Kung!. Maj:ts Proposition Nr 352.

1

Nr 352.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till korpralen A. K. Wibergs änka och minderåriga barn;
given Stockholms slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att till korpralen August Konrad Wibergs änka Wilhelmina Katarina
Wiberg, född Hansson, och makarnas två minderåriga barn må — utan
hinder därav att korpralen Wiberg avlidit efter utgången av den i § 4
av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, angivna tid av två år från
det den sjukdom, vari han avlidit, blev känd — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill de enligt
grunderna för nämnda förordning kunna anses berättigade.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Bernh. Eriksson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 299 käft. (Nr 352—356.) - 987 20 1

2

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 352.

Angående
ersättning till
korpralen
A. K. Wibergs
änka och
minderåriga
barn.

Utdrag av protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens hen- statsministern Bkanting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

• Hansson.

Departementschefen, statsrådet Eriksson yttrade härefter:

»Uti § 1 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att,
därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, staten skall utgiva
ersättning jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning
utgives jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas
under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller från
det sjukdomen blev känd, utgiver staten, enligt § 4 mom. 3 a) och b) i
nämnda förordning, dels begravningshjälp med 75 kronor, dels ock till

KungI. Maj:ts Proposition Nr 352.

3

änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skadan uppkom, en
årlig- livränta av 180 kronor från dödsfallet, så länge Lön lever ogift,
och till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller födes
därefter i ett förut slutet äktenskap, en årlig livränta av 90 kronor
från dödsfallet, till dess det uppnått femton års ålder, dock att, där livräntor
till efterlevande skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de skola,
i förhållande till vad på en var livräntetagare belöper, till detta belopp
nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar.

I överensstämmelse med riksdagens därom fattade beslut hava genom
kungl. kungörelse den 20 augusti 1919 bestämmelser utfärdats
angående viss förhöjning för år 1919 av ersättning, som utgår jämlikt
förenämnda förordning den 18 juni 1909.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnplikt-slagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 februari 1920 dagtecknad
skrift har Wilhelmina Katarina Wiberg, född Hansson, änka efter
korpralen vid l:a eldarkompaniet nr 36 August Konrad Wiberg — med
förmälan att korpralen Wiberg avlidit under oktober 1919 i sjukdom
(lungtuberkulos), som han ådragit sig under sin militärtjänstgöring —
anhållit att utbekomma livränta för sig och sina två minderåriga barn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpraleu Wiberg avlidit
den 20 oktober 1919, efterlämnande änkan, född den 21 september
1889, och två barn, födda år 1914, resp. år 1915; samt att änkan
Wiberg är medellös och med eget arbete måste försörja sig och sina
barn.

Vidare inhämtas, att korpralen Wiberg i maj 1916 befunnits lida
av lungtuberkulos ävensom att riksförsäkringsanstalten i skrivelse till
stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona den 4 maj 1918
meddelat, att riksförsäkringsanstalten funnit Wiberg hava ådragit sig
ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning jämlikt
bestämmelserna i förberörda förordning den 18 juni 1909 kunde tillerkännas
honom.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 8 innevarande mars anfört
följande.

Korpralen Wiberg, vilken sedan början av maj månad 1916 varit
behäftad med lungtuberkulos, hade i nämnda sjukdom avlidit den 20 oktober
1919. Enligt skrivelse från riksförsäkringsanstalten hade korpralen
Wiberg ådragit sig sjukdomen under sådana förhållanden, att ersättning
med stöd av bestämmelserna i förenämnda förordning den

4

Departements chefens yttrande.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 352.

18 juni 1909 kunnat tillerkännas honom. På grund av bestämmelsen
i § 4 av nämnda förordning kunde änkan Wiberg — enär korpralen
Wiberg avlidit mer än två år efter det sjukdomen yppats — icke för
sig och sina minderåriga barn erhålla den ersättning, vartill hon eljest
varit berättigad enligt samma förordning. Av handlingarna i ärendet
inhämtades, att sökanden vore medellös. Av vad sålunda förekommit
syntes det marinförvaltningen, att åt änkan Wiberg och hennes barn
borde beredas understöd, motsvarande vad som skulle hava tillkommit
dem enligt ovan omförmälda förordning.

På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition till innevarande års riksdag föreslå riksdagen medgiva,
att till korpralen Wibergs änka och makarnas två minderåriga barn
finge — utan hinder därav att korpralen Wiberg avlidit efter utgången
av i § 4 av omförmälda förordning angivna tid av två år från det den
sjukdom, vari han avlidit, blivit känd — från beväringsmanskapets invalid-
och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill de enligt grunderna
för nämnda förordning kunde anses berättigade.

Uti avgivet utlåtande i ärendet den 12 mars 1920 har statskontoret
tillstyrkt marinförvaltningens förevarande hemställan.

Vad i ärendet sålunda förekommit synes mig innefatta goda skäl
för att något understöd beredes sökanden och hennes barn. Därvid
synes lämpligast, att, såsom marinförvaltningen föreslagit, medgivande
utverkas för sökanden och hennes barn att utbekomma ersättning enligt
förenämnda förordning den 18 juni 1909. Om ock någon rätt till ersättning
jämlikt berörda förordning icke tillkommer sökanden och hennes
barn, synes likväl staten av billighetsskäl icke böra undandraga sig att
till dem utgiva dylik ersättning och detta så mycket mindre som, enligt
vad jag inhämtat, vid den förestående revisionen av ifrågavarande förordning
sannolikt kommer att föreslås borttagande av den i § 4 av
förordningen nu stadgade tidsbegränsningen.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att till korpralen August Konrad Wibergs änka Wilhelmina Katarina
Wiberg, född Hansson, och makarnas två minderåriga barn må —
utan hinder därav att korpralen Wiberg avlidit efter utgången av den
i § 4 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, angivna tid av två år
från det den sjukdom, vari han avlidit, blev känd — från bevärings -

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 352.

manskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill de
enligt grunderna lör nämnda förordning kunna anses berättigade.);

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och''skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll- utvisar.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

>;

. ?v