Kung!. Maj:ts Proposition Nr 351.

1

Nr 351.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910; given Stockholms
slott den 23 januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att för sin del antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av
4 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 298 häft. (Nr 351.)

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

FÖRSLAG

till

LAG

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen
höga levnadskostnader i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet
att duplicera eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet
eller för prästerskapet eljest ökade utgifter — lönebelopp, som blivit med^illlämpning
av förut omförmälda grunder beräknat, finnas allt för ringa, må
vid löneregleringens fastställande, där Konungen så prövar skäligt, sådant
lönebelopp förhöjas, dock, för annan ort än Stockholm, ej med högre belopp
än, för kyrkoherdebeställning 1,000 kronor och för komministersbeställning
750 kronor, med iakttagande att ersättning för skyldighet att
duplicera ej må utgå med högre belopp än 600 kronor för duplikation
varje predikodag och 300 kronor för duplikation varannan predikodag.

Därest åter på grund av särskilda omständigheter det efter nämnda
grunder beräknade lönebeloppet skulle finnas i förhållande till det med
tjänsten förenade arbete allt för högt, må detsamma vid löneregleringens
fastställande minskas, dock ej med mer än 500 kronor för kyrkoherdebeställning
och 250 kronor för komministersbeställning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:

Enligt 1 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december
1910 skall varje i territoriell församling tjänstgörande kyrkoherde
och komminister erhålla, jämte fri bostad och eventuellt viss ersättning
för skjuts i tjänstärenden, lön i penningar så beräknad, att honom därigenom
beredes en efter tjänstegrad och ämbetsåligganden ävensom levnadskostnaderna
i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig
bärgning.

Avlöningen för vederbörande befattningshavare fastställes, särskilt beträffande
varje pastorat, av Konungen i enlighet med de i ovannämnda
löneregleringslag stadgade grunder. Sålunda fastställd lönereglering skall
tillämpas under 20 ecklesiastikår, räknade från det, då förut fastställd
lönereglering upphör att gälla (2 §).

Ändrad
lydelse av 4 §
i lagen om
reglering av
prästerskapets
avlöning

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

De allmänna grunderna för lönernas bestämmande finnas angivna i
o § av löneregleringslagen. Lönens grundbelopp skall utgöra 4,000 kronor
för kyrkoherde och 2,500 kronor för komminister. Härtill komma
efter folkmängd och areal beräknade fyllnadsbelopp. Det fyllnadsbelopp,
som tillkommer kyrkoherde med hänsyn till folkmängden, utgör 30 kronor
för varje fullt 100-tal personer av pastoratets folkmängd över 1,000 till
och med 3,000 och 40 kronor för varje överskjutande fullt 100-tal personer,
dock att härvid folkmängd i församling, där komminister på eget ansvar
under pastors tillsyn sköter kyrkobokföringen, icke medräknas. Såsom
fyllnadsbelopp efter areal erhåller kyrkoherde 50 kronor för varje fullt
100-tal kvadratkilometer av pastoratets areal i land till och med 1,000 och
100 kronor för varje överskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer, dock
att fyllnadsbelopp aldrig beräknas för större areal än tillhopa 10,000 kvadratkilometer.
Det fyllnadsbelopp, som tillkommer komminister med hänsyn
till folkmängden, utgör 15 kronor för varje fullt 100-tal personer över
1,000 i den eller de församlingar, för vilka komministern är anställd. Fyllnadsbelopp
efter areal utgår till komminister efter samma grunder som
till kyrkoherde, dock med iakttagande att, där flera komministrar finnas i
samma pastorat, beloppet beräknas för dem alla tillsammans till lika fördelning
mellan dem. Vid lönebeloppens fastställande skola senast tillgängliga
officiella uppgifter angående folkmängd och areal följas.

Skulle lönebelopp, som beräknats efter ovan angivna grunder, med
hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen höga levnadskostnader
i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet att duplicera eller
med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet eller för prästerskapet
eljest ökade utgifter — befinnas allt för ringa, medgives i 4 §
löneregleringslagen, att sagda belopp, där Konungen så prövar skäligt, må
förhöjas för kyrkoherdebeställning med högst 1,000 kronor och för komministersbeställning
med högst 750 kronor. Därest åter på grund av särskilda
omständigheter det enligt 3 § beräknade lönebeloppet" skulle befinnas
i förhållande till det med tjänsten förenade arbetet vara allt för högt,
må detsamma vid löneregleringens fastställande minskas, dock ej med
mer än 500 kronor för kyrkoherdebeställning och 250 kronor för komministersbeställning
(4 § 2 stycket).

I 5 § löneregleringslagen lämnas bestämmelser angående minimi- och
maximibelopp i fråga om lönerna för olika befattningshavare samt angående
fixa lönebelopp för innehavarna av vissa tjänster. Lön må ej utom i
vissa undantagsfall fastställas till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde
och 2,500 kronor för komminister. Högsta lönebelopp för kyrkoherde
med undantag av kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm

5

Kungl. Maj:In Proposition Kr 351.

är 8,000 kronor och för komminister 5,000 kronor. För domprost utgör
lönen lägst 8,000 och högst 10,000 kronor. Kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen
samt domprostarna i Uppsala, Lund och Göteborg skola erhålla
en lön av 10,000 kronor.

Jämlikt stadgande i 10 § löneregleringslagen kan församling med viss
kvalificerad majoritet — minst I * 3/i av församlingens hela rösttal efter röstvärdet
— besluta att höja den lön, som för viss tjänst bestämts i löneregleringsresolutionen.
Sådant beslut skall dock för att vinna bindande
kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

De fastställda lönerna bestridas enligt i 19 och 21 §§ löneregleringslagen
meddelade bestämmelser med avgifter, som med viss begränsning
utdebiteras inom pastoraten, samt med vissa andra till pastoratens förfogande
ställda inkomster, varjämte pastoraten under viss förutsättning erhålla
bidrag därtill från kyrkofonden.

Enligt 19 § skola till bestridande av ifrågavarande löner, i den mån
sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter
till belopp ej överstigande 3 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor
av hela inkomstbeloppet inom pastoratet, 2) arrenden av ecklesiastika löneboställen
med vissa angivna undantag, 3) avgälder av lägenheter, avsöndrade
eller upplåtna från boställen, som nyss sagts, ränta å medel, som vid
försäljning eller avstående för allmänt behov erhållits för sådant boställe
eller del därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet i pastoratet
avsedda medel med undantag av sådana, vilka skola tillgodokomma viss
tjänstinnehavare utöver lönen eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel,
utgående med ett efter vissa grunder beräknat belopp, samt
5) ytterligare församlingsavgifter till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet att,
om för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall av
kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet utom
beträffande lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att utgöra.

I skrivelse den 29 januari 1918 har Stockholms stads konsistorium
väckt förslag om sådan ändring av ovanberörda lagbestämmelser, att i
Stockholms stads territoriella församlingar lönen skall vara för kyrkoherde

— med undantag av kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingcn, vilkens lön
skulle bibehållas vid stadgat belopp av 10,000 kronor — 8,000 kronor och

för komminister 5,000 kronor; och har konsistoriet till stöd för denna
framställning anfört följande:

6

Kungl. Maj:ls Proposition AV 351.

I skrivelse till konsistoriet har den av kyrkoråden i Stockholms stads territoriella
församlingar utsedda kommittén för avgivande av förslag till ny lönereglering för de
i nyssnämnda församlingar anställda prästerskapet ävensom till ordnande av i sambau
därmed stående frågor i huvudsak framhållit följande.

Den nu pågående regleringen av prästerskapets löner inom den svenska kyrkankomme
att inom få år beröra de församlingar, som tillhörde Stockholms stad. I Bromma
församling utgiuge den nu gällande löneregleringen den 1 maj 1919, i Brännkyrkat
den 1 maj 1921, i Stockholms stads övriga territoriella församlingar utom Storkyrkor
församlingen och Katarina jämte Sofia den 1 maj 1925 samt i sist nämnda församlingad
den 1 maj 1926. Lag om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
bestämde i 3, 4, 5 och 10 §§, huru lönerna i de nya löneregleringarna skulle beräknas.
Men samma lag framställde ock i 1 § den allmänna grundsats, att varje tjänstgörande
kyrkoherde och komminister skulle erhålla förutom fri bostad m. m. »lön i penningar
så beräknad, att honom därigenom beredes eu efter tjänstegrad och ämbetsåligganden
ävensom levnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig
bärgning, utan att särskild ersättning för honom på grund av tjänsten åliggande
förrättningar må äga rum». Det hade icke kunnat undgå kommittén, att de löner,
vilka enligt sagda lags bestämmelser skulle vid stundande nya löneregleringar tillkomma
prästerskapet i Stockholms territoriella församlingar, i icke få fall skulle, även om
de uppginge till det i lagen satta maximibeloppet, komma att ganska betydligt understiga
de belopp, vartill de enligt nu gällande löneregleringar uppginge. Med hänsyn
därtill, att dessa löneregleringar, vilka delvis vore av ett ganska sent datum, icke kunde
anses bereda större förmåner än en anständig bärgning, och med hänsyn därjämte till
de oerhört stigande levnadsomkostnaderna och den därmed i samband stående sänkningen
av penningvärdet, ansåge kommittén, att den nedsättning av lönebeloppet, som
de nya löneregleringarna kommc att medföra, komme i strid med de i ovan omnämnda
lags 1 § uttalade allmänna grundsatser. Därom hade också Stockholms stads konsistorium
vidare uttalat sig i till Kungl. Maj:t ingivet den 6 mars 1917 dagtecknat yttrande
i anledning av den framställning, som gjorts av styrelsen för allmänna svenska
prästföreningen den 17 januari 1917. Men kommittén hade dessutom tagit i betraktande,
att lönerna för det i Stockholms territoriella församlingar tjänstgörande prästerskapet
skulle, om de fastställdes enligt bestämmelserna i gällande lag, komma att förete
ganska betydande ojämnheter, i det att lönerna i en del församlingar icke skulle
uppnå det tillåtna maximibeloppet. Om lagens avlöningsgrunder enligt 3 § följdes och
det i 4 § medgivna högsta lönetillskottet toges i beräkning, skulle eu lön av 8,000
kronor för år uppnås av kyrkoherdarna i de församlingar, vilka hade en folkmängd på
minst 9,000 personer, och en lön av 5,000 kronor för år av komministrarna i de församlingar,
vilkas folkmängd uppginge till 12,700 personer. I fyra av Stockholms territoriella
församlingar understege folkmängden redan nu endera eller båda av dessa siffror.
Den kyrkoskrivna folkmängden vore nämligen enligt senaste uppgifter:

i Storkyrkoförsamlingen......................................................... 9,844

i Jakobs församling............................................................... 8,118

i Klara » 12,316

i Bromma » 6,555 I

I de tre förstnämnda församlingarna befunne sig också folkmängden i ett fortgående
sjunkande, en vanlig företeelse i alla så kallade cityförsamlingar.

Ku »tgl. Maj.t.s Proposition Sr oöl.

7

Det kunde icke vara lämpligt eller rättvist, att präster, som tjänstgjorde i samma
stad och i samma ämbetsgrad, åtnjöte olika löner, i all synnerhet dä den tillåtna maximilönen
icke vore beräknad att bereda mer än anständig bärgning. Levnadsomkostnaderna
vore ju för dem alla lika, och ämbetsåliggandena kunde ej heller motivera olikhet
i löneförmåner, då de naturligtvis borde regleras genom inrättandet av ett större
antal prästerliga tjänster i de större församlingarna än i de mindre. Vad som i de
större församlingarna kunde åligga prästerna mer av expeditionsgöromål och förrättningar
uppvägdes då därav, att prästerna i de mindre församlingarna fingo mera predikoskyldighet.

Ett utjämnande av lönerna skulle visserligen kunna ske, om en sådan omreglering
företoges i den kyrkliga indelningen inom huvudstaden, som omnämndes i 2 och
23 §§ av sagda lag och som i det omnämnda syftet skulle bestå däri, att de fyra minsta
församlingarna utökades genom tillagda områden från angränsande församlingar.

En förberedande utredning i detta hänseende hade av kommittén verkställts, och
hade därav framgått, att en dylik överflyttning av områden skulle vålla betydande
olägenheter. Förutom den rubbning av de historiska gränserna för Stockholmsförsamlingarna,
som den skulle medföra och som av rena pietetsskäl borde undvikas, där den
ej vore alldeles nödvändig, skulle en sådan överflyttning, särdeles då den tydligen även
måste innebära en förändring av den nuvarande roteindelningen, uppriva hela den indelning,
som nu läge till grund icke blott för ordnande av en mängd kommunala angelägenheter
såsom hälsovård, fattigvård, polisväsende, taxering och uppbörd m. m., utan
ock för stadsfullmäktig- och riksdagsmannaval. En sådan omreglering skulle också
måhända på grund av de fortgående förändringarna i folkmängdsförhållandena behöva
göras om efter så kort tid som 20 år, och detta kunde ju ej heller vara lämpligt.

På grund av vad kommittén sålunda anfört hade kommittén tänkt sig, att ett
behövligt och önskligt utjämnande av prästlönerna i Stockholms stads territoriella församlingar
borde ske genom en sådan ändring i nu gällande lagstiftning, att kyrkoherdar
och komministrar i Stockholm tillförsäkrades den maximilön, som lagen för präster
i deras ställning tilläte.

Med anledning av vad kommittén sålunda framhållit får konsistoriet hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte för riksdag och kyrkomöte framlägga förslag om sådan ändring av
5 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, att till
andra stycket av denna § fogas följande tillägg:

»I Stockholms stads territoriella församlingar skall lönen vara för kyrkoherde
utom i nyssnämnda fall 8,000 kronor och för komminister 5,000 kronor.»

Skulle med anledning av allmänna svenska prästföreningens ovan omnämnda framställning
de i tredje stycket av sagda 5 § omnämnda maximilönerna komma att höjas,
vill konsistoriet tillika framhålla, att en däremot svarande höjning av lönerna för prästerskapet
i Stockholms stad givetvis hör inträda.

På grund av remiss har kammarkollegium över ifrågavarande framställning
låtit höra samtliga territoriella församlingar i Stockholm samt
lämnat övriga vederbörande inom församlingarna tillfälle att yttra sig,
varav ett flertal av kyrkoherdarna i församlingarna begagnat sig, ävensom
inhämtat den 13 april 1918 dagtecknat yttrande av överståthållarämbetet;

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

och hava samtliga de sålunda hörda tillstyrkt bifall till framställningen
eller förklarat sig icke hava något att erinra mot densamma.

För egen del har kollegiet den 26 april 1918 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört, bland annat, följande:

Kollegiet kan väl icke dela den till stöd för framställningen anförda åsikten, att
det under alla förhållanden icke vore lämpligt eller rättvist, att präster, som tjänstgjorde
inom samma stad och i samma ämbetsgrad, åtnjöte olika löner.

Emellertid torde nog kunna påvisas särskilda, i framställningen delvis angivna
skäl för att lönerna till präster i de där särskilt avsedda församlingarna i Stockholm
borde förhöjas utöver vad med de nuvarande bestämmelserna kunde ske. Därvid synes
i viss mån kunna göras gällande, att i de i framställningen omnämnda församlingarna
av så kallad citytyp vederbörande präster intaga eu sådan ställning och att dem åligger
ett, trots det mindre antalet kyrkoskrivna invånare i församlingen, så omfattande
arbete, att dessa förhållanden kunna motivera en dylik förhöjning. Beträffande Bromma
pastorat skulle till stöd för en dylik förhöjning jämväl kunna särskilt åberopas den
snabba utveckling, som kan förväntas där uppstå. Ävenledes torde de i 4 § i löneregleringslagen
avsedda särskilda förhållanden i övrigt göra sig gällande inom Stockholms
stads territoriella församlingar med en styrka, som skulle kunna giva skäl för
att i paragrafen angiven lönefvllnad borde bestämmas till belopp, högre än paragrafen
nu medgiver, givetvis dock alltid med de i 5 § stadgade maximigränser för avlöningen
i dess helhet.

Den ökning i lönerna, som ett bifall till framställningen skulle medföra, lär på
grund av den bevillningstaxerade inkomstens storlek inom de i framställningen omförmälda
Storkyrko-, Jakobs och Klara församlingar — år 1915 utgörande respektive
27,108,000, 46,921,000, och 32,120,000 kronor — komma att bestridas med församlingsavgifter,
utdebiterade enligt 19 § l:o) av berörda lag, och sålunda kyrkofonden i dessa
fall icke beröras av lagändringen. Inom Bromma församling, varest år 1915 den bevillningstaxerade
inkomsten utgjorde 3,500,000 kronor, komme, så vitt nu kan bedömas,
lagändringen åtminstone till en början att medföra, att avkastningen från därvarande
kyrkoherdeboställe skulle i högre grad än eljest tagas i anspråk för avlöningsändamål
inom pastoratet, samt kyrkofonden sålunda i motsvarande grad gå miste om inkomst
från samma boställe. På grund av den hastiga ekonomiska utvecklingen inom sistnämnda
församling skulle dock antagligen ganska snart lönerna till prästerskapet därstädes
komma att i sin helhet bestridas av uttaxerade medel.

De ekonomiska konsekvenserna av den ifrågasatta ändringen skulle sålunda till
övervägande grad komma att, såvitt angår nuvarande territoriella församlingar i Stockholm,
bäras av vederbörande församlingar.

Det förhållande, att församlingarna dock hava förklarat sig tillstyrka bifall till
framställningen och sålunda beredda att bära därav föranledd ökad utdebitering, synes
kollegiet utgöra ett synnerligen vägande skäl för att man icke borde motsätta sig en
ändring av löneregleringslagen i den riktning förslaget åsyftar. Emellertid och under
fasthållande av sin ovan uttalade åsikt, att det icke i allmänhet kan anses oriktigt,
att präster, som tjänstgöra inom samma stad och i samma tjänstegrad, åtnjuta olika
löner, anser kollegiet lagändringen ej böra givas den form eller det ovillkorliga innehåll
förslaget avser. Enligt detta skulle exempelvis, då nya församlingar inom Stockholms
stad uppkomme genom delning av äldre eller med staden i ecklesiastikt hänseende
inkorporerades församlingar, detta förhållande ovillkorligen medföra, att i dylik försam -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351. 9 -

ling anställd kyrkoherdes lön komme att utgöra 8,000 kronor och härvarande komministers
5,000 kronor. Särskilt i avseende å inkorporerade församlingar torde dock vara
olämpligt att, ehuru genom inkorporeringen prästerskapets ställning icke kan sägas bliva
förändrad, lönerna dock skulle höjas i och med blotta inkorporeringsbeslutet.

På grund av vad sålunda anförts håller kollegiet före, att på prövning i det särskilda
fallet bör bero, huruvida ifrågavarande höjning skall medgivas. Härigenom skulle
det omedelbara syftet med föreliggande framställning kunna vinnas utan att prästlöneregleringslagens
efter kollegiets förmenande lika riktiga som viktiga princip om lönernas
gradering inom vissa gränser, efter de särskilda förhållandena i varje pastorat, därför
behövde "vare sig formellt eller reellt rubbas. Ett stadgande av nu angivna innebörd
torde, såsom närmast sammanhängande med 4 § av berörda lag, lämpligen böra få sitt
uttryck genom ändring i denna och icke i 5 §.

Kollegiet har icke förbisett, att framställningar liknande den förevarande skulle
kunna tänkas framkomma även från andra bland de större städerna i landet, exempelvis
Göteborg, Malmö och Norrköping. Frånsett att initiativet till en motsvarande löneförhöjning
jämväl beträffande prästerskapet i dessa städer lämpligen synes böra utgå
från dem, vilka därav närmast beröres, torde emellertid de faktiska förhållandena inom
samma städer vara sådana, att en lagändring skulle beträffande dem äga verklig betydelse
endast för prästerskapet i inkorporerade församlingar, d. v. s. just sådaua, där
förhållandena regelmässigt icke torde vara av den beskaffenhet, att en höjning av prästerskapets
avlöning borde ske av nu ifrågavarande grunder. Med hänsyn till remissens
avfattning har kollegiet icke heller ansett sig böra genom inhämtande av yttranden i
vidare mån, än som skett, eller eljest nu taga initiativet till utsträckande av den ifrågasatta
lagändringens tillämplighet även å prästerskapet i andra än Stockholms stads
territoriella församlingar.

Under åberopande av vad ovan anförts får kollegium föreslå, att 4 § första stycket
i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 må erhålla ungefär
följande ändrade lydelse:

4 §•

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen höga levnadskostnader
i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet att duplicera eller med tjänstens
skötande förenad synnerlig besvärlighet eller för prästerskapet eljest ökade utgifter
— lönebelopp, som blivit med tillämpning av förut omförmälda grunder beräknat, finnas
allt för ringa, må vid löneregleringens fastställande, där Konungen så prövar skäligt,
sådant lönebelopp förhöjas, dödfc, för annan ort än Stodcholm, ej med högre belopp
än, för kyrkoherdebeställning 1,000 kronor och för komministersbeställning 750 kronor,
med iakttagande att ersättning för skyldighet att duplicera ej må utgå med högre
belopp än 600 kronor för duplikation varje predikodag och 300 kronor för duplikation
varannan predikodag.

Kyrkofondskommittén har i infordrat, den 27 maj 1918 dagtecknat
utlåtande i ämnet yttrat, bland annat, följande:

För att giva en åskådlig framställning av de fluktuationer, som den mantalsskrivna
folkmängden inom de 4 förutberörda Stockholmsförsamlingarna — Storkyrkoförsamlingen
samt Klara, Jakobs och Bromma församlingar — undergått på de senaste åren, hava
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 298 höft. (Nr 351.) 2

10

Kungl. Haj ds Proposition Nr 351.

de i Sveriges officiella statistik meddelade folkmängdsuppgifterna för åren 1910 samt
1914—1917 sammanställts till efterföljande tabell.

Folkmängden den 31

december år

1910

1914

1915

1916

1917

Storkyrkoförsamlingen ....

10,972

10,825

10,863

11,097

11,006

Klara församling.............

13.427

12,366

12 257

12,211

11,871

Jakobs församling...........

10,946

10,102

10,257

10,248

9.931

Bromma församling.........

4,684

5,713

6,212

6,833

7,777

Till komplettering av de i kammarkollegii utlåtande lämnade upplysningarna
angående inkomstbeloppen inom de 4 ovannämnda församlingarna har kyrkofondskommittén
vidare ansett sig böra meddela efterföljande uppgifter rörande inkomstbeloppen
enligt 1917 års taxeringar samt storleken av de belopp, som kunna uttagas i församlingsavgifter
jämlikt 19 § 1 mom. löneregleringslagen.

1

Taxerings-värde å fas-tighet.

Beräknad in-komst av
fastighet.

Beskattnings-bar inkomst
av kapital
och arbete.

Summa

inkomst.

Församlings-avgifter it 3
öre per 10
krona av in-komstbelop-pet.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Storkyrkoförsamlingen ............

64,275,400

3,213,770

_

51,810,990

_

55,024,760

_

165,074

_

Klara församling.....................

165,552,600

—

8,277,630

—

65,782,540

—

74,060,170

—

222,181

—

Jakobs församling ..................

167,930,600

—

8,396,530

—

123,432,200

—

131,828,730

—

395,486

—

Bromma församling ...............

•1,810,000

16,508,200

-

1) 108,600

2) 825,410

-

5,474,370

6,408,380

19,225

—

—

Beträffande Bromma har, efter vad kommittén inhämtat, kammarkollegium den
28 mars 1918 avgivit utlåtande över upprättat förslag till ny lönereglering för prästerskapet
därstädes. Enligt detta förslag, sådant det av kollegiet tillstyrkts, skulle i församlingen
finnas kyrkoherde med en lön av 7,120 kronor och eu komminister med lön
av 4,120 kronor, vardera lönen beräknad efter folkmängdssiffran vid slutet av år 1916
och med iakttagande av att högsta fyllnadsbelopp enligt 4 § löneregleringslagen utginge.
Med tillämpning av 1917 års folkmängdssifira torde lönerna kunna beräknas till
7,480 kronor och 4,255 kronor. I händelse av lönernas fixerande i överensstämmelse
med konsistoriets föreliggande förslag till 8,000 kronor och 5,000 kronor eller tillhopa

x) Jordbruksfastighet.
2) Annan fastighet.

11

Kungl. Maj:ts Proposition AV iföl.

13,000 kronor komma, såsom framgår av den bär förut intagna tablån, lönerna även i
Bromma att i sin helhet bestridas genom uttaxerade medel, understigande 3 öre för
varje tiotal kronor av inkomstbeloppet. Såvitt kommittén bar sig bekant, är nyssnämnda
löneregleringsförslag rörande Bromma ännu icke av Kungl. Maj:t prövat.

Innan kyrkofondskommittén går in på själva saken, tillåter sig kommittén erinra
därom, att kommittén på grund av särskilda remisser bär under handläggning framställningar
angående en allmän revision av författningarna rörande de prästerliga avlöningsförhållandena,
vilka framställningar åsyfta dels genomförandet av en allmän löneförbättring
för prästerskapet i riket och dels undanröjandet av vissa oegentligbeter och
orättvisor, som förmenats vara förenade med do på området nu gällande bestämmelserna.

Med dessa framställningar, vilka hittills måst skjutas åt sidan för behandling av
andra mera angelägna ämnen, såsom angående krigstidstillägg åt prästerskapet i de
nyreglerade pastoraten m. fl., har kommittén hittills endast förberedelsevis kunnat sysselsätta
sig, och lärer kommittén med hänsyn till sina övriga arbeten icke bliva i tillfälle
att slutligen yttra sig däröver under den närmaste framtiden.

Då den nu föreliggande frågan om ändring i prästlöneregleringslagen, så vitt
avser prästerskapets i Stockholm löneförmåner, äger sammanhang med nyssnämnda,
en mera omfattande revision avseende framställningar, uppstår det spörsmål, huruvida
ej den förra frågan rätteligen borde uppskjutas för att företagas i samband med de
senare. Till förmån härför skulle kunna sägas tala även den omständigheten, att förevarande
frågas räckvidd är synnerligen ringa. Såsom av konsistoriets skrivelse framgår,
utgår nu gällande lönereglering i Bromma församling den 30 april 1919, i Brännkyrka
församling den 30 april 1921, i stadens övriga territoriella församlingar med
undantag av Storkyrko- samt Katarina och Sofia församlingar den 30 april 1925 samt
i sistnämnda tre församlingar den 30 april 1926. De av huvudstadens församlingar,
varest, på sätt i konsistoriets skrivelse närmare angives, folkmängden sannolikt icke
kommer att vara så stor att, med tillämpning av nu gällande bestämmelser, prästerskapets
löner vid meddelande av ny lönereglering skulle uppnå stadgat maximum, äro
till antalet fyra, nämligen Jakobs och Bromma, där såväl kyrkoherde- som komministerslönerna,
samt Storkyrkoförsamlingen och Klara, varest endast komministerslönerna
skulle stanna under maximum.

Emellertid torde någon vidare betänklighet icke böra möta mot att särskilt för
sig upptaga till avgörande nu föreliggande fråga. Den föreslagna lagändringen innebär
nämligen icke någon ändring i grunderna i prästlöneregleringslagen. Dennas 5 § upptager
redan nu grundsatsen om eu till visst belopp fixerad lön för vissa präster; förslaget
innebär allenast en utsträckning av denna grundsats. Förändringen är vidare
endast av mycket lokal och begränsad omfattning. Den kan således ej sägas vara av
prejudicierande betydelse för andra frågor rörande ändring i prästlöneregleringslagen.

Såsom av den av kommittén lämnade redogörelsen framgår, skulle beträffande
såväl de tre äldre församlingarna som Bromma församling de medel, vilka i första band
skola användas till prästerskapets avlöning, eller de jämlikt 19 § 1 mom. löneregleringslagen
utdebiterade församlingsavgifterna av högst 3 öre för varje tiotal kronor av
inkomstbeloppet mer än väl räcka till för gäldande av den av löneförhöjningen föranledda
utgiftsökningen. Denna skulle alltså helt stanna på församlingen och ej i någon
mån inverka på kyrkofondens ställning. Församlingarna hava även genom att tillstyrka
förändringen förklarat sig villiga att åtaga sig nämnda ökade utgift.

Förbises bör ej heller att. därest den nuvarande kristiden eller dess verkningar

12

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 351.

fortfara, när spörsmålet om den ifrågasatta allmänna revisionen av de prästerliga aviöningslagarna
föreligger i slututrett skick, med detta spörsmåls framläggande till prövning
av riksdag och kyrkomöte måhända anses böra anstå, till dess att kristidens verkningar
åtminstone i huvudsak upphört — något som skulle medföra uppskov på eu
synnerligen oviss tid. Den nu föreliggande frågan skulle under sådan förutsättning,
om den sammankopplades med den föreslagna allmänna revisionen, med stor sannolikhet
icke kunna vinna sin lösning förr än efter det de nya löneregleringarna redan
blivit verkställda inom de församlingar, som av förslaget beröras.

Vad därefter angår själva saken, måste kommittén, lika med kammarkollegium,
ställa sig avvisande mot den till stöd för framställningen anförda åsikten, att det i och
för sig icke vore lämpligt eller rättvist, att präster, som tjänstgjorde inom samma stad
och i samma ämbetsgrad, åtnjöte olika löner.

Däremot finner kommittén den prästerliga tjänstgöringen inom församlingarna i eu
stad sådan som Stockholm vara av den beskaffenhet, att folknumerärens inflytande på
arbetets omfattning är av mindre inverkan här än på flertalet andra orter. Även i en
mindre folkrik Stockholmsförsamling lärer det arbete, som åligger den särskilde prästen,
vara föga mindre ansvarsfullt och utslitande än arbetet i en folkrikare, förutsatt att i
de särskilda församlingarna antalet präster lämpas efter folkmängden. I vilketdera
fallet som helst lära arbetsuppgifterna för den nitiske tjänstinnehavaren vara av den
omfattning, att de snarare över- än understiga även en arbetsförmåga med höga anspråk.

Med skäl kan också från huvudstadens församlingar framställas fordran på att
avlöningen för deras prästerskap fastställa till sådant belopp, att församlingarna måtte
kunna tillförsäkra sig högt kvalificerade innehavare av de prästerliga befattningarna,
särskilt kyrkoherdetjänsterna. — Denna strävan att för huvudstaden förvärva präster
av dylik kvalifikation har erkänts som berättigad genom andra anordningar, såsom genom
att beträffande Stockholmsbeställningarna bevilja ansökningsrätt för präster från
hela riket.

De skäl, som kunna åberopas till förmån för förändringen, hänföra sig uppenbarligen
i första hand till de så kallade cityförsamlingarna.

Möjligen kunde anses, att, såsom även kollegiet antytt, förhållandena inom de
inkorporerade församlingarna — i förevarande fall kan endast Bromma komma i betraktande,
då Brännkyrka äger sådan folkmängd, att maximilönerna ändock skulle uppnås
— skulle vara så pass olikartade mot dem inom de gamla stadsförsamlingarna,
att den ifrågasatta likheten i avseende å avlöningen ej vore för de förra påkallad.
En dylik uppfattning torde, så vitt angår Stockholm, ej vara befogad. De inkorporerade
församlingarna hava nämligen till stor del karaktär av förstadsorter med därav
föranledda särskilda förhållanden, som ingalunda förminska utan måhända snarare öka
prästerskapets arbete. Bromma har för övrigt undergått och måste förväntas komma
att även framdeles undergå så stor utveckling i avseende å folkmängden, att med hänsyn
härtill möjligheten att för prästerskapet fastställa högre löner än som skulle följa
av det nuvarande invånarantalet framstår såsom synnerligen önskvärd.

Ur nu angivna synpunkt torde det med fullt fog kunna åberopas såsom både
lämpligt och rättvist, att de i Stockholms stads territoriella församlingar tjänstgörande
prästerna, med det redan angivna undantaget för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen,
böra inom samma ämbetsgrad erhålla lika löner, utgörande 8,000 kronor för kyrkoherde
och 5,000 kronor för komminister, fri bostad eller hyresersättning oberäknat,
vilka belopp, helt och hållet frånsett den nu rådande dyrtiden, icke heller för de nu
ifrågavarande prästerna kunna anses för höga.

13

Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 351.

Det angivna syftet att bereda prästerna i Stockholms städs territoriella församlingar
lika löner inom samma ämbetsgrad hava konsistoriet och kollegiet sökt vinna på
olika vägar. De av dessa myndigheter framlagda förslagen skilja sig, såsom av den
lämnade redogörelsen även framgår, icke endast till formen utan även i konstitutivt
hänseende. Konsistoriet har föreslagit till siffran fixa belopp för samtliga präster, under
det kollegiet tillstyrkt vidgad befogenhet att i det särskilda fallet genom beräknande
av fyllnadsbelopp med hänsyn till särskilda förhållanden, varom i 4 § löneregleringslagen
förmäles, kunna, när skäl därtill föreligga, intill stadgat maximum — sammanfallande
med de av konsistoriet förordade ffxa beloppen — förhöja lönebelopp, som,
beräknat efter de i 3 § angivna grunder, befunnits allt för ringa.

För sin del ansluter sig kommittén i huvudsak till konsistoriets förslag.

De av kammarkollegium däremot framställda erinringarna synas med hänsyn till
nu föreliggande fall sakna betydelse. Erinringar av jämförelsevis större vikt synas
däremot kollegiets eget förslag till lösning av frågan vara ägnat att framkalla. Detta
senare förslag leder i själva verket till målet endast på en omväg. Då den i ärendet
föreslagna ändringen innebär ett speciellt undantag från huvudregeln om prästlönernas
beräknande, bör den hänföra sig icke till 4 §, vilken innehåller allmängiltiga bestämmelser
rörande riket i sin helhet, utan till 5 §, som just upptager med den nu ifrågasatta
bestämmelsen jämförliga undantagsbestämmelser, avseende särskilda prästerliga
tjänster.

På grund av det anförda tillstyrker alltså kommittén införande i 5 § i lagen om
reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 av ett tillägg i överensstämmelse
med det av Stockholms stads konsistorium framställda förslaget, dock att för
sammanhangets skull någon jämkning i den av konsistoriet föreslagna avfattningen
lämpligen torde böra vidtagas på det sätt, att i paragrafens andra stycke bestämmelsen
om lönen för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen uteslutes ur sitt nuvarande sammanhang
och sammanföres med den nya bestämmelsen om lönerna för det övriga prästerskapet
i Stockholm.

V ad de hörda ämbetsverken och kyrkofondskommitten anfört rinner
jag utgöra tillräckligt stöd för vidtagande redan nu av eu lagändring i
syfte att skapa möjlighet att bereda samtliga ordinarie präster i Stockholms
stads territoriella församlingar löner, som äro avvägda med hänsyn till de
särskilda förhållandena därstädes. Kungl. Maj:t skulle härigenom vid bestämmandet
av lönerna för dessa präster icke bliva bunden av de i 4 § av
lagen om reglering av prästerskapets avlöning nu givna föreskrifterna för
beräknande av avlöningsbeloppen utan oberoende härav kunna inom de i
lagen fastställda maximigränserna bestämma lönerna till högre belopp.
Någon tvekan med hänsyn till kyrkofonden kan icke företinnas, då genom
denna lagändring några ökade krav icke ställas på denna fond.

Beträffande sättet för införande i lagen angående reglering av prästerskapets
avlöning av en bestämmelse i angivet syfte hava. såsom framgår
av det förut anförda, olika förslag framställts. Med hänsyn till möjligheten
av en efter olika förhållanden anpassad tillämpning av stadgandet,

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

därest det utav kammarkollegium framställda förslaget genomföres, ansluter
jag mig till detsamma. Ändringen bör således avse 4 § i berörda lag.

Vad angår den i det föregående omnämnda nya löneregleringen för
prästerskapet i Bromma pastorat får jag erinra därom, att genom resolution
den 26 april 1918 fastställts sådan lönereglering att träda i kraft den 1 maj
1919 och gälla till och med den 30 april 1939, dock att, därest beslut
angående ändring av den kyrkliga indelningen beträffande pastoratet under
nämnda tid bleve meddelat, löneregleringen ej skulle gälla längre än
till dess sådant beslut ginge i verkställighet. I resolutionen föreskrevs, att
kyrkoherden och komministern i pastoratet skulle åtnjuta löner med respektive
7,480 och 4,165 kronor, sålunda med belopp, som särskilt beträffande
komministern betydligt understiga de i löneregleringslagen fastställda
maximilönerna. Skulle jämlikt berörda stadgande angående löneregleringens
giltighetstid någon ändring av densamma göras före den 30 april 1939,
torde en höjning av dessa löner då kunna ske, därest nu avsedda lagändring
genomföres.

Sedan departementschefen härefter erinrat, att den ifrågasatta lagändringen
erfordrade jämväl kyrkomötets bifall, uppläste han det av kammarkollegium
framlagda lagförslaget och hemställde, att förslaget måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sixten Carlborg.

Stockholm 1920, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

900516