrts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad
slag det vara må, så framt ej skolöverstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid seminariet, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig i enskilda,
kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad angår lärare, vederbörande
rektor, efter av skolöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad angår rektor, skolöverstyrelsen,
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid seminariet,
finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;
i fråga om avlöningsjörmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga befattningshavare, utom rektorer,
beräknas utgå för läsårets antal läsveckor, samt att de i rektors avlöning ingående
tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter kalenderår, dock till olika
belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöringen befriad, skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen
;

att, därest befattningshavare av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
befattningshavaren äger uppbära hela lönen jämte hyresersättning, där sådan
förekommer, men att, därest befattningshavaren eljest undfår ledighet, såsom för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att
sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten utöver
sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller liyresersättningen,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

Kungl. Maj ds proposition Nr 381.

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder avhållit han
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet,
eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte
tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom
uppbära något därav;

att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig underkasta sig,
efter Kuugl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extrainkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;
samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom hyresersättning, där sådan förekommer, utgå till
månadens slut;

i fråga om ålder stillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning
är i staten medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund
av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller
ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, om sådan förekommer, efter än ytterliggare fem
år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och eu av omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, som före den nya
statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning;

att rektor och lärare må för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas tjänstgöring
som ordinarie lärare vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium, landstingsseminarium,
folkskola, skeppsgosseskola, högre folkskola eller kommunal mellanskola
ävensom tjänstgöring såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som
åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj it stadfäst reglemente eller
ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom uppfostringsanstalt; samt

att likväl löntagare, som, då Ean intjänat stadgad tid för erhållande av
löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av rektor under en och eu halv månad; samt

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt

Seminariets

Haparanda

lokaler.

Inkommen

framställ ning.

24 Kungl. Maj.ts proposition Nr 381.

till pension skall gälla vad i reglementet för statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. är eller kan varda stadgat.

4. Seminariernas utrustning:.

Beträffande seminariets i Haparanda nu befintliga lokaler har skolöverstyrelsen
lämnat följande redogörelse:

Seminariet i Haparanda fick från början disponera fyra ram i eu kasernbyggnad
i Haparanda. Alltsedan på 1880-talet all gränsbevakningsmilitär i Haparanda
indrogs, har seminariet förfogat över samtliga rum i nämnda kasernbyggnad,
och då övningsskolan år 1902 utvidgades med en folkskolavdelning,
uppfördes å gården en särskild vaktmästarbostad. De lokaler, som seminariet
nu har till sin disposition, utgöras av tre lärosalar för seminarieklasserna, två
lärosalar för övningsskolan samt ett biblioteksrum och ett lärarrum. I en del
av övre våningen har seminariets föreståndare bostad om fem rum och kök. På
gården finnas förutom vaktmästarbostaden två uthusbyggnader och en mindre
trädgårdsanläggning.

Däremot saknar seminariet samlingssal, musiksal, gymnastiksal samt särskilda
lokaler för undervisning i husligt arbete, teckning, slöjd och naturkunnighet.
För undervisningen i gymnastik användes den i seminariets omedelbara närhet
belägna samskolans gymnastiksal.

För att avhjälpa bristen på erforderliga lokaler anhöll seminariets föreståndare
i skrivelse i juni 1912, att åtgärder måtte vidtagas: antingen för
förvärvande inom Haparanda stad av ett markområde, som erbjöde tillräckligt
utrymme för uppförande av alla för seminariet i Haparanda erforderliga
byggnader med särskilda bostäder för seminariets föreståndare och
vaktmästare samt för trädgård och lekplan, eller för uppförande å nuvarande
seminarietomten i Haparanda såväl av särskild bostad för seminariets föreståndare
som lokaler för skolkök ävensom för förändring av föreståndarens
nuvarande boställs våning till skollokaler.

På grund av remiss hörde domkapitlet i Luleå seminariets inspektor.
Henne hemställde, att nuvarande seminariebyggnaden i dess helhet måtte
tagas i anspråk för seminariets behov och föreståndaren tillerkännas hyresersättning
eller ock att en tidsenlig seminariebyggnad med särskilda bostadslägenheter
för föreståndare och vaktmästare uppföras å tomt, som av
Haparanda stad kunde förvärvas.

I samband härmed må nämnas, att stadsfullmäktige i Haparanda den
14 december 1912 beslutat förklara, att staden vore villig att i mån av
tillgång kostnadsfritt tillhandahålla lämplig tomt för ifrågasatt seminariebyggnad,
under villkor att beslut om nytt seminariums uppförande fattades
inom tre år.

Knngl. Maj.is proposition Nr 381.

Efter att hava genom sakkunnig person dels låtit undersöka den nuvarande
seminariebyggnaden, dels låtit uppgöra olika alternativa om- och
tillbyggnadsförslag och efter att hava ytterligare hört seminariets föreståndare,
lärarpersonal och inspektor avgav domkapitlet i Luleå den 1 april
1914 yttrande i ämnet. Sedermera har även skolöverstyrelsen i sin skrivelse
den 31 december 1919 utlåtit sig i frågan om seminariets lokaler.

Såväl domkapitlet som skolöverstyrelsen hava funnit de nuvarande
lokalerna mycket otillfredsställande och uttalat såsom sin mening, att seminariets
byggnadsfråga snarast möjligt borde erhålla sin lösning.

I sitt yttrande erinrar domkapitlet till en början, att efter seminariets Domkapitlet
utvidgning till treklassigt samt med de alltmera ökade kraven på lokaler för en * Luleåsådan
läroanstalt det ursprungliga för ett helt annat ändamål uppförda seminariehuset
i Haparanda måste ur såväl hygieniska som pedagogiska synpunkter anses
synnerligen otillfredsställande. Vidare framhåller domkapitlet som sin bestämda
mening, att seminariet ännu under ett, sannolikt derå årtionden framåt bör tänkas
fortfarande behövligt för utbildande av lärare och lärarinnor för undervisning i
mindre folkskolor och småskolor av finsktalande barn på svenska språket samt
att de mindre folkskolorna, ehuru enligt folkskolestadgan avsedda såsom en undantagstyp,
måste på grund av de långa avstånden mellan flertalet byar med ett i
regel ringa barnantal tänkas komma att i vidsträckta delar av övre Norrland,
enkannerligen även i finnbygden, förbliva en normal skolform, till vilken en stor
del av det uppväxande släktet får hänvisas att erhålla hela sin skolutbildning. Det
måste då framstå såsom desto mera angeläget att just för dessa, den egentliga
folkskolan i vidsträckt mån ersättande skolor förskaffa särskilt dugande lärarkrafter.

I samband härmed upptager domkapitlet frågan, huruvida seminariet i
Haparanda möjligen skulle böra förändras till ett folkskoleseminarium. Aven
om i en framtid det kan befinnas önskligt att få till stånd ett folkskoleseminarium
i Tornedalen, anser domkapitlet tidpunkten härför så avlägsen, att några som
helst betänkligheter mot att nu sörja för småskoleseminariets förseende med nöjaktiga
lokaler icke kunna uppställas.

Domkapitlets här ifrågavarande yttrande är åtföljt av tre olika förslag
till seminariets om- och tillbyggnad. Av dessa förordar domkapitlet för
sin del ett av arkitekten J. Wikberg utarbetat förslag, betecknat med
alternativ A. Detta förslag avser det nuvarande seminariehusets tillbyggande
åt gårdssidan med två utskjutande flyglar med mellanliggande entréparti,
en förändring i övrigt av hela husets indelning samt dess förseende
med centraluppvärmning. Utom korridor-, kapp- och toalettrum skulle
byggnaden komma att innehålla i bottenvåningen: tre lärosalar, bibliotek,
lärarrum, skolkök med skafferi och matrum samt i övre våningen: två

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 323 häjt. (Nr 381.) 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

klassrum, eu lärosal för naturkunnighet, en bönsal, en ritsal och ett expeditionsrum
för föreståndaren.

En om- och tillbyggnad enligt detta förslag skulle enligt en av Wikberg
år 1913 uppgjord kostnadsberäkning draga en kostnad av 53,000 kronor.

Skoloversti/- I likhet med domkapitlet i Luleå anser skolöverstyrelsen nämnda alter rchen.

na^v vara det enda av de framlagda förslagen, som kan läggas till grund
för anskaffande av något så när tillfredsställande lokaler för ifrågavarande
seminarium.

Yad i övrigt frågan om seminariets i Haparanda lokaler beträffar
gör överstyrelsen för egen del följande uttalande:

De nuvarande lokalerna måste anses vara mycket otillfredsställande. Sålunda
äro lärosalarna så små. att ej flera än 18 eller högst 20 elever utan olägenhet
årligen kunna intagas. Vidare saknar seminariet helt och hållet eu större samlingssal
och lokaler för skolköksundervisning. Bristen på sistnämnda lokaler blir så
mycket mera kännbar, då sådana lokaler ej finnas inom Haparanda stad och då
undervisning i hushållsgöromål vid en kvinnlig läroanstalt av här ifrågavarande
slag måste anses vara synnerligen önskvärd såväl för eleverna själva som för den
omgivning, inom vilken de komma att få sin framtida verksamhet.

Det kan emellertid starkt ifrågasättas, om den nuvarande seminariebyggnaden
verkligen är av sådan beskaffenhet, att den lämpar sig för och är värd en så
genomgripande om- och tillbyggnad, som för seminariets förseende med något så
när tillfredsställande lokaler är erforderlig. Då byggnadsstyrelsen ej varit anmodad
att yttra sig om det av domkapitlet i Luleå framlagda förslaget, som här
skulle kunna komma i fråga, och då överstyrelsen givetvis ej har att inlåta sig
på frågan från byggnadsteknisk synpunkt, är överstyrelsen ej beredd att nu taga
bestämd ståndpunkt i frågan. Överstyrelsen anser sig härvid också böra erinra
om den av domkapitlet i Luleå framkastade tanken, att seminariet i Haparanda
i en framtid tilläventyrs lämpligen kan omändras till ett folkskoleseminarium.
Frågan härom torde i viss mån bliva beroende av det resultat, vartill de sakkunniga
för utredning om folkskoleväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens
län kunna komma.

Då emellertid seminariets byggnadsfråga med det snaraste måste lösas, borde
enligt överstyrelsens förmenande byggnadsstyrelsen anbefallas att dels undersöka nuvarande
seminariebyggnadens beskaffenhet och förutsättningarna för dess ändamålsenliga
om- och tillbyggnad, dels avgiva yttrande över bifogade, av arkitekten J. Wikberg
uppgjorda om- och tillbyggnadsförslag, alternativ A, dels ock, för den händelse
nybyggnad för seminariet skulle anses erforderlig, uppgöra förslag till sådan
nybyggnad, varvid hänsyn torde tagas till seminariets eventuella framtida omändring
till folkskoleseminarium.

Seminariets i För seminariets i Murjek nuvarande lokaler bar skolöverstyrelsen
Murjeky loka- redogjort på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Som förut är nämnt flyttades det i Mattisuddens by av Jockmocks socken
år 1875 inrättade seminariet år 1904 till Murjeks stationssamhälle inom samma
socken. Anslag till uppförande av lokaler för seminariet i Murjek beviljades av
1901 och 1902 årens riksdagar med tillsammans 46,300 kronor, varjämte Jock
mocks socken för ändamålet lämnade ett bidrag av 10,000 kronor.

Seminariet är inrymt i ett tvåvåningshus av trä. Detta innehåller fyra lärosalar,
en mindre gymnastiksal, som även användes som bönsal, ett lärarrum, boställsvåning
för seminariets föreståndare, bestående av fyra rum och kök, eu
slöjdsal å vinden över bostadsrummen samt ett vindsrum för städerskan.

Dessutom finnas ett bostadshus för eleverna, innehållande 14 rum, samt en
uthusbyggnad. Eleverna bo vanligen två i varje rum. De betala en hyra av
5 kronor i terminen.

Sedermera har 1906 års riksdag beviljat 20,000 kronor för uppförande av
en skolköksbyggnad vid samma seminarium. Denna byggnad, som är uppförd i
två våningar, innehåller huvudsakligen ett större kök med tillhöraude serveriugsrum
och rum för diskning m. m., bostadsrum för skolköksföreståndarinnan samt
eu större matsal.

Samtliga till seminariet hörande byggnader synas vara i gott stånd.

Skolöverstyrelsen bar funnit, att, oaktat seminariet i Murjek så nyligen
erhållit sina lokaler, dessa i vissa avseenden äro mindre tillfredsställande
samt att utvidgade lokaler såväl för undervisningen som för beredande
av bostäder åt ytterligare ett 20-tal elever och åt seminariets lärarpersonal
äro behövliga. Någon framställning i bär berörda avseende bar emellertid
ännu icke gjorts.

I en till domkapitlet i Luleå den 3 juli 1918 ingiven skrivelse, åtföljd
av ritningar och kostnadsförslag, bar däremot seminarieföreståndaren gjort
framställning dels om uppförande av en uthusbyggnad, innehållande tvättstuga,
bagarstuga, badstu, bad- och tvättrum, dels om att källarvåningen i
skolköksbyggnaden måtte isoleras och inredas till förvaringsrum för rotfrukter
och grönsaker.

Efter hörande av seminariets inspektor har domkapitlet med tillstyrkande
överlämnat ifrågavarande framställning till överstyrelsen.

Såväl genom vad seminariets föreståndare härutinnan anfört som genom vad
en av överstyrelsens ledamöter vid inspektion av seminariet i maj 1919 inhämtat,
finner överstyrelsen det vara till fullo ådagalagt, att seminariet har behov av
ifrågavarande ekonomibyggnad och att källaren under skolköksbyggnaden bör
iordningställas för förvaring av rotfrukter. Överstyrelsen erinrar om vad överstyrelsen
förut anfört i fråga om seminariets avskilda läge, varav följer, att seminariets
till omkring ett sjuttiotal uppgående elever och dess lärarinnor äro hänvisade
att intaga sina måltider i seminariets skolkök samt att seminariet så gott
som i allt måste tillgodose sina behov oberoende av den närmaste omgivningen.

Inkommen

framställ ning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Mot de av baningenjören L. Hjelm uppgjorda, bifogade ritningarna har

överstyrelsen för sin del intet att erinra. Huruvida det av honom uppgjorda

kostnadsförslaget kan motsvara den verkliga kostnaden är givetvis med hänsyn
till rådande förhållanden på byggnadsmarknaden omöjligt för överstyrelsen att nu
bedöma. I sin framställning om anslag för ändamålet har dock överstyrelsen
ansett sig kunna räkna med det av Hjelm beräknade beloppet 23,500 kronor.

I samband härmed finuer sig överstyrelsen böra erinra, att föreståndaren

för seminariet i Murjek i skrivelse den 14 maj 1913 hos domkapitlet i Luleå

gjort framställning om att domkapitlet ville hos Kungl. Maj:t göra ansökning om
beviljande av ett anslag av 3,250 kronor till planering och plantering av det till
seminariet hörande tomtområdet samt att denna framställning med tillhörande
ritnings- och kostnadsförslag jämte i ärendet avgivna yttranden av seminariets
inspektor och länsstyrelsen i Norrbottens län av domkapitlet med eget utlåtande
överlämnats till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1913. I sitt yttrande framhöll
domkapitlet betydelsen för länet av en sådan trädgårdsanläggning samt betonade,
hurusom en trädgårdsanläggning vid seminariet skulle bliva till direkt nytta för
seminariets skolkök.

Domkapitlets hemställan går ut på att Kungl. Maj:t täcktes anvisa det begärda
beloppet av förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

I infordrat utlåtande hemställde statskontoret den 17 juni 1914, att, därest
Kungl. Maj:t skulle finna de nu ifrågavarande anläggningarna nyttiga och behövliga,
ett extra anslag måtte för ändamålet av riksdagen äskas.

I likhet med domkapitlet i Luleå finner överstyrelsen den av seminariets
föreståndare gjorda framställningen synnerligen behjärtansvärd. Såväl för ordnandet
av tomten framför byggnaden som för beredande av undervisning i trädgårdsskötsel
åt seminariets elever och för erhållande av grönsaker till det med
seminariet förenade skolköket är ett särskilt anslag erforderligt. På grund av nu
avsevärt ökade arbetskostnader torde det begärda anslaget ej räcka till planeringsoch
planteringsarbeten i den utsträckning, som det föreliggande förslaget avser.
Då emellertid en del mindre arbeten under de gångna åren redan utförts utan
särskilt anslag och då överstyrelsen efter samråd med seminariets föreståndare
kommit till den uppfattningen, att vissa förenklingar i den uppgjorda planen
kunna göras, synes det överstyrelsen, att det begärda anslaget med hänsyn till
nu rådande förhållanden ej skulle behöva höjas till mer än 4,000 kronor. Överstyrelsen
anser sig därför böra hemställa, att ett extra anslag å 4,000 kronor
äskas för här ifrågavarande ändamål.

På grund av remiss har byggnadsstyrelsen den 24 februari 1920 avgivit
utlåtande rörande förslagen angående uthusbyggnad m. m. samt planering
och plantering av tomtområdet och därvid anfört följande:

Byggnadsstyrelsen får tillstyrka utförande av hela det av skolöverstyrelsen
framställda förslaget beträffande uthusbyggnaden och isolering av källaren under
skolköksbyggnaden, under förutsättning att samtliga innerväggar i uthusbyggnaden
röras och putsas, samt att de smärre förändringar till byggnadens yttre, som
äro angivna å en inom bj^ggnadsstyrelsen uppgjord bifogad ritning, iakttagas.

Kungl. Majis proposition Nr 381.

Vad kostnaderna beträffar anser byggnadsstyrelsen, att den beräknade summan,
23,500 kronor, torde, med hänsyn till inträffade och inom den närmaste
tiden väntade fördyringar, böra höjas till 25,000 kronor.

Beträffande det begärda anslaget å 4,000 kronor till ordnandet av tomten
framför byggnaden m. m. har styrelsen icke något att erinra, men vill styrelsen
framhålla, att, då styrelsen icke finner det handlingarna bilagda förslaget till
planering vara lämpligt, ifrågavarande arbete bör verkställas efter anvisningar från
styrelsen.

Till materiell, ljus och ved m. m. vid seminariet i Haparanda utgår
enligt bestämmelse i kungl. brevet den 16 mars 1917 tills vidare årligen
2,300 kronor. På grund av rådande kristid har detta belopp ej varit
tillräckligt, utan har Kungl. Maj:t dels i samband med beviljande av tillfällig
löneförbättring åt lärarpersonalen vid sagda seminarium beviljat
vaktmästaren sådan löneförbättring med 350 kronor för år 1919, dels ock
genom beslut den 15 april och den 12 november 1919 medgivit höjning
av materiellanslaget med tillsammans 2,645 kronor 80 öre.

Jämlikt bestämmelse i kungl. brev den 13 oktober 1915 utgår tills
vidare årligen till seminariets elevbibliotek 300 kronor, därav 75 kronor
till arvode åt bibliotekarien.

Enligt den av Kungl. Maj:t för år 1919 fastställda staten för lappmarks
ecklesiastikverk, folkbildningsändamål, utgår till seminariet i Murjek

nedanstående belopp, nämligen

till seminarieläkare.......................................... 500 kronor

» städerska.................................................................................... 500 »

» inköp av böcker........................................................................ 225 »

» bibliotekariens arvode ............................................................ 75 »

» materiell, ljus och ved m. m.............................................. 3,000 »

» materiell för undervisning i kvinnlig slöjd ................— 450 »

» ved och ljus för skolköket................................................... 1.200 »

» ved för elevernas bostadshus, högst..................................- 750 »

Beträffande de behövliga anslagen för nämnda ändamål yttrar skolöverstyrelsen
:

Vid den inspektion av seminarierna i Haparanda och Murjek, som en av
överstyrelsens ledamöter förrättade under vårterminen 1919, framgick med all
tydlighet, att nämnda seminarier ej äro tillfredsställande tillgodosedda i fråga om
bibliotek, undervisningsmateriell och utrustning i övrigt. Överstyrelsen anser sig
därför böra hemställa om höjning av de härför avsedda anslagen.

Vad då först seminariet i Haparanda beträffar, har arvode åt seminarieläkaren
hitintills utgått ur materiellanslaget med 300 kronor årligen. Det synes

Erforderliga
anslag till
materiell, ljus
och bränsle.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

överstyrelsen lämpligare, att i likhet med vad som är fallet vid seminariet i Murjek
läkarens arvode bestämmes i staten. För läkaren vid seminariet i Murjek
utgår arvodet för år 1919 med 500 kronor, inberäknat tillfällig löneförbättring.
Då läkare ej finnes i Murjek, utan seminariet är hänvisat att antaga läkare, som
är bosatt i Gällivare eller Boden, synes läkararvodet i Murjek böra sättas något
högre än i Haparanda. Föreståndaren för seminariet i Murjek har föreslagit
600 kronor för läkaren därstädes. Detta arvode finner överstyrelsen skäligt, och
får överstyrelsen föreslå, att arvodet för läkaren vid seminariet i Haparanda
bestämmes till 400 kronor.

Bibliotekariernas arvoden torde böra höjas från 75 kronor till 200 kronor.
Beträffande övriga erforderliga anslag får överstyrelsen hänvisa till nedanstående
förslag till utgiftsstat för seminarierna i fråga.

Seminariet i
Haparanda Murjek

Arvode till bibliotekarie .......................................... .200:— 200: —

» » läkare ................................................... 400: — 600: —

Avlöning till vaktmästare, utom bostad med bränsle______ 1,200:— 1,200: —

Undervisningsmateriell och böcker.............................. 1,000: — 1,000: —

Materiell för undervisning i kvinnlig slöjd .................. 500: — 500: —

Uppvärmning, lyse och renhållning _________________________ 3,000:— 3,000: —

Tryckningskostnader ................................................ 500: — 500: —

Inventarier och underhåll........................................... 500:— 500: —

Hyra av lokaler för skolkök, gymnastik och manlig slöjd 1,000:— —

Hyra av lokal in. m. för eu klass i övningsskolan ...... — 1,200: —

Ved och lyse för skolköket samt ved för elevernas bostadshus,
högst ................................................... 1.800: —

Summa kronor 8,300: — 10,500: —

I detta sammanhang får överstyrelsen framhålla önskvärdheten av att särskilt
vid seminariet i Murjek en manlig, helst något yrkeskunuig vaktmästare må
kunna anställas. Då seminariet har till sitt förfogande flera byggnader, vilka
allt som oftast tarva eu eller annan mycket enkel reparation, har sådant arbete
hitintills fått utföras av seminariets föreståndare, eller ock har man måst anlita
förhållandevis mycket dyrbar arbetskraft från annat håll. I vissa fall har sådau
arbetskraft icke ens stått att få på orten.

I fråga om anslag till uppvärmning och belysning av skolköket och till
uppvärmning av elevernas bostadshus utgår för år 1919 respektive 1,200 kronor
och 7o0 kronor. Med hänsyn till den stora ekonomiska fördel för eleverna,
som nämnda byggnader medföra, synas anslagen för sagda ändamål böra
begränsas till högst 1,800 kronor. Vad som däröver kan erfordras torde de
elever, som begagna sig av förmånen av att få äta i skolköket eller av att få bo
i seminariet, böra själva betala.

Att de sammanlagda kostnaderna för seminariet i Murjek komma att ställa
sig högre än för seminariet i Haparanda sammanhänger med det förra seminariets
läge å en mycket avskild, särskilt dyr ort.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

5. Stipendier.

Enligt bestämmelser i Kungl. Maj:ts brev den 19 april 1875, den 21
maj 1875, den 6 oktober 1899 och den 22 december 1905 utgå för närvarande
stipendier åt elever vid seminarierna i Haparanda och Murjek
med 200 kronor årligen för elev i första och andra klasserna samt med
250 kronor årligen för elev i tredje klassen.

För åtnjutande av dessa stipendier finnas inga särskilda villkor föreskrivna,
men genom mångårig praxis ha de bestämmelser angående tjänstgöring
i finnbygden eller lappmarken, som finnas angivna i kungl. brev
den 4 mars 1910 angående förändrade bestämmelser i fråga om stipendier
åt seminarieelever, som kunna tala finska eller lapska språket, tillämpats
även beträffande statens småskoleseminarier i den mån, att från dessa
läroanstalter utexaminerade elever ansetts förpliktade att efter kallelse inom
ett halvt år efter elevens avgång från seminariet under minst tre år tjänstgöra
såsom ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande lärare, från seminariet
i Murjek utexaminerade inom lappmark, där lapska ännu talas, och
från seminariet i Haparanda utexaminerade elever i finnbygden. Därvid
har likväl med hänsyn till de från Murjek utgående lärarna och lärarinnorna
hänsyn icke fästats vid om de varit kunniga i lapska språket
eller icke.

I samband med omorganiserande av nomadskolväsendet har Kungl.

Maj:t den 21 november 1913 medgivit, att i lappmarken födda elever
vid seminariet i Murjek må komma i åtnjutande av stipendier till belopp
av 350 kronor årligen mot förbindelse för dem, som åtnjuta sådant stipendium,
att efter avlagd avgångsexamen tjänstgöra minst tre år såsom
vandrande nomadlärare.

I skrivelse den 5 december 1917 har nu domkapitlet i Luleå, efter ^tmställ
att i ämnet hava hört, bland andra, föreståndarna för seminarierna i Ha- ni„g.
paranda och Murjek, skolråden i de finsktalande församlingarna och vissa
lappmarksförsamlingar samt statens folkskolinspektörer i Luleå stift, gjort
framställning angående dels stipendiernas höjande, dels ändrade villkor för
stipendiernas åtnjutande. Sagda framställning rör även stipendier åt finsktalande
och lapsktalande elever vid folkskoleseminarierna i Luleå och Umeå
samt villkoren för dessa stipendiers åtnjutande, men i detta sammanhang
torde domkapitlets framställning endast i vad den avser seminarierna i
Haparanda och Murjek böra upptagas till prövning.

Stipendiebe loppen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

I fråga om stipendiernas storlek yttrar domkapitlet bland annat:

I flera av de avgivna yttrandena betonas angelägenheten av stipendiernas
förhöjande. Vad härom anförts finner domkapitlet synnerligen behjärtansvärt.
Stipendierna hava efter den senare tidens stora prisförhöjningar på livsförnödenheter
högst avsevärt minskats i värde och bereda icke längre erforderlig hjälp
till bestridande av omkostnaderna för seminariekursen. Ytterligare bör det bemärkas,
att det väl betalda industriella arbetet lockar den över norrlän dska ungdomen
till sig i tidiga år och sålunda framträder såsom en synnerligen stark
konkurrent, när det gäller seminariernas rekrytering med lämpliga alumner.
Dessutom bör man se till, att sådana kunna erhållas även och icke minst från
stiftets mera avlägsna trakter, enär elever därifrån äga de bästa förutsättningarna
och jämväl den bästa viljan att under längre tid verka som lärare i obygderna.
För dessa måste emellertid resorna till och från seminariet bliva särskilt betungande.
Ävenså bör hänsyn tagas därtill, att villkoren för åtnjutande av stipendium
böra i vissa avseenden väsentligt skärpas, vilket i sin ordning betingar en
ökning av beloppet.

Elevstipendierna i Murjek och Haparanda synas domkapitlet böra utgå för
elev i första och andra klassen med 300 kronor samt för elev i tredje klassen
med 400 kronor för läsår eller respektive 150 och 200 kronor i terminen.
Stipendium för utbildande av blivande nomadlärare bör förhöjas från
350 kronor till 400 kronor under de två första utbildningsåren och 500 kronor
under det tredje.

I sin skrivelse den 31 december 1919 har skolöverstyrelsen yttrat
sig även i detta ämne.

I likhet med domkapitlet anser överstyrelsen en höjning av stipendierna
behövlig. Överstyrelsen anför härom:

Vid olika tillfällen hava såväl föreståndarna för här ifrågavarande seminarier
som domkapitlet i Luleå med styrka framhållit behovet av ökade stipendiebelopp
för eleverna. Även om det hitintills icke visat sig några svårigheter att
få tillräckligt antal inträdessökande vid dessa seminarier, äro dock de flesta av
de där intagna eleverna i så svag ekonomisk ställning, att de endast med mycket
stora svårigheter kunnat draga sig fram under nu rådande dyrtid. Med hänvisning
till vad överstyrelsen i berörda hänseende anfört i sin framställning den 31
augusti 1919 angående höjning av stipendiebeloppen vid folkskoleseminarierna,
anser sig överstyrelsen böra förorda höjning av stipendierna vid seminarierna i
Haparanda och Murjek. Som skäl för sådan höjning kan också anföras den
omständigheten, att elevernas resor till och från seminariet i avsevärd grad fördyrats
och att man vid seminariernas rekrytering med lämpliga alumner bör se
till, att sådana erhållas även från stiftets mera avlägsna trakter.

Vad beträffar höjningens storlek vill överstyrelsen först erinra, att överstyrelsen
i sitt ovan omnämnda förslag till höjning av stipendierna för folkskoleseminariernas
elever föreslagit en höjning från i medeltal omkring 130 kronor
till i medeltal 300 kronor för varje behövande elev. Då nu eleverna vid semi -

Kungl. Maj:ts proposition Nr ■ 381.

narierna i Haparaude och Murjek redan år 1875 tillerkändes stipendier om 200
kronor för elev, synes eu höjning till i medeltal 400 kronor om året för varje
stipendieberättigad elev vara fullt motiverad.

Med hänsyn till antalet elever, som under de senare åren tilldelats stipendium,
t"rde man kunna utgå från att vid seminariet i Haparanda 55 och vid
seminariet i Murjek 65 elever bliva berättigade till stipendium. Härför skulle
erfordras ett årligt anslag å 22,000 kronor till det förra och å 26,000 kronor till
det senare av här ifrågavarande seminarier. För år 1919 utbetalades till stipendier
11,850 kronor vid seminariet i Haparanda och 16,750 kronor vid seminariet
i Murjek, vadan ökningen i anslaget till stipendier skulle bli 10,150 kronor
för det förra och 9,250 kronor för det senare eller tillsammans 19,400 kronor.

Beträffande de villkor, som böra bestämmas för åtnjutande av ifrågavarande
stipendier, bör man i främsta rummet taga hänsyn till att semi- åtnjutande
nariernas huvudsakliga uppgift är att skaffa erforderliga lärarkrafter till
finnbygden och lappmarken. Enligt de till domkapitlet inkomna yttrandena
i frågan synas de från seminariet i Haparanda utgångna eleverna med
några få undantag hava tagit anställning i finnbygden. Dessa elever äro
i regel födda i denna bygd och önska därför också vanligen anställning
därstädes. Något annorlunda ställer det sig med eleverna vid seminariet
i Murjek. Av de under läsåret 1919—1920 vid nämnda seminarium
undervisade eleverna äro, enligt uppgift av skolöverstyrelsen, 31 födda
inom lappmarksförsamling, 23 inom kustförsamling i Norrbottens län, 5
inom kustförsamling i Västerbottens län och 19 utom Luleå stift. Av de
sistnämnda ha dock 6 numera sin hemort inom Luleå stift. Det har därför
ofta visat sig vara förenat med svårigheter att få vissa från semiminariet
i Murjek utexaminerade elever att mottaga tjänstgöring inom
lappmarksförsamling. Vederbörande myndigheter påyrka därför allmänt,
att närmare bestämmelser i berörda hänseende böra utfärdas. I domkapitlets
i Luleå föreliggande framställning i frågan finnas också i detalj
utarbetade förslag till sådana bestämmelser. Enligt domkapitlets förslag
skulle dessa bestämmelser i huvudsak innehålla följande:

Inträdessökande till seminariet i Murjek skulle vid sin ansökning foga bevittnad
förbindelse av sökanden att mot åtnjutande av stipendium vidkännas
vissa närmare angivna förpliktelser på grund av stipendiet.

Stipendium skulle förplikta till tjänstgöring under minst lika lång tid, som
stipendium åtnjutits, inom Luleå stifts lappmark samt, om tjänstgöring icke där
påkallas, inom stiftets landsbygd i övrigt. Till övrig landsbygd skulle här icke
räknas stadslikuande samhälle.

Så framt kallelse till sådan tjänstgöring icke korame stipendiat tillhanda
före den 1 juli näst efter examens avläggande, skulle han öga rätt taga anställ Ti

Utäng till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 323 käft. (Nr 381). 5

Katigt. Maj:ts proposition Nr 381.

ning, var han önskade, dock att han borde vara skyldig att intill den 1 november
det tredje därpå följande året mottaga kallelse till tjänstgöring av ifråga
varande art från början av den termin, som inföll näst efter kallelsens mottagande.

Vidare har domkapitlet föreslagit en del närmare föreskrifter angående viss
anmälningsskyldighet för stipendiat och angående anteckning å seminariebetyget
för kontroll av här berörda förhållanden.

Slutligen har domkapitlet ansett, att det borde tillkomma domkapitlet att i
särskilda fall medgiva befrielse från eller uppskov med fullgörande av eller förändring
i ovan angivna förpliktelse samt att med hänsyn till föreliggande omständigheter
pröva, om och i vilken mån uppburna stipendiemedel skulle
återbäras.

Ungefär liknande bestämmelser föreslås för seminariet i Haparanda, dock
att det där i främsta rummet blir fråga om tjänstgöring i finnbygden.

Mot de av domkapitlet föreslagna bestämmelserna har skolöverstyrelsen
i huvudsak intet att erinra. I likhet med domkapitlet anser även
överstyrelsen, att med hänsyn till de vid stipendierna fästa villkoren
stipendium i regel bör tillerkännas samtliga elever.

6. Styrelse och tillsyn.

Vad beträffar här ifrågavarande seminariers styrelse och tillsyn anser
skolöverstyrelsen, att nuvarande bestämmelser i huvudsak böra gälla. Sålunda
böra seminarierna stå under inseende av skolöverstyrelsen, som bör
med dem taga i huvudsak samma befattning som med statens folkskoleseminarier.

Den lokala styrelsen bör liksom hitintills, enligt överstyrelsens mening,
utövas av domkapitlet i Luleå, som bör äga utse inspektor för vartdera
seminariet.

Nuvarande

anslag.

7. Kostnadsberäkning.

Alltifrån seminariets i Haparanda inrättande hava seminariets kostnader
bestritts ur förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen
bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar.

Den för seminariet av Kungl. Maj:t fastställda ordinarie staten upptager
ett sammanlagt belopp av 17,200 kronor. Därtill komma enligt
vad som förut nämnts dels tillfällig löneförbättring för år 1919 med sammanlagt
11,650 kronor, dels extra anslag till materiell, ljus och ved m. m.
för samma år med 2,645 kronor 80 öre. För år 1919 hava till stipendier
utgått 11,850 kronor, vilka ej finnas upptagna i seminariets stat.

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 381.

Kostnaderna för seminariet i Murjek bestridas från det under riksstatens
åttonde huvudtitel uppförda anslaget till lappmarks ecklesiastikverk,
folkbildningsändamål. Den av Kungl. Maj:t den 31 januari 1919
för samma år fastställda staten för sagda seminarium slutar å 39,480
kronor. Dessutom har Kungl. Maj:t den 27 november 1919 beviljat ytterligare
tillfällig löneförbättring åt seminariets lärarpersonal och städerska
med 2,510 kronor samt den 7 augusti 1919 beviljat 3,350 kronor för
anställande av ytterligare en lärarinna i övningsskolan m. m. För år 1919
hava till stipendier utgått 16,750 kronor i stället för 14,000 kronor, som
förslagsvis upptagits i staten.

Sammanlagda beloppet av de för år 1919 anvisade anslagen utgör
således 91,435 kronor 80 öre, därav 43,345 kronor 80 öre för seminariet
i Haparanda och 48,090 kronor för seminariet i Murjek.

I sin meranämnda skrivelse den 31 december 1919 har skolöverstyrelsen
gjort en beräkning av de kostnader, som skulle bliva en följd av
de utav överstyrelsen föreslagna förändringarna beträffande statens småskoleseminarier
i Haparanda och Murjek.

Överstyrelsen vill först taga i betraktande de anslagshöjningar, som erfordras
för seminariernas årliga utgifter.

Vad då först beträffar läraravlöningen, kan man enligt överstyrelsens mening
lämpligen gå ut ifrån att seminariernas rektorer och hälften av de övriga
lärarna äro män samt återstoden kvinnor. Vidare torde man, som förut är
nämnt, kunna räkna med att det vid seminariet i Haparanda erfordras omkring
30 och vid seminariet i Murjek omkring 15 timlärartimmar i övningsämnen.
Lönestaterna skulle alltså komma att få följande utseende.

V	Begynnelse- avlöning	Haparanda	Murjek
Antal	Summa avlöning	Antal	Summa avlöning
Rektorer _______________	5,100	1	5,100	1	5,100
Manliga lärare_________	3,600	2	7,200	2	7,200
Kvinnliga » _________	3,000	2	6,000	2	6,000
Skolköksförestånd. ...	1,800	—	—	1	1,800
Timlärartimmar ______	95	16	1,520	9	855
y> ______	90	14	1,260	6	540
			21,080		21,495

Kostnadsberäkning
för
år 1921.

Amlagstitel.

Kung!. Majits proposition Nr 381.

Dessutom erfordras anslag till ålderstillägg och till avlöning åt sjukvikarier.
Till ålderstillägg utgår enligt nuvarande stater 4,500 kronor till seminariet i
Haparanda och 2,400 kronor till seminariet i Murjek. Denna post torde kunna
upptagas till 4,500 kronor för vartdera seminariet. För vikariers avlöning torde
höra beräknas 1,500 kronor för vartdera seminariet.

För materiell, ved och ljus m. in. har överstyrelsen i det föregående beräknat
för seminariet i Haparanda 8,300 kronor och för seminariet i Murjek 10,500
kronor samt för stipendier respektive 22,000 kronor och 26,000 kronor.

Sammanställas nu nämnda belopp, erhållas följande siffror.

	Haparanda	Murjek	Summa
Läraravlöningar _______ __________	21,080	21,495	42,575
Ålderstillägg________________________	4,500	4.500	9,000
Sjukvikarier m. m__________________	1,500	1,500	3,000
Materiell, ved och ljus m. m....	8,300	10,500	18,800
Stipendier____________________________	22.000	26,000	48,000
Summa	57,380	63,995	121,375

Enligt den av överstyrelsen gjorda beräkningen skulle alltså de årliga kostnaderna
uppgå till 121,375 kronor, vilket belopp lämpligen torde böra avrundas
uppåt till 122,000 kronor.

Då motsvarande kostnader nu uppgå till omkring 91,500 kronor, skulle den
verkliga kostnadsökningen bliva omkring 30,500 kronor.

Härvid har ej beräknats anslag för den tillfälliga löneförbättring, som kan
komma att tillerkännas lärarpersonalen.

Sådan löneförbättring torde böra utgå ur anslag på extra stat.

Utom de här ovan angivna årliga utgifterna för dessa seminarier
skulle enligt överstyrelsens förslag även erfordras anslag å extra stat för
år 1921 dels för diverse nybyggnader vid seminariet i Murjek 23,500
kronor, vilket belopp emellertid enligt byggnadsstyrelsens beräkningar (se
sid. 29) bör höjas till 25,000 kronor, dels ock för planerings- och planteringsarbeten
vid samma seminarium 4,000 kronor.

Såsom förut är nämnt, utgår för närvarande anslag till seminariet i
Haparanda ur anslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i
rikets nordligaste trakter bosatta finnar och till seminariet i Murjek från
anslaget till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål.

Enligt skolöverstyrelsens mening torde kunna sättas i fråga, att utgifterna
för omförmälda småskoleseminarier borde bestridas av ett särskilt för

Kung!. Maj.ts proposition Nr 381.

statens småskoleseminarier avsett anslag. Överstyrelsen bär därför i denna
fråga inhämtat yttranden från länsstyrelsen i Norrbottens län och från domkapitlet
i Luleå och för dessa yttranden "lämnat följande redogörelse:

Domkapitlet anser en sådan anordning ur flera synpunkter hava fog för
sig. En större överskådlighet och enhetlighet i fråga om kostnaderna för lärarutbildningen
för de mindre folkskolorna samt för småskolorna inom stiftets lappmark
och finnbygd skulle därigenom låta sig genomföras, varjämte i bokföringsoch
expeditionsavseende vissa lättnader skulle vinnas. Då anslaget till lappmarks
ecklesiastikverk numera avser allenast den nomadiserande lappbefolkningen, lärer
det enligt domkapitlets mening få anses oegentligt, att seminariet i Murjek, som
sedan länge upphört att utbilda lärarkrafter enbart för den lapsktalande befolkningen,
fortfarande finnes uppfört å nämnda ecklesiastikverks stat. Domkapitlet
erinrar dock om att, då utgifterna för seminarierna i Murjek och Haparanda
ingå i särskilda stora förslagsanslag, Kungl. Maj:t haft friare händer för dessa
läroanstalters tillgodoseende än som skulle bliva fallet, om riksdagen skulle bliva
direkt anslagsgivande till densamma.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har förklarat sig ej hava något att erinra
mot överstyrelsens förslag, att kostnaderna för seminarierna i fråga utgå från ett
särskilt för statens småskoleseminarier avsett anslag.

Överstyrelsen har i denna fråga uttalat sig på följande sätt:

I likhet med domkapitlet i Luleå finner överstyrelsen det oegentligt, att
utgifterna för seminariet i Murjek bestridas ur ett anslag, som är avsett för den
nomadiserande och lapsktalande befolkningen i Sverige, då endast ett litet fåtal
av de vid seminariet utexaminerade lärarkrafterna kommer nämnda befolkning
tillgodo.

Ehuru ej samma skäl kunna anföras för ändring i fråga om utgifternas
bestridande för seminariet i Haparanda, torde det dock vara lämpligt, att anslagen
till statens småskoleseminarier komma att bestämmas och utgå efter samma
grunder.

Överstyrelsen anser sig därför böra hemställa, att de årliga anslagen till här
ifrågavarande seminarier må utgå ur ett av riksdagen anvisat ordinarie reservationsanslag,
benämnt »statens småskoleseminarier».

För undervisningens uppehållande vid seminarierna i Haparanda
och Murjek har skolöverstyrelsen beräknat, att vid vartdera seminariet
samma antal lärare med full tjänstgöring, över vilka seminariet nu förfogar,
fortfarande skulle vara där anställda, således förutom rektor 2 ämneslärare
och 2 lärare för övningsskolan. Överstyrelsen har därvid utgått
ifrån att rektor skulle undervisa 19 och varje ämneslärare 25 veckotimmar.
Till jämförelse torde böra erinras, att rektor vid realskola har enligt gällande
bestämmelser en undervisningsskyldighet av 18—20 veckotimmar
och adjunkt vid sådan skola i regel 24—28 veckotimmar samt övnings -

Skolöversty relten.

Departe mentschefen.

Lärarkrafter.

Lärarnas anställning.

Manliga och
kvinnliga lä.
rarkrafter.

Lärarkom petens.

Avlöning och
pensionering.

38 Kungl. Maj.ts proposition Nr 381.

skollärares vid folkskoleseminarium undervisningsskyldighet utgör i regel
22—26 veckotimmar. Vidare har överstyrelsen beräknat, att vid seminariet
i Haparanda skulle 30 och vid seminariet i Murjek 15 veckotimmars
undervisning komma att bestridas av timlärare, varjämte en lärarinna i
hushållsgöromål, vilken på samma gång skulle tjänstgöra såsom husmoder

för seminariets elever, skulle vara anställd vid seminariet i Murjek. Mot

dessa överstyrelsens beräkningar har jag intet att invända.

I fråga om sättet för lärarnas anställning har överstyrelsen föreslagit,
att lärare med full tjänstgöring skulle tillsättas medelst fullmakt av skolöverstyrelsen.
Häremot har jag intet att erinra. Däremot kan jag icke
biträda överstyrelsens förslag, att jämväl rektor skulle kunna tillsättas
medelst fullmakt. Under senare tid har de*t alltmera, och som mig synes
på goda skäl, blivit praxis, att rektorsbefattningarna vid andra läroanstalter
tillsättas genom förordnande på viss tid. Vad överstyrelsen anfört
till stöd för sitt förslag i nu berörda avseende synes mig icke utgöra tillräckligt
skäl för en avvikelse från nyssnämnda praxis.

Vad överstyrelsen föreslagit i fråga om manliga och kvinnliga lärarkrafter
biträder jag.

Likaledes kan jag i huvudsak ansluta mig till vad överstyrelsen föreslagit
beträffande lärarnas kompetens. Beträffande skolöverstyrelsens förslag,
att överstyrelsen skulle bemyndigas medgiva undantag från nu gällande
bestämmelse rörande rektorn vid seminariet i Murjek, att denne skall vara
kunnig i lapska språket, måste jag dock ställa mig ganska tveksam. Med
hänsyn till seminariets uppgift att utbilda lärarinnor icke blott för lappmarksförsamlingarnas
småskolor och mindre folkskolor, av vilka många
mottaga ej blott barn av bofasta lappar, utan även delvis de nomadiserande
lapparnas barn, synes mig nyssnämnda bestämmelse ännu vara av
behovet påkallad. Möjligt är visserligen, att de nuvarande förhållandena
kunna framdeles undergå sådan förändring, att sagda bestämmelse kan
finnas obehövlig. I så fall torde det emellertid böra bero på Kungl. Maj:t
att bestämma tiden, då bestämmelsen i fråga skall upphöra att äga tillämpning.
Tills vidare synes mig således den fordran, att rektor vid seminariet
i Murjek skall vara kunnig i lapska språket, böra upprätthållas.

För lärarpersonalen vid de av landsting och vissa städer upprättade
småskoleseminarierna fastställde 1919 års riksdag minimiavlöning med belopp,
som i det föregående (sid. 19) angivits. Skolöverstyrelsen har nu
föreslagit beträffande seminarierna i Haparanda och Murjek, att avlönin -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

gen åt ämnes- och övningsskollärare vid dessa seminarier skulle utgå med
samma belopp samt att därutöver skulle för ordinarie ämnes- och övningsskollärare
komma ett särskilt lönetillägg å 200 kronor, motsvarande det
lönetillägg å enahanda belopp, som på grund av 1919 års riksdags beslut
utgår till folkskollärare i lappmarks församlingarna. Rektor skulle enligt
överstyrelsens förslag erhålla samma löneförmåner som nyssnämnda ämnesoch
övningsskollärare samt därjämte, förutom fri bostad eller motsvarande
ersättning, ett särskilt lönetillägg å 1,500 kronor. Detta lönetillägg överstiger
med 500 kronor det särskilda arvode, som tillerkänts rektor vid
landstingsseminarium. Vikarierande rektors arvode skulle för varje särskilt
fall bestämmas av Kungl. Maj:t. Timlärare skulle erhålla samma
arvode som sådan lärare vid landstingsseminarium. För skolkökslärarinnan
i Murjek, som även är husmoder vid seminariet och i denna egenskap
åtnjuter delvis fri kost, föreslår överstyrelsen utom fri bostad med bränsle
och lyse en kontant avlöning av 1,800 kronor med tre ålderstillägg ä 250
kronor och för vikarierande skolkökslärarinna ett arvode å 2,000 kronor
med avdrag av 400 kronor, för den händelse hon åtnjuter fri bostad med
bränsle och lyse.

Häremot finner jag icke något att invända. För sitt förslag rörande
det särskilda lönetillägget åt rektor synes mig nämligen överstyrelsen hava
anfört fullgoda skäl, och vad skolkökslärarinnan beträffar är hennes husmodersbefattning
av så omfattande och krävande beskaffenhet, att den
föreslagna avlöningen för båda befattningarna ingalunda kan anses vara
för högt tilltagen.

Vad överstyrelsen anfört och föreslagit rörande ifrågavarande lärares
lönetursberäkning, villkoren för avlöningsförmånernas åtnjutande m. m.,
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg samt sagda lärares pensionering
biträder jag.

Av den i det föregående anförda utredningen framgår, att seminariet
i Haparanda lider brist på vissa lokaler, som äro erforderliga för att seminariets
verksamhet skall kunna fortgå på ändamålsenligt sätt. Rörande
sättet för bristens avhjälpande hava olika förslag framkommit, avseende
antingen om- och tillbyggnad av den nuvarande seminariebyggnaden eller
ock uppförande av ny seminariebyggnad på en av staden erbjuden tomt.
Denna fråga är visserligen av den art, att den snarast möjligt kräver sin
lösning, men då den ännu icke är tillbörligen utredd, kan den icke föreläggas
innevarande års riksdag.

Seminariernas
utrustning.

Stipendier.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Seminariet i Murjek är uppenbarligen i behov av utvidgade lokaler
såväl för undervisningen som för elevbostäder, men även lösningen av denna
fråga måste tills vidare anstå.

Däremot torde den av domkapitlet i Luleå gjorda framställningen om
dels uppförande av en uthusbyggnad, innehållande tvättstuga, bagarstuga
m. m., vid nämnda seminarium, dels inredning av källarvåningen till förvaringsrum
för rotfrukter och grönsaker samt den av seminariets föreståndare
gjorda ansökningen angående planering och plantering av seminariets
tomtområde nu böra företagas till avgörande. Behovet av berörda byggnads-
och inrednings- samt planerings- och planteringsarbeten synes mig
vara i det föregående till fullo ådagalagt. Jag anser därför, att medel för
arbetenas utförande böra äskas hos innevarande års riksdag.

Enligt de av byggnadsstyrelsen gjorda beräkningarna skulle ovannämnda
byggnads- och inredningsarbeten betinga en kostnad av 25,000
kronor. Planerings- och planteringsarbeten samt anläggning av trädgård
skulle kräva en kostnad av 4,000 kronor. Båda dessa belopp torde för
de angivna ändamålen böra uppföras såsom reservationsanslag på extra
stat för år 1921.

Vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande anslag till undervisningsmateriell,
bränsle och lyse, inventarier, hyra, arvoden till bibliotekarie och
läkare, avlöning till vaktmästare m. m. förordar jag.

Såsom i det föregående omförmälts, utgå för närvarande stipendier åt
elever vid seminarierna i Haparanda och Muijek med högst 200 kronor
för år åt elev i första och andra klassen och med högst 250 kronor för
år åt elev i tredje klassen med det undantag beträffande seminariet i
Murjek, att till sådan elev i tredje klassen, som är född i lappmarken
och förbinder sig att efter avgång från seminariet tjänstgöra minst tre år
såsom vandrande nomadlärare, stipendiet utgår med 350 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att stipendierna vid ifrågavarande
seminarier skulle beräknas till i medeltal 400 kronor för varje stipendieberättigad
elev. Och då några villkor för stipendiers åtnjutande hittills
icke varit föreskrivna men det enligt vederbörande myndigheters mening
vore önskvärt att genom stipendierna i någon mån tillförsäkra Luleå stifts
landsbygd, i främsta rummet lappmarksförsamlingarna, behövliga lärarkrafter,
har överstyrelsen föreslagit, att sådana bestämmelser skulle fästas vid
stipendierna, att stipendierna skulle förplikta mottagaren till tjänstgöring
under minst lika lång tid, som stipendiet åtnjutits, inom Luleå stifts lapp -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

mark, eventuellt inom stiftets landsbygd i övrigt. Dylika bestämmelser
finner jag vara av behovet påkallade, och med hänsyn såväl härtill som
till de vägande skäl, överstyrelsen anfört för stipendiernas höjande, anser
jag de av överstyrelsen föreslagna stipendiebeloppen icke vara för högt tilltagna.
Någon anledning att fortfarande uppehålla en skillnad i nämnda
belopp för elever inom olika seminarie k lasser synes mig icke föreligga.

Såväl domkapitlet som överstyrelsen hava utgått ifrån att, med hänsyn
till nyssberörda villkor, stipendium skulle i regel tillerkännas samtliga
elever. I betraktande av stipendiers vanliga karaktär av understöd
åt dem, som äro obemedlade eller mindre bemedlade, synes mig dock riktigast,
att ifrågavarande stipendier tilldelas allenast sådana elever, som därav äro i
behov. Då emellertid erfarenheten givit vid handen, att eleverna vid dessa
seminarier i regel äro behövande, bör anslaget till stipendier beräknas så,
att det icke lägger hinder i vägen för tilldelande av stipendier åt samtliga
elver.

Skolöverstyrelsens förslag angående seminariernas styrelse och tillsyn
biträder jag.

Under förutsättning av bifall till vad jag i det föregående förordat,
skulle de årliga kostnaderna för seminarierna i Haparanda och Murjek
kunna beräknas till sammanlagt 121,375 kronor, därav till läraravlöniugar,
inklusive ålderstillägg och ersättning till sjukvikarier m. m., 54,575 kronor,
till materiell, ved och ljus m. m. 18,800 kronor och till stipendier 48,000
kronor. Summan torde lämpligen böra avrundas uppåt till 122,000 kronor.
För närvarande uppgå de motsvarande kostnaderna till omkring 91,500
kronor, vadan den verkliga kostnadsökningen skulle bliva omkring 30,500
kronor. Den vid ifrågavarande seminarier anställda lärarpersonalen bör
dessutom komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg
enligt skolöverstyrelsens förslag.

Vidare erfordras anslag för nybyggnads- och omändringsarbeten vid
seminariet i Murjek med 25,000 kronor ävensom för planerings- och planteringsarbeten
vid samma seminarium med 4,000 kronor.

Såsom förut erinrats, utgå för närvarande medlen till seminarierna i
Haparanda och Murjek från vederbörande förslagsanslag till befrämjande
av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar
och till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål. Skolöverstyrelsen
har föreslagit, att sagda medel skulle hädanefter utgå från ett särBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 323 käft. (Nr 381.) 6

Styrelse och
tillsyn.

Kostnadsbe räkning.

Anslag stitel

Fr t ms fällning
från
Västerbottens
läns landsting.

Myndigheter
nas yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

skilt i riksstaten uppfört reservationsanslag, benämnt »Statens småskoleseminarier».
Då överstyrelsen enligt min mening för detta sitt förslag anfört
goda skäl, ansluter jag mig till detsamma. Under nyssnämnda rubrik skulle
således böra i riksstaten uppföras ett ordinarie reservationsanslag å 122,000
kronor.

II. Inrättande av ett nytt statens småskoleseminarium i Lycksele.

1. Ärendets föregående behandling.

Med skrivelse den 2 november 1910 överlämnade länsstyrelsen i
Västerbottens län till Ivungl. Maj:t en av samma läns landsting i enlighet
med beslut den 21 september 1910 gjord framställning om proposition till
riksdagen angående inrättande inom Västerbottens läns lappmark av ett
treklassigt seminarium för utbildande av lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor. Landstingets framställning gick ut på att
det ifrågasatta seminariet skulle anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med seminariet i Murjek samt att riksdagen för ändamålet skulle bevilja
nödiga medel för uppförande av erforderliga byggnader för undervisningens
bedrivande och lärarpersonalens förseende med bostadslägenheter ävensom
bekostande av anstaltens framtida skötsel. Landstinget ville å sin sida
för byggnadernas uppförande för en gång bidraga med 30,000 kronor,
varjämte Lycksele kommun erbjudit sig att kostnadsfritt för ändamålet
upplåta fri tomt inom Lycksele kyrkby och lämna ett kontant bidrag om

5,000 kronor.

Landstingets framställning var åtföljd av ett av byggmästaren C.
Sandström i Umeå utarbetat ritnings- och kostnadsförslag för en huvudinrymmande
lärosalar för seminariets tre klasser och övningsskola,
slöjd- och gymnastiksalar jämte bostad för föreståndare och biträdande
lärare, samt eu ekonomibyggnad med bostad för övningsskolans
lärarinna och en vaktmästare. Hela byggnadskostnaden beräknades uppgå
till 57,000 kronor.

På grund av särskilda remisser hava sedermera domkapitlet i Luleå
efter åtskilliga vederbörandes hörande, statskontoret och överintendentsämbetet
avgivit yttranden i ärendet.

Med framhållande av den för folkundervisningen i en vidsträckt och
framåtgående landsända betydelsefulla ansökningen tillstyrkte domkapitlet

Kungl. Maj.ts proposition Nr 381.

i Luleå i sitt den 5 april 1911 avgivna utlåtande i huvudsak den av
landstinget gjorda framställningen. Dock ifrågasatte domkapitlet, att
landstinget utöver ovan angivna bidrag även måtte förpliktas att dels
lämna visst årligt bidrag till elevstipendier, dels till statsverket avstå
användbara inventarier och materiell i det nuvarande seminariet i
Lycksele.

Statskontoret, som den 24 augusti 1911 avgav yttrande i frågan,
fann sig däremot icke kunna tillstyrka den av landstinget gjorda framställningen,
dels med hänsyn till att det enligt statskontorets mening av
handlingarna framginge, att det för hela lappmarken avsedda seminariet i
Murjek ännu fullt kunde täcka behovet av lärare vid mindre folkskolor
inom denna landsända, dels med hänsyn därtill att frågan om fullständig
omorganisation av folkskoleväsendet i lappmarken stode på dagordningen.

I sitt den 3 oktober 1911 avgivna yttrande framställde överintendentsä
mbetet åtskilliga anmärkningar mot de ritningar till seminariebyggnad,
som åtföljde framställningen, varjämte överintendentsämbetet ansåg, att
kostnadsförslaget var för lågt beräknat. Med hänsyn till vad statskontoret
i ärendet anfört, ansåg sig överintendentsämbetet för det dåvarande icke
hava anledning att verkställa omarbetning av de underställda ritnings- och
kostnadsförslagen.

Därefter överlämnade Kungl. Maj:t samtliga handlingar i ärendet till
domkapitlet i Luleå för att tagas i övervägande vid avgivande av infordrat
utlåtande angående folkskoleväsendets ordnande i lappmarksförsamlingar
med icke finsktalande befolkning, och avgav sagda domkapitel sådant utlåtande
den 19 maj 1915.

I detta utlåtande åberopar domkapitlet innehållet i sitt utlåtande i ämnet
den 5 april 1911 samt anför dessutom, bland annat, att det i främsta rummet
vore kravet på en förbättrad utbildning för lärarpersonalen vid de talrika mindre
folkskolorna inom stiftet, som framkallat behovet av ett statens småskoleseminarium
inom Västerbottens lappmark. Med hänsyn till vad statskontoret anfört,
medgav domkapitlet, att ett fåtal av de från Murjeks seminarium utexaminerade
lärarinnorna vunnit anställning inom lappmarken, men att detta torde bero på
att vederbörande skolråd ej begagnat sig av den dem tillkommande kallelserätten,
vilket åter torde hava sin förklaring däri, att skolrådet vid sådan kallelse lätt
riskerade att få någon lärarinna, som vore född och uppfödd i kustlandet och
som därför på grund av svårigheten att finna sig i de för lappmarkstörsamlin
garnas mera avlägsna byar säregna förhållandena vid första tillfälle skulle söka
sig därifrån.

Kung!. May.ts proposition Nr 381.

Sedan folkskolöverstyrelsen genom remiss anbefallts inkomma med utlåtande
angående folkskoleväsendets ordnande i lappmarksförsamlingar med
icke finsktalande befolkning, avgav överstyrelsen sådant utlåtande den 30
november 1916. Härvid förklarade sig dock överstyrelsen förhindrad att
i detta sammanhang avgiva yttrande angående det ifrågasatta seminariet i
Lycksele, enär överstyrelsen ansåg det lämpligast att upptaga ifrågavarande
spörsmål i samband med fragan om småskoleseminariernas omorganisation.

På därom av skolöverstyrelsen gjord framställning hava såväl Västerbottens
läns landsting som Lycksele kommunalfullmäktige under år 1919
tagit bär ifrågavarande ärende under förnyad behandling.

Härvid bär landstinget genom skrivelse den 30 oktober 1919 ånyo
hemställt om inrättandet av ett statens småskoleseminarium inom Västerbottens
lappmark samt erbjudit sig att för seminariebyggnadernas uppförande
för en gång bidraga med 30,000 kronor att tillhandahållas på tid,
som av Kungl. Maj:t bestämmes, ävensom att till statsverket avstå användbara
inventarier och materiell i det nuvarande seminariet i Lycksele.

Vid kommunalfullmäktiges i Lycksele sammanträde den 2 november
1919 beslöto fullmäktige enhälligt att som tomt för ifrågasatt statsseminarium
med full äganderätt upplåta ett å bifogat utdrag ur »Karta för Lycksele
municipalsambälle jämte omkringliggande ägor föreslagna till inkorporering,
upprättad år 1916 av Knut Ivöhler, distriktslantmätare, genom M.
L. Grandin, lantmäteriauskultant», utmärkt och i protokoll, hållet vid sammanträde
med Lycksele sockens kommunalnämnd den 21 oktober 1919,
närmare angivet område, omfattande en areal av l,ie hektar. Härjämte
beslöto kommunalfullmäktige att lämna ett kontant bidrag av 10,000 kronor,
i ett för allt, att tillhandahallas statsverket å tid och i deu ordning
Kungl. Maj:t täcktes bestämma.

Vid ordinarie kyrkostämma i Lycksele den 26 oktober 1919 beslöt
stämman att för en tid av högst tre år tillhandahålla ett påtänkt statsseminarium
samma lokaler, som nu äro upplåtna till landstingets seminarium.

I samband med översändande av protokoll angående här nämnda beslut
överlämnades också ett av byggmästaren Arvid Franklin utfärdat intyg,
att förhållandena beträffande byggnadsgrunden vid den ifrågasatta tomten
för uppförande av statsseminarium i Lycksele enligt haris mening voro de
bästa möjliga och att man gott kunde bygga utan grundgrävningar. Som
bevis härför meddelades, att den i närheten belägna kyrkan, byggd år 1799

Kung!. Maj:ts proposition Nr 381.

utan några grävningar för grunden, står, utan att grunden rubbats. Därjämte
intygades, att gott dricksvatten kunde erhållas genom att gräva
brunn å tomten, varjämte även möjlighet till anordning av vattenledning
funnes.

I skrivelse till domkapitlet i Luleå den 5 november 1917 har folk- FramstäUskolinspektören
i Västerbottens norra inspektionsområde N. J. F. Almkvist /Mskoiinhemställt
om åtgärders vidtagande dels för anordnande av en parallellklass spekmen K.
snarast möjligt vid seminariet i Murjek, dels för inrättande av ett nytt små- '' kvist™
skoleseminarium inom Västerbottens södra inspektionsområde.

Sedan domkapitlet infordrat yttranden i frågan från samtliga folkskolinspektörer
i stiftet, överlämnade domkapitlet den 23 oktober 1918 till
folkskolöverstyrelsen avskrift av Almkvists ovannämnda framställning
jämte då inkomna yttranden från folkskolinspektörerna J. Sunneman, A.

Neander och G. Bergström.

I ovanberörda framställning till domkapitlet anför Almkvist i huvudsak
följande:

Bristen på examinerade lärarkrafter vid såväl folk- som småskolor vore av
den omfattning, att skolväsendets utveckling därigenom i betänklig grad hämmades.
Vid början av höstterminen 1917 vore antalet behövliga lärarkrafter i
blott följande fyra lappmarksskoldistrikt, Malå, Stensele, Tärna och Sorsele, 30,
därav 7 för folkskolor och 23 för mindre folkskolor. Sammanlagda antalet tjänster
i samma skoldistrikt utgjorde samtidigt 72. Genom anställande som vikarier
av dels personer, som avlagt småskollärarexamen, men vilka ej under senare år
ägnat sig åt lärarkallet, dels oexaminerade unga flickor hade vederbörande skolråd
lyckats erhålla lärarkrafter till 19 av de omförmälda tjänsterna, medan däremot
11 skolor under terminen icke kunnat hållas i verksamhet.

Därest tillgång på vederbörligen examinerade lärare funnits, skulle sannolikt
inom nyss nämnda fyra lappmarksskoldistrikt ytterligare 34 nya lärartjänster
varit beslutade att tillsättas under år 1917 och närmast följande "år. Av de sålunda
ifrågasatta tjänsterna beräknade Almkvist, att 10 skulle avse folkskolor,

8 småskolor och 16 mindre folkskolor.

De anförda siffrorna vore fixerade i samråd med vederbörande skolrådsordförande
och vore snarare för lågt än för högt beräknade. De omförmälda fyra
skoldistrikten ägde rätt att kalla från statens seminarium i Murjek utexaminerade
lärarinnor, men av skilda anledningar vore det jämförelsevis få lärarinnor, som
antogo platser inom ifrågavarande område. År 1917 utexaminerades från Murjeks
seminarium 18 lärarinnor. Av skolråden i Malå, Stensele, Tärna och Sorsele
kallades nämnda år 17 lärarinnor, men endast 5 av de 8, som antagit kallelsen,
inställde sig till tjänstgöring. De övriga antogo anställning inom andra skoldistrikt.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 381.

Men även inom Lycksele och de i kustlandet belägna 8 skoldistrikt, som
tillhörde inspektionsområdet, vore lärarbristen oroväckande. Vid början av höstterminen
1917 var antalet platser, som icke kunde i vanlig ordning besättas, 59,
därav 25 vid mindre folkskolor och 7 vid småskolor. Hade tillräckligt antal
examinerade lärare funnits, skulle sannolikt ej mindre än 101 tjänster, därav 39
vid mindre folkskolor, blivit inrättade.

Den av Västerbottens läns landsting beslutade åtgärden att anordna en
parallellklass vid landstingets småskoleseminarium i Skellefteå kunde ingalunda
anses vara tillfyllest. Ty även om antalet vid de i Västerbotten inrättade småskoleseminarierna
i Skellefteå och Lycksele utexaminerade lärarinnorna komme
att uppgå till 75 om året, skulle detta antal för Västerbottens norra inspektionsområde
icke vara tillräckligt med den omsättning på lärarinnor, som vore rådande.

Som åtgärder mot de anförda missförhållandena förordar Almkvist, dels
att eu parallellklass inrättas vid Murjeks seminarium för fyllande av behovet av
lärarinnor inom lappmarksdistrikten, dels att ett nytt seminarium inrättas inom
Västerbottens södra inspektionsområde.

I de till domkapitlet i Luleå inkomna yttrandena i frågan från stiftets
övriga inspektörer belyses och konstateras ytterligare lärarbristen på
den mindre folkskolans och småskolans område. Folk skolinspektörerna
Sunneman och Neander uttala sig för seminariets i Murjek utvidgning
till dubbelseminarium. Samtliga inspektörer från Norrbottens län framhålla
dessutom behovet av ytterligare ett landstingsseminarium inom länet.

Domkapitlet delar inspektörernas uppfattning i frågan och hänvisar
till nödvändigheten för staten att så snart som möjligt träffa anstalter även
för norra lappmarkens förseende med lärarkrafter för den mindre folkskolan
och småskolan. Härvid anser domkapitlet, att den ifrågasatta utvidgningen
av Murjeksseminariet synes böra i främsta rummet påtäDkas
och göras till föremål för undersökning. Som alternativ tänker sig domkapitlet
en utvidgning av seminariet i Haparanda.

2. Allmänna synpunkter angående lärår bebo vet i de norra länen.

Såväl de i det föregående omnämnda framställningarna som de däröver
avgivna yttrandena ge tydligt vid handen, att skolväsendet inom övre
Norrland på grund av den därstädes rådande lärarbristen icke är ordnat
på ett tillfredsställande sätt. I sin skrivelse den 31 december 1919 lämnar
skolöverstyrelsen följande redogörelse för de nuvarande förhållanden i
berörda avseende:

Innan överstyrelsen går närmare in på frågan om vilka åtgärder, som lämpligen
böra vidtagas för att råda bot på dessa missförhållanden, skall överstyrelsen
i korthet yttra sig om den allmänna auordniugen av skolväsendet inom de trakter,
varom här närmast är fråga.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 381.

Enligt gällande bestämmelser skall den allmänna barnundervisningen i riket
meddelas i folkskolan, som skall innefatta såväl småskola som egentlig folkskola.
Där barnantalet är litet, må dock jämväl den grundläggande undervisningen
meddelas i den egentliga folkskolan. Undervisningen i den egentliga folkskolan
bestrides som bekant i regel av lärare, som avlagt folkskollärarexamen.

På grund av de i vissa trakter av vårt land rådande säregna lokala förhålllandena
få de nu nämnda skolformerna, där omständigheterna det föranleda, utbytas
mot mindre folkskolor, i vilka undervisningen på såväl småskole- som
folkskolestadiet helt och hållet bestrides av lärare med småskollärarutbildniug.
Den mindre folkskolan är att betrakta som en undantagsform och får förekomma
endast där skolområde har så avskilt läge och så litet barnantal, att för dithörande
barn folkskola ej skäligen kan upprättas.

Mindre folkskolor förekomma helt naturligt blott på landsbygden. År 1908
var antalet sådana skolor i hela riket 2,306, år 1913 2,547 och år 1918 2,744.
Under ifrågavarande 1 O-årsperiod har antalet sådana skolor minskats inom Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gottlands, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus och Värmlands län. Inom de övriga länen har antalet sådana skolor
ökats. Ökningen har varit helt obetydlig i de sydligare länen utom i Jönköpings
län, där antalet sådana skolor under åren 1908-1918 ökats från 50 till 95.
Största ökningen förekommer i Kopparbergs län från 83 till 132, i Jämtlands
län från 100 till 189, i Västerbottens län från 385 till 451 och i Norrbottens län
från 327 till 421.

Under år 1908 undervisades 76,923 barn i mindre folkskolor och under år
1918 67,682 barn. Att antalet sådana skolor ökats men antalet där undervisade
barn samtidigt minskats beror i huvudsak på att ett flertal dylika skolor omändrats
från flyttande till fasta. Sistnämnda år tillhörde i Västerbottens län
12,915 barn och i Norrbottens län 9,324 barn eller resp. 52,9 % och 37, 3 %
av de nämnda länens skolpliktiga barn mindre fokskolan.

Att den mindre folkskolan har sin största utbredning inom de två nordligaste
länen är helt naturligt. En stor del av befolkningen inom dessa län bor
i från varandra avlägset belägna små byar eller i enstaka lägenheter. Men även
om denna skolform på grund härav kan anses motiverad i mycket stor utsträckning
inom dessa län, kan det ej förnekas, att den mindre folkskolan därstädes
fått vida större utbredning, än de lokala förhållandena föranleda. Inom Västerbottens
län är det i medeltal 28 barn och i Norrbottens län 22 barn i varje
mindre folkskola. Motsvarande siffra för hela riket är 25. Detta tyder alldeles
bestämt på att ett stort antal av de mindre folkskolorna med hänsyn till antalet
där undervisade barn borde förändras till folkskolor med eller utan underlag av
särskild småskola. Den utan jämförelse förnämsta orsaken till att så ej sker,
är den rådande bristen på lärare med folkskollärarutbildning. Att denna brist
under de senare åren medfört svåra olägenheter och att den utan tvivel för lång
tid framåt kommer att lägga hinder i vägen för skolväsendets utveckling är en
så allmänt känd sak, att överstyrelsen icke anser sig här behöva gå närmare in
på denna fråga.

Även om en stor del av de skoldistrikt, som nu hava mindre folkskolor med

Kung!. Maj:ts proposition Nr 381.

större barnantal, ville förvandla dessa till folkskolor, skulle det visa sig omöjligt
att kunna anskaffa lärare. Helt naturligt komma härvid de mera avlägset belägna
skoldistrikten och särskilt de norrländska länen i en mycket ogynnsam
ställuing. Dessa få i oproportionerligt stor utsträckning anlita lärarkrafter med
blott småskollärarutbilduing. För att närmare belysa detta meddelas här några
uppgifter från en del län om hithörande förhållanden under år 1918.

Län	Invånare	i folk-skola	Antal i mindre folkskola	lärare i små-skola	Summa av kol. 4 o. 5	Landstingssemina-rier höstterminen 1918.
Klassav -avdel-ningar	Elever
L	2	3	4	5	6	7	8
Norrbottens	län	177,285	378	424	293	717	2	49
Västerbottens	J>	175,031	282	451	186	637	5	115
Jämtlands		128,209	211	189	229	418	2	52
Västernorrlands »	262,005	485	264	344	608	2	42
Gävleborgs	>	263,989	532	228	402	630	2	45
Kopparbergs	»	248,019	591	132	515	647	2	39
Västmanlands	»	165,238	358	41	288	329	2	48
Skaraborgs	»	242,081	438	19	384	403	—	—
Hallands	»	147,762	313	65	251	316	2	60
Uppsala		133,506	274	29	203	232	1	20
Södermanlands »	187,891	420	22	314	336	1	18
Hela riket		5,779,207	11,889	2,735	9,001	11,758	35	855

Anm. Siffrorna i kol. 3 angiva hela antalet lärare i egentliga folkskolor;
vikarier, extra ordinarie lärare och biträdande lärare äro alltså medräknade.

Överstyrelsen yttrar vidare i fråga om nödvändigheten att för de mindre
folkskolorna och småskolorna i Västerbottens län anskaffa flera lärarkrafter:

Av den här anförda tabellen framgår det med all tydlighet, att Västerbottens
län är synnerligen vanlottat i det avseendet, att länet har ett jämförelsevis mycket
ringa antal lärare i egentliga folkskolor. Undervisningen i länets skolor bestrides
till stor del av lärarkrafter med småskollärarutbildning. Av helt naturliga
skäl äger detta i all synnerhet rum inom länets lappmarksförsamlingar. Inom
dessa funnos år 1918 48 egentliga folkskolor med 1,776 barn, 154 mindre folkskolor
med 4,780 barn och 26 småskolor med 563 barn.

Då det såväl enligt hittills gällande bestämmelser som enligt den vid 1919
års lagtima riksdag beslutade omorganisationen av småskoleseminarierna tillkommer
landstingen att i huvudsak sörja för utbildningen av lärarkrafter för mindre folkskolan
och småskolan, är det tydligt, att de län, som på grund av rådande omständigheter
hava ett jämförelsevis stort antal mindre folkskolor, i berörda avse -

Kungl. Majt:s proposition Nr 381.

ende bliva synnerligen betungande. I Västerbottens län funnos år 1918 451
mindre folkskolor. Av dessa skolors lärare voro endast några tiotal utbildade
vid statens seminarium i Murjek. De övriga hade fått sin utbildning vid något
av de av länets landsting inrättade småskoleseminarierna. Samtidigt hade landstinget
att ombesörja utbildningen för de vid småskolorna i länet anställda lärarna,
vilka år 1918 utgjorde 186. En blick på den nyss anförda tabellen visar också,
att nämnda län har måst anordna ej mindre än 5 klassavdelningar vid sina småskoleseminarier.
Och ändock är det inom länet brist på lärarkrafter. Norrbottens
län är härvid betydligt gynnsammare ställt, enär staten där inrättat två småskoleseminarier,
vid vilka det utexamineras omkring 40 lärarinnor årligen.

Vad beträffar arten av utbildningen av lärarkrafter för mindre folkskolan,
erkäunes det allmänt, att den vid seminarierna i Haparanda och Murjek meddelade
utbildningen i stort sett kan anses tillfredsställande. Även om eu stor del
av dessa seminariers elever före inträdet vid seminariet ej fått annan skolundervisning
än i mindre folkskola, har detta dock uppvägts dels däiav att antalet
inträdessökande varit så stort, att lämpligt urval kunnat äga rum, dels därav att
semiuariekursen är treårig.

Vid landstingsseminarierna är däremot kursen blott tvåårig. Det ligger därför i
öppen dag, att den utbildning, som meddelas särskilt vid sådana seminarier,
vilkas elever till stor del ej hava andra förkunskaper än som meddelas i eu
mindre folkskola, ej kan vara tillfredsställande för blivande lärare vid mindre
folkskolor. Här berörda förhållanden voro närmare belysta i den utredning, som
föregick 1919 års lagtima riksdags beslut angående anslag till skolväsendet inom
lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning. Av de under höstterminen
1919 vid seminariet i Skellefteå undervisade 65 eleverna både 21 ej besökt
annan skola än mindre folkskola. Motsvarande siffror för seminariet i
Lycksele voro 45 och 20.

Överstyrelsen vill här ytterligare betona, att det på grund av rådande brist
på lärarkrafter med folkskollärarutbildning kommer att bli omöjligt att inom eu
snar framtid minska antalet mindre folkskolor i någon avsevärd grad. Av helt
naturliga skäl gäller detta i synnerhet om de nordliga länen och alldeles särskilt
om deras mera avlägset belägna skoldistrikt.

I detta sammanhang vill överstyrelsen slutligen framhålla även den omständigheten,
att de norrländska länen på grund av mindre folktäthet ha behov av
ett jämförelsevis större antal lärare än de mera tätt bebyggda länen. År 1918
fanns det i hela riket 40,7 lärare på 10,000 invånare. I Norrbottens län var det
samma år 61,5 och i Västerbottens län 52,2 lärare på 10,000 invånare.

3. Förslag om Inrättandet av ett statens småskoleseminarium i Lycksele.

När det sedan gäller sättet för anskaffande av behövliga lärarkrafter
för Västerbottens läns lappmarksförsamlingar, yttrar skolöverstyrelsen sig
först om de framkomna förslagen att utvidga seminariet i Murjek eller
seminariet i Haparanda till dubbelseminarier och anför härom:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 323 käft. (Nr 381.) 7

Kuvgl. Maj. ts proposition Nr 381.

På grund av den utredning, som överstyrelsen i det föregående lämnat, finner
överstyrelsen synnerligen goda skäl tala för att staten vidtager särskilda åtgärder
för ett bättre tillgodoseende av behovet av lärarkrafter för den mindre
folkskolan och småskolan särskilt inom Västerbottens lappmarksförsamlingar.
Enligt ett av folkskolinspektören Almkvist till domkapitlet i Luleå framställt förslag,
skulle därför en utvidgning av seminariet i Murjek till dubbelseminarium
kunna sättas i fråga. En sådan anordning finner dock överstyrelsen mindre tillfredsställande.
Som överstyrelsen förut i sitt förslag till omorganisation av statens
småskoleseminarier anfört, finner nämligen överstyrelsen, att det till och med
kan sättas i fråga, om Murjek med sitt avskilda läge och sin ringa tillgång på
bostäder och livsförnödenheter kan anses vara eu lämplig förläggningsort för ett
seminarium. Att dit förlägga ett dubbelseminarium kan överstyrelsen icke tillråda.
Genom en sådan anordning skulle också Norrbottens län bliva alltför gynnat
i jämförelse med Västerbottens län. j\r 1918 funnos inom Norrbottens läns lappmarksförsamlingar
med icke finsktalande befolkning 89 mindre folkskolor och 16
småskolor med tillsammans 2,044 undervisade barn i dessa skolor; inom Västerbottens
läns lappmarksförsamlingar funnos samma år 154 mindre folkskolor och
26 småskolor med tillsammans 5,343 undervisade barn.

Om seminariet i Murjek utvidgades till dubbelseminarium, skulle det utan
tvivel allt fortfarande huvudsakligen få sina elever från Norrbottens län, vilket
ej vore till förmån för rekryteringen av lärarkrafter inom Västerbottens läns
lappmarksförsamlingar. Av de vid nämnda seminarium under höstterminen 1919
intagna 78 eleverna voro 25 födda inom Norrbottens lappmark, 6 inom Västerbottens
lappmark och återstoden i kustlandet.

Ej heller finner överstyrelsen, att en utvidgning av seminariet i Haparanda
för här ifrågavarande ändamål skulle vara lämplig eller tillfyllestgörande.

Därefter uttalar överstyrelsen såsom sin mening, att en tillfredsställande
lösning av spörsmålet synes kunna vinnas endast därigenom, att ett statens
småkoleseminarium med uppgift att utbilda lärarinnor för mindre folkskolor
och småskolor inom Västerbottens län och särskilt dess lappmarksförsamlingar
inrättas i sagda län. Överstyrelsen betonar härvid särskilt, att ett
sådant seminarium i främsta rummet bör rekryteras från nämnda församlingar
och att det därför med hänsyn till elevernas ringa förkunskaper
bör vara treårigt, samt att det med hänsyn till det stora antalet mindre
folkskolor inom Västerbottens län torde vara obilligt att begära, att länet
ensamt skall bekosta lärarutbildningen för dessa skolor.

Beträffande detta seminariums förläggning, lokaler och organisation

anför överstvrelsen:

Den lämpligaste platsen för ett sådant seminarium finner överstyrelsen vara
Lycksele kyrkby. I enlighet med vad överstyrelsen nyss anfört, bör nämligen
seminariet vara så beläget, att det huvudsakligen kommer att rekryteras av
elever, som äro födda inom Västerbottens läns inre delar. Då landstinget haft

Kungl. Maj-.ts proposition N:r 381.

seminarium där förlagt sedan år 1893 och då denna ort sedan gammalt varit
och allt fortfarande kan anses vara eu medelpunkt för Västerbottens lappmark,
synas goda skäl tala för att det ifrågasatta semiuariet förlägges dit. Inom Lycksele
municipalsamhälle, som räknar något över 1,000 invånare, finnas läkare, apotek,
postkontor, telegraf, badhus, bokhandel, bankkontor och ett flertal butiker av
olika slag. Järnväg mellan Lycksele och Hällnäs station å norra stambanan
beräknas vara färdig år 1924. Tillgång till elektrisk belysning finnes. Där som
på andra orter är dock tillgången på bostäder för närvarande knapp.

Som i det föregående är nämnt, har Lycksele kommun erbjudit fri tomt
och ett kontant bidrag å 10,000 kronor, om ett statens seminarium förlägges dit.
Mot den av kommunen genom beslut den 2 november 1919 erbjudna tomten
har överstyrelsen intet att erinra, även om det synes överstyrelsen, att arealen
1,16 hektar är väl knappt tilltagen.

Däremot anser sig överstyrelsen ej kunna förorda, att de av landstinget
ingivna och av byggmästaren C. Sandström i juni 1910 uppgjorda ritningarna
läggas till grund för den ifrågasatta seminariebyggnaden, enär de i flera avseenden
ej fylla nutida anspråk och lokaler för skolköksundervisning helt och hållet saknas.

Som nödvändiga lokaler för ett seminarium av här ifrågasatt art torde
kunna uppställas följande: fem lärosalar, ett special- och ett reservrum, en gymnastiksal,
ett skolkök med tillhörande matsal, ett lärår- och ett biblioteksrum,
nödiga material- och kapprum samt bostäder för seminariets rektor och vaktmästare.
Som samlingssal kan antingen gymnastiksalen användas, eller ock kan
sådan anordning vidtagas, att två större klassrum genom dubbla skjutdörrar
sättas i förbindelse med varandra. Dessutom erfordras nödiga uthusbyggnader.
Därjämte torde det vara önskvärt, att ytterligare ett specialrum och anordning
för bad finnas, att skolkökslokalerna göras så rymliga, att en större del av
seminariets elever kunna beredas tillfälle att där intaga sina måltider samt att
bostadsrum för åtminstone några av de övriga lärarna och för ett tjugutal elever
beredas genom uppförande av en elevbostad.

Ritningar och kostnadsförslag till här ifrågasatta byggnader torde böra
upprättas av byggnadsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen. Möjligen kan
något av de förslag till ritning för skolbyggnader, som genom skolbyggnadssakkuunigas
försorg upprättats, läggas till grund för seminariebyggnaden.

I fråga om seminariets organisation anser överstyrelsen, att det bör organiseras
på samma sätt som seminariet i Murjek. Det bör alltså bava tre klasser
samt en övningsskola, bestående av en småskol- och en folkskolavdelning.

Det synes överstyrelsen synnerligen önskvärt, att seminariet må kunna börja
sin verksamhet redan höstterminen 1920. De första eleverna skulle då utexamineras
vid slutet av vårterminen 1923.

Som förut är nämnt, har Lycksele socken utfäst sig att för eu tid av högst
tre år tillhandahålla de lokaler, som nu äro upplåtna till landstingets seminarium.
Då emellertid dessa lokaler ej kunna vara tillfyllest för mera än två klasser, torde
arbetet med de nya byggnaderna böra igångsättas i så god tid, att det ifrågasatta
seminariet med säkerhet kunde räkna med att få taga de nya lokalerna i besittning
senast vid början av höstterminen 1922.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Slutligen betonar överstyrelsen, att, ehuru det nu framlagda förslaget
om inrättande av ett statens seminarium i Lycksele visserligen ej kommer
att medföra någon större ökning i antalet utbildade lärarkrafter, det i alla
fall torde komma att tillföra skolväsendet avsevärda fördelar. Härvid framhåller
överstyrelsen, dels att ett treklassigt statsseminarium kan utbilda
bättre kvalificerade lärarkrafter än ett landstingsseminarium, dels att ett
sådant seminarium skulle kunna utbilda 25 ä 30 elever årligen, under det
att seminariet i Lycksele utbildar blott omkring 20, dels ock att länets
landsting skulle kunna koncentrera sitt intresse på seminariet i Skellefteå,
som är avsett att utvidgas till dubbelseminarium.

4. Kostnadsberäkning-,

Beträffande de kostnader, som inrättandet av det sålunda föreslagna
seminariet skulle betinga, yttrar överstyrelsen:

Vad först angår kostnaderna för undervisningens uppehållande under höst-,
terminen 1920 och under år 1921, finner överstj^relsen dem böra beräknas efter
följande grunder.

I likhet med vad som i motsvarande fall förut ägt rum, torde seminariets
lärare ej genast böra uppföras å ordinarie stat. Då det emellertid är av synnerligen
stor betydelse, att seminariet från början må kunna erhålla väl kvalificerade
lärarkrafter, synes det överstyrelsen, att de tillförordnade lärarnas arvoden ej
böra bliva allt för knappt tillmätta. De böra enligt överstyrelsens mening utgå
med något lägre belopp, än överstyrelsen föreslagit för rektor och lärare vid
seminarierna i Haparanda och Murjek i lägsta lönedragen eller för manlig rektor
med 4,800 kronor, för kvinnlig rektor med 4,200 kronor, för manlig lärare med
3,300 kronor, för kvinnlig lärare med 2,700 kronor och för timlärare i övningsämne
med 90 kronor för veckotimme. Dessutom torde hyresersättning böra tillerkännas
rektor med 800 kronor för år räknat samt särskilt lönetillägg å 200
kronor utgå till rektor och lärare med full tjänstgöring.

Under läsåret 1920—1921 kan undervisningen uppehållas av rektor och
timlärare. För därpå följande läsår erfordras dessutom två extra ordinarie
lärarinnor. Eu avdelning av övningsskolan torde böra upprättas vid början av
höstterminen 1921.

Behovet av lärarkrafter kan beräknas omfatta följande antal lärartimmar:

Läsåret 1920—1921 Höstterminen 1921

i läsämnen ............................................. 20 42

i övningsämnen .....................................__ 14 26

för ledning av undervisniugsövningar och undervisning
i övningsskolan ..................... — 28

Om man räknat med manlig rektor, torde de övriga lärarna med full tjänstgöring
böra vara kvinnor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Arvodena för de sålunda behövliga lärarkrafterna kunna beräknas till

följande belopp: Arvode och hyresersättning åt eu	till-	Hösttermi-nen 1920	Vårtermi-nen 1921	Hösttermi-nen 1921	Summa för år 1921
förordnad rektor .................. Arvode åt två extra ordinarie	lära-	2,900	2,900	2,900	5,800
rinnor................—_____________		—	—	2,900	2,900
Timlärare i övningsämuen________		630	630	1,170	1,800
♦	Summa 3,530	3,530	6,970	10,500

Här ifrågavarande lärare torde dessutom böra komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg efter samma grunder, som kunna varda
fastställda för lärarpersonalen vid seminarierna i Haparanda och Murjek.

Om man under första tiden räknar med 20 elever i varje klass, d. v. s.
det antal, som lämpligen kan rymmas i de åt det ifrågasatta seminariet upplåtna
lokalerna, erfordras till elevstipendier enligt samma beräkningsgrund som för
seminariet i Murjek för höstterminen 1920 4,000 kronor, för vårterminen 1921

4,000 kronor samt för höstterminen 1921 8,000 kronor.

För övrigt torde anslag erfordras till läkararvode, uppvärmning, belysning
och renhållning m. in., undervisnings- och förbrukningsmateriell, tryck, annonser
och oförutsedda utgifter. Till täckande av här nämnda utgifter bör man enligt
överstyrelsens mening beräkna 1,320 kronor för år 1920 och 2,500 kronor för år 1921.

De sammanlagda kostnaderna för seminariets uppehållande skulle alltså
bliva 8,850 kronor för år 1920 och 25,000 kronor för år 1921.

Även om det knappast torde kunna förväntas, att ritningar och kostnadsförslag
till nya byggnader för det ifrågasatta seminariet skola kunna bliva färdiga
i så god tid, att byggnadsfrågan skall kunna föreläggas 1920 års riksdag, synes
det dock överstyrelsen synnerligen önskvärt, att ett belopp av 100,000 kronor
redan vid 1920 års riksdag reserveras för ändamålet att utgå å extra stat under
år 1921.

Såsom av det föregående framgår, har Västerbottens läns landsting
redan år 1910 gjort framställning om inrättande inom länets lappmark av ett
statens småskoleseminarium av samma slag som seminariet i Murjek och erbjudit
sig att för uppförande av byggnader för detsamma bidraga med ett belopp
av 30,000 kronor samt att landstinget år 1919 förnyat sagda framställning
och erbjudande.

För sådant seminarium erbjöd sig Lycksele kommun år 1910 att upplåta
fri tomt samt att lämna ett kontant bidrag av 5,000 kronor. Sistnämnda
bidrag bar kommunen sedermera år 1919 böjt till 10,000 kronor, varjämte
kommunen även erbjudit sig att för en tid av högst tre år tillhandahålla
seminariet lokaler.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

De i ärendet hörda myndigheterna hava vitsordat behovet av ett dylikt
seminarium och därvid särskilt framhållit nödvändigheten av att anskaffa
tillräckligt antal lärarkrafter för det synnerligen stora antal mindre
folkskolor, som äro till finnandes i Västerbottens län. Jag hänvisar här till
folkskolinspektören Almkvists i det föregående (sid. 45—46) lämnade uppgifter,
enligt vilka det visat sig ytterligt svårt, i flera fall omöjligt, att anskaffa
lärare för de mindre folkskolorna, samt till den av skolöverstyrelsen lämnade
utredningen i ämnet. Av denna utredning framgår, att intet län
inom riket har så stort antal mindre folkskolor som Västerbottens»län.

Nu är det visserligen onekligt, att den mindre folkskolan, där undervisningen
även för folkskolestadiets lärjungar i regel uppehälles av en småskollärarinna,
är en föga tillfredsställande skolform. De mindre folkskolorna
böra därför, i den mån så kan ske, snarast möjligt ersättas av skolor,
som skötas av examinerade folkskollärare eller folkskollärarinnor. På
grund av den mycket stora brist på sistnämnda slag av lärare och lärarinnor,
som nu råder, är det emellertid otänkbart att ännu på många år
nå nyssberörda mål, då det säkerligen kommer att dröja mycket länge,
innan omförmälda lärarbrist blir undanröjd. Till följd härav måste man
ännu under lång tid lita till de mindre folkskolorna. Detta gäller
framför allt lappmarkerna med deras stora vidder och glesa befolkning
och av dessa trakter isynnerhet Västerbottens län, där den mindre folkskolan,
såsom förut nämnts, har sin största utbredning. Det kan över
huvud med allt skäl ifrågasättas, om i dessa trakter den mindre folkskolan
någonsin skall kunna helt ersättas av egentliga folkskolor. Under
sådana omständigheter synes det mig ofrånkomligt, att åtgärder vidtagas,
varigenom lappmarksförsamlingarna i nämnda län kunna bättre än hittills
bliva tillgodosedda med lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till
tjänstgöring i mindre folkskolor.

Beträffande Norrbottens län hava erfarenheterna från seminarierna i
Haparanda och Murjek ådagalagt, att en sådan utbildning icke kan vinnas,
med mindre än att seminariekursen är treårig, detta huvudsakligen därför
att eleverna vid dessa seminarier i allmänhet icke besitta andra förkunskaper
än dem, som de inhämtat i de mindre folkskolorna. Då nu de
mindre folkskolorna, såsom förut nämnts, hava ännu större utbredning i
Västerbottens län, måste man givetvis i ännu högre grad räkna med att
elever, som komma från detta län, hava allenast den utbildning, som vinnes
i mindre folkskola, vadan ett treårigt seminarium har minst samma
fog för sig i detta som i Norrbottens län. Ett sådant seminarium i Väs -

Kungl. Maj. ts proposition Nr 381.

terbotten är dessutom så mycket mera av behovet påkallat, som det visat
sig, att endast ett obetydligt antal av de från Murjekseminariet utgående
lärarinnorna taga anställning vid skolor i sistberörda län.

Nu kan det ju tyckas, att länets landsting borde sörja för utbildandet
av lärarkrafter, som äro behövliga icke blott för småskolorna utan även
för de mindre folkskolorna inom länet. Häremot torde emellertid böra
erinras, att landstinget ingalunda visat sig ovilligt att fullgöra sina skyldigheter
i detta avseende utan tvärtom ådagalagt en erkännansvärd strävan
att härutinnan göra sitt bästa. Under det andra landsting upprättat endast
ett småskoleseminarium och somliga intet alls, uppehåller Västerbottens
läns landsting sedan lång tid tillbaka två sådana seminarier: ett i Skellefteå,
upprättat år 1878, och ett i Lycksele, upprättat år 1893; vid det förstnämnda
har inrättats en parallellavdelning, vilken anordning, enligt vad skolöverstyrelsen
upplyst, torde vara början till seminariets utvidgning till dubbelseminarium.
Det torde knappast med fog kunna begäras, att landstinget skall
själv göra mera för utbildningen av lärarinnor för småskolor och mindre folkskolor,
då det på grund av de redan vidtagna åtgärderna är betydligt mera betungat
än något annat landsting i riket. Här synes mig därför föreligga ett fall,
då det med allt skäl kan förväntas, att staten skall komma vederbörande till hjälp.

Angående det sätt,på vilket staten bör biträda i berörda avseende, hava
olika meningar kommit till uttryck. A ena sidan har ansetts, att seminariet i
Murjek eller ock seminariet i Haparanda skulle utvidgas till dubbelseminarium,
å andra sidan att ett nytt seminarium borde upprättas i Lycksele.

Vid valet mellan dessa båda alternativ synes mig huvudsynpunkten
vara den, att seminariutbildningen anordnas på sådant sätt, att seminariet
kan förväntas draga till sig framför allt sådana inträdessökande, som
äro födda och uppfödda inom Västerbottens län, huvudsakligen i dess lappmarker,
och som på den grund kunna tänkas vilja återvända till hembygden
och stanna där såsom lärarinnor. Största utsikten att erhålla sådana inträdessökande
förefinnes obestridligen, om seminariet är förlagt till Västerbottens
län. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag det därför alldeles
utdslutet att för tillgodoseende av lärarbehovet i Västerbottens län tänka
på en förvandling av seminariet i Murjek eller i Haparanda till dubbelseminarium.
Enda riktiga sättet för frågans lösning är enligt min mening
upprättande av ett nytt seminarium i Västerbottens län. Med hänsyn till
det av Lycksele kommun gjorda erbjudandet torde detta seminarium böra
förläggas till Lycksele kyrkby, som ju även från andra synpunkter måste
anses såsom en lämplig ort för ett seminarium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

För sagda seminarium bar skolöverstyrelsen föreslagit samma organisation
som för seminariet i Murjek. Detta förslag biträder jag.

För anskaffande av lokaler åt seminariet kräves tydligen nybyggnad,
och landstinget har, såsom förut nämnts, låtit upprätta ritningar för sådan
byggnad. I likhet med skolöverstyrelsen finner jag emellertid dessa ritningar
vara otillfredsställande, varför nya sådana måste upprättas, innan
frågan om berörda nybyggnad kan föreläggas riksdagen.

För den händelse staten upprättar ett seminarium i Lycksele, som särskilt
kommer att vara avsett för länets lappmarksförsamlingar (vilka år 1918 har
154 mindre folkskolor) torde lärarproduktionen för de mindre folkskolorna
i nämnda församlingar kunna anses vara tillgodosedd, vadan det nuvarande
landstingsseminariet i Lycksele uppenbarligen bleve obehövligt för lappmarkens
vidkommande och tydligen komme att upphöra. Detta innebär dock
icke, att landstinget därigenom blir befriat från sina förpliktelser med avseende
på lärarinneutbildningen. Men landstinget blir därigenom oförhindrat
att koncentrera sin verksamhet på utbildning av lärarinnor för den övriga
delen av länet, och det måste givetvis förutsättas, att landstinget antingen
genom förändring av seminariet i Skellefteå till dubbelseminarium eller på
annat sätt tillgodoser denna utbildning. I detta sammanhang torde böra omförmälas,
att landstinget för sitt seminarium i Lycksele, icke äger egna lokaler,
utan att sådana äro av Lycksele församling upplåtna för landstingets räkning.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att det nya seminariet skulle taga
sin början med höstterminen 1920, och med denna utgångspunkt beräknat
kostnaderna för seminariet för åren 1920 och 1921, varvid arvoden
åt lärarpersonalen, som tills vidare icke skulle uppföras på ordinarie stat,
upptagits med i det närmaste samma belopp som motsvarande avlöningar
åt lärarpersonalen vid seminarierna i Haparanda och Murjek. Elevstipendierna
hava beräknats efter samma grunder som beträffande seminariet i
Murjek. Sammanlagda kostnaderna skulle enligt sagda beräkning uppgå
till 8,850 kronor för höstterminen 1920 och 25,000 kronor för år 1921.
Mot beräkningen bar jag intet att invända, men jag anser, att seminariet
icke bör taga sin början förrän med höstterminen 1921, varav följer, att
kostnaderna för detta år kunna stanna vid det belopp, som överstyrelsen
beräknat för höstterminen 1920, eller vid 8,850 kronor. Detta belopp
torde höra uppföras såsom reservationsanslag på extra stat för år 1921.
Under sådana omständigheter blir givetvis det förut omförmälda i propositionen
nr 2 angående 1920 års tilläggsstat under åttonde huvudtiteln,
punkten 49, reserverade anslaget å 4,000 kronor icke behövligt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381. 57

Överstyrelsen har vidare föreslagit, att, ehuru ritningar och kostnadsförslag
för nybyggnaden ännu icke föreligga i färdigt skick, ett belopp av

100.000 kronor skulle för ändamålet reserveras på extra stat för år 1921.
Detta förslag kan jag icke förorda.

III. Statens övertagande av J. Wockatz småskoleseminarium i Hagaström.

1. Ärendets föregående behandling.

I skrivelse den 26 april 1919 har seminarieföreståndaren J. Wockatz,
Hagaström, anhållit att få till svenska staten såsom gåva överlämna det
av honom grundade och hittills ledda seminariet i Hagaström, omfattande
skolhusbyggnad, föreståndarbostad, uthusbyggnader och skolträdgård m. m.
jämte tillhörande inventarier och undervisningsmateriell, allt beläget på fri
tomt om 3,0 4b hektar; och har han därvid förklarat sig förvänta, dels att
seminariet fortfarande må få arbeta för att i främsta rummet utbilda
lärarinnor för de mindre folkskolorna och biträdande lärarinnor i de egentliga
folkskolorna, åtminstone så länge sådana mindre folkskolor finnas till
avsevärt antal, t. ex. mellan 500 och 1,000, dels att han under sin återstående
livstid, dock högst i 10 år, må få uppbära en årlig ränta av
4 7* % å det vid överlämnandet å seminariet nedlagda kapitalet, omkring

107.000 kronor. Ingå inteckningar gravera fastigheten.

I en framställningen bifogad skrivelse redogöres närmare för anledningen
till seminariets grundande, för dess undervisningslokaler, för arbetet
vid seminariet under de gångna 13 åren samt för orsaken till rektor
Wockatz önskan att få överlämna seminariet till staten.

I nämnda redogörelse meddelar Wockatz, att han under sin tioåriga verksamhet
som folkskolinspektör i Hälsingland funnit, hurusom undervisningen i de
många mindre folkskolorna på grund av sin egenart var förenad med mycket
stora svårigheter för lärarinnorna, vilka hade blott småskollärarinneutbildning.

Då Wockatz icke kunde undgå att finna, att den mindre folkskolans lärare
varit och äro vägbrytare, som i tysthet och anspråkslöshet, ofta under mycket
vidriga förhållanden, banat väg för folkskolan, samt att den mindre folkskolan
allt fortfarande har en viktig uppgift att fylla i våra glest bebyggda skogstrakter,
beslöt Wockatz efter att hava rådfört sig med olika skolrådsordförande att
på egen hand upprätta ett seminarium med särskild uppgift att söka utbilda
lärarinnor för mindre folkskolor och biträdande lärarinnor vid folkskolor.

Genom resolution den 26 april 1905 erhöll Wockatz Kungl. Maj:ts medgivande
att anställa sådan avgångsprövning, som omförmäles i kungörelsen den 28
maj 1897 angående bidrag av allmänna medel till avlönande av lärare och lärarinnor
vid av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättat seminarium
för bildande av lärare vid småskola m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 323 käft. (Nr 381). 8

Scminaneföreständareu

J. Wockatz
erbjudande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Seminariets byggnader, som äro uppförda under åren 1905 och 1906, äro
belägna på en fritt och vackert belägen tomt i Hagaström, 6 kilometer från Gävle.

Vid seminariet ha i regel intagits 28 elever varje år i första klassen, varjämte
vissa år även intagits eu eller två elever i andra klassen. Medelåldern
för de vid seminariet intagna eleverna har hållit sig omkring 20 år, och i regel
hava de intagna eleverna varit fyllda 18 år. Under åren 1908—1918 ha inalles
313 lärarinnor utexaminerats från seminariet.

Seminariets övningsskola är anordnad på tre läraravdelningar med småskolans
första klass i en avdelning, småskolans andra och tredje klasser i en
andra avdelning och folkskolans fyra klasser i en tredje avdelning. Eleverna
få dessutom tillfälle att öva sig att meddela undervisning i tvenne till mindre
folkskola anordnade avdelningar av övningsskolan.

Beträffande den ekonomiska sidan av seminariets verksamhet anför Wockatz,
att han redan från början förutsåg, att det skulle uppstå en årlig brist.
Detta har också blivit fallet. Terminsavgifterna hava under de senaste åren
höjts från 50 kronor i terminen, varvid dock medellösa lärjungar betalat antingen
halv avgift eller varit helt och hållet befriade från teminsavgift, till 100
kronor med motsvarande nedsättning för medellösa elever. För år 1919 lämnar
Gävle stad ett anslag å 2,000 kronor och Gävleborgs läns landsting 1,500 kronor.
Oaktat Wockatz i egenskap av föreståndare och lärare vid seminariet under
de gångna 13 åren ej tillgodoräknat sig någon lön, har brist årligen uppstått.
Enligt bifogad revisionsberättelse från två av Gävle stad och landstinget
utsedda revisorer voro under år 1917 utgifterna 2,099 kronor 31 öre större än
inkomsterna. Enligt av Wockatz lämnad uppgift uppgick bristen för åren
1906 — 1917 till sammanlagt 21,257 kronor 19 öre. För år 1918 beräknades en
brist å omkring 2,000 kronor.

Seminariebyggnaden är genom inbetalning på en gång brandförsäkrad för all
framtid för 49,080 kronor.

I sin bifogade skrivelse omnämner Wockatz slutligen skälen till att han
snarast möjligt önskar lämna seminariets ledning. Det ena av de avgörande
skälen var hans tilltagande dövhet; det andra hänsyn till håns hustru, som, född
danska, hade svårt att finna sig i isoleringen.

Då Wockatz ej velat vedervåga, att seminariet skulle bliva ett affärsföretag,
har han beslutat sig för att anhålla om att få överlämna seminariet åt
svenska staten.

Till framställningen är fogad dels en situationsplan över seminarieområdet,
dels ett värderingsinstrument.

Seder mera har Wockatz den 11 oktober 1919 till skolöverstyrelsen
inlämnat ytterligare en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse i frågan, vari
Wockatz anhåller att få göra en ändring och ett tillägg i avseende på
den förut nämnda skrivelsen den 26 april 1919.

Härvid anför Wockatz, att han med hänsyn till sin hustrus den 15 juni
1919 timade frånfälle såsom ensam stående person kan reda sig med lägre ränta

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

än den förut nämnda 4 Va nämligen med 2 7* % å det kapital och för den
tid, som i föregående skrivelse angivits.

I samma skrivelse den 11 oktober 1919 uttalar Wockatz önskvärdheten av
att ett eller flera särskilda folkskoleseminarier grundades, vilka byggde på goda
tvååriga seminarier och vilka öppnade tillfälle främst för lärare i mindre folkskolor
och biträdande lärare i egentliga folkskolor att få fortsätta sin utbildning till
folkskollärarinnor, varvid dessa seminarier med hänsyn till elevernas föregående
verksamhet som lärare åtminstone försöksvis torde kunna åtnöja sig med tvåårig
kurs. I samband härmed gör Wockatz det uttalandet, art det av honom åt
staten hembjudna seminariet må kunna förvandlas till ett dylikt seminarium för
fortsatt utbildning även tidigare än han i sin skrivelse den 26 april 1919 angivit,
ifall Kungl. Maj:t skulle finna det vara rätt och lämpligt. Ej heller anser sig
Wockatz vilja uppställa ovan uttalade önskemål rörande dylikt seminariums anordning
såsom villkor, utan anhåller han blott, att de uttalade önskemålen beaktas
i den mån de kunna anses förtjäna det.

Slutligen uttalar Wockatz önskvärdheten av att han måtte få överlämna
seminariet antingen vid årsskiftet 1919—1920 eller vid slutet av läsåret 1919—
1920.

Till nu nämnda skrivelse äro fogade dels några blåkopior av ritningar
till seminariebyggnaderna, dels ett av byggmästarna C. Aug. Eklund
och Johan Lund vik upprättat värderingsinstrument.

Ur detta värderingsinstrument må anföras följande.

Själva seminariebyggnaden innehåller källarvåning med skolkök, badstu
(tvättstuga) jämte avklädningsrum, slöjdrum, potatiskällare och eldstadsrum för
centraluppvärmning, vidare bottenvåning och våning 1 trappa upp med tillsammans
fyra lärosalar, vardera om 9,9 x 6,6 x 4 meter, 4 kapprum, vävrum
och lärarrum samt slutligen hög vindsvåning med 5 rum och 2 kök för lärarpersonal.
I en del av byggnaden, som är anordnad i tre etager, finnas tre lägenheter
om ett rum och kök för två lärarinnor och vaktmästare. Till denna
byggnad höra även nödiga uthus.

Rektor sb ostaden innehåller mat- och vedkällare jämte bryggstuga och rum
för centraluppvärmning i källarplanet, 3 rum, jungfrukammare och kök å nedre
botten samt 5 sovrum en trappa upp. Dessutom finnas tambur, hall, verandor
och en hög vind.

Grunden till båda byggnaderna är av betong, de yttre trapporna av huggen
sandsten.

Byggnadstommama äro uppförda dels av timmer, dels av plank i dubbla
lag, klädda utvändigt av papp och entumsbräder. Vattentaket består av tegel
med underlag av bräder och papp.

Elektrisk ledning för belysning är indragen i båda byggnaderna. Två vattenbrunnar
och avloppsledning till Gavleån finnas. Vattenledningar äro uppdragna
i båda byggnadernas alla våningar.

Seminariebyggnaden uppfördes åren 1905 och 1906, rektorsbostaden år 1912.

Alla byggnader befinna sig i gott skick.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Tomten, fritt och vackert belägen invid Gavleån, upptager en yta av 3,0 4 5
hektar, är inhägnad med ståltråd och hög granhäck i norr, väster och öster samt
upptages av stor lekplan, skolträdgård, gräsplaner och mindre park invid ån.

Anstalten är belägen inom Valbo socken, Gävleborgs län, eu halv kilometer
från Hagaströms järnvägsstation.

Enligt värderingsinstrumentet har seminariebyggnaden i sitt nu befintliga
skick ett värde av 187,000 kronor, rektorsbostaden 55,900 kronor och tomten

30,000 kronor eller tillsammans 272,900 kronor.

Skolöverstyrelsen, vars yttrande i ärendet infordrats, har dels inhämtat
yttranden från statens folkskolinspektörer i Gävleborgs län och från seminariets
inspektor, dels genom inspektion av läroanstalten förskaffat sig
närmare kännedom om densamma.

Inspektören i Gästriklands inspektionsområde N. J. Jonsson har ansett sig
sakna anledning att beröra frågan, huruvida det gjorda erbjudandet bör mottagas,
och har endast yttrat sig om i vad mån Hagaströms seminarium kan vara
behövligt för Gävleborgs län. Jonsson har kommit till det resultatet, att seminariet
icke skulle vara behövligt samt att dess läge icke skulle vara lämpligt
med hänsyn till seminariets uppgift att utbilda lärarinnor för de mindre folkskolorna.

Inspektören i Hälsinglands inspektionsområde Ernst Westberg uttalar
däremot en annan uppfattning.

Westberg framhåller, att alla, som äga någon mera ingående kännedom om
skolväsendet i våra avlägsna norrlandsbygder, äro fullt ense om att mindre folkskolor
äro och komma att för all framtid bli nödvändiga. På den grund bör det
också tillses, att åtgärder vidtagas för att deras lärare erhålla för dem lämplig
utbildning. Genom rektor Wockatz ädelmodiga anbud kunna dessa skolor tillförsäkras
en utbi''dningsanstalt, där försök under offentlig kontroll kunde göras.
Westberg anser behovet av en utbildningsanstalt för utbildning av lärare vid de
mindre folkskolorna synnerligen trängande och understödjer därför rektor Wockatz
framställning.

Seminariets inspektor, kyrkoherden i Yalbo församling O. Hedberg
anser seminariet behövligt och läget vid en knutpunkt för två viktiga
järnvägar lämpligt för mottagande av elever från olika delar av landet,
varför han tillstyrkt bifall till den av Wockatz gjorda framställningen.

Slutligen har rektor Wockatz den 10 november 1919 på därom av
skolöverstyrelsen gjord anhållan lämnat vissa uppgifter angående seminariets
elever.

Av dessa uppgifter framgår bland annat följande:

Under åren 1913 till 1919 hava utav inalles 208 intagna elever 57 eller
27 % varit från Gävle stad, inklusive Bomhus. Av de 43 elever från Gävle,
som utexaminerats från seminariet under de fem sista åren, hava 22 tagit an -

Kungl. Magis proposition Nr 381. 61

ställning vid mindre folkskolor och 4 erhållit platser som vikarier i egentliga
folkskolor.

Under de fem sista åren hava tillsammans 150 elever vunnit inträde i seminariet.
Av dessa elever voro 40 från Gävle stad, 53 från Gävleborgs läns
landsbygd, 8 från Kopparbergs län, 10 från Uppsala län, 6 från Västmanlands
län, 8 från Värmlands län, 6 från Västernorrlands län och de övriga 19 från
andra här ej nämnda län eller städer.

Under åren 1908—1919 hava, såsom förut är nämnt, 343 elever utexaminerats
från seminariet i fråga.

De under åreu 1908—1915 utexaminerade 226 eleverna hade under år 1915
sin verksamhet fördelad på sätt nedanstående tabell utvisar, och de efter år 1951 utgående
eleverna hava mottagit anställning vid de skolor, som framgå av samma tabell.

		Anställning vid			Över-
							gångna
		Egentliga folk-				till an-	Sjuka
Utgångna år	Mindre	skolor	Små-	Sinnes-	Fortsätta	nan verk-	och
	folk-	såsom bi-	såsom		slöan-	studier	samhet	döda
	skolor	trädande	vika-		stalter		eller
		lärare	rier				gifta
1908-1915............	78	25	12	89	3	3	12	4
1916-1919............	54	9	12	36	5	—	1	—
Summa	132	34	24	125	8	3	13	4

2. Skolöverstyrelsens yttrande.

I förberörda skrivelse den 31 december 1919 har skolöverstyrelsen Inledning.
avgivit utlåtande även i denna fråga. Inledningsvis uttalar överstyrelsen
såsom sin mening, att nu ifrågavarande seminarium kan fylla ett behov,
som det tillkommer staten att tillgodose.

I likhet med seminariets inspektor får överstyrelsen vitsorda det oegennyttiga,
uppoffrande arbete, som rektor Wockatz utfört i den svenska folkskolans
tjänst. Oaktat det redan från början stod klart för honom, att upprättandet av
det seminarium, varom här är fråga, ej skulle kunna medföra någon ekonomisk
vinst, och oaktat han under de gångna fjorton åren icke blott fått arbeta som
föreståndare och lärare utan någon ersättning utan även årligen fått sätta till
olika belopp för att kunna hålla seminariets verksamhet uppe å den höga nivå,
han från början planerat, är han villig att nu överlämna sin stiftelse till svenska
staten mot ett mycket ringa vederlag. Hans tro på att seminariet allt fortfarande
har en viktig uppgift att fylla och att det för en lång framtid kommer att
bliva behövligt för det ändamål, varför det är upprättat, är så stark, att han
under återstoden av sin livstid är beredd och villig att underkasta sig en avsevärd
minskad inkomst av det i seminariets tomt och byggnader nedlagda kapital,
blott han därigenom kan främja seminariets uppgift.

Behovet av
ytterligare ett
statens småskoleseminarium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Då rektor Wockatz, såvitt överstyrelsen har sig bekant, icke besitter någon
större enskild förmögenhet, kan det av honom gjorda erbjudandet icke undgå att
göra starkt intryck även på personer, som i fråga om den mindre folkskolans
uppgift och betydelse äro av annan mening än den rektor Wockatz företräder.

Oaktat det enligt överstyrelsens mening redan med hänsyn till här berörda
omständigheter skulle kunna anses föreligga goda skäl för att staten icke avvisar
ett så oegennyttigt och på så ideella grunder gjort erbjudande, måste dock tydligen
det avgörande vara, om den erbjudna skolanläggningen kan få användning
för fyllande av ett behov, som det tillkommer staten att tillgodose. Att så verkligen
är fallet, skall överstyrelsen i det följande söka visa.

Därefter upptager överstyrelsen till besvarande frågan, huruvida behov
av ytterligare ett statens småskoleseminarium i Norrland kan anses
föreligga:

Överstyrelsen har redan i sin föregående framställning i samband med frågan
om anordnande av ett nytt statens småskoleseminarium i Lycksele utförligt
redogjort för den mindre folkskolans uppgift och förekomst samt för behovet av
lärarkrafter vid desamma. Av denna utredning framgår, bland annat, att det år
1918 funnos 2,753 mindre folkskolor i riket och att antalet sådana skolor under
eu lång följd av år varit statt i ökning. Härtill kan nu anföras, att antalet biträdande
lärare vid egentliga folkskolor sistnämnda år var 1,085, därav 892 på
landsbygden, under det att hela antalet biträdande lärare år 1902 var 572 och
år 1912 uppgick till 1,038.

Den utbildning, som stått här ifrågavarande lärare till huds, hava de fått i
småskoleseminarierna, vilkas huvudsakliga uppgift dock varit och hädanefter ännu
mera skall bliva att utbilda lärarkrafter för småskolan.

Då det förut och även framdeles skall anses tillkomma vederbörande landsting
att sörja för utbildningen av behövliga lärarkrafter med småskollärarkompetens,
under det att lärare för den egentliga folkskolan till allra största delen utbildas
vid av staten inrättade folkskoleseminarier, komma de län, där på grund
av rådande förhållanden antalet mindre folkskolor och antalet biträdande lärare
vid egentliga folkskolor måste bliva jämförelsevis stort, i en mycket ogynnsam ställning.
Med hänsyn härtill har också överstyrelsen ansett sig böra förorda upprättandet
av ett statens småskoleseminarium i Lycksele, avsett för utbildande av lärarinnor
för mindre folkskolor och småskolor inom Västerbottens län.

Då staten förut har två småskoleseminarier i Norrbottens län, kan man säga,
att de båda nordligaste länen vid bifall till överstyrelsens nämnda förslag i berörda
hänseende skulle bliva nöjaktigt tillgodosedda.

Men ett stort antal mindre folkskolor finnes även inom en del andra län,
särskilt inom Norrland och Dalarne, vadan jämväl inom dessa län behovet av
lärarinnor med ifrågavarande utbildning är jämförelsevis stort. Med hänsyn till
där rådande naturförhållanden och med tanke på den nuvarande bristen på erforderligt
antal lärarkrafter med folkskollärarutbildning, måste man tydligen ännu
en lång tid framåt räkna med att antalet mindre folkskolor i de norrländska länen
och Dalarne ej kommer att minskas i någon större grad.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Det synes därför överstyrelsen erforderligt, att staten även för dessa län,
åtminstone i någon mån, sörjer för utbildningen av sådana lärarkrafter, varom
här är fråga. De län, som även för en jämförelsevis lång tid framåt måste
anses komma att vara i behov av sådana lärare i någon större utsträckning, äro
Västernorrlands län med 264, Gävleborgs län med 228, Jämtlands län med 189
och Kopparbergs iän med 132 mindre folkskolor. Dessa fyra län hade alltså år
1918 tillsammans 813 mindre folkskolor- Enligt överstyrelsens mening bör ingalunda
vart och ett av dessa län kunna anses hava några anspråk på att få ett
seminarium av bär avsedd art, utan torde under förhanden varande förhållanden
ett statens seminarium inom något av de nämnda länen kunna anses vara tillfyllest.

Likaså får överstyrelsen betona, att det nu ifrågavarande seminariet icke
skulle avse utbildning av lärare endast för mindre folkskolan, ehuru det med
hänsyn till rådande förhållanden torde befinnas lämpligt, att seminariets övningsskola
får sådan organisation, att elevernas praktiska utbildning i tillbörlig mån
inriktas på denna skolform. Av den i det föregående i samband med frågan
om inrättande av ett statens småskoleseminarium i Lycksele anförda tabellen över
antalet lärare i olika skolor inom vissa län framgår det med all tydlighet, att de
här nämnda länen hava stort behov av lärarkrafter även för småskolan, och det
är därför helt naturligt, att många av de vid seminariet i Hagaström utexaminerade
lärarinnorna fått anställning vid sådana skolor.

I samband härmed får överstyrelsen meddela, att samtliga de nu nämnda
länen hava av landstingen upprättade småskoleseminarier med två klassavdelningar
i varje seminarium.

Vad beträffar läget av ett seminarium av här ifrågasatt art, skulle ju t. ex.
Bräcke i här berört avseende kunna anses vara den mest centrala platsen. Dock
finner överstyrelsen trakten omkring Gävle ingalunda olämplig, enär denna stad
bildar en knutpunkt för Gävleborgs län och Dalarne och dessutom står i livlig
järnvägsförbindelse med Västernorrlands och Jämtlands län. Enligt överstyrelsens
mening förefinnes allt-å redan ur nu berörda synpunkter fullt tillräckliga
skäl för staten att för här avsedda ändamål göra bruk av det ur ekonomisk synpunkt
synnerligen fördelaktiga erbjudande av tomt med därå uppförda byggnader,
som här föreligger. Redan hitintills har seminariet i Hagaström utom från
Gävleborgs län mottagit elever även från de övriga av de nämnda länen, dock i
mindre utsträckning. Om staten övertager seminariet samt eleverna bliva befriade
från terminsavgifter och i stället komma i åtnjutande av stipendier och
om dessutom bestämmelse införes därom, att inträdessökande från de ovan
nämn a fyra länens landsbygd skola erhålla visst företräde, torde man med
säkerhet kunna räkna med att seminariet kommer att rekryteras med ett för
ändamålet lämpligt elevmaterial.

Vad beträffar det av folkskolinspektör Jonsson gjorda uttalandet, att seminariet
skulle vara obehövligt, anför överstyrelsen, att något överflöd på småskollärarinnor
icke förefinnes. Tvärtom är det numera en rätt avsevärd brist på
sådana lärarinnor.

Då tjänstgöringen i mindre folkskolor anses mera ansträngande, ligger det

Eventuell
framtida användning
av
seminarieanläggningen
å
Hagaström.

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

också i sakens natur, att omsättningen av lärare vid dessa skolor blir jämförelsevis
stor, vadan det för dessa skolor behöves större antal utbildade lärarkrafter,
än vad skolornas antal i och för sig kan anses betinga.

Slutligen meddelar överstyrelsen, att enligt vad överstyrelsen har sig bekant,
var det blott 7 från Hagaströms seminarium utexaminerade lärarinnor, som år
1915 hade anställning i städer inom Gävleborgs län.

Även om nu staten övertager seminariet i Hagaström, får man enligt överstyrelsens
mening räkna med att de från seminariet utexaminerade eleverna ej
komma att stanna som lärarinnor vid de mindre folkskolorna under hela sin
tjänstetid. Så länge som dessa skolors lärare ej komma i åtnjutande av högre
löneförmåner än lärarinnorna vid småskolorna, är det helt naturligt, att de förra
komma att vid passande tillfälle söka tjänst vid småskola.

Skolöverstyrelsen framhåller vidare, att seminariet i Hagaström skulle
framdeles kunna erhålla annan lämplig användning, för den händelse det
skulle bliva obehövligt för sitt nuvarande ändamål. Härom yttrar överstyrelsen: Enligt

vad överstyrelsen förut vid olika tillfällen med styrka framhållit, är
den mindre folkskolan att betrakta som eu undantagsform, vilken, där förhållandena
så påkalla och så snart omständigheterna det medgiva, bör ersättas av
egentlig folkskola. Med hänsyn härtill skulle överstyrelsen måhända hyst vissa
betänkligheter mot att tillstyrka den nu föreliggande framställningen, såvida ej
det gjorda erbjudandet även av andra skäl än de av överstyrelsen i det föregående
anförda, syntes överstyrelsen för staten förmånligt. I sin senare skrivelse
har nämligen rektor Wockatz uttalat sig för att seminariet i fråga enligt hans
mening redan tidigare, än han i sin framställning den 26 april 1919 angivit,
skulle kunna förvandlas till ett seminarium för fortsatt utbildning av lärarinnor
med småskollärarkompetens.

Frågan om småskollärarinnornas fortsatta utbildning till folkskollärarinnor
har förut gång efter annan varit föremål för behandling inom intresserade kretsar.
I sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna
framhöll folkundervisningskommittén det berättigade i den strävan efter att vinna
folkskollärarinnas utbildning och behörighet, som hos de i skolans tjänst arbetande
småskollärarinnorna gjort sig gällande. Det syntes även kommittén vara
i överensstämmelse med folkskolans intresse och med billighetens fordringar, att
något gjordes för att underlätta en sådan övergång för de med kunskapsintresse
samt studiebegåvning och arbetsförmåga utrustade småskollärarinnorna. Enligt
kommitténs mening borde man för dessa lärarinnor upprätta en särskild seminariekurs,
som lämpligen borde omfatta tre år.

Då folkundervisningskommittén avgav sitt betänkande, omfattade en stor
del av småskollärarinneseminariernas kurser blott två eller tre terminer. Sedan
dessa seminarier nu utvidgats att omfatta tvåårig kurs och sedan den genom
beslut av 1919 års lagtima riksdag genomförda organisationen av småskoleseminarierna
fått verka någon tid, torde spörsmålet om småskollärarinnornas fortsatta

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

seminarieutbildning komma i ett annat läge och kräva sin lösning. Det torde
ej vara osannolikt, att en närmare utredning då kan giva vid handen, att den
fortsatta utbildningskursen må kunna inskränkas till två år.

I likhet med rektor Wockatz finner överstyrelsen, att det av honom åt staten
hembjudna seminariet både med avseende på läge och byggnadernas anordning
m. m. mycket väl skulle lämpa sig till en läroanstalt för småskollärarinnors
fortsatta seminarieutbildning. Genom ombildning till en sådan läroanstalt skulle
seminariet i Hagaström kunna erhålla en för lärarutbildningen synnerligen nyttig
användning, även om dess bibehållande för dess nuvarande syfte skulle visa sig
obehövligt eller eljest olämpligt.

Yad överstyrelsen sålunda anfört sammanfattar överstyrelsen på föl- Sammanfittjande
sätt:

Då det ej torde kunna sättas i fråga, att vederbörande landsting, som redan
hava upprättat småskoleseminarier med två samtidigt undervisade klasser, skola
upprätta ett särskilt seminarium för att tillgodose det behov, som här enligt överstyrelsens
mening ovedersägligen föreligger, och då det ej heller torde vara att
förvänta eller ens önskvärt, att utbildningen av de lärarkrafter, varom här är
fråga, helt överlämnas åt enskild företagsamhet, samt då slutligen oavsett det
framtida behovet av lärarinnor med småskolekompetens läroanstalten å Hagaström
kan komma till god användning i lärarutbildningens tjänst, finner sig överstyrelsen
böra förorda den av rektor Wockatz gjorda hemställan.

Överstyrelsen anser sig dock redan nu böra framhålla, att seminariet
saknar särskild gymnastiksal och att sådan torde böra anskaffas inom den
närmaste framtiden, om seminariet övertages av staten.

Sedan överstyrelsen, på sätt nu nämnts, uttalat sig för att staten skulle Förslag till
övertaga ifrågavarande seminarium, yttrar överstyrelsen angående seminariets 0,s^ation
blivande organisation:

Vid seminariet i Hagaström är lärokursen för närvarande tvåårig. Ehuru
flera skäl kunna tala för att lärokursen där liksom vid seminariet i Murjek och
vid det ifrågasatta seminariet i Lycksele gjordes treårig, anser sig överstyrelsen
åtminstone ej för närvarande böra föreslå detta. Då det hitintills vid seminariet
i Hagaström årligen varit omkring 50 inträdessökande, av vilka de flesta varit
väl kvalificerade, torde man åtminstone på försök fortfarande kunna nöja sig med
tvåårig kurs.

Vid de inspektioner, som överstyrelsen vid två olika tillfällen förrättat av
seminariet, har det också visat sig, att undervisningen kunnat uppehållas vid eu
jämförelsevis hög ståndpunkt.

Om seminariekursen blir tvåårig, torde de inträdesfordringar och undervisningsplaner,
som komma att fastställas för landstingsseminarierna, kunna i huvudsak
tillämpas.

Vid seminariet äro för närvarande anställda utom föreståndaren två lärare i
läsämnen. Dessa lärare äro anställda med 4 månaders uppsägning. Undervis.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 323 käft. (Nr 381). 9

Kostnadsbe räkning.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

ningen i övningsämnena bestrides dels av lärarinnorna i övningsskolan, dels av
timlärare.

Seminariets övningsskola kan för närvarande sägas delvis tillhöra Valbo
skoldistrikt, delvis seminariet. Skoldistriktet betalar till seminariet en avgift om
20 kronor i terminen för varje i övningsskolan intaget barn. Lärarinnorna i
övningsskolan äro anställda av skoldistriktet på förslag av rektor Wockatz. Statsbidrag
utgår på vanligt sätt till skoldistriktet för dessa lärararinnor. Eu tiondel
av grundlönen betalas av seminariet. Lärarinnorna åtnjuta dyrtidstillägg av skoldistriktet
efter samma grunder som distriktets övriga lärarinnor.

Under höstterminen 1919 undervisades i övningsskolan 51 barn, därav 20
i folkskolavdelniugen.

Om staten övertager seminariet, bör övningsskolan enligt överstyrelsens
mening organiseras på samma sätt som övningsskolorna vid seminarierna i Haparanda
och Murjek, d. v. s. med en småskolavdelning och en folkskolavdelning,
undervisade av var sin lärarinna.

Beträffande det här ifrågasatta seminariets styrelse och tillsyn anser
överstyrelsen, att det bör stå under inseende av skolöverstyrelsen, som bör
med seminariet taga i huvudsak samma befattning som den, vilken tillkommer
överstyrelsen i fråga om statens folkskoleseminarier. Den lokala
styrelsen torde böra utövas av domkapitlet i Uppsala, som bör äga utse
inspektor för seminariet.

De närmare bestämmelser angående seminariets organisation m. m.,
som kunna erfordras, torde böra utfärdas av Kungl Maj:t.

Beträffande slutligen de kostnader för staten, som skulle bliva en följd
av bifall till överstyrelsens förslag, anför överstyrelsen:

I likhet med vad överstyrelsen hemställt beträffande det ifrågasatta seminariet
i Lycksele, syues det överstyrelsen lämpligt, att anslag till det nu ifrågavarande
seminariet åtminstone till en början uppföres å extra stat samt att lärarpersonalens
avlöning må utgå med samma belopp, som överstyrelsen föreslagit
för seminariet i Lycksele, dock att det särskilda lönetillägget å 200 kronor här
ej bör utgå och att det särskilda rektorsarvodet med hänsyn till att seminariet
kommer att omfatta blott två klasser må bestämmas till 1.000 kronor. Då särskild
rektorsbostad finnes, behöver ej hyresersättning utgå. Enligt nu angivna
grunder skulle tillförordnad manlig rektor erhålla 4,300 kronor, tillförordnad
kvinnlig rektor 3,700 kronor, extra ordinarie manlig lärare 3,300 kronor samt
extra ordinarie kvinnlig lärare 2,700 kronor för år räknat. Dessutom skulle rektor
åtnjuta fri bostad. Om övriga lärare begagna sig av de i seminariebyggnaden
inrättade lärarbostäderna, torde skälig hyra därför höra erläggas. För timlärare i
teckning, musik eller gymnastik bör arvodet bliva 95 kronor och för timlärare i
kvinnlig slöjd eller husöållsgöromål 90 kronor för veckotimme.

Vid seminariet torde utom rektor behövas fyra lärare med full tjänstgöring
och omkring 10 timlärartimmar. Av lärarpersonalen med full tjänstgöring torde
minst tre böra vara kvinnor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

Seminariets utgiftsstat i övrigt torde kunna fastställas i huvudsaklig övenensstämmelse
med de statförslag, som vid landstingsseminariernas omorganisatior
lågo till grund för beräkningen av landstingens utgifter för dessa seminarier,
varvid dock skälig hänsyn bör tagas till de nu ytterligare ökade kostnaderna för
bränsle, materiell och renhållning m. m.

Seminariets elever torde böra komma i åtnjutande av stipendier efter samma
grunder som eleverna vid landstingssemiuarierna. Om man räknar dels med att
50 elever skulle bliva berättigade till stipendier, dels med att varje elev skulle i
medeltal erhålla 100 kronor om året, erfordras härför ett belopp av 5,000 kronor
för år räknat

Till utgifterna bör slutligen läggas 2 1/t % ränta å 107,000 kronor till rektor
Wockatz.

Å andra sidan torde man kunna räkna med en årlig hyresinkomst av omkring
1,200 kronor för lärarbostäderna i seminariebyggnaden.

Med stöd av det nu anförda kunna de årliga kostnaderna för seminariet

beräknas sålunda:

Lär ar avlöning ar: Kronor Kronor

rektor, manlig ...................................-......-................. 4,300: —

1 extra ordinarie lärare, manlig .................................... 3.300: —

3 extra ordinarie lärare, kvinnliga ................................. 8,100: —

timlärare .................................................................. 1,000: —

sjukvikarier ............................................................... 500: — 17,200: —

arvode till bibliotekarie .....................................-.............—...... 150: —

arvode till läkare ..................................................................... 400: —

avlöning till vaktmästare............................—............................ 1,200: —

undervisningsmateriell och böcker........................................—...... 800: —

uppvärmning, lyse och renhållning m. m. .................................... 4,000: —

tryckningskostnader, inventarier m. in. ................-...................... 775: —

elevstipendier........................................................................... 5,000: —

ränta till rektor J. Wockatz ...................................................... 2,675: —

Summa 32,200: —.

Härifrån kan, som förut är nämnt, dragas 1,200 kronor, utgörande den be
räknade hyresinkomsten för lärarbostäderna. Det årliga anslaget skulle alltså
uppgå till 31,000 kronor. Om seminariet övertages av staten den 1 juli 1920,
skulle för sagda år erfordras ett anslag å tilläggsstat å 15,500 kronor.

I läraravlöningarna äro ej inräknade tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg.
Seminariets lärare torde böra komma i åtnjutande därav enligt samma
grunder, som kunna bliva fastställda för lärarna vid statens övriga småskoleseminarier.

Från och med den 12 oktober 1894 till och med den 31 december
1904 var Wockatz förordnad såsom statens folkskolinspektör i större
delen av Hälsingland. Under denna sin verksamhet lärde han, enligt vad
han själv meddelar, känna de stora svårigheter, med vilka de lärare och

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition -Nr 381.

lärarinnor, som voro anställda i mindre folkskolor samt såsom biträdande
lärare och lärarinnor i egentliga folkskolor, hade att kämpa på grund av sin bristande
utbildning för tjänstgöring på folkskolestadiet. Under intrycket härav
beslöt han försöka att i någon mån minska svårigheterna för andra sådana lärare,
som kunde komma i samma ställning. Han lämnade därför sin inspektörsbefattning
och upprättade för egna medel sitt seminarium i Hagaström.
Seminariet gjordes visserligen endast tvåårigt, men det organiserades så,
att eleverna skulle erhålla en praktisk utbildning, vid vilken särskild
hänsyn togs till deras blivande verksamhet såsom lärarinnor i mindre
folkskolor och såsom biträdande lärarinnor i egentliga folkskolor. Sedan dess har
Wockatz, såsom framgår av det föregående, icke blott utan avlöning på
ett synnerligen förtjänstfullt sätt tjänstgjort såsom föreståndare och lärare
vid seminariet utan dessutom alltjämt tillskjutit avsevärda belopp för
uppehållande av seminariets verksamhet. Då han nu, efter det seminariets verksamhet
pågått i nära 14 år, ser sig ur stånd att längre själv fortsätta sin verksamhet
vid seminariet, har han erbjudit detsamma med tomt och byggnader
m. m. såsom gåva åt staten mot det obetydliga vederlaget, att han
skulle få under sin återstående livstid, dock högst 10 år, uppbära en årlig ränta
av endast 2x/a procent å det av honom å seminariet nedlagda kapitalet.

Den oegennytta och självuppoffring samt den okuvliga vilja att i
den svenska folkbildningens tjänst förverkliga en idé, som Wockatz
ådagalagt genom sin verksamhet i Hagaström, äro givetvis värda synnerligt
erkännande. Frågan, huruvida staten bör mottaga den erbjudna gåvan,
torde man dock böra betrakta endast från den synpunkten, huruvida det
ligger i statens intresse att övertaga nämnda seminarium.

Yad då först angår behovet av ett sådant seminarium som det ifrågavarande,
synes mig detta vara till fullo ådagalagt genom den av skolöverstyrelsen
lämnade utredningen i ämnet. Såsom i det föregående om förmälts,
är det en tvingande nödvändighet att även i andra delar av landet
än obygderna i Norrland under en lång följd av år framåt räkna med de
mindre folkskolorna, hur önskvärt det än vore att få dem ersatta med
bättre skolformer. Genom de åtgärder, jag i det föregående föreslagit
beträffande seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele, skulle Norrbottens
och Västerbottens län kunna förväntas bliva tillbörligen tillgodosedda
med lärarkrafter för sina mindre folkskolor, men något överskott
av dylika lärarkrafter för andra delar av riket torde dessa seminarier
näppeligen kunna lämna ifrån sig. Nu finnes emellertid, såsom överstyrelsen
erinrat, även i den övriga delen av landet ett mycket stort antal mindre

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

folkskolor. Enligt den officiella statistiken uppgick antalet lärare och
lärarinnor vid dessa skolor år 1918 till icke mindre än 1,882. Antalet
biträdande lärare och lärarinnor i egentliga folkskolor utgjorde samma år 1,015.
Om Norrbottens och Västerbottens län undantagas, uppgick således den inom
mindre folkskolor och egentliga folkskolor anställda lärarpersonalen till 2,897.
Beräknar man, att av detta antal omkring 260 erhållit sin utbildning vid
seminariet i Hagaström, återstå omkring 2,640, som erhållit endast vanlig
småskollärarutbildning. Dessa siffror synas mig giva vid handen, att det
skulle vara en fördel för folkundervisningen, om i riket funnes, utöver de förut
nämnda tre seminarierna, som äro avsedda för det nordligaste Sverige, åtminstone
ett småskoleseminarium, som vid lärarinneutbildningen toge särskilt sikte
på att förbereda eleverna för meddelande av undervisning åt barn på folkskolestadiet.
Givetvis skulle detta seminarium stå öppet för inträdessökande
icke blott från det län, till vilket det vore förlagt, utan även från
andra län. Då man skulle kunna vänta, att de från seminariet utgångna
eleverna sökte sig åter till hembygden, skulle seminariet sålunda komma
att bliva till gagn för skolväsendet inom olika delar av riket. Skolöverstyrelsen
har fäst uppmärksamheten på särskilt fyra län, alla med ett
stort antal mindre folkskolor, för vilka ett seminarium av nu omförmälda
slag skulle vara av stor betydelse.

Det synes emellertid icke tänkbart, att något visst landsting skulle
vilja sörja för upprättandet och underhållet av ett sådant seminarium.
Och då det av Wockatz gjorda försöket i Hagaström visat sig vara ur
ekonomisk synpunkt synnerligen ofördelaktigt, är det icke troligt, att någon
enskild person med tillbörliga kvalifikationer skulle vara hågad taga på
sig en motsvarande uppgift. Enda möjligheten att för den närmaste framtiden
erhålla ett sådant seminarium som det ovannämnda torde vara, att
staten åtager sig detsamma.

Jag anser mig böra erinra därom, att 1919 års riksdag i samband
med sitt beslut angående omorganisationen av landstingsseminarierna såsom
sin mening uttalat, att den möjligheten ej borde vara utesluten, att landstingsseminariernas
verksamhet i ett eller annat fall skulle kunna utsträckas
utöver den egentliga småskollärarutbildningen. Härvid må dock betonas,
att landstingsseminariernas egentliga uppgift är att utbilda lärarinnor för
småskolorna och att det utan tvivel skulle vara till stort förfång för denna
utbildning, om dessa seminarier i allmänhet skulle sträva att utbilda lärarinnor
även för folkskolestadiet. Det sistnämnda har uppenbarligen icke
heller varit riksdagens mening. Säkerligen kan det, såsom riksdagen ock

Kung!. Maj. ts proposition Nr 381.

antytt, bliva endast ett och annat landstingsseminarium, som organiseras
med tanke på de blivande lärarinnornas verksamhet på folkskolestadiet.
Men även om några landstingsseminarier skulle organiseras på sistberörda
sätt, onödiggöres icke därmed — såsom tydligt framgår av ovan anförda
statistik — ett sådant seminarium som det nuvarande i Hagaström. Jag
vill även tillägga, att vid bedrivande av undervisningen vid Hagaströmsseminariet
med särskilt sikte på utbildningen av lärarinnor för mindre
folkskolor värdefulla erfarenheter kunna vinnas, huru undervisningen och
utbildningen i övrigt lämpligen böra läggas, vilka erfarenheter kunna bliva
till gagn jämväl för de landstingsseminarier, som eventuellt komma att
ägna särskilt intresse åt utbildandet av lärarinnor för denna skolform.

Ur nu berörda synpunkter anser jag mig böra för min del tillstyrka
bifall till skolöverstyrelsens förslag, att staten skulle mottaga den
av Wockatz erbjudna gåvan samt åtaga sig uppehållandet av det utav
honom grundade seminariet.

Till vad skolöverstyrelsen anfört rörande seminarietsanvändning, för
den händelse seminariet kan bliva obehövligt för nyss angivna ändamål, ansluter
jag mig.

Vad sedan angår seminariets organisation har skolöverstyrelsen, under
förutsättning att staten övertager detsamma, föreslagit, att om kursen
bleve tvåårig, inträdes fordringar och undervisningsplaner skulle i huvudsak
vara desamma, som komma att gälla för landstingsseminarierna, att övningsskolan
skulle bestå av en småskol- och en folkskolavdelning, att seminariet
skulle stå under skolöverstyrelsens inseende och att den lokala styrelsen
skulle utgöras av domkapitlet i Uppsala, som skulle äga utse
inspektor för seminariet, samt att Kungl. Maj:t skulle utfärda närmare
bestämmelser angående seminariets organisation. Mot detta förslag bär
jag intet annat att erinra, än att lärokursen enligt min mening bör vara
tvåårig samt att undervisningsplanen bör upprättas med särskild hänsyn
till seminariets uppgift att utbilda lärarinnor för de mindre folkskolorna.

Enligt de av skolöverstyrelsen gjorda beräkningarna skulle det för
seminariet behövliga årliga anslaget uppgå till 31,000 kronor. Överstyrelsen
har därvid utgått ifrån att vid seminariet skulle utom rektor fyra
lärare med full tjänstgöring vara anställda samt att därutöver skulle
beräknas omkring 10 timlärartimmar. Lärarpersonalens avlöning skulle
utgå med samma belopp som vid seminariet i Lycksele, dock med den
skillnad, att det särskilda lönetillägget å 200 kronor här ej skulle ifrågakomma
samt att det särskilda rektorsarvodet skulle stanna vid 1,000 kro -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

nor. I övrigt skulle utgifterna, även i fråga om stipendier åt eleverna,
bliva i huvudsak desamma som vid landstingsseminarierna Dessutom skulle
åt rektor Wockatz utgå 2l/t procents ränta å 107,000 kronor. Mot dessa
kostnadsberäkningar har jag icke funnit anledning till anmärkning.

Givetvis böra seminariets lärare erhålla tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg efter samma grunder som lärarna vid statens övriga smäskolesem
maner.

Rektor Wockatz har anhållit att få överlämna seminariet åt staten
senast vid början av höstterminen 1920. Jag kan emellertid icke tillstyrka,
att staten övertager detsamma tidigare än den 1 juli 1921. Med hänsyn
härtill torde statens kostnader för seminariets verksamhet under sistnämnda
år böra beräknas endast till 15,500 kronor. Detta belopp synes mig böra
för nämnda ändamål uppföras såsom reservationsanslag på extra stat för år 1921.

Under åberopande av det anförda, hemställer jag, att Eders Kungl. Hemställan.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

1. beträffande statens småskoleseminarier i Haparanda
och Murjek:

a) bestämma,

att lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier
i Haparanda och Murjek skall i avlöning åtnjuta

manlig rektor 4,900 kronor, därav 3,100 kronor
lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett
å 400 kronor, samt dessutom fri bostad eller hyresersättning
till det belopp, som i vederbörlig ordning
bestämmes;

kvinnlig rektor 4,300 kronor, därav 2,800 kronor
lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett
å 300 kronor, samt dessutom fri bostad eller hyresersättning
till det belopp, som i vederbörlig ordning
bestämmes;

manlig ämnes- och övningsskollärare 3,400 kronor,
därav 2,100 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 400 kronor;

kvinnlig ämnes- och övningsskollärare 2,800 kro -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

nor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;

rektor samt ämnes- och övningsskollärare, utöver
honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner,
ett särskilt lönetillägg av 200 kronor;

vikarierande manlig ämnes- och övningsskollärare

2.800 kronor för år räknat;

vikarierande kvinnlig ämnes- och övningsskollärare
2,400 kronor för år räknat;

timlärare i teckning, i musik eller i gymnastik
95 kronor för varje veckotimme;

lärarinna i kvinnlig slöjd eller i hushållsgöromål
90 kronor för varje veckotimme;

skolköksföreståndarinna vid seminariet i Murjek

1.800 kronor, därav 1,000 kronor lön och 800 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 250 kronor, samt dessutom
fri bostad med bränsle och lyse ävensom i egenskap av
husmoder för skolköket fri kost i samband med skolköksundervisningen; vikarierande

skolköksföreståndarinna vid seminariet
i Murjek 1,600 kronor samt fri bostad med bränsle
och lyse eller ersättning därför med 400 kronor för
år räknat; samt

att arvodet till vikarierande rektor vid statens
småskoleseminarier skall utgå med det belopp och på
det sätt Kungl. Maj:t för varje särskilt fall förordnar;

b) föreskriva,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
sålunda föreslagits för ordinarie befattningshavare vid
statens småskoleseminarier, skola gälla de av mig i det
föregående förordade villkor och bestämmelser;

c) förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år
1921 tillträder befattning vid statens småskoleseminarier,
skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda
villkor och bestämmelser;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

att de förutvarande innehavare av befattningar
vid sagda läroanstalter, vilka icke före viss av Kungl.
Maj:t bestämd tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya avlöningsstaten och därvid fästade villkor
och bestämmelser, skola varda bibehållna vid dem dittills
tillkommande avlöningsförmåner;

d) vid bifall till ovan framlagda förslag
dels i riksstaten under dess åttonde huvudtitel
under rubrik »Statens småskoleseminarier» på ordinarie
stat uppföra ett reservationsanslag å 122,000 kronor;

dels ock åt seminariet i Murjek anvisa på extra
stat för år 1921 såsom särskilda reservationsanslag
till uppförande av ekonomibyggnad m. m. ett belopp
av 25,000 kronor och

till utförande av vissa planerings- och planteringsarbeten
ett belopp av 4,000 kronor;

2. beträffande inrättandet av ett statens småskoleseminarium
i Lycksele:

dels med antagande av Västerbottens läns landstings
och Lycksele kommunalfullmäktiges i det föregående
närmare angivna erbjudanden om tomt för och
kontant bidrag till uppförande av seminariebyggnad i
Lycksele besluta att därstädes upprätta ett treklassigt
småskoleseminarium;

dels ock för begynnande av verksamheten vid
nämnda seminarium höstterminen 1921 och uppehållande
av undervisningen därstädes under samma termin
anvisa på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag
av 8,850 kronor;

3. beträffande statens övertagande av J. Wockatz
seminarivm i Hagaström:

dels antaga av seminarieföreståndaren J. Vockatz
gjort erbjudande om överlämnande till staten på vissa
i skrivelser den 26 april 1919 och den 11 oktober
samma år närmare angivna villkor det av honom grundade
seminariet i Hagaström, omfattande skolhusbyggnad,
föreståndarbostad, uthusbyggnader och skolBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 323 höft. (Nr 381). 10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 381.

trädgård m. m. jämte tillhörande inventarier och undervisningsmateriell; dels

för uppehållande av seminariets verksamhet
under höstterminen 1921 anvisa på extra stat för år
1921 ett reservationsanslag av 15,500 kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta
hemställan blev av Hans Maj:t Konungen bifallen; och
skalle proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Florin.

Stockholm 1920. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-.A.-B.