Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

1

Nr 336.

Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående tillfällig
löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa
extra ordinarie präster; given Stockholms slott den 19
mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att

dels antaga närslutna förslag till lag angående tillfällig löneförbättring
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt
åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster;

dels ock för tillfällig löneförbättrings utgående till ifrågavarande
präster under ecklesiastikåret 1920—1921 godkänna de allmänna grunder,
som för sådan löneförbättring av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordats.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 285 höft. (Nr 336 )

1

2

Kutlfjl. Maj:ts proposition Nr 336.

f

Förslag

till

Lag

angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och yissa extra ordinarie präster.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
trätt i tillämpning, skall jämlikt av Konung-, riksdag och kvrkomöte
beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser
utgå tillfällig löneförbättring för ecklesiastikåret 1920—1921.

Lag samma vare beträffande extra ordinarie präster, vilkas avlöningsförmåner
bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag sägs.
ävensom kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i IT
§ omförmälda lag stadgade grunder.

För tiden efter ecklesiastikåret 1920—1921 skall, där löneförbättring
av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare,
tillfällig löneförbättring, jämlikt av Konungen och riksdagen
beslutade grunder och enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser,
utgå till de i 1 § omförmälda präster.

3 §.

tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar och extra
ordinarie präster, varom nu är stadgat, skall för varje pastorat, så vitt
angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst
församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstill -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

gångar på sätt och i deri ordning 11 § företa inom. samt 19 och 20 §§
lagen, om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande
av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring åt nu nämnda präster
såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större
belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom.
nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet
för det överskjutande beloppet, i den ordning 21 § samma lag
stadgar.

4 §•

Tillfällig löneförbättring åt kontraktsprostar gäldas från kyrkofonden.

5 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Tillfällig löneförbättring
åt
kyrkoherdar
och komministrar
i
nyregler ad c
pastorat samt
åt kontraktsprostar
oeh
vissa extra
ordinarie
präster.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1920.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: UNDÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:

Förslag har väckts om vidtagande av åtgärder för beredande av
tillfällig löneförbättring åt de präster, som fått sina löneförmåner reglerade
genom 1910 års prästerliga avlöningslagar. Framställning i ämnet
har gjorts dels av kyrkofondskommittén i dess den 17 november 1919
avgivna betänkande, VI, angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat m. fl. prästmän, dels ock av
centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen i skrivelse den 12
februari 1920. Centralstyrelsen har därvid tillika föreslagit tillfällig
löneförbättring åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

Kunfjl. Mapts proposition Nr -i36. 5

Innan jag övergår till redogörelse för berörda förslag och motiveringen
till desamma, vill jag dels till en början erinra om de grunder,
efter vilka prästerliga befattningshavare, varom nu är iråga, avlönas,
och för de bestämmelser, som gälla med avseende å anskaffande av de
för dessa prästers avlöning erforderliga medlen, dels ock i korthet redogöra
för vissa gjorda framställningar avseende ändringar i berörda
avlöningsgrunder.

Omförmälda grunder innehållas i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 samt, beträffande det extra ordinarie
prästerskapet och vikarierande ordinarie präst, dessutom i förordningen
den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie
prästerskapets avlöning samt angående gottgörelse till ordinarie
präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan
befattning eller annan i hans tjänst biträda (den så kallade adjönktsavlönings
förordningen).

Lönerna för det ordinarie prästerskapet — kyrkoherdar och komministrar
-— fastställas av Konungen pastoratsvis i penningar lör en tid
av 20 år, räknat från den dag förut gällande löneregleringsrcsolutiou
upphör att äga tillämpning. Lönen delas i grundbelopp samt fyllnadsbelopp,
beräknat efter pastoratets folkmängd vid tiden tör löneregleringens
fastställande och pastoratets areal i land, vartill kan komma
ytterligare tillägg med hänsyn till särskilda törhållanden, såsom synnerligen
höga levnadskostnader i orten, duplikationsskyldighet, besvärlig
tjänstgöring. Tillägget får ej överskrida för kyrkoherde 1,000 kronor
och för komminister 750 kronor.

Lägsta lön är — frånsett undantagsfall — för kyrkoherde 4,000
kronor och för komminister 2,500 kronor; högsta lön för komminister
är 5,000 kronor, för kyrkoherde 8,000 kronor samt för domprost och
pastor primarius i Stockholm 10,000 kronor.

Präster, vilkas lön bestämts till lägre belopp än för kyrkoherde
4,500 kronor och för komminister 3,000 kronor, erhålla efter viss tids
tjänstgöring ålderstillägg, så avpassat att lönen jämte ålderstillägget uppgår
till nyssnämnda belopp, dock får ålderstillägget icke i något fall
överstiga 500 kronor.

Härförutom åtnjuter tjänstinnehavaren fri bostad, bestående av
tomt med bostadshus, och, där hinder ej möter, erforderligt område till
trädgård. Kan fri bostad ej beredas, utgår till tjänstinnehavaren hyresersättning,
till beloppet bestämd av Kungl. Maj:t. Vidare åtnjuter prästen
ersättning för skjuts i tjänstärenden med högst 250 kronor samt bränsle

1910 års
prästerliga
avlöningslag
ar.

a) Grunder
för prästerskapets
avlöning.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

till husbehov, där tillgång- därtill finnes; kostnaderna för vedens fällning,
framforsling och beredning skola emellertid bestridas av tjänstinnehavaren.
Saknas bränsletillgång, plägar denna omständighet betraktas som sådant
särskilt förhållande, som kan föranleda lönens höjande genom tilläggsbelopp.

Utöver sålunda angivna löneförmåner kan ordinarie präst under
vissa förutsättningar åtnjuta särskild ersättning för annan prästerlig
tjänstgöring. Sålunda äger ordinarie präst, som mottagit förordnande
att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning eller annan i hans
tjänst biträda, att av den, som uppbär med den senare befattningen
förenade inkomster, åtnjuta gottgörelse enligt de av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter angående beräkning av sådan gottgörelse. Bestämmelserna
i sagda hänseende äro givna i adjunktsavlöningsförordningen.
Oottgörelse till den ordinarie präst, som biträder annan i hans tjänst,
utgår enligt denna förordning, om frivillig överenskommelse mellan
vederbörande icke träffas, enligt domkapitlets bestämmande med visst
belopp, för vilket dock visst minimum och visst maximum bestämts.
l>en, som jämte egen tjänst uppehåller annan befattning, är berättigad
att. därutöver åtnjuta vikariearvode efter samma grunder, som nedan
angivas för extra ordinarie präst.

Inom det tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet kunna urskiljas
lyra särskilda grupper befattningshavare, nämligen 1) de s. k. ständiga
adjunkterna eller de som avses i 14 § 3 mom. löneregleringslagen, 2)
kontraktsadjunkter m. fl., anställda i nyreglerade pastorat på grund
av stadgandet i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen, 3) pastoratsadjunkter
in. fl., anställda i oreglerade pastorat, och 4) adjunkter i egentlig
mening.

De egentliga adjunkterna och de s. k. ständiga adjunkterna skola
enligt 12 § löneregleringslagen såsom löneförmåner åtnjuta — förutom
skjuts i tjänstärenden och kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort
— dels bostad och vivre, dessa förmåner utgående in natura eller
under vissa förutsättningar i penningar, dels ock årligt adjunktsarvode
ej understigande 1,000 kronor, allt enligt de närmare föreskrifter, Konungen
därom meddelar; och skall, där adjunkt tjänstgör vid två ordinarie befattningar,
adjunktsar vodet ökas med hälften av det såsom adjunktsarvode
i allmänhet utgående belopp. De föreskrifter, som sålunda skulle
meddelas av Kungl. Maj:t, hava utfärdats genom ovannämnda förordning
den 18 april 1914, och stadgas däri, att arvodet, där ej Kungl. Maj:t
för särskilt fäll annorlunda bestämmer, utgår med 1,200 kronor för år
räknat jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter viss tids

7

Kungl. Maj:ls proposition Nr 330.

tjänstgöring. Arvodet för de så kallade ständiga adjunkterna bestämmes till
beloppet i den resolution, varigenom lönerna regleras för prästerskapet
i det pastorat, där adjunkten är anställd.

Skola förmånerna av bostad och vivre utgå i penningar, skall
gottgörelse för dem utgivas med belopp, som, med hänsyn till levnadskostnaderna
i orten, för varje särskilt fall bestämmes av vederbörande
domkapitel eller konsistorium; dock att gottgörelsen icke i något fall
må fastställas till lägre belopp än 600 kronor för år räknat. Tjänstgör
extra ordinarie präst såsom biträde vid två ordinarie befattningar, skall
adjunktsarvodet ökas med 600 kronor. Då extra ordinarie präst på grund
av förordnande uppehåller ordinarie tjänstebefattning, skall den extra
ordinarie prästen, utöver vad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika
erhålla vikariearvode med belopp, i allmänhet motsvarande viss procent
av den med befattningen förenade reglerade lönen, dock med iakttagande
av visst minimi- och visst maximibelopp.

Arvodena till de till grupp 2) hänförda extra ordinarie prästerna
bestämmas till beloppet av Kungl. Maj:t (6 § 8 mom. kyrkofondslagen).

De extra ordinarie prästmän, vilka upptagits i grupp 3), torde här
kunna förbigås, enär de äro anställda för pastorat, där ny lönereglering
icke trätt i tillämpning, och alltså deras behov av löneförhöjning lärer
böra tillgodoses med tillämpning av 9 § kyrkofondslagen och således i
annan ordning än nu är i fråga.

Uppdraget som kontraktsprost kan sägas vara en bisyssla för ordinarie
präst så till vida som uppdraget tillkommer en ordinarie kyrkoherde
inom vederbörande kontrakt.

Jämlikt 17 § löneregleringslagen fastställer Konungen för en var
av kontraktsprostarna arvode, fördelat i grundbelopp, utgörande 150
kronor för en var av dem, och fyllnadsbelopp, som enligt lagens närmare
bestämmelse lämpas efter antalet pastorat, kontraktet innefattar, och
kontraktets areal i land.

I följd härav växla de av Kungl. Maj:t med tillämpning av dessa
stadganden fastställda prostarvodena från 180 kronor till 870 kronor:
medeltalet är omkring 320 kronor.

De för kyrkoherdar och komministrar fastställda lönerna ävensom
ersättningar och arvoden till de så kallade ständiga adjunkterna bestridas
med avgifter, som med viss närmare angiven begränsning utdebiteras
inom pastoraten, samt med vissa andra till pastoratens förfogande ställda
inkomster, varjämte kyrkofonden, på sätt nedan säges. under viss förutsättning
har att därtill bidraga.

b) Anskaffandet
av de prästerliga
aylöningsmedlen.

I

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 336.

De närmare bestämmelserna i angivna hänseenden äro meddelade i
19 och 21 §§ löneregleringslagen, av vilka den förra huvudsakligen
stadgar följande:

Till bestridande av ifrågavarande löner, ersättningar och arvoden
skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:

1) församlingsavgifter till belopp ej överstigande 3 öre för varje helt
eller påbörjat tiotal kronor av hela inkomstbeloppet inom pastoratet,

2) arrenden av ecklesiastika löneboställen med vissa angivna undantag,

3) avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från boställen, som
nyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt
behov erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till
avlöning av prästerskapet i pastoratet avsedda medel med undantag av
sådana, vilka skola tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen
eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel, utgående med ett
efter vissa grunder fastställt belopp, samt 5) ytterligare församlingsavgifter
till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskvldighet är i 21 § föreskrivet
att, om för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats
sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller
påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall
av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet
utom beträffande lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att
utgöra.

Alderstillägg och skjutsersättning gäldas av kyrkofonden. Hyresersättning
betalas av pastoratet, utan rätt till bidrag från kyrkofonden.

Gottgörelse för uppdrag för ordinarie präst att annan i hans tjänst
biträda eller att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning utgöres
av innehavaren av den senare befattningen.

I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extra
ordinarie prästerskapet gäller att, såsom nyss sagts, avlöningen för
de så kallade ständiga adjunkterna utgår efter samma grunder som
det ordinarie prästerskapets löner. Avlöningen för de extra ordinarie
präster, som äro hänförliga till ovannämnda andra grupp, gäldas
av kyrkofonden. De till tredje gruppen hörande extra ordinarie
prästerna kunna av nyss angivet skäl här lämnas å sido. Vad
angår fjärde gruppens extra ordinarie präster eller dem, som i egentlig
mening äro adjunkter eller vikarier, stadgas huvudsakligen följande.
Bostad och vivre ävensom skjuts i tjänstärenden tillhandahållas
adjunkten av den präst, till vilkens biträde han är anställd eller vilkens
tjänst han uppehåller. Adjunktsarvode, inbegripet ålderstillägg, för extra

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

ordinarie präst, vilken är anställd såsom biträde åt allenast eu ordinarie
tjänstinnehavare, gottgöres av kyrkofonden. Det belopp, varmed adjunktsarvodet
under förut angiven förutsättning skall förhöjas, utgöres av
adjunktstagarna. \ ikariearvode gäldas av den, som uppbär de med den
ordinarie tjänsten förenade inkomsterna. Kostnadsersättning till adjunkt
för resa till tjänstgöringsort bestrides av kyrkofonden.

Vad slutligen angår det kontraktsprostarna tillkommande arvodet,
gäldas detta från kyrkofonden.

Ett flertal framställningar hava gjorts om ändringar i 3910 års
prästerliga avlöning slag ar. Under riksdagens och kyrkomötets medverkan
hava också vissa smärre ändringar i berörda lagstiftning redan blivit
verkställda. Ett antal framställningar föreligga emellertid ännu oavgjorda.
Av dessa avse eu del speciella, mindre grundväsentliga områden av
ifrågavarande lagar, under det att andra röra väsentligen ändringar i de
genom dessa lagar fastställda huvudgrunderna för det nya lönesystemet.

Till den senare gruppen hör eu framställning av Stockholms
stads konsistorium om vidtagande av sådan ändring av här ifrågavarande
lagbestämmelser, att i Stockholms stads territoriella församlingar lönen
skulle vara för kyrkoherde — med undantag av kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen,
vilkens lön skulle bibehållas vid "stadgat belopp av
10,000 kronor — 8,000 kronor och för komminister 5,000 kronor.
I anledning av denna framställning har Kungl. Maj:t den 23 januari
1920 till riksdagen avlåtit proposition, nr 351, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning
den 9 december 1910.

Framställning, avseende ändringar i huvudgrunderna för det nya
prästerliga avlöningssystemet, har emellertid vidare gjorts i ett flertal
fall. Sålunda har

Do) a. I eu den 29 november 1916 dagtecknad skrivelse domkapitlet
i Linköping gjort framställning i syfte att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga åtgärder för beredande åt prästerskapet av bättre löneförmåner,
än som bestämts genom de år 1910 beslutade lagarna i ämnet.

b. Centralstyrelsen för allmänna svenska präst för eningen har i
skrivelse den 17 januari 1917, under åberopande särskilt av de ändrade
förhållanden på det ekonomiska området, som inträtt sedan 1910 års
lagstiftning angående prästerskapets avlöning trätt i tillämpning,
gjort framställning, avseende sådana ändringar i lagarna den 9
december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, om kyrkofond
och om emeritilöner för präster, som enligt styrelsens mening föranleddes
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 285 höft. (Nr 336.) 2

Framställningar
om
ändringar i
1910 års
prästerliga
avlöning slagar.

10

Kungl. Maj-.ts ''proposition Nr 336.

av berörda ändrade förhållanden och numera vunnen erfarenhet beträffande
tillämpningen av dessa lagar.

c. Såsom utsedd sakkunnig för fortsatt beredning av frågor
angående reglering av prästerskapets löneförmåner har hovrättsrådet
K. J. Ekman, efter det han satts i tillfälle att taga del av dels eu den
24 november 1916 av skånska prästerskapet m. fl. gjord framställning
rörande ändring av vissa bestämmelser i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910, dels eu den 4 december 1916
av centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen ingiven hemställan
om förhöjning i prästerskapets löneförmåner, dels ock förenämnda
av samma styrelse gjorda framställning den 17 januari 1917, avgivit
yttrande över de ifrågasatta ändringarna i lagarna om reglering av
prästerskapets avlöning m. m. ävensom framlagt förslag till lag angående
beräkning av viss del av prästerskapets avlöning efter markegång.

Sedan vederbörande blivit hörda över de under a) och b) omförmälda
framställningarna samt över det av Ekman avgivna yttrande och
förslag, har kyrkofondskommittén genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 september
1917 anbefallts att inkomma med detyttrande, vartill de gjorda framställningarna
kunde giva anledning. I samband härmed erhöll kyrkofondskommittén
remiss jämväl å en av domkapitlet i Uppsala i skrivelse
den 22 augusti 1917 gjord framställning om dyrtidstillägg åt präster
i nyreglerade pastorat.

2:o) 1 skrivelse den 27 november 1917 har biskopskonferensen
anhållit om vidtagande av åtgärder för snarast möjlig revidering av
1910 års lag om reglering av prästerskapets avlöning m. m. Ärendet
överlämnades den 30 november 1917 till kyrkofondskommittén för att
tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén genom förenämnda
beslut den 28 september 1917 meddelade uppdrag.

3:o) I skrivelse den 30 januari 1918 har centralstyrelsen för allmänna
svenska präst förening en hos chefen för ecklesiastikdepartementet
gjort framställning angående vidtagande av åtgärder för. förverkligande
av i centralstyrelsens förberörda skrivelse den 17 januari 1917 uttalade
önskemål. Skrivelsen överlämnades den 31 januari 1918 till kyrkofondskommittén.

4:o) 1 skrivelse den 21 juni 1918 har kyrkomötet gjort fram ställning

i anledning av väckta motioner om vidtagande av åtgärder för
ändring i vissa hänseenden av lagar om reglering av prästerskapets
avlöning m. m. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 november 1918 överlämnades
denna skrivelse till kyrkofondskommittén för att tagas i över -

11

Kung! Majis proposition Nr 330.

vägande vid fullgörande av det genom beslutet deri 23 september 1917
kommittén meddelade uppdraget.

5:o) 1 skrivelse den 27 december 1918 bär domkapitlet i Lund

gjort framställning angående vissa ändringar i löneregleringslagen, vilken
framställning genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 januari 1919 remitterats
till kyrkofondskommittén.

6:o) I skrivelse den 8 oktober 1919 bär domkapitlet i Lund gjort
framställning om lönefyllnad åt prästerskapet i nyreglerade pastorat in. m.
A denna framställning erhöll kyrkofondskommittén remiss genom Kungl.
Majrts beslut den 24 oktober 1919.

Jag övergår härefter till redogörelse för det huvudsakliga innehållet
i hyr kofondskommitténs ovannämnda betänkande nr VI.

Enligt av kyrkofondskommittén i dess betänkande lämnad redo- £y^rm»d«
görelse gä ovan under l:o)—6:o) omförmälda framställningar huvudsakligen
ut på vidtagande av följande ändringar, nämligen

att lönernas grundbelopp måtte höjas och fyllnadsbeloppen utgå
efter delvis ändrade grunder;

att löneförhöjning enligt 4 § löneregleringslagen måtte kunna utgå
med högre än där angivet belopp och att ersättning för duplikation icke
måtte inräknas i denna löneförhöjning;

att lönemaximum enligt 5 § samma lag måtte förhöjas;
att ålderstillägg måtte utgå efter andra grunder än de nu stadgade;
att ringare röstövervikt än den i 9 och 10 §§ löneregleringslagen
föreskrivna måtte erfordras för där angivna beslut;
att skjutsersättningen måtte höjas;

att, där ved ej finnes att tillgå å löneboställe inom pastoratet,
tjäna tinneh av aren måtte bekomma visst kontant belopp ur kyrkofonden
till inköp av bränsle, vilket belopp ej finge inräknas i löneförhöjning
enligt 4 § löneregleringslagen;

att, om för bestridande av prästlönerna ej skulle erfordras en utdebitering
av o öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av hela
inko restbeloppet inom pastoratet, utdebitering till 3 öre dock måtte ske
och överskottet inlevereras till kyrkofonden;

att präst, som genom lönereglering enligt 1910 års lönelagar finge
väsentligt mindre lön än han dittills åtnjutit, måtte kunna tillerkännas
viss årlig ersättning ur kyrkofonden;
att emeritilönerna måtte förhöjas;

12

Lämplig k et en
att nu till
prövning upptaga
revisionsfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

att prästerskapets löner måtte till viss del utgå efter markegång;
att, intill sistnämnda ändring vidtagits i löneregleringslagen, åt
varje präst, som uppbär avlöning enligt denna lag, måtte tillerkännas
en löneförbättring till skäligt belopp; samt

att, därest vissa av de ändringar i löneregleringslagen, som sålunda
föreslagits, skulle bliva vidtagna, ändringarna även måtte gälla prästerskapet
i de pastorat, för vilka lönereglering redan blivit fastställd.

Rörande lämpligheten av att nu till prövning upptaga frågan om
revision av 1910 års prästerliga avlöningslagar och därmed sammanhängande
författningar yttrar kommittén:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för innehållet i ovan
omförmälda framställningar är den ifrågasatta revisionen av de lagar
och författningar, som röra de prästerliga löneförhållandena, ett spörsmål
av synnerligen vidtutseende beskaffenhet. Och i själva verket torde detta
spörsmål visa sig mera omfattande än vad framställningarna giva vid
handen och i följd därav komma att för sin slutliga lösning kräva betydligt
längre tid än vid första påseendet kan synas antagligt. Eu
revision torde nämligen, då den en gång anses böra företagas, icke
kunna inskränkas till de författningsbestämmelser, som berörts i de olika
framställningarna, utan böra utsträckas till samtliga författningar i deras
helhet. Därtill kommer att mot det nuvarande lönesystemet torde kunna
riktas så pass vägande anmärkningar, att möjlighet finnes för att, när
förslagen om ovannämnda författningars revision upptagas till prövning,
frågan om eu mer eller mindre genomgripande omläggning av själva
lönesystemet kommer att tränga sig fram.

Vidare bör ej förbises, att revisionsfrågan måste ställas i det allra
närmaste sammanhang med den fråga, vars handläggning kyrkofondskommittén
fått till sitt huvudsakliga uppdrag, nämligen frågan huru
förvaltningen såväl av kyrkofonden och de särskilda kapitaltillgångar i
penningar och fäst egendom, vilkas avkastning skall ingå till kyrkofonden,
som även av övriga prästerliga avlöningstillgångar lämpligen bör ordnas,
samt huru en verksam tillsyn över denna förvaltning bör åvägabringas.
Allt efter det sätt, varpå sistnämnda fråga kan komma att bliva löst,
måste man lämpa omarbetningen av väsentliga delar av de nuvarande
författningarna rörande prästerskapets löneförhållanden.

Om redan nämnda omständigheter väcka vissa betänkligheter mot
upptagande för det närvarande till behandling av den vidlyftiga och
tvivelsutan svårlösta frågan om revision av de prästerliga lönelagarna.

13

Kungl. Maj:t* proposition Nr 3 3 ti.

nä ökas dessa betänkligheter därav, att det måste anses synnerligen tvek
samt, huruvida tiden överhuvud må vara lämplig för en allmän revision
av ifrågavarande lagar. Det synes nämligen knappast kunna ifrågasättas,
att man under det ännu pågående arbetet med att i enlighet med
lagen den 9 december 1910 reglera lönerna för prästerskapet i do särskilda
pastoraten skulle i mera väsentliga hänseenden sätta ur kraft
denna lags bestämmelser och för tillämpning vid det fortsatta löncregleringsarbetet
beträffande de ännu oreglerade pastoraten i stället fastställa
förändrade grunder, helst olika meningar kunna gorå sig gällande
beträffande frågan, huruvida åt dessa grunder kunde givas återverkande
kraft till förmån för de präster, som redan fått sina löner nyreglerade.
utan att en förtida omreglering av dessa löner måste företagas.

Därest ett uppskov med den ifrågasatta revisionen av de prästerliga
lönelagarna skulle medföra, att även det närmaste och angelägnaste syftet
med de väckta revisionsförslagen, nämligen att införa eu allmän skälig
förhöjning i de på grund av löneregleringar enligt 1910 års lag utgående
lönerna för prästerskapet i de territoriella församlingarna, måste undanskjutas,
skulle ett uppskov med revisionsfrågans upptagande till behandling
givetvis innebära en allvarlig olägenhet. Omförmälda påföljd av ett uppskov
är emellertid ingalunda nödvändig. Behovet av löneförbättring i
erforderlig och skälig omfattning — vilket behovs törefintlighet kommittén
kommer att nedan närmare beröra i sitt rätta sammanhang —
kan nämligen tillgodoses —- förutom medelst anvisande framdeles såsom
hittills av dyrtid stillägg, så länge sådant är påkallat — genom beträdande
av den för stora grupper av statens befattningshavare anlitade utvägen
att bereda vederbörande tjänstinnehavare tillfällig löneförbättring.

Nämnda väg för tillgodoseende av prästerskapets behov av löneförbättring
erbjuder många fördelar. Under det att frågan om eu löneförhöjning,
företagen medelst en revision av avlöningsförfattningarna,
på sätt i det föregående berörts, icke kan antagas komma att nå fram
till ett avgörande förr än i en mer eller mindre avlägsen framtid, torde
den vida enklare frågan om en tillfällig löneförbättring, som nära ansluter
sig till de nyreglerade lönerna, kunna vinna sin lösning redan år
1920, då allmänt kyrkomöte kan förmodas komma att hållas. Ifrågavarande
form av löneförbättring förhindrar icke löneregleringsarbetets
fortgång efter samma grunder som hittills och möjliggör således,
att enhetligheten i detta arbete även i fortsättningen kan uppehållas.
Löneförbättringen skulle innebära ett tillmötesgående av det huvudsakligaste
i de framkomna kraven och skulle tillgodokomma icke blott de

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

präster, vilkas löner hädanefter regleras efter 1910 års lag, utan även
dem, vilkas löner redan undergått sådan reglering.

-Jämte det kommittén alltså anser åtgärder nu höra vidtagas för
beredande åt det nyreglerade prästerskapet av tillfällig löneförbättring,
håller kommittén tillika före, att den ifrågasatta allmänna revisionen av
de prästerliga löneförfattningarna bär tills vidare undanskjutas och att,
där enstaka förändringar i författningarna under liden visa sig nödvändiga,
man bör framdeles, såsom hittills även skett, tills vidare fortgå
på de partiella reformernas väg.

I den följande framställningen förbigår kommittén de präster,
vilkas avlöning utgår enligt äldre bestämmelser. Dessas behov av ökad
avlöning kan nämligen, yttrar kommittén, i skålig omfattning tillgodoses
genom lönetillskott med tillämpning av bestämmelsen i 9 § kvrkofcmdslagen.
Kommittén föreställer sig att, därest det nyreglerade prästerskapet
kommer i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, Kungl. Maj:t
vill vid beredande av lönetillskott åt prästerskapet i oreglerade pastorat
taga erforderlig hänsyn härtill genom att i motsvarande män höja
dessa tillskott.

Till närmare belysning av de lönebelopp, som framgått ur det
verkställda löneregleringsarbetet, omfattande de löneregleringar, vilka
trätt eller skola träda i tillämpning den 1 maj åren 1914—1920, hav
kommittén uppgjort en i betänkandet intagen tablå.

Av berörda tablå framgår, enligt vad kommittén yttrar, att, i avrundade
tal angivet, av de för kyrkoherdarna fastställda kontanta lönerna 3
% understiga 4,000 kronor, 16 % uppgå till 4,000 kronor men ej till 4,500
kronor, 24 % uppgå till 4,500 kronor men ej till 5,000 kronor, 30 % uppgå
till 5,000 kronor men ej till 5,500 kronor, 10 % uppgå till 5,500 kronor men
ej till 6,000 kronor, 7 % uppgå till 6,000 kronor men ej till 7,000 kronor samt
9 % överstiga 7,000 kronor, ävensom av de kontanta lönerna för komministrar
1 % understiger 2,500 kronor, 28 % uppgå till 2,500 kronor
men ej till 3,000 kronor, 31 % uppgå till 3,000 kronor men ej till
3,500 kronor, 17 % uppgå till 3,500 kronor men ej till 4,000 krout>r,
12 .% uppgå till 4,000 kronor men ej till 5,000 kronor samt 11 %
bestämts till 5,000 kronor.

För de ständiga adjunkterna, vilkas antal, så vitt lör kommittén
är känt, uppgår till 57, har arvodet fastställts, i 14 fall till 1,500 kronor,
i 22 fall till 1,800 kronor, i 16 fall till 2,000 kronor, i 3 fall till
2,200 kronor och i 2 fall till 2.500 kronor.

Kungl. Maj:tx proposition Nr 336. 15

Beträffande de belopp, vartill ersättningen för bostad och vivre
utgår till de ständiga adjunkterna, bär enligt uppgifter, som kommittén
itthÖmtat från domkapitelsexpeditionerna, dessa blivit av domkapitlen bestämda,
i (i fall till högst 1,500 krotiör, i 13 fall till mellan 1,500 och
2,000 kronor, i 4 fall till mellan 2,000 och 2,500 kronor och i 19 fäll
till mer än 2,500 kronor. 1 övriga fall har något belopp icke blivit av
domkapitlen fastställt.

1 avseende å behovet, yttrar kommittén, för prästerskapet att erhålla,
förhöjning i de på grund av löneregleringar enligt 1910 års lag utgående
lönerna torde kommittén kunna fatta sig kort. Det torde vara tillräckligt
att erinra om det allmänt erkända förhållandet, att den betydande fördyring
i levnadskostnaderna, som under de senare åren gjort sig gällande,
medfört stora svårigheter för dem vilka, i likhet med vad förhållandet
är med prästerskapet i de nyreglerade pastoraten, hava fått sig anvisade
fixa penninglöner. På alla arbetsområden har också den inträdda fördyringen
ansetts böra föranleda förhöjning i förutvarande avlöningsbelopp.

Redan den under ifrågavarande tidsperiod normalt fortgående prisstegringen
har haft till följd eu icke ringa sänkning i värdet å lönerna;
i väsentligt större omfattning har den omedelbart av krigstidsförhållandena
förorsakade dyrtiden medfört en dylik verkan.

(Ivergående till redogörelse för de åtgärder, som vidtagits för
lindrande av dyrtidens tryck för befattningshavare i statens tjänst och
för präster, anför kommittén vidare:

Såvitt staten och dess befattningshavare angår hava kraftiga åtgärder
vidtagits till lindrande av det tryck, den omedelbart av krifjstidsförliållandena
föranledda dyrtiden utövat på löntagarna. I stor utsträckning
hava bevil jats krigstids-, sedermera dyrtidsunderstöd att utgå jämte
den vanliga avlöningen.

Även prästerna hava härvid blivit tillgodosedda. 1 avseende å de
präster, vilka fått sina löneförhållanden reglerade efter 1910 års prästerliga
lönelagar, torde sålunda få erinras därom att, sedan genom lagen
angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. den
30 augusti 1918 lämnats medgivande bland annat till att efter närmare
angivna grunder bereda krigstidstillägg och krigstidshjälp åt kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat ävensom åt extra ordinarie
präster av vissa närmare angivna grupper, har Kungl. Maj:t genom
särskilda kungörelser samma den 30 augusti 1918 utfärdat bestämmelser,
efter vilka sådant understöd skulle utgå för ecklesiastikåren 1917—1918

Behov av
/äne~

förhöjning.

Vidtagna åtgärder
till
lindrande av
dyrtidens
tryck.

16

Kungl. Majds proposition Nr 336.

och 1918—1919. Efter det 1919 års lagtima riksdag med anledning
av Kung]. Maj:ts i proposition den 11 mars 1919, nr 325, därom
framställda förslag, godkänt grunder för dyrtidsunderstöds utgående jämväl
för ecklesiastikåret 1919—1920 åt präster, tillhörande nämnda grupper,
äro bestämmelser i sådant syfte meddelade genom kungörelsen den
16 juli 1919.

Till mötande av den normalt fortgående prisstegringen hava, så
vitt angår flertalet befattningshavare i statens tjänst, vidtagits åtgärder
för att bereda dem löneförhöjning.

Sålunda hava, exempelvis, provisoriska löneregleringar enligt beslut
vid 1918 års lagtima riksdag genomförts för de affärsdrivande verken,
med undantag för domänstyrelsen, att gälla från och med ingången
av år 1919. Beträffande övriga befattningshavare inom den civila statsförvaltningen
har med anledning av en av Kungl. Maj:t den 14
mars 1919 avlåten proposition, nr 326, riksdagen beviljat tillfällig löneförbättring
under år 1919. Från sistnämnda löueförbättring hava undantagits,
praktiskt taget, allenast sådana grupper av befattningshavare,
som under de senare åren fått sina stater ny- eller omreglerade efter
andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande,
eller för vilka tillfällig lönereglering av ungefär enahanda art, som förslaget
innebär, ägt rum.

Efter vad det vid sistnämnda proposition fogade statsrådsprotokollet
och riksdagens i ämnet avlåtna skrivelse utvisa är avsikten att
till 1920 års riksdag framlägga förslag angående tillfällig lönereglering
för ifrågavarande befattningshavare även för sistnämnda år.

Att bemärka är att den sålunda beslutade tillfälliga löneförbättringen
icke verkat förminskning i det belopp dyrtidsunderstöd, som
utgått för år 1919. Tvärtom är uttryckligen medgivet, att dyrtidstilllägget
må beräknas jämväl å tillfällig löneförbättring, i följd varav
denna senare bidrager till förhöjning i dyrtidstillägget, där ej detta ändå
nått maximum.

De vidtagna eller föreslagna tillfälliga löneregleringarnas syfte har
angivits huvudsakligen vara att uppbringa löneförmånerna till den nivå,
som betingas av prisstegringen från tiden för de nuvarande löneregleringarnas
genomförande till tiden närmast före krigsutbrottet. Såsom
skäl för att giva löneregleringen en endast tillfällig natur har angivits
att det icke nu läte sig göra att åstadkomma ett definitivt avgörande
i förevarande hänseende, dels med hänsyn till de ingående och tidskrävande
förarbeten, som oundgängligen förutsattes för en dylik åtgärd,

17

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

och dels på grund därav, att de ekonomiska förhållandena i allmänhet
ej än tillnärmelsevis vunnit den stadga, som därför erfordrades.

Emellertid torde få erinras därom, att man ej på alla områden
inom statsförvaltningen nöjt sig med att avhjälpa omförmälda missförhållanden
genom tillfällig lönereglering, avseende att föra upp avlöningen
till 1914 års nivå. I enlighet med vad som föreslogs i proposition
den 25 april 1919, nr 391, har nämligen, för tillämpning från och med
den 1 juli 1920, godkänts förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Vid beräknande av de i avlöningsreglementet upptagna lönebeloppen
har man här ej stannat vid prisläget före krigsutbrottet utan vidtagit
sådan genomsnittlig höjning av de senast fastställda definitiva
lönerna, som motsvaras av den procentuella stegring levnadskostnaderna
dels faktiskt undergått intill tiden för krigsutbrottet och dels för ett
antal år framåt därefter — ända in på 1920-talet—antagits skola hava
undergått, därest normala förhållanden varit rådande. Förslaget förutsätter
att den särskilda fördyring av levnadskostnaderna, som vållats
av krigstidsförhållandena, allt fortfarande skulle täckas genom dyrtidstillägg.

Kommittén ingår härefter närmare på förslaget om tillfällig löneförbättring
åt prästerskapet i nyreglerade pastorat och yttrar i fråga
härom:

Under det man, som förut nämnts, berett prästerna likställighet
med statens tjänstemän i avseende å det tillägg till avlöningen, som
avser att lindra det tryck, den omedelbart av krigstidsförhållandena föranledda
dyrtiden utövat på löntagarna, hava till förmån för prästerna
ej vidtagits några åtgärder motsvarande dem, genom vilka, på sätt nyss
omförmälts, befattningshavare i statens tjänst blivit tillförsäkrade att
bekomma löneförbättring till så stort belopp, att åtminstone den intill
krigsutbrottet normalt fortgående fördyringen i levnadskostnaderna i
skälig utsträckning neutraliserades.

De skäl, som förelegat för beredande av dylik löneförbättring åt
statens befattningshavare, synas med samma fog gälla även i avseende
å de präster, vilka fått sina löneförhållanden reglerade efter 1910 års
prästerliga lönelagar. Det är uppenbarligen en lika naturlig som ofrånkomlig
konsekvens av de fattade besluten om tillfällig löneförbättring
för statens befattningshavare, att liknande åtgärder så fort ske kan vidtagas
till förmån för prästerna. I detta hänseende torde kommittén få
åberopa ett riksdagens uttalande i ett analogt fall. I den vid 1919 års
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 285 höft. (Nr 336.) 3

Tillfällig löneförbättring
åt
det nyreglerade
prästerskapet.

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

lagtima riksdag framlagda frågan om tillfällig löneförbättring för statens
tjänstemän utom kommunikationsverken yttrade riksdagen (skrivelsen nr
215, sid. 4): »Den nu föreslagna löneförbättringen är att betrakta såsom
eu följd av de år 1918 beslutade provisoriska löneregleringarna för
kommunikationsverken, vilka just avsågo att lyfta upp lönerna vid dessa
verk till 1914 års prisnivå. Denna konsekvens av 1918 års beslut är
enligt riksdagens mening ofrånkomlig, då eljest tjänstemännen vid kommunikationsverken
skulle bliva oskäligt gynnade framför statens civila
befattningshavare i allmänhet.» Det krav på likställighet i lönehänseende,
som man sålunda erkänt såsom rättvist, då fråga var om olika grupper
av statens befattningshavare, kan givetvis med lika styrka åberopas till
förmån för prästerna, vilka ju utan att komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättring skulle kvarstå i en sämre ställning än statens civila befattningshavare.

Såsom erinrats i det vid propositionen nr 326 angående tillfällig
lönereglering under år 1919 för vissa befattningshavare inom den civila
statsförvaltningen in. m. fogade statsrådsprotokollet äro nu gällande löneregleringar
för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen i huvudsak
b}?ggda på de grunder, som lades genom 1907 års beslut angående
lönereglering lör bland andra statskontoret och arméförvaltningen, och
hava i nära anslutning till de år 1907 beslutade löneregleringarna för
dessa ämbetsverk (den s. k. statskontorstypen) under den följande tiden
avlöningsförhållandena ordnats ej blott vid flertalet centrala statsmyndigheter
utan även vid åtskilliga lokala institutioner.

De grunder för beräknande av prästerskapets löner, som — efter
det löneregleringsfrågan varit före vid 1908 och 1909 årens riksdagar —
fastställdes vid 1910 års riksdag, torde hava bestämts så att prästerskapets
löner i stort sett komme att hänföras till samma prisnivå, vartill
man velat förlägga de kort förut enligt statskontorstypen fastställda
lönerna för statens befattningshavare. Minimibeloppet för prästlönerna
bestämdes till samma belopp, som departementschefen angivit redan i
sitt uttalande till statsrådsprotokollet år 1908. Eljest innefattar väl 1910
års beslut åtskilliga modifikationer i det år 1908 tänkta lönesystemet,
men dessa modifikationer synas hava ansetts nödiga för att dels göra
systemet enklare och dels åstadkomma eu jämnare fördelning av lönerna
mellan olika befattningshavare och särskilt att närma komministrarnas
avlöning till kyrkoherdarnas; i stor utsträckning hava modifikationerna
inneburit en stundom nog så kännbar sänkning av lönerna.

Visserligen pågår alltjämt regleringen av prästerskapets löner, men
denna är bunden av de år 1910 antagna grunderna för lönernas beräk -

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

ning, i följd varav, sä länge 1910 års lagstiftning kvarstår orubbad, vid
den fortgående regleringen av de särskilda prästernas löner avseende ej
bör kunna fästas vid den sedermera inträdda fördyringen i levnadskostnaderna.

Det måste följaktligen efter kommitténs uppfattning vara ett fullt
befogat anspråk att, likasom statens befattningshavare allmänt erkänts
böra bekomma löneförbättring med anledning av den förhöjning i levnadskostnaderna,
som ägt rum under åren närmast före krigsutbrottet, även
de präster, vilkas avlöning utgår efter de år 1910 fastställda grunderna,
erhålla löneförbättring till skäligt belopp för neutraliserande av ifrågavarande
fördyring i levnadskostnaderna.

I betänkandet behandlas härefter frågan om grunderna för beräkningen
av den tillfälliga löneförbättringen. I fråga härom har kommittén
anfört följande:

I avseende på grunderna för beräkningen av den tillfälliga löneförbättring,
som enligt kommitténs mening bör beviljas prästerskapet i
de nyreglerade pastoraten, torde kommittén utan vidare kunna utgå från
den förutsättningen, att detta bör bestämmas i lämpligt förhållande till
de belopp, som ansetts skäliga för befattningshavare i statens tjänst
med motsvarande löner. Då nämligen, såsom nyss framhållits, det nyreglerade
prästerskapets löner måste anses hänföra sig till samma prisnivå
som de enligt statskontorstypen reglerade lönerna för statens befattningshavare,
synes det uppenbart, att enahanda grunder böra i båda
fallen, så vitt möjligt, tillämpas vid löneförbättringens beräknande, i den
mån icke en undersökning ger vid handen, att i avseende på prästerna
föreligga förhållanden, som härutinnan böra verka modifierande.

Såsom jämförelsegrund torde kommittén alltså hava att begagna
sig av det av 1919 års lagtima riksdag fattade beslutet angående tillfällig
lönereglering under år 1919^ för vissa befattningshavare inom den
civila statsförvaltningen m. m. A sid. 57—63 i det vid propositionen
nr 326 fogade statsrådsprotokollet finnas angivna de grunder, enligt
vilka den tillfälliga löneförbättringens belopp blivit för olika befattningshavare
beräknade; och torde kommittén få hänvisa därtill.

Vad då angår beloppet av den tillfälliga löneförbättring, som bör
tillkomma kyrkoherdar och komministrar, gäller till en början att undersöka
inom vilka lönegrader de statens befattningshavare äro att söka,
med vilka prästerna böra med hänsyn till löneförmåner jämföras.

Detta spörsmål invecklas något därav, att de kontanta prästlönerna
— till vilka man för erhållande av en riktig jämförelsegrund bör lägga

Grunder
för beräkningen
av
den tillfällig»
löneförbättringen.

20

Ruwjl. Maj:ts proposition Nr 336.

värdet å den fria bostad flertalet kyrkoherdar och komministrar innehava
— inom vardera graden äro i hög grad växlande för olika befattningshavare.
Frånsett undantagsfall kunna de kontauta lönebeloppen,
såsom förut nämnts, variera mellan 4,000 kronor och 8,000 kronor för
kyrkoherdar och mellan 2,500 kronor och 5,000 kronor för komministrar.
Värdet i medeltal å den fria bostaden torde för det här föreliggande
syftet kunna — efter den prisnivå, som gällde vid tiden för löneregleringslagarnas
antagande — uppskattas till 1,000 kronor för kyrkoherdar
och 600 kronor för komministrar. Värdet å löneförmånerna i deras
helhet kan alltså sägas växla mellan 5,000 kronor och 9,000 kronor för
kyrkoherdar och mellan 3,100 kronor och 5,600 kronor för komministrar.

Det skulle onekligen föra till onödig vidlyftighet att beträffande
ett vart av de olika lönelägena företaga en jämförelse mellan prästerna
och statstjänstemännen med motsvarande avlöning. Obehövligheten av
en dylik detaljerad jämförelse framställer sig så mycket tydligare, som
den för statstjänstemännen företagna tillfälliga löneregleringen anordnats
efter mycket schematiskt uppdragna linjer (propositionen nr 326, statsrådsprotokollet
sid. 16 och 46), varför ett mera enkelt förfaringssätt
synes vara berättigat även i avseende på beräknandet av den tillfälliga
löneförbättringen för prästerna. Det ändamålsenligaste sättet att lösa
den föreliggande frågan för prästernas del synes vara att beträffande
dels den i allmänhet förekommande lägsta komministerslönen och dels
den i allmänhet förekommande högsta kyrkoherdelönen undersöka till
vilket belopp löneförbättringen bör uppgå med hänsyn till vad i motsvarande
hänseende tillerkänts statstjänstemän med samma lön samt att,
efter prästerskapets uppdelande i lämpligt antal lönegrupper, för varje
sådan grupp bestämma löneförbättringen till belopp, efter lönens storlek
stigande från det lägre till det högre av de vid undersökningen funna
beloppen.

Genom den nu föreslagna anordningen skulle vinnas å ena sidan,
att de särskilda omständigheter, som enligt gällande prästerliga lönesystem
föranleda lönens förhöjande utöver grundbeloppet, i skälig utsträckning
få öva inverkan även på löneförbättringens storlek samt å
den andra, att beloppet av den varje särskild befattning tillkommande
löneförbättringen i regel kommer att direkt framgå av en blivande författning
i ämnet, utan att påkalla särskilda uträkningar. Ifrågavarande
sätt att beräkna löneförbättringen för det ordinarie prästerskapet synes
kommittén på ett smidigt sätt ansluta sig till normerna för den tillfälliga
löneregleringen för statstjänstemännen. Likasom fallet är för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336. 21

dessa skulle även. för prästerna löneförbättringen bliva procentuellt
högre för de lägre än för de högre avlönade.

Beräkningen av det lägsta och det högsta belopp, vartill löneförbättringen
för kyrkoherdar och komministrar må uppgå, synes böra
verkställas på följande sätt.

Närmast jämförlig med den i allmänhet förekommande lägsta komministerslönen
— vilken, inberäknat värdet å den fria bostaden, på sätt
nyss sagts kan uppskattas till 3,100 kronor, undantagsfall oberäknade
— torde vara lönen för länsnotarierna av andra grad, vilken uppgår
till 3,200 kronor, om tjänstinnehavaren är anställd på ort, där ortstillägg
ej åtnjutes. För denna lön uppgår löneförbättringen till 750 kronor.
Den i allmänhet förekommande högsta kyrkoherdelönen, vilken, som
ovan omförmälts, kan, likaledes inberäknat värdet å den fria bostaden
och oavsett undantagsfall, värderas till 9,000 kronor, torde för nu förevarande
ändamål böra jämföras med den lön, som tillkommer tredje
gradens tjänstemän, vilken lön i allmänhet utgör 8,100 kronor. För en
lön av denna storlek åtnjutes en löneförbättring av 1,000 kronor, vare
sig i lönen ingår ortstillägg eller ej.

Emellertid torde onekligen i avseende å prästerna föreligga förhållanden,
vilka böra verka modifierande på ifrågavarande belopp. Prästerna
åtnjuta som nämnt i allmänhet fri bostad, och då den för statstjänstemännen
medgivna löneförbättringen innefattar gottgörelse jämväl för
den uppkomna ökningen i hyreskostnaden, bör alltså för prästernas del
göras ett motsvarande avdrag. Vidare synes böra tagas någon hänsyn
till den förmån flertalet präster åtnjuter genom de naturaförmåner från
trädgård och boställen, som i viss mån tillkomma dem. Då frågorna
om krigstidstillägg åt präster i nyreglerade pastorat förekommo, framhölls
hurusom man ej finge förbise, att i lönehänseende full jämställdhet
icke rådde mellan prästerna och statens befattningshavare, beroende på
omförmälda naturaförmåner. I sådant avseende yttrade departementschefen
(propositionen nr 286 till 1918 års riksdag, statsrådsprotokollet
sid. 17), att de ^naturaförmåner i form av bostad och bränsle in natura
som prästerskapet i stor utsträckning åtnjöte, givetvis bidroge till en
ej oväsentlig lindring i dyrtidens tryck, samt att det ej heller kunde
bestridas, att de tjänstbarheter, som i en mängd fall tillförsäkrats prästerna
i arrendekontrakten, i någon mån bidroge att göra kristiden mindre
kännbar för prästerna än för de i statens tjänst anställda befattningshavarna.
Han ansåg därför att, vad anginge tiden efter ecklesiastikåret
1917—1918, man rättvisligen med avseende på storleken borde göra
någon skillnad mellan det krigstidstillägg och den krigstidshjälp statens

22

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 336.

befattningshavare erhölle och det motsvarande understöd, varav prästerna
komme i åtnjutande. I överensstämmelse härmed bestämdes ock för
prästerna krigstidstillägget för ecklesiastikåret 1918—1919 efter något
lägre skala än för statens befattningshavare för motsvarande tid; och
även det för ecklesiastikåret 1919—1920 medgivna krigstidsnnderstödet
har beräknats något lägre än det för statens befattningshavare för år
1919 beviljade. I sitt den 6 mars 1919 avgivna utlåtande angående
krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie präster
i nyreglerade pastorat m. fi., vilket utlåtande såsom bilaga fogats
till propositionen nr 325 till 1919 års lagtima riksdag, har kyrkofondskommittén
(s. 16—21) redogjort för de synpunkter kommittén ansett i
nu omförmälda hänseende böra beaktas. Kommittén tillåter sig nu hänvisa
till berörda redogörelse. I anslutning till vad i berörda betänkande
anförts i avseende a det tryck, som till följd av den omedelbart av
krigstidsförhållandena förorsakade dyrtiden gjort sig gällande för prästerna
i allmänhet, torde man få anse det förhålla sig så, att även det tryck,
som den. normalt fortgående prisstegringen medfört för prästerna, icke
är fullt lika stor som för statstjänstemännen, även om man frånser förmånen
av fri bostad. Givetvis är det icke möjligt att härutinnan verkställa
en matematiskt säker uppskattning, framför allt i betraktande av
att förhållandena ställa sig i hög grad olika vid olika tjänster. Man
torde dock kunna utgå från att ifrågavarande skillnad i avseende å dyrtidens
påfrestning är relativt mindre, då fråga är om den normalt fortgående
än då det rör sig om den omedelbart av krigstidsförhållandena
förorsakade fördyringen. Detta torde ock lå anses erkänt därigenom,
att man ej gjorde någon skillnad mellan prästerna och statstjänstemännen,
då krigstidstillägget bestämdes för första året, under vilket
fördyringen var av jämförelsevis ringa omfattning.

Med beaktande av nu berörda omständigheter synes det kommittén,
att, om de för nyssnämnda två kategorier statstjänstemän bestämda tillfälliga
löneförbättringarna 750 kronor och 1,000 kronor nedsättas till
650 kronor och 800 kronor, desamma kunna såsom miiiTini- och maximibelopp
läggas till grund för beräkningen av den tillfälliga löneförbättringen
för prästerskapet. — Visserligen kunde ifrågasättas att nedsättningen
av det förstnämnda beloppet, 750 kronor, skulle göras större än
nu föreslagits; men det synes kommittén som vore med hänsyn till
komministrarnas tjänsteställning 650 kronor det lägsta belopp, som i
förevarande avseende bör för dessa tjänstemän ifrågakomma. Eu nedsättning
under detta belopp skulle dessutom på ett för komministrarna
ogynnsamt sätt avbryta den likformighet i progressionen, som, på sätt

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

av nedan intagna tablå inhämtas, i avseende å förhållandet mellan löneförbättring
och lön äger rum för å ena sidan statens befattningshavare
och å den andra prästerna.

Beträffande vidare de lönegrupper, i vilka kyrkoherdarna och komministrarna,
som nyss anförts, synas böra uppdelas, och beloppet av den
löneförbättring, som bör tillgodokomma tjänstinnehavarna inom dessa
lönegrupper, synes antalet dylika lönegrupper kunna bliva ganska begränsat.

Till grund för grupperingen torde lämpligen böra läggas beloppet
av de kontanta — d. v. s. de med tillämpning av bestämmelserna i 3
och 4 §§ löneregleringslagen fastställda — lönerna. Visserligen kunde
det ifrågasättas, att även förekommande hyresersättning skulle få härvid
medräknas; kommittén har dock för sin del ansett så icke böra ske,
vartill anledningen varit, att nu ifrågavarande löneförbättring har karaktären
av ett tillägg till lönen, men att hyresersättning icke är hänförlig
till denna, vartill kommer att hyresersättningen, där sådan finnes bestämd,
oftast är avsedd att behöva utgå allenast under en kortare tid i
avvaktan på att prästgård upplåtes till tjänstinnehavare.

På grund härav och med utgångspunkt från att den ökning i löneförbättringen,
som bör äga rum för varje ny grupp, skäligen bör bestämmas
till 50 kronor, synes grupperingen i fråga lämpligen bliva
följande:

Belopp kontant lön: Belopp löneförbättring:

intill 4,000 kronor 650 kronor

från och med 4,000 » intill 5,500 kronor 700 »

» 5,500 » » 7,000 » 750 »

» 7,000 » 800 »

I efterföljande tablå göres en sammanställning till belysande av
huru kommitténs system för bestämmande av löneförbättringen för kyrkoherdar
och komministrar verkar i jämförelse med det för statstjänstemannen
tillämpade.

24 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 336.

Tablå,

utvisande förhållandet mellan beloppet lön och beloppet tillfällig löneförbättring.

Befattningshavare i statens tjänst Präster

Lönegrad

Lönens

belopp

Löneför-bättrin-gens be-lopp

Löneför-bättrin-gen ut-gör i
procent
av lönen

Lönegrupp

Lön i
medel-tal

Löneför-bättrin-gens be-lopp

Löneför-bättrin-gen ut-gör i
procent
av lönen

Länsn otarie av andra

Ordinarie präst med

grad (utan ortstill-

lön under 4,000

lägg)..................

3,200

750

23.4

3,250

650

20. o

Tjänsteman i första

Dito med lön från

graden (utan orts-

och med 4,000 intill

tillägg)...............

4,000

800

20.0

5,500 kronor

4,750

700

14.7

Tjänsteman i andra

Dito med lön från

graden (utan orts-

och med 5,500 intill

5,800

000

6,250

750

12.0

Tjänsteman i tredje

Dito med lön från och

graden ...............

8,100

1,000

12.3

med 7,000 kronor

7,500

800

10.7

De skäl, som tala för att bereda kyrkoherdar och komministrar i
nyreglerade pastorat tillfällig löneförbättring, synas, om ock i något begränsad
omfattning, gälla även det extra ordinarie prästerskapet.

Såsom förut nämnts, åtnjuta de egentliga adjunkterna och de s. k.
ständiga adjunkterna — förutom skjuts- och resekostnad — bland annat
dels bostad och vivre, dessa förmåner utgående in natura eller under
vissa förutsättningar i penningar, dels ock årligt adjunktsarvoae ej understigande
1,000 kronor, allt enligt de närmare föreskrifter Konungen
därom meddelar. I det förslag till sådana föreskrifter, som år 1912
upprättades av tillkallade sakkunniga, föreslogs arvodet lör adjunkter i
vanlig bemärkelse till 1,000 kronor och för ständiga adjunkter till 1,200
kronor om året, i båda fallen med två ålderstillägg, vartdera å 200
kronor. Flera av de myndigheter, som yttrade sig över förslaget, påyrkade
en förhöjning av arvodet. I ett i ämnet avgivet förnyat yttrande
anförde bemälde sakkunniga bland annat följande. Det i löneregleringslagen
såsom minimum fastställda beloppet 1,000 kronor hade vid förslagets
uppgörande ansetts tillräckligt såsom begynnelselön. Sedan dess hade
emellertid löneförmånerna för de extra ordinarie ämneslärarna vid rikets
allmänna läroverk, med vilka de extra ordinarie prästerna borde i möj -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 336. 25

ligaste mån likställas, på det att icke rekryteringen av prästerliga krafter
för kyrkans behov måtte försvåras, fått sina löneförmåner väsentligen
förbättrade. Därest icke den extra ordinarie prästen skulle komma i allt
för ogynnsam ställning i förhållande till dom, vilka sökte inträde på
lärarbanan, syntes det därför vara nödvändigt, att adjunktsarvodet höjdes
till åtminstone 1,200 kronor samt ålderstilläggen till 300 kronor. —
I anslutning till kammar kol lega och statskontorets uttalade mening ansågo
sakkunnige arvodet till ständig adjunkt böra av Kungl. Maj:t
bestämmas i varje särskilt fäll vid fastställelse av lönereglering för
prästerskapet.

På sätt tillförene erinrats, blev i förordningen den 18 april 1914
arvodet för adjunkt i vanlig mening bestämt i enlighet med de sakkunnigas
senare förslag.

På grund av den sålunda lämnade redogörelsen torde finnas anledning
till tvekan, huruvida adjunktsarvodet må kunna anses förlagt
till 1914 års prisnivå eller däromkring, varför det kunde ifrågasättas, att
adjunkterna icke skäligen borde tillerkännas tillfällig löneförbättring.

Emellertid hava enligt beslut vid 1919 års lagtima riksdag även
de extra ordinarie och vikarierande lärarna, med vilka de extra ordinarie
prästerna som nyss nämnts jämförts, blivit, om ock med viss begränsning,
delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som förunnats statens
civila befattningshavare.

Vid sådant förhållande anser kommittén även det extra ordinarie
prästerskapet böra komma i åtnjutande av förmånen av tillfällig löneförbättring.

Beträffande grunden för denna löneförbättrings beräknande härför
de extra ordinarie statstjänstemännen löneförbättringen bestämts att
i allmänhet utgå med 25 procent av den kontanta avlöningens belopp,
dock högst 800 kronor. För de extra ordinarie och vikarierande lärarna
utgår den med 15 procent å avlöningsbeloppen, dock högst 470 kronor
för manlig lärare. I anslutning till vad sålunda är gällande för sistnämnda
befattningshavare och då arvodet för de extra ordinarie prästerna
ostridigt bestämts något högre än vid de nya lagarnas antagande
var tänkt, synes löneförbättringen för de extra ordinarie prästerna böra
bestämmas efter förenämnda lägre beräkningsgrund eller till 15 procent
av arvodet.

Tillfällig löneförbättring bör av naturliga skäl ej få beräknas på
värdet av bostad och vivre, när denna förmån skall utgå in natura.
Av följande skäl anser kommittén så ej heller böra ske i de fall, då
berörda förmån skall, efter vad förut sagts, utgöras i penningar. I
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 285 käft. (Nr 336.) 4

26

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

sådant fall skall nämligen enligt 1914 års förordning gottgörelse utgivas
med belopp, som, med hänsyn till levnadskostnaderna i orten, för varje
särskilt fall bestämmes av vederbörande domkapitel eller konsistorium.
I följd härav lärer domkapitel vara oförhindrat att i mån av levnadskostnadernas
stegring förhöja ett redan fastställt belopp och således
tillse, att ersättningsbeloppet på varje särskild tid verkligen motsvarar
levnadskostnaderna. Genom upplysningar, som kommittén från domkapitelsexpeditionerna
införskaffat, har också utrönts, att domkapitlen i
mycket stor utsträckning vid ersättningsbeloppens bestämmande beakta
dyrtidens krav; sålunda har i åtskilliga fall ett tidigare fastställt ersättningsbelopp
blivit på grund av senare inträffad fördyring förhöjt. Nu
ifrågavarande del .av adjunkternas avlöning lärer alltså i flertalet fall
redan ligga och i övriga fall när som helst kunna genom beslut av
domkapitlet förläggas väsentligt högre än 1914 års prisnivå, till vilken
det är den tillfälliga löneförbättringens syfte att förhöja lönerna.

Då det extra ordinarie prästerskapet skulle komma i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring på allenast den del av avlöningen, som utgår
i form av arvode, synes maximum för löneförbättringen böra bestämmas
till lägre belopp än det, som bestämts för de extra ordinarie lärarna.
Såsom skäligt maximum föreslår kommittén ett belopp av 300 kronor.

Undantag härifrån torde böra göras för sådan extra ordinarie präst,
som avses i förut omförmälda grupp 2), kontraktsadjunkter m. fl. Arvodet
för dessa bestämmes nämligen av Konungen till visst belopp i
ett för allt. För dem torde den tillfälliga löneförbättringens maximum
böra sättas till samma belopp som det för extra ordinarie lärare bestämda
eller 470 kronor.

Att löneförbättring icke må beräknas på skjuts- och reseersättningen,
vilken utgår till adjunkten efter verkliga kostnaden, torde utan
vidare vara klart.

Där adjunkt uppbär vikariearvode, synes han — liksom för övrigt
även ordinarie präst, som vikarierar för annan — böra få tillgodoräkna
sig någon förhöjning även på detta belopp. Till denna fråga återkommer
kommittén längre fram.

Även kontraktsprostarna synas skäligen böra komma i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring.

Beträffande denna grupp befattningshavare torde icke kunna uppdragas
jämförelse med någon tjänstemannagrupp inom den civila statsförvaltningen.

Kontraktsprostens befattning är visserligen att betrakta såsom fullt

27

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

självständig; men uppdraget tillkommer alltid en ordinarie kyrkoherde.
Det prosten tillkommande arvodet, varom förut närmare förmälts, avser
att utföra goftgörelse icke blott för det särskilda, icke obetydliga besvär,
som är förenat med prostuppdragets fullgörande, utan även för de
direkta utgifter, som prosten har att vidkännas i sin ifrågavarande egenskap,
särskilt genom de i regel icke fåtaliga resorna inom kontraktet.
Då kontraktsprostarna alltså i denna egenskap hava att vidkännas icke
obetydliga direkta utgifter i tjänsten och dessa utgifter till följd av
penningvärdets fall under nu ifrågavarande tidrymd undergått stegring,
synes det billigt, att kontraktsprosten får oavkortat tillgodonjuta en nämnda
förändring motsvarande ökning i det arvode, varmed skola bestridas
bland annat sagda utgifter, och att han alltså får uppbära denna ökning
jämte den löneförbättring, prosten må erhålla på innehavande kyrkoherdelön.

Till stöd för kommitténs uppfattning därom, att även kontraktsprostarna
böra komma i åtnjutande av löneförbättring, kunna åberopas
särskilda till kommitténs utlåtanden remitterade framställningar angående
förhöjning i kontraktsprostarnas avlöning, i vilka ärenden kommittén
yttrat sig genom utlåtande den 21 oktober 1919, vari kommittén hemställt
om åtgärder för beredande åt kontraktsprostarna av dyrtidstillägg.

Efter vad kommittén har sig bekant, begagnade sig ett fåtal kontraktsprostar
av den dem enligt 25 § löneregleringslagen förbehållna
rätten att under sin tjänstetid från kyrkofonden uppbära avlöning efter
dittills gällande grunder. Kontraktsprost, som uppbär arvode enligt
äldre bestämmelser, torde icke böra komma i åtnjutande av nu ifrågavarande
löneförbättring.

Från rättigheten att åtnjuta tillfällig löneförbättring torde böra uteslutas
innehavare av professors- och lektorsprebendena. De tillfälliga
lönetillskott, som beviljats innehavarna av prebendepastorat i deras
egenskap av professor eller lektor, komma nämligen enligt kungörelsen
den 27 juni 1919 angående tillfällig löneförbättring under år 1919
för viss personal inom den civila statsförvaltningen att utmätas i förhållande
till bland annat den faktiska inkomsten av prebendepastoratet.
Dessa prebendarier äro följaktligen i avseende å löneförbättring redan
fullt tillgodosedda inom den ram, som är bestämd för befattningshavare
av motsvarande löneinkomster.

Vad beträffar biskopsprebendena äro de flesta av dem redan indragna.
Endast fem återstå, nämligen Bälinge pastorat i Uppsala stift,
Gårdsby pastorat i Växjö stift, Tölö pastorat i Göteborgs stift, Stora

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Kils pastorat i Karlstads stift och Visby pastorat i Visby stift. I
avseende å det sistnämnda har Kungl. Maj:t enligt beslut den 29
augusti 1919 i sammanhang med fastställelse av ny lönereglering
för pastoratets prästerskap förklarat väckt förslag om dess indragning
icke föranleda vidare åtgärd. För de återstående fyra prebendepastoraten
äro nya löneregleringar ännu ej fastställda. När så sker är
att antaga, att prebendena indragas. Anledning torde saknas att utesluta
innehavaren av Visby prebendepastorat ävensom det eller de
övriga biskopsprebenden, som må varda bibehållna, från rätten till nu
ifrågavarande löneförbättring.

De s. k. långvakansvikarierna i nyreglerade pastorat, vilka uppbära
samtliga med den ordinarie befattningen förenade löneförmåner, lära beträffande
rätten till löneförbättring böra likställas med de ordinarie prästerna.

Däremot torde med skäl kunna ifrågasättas huruvida innehavare
av två eller flera befattningar böra komma i åtnjutande av löneförbättring
allenast för en befattning. Sådan förening av tjänster kan äga
rum exempelvis då ordinarie präst tillika innehar förordnande såsom
lasaretts-, hospitals- eller fängelsepredikant, regementspastor o. s. v.;
vidare då ordinarie präst i ett nyreglerat pastorat tillika tjänstgör
såsom långvakanskyrkoherde eller långvakanskomminister i samma eller
annat likaledes nyreglerat pastorat, eller där en extra ordinarie präst
samtidigt innehar förordnande att uppehålla två vakanssatta tjänster i
nyreglerade pastorat, i vilka fall vederbörande befattningshavare äger
uppbära båda lönerna oavkortade. Stundom är ordinarie präst eller ständig
adjunkt tillika folkskollärare; i enstaka fall är sådan förening av
tjänster till och med bestämd genom löneregleringsresolutionen.

Beträffande dyrtidstillägget åt präster har bestämts, att till innehavare
av två eller flera befattningar sådant tillägg utgår för endast en
av befattningarna, nämligen den, som medför högsta avlöningen, eller,
därest avlöningsförmånerna äro lika, för den befattning, till vilken han
först erhållit befordran eller förordnande.

Den nu ifrågasatta löneförbättringen är av väsentligt olika beskaffenhet
mot dyrtidstillägget. Detta senare har karaktären av ett utöver
lönen tilldelat understöd, under det att den förra avser att vara en förhöjning
av lönen. Det synes därför onekligen vara principiellt riktigast
att låta den tillfälliga löneförbättringen utgå under alla förhållanden
och således jämväl för det fall, att den tillkommer befattningshavare,
som på annan lön åtnjuter löneförbättring.

Då kommittén emellertid ställe:- sig tveksam i denna fråga, är

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

detta beroende pa att den motsvarande löneförhöjning, som beviljats
statstjänstemännen, icke under alla förhållanden lår fullt ut räknas på
två befattningar. Enligt kungörelsen den 20 september 1910 angående
tillfällig löneförbättring under år 1919 lör viss extra personal inom den
civila statsförvaltningen må, där extra befattningshavare, som i avlöningshänseende
är jämförlig med ordinarie personal (t. ex. extra byråchef,
extra sekreterare in. 11.), innehar ytterligare extra anställning, befattningshavare
icke i sistnämnda egenskap tillgodonjuta löneförbättring
jämlikt berörda kungörelse med högre belopp än att sammanlagda löneförbättringen
för honom belöper sig till 1,000 kronor om året. Likaledes
är i kungörelsen stadgat, att innehavare av både extra anställning
och befattning å ordinarie stat ej må på grund av extra anställning
åtnjuta löneförbättring enligt kungörelsen till högre belopp än att detsamma
tillhopa med tillfällig löneförbättring, som må utgå vid innehavande
befattning å ordinarie stat, uppgår till 1,000 kronor för år. I
förutnämnda kungörelse den 27 juni 1919 saknas väl motsvarande bestämmelse
i avseende å förening av två ordinarie tjänster; men detta
torde vara beroende på de i allmänhet gällande förbuden mot förening
av tjänster å stat.

Såsom huvudsaklig grundsats gäller alltså lör befattningshavare
i statens tjänst, att ingen befattningshavare må på grund av två tjänster
bekomma löneförbättring till högre belopp än som sammanlagt motsvarar
det i allmänhet stadgade maximum.

Vad sålunda gäller för befattningshavare i statens tjänst synes
böra få motsvarande tillämpning även lör prästerna, därvid maximum
torde böra bestämmas till 800 kronor.

Såsom förut anförts har kommittén dock på anfört skäl ansett
undantag härvid böra göras beträffande prostarvodet, vilket alltid torde
böra utgå oavkortat.

Beslutet om anvisande av tillfällig löneförbättring åt statens befattningshavare,
yttrar kommittén vidare, avser som nämnt endast år
1919. Därjämte har emellertid ställts i utsikt dylik löneförbättring även
för år 1920.

För prästernas del anser kommittén nu böra beviljas tillfällig löneförbättring
för ecklesiastikåret 1920—1921, men torde tillika böra meddelas
sådana bestämmelser, varigenom löneförbättringens fortsatta anvisande
kan ske under användande av enklare former än för nämnda år
måste iakttagas.

Kommittén finner det hava varit synnerligen önskvärt, att tillfällig löneförbättring
kunnat beredas prästerna även för det nu löpande ecklesiastik -

Tiden, för
vilken den
tillfälliga
löneförbättringen
skall
utgå.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

året 1919 —1920. Härför möta emellertid enligt kommitténs mening hinder.
Såsom av det följande framgår fordras för löneförbättringens beviljande
godkännande av icke blott riksdagen utan även kyrkomötet. Då kyrkomöte
icke kan förväntas komma att hållas år 1919, men däremot lärer vara påtänkt
år 1920, kan ett eventuellt beslut i ämnet icke fattas tidigare
än efter det löpande ecklesiastikårets utgång. Redan i och för
sig måste tanken att åt ett beslut av ifrågavarande beskaffenhet giva
tillbakaverkande kraft väcka betänkligheter; men möjligheten av en sådan
anordning torde få anses fullkomligt utesluten med hänsyn till det sätt,
varpå löneförbättringen enligt kommitténs mening bör gäldas.

dn^ns^för ^ avseende å den befattningshavare i statens tjänst beviljade till hållande

till fälliga löneregleringens förhållande till befattningshavarens pension har,
emeritiiöner enligt vad kommittén anfört, framhållits att den tillfälliga löneförbättringen
givetvis icke skulle utan vidare medföra någon rätt för befattningshavare,
som blivit delaktig av densamma, att vid avgång från
tjänsten komma i åtnjutande av förhöjning i den för honom stadgade
pensionen. Därest emellertid sådan förhöjning ansåges skäligen böra
ifrågakomma, borde spörsmålet därom göras till föremål för särskild
utredning (statsrådsprotokollet sid. 79).

Vad sålunda anförts i avseende å statstjänst,emännens pensioner
torde hava tillämpning även i avseende å prästernas emeritilöner.

Att den tillfälliga löneförbättringen icke bör läggas till grund för
den skyldighet till avgifters erläggande och den rätt till pensions åtnjutande,
varom stadgas i reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa,
torde måhända böra för fullständighetens skull anmärkas.

sattet för Beträffande frågan om sättet för den nu ifrågasatta löneförbättringens

riZ,mSbaut- utgörande lärer denna fråga — uttalar kommittén — uppenbarligen få anses
görande, besvarad genom de motsvarande bestämmelser, som äro givna i lagen den 30
augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat
m. fl. I avseende å tillfällig löneförbättring åt kyrkoherde och komminister
samt ständig adjunkt lärer således böra gälla, dels att löneförbättringen
skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas,
i den mån sådant erfordras, på sätt och i den ordning 11 § första
mom. samt 19 och 20 §§ samma lag stadga, samt att där för bestridande
av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring åt nu nämnda präster
såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större
belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal

31

Kungl■ Maj.ts proposition Nr 336.

kronor av pastoratets hela inkom stbelopp, ersättning skall av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.

I avseende å de principiella skäl, som enligt kommitténs åsikt tala
för anordningen att sålunda fördela utgifterna för den tillfälliga löneförbättringen
mellan pastoraten och kyrkofonden, torde kommittén få i
tillämpliga delar hänvisa till sitt betänkande den 17 december 1917,
vilket i denna del finnes återgivet i propositionen nr 286, statsrådsprotokollet
sid. 51 och 52, och därutöver allenast tillägga, att de skäl för
anlitande av pastoratens avlöningstillgångar inom ramen för den i löneregleringslagen
stadgade maximiutdebiteringen, som ansågs hava giltighet
i avseende å gäldandet av dyrtidsunderstödet, givetvis hava ökad
styrka, då fråga är om den tillfälliga löneförbättringen på grund av
dennas karaktär av direkt tillägg till lönen.

Den tillfälliga löneförbättringen åt kontraktsprostarna torde däremot
böra gäldas ur kyrkofonden, vilken, såsom förut omförmälts, har
att bestrida prostarvodena. Likaledes bör från kyrkofonden utbetalas
den tillfälliga löneförbättring, som skall utgå för det andra extra ordinarie
präster än ständiga adjunkter tillkommande adjunktsarvodet.

Spörsmålet om kyrkofondens bärighet upptages härefter till behandling
av kommittén, som anför:

Någon tvekan om kyrkofondens förmåga att bära den utgift, som
komme att åläggas densamma genom den tillfälliga löneförbättringens
utgörande, föreligger icke.

Kommittén har låtit verkställa utredning angående den sannolika
storleken av det belopp, som av nu berörda anledning skulle komma
att åvila kyrkofonden till utgörande. Då det med hänsyn till det ändamål,
den ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen är avsedd att fylla,
nämligen att föra fram lönerna till 1914 års prisnivå, kan antagas för
sannolikt, att ett eventuellt beslut om löneförbättringens beviljande för
det nu ifrågasatta året 1920—1921 kommer att upprepas för efterföljande
år, intill dess en eventuell definitiv omreglering av lönerna äger
rum, har det härvid gällt att undersöka, huruvida fonden icke blott för
året 1920—1921 utan även därefter har förmåga att bära nämnda börda.
Undersökningen har fördenskull inriktats på att utreda huruvida fonden,
sedan samtliga pastorat blivit nyreglerade — vilket praktiskt taget är
förhållandet år 1925 — äger bärkraft nog att gälda sin andel av den
tillfälliga löneförbättringen. Visar sig detta vara förhållandet, lärer man
med stöd av den slutsats, vartill kommitténs i utlåtandet den 17 december
1917 omförmälda undersökning givit anledning, vara berättigad till det

Kyrkofondens

bärighet.

32

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

påståendet, att kyrkofondens tillgångar äro tillräckliga att även under
tiden dessförinnan bestrida fondens andel av löneförbättringen i fråga.
Kommittén hade nämligen utrett, att de förpliktelser i avseende å det
nyreglerade prästerskapets avlönande, som man med hänsyn till fondens
beräknade bärkraft år 1925 finner sig kunna ålägga fonden sistnämnda
år, då som sagt den nya löneregleringen praktiskt taget blivit till fullo
genomförd, även kunna åläggas fonden under varje mellanliggande år
beträffande det då nyreglerade prästerskapet.

På grund av den nu ifrågasatta löneförbättringens karaktär har
kommittén förutsatt, att densamma skall utgå före dyrtidstillägget, om
sådant tillägg anses behövligt för motsvarande år, d. v. s. att dyrtidstillåggets
storlek får lämpas efter fondens förmåga att jämte fastställda
löner och nu ifrågasatt löneförbättring ävensom fonden eljest åliggande
utgifter bestrida även dyr tids tillägg; och erinras i detta sammanhang
att fråga ännu icke föreligger om anvisande av dyrtidstillägg åt prästerskapet
för tid efter ecklesiastikåret 1919—1920.

Den verkställda utredningen har till första syftemål haft att utröna
storleken av den ökning i sammanlagda avlöningsbeloppet för ordinarie
präster och ständiga adjunkter inom rikets samtliga pastorat — utöver
vad som redan blivit eller kan förväntas i framtiden bliva fastställt i
vederbörande löneregleringsresolutioner — som skulle uppkomma genom
den ifrågasatta löneförbättringen för kyrkoherdar och komministrar med
lägst 650 kronor och högst 800 kronor samt för de ständiga adjunkterna
med 15 procent av arvodesbeloppet, högst 300 kronor. Undersökningen
har vidare gått ut på att söka beräkna, huru stor del av löneförbättringen,
som kan förväntas komma att bestridas genom ökade församlingsavgifter,
och huru stor del, som torde komma att belasta kyrkofonden.
På grund av de säregna regler, som gälla för bestridandet av kostnaderna
för prästerskapets avlönande, har kommittén varit nödsakad att utföra
särskilda beräkningar för varje pastorat. Dessa kalkyler hava verkställts
med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp, som fastställts
vid 1918 års taxeringar, samt med användande i övrigt av de
senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vilka varit
för kommittén tillgängliga.

Utredningen har givit vid handen, att de med tillämpning av bestämmelserna
i 1910 års löneregleringslag utgående årliga avlöningsbeloppen
torde för beredande av den föreslagna tillfälliga löneförbättringen komma
att, sedan löneregleringen blivit till fullo genomförd, ökas med sammanlagt
omkring 1,630,000 kronor. Av denna summa synas ungefär 652,000
kronor eller 40 procent komma att falla på pastoraten, under det att

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336. 33

kyrkofonden skulle få vidkännas omkring 978,000 kronor eller 60
procent.

Den tillfälliga löneförbättringen åt adjunkterna i egentlig mening
torde kunna beräknas till omkring 45,000 kronor, åt kontraktsadjunkterna
och de med dem likställda prästerna till ungefär 5,000 kronor samt åt
kontraktsprostarna till omkring 16,000 kronor årligen. Sistnämnda tre
belopp, tillhopa omkring 66,000 kronor, komma, såsom förut angivits, i sin
helhet att belasta kyrkofonden.

En tillfällig löneförbättring för prästerskapet av den omfattning,
kommittén här förut ansett sig böra förorda, skulle således, sedan
samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering, komma att åsamka
kyrkofonden ökade utgifter med tillhopa omkring 1,044,000 kronor
årligen. Vad beträffar kyrkofondens totalutgift för tillfällig löneförbättring
under ecklesiastikåret 1920—1921, torde denna enligt uppgift, som
lämnats av kyrkofondskommittén i dess betänkande den 6 mars 1920
angående d}rrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat in. fl. prästmän, kunna beräknas till omkring 750,000 kronor.

I sitt förut omförmälda, den 17 december 1917 avgivna utlåtande
i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet i nyreglerade
pastorat framlade kommittén redogörelse för en av kommittén
verkställd ingående undersökning rörande kyrkofondens bärighet. Till
denna redogörelse, vilken återgivits i förutnämnda proposition till 1918
års lagtima riksdag nr 286 sid. 34—50, tillåter sig kommittén nu hänvisa.
Det torde vara tillräckligt att från redogörelsen allenast erinra
därom, att med utgångspunkt från då kända eller beräkneliga omständigheter
och med frånseende av då förhandenvarande eller motsedda
abnorma förhållanden kyrkofondens årliga överskott utöver dess då
lagligen åliggande förpliktelser beräknats för år 1920 uppgå till minst
2,000,000 kronor och för år 1925 till minst 3,000,000 kronor. Vidare
torde få erinras därom, att särskilt till följd av de av krigstidsförhållandena
framkallade synnerligen höga virkespriserna fondens överskott utöver
de ordinarie utgifterna under åren 1917 och 1918 vida överstigit vad
som 1917 beräknats. Såsom framgår av vad kommittén meddelat ä
sidan 34 i sitt betänkande den 6 mars 1919 angående krigstidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie präster i nyreglerade
pastorat m. fl. prästmän, har en av kommittén verkställd förnyad
granskning av de beräkningar, som lågo till grund för 1917 års
beräkning, givit vid handen, att kyrkofonden med största sannolikhet
skulle för framtiden förmå att till förhöjande av prästerskapets reglerade
löner bära en utgift nära dubbelt så stor som den år 1917 beräknade.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 285 höft. {Nr 336.) 5

Förhöjning i
vikariearvodena.

Erforderliga
lag och författningsbe-i

sUkmmtlter.

34 Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

Då den tillfälliga löneförbättringen, såsom förut framhållits, föreslagits
skola utgå med förtursrätt före dyrtidsunderstödet, lära således inga
betänkligheter med hänsyn till kyrkofondens ekonomi kunna möta mot
att bevilja dylik löneförbättring.

Såsom en omedelbar följd av den ovan ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen
för kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
torde, enligt vad i betänkandet sägs, böra ifrågasättas en förhöjning i
de enligt förordningen den 18 april 1914 utgående vikarirarvodena.

I detta hänseende torde allenast böra hänvisas till att det ur dyrtidens
synpunkt synes fullt befogat, att höjning i vikariearvodet äger
rum, likasom det ej kan anses obilligt, att en adjunktstagare, vilken ju
själv åtnjuter löneförbättring, får avstå en del bärav till sin vikarie.
Någon betänklighet torde ej heller föreligga mot att ålägga kyrkofonden
ökad utgift i de framdeles jämförelsevis sällan förekommande fall, då
vikariearvode skall gäldas av fonden. Tillika torde få erinras därom,
att tanken på ökad vikariatsersättning vunnit godkännande i avseende å
statens befattningshavare.

Vidkommande frågan om de lag- och författningsbestämmelser,
som erfordras för löneförbättringens genomförande, har kommittén gjort
följande uttalande:

Genom lagen om kyrkofond den 9 december 1910 hava angivits
de särskilda utgifter, som skola eller lä bestridas av kyrkofondens medel.
Utan ändring i eller tillägg till denna lag kunna fondens medel icke
användas för andra än där angivna utgifter.

Med stöd av 6 § 7 mom. nämnda lag, jämfört med 12 § löneregleringslagen,
möter intet hinder för Kungl. Maj:t att med anlitande
av kyrkofondens medel tillgodose det extra ordinarie prästerskapets
behov av löneförbättring (de s. k. ständiga adjunkterna i nyreglerade
pastorat härvid dock undantagna) på det sätt, att förordnande
meddelas om en förhöjning i det arvode, som skall utgå till varje tjänstgörande
adjunkt eller i det anslag, som enligt 6 § 8 mom. kyrkofondsl.
igen beviljas extra ordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.
Likaledes har Kungl. Maj:t befogenhet att besluta om förhöjning
i vikariearvodet.

Däremot innefattar kyrkofondslagen med dess nuvarande lydelse
hinder för beviljande av tillfällig löneförbättring såväl åt ordinarie präster,
för vilka lönereglering enligt den nya lagen trätt i tillämpning, och till dem,
som under s. k. långvakans uppehålla befattning i sådant pastorat, som

35

Kungl. Ma):ta proposition Nr 330.

ock åt s. k. ständiga adjunkter i pastorat av nyssnämnda beskaffenhet
och åt kontraktsprostar.

För att kunna ur kyrkofonden bereda ordinarie priister, långvakanspräster,
ständiga adjunkter och kontraktsprostar, varom nu är fråga,
tillfällig löneförbättring, varder alltså nödigt att i samma ordning, vari
kyrkofondslagen tillkommit, meddela stadgande av innebörd, att av kyrkofonden
må utgöras tillfällig löneförbättring till präster, som nu sagts.

Vidare kräves för genomförande av förslaget att tillförbinda pastoraten
skyldighet att bidraga till löneförbättringens utgörande ändring i
eller tillägg till löneregleringslagen.

För den sålunda ifrågasatta lagstiftningen fordras hänvändelse till
såväl riksdag som kyrkomöte, vilka båda representationer deltaga i
stiftandet av de lagar, som gälla på området. Denna hänvändelse kan
synas böra ske årligen, enär frågan om tillfällig löneförbättring, i likhet
med vad avsikten synes vara beträffande motsvarande löneförbättring
för statstjänstemännen, torde böra komma under omprövning varje år,
intill dess definitiv lönereglering må varda genomförd. Enär allmänt
kyrkomöte behöver hållas allenast vart femte år, är det uppenbarligen,
med hänsyn särskilt till kostnaden för årliga dylika möten, önskvärt
att undvika en så beskaffad ordning. Enahanda fråga var under behandling,
då förslaget om beredande av krigstidsunderstöd åt präster förelåg;
och den utväg, varav man begagnade sig för undvikande av årliga
kyrkomöten för sistnämnda ändamål, torde även kunna anlitas i det nu
föreliggande fallet.

Enligt kommitténs tanke bör alltså för omförmälda syftes vinnande,
med förebild av lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat m. fl., stiftas lag innefattande bestämmelser
angående nu ifrågavarande kyrkoherdars, komministrars, ständiga
adjunkters och kontraktsprostars rätt till tillfällig löneförbättring samt
om sättet för löneförbättringens gäldande.

Vidare torde böra av Kungl. Maj:t utfärdas särskilda föreskrifter
för tillämpning av sagda lags bestämmelser.

I dessa senare föreskrifter torde ock böra sammanföras erforderliga
stadganden om tillfällig löneförbättring åt andra extra ordinarie präster
än ständiga adjunkter samt om förhöjning i de enligt förordningen den
18 april 1914 utgående vikariearvoden.

Kommittén har i anslutning till det ovan sagda upprättat de författnings
förslag, vilka såsom bilagor 1 och 2 finnas bifogade betänkandet.

Omförmälda bilaga 1 är av följande lydelse:

36

Kungl. Maj.ts •proposition Nr 336.

Förslag

till

Lag

angående tillfällig löneförbättring åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
trätt i tillämpning, skall jämlikt av Konung, riksdag och kyrkomöte
beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser
utgå tillfällig löneförbättring för ecklesiastikåret 1920—1921.

Lag sämma vare beträffande extra ordinarie präster, vilkas avlöningsförmåner
bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag sägs,
ävensom kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i 17
§ omförmälda lag stadgade grunder.

2 §•

För tiden efter ecklesiastikåret 1920—1921 skall, där löneförbättring
av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare,
tillfällig löneförbättring, jämlikt av Konungen och riksdagen
beslutade grunder och enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser,
utgå till de i 1 § omförmälda präster.

3 §•

Tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar och extra
ordinarie präster, varom nu är stadgat, skall för varje pastorat, så vitt
angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst
församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar
på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19 och 20 §§

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336. 37

lag-en om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande
av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring åt nu nämnda präster
såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större
belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom.
nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet
för det överskjutande beloppet, i den ordning 21 § samma lagstad
gar.

4 §•

Tillfällig- löneförbättring åt kontraktsprostar gäldas från kyrkofonden.

5 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, meddelas av Konungen.

I den speciella motivering, vartill kyrkofondskommittén i sitt betänkande
härefier övergår, an föres följande:

Utöver vad i det föregående yttrats rörande författningarnas innehåll
torde kommittén hava anledning att göra allenast efterföljande erinringar.

Åt 2 § i förslaget till lag angående tillfällig löneförbättring åt
präster i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra
ordinarie präster torde givas sådan avfattning, att dylik löneförbättringskall
kunna beviljas ifrågavarande präster även för det fall, att den tillfälliga
löneförbättring, som nu utgår till stora grupper av statens
befattningshavare, utbytes mot en genom definitiv lönereglering bestämd
löneförhöjning. En sådan lönereglering för statens befattningshavare
lärer ju böra tagas i beräkning-, helst ett steg i denna riktning tagits
genom den genomförda löneregleringen för kommunikationsverken. —
Därest under den tid den föreslagna lagen kommer att äga tillämpningen
mera allmän lönereglering för statens befattningshavare varder vidtagen,
torde emellertid frågan, huruvida äveu för prästernas del den
tillfälliga löneregleringen bör utbytas mot en stadigvarande sådan, böra
upptagas till prövning.

I det nu föreliggande fallet torde ej böra ifrågakomma någon
bestämmelse motsvarande den som i 5 § i ovannämnda lag den 30
augusti 1918 intagits till förekommande av att mer än kyrkofondens
överskott för vederbörande år tages i anspråk för ändamålet. Skälet
härtill är att den åtgärd, varom nu är fråga, har egenskap av en av

Speciell motivering.

Utlåtande av
kammarkollegium,
och
statskontoret.

Allmänna
8\ enska
prästiöreningens

framställning.

38 Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 336.

dyrtiden* fram tvungen provisorisk lönereglering, varför den föreslagna
löneförbättringen är av enahanda beskaffenhet som den lön till vilken
den ansluter sig. På grund härav och då dessutom vid beloppets
bestämmande hänsyn tagits därtill att, efter vad ovan omförmälda
beräkningar givit vid handen, kyrkofonden mäktar bestrida, jämte fonden
eljest åliggande utgifter vilka ej äro av beskaffenhet att böra ifrågakomma
först efter den nu föreslagna tillfälliga löneförbättringen, jämväl
de ytterligare utgifter, som föranledas av löneförbättringen, torde bestämmelsen
om löneförbättringens utgående för vart år, för vilken den beviljas,
göras ovillkorlig.

Vidkommande den härefter följande motiveringen till vissa bestämmelser
i det förut omförmälda, såsom bil. 2 till betänkandet fogade
förslaget till kungörelse om tillfällig löneförbättring under ecklesiastikåret
1920—1921 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt
åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster m. in. ber jag få
hänvisa till betänkandet i denna del.

På grund av remiss hava kammarkollegium och statskontoret den
29 december 1919 i ärendet avgivit gemensamt utlåtande, däruti ämbetsverken
förmält sig icke hava något att erinra mot kyrkofondskommitténs
ifrågavarande förslag.

Jag övergår härefter till redogörelse för centralstyrelsens för allmänna
svenska prästföreningen i förberörda skrivelse den 12 februari
1920 gjorda framställning. Centralstyrelsen, som jämväl gjort framställning
beträffande lönetillskott åt prästerskapet i oreglerade pastorat,
yttrar i fråga om tillfällig löneförbättring åt präster i nyreglerade pastorat
m. fl. följande:

Genom upprepade beslut har dyrtidstillägg utgått till prästerskapet
i nyreglerade pastorat. Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse
har den 9 december 1919 hos Kungl. Maj: t gjort framställning
att även för år 1920—1921 få åtnjuta förhöjt dyrtidstillägg efter
samma grunder, som kunna komma att bestämmas för statens befattningshavare.

Emellertid måste löneregleringen genom lagen den 9 december
1910 själv anses otillfredsställande. Dess lönebestämmelser hade nämligen
utarbetats på grundval av förhållandena under ecklesiastikåret
1896 — 1897, som också i huvudsak blevo grundläggande för beslutet i
ärendet. Löneregleringen var sålunda i viss mån föråldrad redan vid

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

dess antagande. Och redan innan den år 1914 började tillämpas, hade
penningvärdet, såsom av offentlig utredning framgår, undergått ett
successivt sänkande. Lönebeloppen voro därför allt för låga redan från
början.

Kyrkofondskommittén har den 17 november 1919 inför Kungl.
Maj:t framlagt förslag om tillfällig löneförbättring å belopp mellan 650
och 800 kronor, i likhet med vad som lämnats åt statens befattningshavare
från början av år 1919, att utgå till präster i nyreglerade pastorat
och övriga, vilkas löner utgå på grund av lagen om prästerskapets
avlöning den 9 december 1910.

Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen tillåter sig
att på det livligaste få tillstyrka, att denna framställning av Kungl.
Maj:t bifalles. Behovet därav är lika stort för prästerskapet som för
andra befati ningsh avare.

Vad här ovan är sagt gäller jämväl angående de löner, som utgå
till emeriti, för vilka tillfällig löneförbättring är synnerligen av behovet
påkallad.

På grund av vad här ovan anförts tillåter sig centralstyrelsen för
allmänna svenska prästföreningen hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t
vidtaga åtgärder att bereda präster i nyreglerade pastorat och övriga,
vilkas löner utgå på grund av lagen om prästerskapets avlöning den
9 december 1910, ävensom emeriti tillfällig löneförbättring från och med
år 1920—1921.

I avseende å de präster, varom här är fråga, nämligen de, som
fått sina löneförmåner reglerade genom 1910 års lagar, hava med undantag
för kontraktsprostarna åtgärder vidtagits för att lindra den på
grund av krigstidsförhållandena uppkomna dyrtidens tryck. Krigstidsrespektive
dyrtidsunderstöd har sålunda för ecklesiastikåren 1917—1919
och ecklesiastikåret 1919—1920 tillerkänts följande prästerliga befattningshavare,
nämligen

1) kyrkoherdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare
som s. k. långvakansvikarier) för vilka lönereglering, fastställd enligt
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
trätt i tillämpning;

2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän,
vilkas avlönings!örmåner bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda
lag omförmäles (s. k. ständiga adjunkter);

3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3

Departe mentschefen.

40

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 336.

mom. förordningen den 18 april 1914 angående reglering av det extra
ordinarie prästerskapets avlöning m. m. (adjunkter i egentlig bemärkelse);
samt

4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8
mom. lagen om kyrkofond den 9 december 1910 (kontraktsadjunkter,
järn vägspräst).

Härjämte hava innehavare av prästerliga emeritilöner erhållit
krigstids- respektive dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1918—1919 och
ecklesiastikåret 1919—1920.

Vad angår ecklesiastikåret 1920—1921 har jag för avsikt att
denna dag föreslå avlåtande till riksdagen av framställning om dyrtidsunderstöd
åt bemälda prästmän och emeriti jämväl under sistnämnda
ecklesiastikår.

Enligt vad av det sagda framgår hava kontraktsprostarna hittills
icke fått uppbära dyrtidsunderstöd på prostarvodet. Förslag härom
har emellertid väckts, och jag kommer att denna dag föreslå
framställning till riksdagen jämväl därom, att kontraktsprostar, vilka
uppbära arvode, bestämt enligt de i 17 § lagen om reglering av prästerskapets
avlöning stadgade grunder, måtte beredas dyrtidsunderstöd
från och med ecklesiastikåret 1920—1921.

Under det att sålunda åtgärder vidtagits för att bereda omförmälda
prästerskap ökade löneförmåner med hänsyn till den av krigstidsförhållandena
orsakade fördyringen, har från statsmakternas sida
hittills intet åtgjorts för att, i likhet med vad som skett beträffande
befattningshavare i statens tjänst, förskaffa samma prästerskap någon
kompensation på grund av den oberoende av krigstidsforhållandena uppkomna,
s. k. normala prisstegringen.

För beredande av en dylik kompensation samt jämväl ur andra
synpunkter skulle ju närmast kunna tänkas en revision av 1910 års
prästlöneregleringslagstiftning, varom också enligt vad av det föregående
framgår ett flertal framställningar gjorts. Till följd av omständigheter,
som av kyrkofondskommittén framhållits, kan emellertid en dylik revision
för närvarande icke lämpligen verkställas. Bästa sättet att lösa frågan
om tillgodoseende av här ifrågavarande prästers behov av ökade löneförmåner
på grund av den normalt fortgående prisstegringen torde därför
vara att, såsom av kyrkofondskommittén och centralstyrelsen för allmänna
svenska prästföreningen föreslagits, bereda dem tillfällig löneförbättring.

Vad angår kyrkofondens bärighet torde, enligt vad den av kyrkofondskommittén
verställda utredningen giver vid handen, kyrkofonden

41

Kungl. Maj:ts proposition JNr 336.

utan svårighet kunna bära den merutgift en dylik löneförbättring skulle
komma att medföra. Under sådana förhållanden vill jag för min del
förorda, att tillfällig löneförbättring beredes här ifrågavarande prästerskap.

Beträffande till en början den närmare frågan om vilka prästerliga
befattningshavare, som böra erhålla tillfällig löneförbättring, ansluter jag
mig till kyrkofondskommitténs härutinnan framställda förslag, vilket
innebär, att ej mindre samtliga de här ovan under 1—4 uppräknade
prästmännen, vad angår kyrkoherdar likväl med undantag av professorer
och lektorer, som äro kyrkoherdar i prebendepastorat, än även kontraktsprostar,
vilkas arvoden utgå euligt 17 § löneregleringslagen, skola komma
i åtnjutande av tillfällig löneförbättring.

Vidkommande det av centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen
framställda förslaget om beredande av tillfällig löneförbättring
åt innehavare av prästerliga emeritilöner, vore ju visserligen önskvärt,
att ifrågavarande emeriti kunde erhålla en mot den tillfälliga löneförbättringen
svarande förhöjning av emeritilönen. Då emellertid f. d.
befattningshavare i statens tjänst icke kommit i åtnjutande av någon
dylik förhöjning i till dem utgående pensioner, anser jag mig för
närvarande icke kunna förorda vidtagande av någon åtgärd för att tillförsäkra
innehavare av prästerliga emeritilöner någon sådan förhöjning
av emeritilönerna som här ifrågasatts.

Vad angår de av kyrkofond skommittén föreslagna grunderna för
den tillfälliga löneförbättringen har jag ansett mig böra här göra en
kort sammanfattning av desamma. Löneförbättringen utgår, för år
räknat, till kyrk"herdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare
som s. k. långvakausvikarier) med 650 kronor, om den kontanta
lönen icke uppgår till 4,000 kronor, med 700 kronor, om den
kontanta lönen uppgår till 4,000 kronor men icke till 5,500 kronor,
med 750 kronor, om den kontanta lönen uppgår till 5,500 kronor men
icke till 7,000 kronor, samt med 800 kronor, om den kontanta lönen
uppgår till eller överstiger 7,000 kronor. I den kontanta lönen inräknas
icke ålderstillägg, hyresersättning eller skjutsersättning.

Till s. k. ständiga adjunkter och adjunkter i egentlig mening
utgår löneförbättringen med 15 procent å adjunktsam)de£ (såväl grundbelopp
som ålderstillägg och förhöjning i arvode på grund av tjänstgöring
vid två ordinarie befattningar), dock högst 300 kronor. Å värdet
av bostad och vivre eller ersättning däriör beräknas icke löneförbättring
liksom icke heller å skjuts- och reseersättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 285 höft. (Nr 336''.) 6

42

Kung!. Maj:ts proposition Nr 336.

Till kontraktsadjunkter utgår löneförbättringen med 15 procent å
de fastställda arvodena, dock högst 470 kronor.

För kontraktsprost utgör den tillfälliga löneförbättringen ett belopp
motsvarande 25 procent å lastställt arvode.

Den tillfälliga löneförbättringen utgår jämväl för det fall, att den
tillkommer befattningshavare, som vid annan eller andra befattningar
åtnjuter löneförbättring, dock att ingen på grund härav må bekomma
löneförbättring till högre belopp än sammanlagt 800 kronor. I fråga
härom samt beträffande begränsning av löneförbättringens belopp på
grund av att tjänstinnehavare äger åtnjuta inkomst av donation m. m.
ber jag få hänvisa till den i kommitténs betänkande intagna speciella
motiveringen.

Vid prövning av de av kommittén föreslagna grunderna för den
tillfälliga löneförbättringen har jag funnit desamma med hänsyn till de
för präster i avlöningshänseende gällande säregna förhållanden väl avvägda
i förhållande till de grunder, som bestämts för tillfällig löneförbättring
åt befattningshavare i statens tjänst med närmast motsvarande
löner, varför jag ansett mig höra till godkännande förorda de
av kyikofondskommittén sålunda föreslagna grunderna för tillfällig
löneförbättring åt här ifrågavarande präster.

Jag övergår härefter till spörsmålet om sättet för löneförbättringens
utgörande och den därmed sammanhängande frågan om de lagoch
författningsbestämmelser, som kunna behöva utfärdas för ändamålet.
Enligt kommitténs förslag skall efter förebild av de bestämmelser, som
meddelats i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724), angående krigstidsunderstöd
åt plåster i nyreglerade pastorat m. fl. den tillfälliga löneförbättringen
till kyrkoherdar och komministrar samt ständiga adjunkter för
varje pastorat, så vitt angår dess prästerskap, bestridas i enahanda ordning,
som enligt vad förut meddelats gäller i fråga om löner för kyrkoherdar
och komministrar ävensom ersättningar och arvoden till ständiga
adjunkter. Där för bestridande av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring
åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom vederbörande
pastorat utdebiterats sammanlagt större belopp än som mot.
svarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela
inkomstbelopp, skall sålunda ersättning av kyrkofondens medel beredas
pastoratet för det överskjutande beloppet. Vad angår tillfällig löneförbättring
åt kontraktsprostar samt åt adjunkter i egentlig mening och
kontraktsadjunkter skall densamma, då det åligger kyrkofonden att bestrida
arvoden till här nämnda tre grupper befattningshavare, utgöras
av nämnda fonds medel.

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Vidkommande härefter frågan, i vad mån lag- och författningsbestämmelser
behöva meddelas för löneförbättringens genomförande,
äger, enligt vad förut nämnts, Kungl. AIaj:t med stöd av 6 § 7
mom. kyrkofondslagen och 12 § löneregleringslagen meddela föreskrift
om förhöjning såväl av arvoden till adjunkter i egentlig mening och
kontraktsadjunkter som vikariearvode, i fråga om vilket sistnämnda arvode
kyrkofoudskommittén jämväl föreslagit höjning. För att kunna
dels tillförbinda pastoraten skyldighet att, på sätt kommittén föreslagit,
bidraga till utgörande av löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar
(såväl ordinarie som s. k. långvakansvikarier) samt ständiga
adjunkter, dels ock av kyrkofondens medel ej mindre bereda vederbörande
pastorat sådan ersättning som ovan nämnts, än även bestrida
löneförbättring åt kontraktsprostar erfordras emellertid hänvändelse till
såväl riksdag som kyrkomöte.

För sådant ändamål skulle enligt vad kyrkofondskommittén hemställt
riksdagen och det kyrkomöte, som väntas sammanträda innevarande
år, underställas i det föregående intagna, av kommittén utarbetade
förslag till lag innefattande bestämmelser angående nu ifrågavarande
kyrkoherdars, komministrars, ständiga adjunkters och kontraktsprostars
rätt till tillfällig löneförbättring samt om sättet för löneförbättringens
utgörande. Rubriken till lagen synes mig emellertid böra
underkastas eu mindre jämkning så att den kommer att lyda: lag angående
tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie
präster. Enligt bestämmelse i lagen skall löneförbättringen utgå för
ecklesiastikåret 1920—1921 jämlikt av Konung, riksdag och kyrkomöte
beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser,
varjämte de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning
av lagen, skola meddelas av Konungen. I dessa senare föreskrifter
skola ock enligt kommitténs förslag sammanföras erforderliga stadgunden
om tillfällig löneförbättring åt adjunkter i egentlig mening och kontraktsadjunkter
samt om förhöjning i de enligt adjunktsavlöningsförordningen
utgående vikariearvoden.

För undvikande av att behöva för här ifrågavarande löneförbättrings
utgående årligen hänvända sig till kyrkomöte är i lagförslagets
2 § intagen bestämmelse därom, att lör tiden efter ecklesiastikåret
1920 — 1921 tillfällig löneförbättring skall under viss förutsättning jämlikt
av Konungen och riksdagen beslutade grunder och enligt de av
Konungen utfärdade närmare bestämmelser utgå till här ifrågavarande
präster. Det sålunda föreslagna sättet för denna frågas lösning, vilket

44

Kung!. Majds proposition Nr 336.

funnit motsvarande tillämpning i fråga om krigstidsunderstöd åt präster
i nyreglerade pastorat m. fl., torde vara det mest ändamålsenliga.

Den i lagförslagets 2 § för utgående av här ifrågavarande tillfälliga
löneförbättring angivna förutsättningen, »att löneförbättring av
tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare»,
synes mig, med hänsyu till det fall, att statens befattningshavare
i större utsträckning beredes definitiv löneförbättring, lämpligt
avfattad.

Under åberopande av vad sålunda anförts Hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen att

dels antaga förberörda förslag till lag angående
tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och
vissa extra ordinarie präster;

dels ock för tillfällig löneförbättrings utgående
till ifrågavarande präster under ecklesiastikåret 1920
—1921 godkänna de allmänna grunder, som för sådan
löneförbättring av mig förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.