Kungi. Maj. ts proposition Nr 34.
1
Nr 34.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
till efterlevande till vissa vid kanonbåten Gunliilds minsprängning
omkomna personer; given Stockholms slott den
16 januari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
dels att avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölanders trolovade
Berta Alexandra Fredriksson må erhålla understöd, såsom om lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, varit å henne tillämpliga;
dels att avlidne värnpliktige Karl Hugo Anderssons trolovade
Augusta Davida Nordqvist må erhålla understöd, såsom om nyssnämnda
förordning den 18 juni 1909 varit å henne tillämplig;
dels att avlidne reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Walls moder
Agnes Wall, född Ljungberg, avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin
Sjölanders farmoder Emma Kristina Sjölander, född Ternström, och avlidne
värnpliktige Ernst Eugen Anderssons moder Augusta Erika Andersson,
född Lind, må, så länge de leva ogifta, å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, Agnes Wall med 300 kronor, Emma
Kristina Sjölander med 150 kronor och Augusta Erika Andersson med
180 kronor, samtliga understöd att utgå från och med den 1 oktober
1918;
dels att avlidne korpralen Karl Louis Bohmans fader Carl August
Bohman må från och med den 1 oktober 1918 under sin återstående
livstid å allmänna'' indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 300
kronor;
dels ock att till en var av efterlevande föräldrar — eller, så länge
båda föräldrarna leva, till dem gemensamt — till 2:a klass sjömannen
Gustaf Robert Johansson samt värnpliktige Johan Persson, Hugo
Daniel Pettersson, Johan Selim Valdemar Carlsson, Erik Gerhard Alman
och Hans Verner Vahlberg må från och med den 1 oktober 1918 å allBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 28 käft. (Nr 34—33.) 229 20 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
manna indragningsstaten utgå, till Johanssons föräldrar ett årligt understöd
av 300 kronor samt till Perssons, Petterssons, Carlssons, Almans
och Yahlbergs föräldrar ett årligt understöd av 180 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
j
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 34.
3
Utdrag av protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
januari 1920.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter
följande.
Vid kanonbåten Gunhilds förolyckande den 24 september 1918 till
följd av minsprängning under pågående arbete med minsvepning för
flottans räkning omkommo följande å kanonbåten tjänstgörande personer,
nämligen:
reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Wall,
korpralen Bertil Johansson,
)) Karl Louis Bohman,
2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölander,
» » » Carl Fredrik Forsberg,
» » » Gustaf Robert Johansson,
3:e D » Karl David Carlsson,
värnpliktige Karl Hj. Vilmer Johansson,
» Johan Persson,
» Karl Hugo Andersson,
» Hugo Daniel Pettersson,
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
Ämbetsskrivelse
den 26 september
1918
m. m.
Marinförvaltningens
yttrande
den 5
december
1918.
värnpliktige Johan Selim Valdemar Carlsson,
)> Gustaf Engelbrekt Leander,
b Erik Gerhard Alman,
b Ernst Eugen Andersson,
» Hans Verner Vahlberg och
b Karl Gösta Björklund.
Genom ämbetsskrivelse den 26 september 1918 anmodades marinförvaltningen
att verkställa utredning samt inkomma med yttrande och
förslag i fråga om de särskilda åtgärder, som eventuellt borde företagas
för beredande av understöd eller pension åt efterlevande till de vid
minsprängningen av nämnda kanonbåt omkomna personerna.
För att tagas i övervägande vid fullgörandet av det marinförvaltningen
sålunda meddelade uppdraget har vidare den 7 oktober 1918 till
ämbetsverket överlämnats en av korpralen Bohmans fader Carl August
Bohman ingiven ansökan om pension eller understöd.
Sedermera har genom remiss den 2 november 1918 marinförvaltningens
utlåtande infordrats över eu av Augusta Davida Nord qvist ingiven
ansökning om understöd eller pension efter hennes vid kanonbåtens
förolyckande omkomne trolovade, värnpliktige Karl Hugo Andersson.
Handlanden Albert Malmgren i Göteborg har dessutom till marinförvaltningen
inkommit med två särskilda skrivelser angående understöd
till den vid kanonbåtens minsprängning omkomne reservunderlöjtnanten
Malis moder och syster.
Marinförvaltningen bar den 5 december 1918 avgivit det i ärendet
infordrade yttrandet samt därvid anfört bland annat följande.
Med hänsyn till de omständigheter, under vilka förutnämnda personer
ljutit döden, syntes det icke vara billigt eller ens förenligt med
statsverkets egna intressen att låta det stanna vid de ersättningar, som
kunde komma att utgå till de förolyckades efterlevande i enlighet med
föreskrifterna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.
Vid övervägande av de grunder, varefter olycksfallsersättning borde
i nu ifrågakomna fall utgå, både marinförvaltningen funnit sig böra föreslå,
att de av statens krigsförsäkringskommission antagna försäkringsvilikör
måtte komma till tillämpning.
Enligt § 7 av nämnda försäkringsvillkor skulle, i händelse olycksfall
medfört döden och direkt förorsakats genom beskjutning, minor och
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
torpeder, även då de vore kringdrivande, kapning etc., i stället för den
i § 7 a) av omförmälda lag den 17 juni 191G stadgade begravningshjälp,
men förutom de i samma paragraf bestämda livräntor, utgå efter
befälhavare ett kapitalbelopp av 12,000 kronor, styrmän och maskinbefäl
8,000 kronor samt övriga ombord anställda 4,000 kronor, vilka kapitalbelopp
tillfälle stärbhuset.
Med tillämpning av dessa försäkringsvillkor på nu förevarande fall
skulle till reservunderlöjtnanten Walls efterlevande komma att utgå 12,000
kronor och till vart och ett stärbhus efter övriga omkomna 4,000 kronor
eller inalles (12,000 + 10 x 4,000) 7G,000 kronor. Däremot skulle begravningshjälp
ej utgå.
På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till anhöriga efter
de vid kanonbåten Gunhilds minsprängning förolyckade personer, utöver
dem enligt berörda förordning den 18 juni 1909 tillkommande livräntor,
finge utbetalas ett kapitalbelopp av 12,000 kronor till stärbhusdelägarna
efter avlidne reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Wall och 4,000 kronor till
vart och ett av stärbhusen efter övriga vid kanonbåtens minsprängning
omkomna, samt å tilläggsstat för år 1919 för ändamålet bevilja ett förslagsanslag
av 76,000 kronor.
Härefter har statskontoret den 21 december 1918 anbefallts att avgiva
utlåtande i ärendet; och hava sedermera till statskontoret, för att
tagas i övervägande vid avgivande av det infordrade utlåtandet,
överlämnats två särskilda framställningar om ersättning, den ena av
värnpliktige Hugo Daniel Petterssons fader J. Pettersson och den andra
av värnpliktige Hans Verner Vahlbergs fader Hans Vahlberg, över vilka
framställningar marinförvaltningen yttrat sig.
På framställning av statskontoret har riksförsäkringsanstalten den
7 maj 1919 avgivit yttrande i ärendet.
Enligt vad av detta yttrande framgår, hade riksförsäkringsanstalten,
med tillämpning av stadgandena dels i förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
dels ock i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete och kungörelsen den 30 november 1917 angående särskilda
bestämmelser i fråga om tillämpning av nämnda lag å arbetare, som
användas till arbete för statens räkning, funnit begravningshjälp böra
utgå efter samtliga avlidna; och hade denna utbetalts till vederbörande
stärbhus utom i de fall, där av flottans medel bestritts begravningskost
-
RiksfÖrsäkringsanstaltens
yttrande
den 7
maj 1919.
Statskontorets
utlåtande
den 10
maj 1919.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
nåder, i vilka fall begravningshjälpen i dess helhet eller till den del, densamma
erfordrats för att täcka kostnaderna, utanordnats till vederbörande
kassaförvaltning. Av de omkomna hade endast Sjölander, Karl Hugo Andersson
och Björklund efterlämnat anhöriga, som av riksförsäkringsanstalten
prövats författningsenligt berättigade till årlig''livränta; och hade sådan
livränta, att utgå från dödsfallet, tilldelats Sjölanders och hans trolovade
Berta Alexandra Fredrikssons son med 277 kronor 55 öre, till dess barnet
uppnått 15 års ålder, Karl Hugo Anderssons och hans trolovade Augusta
Davida Nordqvists dotter med 90 kronor, likaledes till dess barnet fyllt
15 år, samt Björklunds änka, Hilma Björklund, född Eriksson, med 180
kronor, så länge hon levde ogift, och makarna Björklunds son med 90
kronor, till dess barnet uppnått nyssnämnda ålder.
Beträffande de omkomna med undantag av Sjölander, Karl Hugo
Andersson och Björklund hade riksförsäkringsanstalten inhämtat, att
ingen av dem efterlämnat änka eller barn i äktenskap och ej heller, såvitt
utrönas kunnat, barn utom äktenskap. Några till livränta ovillkorligen
berättigade anhöriga till dessa personer funnes således icke. Då
vidare i intetdera av de ifrågavarande fallen riksförsäkringsanstalten
kunnat finna, att efterlevande föräldrar och minderåriga syskon varit av
den avlidnes arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende, hade
livränta icke kunnat dessa anhöriga tillerkännas.
Vad anginge marinförvaltningens förslag att till anhöriga efter de
förolyckade skulle utbetalas kapitalbelopp av viss angiven storlek, ansåge
riksförsäkringsanstalten detsamma icke böra föranleda något uttalande
från anstaltens sida.
I ärendet har statskontoret den 10 maj 1919 avgivit utlåtande, vari
anförts huvudsakligen följande.
I betraktande av vad i ärendet förekommit och med hänsyn till de
principer, som i ett liknande fall kommit till tillämpning, på sätt närmare
framginge av den till 1919 års lagtima riksdag avlåtna propositionen
nr 332 angående understöd till efterlevande till vissa vid eu minexplosion
i Västervik omkomna personer, skulle det kunna anses, som om
någon ytterligare åtgärd i nu förevarande fall icke vore erforderlig.
Beträffande två av de omkomna, Sjölander och Karl Hugo Andersson,
framginge emellertid av handlingarna, att livräntor, såsom ovan
nämnts, väl tillerkänts deras efterlämnade barn, men ej barnens mödrar,
detta på den grund att mödrarna ej varit i äktenskap förenade med de
omkomna, utan endast varit med dem trolovade. Då riksdagen dock
vid åtskilliga tillfällen medgivit, att understöd i liknande fall finge utgå,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
7
som om äktenskap förefunnits mellan barnets föräldrar, syntes billigt,
att motsvarande medgivande utverkades även beträffande dessa två efterlevande.
Statskontoret ville alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
utverka riksdagens medgivande dels att Sjölanders trolovade Berta
Alexandra Fredriksson erhölle understöd, såsom om lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, varit å henne tillämpliga, dels ock att Karl Hugo
Anderssons trolovade Augusta Davida Nordqvist erhölle understöd, såsom
om nyssnämnda förordning den 18 juni 1909 varit å henne tillämplig.
Därjämte ville emellertid statskontoret framhålla, att i en del fall,
där livränta till efterlevande föräldrar ej kunnat tillerkännas på den
grund, att det ej styrkts, att de för sitt uppehälle varit av den avlidnes
arbete huvudsakligen beroende, billighetsskäl syntes tala för beviljande
av något understöd, enär ömmande omständigheter förelåge.
Statskontoret ville i sådant avseende först framhålla reservunderlöjtnanten
Walls moder, Agnes Wall, född Ljungberg. Av handlingarna
i ärendet framginge, att fru Wall, som vore skild från sin man, vore
sjuklig och att hon befunne sig i knappa ekonomiska omständigheter.
Vid sådant förhållande syntes det billigt, om till henne utverkades något
understöd från allmänna indragningsstaten å exempelvis 300 kronor
årligen, eller samma belopp, som av 1918 års riksdag under liknande
förhållanden beviljats avlidne löjtnanten H. S. M. Bendriks moder.
Tillika syntes det av handlingarna i ärendet framgå, att efterlevande
föräldrar till korpralen Bohman, 2:a klass sjömannen Johansson
samt värnpliktige Persson, Pettersson, Carlsson, Ernst Eugen Andersson
och Vahlberg befunne sig i särskilt tryckta omständigheter. I betraktande
härav och då dessa nu förlorat det stöd på ålderdomen, som de
kunnat påräkna av sina resp. söner, syntes det därför vara ömkligt,
att något understöd kunde beredas även dessa efterlevande. Skulle
åtgärd till utverkande av dylika understöd anses böra vidtagas, torde
beloppen, som borde utgå från allmänna indragningsstaten, kunna skäligen
bestämmas till 300 kronor för Bohmans och samma belopp för
Johanssons efterlevande föräldrar samt 180 kronor för efterlevande föräldrar
till en var av de övriga nyss uppräknade.
Då med hänsyn till den sena tidpunkt, vid vilken statskontorets
förenämnda utlåtande i ärendet avgavs, proposition i ämnet icke kunde
föreläggas 1919 års lagtima riksdag, samt det för ett tillförlitligt bedömande
av frågan, i vilken utsträckning efterlevande föräldrar till vid
Ämbetsskrivelse
den 16
juni 1919.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
ifrågavarande tillfälle omkomna personer borde av billighetsskäl ifrågakomma
till erhållande av understöd, syntes erforderligt, att ytterligare
utredning verkställdes, anmodades statskontoret genom ämbetsskrivelse
den 16 juni 1919 att införskaffa sådan utredning samt att inom viss
angiven tid inkomma med denna utredning och det förnyade utlåtande
i ärendet, vartill statskontoret kunde finna anledning.
Med föranledande härav har statskontoret med skrivelse den 1 augusti
1919 överlämnat av ämbetsverket införskaffad ytterligare utredning rörande
de efterlevandes till ifrågavarande personer ekonomiska förhållanden,
deras möjlighet att för närvarande och för framtiden försörja sig samt
huruvida de i sistnämnda avseende finge eller kunde vänta någon hjälp
av sina barn m. m. Undantag har härvid gjorts beträffande korpralen
Johanssons samt värnpliktige Karl Hugo Anderssons och Björklunds
föräldrar, för vilka understöd icke ansetts böra ifrågakomma; och har
statskontoret till förnyad prövning förehaft frågan om understöd åt efterlevande
till en var av de vid ifrågavarande olyckshändelse omkomna
personerna, därvid ämbetsverket i det följande upptagit dem i den ordning,
vari de angivits å sid. 3—4 här ovan.
Statskontorets utlåtande är av följande lydelse.
Vad först anginge reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Walls moder,
fru Agnes Wall, hade statskontoret redan i sitt utlåtande i ärendet den
10 maj 1919 hemställt om ett understöd åt henne å 300 kronor. De
inkomna ytterligare upplysningarna om fru Walls ekonomiska förhållanden
svntes bestyrka hennes behov av understöd, varför statskontoret
icke funnit anledning frångå sin nyss berörda hemställan.
Korpralen Bertil Johanssons föräldrar syntes, enligt vad som framginge
av de redan förut tillgängliga handlingarna i ärendet, hava en
jämförelsevis god ekonomisk ställning, varför något understöd åt dem
ej torde komma ifråga.
Av de senast inkomna upplysningarna angående korpralen Karl
Louis Bohmans fäder Carl August Bohman bestyrktes ytterligare hans
behov av något understöd, varför statskontoret vidhölle sin förut gjorda
hemställan om understöd åt honom.
Vad beträffade 2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölanders efterlevande,
hade riksförsäkringsanstalten tilldelat hans son livränta, varjämte
statskontoret hemställt om utverkande av understöd åt barnets moder,
Sjölanders trolovade, Berta Alexandra Fredriksson. Under vanliga förhållanden
skulle då icke ifrågakomma understöd åt efterlevande föräldrar,
än mindre åt avlägsnare släktingar. Emellertid hade framställning i
Kunyl. Maj. ts proposition Nr 34.
9
sådant avseende gjorts av Sjölanders farmoder, änkan Emma Kristina
Sjölander, född Ternström; och ville statskontoret beträffande denna
ansökning framhålla, att änkan Sjölander, som syntes numera befinna
sig i synnerligen ömmande ekonomiska omständigheter, varit i mors
ställe för den omkomne, alltsedan han vid tre års ålder förlorade sin
far och modern då gifte om sig. Statskontoret ville därför ifrågasätta,
huruvida icke något understöd skulle kunna utgå åt änkan Sjölander.
Understödets belopp skulle i så fall förslagsvis kunna bestämmas till
hälften av de understöd, som föreslagits att utgå till de efterlevande
efter övriga vid flottan fast anställda bland de omkomna, eller till
150 kronor.
I anledning av vad Konungens befallningshavande i Örebro län
upplyst angående 2:a klass sjömannen Carl Fredrik Forsbergs moder ansåge
statskontoret, i likhet med bemälde befallningshavande, skäl icke
föreligga att föreslå något understöd åt henne.
De ytterligare inkomna upplysningarna angående 2:a klass sjömannen
Gustaf Robert Johanssons föräldrar hade icke givit statskontoret anledning
att ändra sin förut gjorda hemställan om understöd åt dem.
Förefintliga upplysningar angående 3:e klass sjömannen Karl David
Carlssons föräldrar syntes giva vid handen, att deras ekonomiska ställning
vore så pass god, att statskontoret icke kunde finna billighetsskäl
föreligga att nu hemställa om något understöd åt dem.
Värnpliktige Karl Ej. Vilmer Johanssons föräldrar befunne sig ännu
i sina bästa år och syntes hava en ganska god årsinkomst, varför statskontoret
ej kunde finna anledning föreligga att åt dem föreslå något
understöd.
Den ytterligare utredning, som inkommit angående värnpliktige
Johan Perssons efterlevande föräldrars ekonomiska ställning, hade ej
föranlett statskontoret till ändring i sin förut gjorda hemställan om
understöd åt dem.
Värnpliktige Karl Hugo Anderssons dotter hade redan erhållit livränta
av riksförsäkringsanstalten, varjämte statskontoret hemställt om
årligt understöd åt barnets moder, Anderssons trolovade, Augusta Davida
Nordqvist. Vid sådant förhållande hade statskontoret ansett understöd
till Anderssons fader icke böra ifrågasättas.
Att värnpliktige Hugo Daniel Petterssons föräldrar befunne sig i synnerligen
ömmande omständigheter, bestyrktes ytterligare av senast inkomna
upplysningar, varför statskontoret vidhölle sin hemställan om
understöd åt dem.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 28 höft. (Nr 34—35.)
229 20 2
10
Departements
chefens
yttrande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
Enahanda vore förhållandet med värnpliktige Johan Selim Valdemar
Carlssons föräldrar.
Vad genom den infordrade utredningen framkommit angående
värnpliktige Gustaf Engelbrekt Leanders efterlämnade föräldrars ekonomiska
förhållanden hade icke varit av den art, att statskontoret ansåge
sig för närvarande kunna tillstyrka något understöd åt dem.
Ej heller hade statskontoret beträffande värnpliktige Erik Gerhard
Almans föräldrar ansett så ömmande omständigheter föreligga, att statskontoret
nu kunde finna billighetsskäl tala för beviljande åt dem av
något understöd.
De senast inkomna upplysningarna om värnpliktige Ernst Eugen
Anderssons moder, änkan Augusta Erika Andersson, född Lind, och värnpliktige
Hans Verner Vahlbergs föräldrar bestyrkte ytterligare deras behov
av hjälp, varför statskontoret vidhölle sin förut gjorda hemställan
om understöd åt dem.
Vad slutligen anginge de efterlevande efter värnpliktige Karl Gösta
Björklund, hade livränta av riksförsäkringsanstalten tillerkänts hans änka
och son, varför något understöd till möjligen efterlevande föräldrar icke
torde kunna ifrågakomma.
I det föregående har lämnats redogörelse för de ersättningar, som
i enlighet med gällande författningar tillerkänts efterlevande till de vid
kanonbåten Gunhilds minsprängning den 24 september 1918 omkomna
personerna. Av denna redogörelse framgår, att begravningshjälp utgått
efter samtliga avlidna, men att ersättning i form av livränta författningsenligt
kunnat tilldelas allenast 2:a klass sjömannen Sjölanders och hans
trolovade Berta Alexandra Fredrikssons son, värnpliktige Karl Hugo
Anderssons och hans trolovade Augusta Davida Nordqvists dotter samt
värnpliktige Björklunds änka och son.
Statskontoret har emellertid hemställt, att bemälda Berta Alexandra
Fredriksson och Augusta Davida Nordqvist måtte tillerkännas enahanda
understöd, som skulle hava tillkommit dem, därest äktenskap följt på
trolovningen.
Denna hemställan finner jag mig böra biträda, helst som riksdagen
vid föregående tillfällen — senast vid 1916 års riksdag (riksdagens skrivelse
nr 10, punkt 16) — lämnat sådant medgivande i likartade fall.
Därjämte har statskontoret framhållit, att i en del fall, där livränta
till efterlevande föräldrar ej kunnat tillerkännas på den grund, att det
ej styrkts, att de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete huvud
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
11
sakligen beroende, billighetsskäl syntes tala för beviljande av något understöd,
enär ömmande omständigheter förelåge. I sådant avseende bar
statskontoret ansett, att reservunderlöjtnanten Walls moder, Agnes Wall,
född Ljungberg, borde få uppbära ett årligt understöd av 300 kronor,
att samma årliga belopp borde tillkomma såväl korpralen Bohmans fader
Carl August Bohman som 2:a klass sjömannen Johanssons efterlevande
föräldrar samt att årliga understöd av 180 kronor borde utgå till efterlevande
föräldrar till en var av värnpliktige Persson, Pettersson, Carlsson
och Vahlberg ävensom till Ernst Eugen Anderssons moder, änkan
Augusta Erika Andersson, född Lind. Vidare har statskontoret ifrågasatt,
huruvida icke 2:a klass sjömannen Sjölanders farmoder, änkan
Emma Kristina Sjölander, borde på grund av föreliggande ömmande
omständigheter beredas något understöd, vilket lämpligen syntes kunna
bestämmas till 150 kronor. Samtliga dessa understödsbelopp skulle utgå
från allmänna indragningsstaten.
Med hänsyn till de särskilda förhållanden, under vilka ifrågavarande
olyckshändelse inträffat, finner jag angeläget, att ersättning i så
stor omfattning som kan anses skäligt beredes efterlevande till de därvid
omkomna; och anser jag mig därför böra förorda, att nu omförmälda
efterlevande tillerkännas de årliga understödsbelopp, som av statskontoret
i de särskilda fallen angivits. Såsom statskontoret erinrat, har av 1918
års riksdag, på grund av förbandenvarande ömmande omständigheter,
beviljats understöd åt modern efter en genom olyckshändelse under tjänstgöring
avliden officer.
Vid den granskning, som jag underkastat de i ärendet inkomna
handlingarna, har jag kommit till den uppfattningen, att något understöd
bör beredas jämväl värnpliktige Almans efterlevande föräldrar. Att
statskontoret icke ansett tillräckligt ömmande omständigheter i detta fall
föreligga, torde hava berott därpå, att bemälda efterlevande äga en
torplägenhet, taxeringsvärderad till 5,000 kronor, varå dock häftar intecknad
skuld å 1,300 kronor. Då emellertid båda föräldrarnas arbetsförmåga
till följd av sjuklighet — tuberkulos — är i hög grad nedsatt
samt avsevärd svårighet redan nu föreligger för dem att försörja sig
och de icke heller kunna vänta någon egentlig hjälp av sina barn, vilka
jämväl ärö sjukliga, synas mig starka billighetsskäl tala för att ett årligt
understöd tillerkännes dem. Detta understöd torde böra bestämmas
till samma belopp som för övriga omkomna värnpliktigas efterlevande
föräldrar, eller till 180 kronor.
Att, på sätt marinförvaltningen föreslagit, tillerkänna anhöriga till
de omkomna vissa kapitalbelopp synes mig icke böra ifrågasättas. I
12
Kungl. May.ts proposition Nr 34.
detta sammanhang torde jag emellertid få nämna, att av de medel, som av
vissa fartygsrederier i Göteborg skänkts för att tillgodokomma dem av flottans
personal, som under arbetet för skyddandet av rikets neutralitet
samt säkerställandet av handelssjöfarten mot minfaran utefter rikets
kuster skadats, och behövande anhöriga efter dem, som under samma
arbete förolyckats, genom kungl. brev den 4 juli och den 5 september 1919
tilldelats efterlevande till vissa av ifrågavarande omkomna personer
olika penningbelopp. Dessa belopp hava emellertid endast kunnat tjäna
såsom en tillfällig hjälp och utesluta naturligen icke behovet av nu ifrågasatta
årliga understöd.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
dels att avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölanders trolovade
Berta Alexandra Fredxdksson må erhålla understöd, såsom om lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, varit å henne tillämpliga;
dels att avlidne värnpliktige Karl Hugo Anderssons trolovade Augusta
Davida Nordqvist må erhålla understöd, såsom om nyssnämnda förordning
den 18 juni 1909 varit å henne tillämplig;
dels att avlidne reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Walls moder
Agnes Wall, född Ljungberg, avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin
Sjölanders farmoder Emma Kristina Sjölander, född Ternström, och avlidne
värnpliktige Ernst Eugen Anderssons moder, Augusta Erika Andersson,
född Lind, må, så länge de leva ogifta, å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, Agnes Wall med 300 kronor, Emma
Kristina Sjölander med 150 kronor och Augusta Erika Andersson med
180 kronor, samtliga understöd att utgå från och med den 1 oktober
1918;
dels att avlidne korpralen Karl Louis Bohmans fader Carl August
Bohman må från och med den 1 oktober 1918 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 300
kronor;
dels ock att till en var av efterlevande föräldrar — eller, så länge
båda föräldrarna leva, till dem gemensamt — till 2:a klass sjömannen
Gustaf Robert Johansson samt värnpliktige Johan Persson, Hugo Daniel
Pettersson, Johan Selim Valdemar Carlsson, Erik Gerhard Alman och
Hans Verner Vahlberg må från och med den 1 oktober 1918 å allmänna
indragningsstaten utgå, till Johanssons föräldrar ett årligt understöd av
Kungl. Maj:tf: proposition Nr 34.
13
300 kronor samt till Perssons, Petterssons, Carlssons, Almans och Vahlbergs
föräldrar ett årligt understöd av 180 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Henning öhman.