Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

1

Nr 324.

Iiungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt konsuln
i Bordeaux H. 0. Gyllenram; given Stockholms slott
den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härigenom
föreslå riksdagen medgiva, att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson Gyllenram
må från och med månaden näst efter den, varunder han erhåller
avsked från konsulsbefattningcn, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 273 käft. (AV 324.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Utdrag ur protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena frih. Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Herr ministern för utrikes ärendena anförde:

»Fråga har blivit väckt att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson
Gyllenram, vilken önskar draga sig tillbaka från sin befattning i statens
tjänst, skulle tillförsäkras en årlig pension av allmänna medel.

Gyllenram är född den 30 augusti 1856. Han har aldrig innehaft
lönad konsulsbefattning, men sedan år 1886 med endast kortare mellanrum
tjänstgjort vid olönade och tidvis även vid lönade konsulat.

Huru hans tjänstgöring varit lagd framgår närmare av nedanstående
förteckning.

15 december 1886—1 april 1887 biträde vid konsulatet i Neapel;

13 juli 1888—1 september 1891 biträde vid vicekonsulatet i Rouen;

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

3

1 juli 1892—30 augusti 1892 oavlön at biträde vid generalkonsulatet
i London;

31 augusti 1892—2G februari 1893 tjänstförrättande kontorist vid
vicekonsulatet i Cardiff och Barry med uppdrag under 4 månader såsom
t. f. vicekonsul och i övrigt såsom föreståndare för vicekonsulatkontoret
i Barry;

27 februari 1893—30 juni 1893 tjänstgörande i Cardiff vid nämnda
vicekonsulat;

1 juli 1893—9 november 1896 kontorist vid samma vicekonsulat
med uppdrag under 1 månad såsom t. f. vicekonsul och i övrigt såsom
föreståndare för vicekonsulatkontoret i Barry med undantag av 1 månads
vikariatförordnande såsom 2:e kontorist vid generalkonsulatet i London;

9 november 1896—21 december 1906 vicekonsul i Rouen;

21 december 1906—31 december 1913 konsul i samma stad;

31 december 1913 konsul i Bordeaux.

I anslutning till tjänsteförteckningen torde böra erinras därom, att
vicekonsulatet i Cardiff och Barry under tiden för Gyllenrams tjänstgöring
därstädes var ett s. k. lönat vicekonsulat. Generalkonsulatet i London var
även å ifrågavarande tid lönat.

Vid den tid, då Gyllenram inträdde i tjänst vid konsulsstaten, och
intill början av 1900-talet förefanns icke samma skarpa avgränsning mellan
lönade och olönade tjänstemän i konsulsstaten, som numera är fallet.
Härtill bidrog i synnerhet, att genom de till år 1902 gällande bestämmelser
om konsulatavgifter olönade konsuler av sin tjänst ofta tillfördes lika
stora om ej större inkomster än motsvarande lönade tjänstemän. Övergång
från tjänst vid lönat konsulat till olönat och även tvärtom ägde icke
sällan rum.

Eders Kungl. Maj:ts minister i Paris, envoyén greve Ehrensvärd har
i skrivelse till ministern för utrikesärendena den 2 oktober 1919 närmare
utvecklat önskvärdheten om pension åt Gyllenram samt därvid anfört
följande:

»Konsul Gyllenram inträdde å konsulsbanan på en tid, då de oavlönade
konsulerna uppburo betydliga konsularavgifter, vilka särskilt anlöpande
svenska eller norska fartyg hade att erlägga; och uppgingo dessa
avgifter ofta till belopp fullt motsvarande de löner, som utgå till avlönade
konsuler. Då dessa expeditionsavgifter i och med konsularreformen år
1902 bortföllo, erhöllo vissa konsuler, däribland Gyllenram, särskild årlig
gottgörelse härför, att utgå så länge de voro anställda i konsulatväsendet.
l)et belopp, Gyllenram i sådant avseende uppbär, belöper sig till 2,000
kronor.

Ministerns
i Paris
yttrande.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Då emellertid detta belopp uppenbarligen varit otillräckligt för Gyllenram
att i förening med de numera mycket obetydliga expeditionsavgifterna
bestrida sina levnadskostnader, har tillika tilldelats honom ett vida
större kontorskostnadsbidrag än i allmänhet plägat utgå till oavlönade
konsuler. Detta belopp fastställdes redan år 1906 till 4,800 kronor och
har detsamma med fästat avseende å den nu i Frankrike rådande dyrtiden
genom beslut den 19 juni 1919 tillsvidare fastställts till 6,500 kronor.

Av vad nu anförts framgår, att Gyllenram, oaktat han ej är lönad
konsul, likväl i två skilda poster uppbär sammanlagt 8,500 kronor, varav
den allra största delen faktiskt kan anses likställd med lön. Det är klart,
att ersättning för kontorskostnader icke i och för sig betingar ett så högt
belopp som 6,500 kronor. För bestridande av dessa kostnader äger Gyllenram
dessutom att tillgodogöra sig inflytande expeditionsavgifter, vilka
dock icke lära uppgå till mera än omkring 400 francs.

Även i andra avseenden är Gyllenram närmast att anse såsom lönad
konsulattjänsteman. I regel äro som bekant de olönade konsulerna å orten
bosatta köpmän eller utövare av andra yrken, vilka härav vinna sin utkomst
och därför kunna åtaga sig en oavlönad konsulsbefattning utan
annan ersättning än rätt till uppbärande av expeditionsavgifter samt ett
mindre kontorskostnadsbidrag. I motsats härtill ägnar Gyllenram sig uteslutande
åt konsulattjänsten. Han har väl full rätt att åtaga sig annan
befattning, men då, som av ovanstående meritförteckning framgår, han
flyttats från den ena orten till den andra, har detta knappast varit möjligt
för honom.

Åven den nyss påpekade omständigheten, att han förflyttats från en
ort till annan, bidrager ytterligare att ge honom karaktär mera av en
lönad än olönad tjänsteman. I regel torde dessa förflyttningar icke
berott på Gyllenrams önskan utan på yppade behov för kungl. utrikesdepartementet
att fylla någon vakant befattning. Särskilt kan jag intyga,
att den senaste förflyttningen från Rouen till Bordeaux icke skedde i enlighet
med Gyllenrams önskan utan tvärtom emot densamma. Då nämligen
år 1913 ett lönat konsulat upprättades i Rouen, ansågs Gyllenram
bland annat med hänsyn till hans framskridande ålder icke böra överflyttas
å den lönade konsulsbanan. Som samtidigt det olönade konsulatet
i Bordeaux var ledigt, uppmanades Gyllenram att söka detsamma, och, då
han för sin utkomst var nödsakad att hålla sig kvar å konsulsbanan, gjorde
han även detta, ehuru i strid mot sin önskan.

De väsentligaste kännemärken på en lönad konsulattjänsteman, rätt
att uppbära lön samt skyldighet att vidkännas förflyttning från eu tjänst
till en annan, återfinnas således i fråga om Gyllenram.

5

Kunyl. Maj:ts proposition nr ,‘)24.

.tilltagande sjuklighet gör Gyllenram numera mindre tjänstedu<di<r
Han bär under en stor del av detta år åtnjutit ledighet för liillsans vårdande.
lian har val nu återinträtt i tjänstgöring, men med tämligen stor
visshet kan motses att han även i framtiden kommer att under längre
lider bliva tvungen att söka ledighet. Därtill kommer, att, såsom “av

läkarintyg framgår, klimatet i Bordeaux är särskilt menligt för hans
hälsa.

Jag inser mer än väl, att många betänkligheter kunna framställas
mot beviljande av pension åt Gyllenram. Dels har han aldrig varit svensk
avlönad tjänsteman, om än, som jag framhållit, han dock faktiskt härmed
vant i det närmaste likställd, dels har han, som allenast är 63 år gammal
ännu gj fullt uppnått stadgad pensionsålder.

A andra sidan synas mig starka billighetsskäl tala för att Gyllenram,
. som dock faktiskt tjänat den svenska staten under ett trettiotal år
på sin ålderdom erhåller ett understöd, varav han i betraktande av sin
medellöshet och sjuklighet är i särskilt starkt behov. Att icke tilldela
honom pension är detsamma som att anförtro honom och hans hustru åt
den offentliga eller enskilda barmhärtigheten. Detta svnes mig icke kunna
ifrågakomma.

Vidare bör ihågkommas, att Gyllenrams tjänsteförhållanden äro så
enastående, att något prejudikat icke härigenom skapas, Sedan numera
de högre konsularavgifterna borttagits, kan ej längre ifrågakomma, att

någon person för sm utkomst skulle söka sig in å den olönade konsulatsbanan.

Slutligen tillkommer en ganska egendomlig omständighet. Därest
Gyllenram skulle, som jag ämnar föreslå, av statsverket erhålla ett sammanlagt
belopp av 4,500 kronor att under sin återstående livstid årligen
uppbära, kommer härigenom statsverket långt ifrån att vidkännas nå^on
utgift, tvärtemot göra en inbesparing. Efter vad jag på ort och ställe
övertygat mig om, äro nämligen konsulatgöromålen i Bordeaux icke av den
omfattning, att ett lönat konsulat där behöves eller lämpligen bör upprättas
Utan någon svårighet torde man kunna till lönad konsul erhålla
en fullt lämpad person, som åtnöjer sig med ett betydligt mindre kom
torsk ostn a ds bi d rag än det Gyllenram uppbär. Jag tänker mig närmast
ett belopp av omkring 2,000 kronor. Ej heller får förbises, att, därest
Gyllenram fortfarande skulle bestrida sin ifrågavarande befattning, jao-med
säkerhet förutser, att han — förutsatt att icke levnadskostnaderna skulle
sjunka i frankrike — kommer att begära ytterligare höjning av det redan
nu abnormt störa kontorskostnadsbidraget. Det är väl ej säkert, att detta
omrne att beviljas, men å andra sidan är ej lämpligt, att den svenska

6

Stats kontorets yttrande.

Kungl. Mai:ts proposition nr 324.
statens representant i en av Frankrikes största handelsstäder lever i till

a* synes mig, som borde Gyllenram tillförsäkras
efter avskedstagandet ett årligt belopp av 4,500 kronor. Jag
vet att Gyllenram, om han såge sig^ i stånd att kunna begära avsked,
skulle bosätta sig å en mindre ort i Normandie, vantran hans hustru r
bördm. Med mindre än nu angivna belopp torde Gyllenram med sm
hustru icke kunna draga sig fram, så starkt som levnadskostnaderna i
Frankrike på senare tid stegrats. De löneförmåner som han hittills uppburit,
ha även varit så små, att det icke varit möjligt för honom att Oora

na°rd Gyllenram har som tjänsteman, efter vad jag kan intyga Dande
olika befattningar jag beklätt i utrikesdepartementet, alltid gjort sig kand

för nit, tjänstvillighet och ordentlighet.» . „ .

Med stöd av, vad lian sålunda anfört anhåller ministern i Paris,

att proposition måtte avlåtas till riksdagen med hemställan dels att G) lien
ram må,° utan binder dårav åt. han icke längre är i det svenska konsulatväsendet»
tjänst, äga att fortfarande uppbära det andag avn°Dor,
som tilldelats honom i gottgörelse för mistade konsulat^gl^, dMs
att han därutöver under sin återstående livstid må äga, hån och med
månaden efter den, han erhåller avsked från sin befattning . rikets tjänst,

årligen ^perision^iipi^ omförmälda läkarintyg utvisar, att Gyllenram tillföljd
av ett svårartat kombinerat bröst- och hjärtlidande, sann vala a -minstone under de sista tre åren, icke utan synnerlig^ men
tillstånd kan fortsätta sin tjänstgöring i Bordeaux och att lian bor åt j

anständig viD-oret ^ deQ u nästlidna februari avgivit utlåtande i ärendet
däri statskontoret säger sig hava av handlingarna inhämtat, att Gj
ram under lån<* tid tjänat staten i olika befattningar a konsulsstaten att
han visserligen icke tillhörde befattningshavarna å den stat för utrikesrepresentationen,
som godkänts av riksdagen, och alltså icke agde ratt
till någon pension vid avskedstagandet, men att avlöning i lön
timm av statsmedel; att han för sin utkomst vore helt beroende av denna
avlöning; samt att han nu vid framskriden ålder till följd av -jukt 0
nödgades inom kort lämna sin befattning.

Härefter fortsätter statskontoret:

»Under sådana förhållande!! anser kungl statskontoret bi hgheten
bjuda, att honom tillförsäkras för återstående livstiden ett ärligt belopp
till bestridande av levnadskostnaderna. Det föreslagna beloppet, 4,500

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

7

kronor, synes visserligen något högt, helst i betraktande dårav, att detsamma
under nuvarande förhållanden kommc att utökas med dyrtidstillilgg
till avsevärt belopp; men kungl. statskontoret anser sig likvisst
v 1 ^Öraf ,notsät*a att det föreslagna beloppet tillförsäkras honom.

ad därefter beträffar den form, i vilken den sålunda ifrågasatta ersättningen
må kunna Gyllenram beredas, synes det kung], statskontoret, som
om varken det till expektansarvoden anvisade anslaget eller andra till
Kung]. Maj:ts disposition anslagna medel under riksstatens tredje huvudtitel
lämpligen torde kunna för detta ändamål anlitas, utan föreställer sig
kungl. statskontoret, att frågan måste framläggas för riksdagen för att i
form av pension från allmänna indragningsstaten bereda Gyllenram den
föreslagna ersättningen, att utgå från och med månaden näst efter den
vari han entledigas från sin befattning.»

Av billighetsskäl synes det mig motiverat, att statsverket bereder DeparteGyllenram,
som faktiskt under mera än trettio år ägnat sig åt arbete mentschffen.
inom det svenska konsulatväsendet, någon pension vid avgången från den
tjänst, han nu bestrider.

Att Gyllenram aldrig varit formellt sett lönad tjänsteman synes mm
icke böra utgöra hinder däremot, enär, på sätt ministern i Paris framhålht,
han tjänat staten under omständigheter, som mycket närmat honom
till avlönad tjänstemans ställning. Några betänkliga prejudicerande verkningar
av pensionens beviljande synes icke häller behöva befaras, då inom
utrikesrepresentationen förutom Gyllenram endast en konsul, nämligen
vicekonsuln i Liverpool, intager en liknande ställning och uppbär ersättning
för mistade konsulatavgifter.

Vid vad sålunda anförts får jag tillstyrka åtgärd i syfte att pension
måtte beredas Gyllenram vid hans avskedstagande.

Vad angår det belopp, vartill denna torde böra fastställas, måste
jag dela den av statskontoret uttalade åsikt, att en pension å 4,500 kronor
måste synas något hög, därest dyrtidstillägg därå skulle utgå. Ministern
1 *r>aris synes hava avsett att föreslå en pension enligt grunder delvis avvikande
från dem, som eljest gälla för pensioner å den allmänna indra omngsstaten,
i det han tydligen utgått från, att dyrtidstillägg ej skulle uto-å å
densamma. En dylik, anordning, innebärande en ny typ av pensioner, med
vi a icke skulle följa rått till dyrtidstillägg, synes mig mindre lämplio
och torde i stället beloppet böra sänkas, lämpligen till 3,500 kronor. °

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, det Eders Kuno-].

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson Gyllenram
må från och med månaden näst efter den, varunder
han erhåller avsked från konsulsbefattningen,
under sin återstående livstid å allmänna indragnings
staten uppbära en årlig pension av 3,500 kronor.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Rettig.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

2 Öl 159