Kungl. Maj:t.s Proposition Nr 350.

1

Nr 350.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
nordiska museet för beredande av tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åt viss personal; given Stockholms
slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

anvisa å tilläggsstat för år 1920

dels för beredande av tillfällig löneförbättring under år 1920 åt nordiska
museets personal, med undantag av vakt- och arbetarpersonalen vid
friluftsavdelningen å Skansen, ett förslagsanslag, högst 13,725 kronor, att
efter Kungl. Maj:ts bestämmande utgå i huvudsaklig enlighet med de
föreskrifter, som beträffande motsvarande befattningshavare inom den civila
statsförvaltningen må varda gällande för år 1920;

dels ock för beredande under år 1920 av dyrtidstillägg åt nordiska
museets personal, med undantag av vakt- och arbetarpersonalen vid friluftsavdelningen
å Skansen, ävensom åt personalen vid livrustkammaren, i den
mån avlöningarna åt sistnämnda personal ej utgå direkt av statsmedel,
ett förslagsanslag å 111,000 kronor, att utgå under iakttagande i tillämpliga
delar av de grunder, som äro eller kunna varda bestämda beträffand
dyrtidstillägg under år 1920 åt befattningshavare i statens tjänst.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 297 höft. (Nr 350.)

1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Anslag till
nordiska mnseet
för beredande
av tillfällig
löneförbättring
och
dyrtids tillägg
åt viss personal.

Dyrtidstill l»gg -

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majrb
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1920.

Nä rvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Löfgren,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde därefter:

Vid anmälan den 7 januari 1920 av anslagsbehoven under tilläggsstatens
till riksstaten för år 1920 åttonde huvudtitel hemställde jag, det
Kung]. Maj:t täcktes, i avbidan på proposition angående beredande under
år 1920 av dyrtidstillägg åt nordiska museets personal, för ändamålet
beräkna å nämnda tilläggsstat ett förslagsanslag, högst, å 96,000 kronor.
Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen. Jag anhåller nu
att få återkomma till denna fråga.

Till nordiska museet har riksdagen under en lång följd av år beviljat
anslag å extra stat. Detta anslag utgick för vart och ett av åren 1914
—1918 med 80,000 kronor och höjdes för år 1919 till 120,000 kronor.
Denna höjning var motiverad av de ökade kostnaderna för museet på grund
av dyrtiden. Till en viss del lågo dessa ökade kostnader, 40,000 kronor,
å utgifterna för bränsle och belysning, men ett belopp av omkring 21,000
kronor avsåg ökade utgifter för avlöningar. För år 1920 utgår anslaget
med samma belopp, 120,000 kronor, och för år 1921 har detsamma av

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Kungl. Maj:t föreslagits höjt till 126,550 kronor, vilken sistnämnda höjning
avser att bereda likställighet i avlöningshänseende mellan viss museets
vaktinästarpersonal och motsvarande befattningshavare inom statsförvaltningen
i övrigt.

Under de senare åren hava jämväl av statsmedel anvisats anslag för
beredande av dyrtidstillägg åt museets personal. I avseende å vad härutinnan
för år 1918 åtgjorts tillåter jag mig hänvisa till de upplysningar,
som lämnats i det Kungl. Maj:ts proposition nr 378 till 1919 års lagtima
riksdag bifogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden.
För år 1919 har riksdagen på tilläggsstat för samma år för detta
ändamål anvisat ett förslagsanslag, högst, å 93,100 kronor. Verkställda
beräkningar hade som resultat givit en summa av 114,100 kronor, men i
betraktande av ovanberörda för år 1919 vidtagna ökning av det så att säga
ordinarie anslaget till museet, av vilken höjning omkring 21,000 kronor
avsetts till ökade avlöningar, hade summan funnits böra begränsas med
sistnämnda belopp till 93,100 kronor. Detta anslag ställdes genom beslut
den 19 juni 1919 till förfogande av nordiska museets nämnd att utbetalas
med iakttagande i tillämpliga delar av de grunder, som genom kungörelsen
den 30 maj 1919 (nr 262) fastställts att gälla för tilldelande av dyrtidstillägg
under år 1919 åt befattningshavare i statens tjänst.

Framställning föreligger nu från nordiska museets nämnd angående
beredande av dyrtidstillägg jämväl under år 1920 åt museets personal.

I skrivelse den 23 augusti 1919 har museets nämnd anfört följande:

Till åtlydnad av det vid dyrtidsanslaget för år 1919 fastade villkoret låter nordiska
museets nämnd under år 1919 till museets tjänstemän samt till vakt- och arbetspersonal
vid museet, vederbörande personal vid livrustkammaren däri inberäknad,
utbetala dyrtidstillägg enligt de grunder, som fastställts att gälla genom den nämnda
kungörelsen av den 30 maj 1919, vilket med 147 såsom indextal kommer att draga
en kostnad för hela år 1919 av:

för museets tjänstemän (däri inberäknat två

pensionärer) ........................................... kronor 62,700:40

för vakt- och arbetspersonal ........................... » 38,516:20

för livrustkammaren.......................................... » 14,798: —

tillsammans uppgående till kronor 116,014:60

Under åberopande av 1919 års riksdags beslut anhåller nämnden om
framställning till 1920 års riksdag angående beviljande av anslag för år
1920 för möjliggörande av utbetalande av dyrtidstillägg åt museets personal
enligt samma grunder, som komma att gälla för tilldelande av dyrtidstillägg
under år 1920 åt befattningshavare i statens tjänst.

4

Departe mentschefen -

Kargt. Maj.is Proposition Nr 350.

Förslaget angående beredande av dyrtidstillägg för år 1920 åt nordiska
museets personal anser jag mig böra understödja. Jag frånser härvid
den vid friluftsavdelningen å Skansen anställda personalen, vilken i
anslutning till den uppfattning, som inom 1919 års riksdag gjorts gällande,
ej bör ifrågakomma till dyrtidstillägg av statsmedel. Vad det erforderliga
anslagsbeloppet beträffar, hava inom ecklesiastikdepartementet beräkningar
verkställts med utgångspunkt dels beträffande första halvåret av år 1920
från nu gällande grunder för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare,
dels ock i avseende å senare halvåret av år 1920 från de av Kungl. Maj:t
föreslagna grunderna för enahanda dyrtidstillägg från och med den 1 juli
1920. Dessa beräkningar — varvid behörig hänsyn jämväl tagits till tillfällig
löneförbättring — giva vid handen, att beträffande den vid nordiska museet
å Lejonslätten anställda personalen skulle dyrtidstillägget för år 1920 uppgå
till i runt tal 125,000 kronor. Vad åter personalen vid livrustkammaren
angår, utgår, som bekant, en väsentlig del av dess avlöningar direkt av
statsmedel och således icke av nordiska museets medel. Dyrtidstillägg å
denna del synes mig otvivelaktigt böra utgå ur det under åttonde huvudtiteln
föreslagna förslagsanslaget till dyrtidstillägg för år 1920 åt befattningshavare
i statens tjänst, därvid det högre procenttal, varmed dyrtidstillägget
utgår å avlöningsbelopp, uppgående till högst 100 kronor för
månad, torde böra gäldas av nämnda anslag. Däremot bör å den del av
avlöningarna åt livrustkammarens personal, som utbetalas av museets medel,
dyrtidstillägg nu beräknas att ingå i det anslag, som för samma ändamål
kan beviljas nordiska museets tjänstemän. Enligt en approximativ beräkning
kan dyrtidstillägget å denna sistnämnda del uppskattas till omkring

7.000 kronor. Sammanlagda beloppet, som nu skulle erfordras, utgör
alltså 132,000 kronor. I anslutning till de beräkningar, som föregående
år gjorts i fråga om motsvarande anslag, skulle emellertid från sistnämnda
belopp dragas en summa av 21,000 kronor, vilken summa motsvarade
en år 1918 beviljad höjning, avseende avlöningar, i det sedan flera år beviljade
extra anslaget till nordiska museet. Det erforderliga beloppet skulle
alltså uppgå till 111,000 kronor. Att i statsverkspropositionen räknats
med ett väsentligt mindre belopp, 96,000 kronor, har berott därpå, att
man vid tidpunkten för statsverkspropositionens avgivande ansåg sig böra
räkna med en summa, motsvarande i stort sett det belopp, som enligt
vad nordiska museets nämnd uppgivit, faktiskt utbetalats i dyrtidstillägg
under år 1919. Medel till täckande av den nu uppkomna skillnaden,

15.000 kronor, torde, efter vad jag inhämtat, kunna beredas å tilläggsstaten.
I allt fall synes mig det anslag, jag ämnar föreslå, böra äga natur av
förslagsanslag, och utgå under villkor, att samma grunder i avseende å

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

dyrtid stillägget iakttagas som beträffande dyrtidstillägget åt statens befattningshavare.

Härjämte har till Kungl. Maj:t inkommit framställning från nordiska
museets nämnd angående beredande av tillfällig löneförbättring för år
1920 åt museets personal i anslutning till vad kunde komma att i detta
hänseende beviljas befattningshavare i statens tjänst. Till ledning för bestämmande
av anslagets storlek har nämnden överlämnat en förteckning över

Nordiska museets tjänstemän år 1920.

Grundlön.

1 styresman och chef .................................... 9.000: —

1 ekonomichef................................................ 8.000: —

3 intendenter........................... (å 6,300: —) 18.900: —

4 amanuenser........................... (å 3,000: —) 12,000: —

5 kvinnl. amanuenser av 1 gr. (å 2.000: —) 10.000: —

2 » » » » » (å 1,800: —) 3 600: —

6 » » » 2 » (å 1,600: -) 9,600: —

1 * amanuens » » » (å 1,200: —) 1,200: —

1 bokhållare ................................................... 2 500: —

74,800: —

Löneförbättring enligt kungörelserna
den 27 juni 1919 och
den 20 september 1919.

(å 1.000:

-)

(å 750:

-)

(å 350:

-)

(å 350:

—)

(å 350:

-)

(å 350:

-)

1,200

—

1.000

—

3,000

—

3,000

—

1,750

—

700

—

2,100

—

350

—

625

—

13,725

—

Over denna framställning har statskontoret den 6 februari 1920 avgivit
infordrat utlåtande, vari anförts följande:

Vad först angår museinämndens hemställan om statsanslag till beredande under
år 1920 åt vissa befattningshavare vid museet av tillfällig löneförbättring efter enahanda
grunder, som kunna varda fastställda beträffande dylik löneförbättring under
nämnda år för viss personal inom den civila statsförvaltningen, synes, det syftemål,
nämnden därmed velat vinna, nämligen att bereda ifrågavarande befattningshavare vid
museet samma avlöningsförmåner, som tillkomma motsvarande befattningshavare i statens
tjänst, stå i full överensstämmelse med den ståndpunkt, som i fråga om^avlöning
åt personal vid museet förut intagits av riksdagen I anslutning till denna ståndpunkt
har ock Kungl. Maj:t föreslagit den nu samlade riksdagen, ej mindre i statsverkspropositionen
och propositionen angående tilläggsstaten för år 1920 att bevilja medel till
lönetillägg för åren 1920 och 1921 åt vaktmästare vid livrustkammaren och nordiska
museet, än även i den senare av nämnda propositioner att, i avbidan pa proposition
angående tillfällig löneförbättring för år 1920 åt befattningshavare vid livrustkammaren,
för ändamålet beräkna på tilläggsstat för samma år ett förslagsanslag, högst å
2,000 kronor.

Vid sådant förhållande och då, enligt vad statskontoret inhämtat, någon förbättring
icke inträffat i det tryckta ekonomiska läge, i vilket nordiska museet befunnit
sig under de senaste åren, har statskontoret icke något att erinra mot att anslag av
statsmedel anvisas för beredande jämväl åt nu ifrågavarande befattningshavare vid

Tillfällig

löneförbätt ring.

Departe mentschefen.

6 Kuugl. Maj:ts Proposition Nr 350.

museet av tillfällig löneförbättring för år 1920, att utgå i tillämpliga delar efter enahanda
grunder, som kunna varda i sådant avseende fastställda beträffande motsvarande
befattningshavare i statens tjänst.

Statskontoret anser sig härvid böra omnämna, att, enligt av museets styresman
till statskontoret lämnad upplysning, de a en föreliggande framställning bifogad förteckning
över museets tjänstemän år 1920 upptagna kvinnliga amanuenser av första
och andra graden med avseende å det dem påvilande arbete närmast äro att jämställa,
de av första graden med kvinnligt biträde av tredje graden hos de i Kungl. Maj:ts
kungörelse den 19 juni 1919, nr 507, omförmälda ämbetsverk och myndigheter samt
de av andra graden med kvinnligt biträde av andra graden vid sagda ämbetsverk och
myndigheter, vadan alltså, i betraktande av att de till nämnda kvinnliga amanuenser
utgående årsavlöningar, högst 2,000 kronor för amanuens av första graden och högst
1,600° kronor för amanuens av andra graden, med minst 400 kronor understiga begynnelseårsavlöningarua
för omförmälda kvinnliga biträden i statens tjänst av respektive
tredje och andra graderna, det icke synes vara något att erinra mot den å nyssnämnda
förteckning för en var av bemälda amanuenser upptagna tillfälliga löneförbättring av
350 kronor för år, med vilket belopp sådan löneförbättring utgått till meranämnda
statsanställda kvinnliga biträden under år 1919.

Vad angår nämndens senare framställning anser jag den förtjänt av
bifall. Densamma står, såsom statskontoret erinrat, i full överensstämmelse
med den ståndpunkt, som förut intagits i fråga om avlöning av
nordiska museets personal och vilken jag förut varit i tillfälle att ytterligare
framhålla, då jag tillstyrkt beredande av tillfällig löneförbättring
för år 1920 åt befattningshavare vid livrustkammaren. I likhet med vad
jag i fråga om sistnämnda tjänstinnehavare tillstyrkt, synes mig ett särskilt
anslag böra för ändamålet anvisas å 1920 års tilläggsstat. Beträffande
anslagets storlek har jag intet att erinra mot vad därutinnan från
nämndens sida föreslagits, då detta överensstämmer med beräkningsgrunderna
för tillfällig löneförbättring åt statens befattningshavare för innevarande
. år. Något belopp är för ändamålet icke beräknat i statsverkspropositionen,
men torde, efter vad jag inhämtat, därför erforderliga medel
kunna å riksstaten beredas. Jag vill till sist allenast erinra, att ovanberörda
anslag till dyrtidstillägg är beräknat med hänsyn till den nu ifrågasatta
tillfälliga löneförbättringen. I överensstämmelse med vad som föreslagits
beträffande dyrtidstillägg, är i fråga om sagda löneförbättring undantag
gjort för vakt- och arbetarpersonalen å Skansen.

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

anvisa på tilläggsstat för år 1920

dels för beredande av tillfällig löneförbättring under

år 1920 åt nordiska museets personal, med undantag av

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

vakt- och arbetarpersonalen vid friluftsavdelningen å
Skansen, ett förslagsanslag, högst 13,725 kronor, att efter
Kungl. Maj:ts bestämmande utgå i huvudsaklig enlighet
med de föreskrifter, som beträffande motsvarande befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen må varda
gällande för år 1920;

dels ock för beredande under år 1920 av dyrtidstillägg
åt nordiska museets personal, med undantag av
vakt- och arbetarpersonalen vid friluftsavdelningen å
Skansen, ävensom åt personalen vid livrustkammaren, i
den mån avlöningarna åt sistnämnda personal ej utgå
direkt avstatsmedel, ett förslagsanslag å 111,000 kronor,
att utgå under iakttagande i tillämpliga delar av de
grunder, som äro eller kunna varda bestämda beträffande
dyrtidstillägg under år 1920 åt befattningshavare i statens
tjänst.

Till vad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.