Kungl. Maj.ts Proposition Nr 333.
1
Nr 333.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjning av
ersättningen till värnpliktig under enskild färd; given
Stockholms slott den 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att värnpliktig, som, utan att åtfölja trupp, under tjänstgöring enligt
order företager resa från en tjänstgöringsort till en annan, därvid
må åtnjuta ersättning enligt vad för stammanskap är eller bliver stadgat.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Bernh. Eriksson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 282 käft. (Nr 333.) 985 so 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 333.
Marinförvaltningens
skrivelse
den 6
november
1919.
Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 mars 1920.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet
anförde chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Eriksson, härefter
följande.
I skrivelse den 6 november 1919 har marinförvaltningen erinrat,
att det vid skilda tillfällen förekomme, att flottan tillhörande värnpliktig
beordrades att under tjänstgöring företaga enskild färd. Så vore fallet
— anförde marinförvaltningen vidare — när värnpliktig till följd av avpollettering
reste från utevarande fartyg till station eller när värnpliktig
från station skickades såsom ersättning för avgånget manskap
till fartyg, som befunne sig utom stationen. I dylika fall erhölle den
värnpliktige, förutom honom tillkommande penningbidrag och penningtillskott,
i stället för naturaunderhåll en portionsersättning, beräknad
3
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 333.
efter 2 kronor för dag med tillämpning av bestämmelsen i § 8 mom. 3
av förordningen den 21 maj 1915 angående avlöning för sjörullföringsbefäl
och för marinens värnpliktiga under fredstid m. m. med däri genom
kungörelsen den 14 januari 1918 vidtagen ändring. Det torde emellertid
få anses, att nämnda portionsersättning under nuvarande förhållanden
vore otillräcklig för den värnpliktiges underhåll under sådan enskild
färd, varom här vore fråga. Rättvisan syntes bjuda, att den värnpliktige
i likhet med marinens stammanskap under tjänsteresa bekomme
traktamentsersättning enligt resereglementet.
På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att ett tillägg i
angivet syfte måtte fogas till berörda förordning av den 15 maj 1915.
Någon anslagsökning vore enligt marinförvaltningens mening icke
erforderlig med anledning härav.
I häröver den 22 sistlidna januari avgivet utlåtande har statskontoret
anfört huvudsakligen följande.
Med hänsyn till såväl vad i ärendet blivit upplyst som ock till för
närvarande rådande förhållanden syntes det vara obestridligt, att den till
de värnpliktige vid marinen vid enskild färd utgående portionsersättning
av 2 kronor för dag vore alltför knäppt tilltagen för att ändamålet med
densamma skulle kunna anses vara uppfyllt. Särskilt påfallande framträdde
detta vid resor, som toge mer än en dag i anspråk, därvid jämväl
tillkomme den olägenheten, att vid ofrivilligt uppehåll i dylik resa
för natten någon särskild ersättning för nattlogi ej utginge.
Vid jämförelse med de förmåner, de stamanställda vid marinen av
manskapsgrad i ersättningsavseende under ifrågavarande resor åtnjöte,
syntes det statskontoret, som om skillnaden mellan dessa förmåner och
ovanberörda, de värnpliktige av samma tjänstegrad tillkommande, enligt
för närvarande härom gällande bestämmelser vore allt för stor. Innan
förhöjning skedde genom kungörelsen den 26 februari 1918 av den
jämlikt gällande resereglemente utgående traktamentsersättning samt
genom kungörelsen den 14 januari 1918 av ifrågavarande portionsersättning
från 1 krona 50 öre till 2 kronor, utgjorde denna skillnad
(4—1:50) 2 kronor 50 öre, varemot i och med sagda förhöjning skillnaden
numera uppginge till (7—2) 5 kronor, de förmåner oberäknade, som de
stamanställda utöver dagtraktamente enligt resereglementet ägde åtnjuta.
Då det givetvis ej kunde anses vara lämpligt, att de värnpliktige
uti ifrågavarande avseende vore ställda i så betydligt sämre ställning
än stammanskapet, samt då enligt vad ovan anförts den till de förra
utgående portionsersättning i varje fall måste anses otillräcklig, syntes
Statskontorets
utlåtande
den
22 januari
1920.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 333.
det statskontoret, att för åstadkommande av en utjämning av ovanberörda
skillnad en böjning av sistnämnda ersättning borde vidtagas.
Huruvida däremot, såsom i marinförvaltningens förevarande framställning
hemställts, de värnpliktige borde under enskild färd i tjänsten i ersättningsavseende
fullt jämnställas med stammanskapet, ansåge sig statskontoret,
som saknade möjlighet att kunna fullt bedöma de konsekvenser,
vartill ett dylikt förfarande kunde leda, icke kunna utlåta sig.
ntn™ n^civnj Sedan arméförvaltningen genom remiss den 11 nästlidna februari
departements anmodats att avgiva utlåtande, huruvida för arméns vidkommande för
U84&tfebniiffin
böjning av ersättningen till värnpliktig under enskild färd syntes påi92oUan
kallad, har arméförvaltningens civila departement i utlåtande "den 24 i
samma månad meddelat, att inom armén endast i begränsad omfattning
förekomme beordrande av värnpliktig att under tjänstgöring företaga
enskild resa. Bland sådana fall har departementet såsom exempel framhållit,
då värnpliktig läkare beordrades medfölja vid inskrivningsförrättningar
samt då värnpliktig kommenderades till flygtjänst och för
sådant ändamål företoge resa till Malmslätt eller annan flygstation. I
likhet med vad marinförvaltningen för marinens del i förevarande hänseende
föreslagit har departementet ansett skäligt, att vid kommendering,
varom nu vore fråga — därvid, förutom den värnpliktige tillkommande
penningbidrag och eventuellt penningtillskott, utginge portionsersättuing
ävensom inkvarteringsersättning, då nattkvarter måste tagas — värnpliktig
vid armén finge uppbära dagtraktamente enligt resereglementet
efter den klass, vilken vore avsedd för menig.
Armé förvaltningens civila departement har på grund härav föreslagit
visst tillägg till kap. 10 i gällande avlöningsreglemente för armén.
Depca^ef“e8nts Den sålunda av marinförvaltningeii gjorda, av arméförvaltningens
yttrande, civila departement biträdda framställningen om förhöjning av den gottgörelse
i form av portionsersättning av 2 kronor för dag, som för närvarande
utgår till värnpliktig under s. k. enskild färd (d. v. s. då värnpliktig,
utan att åtfölja trupp, under tjänstgöring enligt order företager
resa från en tjänstgöringsort till en annan) synes mig värd allt beaktande.
Med hänsyn till nu rådande prisförhållandeu måste nämligen berörda
ersättningsbelopp anses alldeles för knappt, och den betydande olägenhet
i ekonomiskt hänseende för den värnpliktige, som härigenom uppkommer,
framträder ännu starkare, därest enskild färd, vartill den värnpliktige
kommenderas, tager flera dagar i anspråk. En jämförelse med den
stamanställde av manskapsklass, som i motsvarande fall kommer i åt
-
Kunyl. May.ts Proposition Nr 333.
njutande av dagtraktamente enligt sjätte klassen i gällande resereglemente
— vilket traktamente numera ytterligare förhöjts och jämlikt
kungörelsen den 27 februari 1920 utgår med 9 kronor — giver även
vid handen, att en höjning av den nu till värnpliktig utgående ersättningen
är av oavvisligt behov påkallad.
Beträffande storleken av den ersättning, som sålunda lärer böra i
förevarande hänseende tillkomma värnpliktig, finner jag skäl icke föreligga
att föreslå ersättningen till lägre belopp än den, som enligt reseregiementet
tillkommer menig stamanställd, med vilken den värnpliktige
i avseende å tjänstegrad är likställd.
Den kostnadsökning, som vid bifall härtill skulle uppkomma, torde,
enligt vad jag inhämtat, för marinens vidkommande böra beräknas till
omkring 6,000 kronor och vad angår armén, där enskild färd för värnpliktiga
endast mera sällan förekommer, till omkring 1,000 kronor. Då
de anslag, från vilka ifrågavarande utgifter utgå, äro av förslagsanslags
natur, lärer någon ökning av desamma icke av nu förevarande anledning
behöva ifrågakomma.
Därest mitt förenämnda förslag vinner riksdagens godkännande,
lärer Kungl. Maj:t vilja framdeles fatta beslut i fråga om de ändringar
eller tillägg till vederbörliga författningar, som därav påkallas.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t behagade föreslå riksdagen medgiva,
att värnpliktig, som, utan att åtfölja trupp, under tjänstgöring enligt
order företager resa från en tjänstgöringsort till en annan, därvid
må åtnjuta ersättning enligt vad för stammanskap är eller bliver stadgat.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Eric Baad-Heimer.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 282 käft. (Nr 333.)
985 20 2