Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.
1
Nr 330.
Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel till uppförande av två bostadshus för tullpersonalen
i Mon in. in.; given Stockholms slott den 12
mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
iinansärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att till uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av
chefen för finansdepartementet förordat förslag, av två bostadshus för
tullpersonalen i Mon m. m. å tUläggsstat för år 1920 under sjunde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag å ................... kronor 140,000.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V Thorsson.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 279 höft. (Nr 330.)
2
Kungi. Maj.ts proposition Nr 330.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars
1020.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting.
Hans excellens herr ministern för ntrikes ärendena friherre PalMSTIERNA.
Statsråden: XJndéN,
Thorsson.
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson.
Eriksson.
Svensson,
Hansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
I en den 18 februari 1919 avlåten proposition, nr 103, föreslog
Kung!. Maj:t, i anledning av en av generaltullstyrelsen i underdånig
skrivelse den 31 oktober 1918 gjord framställning, riksdagen att till uppförande
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av chefen för finansdepartementet
förordat förslag av två bostadshus för tullpersonalen i
Mon anvisa såsom reservationsanslag under sjunde huvudtiteln dels å
tilläggsstaten för år 1919 85,000 kronor, dels ock å riksstaten för år
1920 enahanda belopp.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 3
Beträffande den utredning, som lag till grund för Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, ber jag att få erinra om följande:
•
Det ^byggnadsförslag, som för ändamålet uppgjorts av general- 1919 åre för
tullstyrelsen, upptog dels eu vinterbonad villa av trä i två våningar med 8 a9''
källare och under tak av tegel, avsedd för tulltjänsteman av högre grad.
dels en dylik mindre byggnad, avsedd för tjänstemän av lägre grad.
Den större byggnaden skulle innehålla eu för tullförvaltaren avsedd bostad
om 5 rum och kök jämte jungfrukammare samt erforderliga garderobs-
och toalettutrymmen m. in. och en för kammarskrivaren avsedd
bostad om 4 rum och kök jämte jungfrukammare och toalett utrymmen.
Den mindre byggnaden skulle inrymma tre bostadslägenheter, envar om
2 rum och kök med erforderliga småutrymmen. Uppvärmningen av
den större byggnaden skulle ske medelst centraluppvärmning och av
den mindre genom kakelugnar. Kostnaderna för dessa byggnader beräknades
till sammanlagt 83,000 kronor, varav för den större byggnaden
52,000 kronor och för den mindre 31,000 kronor, vilka kostnader
emelleriid voro beräknade under dåvarande vanskliga förhållanden på arbetsmarknaden,
vadan det icke ansågs uteslutet, att ytterligare prisstegringar
kunde komma att öka de angivna kostnadsbeloppen.
Byggnadsstyrelsen, vars yttrande i ämnet inhämtades, ansåg emellertid
kostnadsberäkningen, som motsvarade 26 kronor per kubikmeter
lör den mindre och 32 kronor per kubikmeter för den större byggnaden,
vara synnerligen låg och fann beräkningen böra grundas å ett medelpris
av omkring 60 kronor per kubikmeter, dock under förutsättning
att kakelugnar användes till uppvärmning i stället för värmeledning.
Byggnadskostnaden skulle således efter byggnadsstyrelsens beräkninguppgå
till respektive 70,800 kronor och 98,400 kronor eller sammanlagt
i runt tal 170,000 kronor. Skulle värmeledning anordnas i den för tjänstemän
av högre grad avsedda byggnaden, komme kostnaden att ökas med
ytterligare 15,000 kronor.
Med anledning därav, att de beräkningar angående kostnaderna
för de föreslagna byggnaderna, som uppgjorts dels på föranstaltande av
generaltullstyrelsen och dels genom byggnadsstyrelsens försorg, lett till
väsentligen olika resultat, anmodade jag byggnadsstyrelsen att undersöka,
huruvida icke de i Mon gällande materialpriser och arbetslöner
kunde medgiva nedsättning av den av byggnadsstyrelsen beräknade
kostnadssumman samt att inkomma med det förnyade yttrande i ämnet,
vartill en sådan undersökning kunde föranleda. Den av byggnadsstyrelsen
i anledning härav företagna utredningen gav vid handen, att ma
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.
terialpriser och arbetslöner å ifrågavarande plats ställde sig omkring In
procent billigare än de, byggnadsstyrelsen lagt till grund för sin kostnadsberäkning.
Byggnadsstyrelseti hade utgått från ett pris per kubikmeter av
(30 kronor, under det att de lokala prisförhållandena syntes berättiga att
räkna med ett pris per kubikmeter av 51 kronor. Förfrågningar gjordes
jämväl hos en byggmästare i Göteborg, vilken på räkning uppfört
ett flertal bostadsbyggnader vid Bergslagernas järnvägar, och uppgav denne
priset till 54 kronor, däri icke inräknats kostnader för ritningar, arbetsbeskrivning,
kontroll och byggmästararvode. Byggnadsstyrelsen ansåg
emellertid tillrådligt att icke basera kostnadsberäkningen på lägre enhetspris
än 55 kronor per kubikmeter, motsvarande eu byggnadssumma för
båda byggnaderna av sammanlagt 156,000 kronor, dels med hänsyn
därtill att alla ytterväggar, på grund av byggnadens öppna och för
blåsten utsatta läge, måste förses med ännu ett lager papp utöver de
två beräknade, dels emedan i ovan angivna enhetspris icke inberäknats
någon post för ritningar, kontroll och b}rggmästararvode. Till den nyssnämnda
byggnadssumman borde emellertid läggas kostnader för följande
arbeten, som icke upptagits i den ursprungliga kostnadsberäkningen och
som icke heller kunde anses inberäknade i enhetspriset 55 kronor per
kubikmeter, nämligen sprängning, väganläg^niug, planeringar, stängsel
omkring området ävensom rörledning till brunn samt avloppsledning
till dike. För dessa arbeten ansågs böra beräknas en summa av minst
18,500 kronor.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 18 februari 1919
anförde jag beträffande kostnadsfrågan bland annat följande:
»Med den nya undersökningen i kostuadsfrågan torde man kunna
antaga, att all den utredning härutinnan, som kan åstadkommas blivit
förebragt; och emot vad byggnadsstyrelsen i sin senaste skrivelse anfört
lär någon nedsättning av den av styrelsen förut beräknade kostnaden
icke kunna ifrågasättas. A andra sidan finner jag de i samma
skrivelse gjorda beräkningarna icke böra föranleda någon höjning av
kostnadsberäkningen, vilket byggnadsstyrelsen icke heller synes hava
avsett.»
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition vann emellertid icke riksdagens
bifall, i skrivelse den 12 juni 1919, nr 7 A punkt 66, däri
riksdagen anmälde sitt beslut i ämnet, anförde riksdagen följande:
»De bostäder, som för närvarande stå den i Mon stationerade tullpersonalen
till buds, hava otvivelaktigt visat sig vara av den beskaffenhet,
att snara åtgärder äro erforderliga för förbättring av personalens i fråga
bostadsförhållanden. Den lösning, Eders Kungl. Maj:ts förslag härför an
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 330. 5
visar, synes emellertid riksdagen vara för statverket sä ekonomiskt ofördelaktig,
att riksdagen icke kunnat bifalla densamma. Så skulle exempelvis
byggnadskostnaderna (Ör tvenne lägenheter, deri ena å fem rum
och kök och deri andra å fyra rum och kök — utan att utgift för tomtmark
häri inberäknats men med tillägg av nu icke äskat men som nödvändigt
betecknat anslag till väganlä^guing, stängsel samt vatten- och
avloppsledningar — komma att uppgå till omkring 115,000 kronor.
Den hyra, som för denna byggnadskostnads förräntning och byggnadernas
underhåll m. m. skulle vara erforderlig, skulle alltså för dessa
båda lägenheter behöva beräkmis till cirka 5,000 respektive 4,000 kronor.
Uppenbart är, att vederbörande befattningshavare endast lärer kunna
debiteras eu mindre del av dessa hyresbelopp.
Vad förslaget om uppförande av bostadsbyggnad för tre vaktmästare
beträffar, har riksdagen icke kunnat undgå att observera, att två
av dessa vaktmästare nu uppgivas bebo egna fastigheter i närheten av
Mon. Av nämnda förhållanden följer, att särskild skyndsamhet med
uppförande av bostäder för dessa båda befattningshavare åtminstone icke
kan sägas vara för handen.
Därest icke vid omprövning av möjligheten att för statens räkning
uppföra billigare men likväl ändamålsenliga bostadshus för tullpersonalen
i J\lon så befinnes kunna ske, bör enligt riksdagens förmenande
förnyad utredning verkställas, huruvida icke skyldighet föreligger för
Dalslands järnvägsaktiebohig att mot skälig byresersättning bereda lämpliga
bostadslägenheter — eventuellt genom nybyggnader — för befattningshavarna
i fråga. Och detta så mycket hellre som i byggnadsstyrelsens
utredning vitsordas, att nämnda bolag synes kunna åstadkomma
byggnadsarbetet på helt annat sätt och till billigare kostnad än
vad för byggnadsstyrelsen är möjligt.»
1 den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen om tillläggsstat
till riksstaten för år 1920 har Kungl. Mnj:t under punkt 30
av sjunde huvudtiteln ånyo upptagit frågan om uppförande av bostadshus
för tullpersonalen i Mon, i det Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen
förelagd, till uppförande av bostadshus för tullverkets vid Värtahamuen
i Stockholm ävensom i Mon stationerade personal å tilläggsstat för år
1920 beräkna ett reservationsanslag av kronor 1,205,400 kronor. I denna
summa ingingo kostnaderna för nybyggnaderna i Mon med ett belopp
av 125,000 kronor.
Sedan generaltullstyrelsen föranstaltat om ytterligare utredning i
Fråga, huruvida
Dalslands
järnvägsaktiebolag
är
skyldigt att
bereda bostäder
åt tullpersonalen
i Mon.
Tullverkets
ombudsman.
6 Kungl. Mcij;ts proposition Nr 330.
de av riksdagen anmärkta hänseenden, har nu styrelsen i skrivelse den
4 innevarande mars avgivit förnyat förslag i ämnet; och anhåller jag
att få underställa detta förslag Kungl. Maj:ts prövning.
I sin nyssnämnda skrivelse har generaltullstyrelsen först till behandling
upptagit frågan, huruvida skyldighet kan anses föreligga för
Dalslands järn vägsaktiebolag att bereda bostäder åt tullpersoualen i
Mon, och därvid till en början erinrat, att styrelsen i sin skrivelse den
3L oktober 1918 såsom sin uppfattning uttalat, att bolaget icke vore
förpliktigat att tillhandahålla dylika bostäder. För åstdkommande av
ytterligare utredning i förevarande avseende har styrelsen inhämtat yttrande
av tullverkets ombudsman, som anfört följande:
»På sätt styrelsen i sin underdåniga skrivelse den 31 oktober 1918
omförmält har Kungl. Magt uti sin resolution den 5 november 1875.
varigenom koncession beviljades förbemälda järnvägsaktiebolag, föreskrivit
bland annat, att bolaget skulle i fråga om ordnandet av förhållandena
i avseende å tullbehandliug av varor, som med bolagets järnväg
in- eller utfördes över riksgränsen, ställa sig till efterrättelse generaltullstyrelsens
föreskrifter samt tillhandahålla för sådan tullbehandling
erforderlig lokal å gränsstationen. I anledning härav och sedan styrelsen
i skrivelse till bolaget den 25 januari 1878 begärt, att vid gränsstationen
måtte anordnas såväl tjänsteiokaler och godsmagasin för tull behandlingar
som ock bostäder åt tullpersonalen, S''>m då uppgivits skola
bestå av en tjänsteman och en vaktmästare, har bolaget vid stationen i
Mon från och med den 18 juli 1879, då trafiken å järnvägen öppnades,
tillhandahållit de av styrelsen begärda lokalerna, bland dem en lägenhet om
tre rum och kök för tjänstemannen och eu lägenhet om ett rum och kök
åt vaktmästaren, för vilka lägenheter vederbörande till bolaget erlagt hyra.
Såvitt jag vid genomgående av styrelsens utgående registratur från och
med år 1879 kunnat finna, har sedermera icke emellan bolaget och
styrelsen förekommit skriftväxling angående tullokalerna i Mon i vidare
män än att, sedan bolaget på begäran företagit utvidgning av packhuslokalen,
bolaget i skrivelse till styrelsen den 29 juni 1897 begärt
ersättning för berörda arbete, vilken framställning dock styrelsen enligt
beslut den 5 därpå följande juli, under åberopande av bolaget genom
förut medgivna vissa lättnader i trafikhänseende beredd fördel, funnit
skäligt ej bifalla. Det vill därav synas, som om de utökade bostadslägenheter,
som i anledning av tid efter annan skedd ökning av tullpersonalen
i Mon av bolaget beretts denna personal, ställts till förfogande
på grund av framställning därom direkt tran samma personal
7
Kunyl. Maj.ts proposition Nr 330.
till vederbörande funktionärer hos bolaget och utan att något därom
avhandlats emellan styrelsen och bolaget.
Vid bedömande av lrågan, huruvida bolaget kan vara skyldigt att
tillhandahålla tullpersonalen i Mon bostadslägenheter, torde man därför
böra utgå ifrån den förpliktelse i sådant hänseende, som kan härledas
av de vid meddelandet av koncession för bolaget stadgade villkor. Jag
bär granskat denna koncession och därvid ej kunnat finna annat form
läggande för bolaget än den här ovan omförmälda bestämmelsen, att
bolaget skulle ställa sig till efterrättelse generaltullstyrelsens föreskrifter
i fråga om ordnandet av förhållandena i avseende å tullbehandlingen
av varor, som med bolagets järnväg in- eller utfördes över riksgränsen,
samt tillhandahålla för sådan tullbehandling erforderlig lokal
å gränsstationen. Denna förpliktelse synes mig emellertid icke kunna
giva stöd åt några anspråk på bolaget att tillhandahålla bostadslägenheter
åt tullpersonalen. Bolaget har ju väl sedermera tillmötesgått stylelsens
begäran om dylika lägenheter åt den lörsta uppsättningen av
tullpersonal i Mon. Men icke torde heller av detta bobigets frivilliga
åtagande kunna härledas någon skyldighet i sådant hänseende; och
bolagets här ovan jämväl omnämnda hemställan om ersättning för verkställd
utökning av tullbehandlingslokalerna utvisar ju, att åtminstone
bolaget självt velat giva åt sina skyldigheter gentemot kungl. tullverket
minsta möjliga omfattning.
Skärskådar man åter fragan mera allmänt, så synes det mig, att
man bör hava i åtanke, att visserligen anordnandet av förtullningsstation
vid bolagets gränsstation mot Norge kan sägas för bolaget innebära
vissa fördelar, men att en sådan förtullningsstation än mera är ett
riksintresse av väsentlig betydelse. Ej heller ur sådan synpunkt lära
väl bolagets skyldigheter böra göras alltför omfattande.
Slutligen anser jag mig böra erinra därom, att vid tullkammaren
i Charlottenberg, där statens järnvägar anordnat förtulluingslokaler,
några bostäder icke av järnvägarne tillhandahållas tullpersonalen.
Såsom min uppfattning får jag därför vördsamt uttala, att någon
skyldighet för Dalslands järnvägs aktiebolag att åt tullpersonalen vid
tullkammaren i Mon anskaffa bostadslägenheter icke förefinnes.))
Vidare har på anmodan av generaltullstyrelsen Dalslands järn- välstånd,
vägsaktiebolag yttrat sig i ämnet och därvid förklarat sig vidhålla sin järnvägsaktieförut
uttalade uppfattning, att sådan skyldighet, varom nu är fråga, icke b°lag''
ålåge bolaget.
Slutligen har generaltullstyrelsen begärt yttrande i ämnet från Jusfitiejustitiekanslersämbetet,
som i skrivelse den 15 september 1919 såsom *onffer*''
* ämbetet.
General
tullstyrelsen.
Departements•
chefen.
8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.
sin uppfattning uttalat, att den i koncessionsvillkoren för bolaget förekommande
bestämmelsen, att bolaget hade att i i råga om ordnandet av
förhållandena i avseende å tullbehandling av varor, som på järnvägen
införas, ställa sig till efterrättelse av generaltullstyrelsen meddelade föreskrifter
samt tillhandahålla för tullbehandlingen erforderlig lokal å gränsstationen,
icke kunde anses innebära sådan skyldighet för bolaget, som
i förevarande fall avsåges, ävensom att de av generaltullstyrelsen överlämnade
handlingar icke utmärkte, att dylik skyldighet på grund av
åtagande eller av annan anledning ålåge bolaget.
För egen del har generaltullstyrelsen anfört följande:
»Ett definitivt avgörande i nu förevarande fråga lärer icke kunna
ernås på annat sätt än att staten vid vederbörlig domstol anhängiggör
talan mot bolaget med yrkande om förpliktande lör bolaget att vid vite
tillhandahålla lämpliga bostäder åt befattningshavarna i fråga. En dylik
rättegång ö>rde emellertid kunna beräknas komma att pågå under avsevärt
lång tid, och i anseende till den utredning, som redan förebragts
i saken, synes utsikten för staten att få sin talan bifallen, vara skäligen
rin^a. Med hänsyn härtill och då, på sätt jämväl riksdagen vitsordat,
snara åtgärder äro erforderliga för förbättring av ifrågavarande tullpersonals
bostadsförhållanden, anser styrelsen ett hänskjutande av frågan
till avgörande av domstol icke böra ske.»
1 fråga om Dalslands järnvägsaktiebolags skyldighet i avseende
a tillhandahållande av bostadslägenheter åt tullpers-maleu i Mon anförde
jag till statsrådsprotokollet den 18 februari 1919 följande:
»Huruvida bolaget kan anses pliktigt att ersätta de nuvarande
bostadslägenheterna — vilka, på sätt utredningen visat, anordnats av
bolao-et i enlighet med generaltullstyrelsens på Kungl. Maj:ts resolution
den *5 november 1875 stödda föreläggande — med andra och tillfredsställande
lägenheter, bör enligt min mening icke vara avgörande vid
bedömandet av den föreliggande frågan. Då nämligen bolaget i värjo
fall icke är skyldigt att hyresrätt tillhandahålla bostäder för ifrågavarande
personal och säkerligen icke heller att i fråga om byggnadsarbetets
utförande ställa sig till efterrättelse föreskrifter eller underkasta
sig kontroll från kronans sida, synes det mig vara förmånligare for
statsverket att genom egen försorg utföra erforderliga nybyggnader.»
Vad jag sålunda yttrat om bolagets skyldighet i förevarande avseende
har jag efter den ytterligare utredning i ämnet, som generaltullstyrelsen
''låtit verkställa, ingen anledning frånträda eller modifiera.
9
Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.
Att för spörsmålets definitiva besvarande anhängiggöra en rättegång-,
anser jag mig, mod hänsyn till vad i ärendet förekommit, icke böra
förorda. Vid sådant förhållande, och då jämväl enligt riksdagens åsikt
snara åtgärder till förbättring av personalens i fråga bostadsförhållanden
äro erforderliga, lärer ingen annan utväg återstå än att staten på
egen bekostnad låter utföra de nybyggnader, som för ändamålet kunna
finnas nödiga.
Beträffande sättet för lösning av den föreliggande bostadsfrågan
genom statens försorg vill jag till en början erinra, att vid de tidigare
gjorda kostnadsberäkningarna förutsatts, att byggnaderna skulle uppföras
å ett staten tillhörigt markområde, beläget nordväst om Höns
järnvägsstation. Emellertid har tullkammaren i Mon i skrivelse till
generaltullstyrelsen den 20 februari 1920 föreslagit en annan å en vid
skrivelsen fogad skiss angiven tomtplats för de ifrågasatta byggnaderna
och därvid anfört huvudsakligen följande.
Den först påtänkta tomten på berget norr om järnvägen hade den
fördelen, att den hade ett dominerande läge och erbjöde en storslagen
utsikt, varjämte gott avlopp kunde åstadkommas. Dess nackdelar vore
dock avsevärda, i det att byggnaderna komme att ligga utsatta för alla
vindar, varigenom svårigheter för väghållning vintertid m. m. uppstode.
Till bostäderna måste byggas en lång körväg, som till följd av terrängförhållandena
bleve dyrbar. Svårigheterna att få upp vatten bleve även
stora. Byggnadernas läge på andra sidan bangården i förhållande till
tjänstelokalerna vållade även besvär och svårigheter. Omkring 200
meter sydväst om nuvarande kammarskrivarbostaden på samma sida
om bangården som tullokalerna funnes en höjd, beslående av berg med
mindervärdigt trädbestånd, vilken tullkammaren ansåge vara bästa platsen
för bostäderna. Tomten läge omkring 4 meter högre än kringliggande
åkermark och en bäck ginge i omedelbar närhet, varför gott avlopp
funnes. Läget vore skyddat men ej instängt. Körväg ginge högst 50
meter från den tilltänkta platsen för bostäderna, och dricksvatten torde
finnas i omedelbar närhet. På platån funnes gott utrymme för bostäder
åt tjänstemännen av såväl högre som lägre grad, utan att husen behövde
ligga alldeles invid varandra. Tullkammaren hade i ärendet hört samtliga
underlydande vaktmästare, vilka därvid förklarat, att den nu ifrågavarande
platsen vore den lämpligaste. I närheten av husen kunde för
trädgårdstäppor lämplig mark erhållas. Fri utsikt funnes mot järnvägslinjen
väster om stationen. Marken tillhörde egendomen Skogalund,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 279 käft. (Nr 330.) 2
Sättet för
bostadsfrågans
lös
ning genom
statens för
sorg.
10
Kung!.. Maj.ts proposition Nr 330.
som ägdes av lantbrukaren Elias Olsson. Då denne hade sin bostad
omkring 1,000 meter söderut vid landsvägen på dennas västra sida med
sin ladugård mitt emot på landsvägens östra sida på mark, som han
arrenderade av staten, torde uppgörelse lätt kunna träffas med honom
om köp eller byte av mark. •
Efter det ifrågavarande skrivelse av generaltullstyrelsen överlämnats
till trafikchefen för Dalslands järnvägsaktiebolag E. A. Lundborg för
avgivande av utlåtande, har bemälde Lundborg samt arkitekten K. S.
Hansson i Göteborg i ett skrivelsen åteckna! yttrande förklarat, att de
ansåge den av tullkammaren föreslagna tomten vara den bästa såväl ur
kostnadssynpunkt som ock i övriga hänseenden.
Sedermera har tullkammaren i Mon i skrivelse till generaltullstyrelsen
den 24 februari 1920 meddelat, att förenämnde Elias Olsson
vore villig att byta det av tullkammaren ifrågasatta tomtområdet mot
staten tillhörig mark, därå en Olsson tillhörig ladugård vore belägen,
varjämte tullkammaren med skrivelse den 26 februari 1920 överlämnat
en av Olsson i sådant hänseende avgiven förbindelse.
Slutligen har tullkammaren i skrivelse till generaltullstyrelsen den
2 mars 1920 förebragt närmare utredning angående beskaffenheten av
berörda tomtområde. Sistnämnda skrivelse innehåller, bland annat,
följande.
Den ifrågasatta, å egendomen Skogalund belägna tomtplatsen upptoge
eu areal av omkring 15,000 kvadratmeter, varav omkring nio tiondelar
utgjordes av berg och återstoden av delvis odlingsbar skogsmark. På
förfrågan av tullkammaren hade förenämnde Olsson förklarat sig villig att
till staten försälja tomtplatsen. Därest den först avsedda tomten nordväst
om Mons järnvägsstation skulle användas för byggnaderna, skulle
enligt tullkammarens mening anläggning av körväg till tomten sannolikt
bliva minst lika dyr som köpesumman för den föreslagna tomtplatsen
å egendomen Skogalund.
Med anledning därav, att riksdagen i sin ovan omförmälda skrivelse
anmärkt, hurusom byggnadsstyrelsen vitsordat, att Dalslands järnvägsaktiebolag
syntes kunna åstadkomma byggnadsarbetet på helt annat sätt
och till billigare kostnad än för byggnadsstyrelsen vore möjligt, har
bemälde Lundborg, enligt av generaltulldirektören under hand lämnat
uppdrag, verkställt undersökning, huruvida de av byggnadsstyrelsen
beräknade kostnaderna skulle kunna nedbringas, varpå Lundborg med
en den 26 februari 1920 dagteeknad skrift till generaltullstyrelsen överlämnat
avskrift av ett av byggmästaren Fredrik Andersson i Ed till
generaltullstyrelsen ställt anbud att enligt av ingenjören vid Stockholms
Ii
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 330.
studs byggnadskontor J. Persson upprättade skisser och i enlighet med
av ovanbemälde arkitekten Hansson upprättade arbetsbeskrivningar cell
kontrakt uppföra två bostadshus och ett uthus å anvisad plats sydväst
om Monn järnvägsstation för eu ersättning av:
för bostaden för tulltjänstemän av högre grad ...... kronor 72,000: —
i* » » » )> lägre » ” öl,450: —
» uthuset..................................................................... ), 2,000: —
» tillfartsväg från bygdevägen till de båda byggnaderna,
3 meter bred, samt planering till 5
meters bredd omkring husen ............................. » 3,000: —
kronor 128,450: —,
vilket anbud gällde endast under förutsättning, att det antoges före
nästkommande maj månads utgång. Härjämte hava vid Lundborgs förberörda
skrift fogats förslag till arbetsbeskrivningar för vardera av7
byggnaderna samt till kontrakt och till borgensförbindelse, varjämte
arkitekten Hansson i en tillika bifogad, till generaltullstyrelsen ställd
skrift erbjudit sig att dels mot en ersättning av 2,500 kronor utöva
kontroll för kontraktsenligt utförande av ifrågavarande byggnader, i
vilket belopp inbegrepes resekostnader och dagtraktamenten, dels ock
mot en ersättning av 3,500 kronor utföra fullständiga huvudritningar
och detaljritningar till samma byggnader. För egen del har Lundborg
anfört, att förenämnda Andersson utfört byggnadsarbeten både för kommunens
räkning och åt enskilda och därvid ådagalagt såväl skicklighet
som största noggrannhet, varför Andersson kunde utan någon som helst
betänklighet av Lundborg rekommenderas. Vidare har Lundborg upplyst,
att Andersson vid avgivandet av ifrågavarande anbud förutsatt,
att byggnaderna skulle uppföras å den av tullkammaren i Mon föreslagna
tomtplatsen å egendomen Skogalund. Slutligen har Lundborg
tramhållit angelägenheten för Dalslands järnvägsaktiebolag av att kunna
lå disponera de åt tullpersonalen i Mon nu uthyrda bostadslägenheterna,
enär dessa erfordrades för bolagets egen personal.
Generaltullstyrelsen har, med överlämnande av Lundborgs ifrågavarande
skrift jämte därvid fogade, här ovan omnämnda bilagor, för
egen del anfört följande.
»Enligt föreliggande arbetsbeskrivningar och kontrakt äro i det
fordrade kostnadsbeloppet, 128,450 kronor, in beräknade kostnaderna för
sprängning, väganläggning och planering ävensom för vatten- och av
-
Generaltullstyrelsen.
12
Kungt. Majds proposition Nr 330.
loppsledningar, men däremot icke för stängsel, vilka kostnader icke
inbegripits i det av byggnadsstyrelsen i ovanberörda skrivelse den 30
januari 1919 beräknade beloppet 156,000 kronor, och vilka kostnader
för den först föreslagna tomten nordväst om Mons järnvägsstation av
byggnadsstyrelsen uppskattats till 18,500 kronor. I det av an budsgivaren
fordrade beloppet ingå jämväl byggmästararvode och avlöning till verkmästare.
Kostnaderna enligt föreliggande anbud understiga sålunda
väsentligt de av byggnadsstyrelsen beräknade, även om däri, såsom
synes framgå av byggnadsstyrelsens yttrande av den 31 januari 1919,
skulle ingå kostnader för ritningar och kontroll. Detta förhållande torde
endast delvis kunna förklaras därav, att byggnaderna enligt anbudet skulle
uppföras på en annan tomt, varigenom kostnaderna för sprängning,
väganläggning och planering lära bliva lägre.
Enligt under hand lämnat uppdrag har förenämnde Persson verkställt
byggnad steknisk granskning av ifrågavarande av Lundborg insända
handlingar och i en den 3 mars 192<> dagtecknad härhos bifogad
skriftl) avgivit utlåtande däröver. Därvid har Persson anfört, att mot
föreliggande arbetsbeskrivningar och kontrakt! örsla g icke enligt Perssons
mening förefunnes några väsentliga anmärkningar utom i fråga om den
tid, inom vilken byggnadsarbetet skulle vara fullgjort. Denna tid, som
beräknats till 16 månader, ansåge Persson vara något för lång. Härjämte
anförde Persson, att han ansåge ifrågavarande anbud under nu
rådande förhållanden vara synnerligen fördelaktigt för tullverket särskilt
med hänsyn till att anbudet avgivits utan reservationer för eventuella
prisstegringar.
Rörande det av tullkammaren i Mon framställda förslaget att uppföra
byggnaderna å ett tomtområde sydväst om Mons järnvägsstation
anser generaltullstyrelsen, i likhet med ovanbemälde sakkunniga, att det
såväl nr kostnadssynpunkt som ock i övrigt är fördelaktigast att uppföra
byggnaderna å sagda plats. Såsom ovan anförts, har ifrågasatts, att
vederlag för det nu föreslagna tomtområdet skulle utgå i staten tillhörig,
i närheten av tomtområdet befintlig mark. Då emellertid frågan
härom först nyligen blivit väckt, har styrelsen icke varit i tillfälle att
införskaffa den vidlyftiga utredning, som lärer erfordras för åstadkommande
av ett dylikt jordutbyte, som jämväl lärer kräva medgivande avriksdagen.
Emellertid synes den omständigheten, att utredning i nyssnämnda
hänseende icke kunnat åvägabringas, icke i och för sig böra
hindra, att förslag i förevarande bvggnadsfråga framlägges för inue- *)
*) Här utesluten.
Kungl. Muj.ts proposition Nr 330. 13
varande års riksdag. Med hänsyn till de av bemälda tullkammare meddelade
uppgifter angående bes kalf enheten av nu i frågakomna tomtområde
och dess belägenhet i eu trakt, som är foga bebyggd, lärer nämligen
kostnaden för förvärv av området kunna beräknas uppgå till ett relativt
ll.n?a,.^e^0PP’ I betraktande av att ägaren till tomtområdet disponerar
närbelägen staten tillhörig mark och äger en å sistnämnda mark uppförd
ladugård, synes näppeligen någon svårighet att för statens räkning
mot skälig ersättning förvärva tomtområdet komma att förefinnas.
Vid föredragning av det i förutberörda proposition framställda
förslag till anvisande av medel för ifrågavarande ändamål har chefen
for finansdepartementet anslutit sig till av generaltullstyrelsen uttalad
mening, att byggnaderna borde uppföras genom byggnadsstyrelsens försorg.
Då emellertid numera ett till generaltullstyrelsen ställt bindande
anl''ud föreligger, som torde vara så fördelaktigt, som under rådande
förhållanden synes kunna påräknas, anser styrelsen, att ifrågavarande
anbud bör antagas och byggnaderna sålunda uppföras genom generaltullstyrelsens
försorg. Vid bifall härtill skulle således de medel, som
unna varda för ändamålet beviljade, ställas till generaltullstyrelsens
förfogande.
Därest byggnaderna skulle uppföras genom generaltullstyrelsens
försorg, lärer det ankomma på generaltullstyrelsen att antaga anbudet
samt att föranstalta om upprättande av erforderliga arbetsritningar ävensom
om utövande av kontroll över byggnadsarbetet. Kostnaderna för
^arbetsledning, ritningar, kontroll och diverse’ hava av ovanbemälde
Persson i dennes i saken avgivna kostnadsförslag beräknats till sammanlagt
7,650 kronor. Någon ytterligare kostnad för arbetsledning behöver
emellertid icke tagas i beräkning, därest föreliggande anbud antages.
Knhgt de till anbudet hörande arbetsbeskrivningarna äro nämligen, såsom
förut . anförts, byggmästararvode och avlöning till verkmästare inberäknade
i det fordrade beloppet 128,4 50 kronor. Däremot tillkommer
särskild kostnad för upprättande av ritningar och utövande av kontroll.
. I enlighet med vad här ovan anförts skulle sålunda utöver den i
förehggajicle anbud angivna summan, 128,450 kronor, beräknas kostnad
lör förvärv av tomtplats, för stängsel, för upprättande av ritningar och
för utövande av kontroll. Med avseende å vad i ärendet blivit upplyst,
bär generaltullstyrelsen beräknat dessa kostnader till 10,000 kronor.
Totalkostnaden för uppförandet av byggnaderna skulle sålunda komma
att uppyå till 138,450 kronor eller i rundare tal 138,500 kronor.
. . Slutligen får styrelsen erinra om att, på sätt i ovannämnda proposition
om förmälts och jämväl här ovan antytts, Dalslands järnvägs
-
Departementschefen.
14
Kungl. Maj:ts preposition Nr 330.
aktiebolag är i stort bfehov av att kunna disponera de av bolaget till
tullverkets personal i Mön uthyrda bostäderna, enär bolaget säkuar
bostäder för sin egen personal. Med anledning härav och med hänsyn
till det trängande behovet av förbättrade bostäder för tullperBonalen i
Mon tillåter styrelsen sig framhålla angelägenheten av att förevarande
byggnad sfråga om möjligt bringas till lösning vid innevarande ars
Under åberopande av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå, riksdagen att för uppförande i
huvudsaklig överensstämmelse rand ovan angivet förslag av tva bostadshus
för tullpersonalen i Mon anvisa såsom reservationsanslag under
sjunde huvudtiteln å tilläggSstat för år 1920 ett belopp av 138,500
kronor.
På o-rund av den korta tid för ärendets slutliga beredning, som
stått mig till buds, har jag endast under hand låtit generaltullstyrelsen:,
förslag och då närmast det av förbemälde Andersson avgivna anbudet
undergå granskning i byggnadsstyrelsen; och bär jag från namnda
ämbetsverks chef fått mottaga eu promemoria, dan antores, att Andeissons
anbud å 128,450 kronor syntes omfatta samtliga for byggnadernas
uppförande erforderliga arbeten utom ritningar, men att försiktigheten
syntes bjuda, att man till den beräknade totalkostnaden 138,4o() kronor,
lade exempelvis 5 procent å sagda belopp till oförutsedda utgifter, var
io-enom
slutsumman skulle bliva 145,000 kronor.
Genom antagande av det av byggmästaren Andersson avgivna
anbudet å byggnadernas uppförande in. in., vilket anbud Ur de fa anses
vara så förmånligt som gärna synes möjligt och mot vilket han
byggnadsstyrelsens sida någon erinran icke framställts, synes mig iragan
vinna sin ur ekonomisk synpunkt förmånligaste lösning. Jag forordar
alltså eu anordning, varigenom generaltullstyrelsen bemyndigas att me
antagande av nyssnämnda anbud låta uppföra de ifrågasätta byggnaderna;
och torde det därvid böra ankomma på styrelsen att föranstalta
om upprättande av erforderliga arbetsritningar ävensom utövande ai
kontroll över byggnadsarbetet, varvid det av arkitekten Hansson avgivna
anbudet i första hand synes böra tagas i övervägande. Aven i fråga
om den plats, varå byggnaderna böra uppforas, Intrader jag genera -tullstyrelsens förslag. Huruvida något tomtbyte lämpligen bor liragasättas,
synes icke i ärendets nuvarande skick kunna bedömas. Jag jai
vid sådant förhållande utgått från att det erforderliga markområdet skall
genom köp förvärvas. Totala kostnadsbeloppet for inköp av byggnads
-
Kung!. Maj:ts proposition Nr 330.
15
tomt, uppförande av byggnaderna m. m. samt utövande av kontroll
, tS Utf?aadel 8,k"lle 6Illigt detta försla^ «PPgå till i runt tal
138 500 kronor. Detta belopp torde emellertid böra något höjas, på sätt
chefen för byggnadsstyrelsen föreslagit, men lärer man kunna stanna
vid en höjning till 140,000 kronor. Medel till den sålunda ifrågasatta
beredas*11 ’ ^ ^ ända“ålet beräknade anslaget torde kunna å budgeten
^ I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla, att anbudet i
t råga endast galler till utgången av nästkommande maj månad.
1 anslutning till vad jag sålunda anfört och under åberopande av
den utredning, för vilken jag förut redogjort, hemställer jag, att Kuno-1
iVlaj:t måtte föreslå riksdagen '' & ''
. att td] uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse med det av
mig förordade förslaget, av två bostadshus för tull personalen i Mon m. m.
a till agg sstat för år 1920 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
å ............................................................................. kronor 140,000.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj.t Kommen bifallaoch
skulle proposition till riksdagen avlåtas av den
lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.