Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
1
N:r 372.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anläggning av
en radiostation för trafik med Nordamerikas Förenta
Stater; given Stockholms slott den 19 mars 1920.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att
dels för anläggning av en radiostation för trafik med Nordamerikas
Förenta Stater för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000
kronor, att utgå av lånemedel,
dels ock, vid bifall härtill, besluta, att de i förslaget till riksstat för
år 1921 bland inkomsterna under rubiken »I. Fast upplåning» upptagna
lånemedel skola höjas med 2,000,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
C. E. Svensson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 315 käft. (AV 372).
1
2
Kungl. May.ts proposition nr 312.
Sxerige-Amerika
stiftelsens
skrivelse
>»/i 1920.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstibuna,
Statsråden Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
, Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet. Svensson anförde:
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1920 har telegrafstyrelsen
gjort framställning om anvisande av medel för anläggning av en radiostation
å Sveriges västkust för ombesörjande av trådlös telegramkorrespondens
med Nordamerikas Förenta Stater.
Denna framställning är, enligt vad telegrafstyrelsen meddelat, närmast
föranledd av en skrivelse den 16 januari 1920 från Sverige-Amerika
stiftelsen, som satt till sin uppgift bland annat att verka för åstadkommandet
av intimare förbindelser mellan Sverige och Nordamerikas Förenta
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
3
Stater. Stiftelsens skrivelse, vilken utmynnar i en hemställan till telegrafstyrelsen
att, därest styrelsen funne vissa angivna betingelser vara för
handen, ingå till Kung!. Maj:t med begäran om beviljande av anslag för
byggandet av en stor trådlös telegrafstation för upptagandet av direkt
telegramtrafik med Nordamerika, är av följande lydelse:
»Bristen på direkt telegrafförbindelse mellan Sverige och transmarina länder
gjorde sig under kriget starkt kännbar. Även efter fredsslutet äro förhållandena
i detta hänseende mindre göda och torde så förbli en lång tid framåt. De
befintliga kablarna äro starkt belastade och torde även befinna sig i mindre gott
skick, och dessutom kvarstår olägenheten av att telegrammen i viss mån kunna
bliva föremål för kontroll och störningar.
Dessa brister i vår transmarina telegramförbindelse innebära allvarliga
olägenheter för vårt land både ur politisk och kommersiell synpunkt. Särskilt
gäller detta våra förbindelser med Nordamerikas Förenta Stater, vilkas betydelse
för världspolitiken och världshandeln efter den inträdda freden är avsevärt större
än någonsin förr. Det politiska upplysningsarbetet, som i huvudsak förmedlas
av pressen och som avser att bibringa respektive länders allmänhet eu riktig uppfattning
av förhållandena och stämningarna i de olika länderna och som utgör
den grund, på vilken förståelse och ett gynnsamt ekonomiskt samarbete måste
byggas, kan icke tillfredsställande bedrivas med mindre direkta förbindelser skapas.
Ur kommersiell synpunkt är först och främst svenska bankvärlden på grund
av den amerikanska penningmarknadens ökade betydelse för Europa i behov av
direkta förbindelser. Detta behov är knappast mindre för den övriga handelsvärlden,
för vilken de nuvarande förbindelserna med sina ofta osäkra och försenade
telegram innebära den allvarligaste olägenhet. Denna betydelse ökas i avsevärd
grad, så snart handelsförbindelserna med våra östra grannländer kunna upptagas,
då Sverige måste vara berett att på effektivt sätt fylla sin naturliga uppgift som
mellanhand vid varuutbytet mellan transatlantiska länder och Öst-Europa. De
amerikanska exportfirmorna och finansinstituten ha mer och mer fått ögonen
öppna för den fördel, som ligger i ett samarbete med de nordiska länderna i vad
rör transaktioner med Ryssland och statsbildningarna kring Östersjön. Detta har
sin förklaring däri, att de tidigare gjort stora förluster ä sina direkta transaktioner
med nämnda områden och nu fått klart för sig, att de böra dra fördel av
de nordiska folkens större förtrogenhet med österns förhållanden.
Danmark och Norge hava redan med stor energi tagit fasta på detta sakförhållande
och eftersträva nu ivrigt beträffande den baltiska handeln att tillförsäkra
sina resp. länder arvet efter Hamburg. Särskilt är detta förhållandet med
Danmark, för vars frihamn och lämplighet som upplagsplats för amerikanska varor
en intensiv propaganda för närvarande bedrives i Förenta Staterna. Men även
Norge gör kraftiga ansträngningar för att tillförsäkra sig en plats i den baltiska
handeln, och den nyligen uppförda trådlösa telegrafstationen i Stavanger, särskilt
byggd med tanke på uppnåendet av direkta, säkra telegrafförbindelser med Amerika,
kommer säkerligen att bliva den norska handelsvärlden till ett utomordentligt
gott stöd härvidlag.
Beträffande vissa världshandelsvaror äro de amerikanska noteringarna
redan normerande, och man märker tydligen en medveten amerikansk strävan att
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 37''2.
bliva i högre grad medbestämmande vid prissättningen å även andra varugrupper.
Även ur denna synpunkt växer behovet av goda och snabba telegrafförbindelser
med Amerika.
Anläggande av direkta kablar mellan Sverige och Amerika är, enligt vad
vi erfarit, knappast möjligt, emedan kostnaderna för tvenne kablar, vilket torde
vara det minsta som behöves för att säkerhet skall vinnas mot avbrott i förbindelserna,
bli högst betydliga, kanske över 100 miljoner kronor, varjämte kablar vid
krigst,infälle lätt kunna bringas under kontroll av någon av de i ett eventuellt
krig invecklade makterna eller helt kapas, i vilket fall Sverige, när största behovet
av direkta telegrafförbindelsemöjligheter förefinnas, kanske skulle finna sig
ställt utan dylikt kommunikationsmedel.
Efter vad vi emellertid hört, har den trådlösa telegrafien numera nått en
sådan fulländning att från en med moderna och tillräckligt kraftiga apparater utrustad
station oavbruten, fullt säker förbindelse med en på enahanda sätt utrustad
station i Förenta Staterna eller annat transmarint land kan garanteras, och synes
det oss att under dessa förhållanden den trådlösa telegrafien erbjuder den mest
ideala lösningen av problemet att erhålla direkta telegrafförbindelser mellan Sverige
och transmarina länder.
Kommer sådan förbindelse till stånd, är det likväl av största vikt, att telegramportot
sättes så lågt som möjligt. Särskilt vilja vi fästa uppmärksamheten
på den utomordentliga betydelsen av att redan från början meddelanden avsedda
för pressen, vare sig det gäller telegrambyråerna eller tidningarna direkt, måtte
beviljas en nedsättning, motsvarande den som redan är vanlig för presstelegram.
Då Sverige-Amerika stiftelsens uppift är att arbeta på förbättrandet av
förbindelserna, de kulturella såväl som de ekonomiska, mellan de båda länderna,
har det synts stiftelsen, att frågan om direkta telegrafförbindelser med Amerika
är av största betydelse för främjandet av de syften, för vilka stiftelsen gjort sig
till talman, ävensom för hela vårt lands framtida utveckling.
På grund av det anförda vill stiftelsen till telegrafstyrelsen rikta en hemställan,
att frågan om byggandet och drivandet av en trådlös station, tillräckligt
stark för att under alla förhållanden kunna garantera säkra telegrafförbindelser
med Amerika, måtte bli föremål för en utredning från telegrafstyrelsens sida,
och att telegrafstyrelsen, för den händelse denna utredning, som vi ha anledning
förmoda, kommer att visa, att det är tekniskt möjligt att för ett belopp, som
ligger inom räckhåll för vårt lands ekonomiska resurser, upprätta en station,
måtte ingå till Kungl. Maj:t med begäran om beviljande av anslag för byggandet
av stationen, om möjligt i så god tid, att anslagsfrågan kan komma till behandling
under instundande riksdag, ävensom att vid en sådan trådlös stations kalkylerande
hänsyn tages till att portot, särskilt för press- och byråtelegram, sättes
så lågt som möjligt.
Det förhållandet, att en trådlös station av den storlek, som här är nödvändig,
möjligen ej under närmaste år kommer att bli ekonomiskt bärande, synes
oss ej böra utgöra ett hinder för stationens byggande, i betraktande av den oerhört
stora betydelse stationen kommer att få för Sverige såväl politiskt som rent
kommersiellt. " Vi tillåta oss även framhålla, att man vid uppgörandet av driftkalkylen
ej bör glömma, att en station som den här föreslagna lätt upparbetar
sin egen trafik.
Erfarenheten har visat, att affärsvärlden med varje år i allt högre grad
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
r>
begagnar sig av telegrafen vid affärsavslut, och det är all anledning antaga, att
en utveckling i samma riktning kommer att fortsätta. Existensen av en sådan
station som den nu föreslagna skulle därför, om portot från början sattes tillräckligt
lågt, säkert komma att i -oberäknad grad uppmuntra till användande av detta
kommunikationsmedel. Till sist vilja vi påpeka, att även från amerikansk sida
stort intresse för direkta telegrafförbindelser med de skandinaviska länderna visats.
Yikten härav har starkt framhållits av Eörenta Staternas minister i Stockholm,
Mr Ira Nelson Morris, i en intervju i »Evening Post» för den 18 oktober 1919.»
De förhållanden, som i Sverige-Amerika stiftelsens framställning (
beröras, och de synpunkter, som däri framhållas, hava, såsom telegraf- styreef^ns
styrelsen i sin ovannämnda skrivelse framhållit, under krigsåren fram- skrivelse
tratt med stigande skärpa och komma under den numera inträdda epoken ‘‘ '' _
för återuppbyggandet av en normal ordning emellan länderna att ännu anordnande
mera göra sig gällande. När nu frågan på det pregnanta sätt som av direkt
skett bragts på dagordningen, har densamma förvandlats från ett vanligt ändelse med
led i den alltjämt fortgående förbättringen av de internationella telegraf- Nordameförbindelserna
till ett företag, på vilket större mått böra anläggas. Telegrafstyrelsen
säger sig ock länge haft sin uppmärksamhet riktad på denna
förbindelseled men med hänsyn till trafikens ringa mängd och till de ekonomiska
synpunkter, vilka eljest icke kunde frånses, tvekat att framlägga
en så vittomfattande plan som den här ifrågasatta. Styrelsen hade dock
nu känt sig livligt manad att för sin del söka bidraga till detta för landet
så betydelsefulla förslags genomförande och hade därför ansett sig böra,
trots den korta tid styrelsen haft till sitt förfogande för frågans utredning,
bringa densamma under Kungl. Maj:ts prövning.
Rörande den svenska Amerikatrafikens omfattning har telegrafstyrelsen
meddelat, att telegramkorrespondensen mellan Sverige och Nord- och Centralamerika,
varav naturligtvis Centralamerikas utgör en jämförelsevis obetydlig
del, uppgick i runt tal under år 1913 till 206,000 ord i båda riktningarna,
år 1914 till 969,000 ord, år 1918 till 1,412,000 ord och år 1919 till
3,548,000 ord. En stor del av stegringen i antalet ord under kriget får
tillskrivas den omständigheten att code- och chiffertelegram då voro förbjudna.
Då således alla telegram måste vara avfattade på så kallat klart
språk, blev nämligen ordantalet betydligt större än under normala förhållanden.
Förbudet mot användandet av code och chiffer upphörde med
juli månad år 1919. Medelantalet ord per telegram sjönk därvid så, att,
om man för telegramantalet under hela året beräknade samma lägre medelantal
som under senare delen, skulle antalet ord hava uppgått till omkring
2,900,000 ord. Den efter fredsslutet inträdda betydliga stegringen
i trafiken bestyrker således med all önskvärd tydlighet vad stiftelsen anfört
om Amerikas växande handelspolitiska betydelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3V2.
(i
Ser man emellertid endast till den absoluta storleken av den nuvarande
trafiken, och sättes den i samband med den ekonomiska vinst,
som skulle komma telegrafverket tillgodo, kan man, såsom telegrafstyrelsen
framhållit, knappast påstå, att en direkt telegrafförbindelse med Amerika
nu skulle vara motiverad. Vad stiftelsen i sin framställning andragit ådagalägger
dock, som sagt, att på denna fråga måste anläggas även en annan
och vidare synpunkt, och man torde nog kunna hävda, att det här gäller
eu framtidsfråga av den största betydelse för hela landet.
Det är för övrigt en vanlig erfarenhet, att goda kommunikationsmöjligheter
på detta område utgöra en mäktig hävstång för såväl handel
som industri — oavsett deras nytta för den mellanfolkliga samlevnaden
i övrigt och därmed för ernående av ökad förståelse folken emellan.
Nya och utvidgade telegraf- och telefonförbindelser skapa sin egen trafik.
Och en sålunda skapad trafik är ingalunda självändamål, utan bör rättare
karaktäriseras såsom uttrycket för ett latent behov, vilket de nya kommunikationsmöjligheterna
utlöst.
öppnandet av en direkt telegrafförbindelse med Amerika måste således
under nuvarande och skönjbara förhållanden betecknas huvudsakligen såsom
ett riksintresse, vilket till följd av de omständigheter stiftelsen framhållit
blivit vitalt; och kravet på en sådan förbindelse, väl erkänt, torde icke låta
undanskjuta sig.
Undervattenskabel
eller trådlös
telegraf.
En direkt telegrafförbindelse mellan Sverige och Nordamerika kan anordnas
på två sätt, antingen medels undervattenskabel eller på trådlös väg.
Vad en kabelförbindelse beträffar har telegrafstyrelsen framhållit, att
den säkerhet, varmed man måste arbeta för att förbindelsens värde icke skall
bliva tvivelaktigt, ej kan vinnas utan att förbindelsen anordnas med två kablar.
A en sjökabel kan nämligen lätt uppkomma fel, och inträffar detta på ett
svårtillgängligt ställe eller under ogynnsam årstid, kan kabeln under månader
bliva försatt ur funktion. Krigserfarenheten har även lärt, hurusom
under oroliga tider en krigförande makt med största lätthet avklipper eu
kabelförbindelse, ägaren till oersättlig skada och sig själv till indirekt eller
t. o. in. direkt nytta. Anläggningskostnaden för tvenne kablar på den sträcka,
varom här är fråga, rör sig emellertid om ett belopp, som torde kunna
beräknas betydligt överstiga 100 miljoner kronor, och lärer väl således, enligt
telegrafstyrelsens mening, få anses vara av den absoluta storhetsordning,
att svenska statens medverkan till ett sådant projekts förverkligande
kan anses utesluten. Detta sätt att lösa frågan torde därför kunna utan
vidare lämnas ur räkningen.
Kung!. Maj:ts proposition nr 372.
Vidkommande det andra alternativet eller förbindelsens anordnande
genom trådlös telegraf, säger telegrafstyrelsen, att det icke lider något
tvivel, att man numera kan genom eu sådan anläggning ernå i stort
sett samma resultat som på den gamla kabelvägen, nämligen en praktiskt
taget oavbruten förbindelse, som är i stånd att fylla de kommersiella
kraven.
Ännu strax före världskrigets utbrott befann sig tekniken på den
ståndpunkten, att en radioförbindelse på det avstånd, varom här är fråga,
c:a 6,000 km., väl var möjlig och ganska brukbar, men den var dock icke
av den art, att dess kommersiella värde kunde tillnärmelsevis sättas i paritet
med kablarnas. Under kriget har dock på detta område, såväl som
på så många andra, gjorts betydande framsteg. Maskiner av olika konstruktioner
för alstring av de erforderliga högfrekventa svängningarna ha
förbättrats och fullkomnats och framför allt ha motta^ningsanordnirigarna
undergått en oanad utveckling, så att möjlighet tinnes att upptaga tusenfallt
svagare signaler än före kriget. Förtroendet till radiotelegrafien som
kommersiellt kommunikationsmedel på långa avstånd har också med stigande
hastighet vuxit, och ute i världen bär för närvarande ytterligare
ett stort antal anläggningar för sådant ändamål utförts och nya planeras
alltjämt.
En fråga, som självmant framställer sig vid en trådlös förbindelse
av den omfattning det här gäller, är den om möjligheten att hemlighålla
innehållet i de befordrade telegrammen. Men även den har, enligt vad
telegrafstyrelsen meddelat, tagit ett stort steg mot sin lösning. I den man
radiotelegram icke varit avfattade på hemligt språk, har ett obehörigt uppsnappande
av innehållet i sådana telegram långt ifrån varit uteslutet. Då
man ej kunnat förutsätta, att varje avsändare skulle kunna avfatta sina
telegram i en absolut hemlig chiffer, har arbetet på lösningen av detta
spörsmål inriktat sig på framställandet av en mekanisk chiffrerings- och
dechiffreringsanordning, som skulle kunna användas pa ömse sidor om den så
att säga »öppna» delen av befordringsvägen. Bland andra har aktiebolaget
Cryptograph i Stockholm hunnit så långt i utexperimenterandet av eu
sådan mekanisk chiffreringsapparat, att densamma antagligen inom den
närmaste framtiden kommer att av telegrafverket försöksvis tagas i bruk.
Apparaten i fråga lärer lämna en praktiskt taget även för de vanaste
chiflfertydare oåtkomlig chiffer och synes hava fullständigt löst problemet,
i vad det kan inverka på nu ifrågavarande korrespondens. Givet är, att
eu sådan chiffrering av radiotelegram, som här avses, icke är behövlig
annat än i begränsad utsträckning, då det rör vissa slag av statstelegrain,
affärstelegram och dylikt.
8
Kung!. Maj:ts proposition nr 372.
Korresponderande
radiostation
i Nordamerika.
Det säger sig självt, att för radioförbindelsens anordnande det icke
är nog med att i Sverige anlägga en trådlös station av tillräcklig storlek
och med övriga förstklassiga egenskaper. På andra sidan havet måste
finnas en motsvarande anläggning, och på dess beskaffenhet jämförd med
den station, som här uppförts, beror även förbindelsens godhet.
På Amerikas ostkust finnes nu ett flertal storstationer av olika effektivitet,
tillhörande dels amerikanska flottan, dels enskilda. Dessa senare
övertogos under kriget av amerikanska staten. Visserligen restes från
regeringshåll efter krigets upphörande krav på att de icke skulle återlämnas,
men detta har icke vunnit kongressens bifall, utan samtliga privata
radiostationer hava återgått till enskilda ägare. Enligt i pressen synliga
uppgifter ha emellertid de amerikanska staten tillhöriga stationerna tills
vidare upplåtits för allmän korrespondens, och enligt ett till telegrafstyrelsen
från svenska legationen i Washington1 ingånget meddelande förberedes
för närvarande i Amerika eu lag, som skall föreläggas kongressen, av
innehåll att de amerikanska staten tillhöriga stationerna skola vara upplåtna
för allmän trafik, intill dess så många privata storstationer byggts, som
erfordras för tillgodoseendet av hela trafikbehovet.
Telegrafstyrelsen har meddelat Sverige-Amerika stiftelsen, att, innan
en storstation kunde komma till utförande i Sverige, det givetvis måste
vara fastslaget, att densamma komine att äga tillgång till en korresponderande
station å motsatta sidan. Stiftelsen lärer ock genom härvarande
amerikanska minister hava sökt införskaffa garantier härför från amerikanska
statsmyndigheterna, men något svar därå har ännu icke ingått. Med
hänsyn till det stora intresse, som på den amerikanska sidan för närvarande
råder att åvägabringa den ifrågavarande förbindelsen, och till det antal stora
stationer, som därstädes redan finnes, säger sig telegrafstyrelsen emellertid
icke hysa någon tvekan därom, att en eventuell storstation i Sverige skall
få träda i korrespondens med en motsvarande station på andra sidan havet.
Därest vår stations utförande komine att anförtros åt Marconibolaget i
London eller det amerikanska bolag, som numera övertagit Marconibolagets
stationer i Amerika, torde för övrigt dessa bolag själva utan vidare komma
att bereda den svenska stationen trafikplats vid någon av de enskilda
radiostationerna.
Telegrafstyrelsen har i detta sammanhang uttryckligen framhållit,
att denna fråga måste vara fullständigt klarlagd, innan arbetena med den
eventuella svenska stationen påbörjas, likasom ock att anläggningsarbetenas
igångsättande böra bliva beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
f)
Vad därefter beträffar stationens typ och platsen för densamma, Ti
torde först böra upptagas den nära till hands liggande frågan om möjlig-^ svenska
heten och lämpligheten att för nu ifrågavarande ändamål utbygga Karlsborgs
radiostation. Telegrafstyrelsen anför härutinnan följande:
»Då planerna på sin tid uppgjordes för byggandet av denna radiostation,
avsågs den för trafik inom Europa och skulle därför utbyggas
för en effekt av 40 kw. Emellertid framkom under de bekymmersamma
dagarna under världskriget tanken på att genom en utbyggnad av stationen
till 80 kw. möjliggöra eu förbindelse med Nordamerika. Det var
visserligen redan då klart för telegrafstyrelsen, att vad man med stationen
även efter en sådan utbyggnad kunde i lyckligaste fall våga hoppas att
ernå ingalunda var en sådan reguljär förbindelse, som i något avseende
kunde motsvara de måttligaste krav på en kommersiell trafikled, utan endast
möjligheten att, då ett nödläge förelåg, kunna, om omständigheterna
voro gynnsamma, överbringa telegrafiska meddelanden till Amerika. Den
utvidgade planen kom emellertid till utförande. De försök, som sedermera,
så snart krigsförhållandena medgåvo anställande av sådana, upptogos,
ha givit vid handen, att även styrelsens förhoppningar voro något för högt
sätta. Endast under den gynnsammaste delen av året — vintermånaderna
— och under i övrigt göda atmosfäriska förhållanden äro stationens signaler
läsbara på andra sidan oceanen. Det använda systemet så kallade
dämpade svängningar — var det enda, som då tillverkades inom landet,
och .således det enda, som under kriget kunde anskaffas. För eftektbeloppet
satte systemet som sådant den praktiska gränsen vid de 80 kw., för vilka
stationen utbyggdes. Men systemet var icke lämpat för långdistanstrafik
och det använda effektbeloppet under alla förhållanden för litet.
En ytterligare utbyggnad av denna station till erforderlig effektivitet
skulle i själva verket innebära eu fullkomlig ombyggnad av densamma,
vilket skulle kräva så betydande utgifter, att det är fara värt att de skulle
föga understiga kostnaden för anläggning av eu helt ny station. Telegrafstyrelsen
har ej gjort några närmare beräkningar i detta avseende,
emedan mot en sådan ombyggnad tala ett par andra skäl, som synts styrelsen
vara fullkomligt avgörande.
För det första är Karlsborgs station redan nu under varje dygnets
timme upptagen av inomeuropeisk trafik, och det kommer med all sannolikhet
att i framtiden visa sig, hurusom för tillgodoseende enbart av denna
trafik ökade krav på stationens kapacitet komma att göra sig gällande.
Vidare har den med hänsyn till militära krav valda platsen för stationen
visat sig ur synpunkten av en Amerikaförbindelse vara synnerligen olämplig.
För de elektriska vågornas gång är nämligen land samt berg mång
Bihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 315 käft. (AV 372.) 2
10
Kung!,. Maj:ts proposition nr 312.
faldigt ogynnsammare än havsvatten. Storcirkeln mellan Karlsborg och
Newyork, det vill säga den kortaste vägen mellan dessa två punkter^stryker
emellertid över Västergötland, Dalsland och södra delen av Noro-e.
De elektriska vågorna från Karlsborgs radiostation skulle således genast
från början behöva gå fram över land på en sträcka av omkring 600 km.
eller en tiondel av hela avståndet till Amerika, varunder de även hade att
passera norska högfjäll, innan de hunne ut till havsytan. Den större
initialenergi, som skulle erfordras för att kompensera dessa hinder, kan
endast ernås genom högre anläggnings- och driftkostnader, betydligt överstigande
dem som krävas, om en lämplig plats väljes.
Vill man således upprätta eu direkt telegråfförbindelse med Nordamerika,
finnes enligt styrelsens mening ingen annan väg att gå än att
uppföra en ny radiostation av en storhetsordning 3—400 kw. antennenergi
och en antennströrnstyrka av omkring 350 ampefe, och bör stationen arbeta
med en våglängd av omkring 17,000 meter. För uppbärandet av antennen
har styrelsen tänkt sig master av 200 meters höjd, varigenom den effektiva
antennhöjden skulle bliva omkring 170 meter. Denna storlek på stationen
anser styrelsen vara nödvändig för säkerställande av reguljär förbindelse
natt och dag året om.
Stationen skulle byggas i två skilda avdelningar, belägna omkring
30 km. från varandra, en för avsändningen och en för mottagningen av
telegrammen. Härigenom möjliggöres samtidig sändning och mottagning,
och stationens trafikkapacitet ökas till den dubbla. All expedition förlägges
till mottagarstationen. Från denna sändas de avgående telegrammen
på vanlig telegrafledning till sändarstationen, där linjeströmmen åverkar
reläer, vilka i sin tur direkt och automatiskt ombesörja utsändandet av
radiosignalerna. Sändarstationens bemanning utgöres således under normala
förhållanden endast av maskinpersonal.
Av skäl, som framgår av Karlsborgsstationens för ifrågavarande ändamål
olämpliga belägenhet, bör stationskoinplexet i avseende på longitud
förläggas till västkusten och i avseende på latitud söder om den punkt,
där storcirkeln från Newyork genom Norges sydspets träffar svenska kusten.
Läget skulle således bliva vid eller söder om Falkenberg. Vid bestämmandet
härav måste givetvis hänsyn, förutom till de tekniska kraven, tagas
jämväl till möjligheten att erhålla det för stationens drift erforderliga
kraftbeloppet av omkring 1,000 hästkrafter, och detta såväl ur säkerhetssynpunkt
som av ekonomiska skäl utan alltför långa ledningar.
I avseende på det tekniska systemet kan numera endast bliva fråga
om ett sådant, som arbetar med så kallade odämpade svängningar’. Beträffande
leveransen av stationen kunna därför ifrågakomma Gesellsehaft
Kungl. Maj ds proposition nr 372.
11
ftir drahtlose Telegraphie (Telefunken) i Berlin, Mar''coni’s YVireless Telegraph
Company i London, American Radio Corporation i New York.
Svenska radioaktiebolaget, Société Frangaise Radio-Electrique i Paris och
Poulsen Wireless Telegraph Co. i London. Styrelsen har även från dessa
bolag under hand infordrat förslag med approximativa kostnadsuppgifter.
Dessa bolag företräda tre olika variationer av ovannämnda system,
det vill ''saga tre olika sätt för de odämpade svängningarnas generering.
Det förstnämnda bolaget levererar en maskin, från vilken växelströmmen
genom frekvenstransformatorer bringas upp till önskad frekvens. Marconi’s
och Radio Corporations växelströmsgenerator levererar direkt strömmen
till antennen (den av svensken Alexaridersson hos General Electric Company
i Amerika konstruerade så kallade Alexanderssonmaskinen), Svenska
radioaktiebolaget och det franska bolaget har en annan likaledes direkt
arbetande generator, under det att det sist omnämnda av de sex bolagen för
i marknaden den som generator för högfrekventa växelströmmar av dansken
Poulsen konstruerade båglampan, den så kallade Poulsengeneratorn.»
Vilken av nu nämnda eller eventuellt andra stationstyper, som kan
av tekniska, ekonomiska eller andra skäl komma till användning, har telegrafstyrelsen
ansett böra bliva föremål för särskild utredning av styrelsen
samt underställas Kungl. Maj:ts prövning. Som förslag ännu icke avgivits
från samtliga av de nyssnämnda bolagen, har telegrafstyrelsen ej heller
funnit det vara riktigt eller ur statens synpunkt klokt att nu offentligen
redogöra för de olika posterna i kostnaden för stationens anläggning,
men har styrelsen i särskild skrivelse till mig lämnat en detaljerad kostnadsberäkning,
vilken uppgjorts med ledning av förslag, som inkommit
till styrelsen, och eljest av styrelsen nu kända prisförhållanden. Enligt
denna beräkning skulle kostnaderna för stationen komma att belöpa sig
till 10,000,000 kronor.
Vid beräknande av stationens räntabilitet har telegrafstyrelsen ut
Ö
J
gått från 12-timmars drift per dygn, vilken till att börja med torde vara
tillräcklig för trafikens avvecklande.
Driftkostnaderna skulle då utgöra följande:
Underhåll av radiostationen .... 250,000 kronor
» » bostäder...... 25,000 »
Strömkostnader......... 215,000 »
Löner (utan krigstidstil lägg) . . . 200,000 »
Driftsmaterialier......... 75,000 »
Diverse utgifter......... 85,000 »
Radio
stationens
räntabilitet.
Summa 850,000 kronor.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
I avseende på de inkomster, som kunna motses, har telegrafstyrelsen
meddelat, att taxan å kabelvägen för telegram till Amerikas första zon
med, bland andra platser, Newyork nu utgör kr. 1,37 per ord för vanliga
och kr. 0,58 per ord för presstelegram. Då motsvarande ordavgift för
radiotelegram från Sverige över den norska Stavangerstationen är satt till
kr. 0,96 för vanliga och kr. 0,48 för press telegram, är den högsta avgiften
för den svenska radiobefordringsvägen därmed given. Telegrafstyrelsen
anser det vara att förmoda, att den eventuella stationen i Amerika kommer
att godtaga dessa taxor för den svenska vägen. Eu ytterligare nedsättning
i taxan måste givetvis bli föremål för en ömsesidig överenskommelse,
för så vitt icke Sverige ensam vill bära hela nedsättningen. Vid
beräkningarna torde man därför böra stanna vid den nuvarande radiovägstaxan
och förutsätta, att, i likhet med vad förhållandet är i Norge, hälften
av beloppet kommer på Sveriges andel eller kr. 0,48 per ord för vanliga
telegram och kr. 0,24 per ord för presstelegram. Om för trådbefordringen
inom landet frånräknas 5 öre per ord för vanliga och 2,5 öre per ord för
presstelegram, skulle radiostationen således kunna gottskrivas med kr. 0,43
per ord för vanliga och kr. 0,215 per ord för presstelegram.
Trafiken under år 1919 utgjorde, enligt ovan angivna beräkningssätt,
2,900,000 ord, varav 11,096 ord i presstelegram. Det är emellertid
sannolikt, att under de 2 V2 år, som stationens byggnad skulle draga,
denna trafik kommer att stegras. Man måste dock räkna med, att även
sedan en radioförbindelse kommit till stånd kabelvägen fortfarande anlitas.
Antages att hela ökningen under de 2V2 åren kommer att befordras på
kabelvågarna och att vid tidpunkten för radioförbindelsens färdigblivande
denna alltså ej får större trafik än den för år 1919 här ovan angivna,
synes man vara på den säkra sidan.
Totala inkomsten av radiotrafiken skulle således komma att utgöra
1,245,000 kronor. Härtill komma 33,000 kronor såsom hyror för personalbostäderna,
vadan totala inkomstsumman ökas till 1,278,000 kronor. Då
driftkostnaderna beräknats till 850,000 kronor, uppstår således första året
ett driftsöverskott av 428,000 kronor, utgörande 4,3 % på anläggningskapitalet.
Detta resultat ernås dock icke så läpge dyrtiden, med därav föranledda
lönetillägg till personalen, fortfar. A andra sidan bör man beakta
den betydliga vinst, som kommer allmänheten till godo i form av
lägre taxor.
Telegrafstyrelsen har även framhållit, att under de tider av dygnet
stationen icke användes för trafiken med Amerika, densamma kan insättas
i Europatrafik eller i trafik med andra världsdelar inom dess räckvidd, i den
mån sådant kan bliva behövligt och möjligt, samt att det icke är uteslutet,
Kungl. Maj:t~s proposition nr 3T2.
13
att stationen kommer att anlitas för transitering av någon del utav grannländernas
transatlantiska trafik, företrädesvis de öster om Sverige belägna
staternas.
Det kan i detta sammanhang vara av intresse, anför telegrafstyrelsen
vidare, att beräkna den nya stationens ekonomiska ställning, om densamma
tänkes utnyttjad till den fulla kapacitet, som medgives av dess redan nu
planerade anläggning, endast tillökad med de för en därav betingad större
personal behövliga bostadslägenheterna. Enligt muntliga uppgifter om den
tyska radiostationen i Nauen, som är av samma storhetsordning, som den
här ifrågasatta, uppskattas dess maximi-trafikkapacitet till 20,000,000 ord per
år. Även om man nu för den svenska stationen skulle räkna med en säkerhetsmarginal
av 50 % eller blott 10,000,000 ord per år, varav 2/3 vanliga
telegram och återstoden presstelegram, skulle dock årsinkomsten med ovan
antagna ordavgift komma att uppgå till 3,583,000 kronor, vartill komme i
detta fall 53,000 kronor i hyror. Vid en sådan drift böra årskostnaderna
beräknas till 1,400,000 kronor, och skulle således uppstå ett årligt driftsöverskott
av 2,236,000 kronor, utgörande 21 % å den med 600,000 kronor
för nya bostäder ökade anläggningskostnaden.
Vad till sist byggnadstiden för den föreslagna stationen beträffar, Anläaganser
telegrafstyrelsen, att man icke kan påräkna, att stationen kan komma tets bedriatt
tagas i bruk tidigare än i början av år 1923. lör att kunna hålla denna rande.
tid måste likväl anläggningsarbetet forceras. Med hänsyn därtill och det för
hela landets näringsliv alltmera trängande behovet av snabbare telegraftörbindelse
med Nordamerika, torde det vara klart, att förarbetena till den stora
planens realiserande böra omedelbart igångsättas. Förutsättningen härför
är givetvis, att statsmakternas beslut därom inom kortast möjliga tid föreligger,
likasom även detta är förutsättningen för att telegrafstyrelsen skall
kunna inleda förhandlingar angående motsvarande station i Nordamerika.
För dessa förarbeten, i vilka, förutom utarbetandet av planens alla
detaljer, leveransuppgörelserna in. in., lämpligen böra ingå även grundläggningsarbeten
för stationsbyggnaderna, mastfundamenten och dylikt,
kommer enligt telegrafstyrelsens beräkningar eu mindre del av anläggningskapitalet,
förslagsvis 1,000,000 kronor, att bliva erforderlig redan
under år 1920, varefter 6,000,000 kronor skulle behöva disponeras under år
1921 och återstoden, 3,000,000 kronor, under år 1922. Det belopp, som
skulle erfordras under innevarande år, lärer telegrafstyrelsen vara i tillfälle
att av omhänderhavande medel förskjuta. För år 1921 skulle således
behöva anvisas 7,000,000 kronor och för år 1922 3,000,000 kronor.
Telegrafstyrelsen har på i huvudsak nu anförda skäl hemställt, att
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
Kommerskollegii
yttrande
den
12/« 1920.
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anläggning, efter Kungl.
Maj;ts vidare bestämmande, av en radiostation för trafik med Nordamerikas
Förenta Stater för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 7,000,000
kronor.
över telegrafstyrelsens ifrågavarande framställning har yttrande den
12 mars 1920 avgivits av kommerskollegium, som till en början erinrat,
att en redan några år före världskriget gjord ansökan från enskilda personer
om koncession å uppförande i huvudstaden eller dess närhet av eu
större trådlös telegrafstation enligt Marconis system fick förfalla av, bland
andra, det skäl, att svenska staten syntes själv böra upprätta trådlösa
stationer.
Sedan denna tid, säger kollegium, har utvecklingen inom den trådlösa
telegrafien haft att uppvisa betydande tekniska och ekonomiska framsteg.
Det vore numera otvivelaktigt, att telegrafförbindelserna runt jorden
komme att i stor omfattning ske på trådlös väg. Svårigheterna att upprätthålla
en regelbunden trafik syntes i väsentlig grad övervunna, och då anläggningskostnaderna
för radiostationer i jämförelse med nutida kostnader
för transmarina telegrafkablar utfölle avgjort till de förras fördel, vunnes
även möjligheten av en synnerligen önskvärd begränsning av telegramavgifterna
till fördel för den mellanfolkliga samfärdseln. En omständighet,
som för ett litet land med begränsade ekonomiska resurser syntes
göra den trådlösa telegrafien särskilt värdefull, vore den relativa lättheten
att ernå förbindelse med andra länder oberoende av utländska telegrafkablar.
Den handelspolitiska betydelsen härav hade under världskriget
tillfullo ådagalagts. I vårt grannland Norge hade också redan upprättats
en norska statens radiostation i Stavanger av stora dimensioner.
Vad den nu ifrågasatta radiostationen angår, har kommerskollegium
i första rummet berört spörsmålet om densammas betydelse för våra handels-
och sjöfartsförbindelser med Nordamerika, i synnerhet Nordamerikas
Förenta Stater. Beträffande omfattningen av sjöfarten mellan Sverige och
Nordamerikas Förenta Stater under de senare åren, så långt vår statistik
är hurutinnan slutligt utarbetad, har kollegium hänvisat till en yttrandet
bilagd tablå, varav följande uppgifter torde få här anföras:
Ankomna fartyg: år 1913 .
» 1914 .
Samma fartyg i direkt och
kombinerad fart.
Antal. Nettoton.
. 55 132,256
. 106 155,429
Kung!,. Maj:ts proposition nr 372.
15
Summa fartyg i direkt och
kombinerad |
fart. |
|
Antal. |
Nettoton |
|
Ankomna fartyg: år 1915........ |
.........316 |
700,136 |
» 1916 ...... |
.........202 |
536,836 |
• 1917 ........ |
.........68 |
180,088 |
Avgångna fartyg: år 1913........ |
.........31 |
89,038 |
> 1914 ........ |
.........72 |
195,575 |
. 1915 ........ |
.........109 |
290.698 |
• 1916 ........ |
.........no |
337,252 |
. 1917 ........ |
.........52 |
136,385 |
I anslutning till denna tablå yttrar kollegium, att under en väsentlig
del av väldskriget våra stora behov av vissa för vår folkhushållning
erforderliga varor såsom spannmål, spånadsämnen, oljor in. m. hänvisat oss till
den nordamerikanska marknaden. Vår import hade därför ökats i en omfattning,
som betingats av särskilda omständigheter. Även om, såsom
naturligt vore, den nordamerikanska importen till Sverige i väsentlig grad
minskades, sedan normala tider återkomme, vore det dock sannolikt, att
den hädanefter komme att bliva väsentligt större än före världskriget.
Av en kollega yttrande bilagd tablå över värdet av Sveriges totala
import och export för åren 1913—1918 framgår, att under denna tidsperiod
exporten i avsevärd grad såväl ökats som ock överträffat importen.
Av en inom kollegium utarbetad preliminär undersökning om import- och
exportförhållandena under år 1919 har kollegium emellertid inhämtat, att
å ena sidan importen, sannolikt till följd av bristen i vårt land på vissa
råvaror och andra nödvändighetsartiklar, nått en ovanlig höjd, medan å
andra sidan exporten icke i motsvarande grad ökats. Det sålunda uppkomna
importöverskottet måste visserligen av nyss angiven anledning anses
såsom mera tillfälligt, men innebure i allt fall en maning till ett
energiskt målmedvetet arbete för exportens befrämjande. Därvid vore det
enligt kollegii mening givet, att man riktade uppmärksamheten på Nordamerika
med dess vidsträckta marknad. De produkter, för vilkas ytterligare
inarbetande i denna marknad ansträngningar borde göras, vore bland
annat pappersmassa, papper, tändstickor, järnmalm, oarbetat järn samt
maskiner av olika slag.
1 iH belysning rörande omfattningen av varuutbytet mellan Sverige
och Nordamerikas Förenta Stater under åren 1913—1918 har kollegium
överlämnat en statistisk sammanställning härutinnan, upptagande även de
olika varugrupperna. Enligt denna tablå utgjorde i runda tal värdet av:
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
Införseln, i miljoner kronor
Utförseln, > » »
1913. 1914. 1915.
76-6 78-1 321-9
34-4 41-2 33-8
1910. 1917. 1918.
213-9 90-1 82-5
75-4 50-4 19-0
Kommerskollegium anför vidare:
»För åstadkommandet av de livliga handels- ocli sjöfartsförbindelser
mellan Sverige och Nordamerika, som äro synnerligen önskvärda med hänsyn
till såväl import som export, erfordras såväl ett systematiskt upplysningsarbete
i Nordamerika om vårt lands kommersiella och industriella
resurser som ock goda kommunikationer mellan de båda länderna. I förra
avseendet må erinras därom, att vederbörande just med tanken härpå anställt
två handelsattachéer i Nordamerika, en i Washington och en i San
Francisco. Det anslag, som riksdagen anvisat till främjande av upplysningsverksamheten
i utlandet beträffande svenska förhallanden, torde i
nämnvärd grad gälla även Nordamerika.
Men ännu viktigare än nu berörda åtgärder äro förbättrandet av
kommunikationerna. Av sjökommunikationerna har i synnerhet den direkta
svenska reguljära ångfartygsförbindelse, som sedan några år finnes mellan
Göteborg och New York, varit av stor betydelse för ett närmande mellan
Sverige och Nordamerika och kommer genom insättande i dessa dagar av
ett nytt. fartyg att bliva av ännu större betydelse. Men telegramtrafiken
har numera blivit ett för den moderna affärsvärlden synnerligen viktigtoch
av densamma mer och mer använt och oundgängligt kommunikationsmedel.
All anledning finnes ock till antagandet, att detta i ännu högre
grad blir förhållandet i framtiden. Kollegium finner det därför synnerligen
välbetänkt, att med det snaraste åtgärder vidtagas för anordnandet
av en snabb och tillförlitlig direkt telegrafförbindelse av nu ifrågavarande
slag mellan Sverige och Nordamerika. Härför lärer krävas, att den svenska
staten tager saken i egen hand, och planens genomförande skulle bereda
vårt land den synnerliga fördel, som en av andra länder oberoende telegrafisk
förbindelse innebär.
1 detta sammanhang bör icke förbigås frågan om radiotelegrafiens
betydelse för tillvaratagandet av säkerheten till sjöss. I kungl. förordningen
angående fartygs byggnad och utrustning den 23 december 1915
(56 §) är stadgat, att fartyg, som nyttjas i fart mellan olika länder och
som har ombord 50 personer eller flera, skall vara försett med radiotelegrafinstallatiori.
I England har numera antagits en bestämmelse, som
stadgar, att varje fartyg, oavsett antalet ombord varande, som har en
bruttodräktighet av 1,600 ton eller därutöver, skall vara försett med radiotelegrafinstallation,
och lärer väl denna föreskrift så småningom komma
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
17
att tillämpas å även andra än engelska fartyg, som besöka England. För
att fartygens egna radiostationer skola kunna fullt utnyttjas, krävas givetvis
fasta stationer i land. Då emellertid fartygens radiostationer i regel
äro av jämförelsevis ringa kapacitet — nyssnämnda förordning (58 §)
stadgar en räckvidd av allenast 100 nautiska mil — kräves å de korresponderande
stationerna i land ingen högre grad av kapacitet, och alltså
av denna grund icke en så stor station som den nu ifrågasatta. Emellertid
har i den så kallade Londonkonventionen, som visserligen ännu ej trätt
i tillämpning, men kan förväntas snart nog, även för Sveriges vidkommande,
träda i kraft, åtminstone i vissa avseenden, intagits bestämmelser
rörande insändande genom radiotelegrafi från fartyg av rapporter om sjöfarten
hotande faror, såsom drivis, isberg m. in. För sådant ändamål erfordras
givetvis en radiostation av stor kapacitet även i vårt land, om vi
icke skola bliva hänvisade till att mottaga och avsända långväga dylika
rapporter allenast genom anlitande av andra länders stationer. Även i
fråga om utsändandet av andra för sjöfartssäkerheten betydelsefulla upplysningar
kan en svensk storstation bliva till avsevärt gagn, såsom i fråga
om delgivande med hänsyn till sjösäkerheten av nytillkomna föreskrifter
m. m. Om ock hänsynen till sjösäkerheten icke i och för sig synes vara
tillräcklig att motivera anläggandet av en radiotelegrafisk storstation, måste
denna hänsyn givetvis verka såsom ett ytterligare stöd, därest av andra
mera tungt vägande skäl tillkomsten av en sådan station skulle ifrågasättas.
Uppenbarligen skulle den ifrågasatta storstationen ock kunna utnyttjas
för spridande av meddelanden i andra riktningar än västerut.
Kollegium har givetvis icke ingått i granskning av de nu föreslagna
tekniska anordningarna eller av kostnadsberäkningarna, men tilltror sig
kunna uttala det omdömet, att de med stationens anläggning och drift
förbundna ekonomiska risker mer än väl uppvägas av den ifrågasatta stationens
betydelse i synnerhet för befordrandet av våra handels- och sjöfartsförbindelser
med Nordamerika, främst Nordamerikas Förenta Stater,
och stationens därav följande nytta för vårt lands ekonomiska utveckling.
Kollegium biträder alltså telegrafstyrelsens hemställan i ärendet.»
Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening har i en skrivelse Sveriges
den 13 mars 1920 anfört följande: allmänna
»Nordamerikas Förenta Stater hava som bekant under kriget erhållit en enings skriständigt
växande ekonomisk betydelse på världsmarknaden, och finnes för närva- velse den
rande ingen anledning att tro annat än att detta land skall ytterligare befästa ,3,s 192°-denna ställning. Sverige uppträder numera ej blott såsom en allt större köpare
av amerikanska produkter, utan även såsom exportör av svenska varor i växande
omfattning. Denna senaste omständighet är ej enbart beroende på nuvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 315 käft. {Nr 372.) 3
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 372.
konjunkturer, utan är det tydligt, att vi även för framtiden böra kunna påräkna
en god marknad i Nordamerikas Förenta Stater för en hel del av våra specialartiklar.
Étt av villkoren för möjliggörande av ett vidgat varuutbyte är emellertid
förekomsten av snabba och billiga telegrafförbindelser. Det har tyvärr emellertid
visat sig, att den nuvarande kabelförbindelsen mellan Sverige och Amerika ej
förmått uppfylla dessa önskemål, varjämte förhållandena i detta avseende särskilt
under kriget visat för det svenska näringslivet mycket tråkiga konsekvenser.
Samtidigt har det visat sig, att telegramfrekvensen ständigt ökas, och även om
orsaken härtill delvis får ses i samband med de på världsmarknaden för närvarande
hastigt växlande priserna, torde det vara otvivelaktigt, att affärsmännen i
allt större utsträckning taga sin tillflykt till telegrafen, särskilt vid affärer pa
transmarina länder, dit postgången tager lång tid. Ur kommersiell synpunkt ma
även anföras, att Skandinavien för framtiden torde hava göda utsikter att fa uppträda
såsom förmedlare mellan Amerika och Ryssland, och är det i detta, sammanhang
av stor vikt, att vårt land visar sig ägande nödvändiga förutsättningarna
härför, till vilka bland annat en modärn radiostation för direkt telegraftrafik
mellan Sverige och Nordamerika bör räknas. Det^ är^ av desto större betydelse
att varje ansträngning göres i denna riktning, då såsom bekant Danmark
och i vissa fall även Norge vidtagit och ämna vidtaga åtgärder lör att gorå sig
fullt beredda att upptaga rollen av förmedlare för den väntade trafiken mellan
Amerika och östra Europa. .
För att emellertid Sverige redan inom den närmaste framtiden, som kommer
att bliva av stor betydelse för världshandelns gestaltning, skall kunna draga
nytta av en sådan radiostation, är det nödvändigt att dennas anläggande tager
minsta möjliga tid i anspråk, och får därför Sveriges allmänna exportförening
förorda, att Kungl. Maj:t måtte redan till innevarande riksdag avlåta proposition
om anvisande av medel för anläggande av en fullt modärn trådlös telegrafstadion
i enlighet med de av telegrafstyrelsen angivna riktlinjerna, så att, sedan de ytterligare
undersökningar, som ännu kunna vara av nöden, hava företagits, anläggandet
av en sådan station omedelbart kan taga sin början.»
Stockholms Slutligen hava Stockholms handelskammare och Sveriges kemiska in
hmadre!,
Soch'' dustrikontor i särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t den 15 mars 1920
Sveriges ke- kraftigt understrukit såväl behovet av direkt telegrafförbindelse mellan
”str^kontors" vårt Tand och Nordamerika som ock särskilt kravet på att eu sådan förskriveiser
den hindelse snarast möjligt måtte komma till stånd, i vilket syfte påyikas
16/3 1920'' omedelbart upprättande av den utav telegrafstyrelsen föreslagna radiostationen.
Departements- Såsom i de framställningar, för vilkas innehåll jag nu redogjort,
chefen. framhallits, intaga Nordamerikas Förenta Stater numera* i såväl politiskt
som kommersiellt hänseende eu långt mer inflytelserik ställning gent emot
Europa än före världskriget, och all anledning är att antaga, att detta inflytande
är statt i stark tillväxt. Liksom övriga länder i Europa torde
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
19
Sverige i stor utsträckning bliva hänvisat till Nordamerika för import av
en mängd nödvändighetsartiklar och för vinnande av avsättning för sina
produkter. Det är givetvis icke blott en fördel utan en oundgänglig förutsättning
för vår handel med Nordamerika att äga tillgång till goda och
snabba telegrafförbindelser mellan de båda länderna. För närvarande ombesörjes
telegraftrafiken mellan Sverige och Nordamerika huvudsakligen på
två vägar, nämligen antingen över England eller över Frankrike, till vilka
länder kabelförbindelser, som ägas av det Store nordiske telegrafselskab
i Köpenhamn, utgå från Sveriges västkust. Telegrammen måste således
passera någotdera av nämnda två länder, varefter de befordras vidare på
de transatlantiska kablarna, vilka, med undantag av en engelska staten tillhörig
kabel, ägas av enskilda bolag. Till följd av den kolossala ökningen
i Amerikas telegramtrafik med Europa äro de nämnda förbindelserna
numera icke tillräckliga för trafikens snabba avveckling, utan avsevärd
försening av telegrammen hör till ordningen för dagen. Under allra senaste
tiden har en ny telegrafroute öppnats, i det att den stora norska
radiostationen i Stavanger upptagit trafik med en dylik station å Nordamerikas
östra kust utan att dock någon mera märkbar förbättring i telegrammens
befordringstider. uppkommit. Enda utvägen är uppenbarligen
att skapa direkt telegrafförbindelse mellan Sverige och Nordamerika. Att
en sådan förr eller senare måste komma till stånd, anser jag ofrånkomligt,
och det gäller därför nu att pröva sättet för åvägabringande av en
sådan förbindelse samt att fatta ståndpunkt till frågan, huruvida beslut i
ämnet redan nu kan och bör fattas eller om saken bör ställas på framtiden.
Den betydande kostnad, säkerligen överstigande 100 miljoner kronor,
som anläggandet av de två kablar, som krävas, mellan Sverige och Nordamerika
skulle draga, gör det givetvis omöjligt att tänka sig frågan, löst
genom anordnandet av direkt kabelförbindelse mellan de två länderna. Återstår
då icke annat än att anlita den trådlösa telegrafen. 1 Sverige finnas för
närvarande 8 fasta radiostationer, som betjäna allmänheten. Av dessa tillhöra
de i Boden, Härnösand, Vaxholm, Göteborg och Karlsborg telegrafverket,
de i Tingstäde och Karlskrona marinen och den i Trälleborg statens
järnvägar. Stationerna i Boden, Härnösand, Vaxholm, Tingstäde,
Karlskrona och Göteborg äro avsedda för allmän korrespondens med fartyg
på havet, stationen i Trälleborg ombesörjer uteslutande trafiken med ångfärjorna
å routen Trälleborg—Sassnitz, under det att Karlsborgsstationen
användes i internationell trafik, för närvarande med England, Tyskland,
Polen, Estland och Ryssland, vartill inom närmaste tiden torde komma
Finland. Från stationen i Karlsborg utsändas därjämte dagligen pressny
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
heter, avsedda för svenska fartyg på sjön. Ingen av de nämnda radiostationerna
är emellertid mäktig att förmedla oavbruten kommersiell trafik
på så långa distanser som mellan Sverige och Nordamerika. Telegrafstyrelsen
har ock påvisat, att den enda stora radiostationen, nämligen Karlsborgsstationen,
icke ur ekonomisk synpunkt kan eller med hänsyn till sitt
läge lämpligen bör utvidgas för att bliva i stånd att förmedla vår Amerikatrafik.
Jag finner det således utrett, att en helt ny radiostation måste
uppföras för detta ändamål, och några tekniska hinder för åstadkommande
av en fullgod radioförbindelse mellan Sverige och Amerika föreligga, enligt
vad telegrafstyrelsen upplyst, icke.
Av telegrafstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet framgår
vidare, att frågan om den tilltänkta stationens typ och andra därmed
sammanhängande tekniska spörsmål icke hunnit till fullo utredas samt att
ej heller visshet vunnits om att en korresponderande radiostation i Nordamerika
ställes till förfogande för ändamålet. Då jag, i likhet med telegrafstyrelsen,
anser, att dessa frågor samt själva anläggningsarbetenas
igångsättande böra bliva beroende på framtida beslut av Kungl. Maj:t, ser
jag likväl häri intet hinder för att anslagsfrågan redan nu göres till föremål
för framställning till riksdagen. Tvärtom torde en sådan framställning
vara nödvändig, enär telegrafstyrelsen, först sedan statsmakterna fattat
beslut om den svenska radiostationens anläggande, kan komma till en
uppgörelse angående den korresponderande radiostationen på andra sidan
havet. Det synes därför i hög grad önskvärt, att ett beslut om stationens
tillkomst redan nu fattas. Aven om så sker, kan stationen dock icke
öppnas för trafik förrän tidigast i början av år 1923. Det är, såsom styrelsen
för Sveriges allmänna exportförening i sin skrivelse anfört, den närmaste
framtiden, som kommer att bliva avgörande för världshandelns
gestaltning, och det är därför ingen tid att förlora. Vilken stor betydelse
den ifrågavarande förbindelsen kommer att få i såväl kulturellt som politiskt
hänseende ligger i öppen dag, och har även denna synpunkt varit
avgörande för min uppfattning i frågan.
Vidkommande den ekonomiska sidan av frågan, föreligger visserligen
icke fullt exakt uppgift å kostnaderna för uppförande av den avsedda radiostationen.
Till telegrafstyrelsen inkomna preliminära offerter, av vilka jag erhållit
del, giva emellertid vid handen, att kostnaderna torde komma att hålla
sig vid det av styrelsen beräknade beloppet, 10 miljoner kronor. Det är
visserligen en stor summa och den direkta inkomsten av stationen kan åtminstone
till en början icke tänkas bliva så stor, att nöjaktig avkastning
å anläggningskostnaderna uppkommer, men jag är av den meningen, att
de med stationens anläggning och drift förbundna ekonomiska riskerna
Kungl. Maj:ts proposition nr 372.
21
mer än väl uppvägas av stationens betydelse för befordrandet av våra
förbindelser med Nordamerika och stationens därav härflytande nytta för
vårt lands ekonomiska utveckling.
Telegrafstyrelsen har tänkt sig, att redan under innevarande år
skulle kunna utföras en del, huvudsakligen förarbeten för stationen men
att därför erforderligt belopp skulle kunna förskotteras av styrelsen av
omhänderhavande medel. För år 1921 har styrelsen äskat ett belopp av
7 miljoner kronor samt för år 1922 återstoden eller 3 miljoner kronor.
Emellertid, finner jag mig, med hänsyn till de rådande förhållandena
på lånemarknaden, ej kunna förorda, att större belopp än 2 miljoner
kronor nu äskas av riksdagen för anläggningens påbörjande. Vid bifall
härtill böra de i förslaget till riksstat för år 1921 bland inkomsterna under
rubriken »I. Fast upplåning» upptagna lånemedel höjas med samma belopp.
Trots den sålunda föreslagna nedsättningen av anslagsbeloppet för
år 1921 torde, under förutsättning att för ändamålet erforderliga medel
ställas till förfogande, möjlighet förefinnas för stationens färdigställande
till den tänkta tidpunkten.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels för anläggning av en radiostation för trafik
med Nordamerikas Förenta Stater för år 1921 anvisa
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, att utgå av
lånemedel,
dels och, vid bifall härtill, besluta, att de i förslaget
till riksstat för år 1921 bland inkomsterna under
rubriken »I. Fast upplåning» upptagna lånemedel skola
höjas med 2,000,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Gorm.