Kung!. Maj.ts proposition Nr 323.
I
Nr 323.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående beredande av
bostäder för tullverkets personal vid Värtahamnen i Stockholm;
given Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att till beredande, på sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer, av
bostäder för tullverkets vid Värtahamnen i Stockholm stationerade personal
å tilläggsstat för år 1920 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1,100,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
/•''. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 272 höft. (Nr 323.)
1
o
Kungl. Maj:ts proposition Nr 323.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,
Statsråden: UNDÉN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
Ang bostads- I de anföranden, som vederbörande departementschefer höllo i stats
hus
för tull- tådet i sammanhang med avlåtandet av årets statsverkspropositioner,
V<8ona* JuT" berördes vid olika tillfällen frågan om vidtagande av statsåtgärder för
Värtahamnen. beredande av bostäder åt befattningshavare i statens tjänst.
För min del omnämnde jag sålunda, bland annat, vid behandlingen
av tullverkets utgiftsstater för år 1921, att generaltullstyrelsen
på anförda skäl hemställt, huruvida icke Kungl. Maj:t ville föranstalta
om utredning om och i vad man genom åtgärder från det allmännas
sida tillgång till tjänliga bostäder skulle, åtminstone på större platser,
kunna till skäliga priser beredas statstjänstemännen.
3
Kunyl. AlujUs proposition Nr 323.
Vidare anmälde jag, vid behandlingen av sjunde liuvudliteln av
1920 års tilläggsstat, att generaltullstyrelsen med skrivelse den 26 november
1919 framlagt ett preliminärt förslag till uppförande av vissa
bostadshus för tullverkets vid Värtahamnen stationerade personal för en
kostnad av 1,080,400 kronor.
Med anledning av sistnämnda framställning beräknades å tilläggsstaten
medel för berörda byggnadsföretag.
I detta ärende har nu åvägabragts den ytterligare utredning, som
kunnat och hunnit åstadkommas, varför jag anhåller att få ånyo anmäla
ärendet.
I sin nämnda skrivelse den 26 november 1919 erinrar generaltullstyrelsen,
hurusom styrelsen i sitt förslag till reglering av tullverkets
stater för år 1921 berört den rådande allmänna bostadsnöden, framhållit
de svåra olägenheter, som därav följt för tullverket och dess personal,
samt ifrågasatt den utredning jag nyss om förmält.
Vissa bostadsbehov — anför styrelsen vidare — vore emellertid
mot bakgrunden av den allmänna bostadsbristen i alldeles särskild grad
framträdande och krävde fördenskull att framför andra bliva tillgodosedda.
Fristående från bostadsproblemet i dess helhet tedde sig sålunda
för tullverkets vidkommande och vad anginge Stockholm behovet av
bostäder för den till Värtabamnen förlagda tullpersonalen med hänsyn
till platsens från stadens övriga delar avskilda läge och den absoluta
omöjligheten för tjänstemännen att därstädes erhålla bostäder. Detta
gällde såväl frihamnen som den egentliga tullhamnen och i lika män
tjänstemännen i chefs- och förmansställning som den underordnade personalen.
Ett behörigt utnyttjande av den sistnämnda läte sig icke förenas
med tillgodoseendet av densammas berättigade anspråk på fritid,
därest denna personal hade sina bostäder belägna så långt avlägset från
tjänstgöringsplatsen, som nu måst bliva förhållandet, och vad beträffade
befälspersonalen krävde dennas ställning i och för sig, att den ägde
bostäder i hamnens närhet.
I detta sammanhang har generaltullstyrelsen omnämnt, att vid
beordrandet av personal till tjänstgöring vid tullförvaltningen i frihamnen
stjanlsen ansett sig böra, för att i någon mån mildra olägenheterna
av det stora avståndet mellan tjänstemännens bostäder och
tjänstgöringsplatsen, medgiva tull förvaltningen att inköpa spårvägsbiljetter
för användning av personalen vid tjänsteresor till och från frihamnen.
Behovet av
ifrågavarande
bostadshus.
Generaltull
styrelsen.
4
Byggnads
styrelsen.
Djuigårdsför
valtningen.
Departe
mentschefen.
Kungl. Mu j:ts proposition Nr 323.
Enligt vad generaltullstyrelsen uppgivit, utgöres den vid Värtaharnnen
tjänstgörande tullpersonalen av
vid frihamnen: 1 tullförvaltare, 2 kontrollörer, 3 kammarskrivare,
1 överuppsyningsman, 1 uppsyningsman och 12 tullvaktmästare; samt
vid tullhamnen: 1 uppsyningsman och 14 tullvaktmästare.
Behovet av bostäder för denna personal har av generaltullstyrelsen
beräknats sålunda:
för tullförvaltaren: 6 rum och kök, med möjlighet för avskiljning
av ett rum såsom enkelrum;
för vardera av de 2 kontrollörerna: 5 rum och kök, med möjlighet
för avskiljning av ett rum såsom enkelrum;
för envar av de 3 kammarskrivarna, överuppsyningsmannen och
de 2 uppsyningsmännen: 3 rum och kök;
för envar av 20 tullvaktmästare: 2 rum och kök; samt
för envar av de återstående 6 tullvaktmästarna: 1 enkelrum.
Över generaltullstyrelsens ifrågavarande framställning hava på
grund av remisser utlåtanden avgivits dels av byggnadsstyrelsen den
29 december 1919 efter samråd med djurgårdskommissionen och dels
den 9 mars 1920 av rilcsmarskalksämbetet, som därvid överlämnat ett
yttrande i ärendet från intendenten för Djurgården.
Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande uttalat, att behovet av
ifrågavarande bostadshus syntes vara trängande.
Djurgårdsintendenten åter har i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida
det planerade byggnadsföretaget verkligen vore så trängande, att det
icke tills vidare kunde anstå, och har härvid framhållit, att kommunikationerna
för ifrågavarande tullpersonal i betydlig grad komme att underlättas
genom den spårvägslinje, som komme att anläggas från Sturevägen
till frihamnen.
Riksmarskalksämbetet har för sin del anslutit sig till intendentens
för Djurgården yttrande.
Såsom generaltullstyrelsen framhållit härflyter behovet av ifrågavarande
byggnadsföretag ej endast ur den allmänna bostadsnöden utan
även ur svårigheter av rent administrativ art vid uppehållandet av tullverkets
funktioner i Värtahamnen. Och dessa sistnämnda svårigheter
komma givetvis att ökas i samma mån som trafiken i hamnarna växer.
Jag finner det därför riktigt och lämpligt, att det bostadsbehov, varom
nu är fråga, behandlas för sig utan sammanhang med den stora frågan
Kanyl. MajUis proposition Nr 323. 5
om statsingripande för beredande av bostäder åt befattningshavare i
statens tjänst och att ytterligare åtgärder utan dröjsmål vidtagas för
behovets snara tillgodoseende.
Den tillämnade av djurgårdsförvaltningen framhållna förbättringen
av spårvägsförbindelsen mellan hamnen och den egentliga staden torde
icke i betraktande av de för handen varande förhållandena "böra tillmätas
sådan betydelse, att förevarande byggnadsfråga bör därav påverkas.
Beträffande platsen för byggnadsföretaget i fråga hava skilda åsikter
gjort sig gällande.
Sedan generaltullstyrelsen i sin skrivelse den 26 november 1919
uttalat, att till byggnadsplats lämpligen borde upplåtas område å staten
tillhörig mark å norra Djurgården i Värtahamnens närhet, anbefalldes
byggnadsstyrelsen att efter samråd med djurgårdskommissionen inkomma
med förslag å för ändamålet lämpligt område.
I sitt utlåtande den 29 december 1919 har byggnadsstyrelsen med
anledning härav anfört, hurusom styrelsen vid fyrfaldiga tillfällen haft
anledning framhålla den tvingande nödvändigheten av, att en plan utarbetades
rörande använduingen av norra Djurgården, och hurusom därvid
en dylik plan angivits såsom förutsättning för varje vidare upplåtelse
av tomtmark för bebyggande eller andra ändamål. En av de
trakter, där en dylik planläggning i första rummet kunde sägas vara
av nöden, vore området närmast intill frihamnen, i anslutning till vilken
inom kort sjmtes kunna väntas krav på byggnadsplatser för olika ändamål,
vartill jämväl de mera plana angränsande delarna av Ladugårdsgärdet
särdeles väl lämpade sig. Av denna grund, varåt byggnadsstyrelsen
gåve den allra största betydelse, vore det förenat med icke
ringa vansklighet att i hamnområdets närhet påfinna en plats, som skulle
kunna upplåtas för ifrågavarande ändamål utan att därigenom ett blivande
planläggningsarbete i alltför hög grad föregrepes.
Jämväl för frihamnens behov förelåge, enligt vad byggnadsstyrelsen
erfarit, planer på uppförande av bostadshus i hamnens närhet,
och hade man härför tänkt sig ett område, beläget utefter frihamnens
gräns nordväst om huvudentrén, vilket område finnes utmärkt å en vid
byggnadsstyrelsens utlåtande fogad karta. Detta område borde emellertid
enligt styrelsens förmenande på grund av sin belägenhet icke
under några omständigheter bebyggas, innan stadsplan över Ladugårdsgärdet
förelåge, varför det ej kunde från styrelsens sida ifrågasättas,
att jämväl dit förlägga tullverkets bostadshus.
Efter samråd med djurgårdskommissionen ansåge sig emellertid
Markfrågan.
Generaltull
styrelsen.
Byggnads.
styrelsen.
Djurgårdsför
valtniagen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 823.
byggnadsstyrelsen kunna påvisa ett mindre terrängparti, beläget intill
frihamnens södra gräns i sluttningen m<>t norr strax öster om dens. k.
Borgen, vilkets bebyggande utan svårighet syntes kunna låta inpassa
sig i en blivande stadsplan.
Detta område, som jämväl det är utmärkt å nyssnämnda karta,
upptager eu areal av omkring 4,500 kvadratmeter. Området kan,
enligt vad byggnadsstyrelsen framhållit, efter behov något ändras i
form, eventuellt något utökas.
Intendenten för Djurgården har i sitt yttrande uttalat sig mot ett
upplåtande av det av byggnadsstyrelsen ifrågasatta området.
Området — anför han bland annat — vore beläget inom skogstrakten
Drottningberget så gott som omedelbart intill södra Lindarängsvägen
och tillhörde de delar av norra Djurgården, som enligt kontrakt
mellan djurgårdsförvaltningen och arméförvaltningens fortifikationsdepartement
vore upplåtna för militära ändamål.
Frånsett nämnda förhållande ansåge intendenten, att platsen under
ingå förhållanden borde upplåtas till bebyggande. Drottningberget utgjorde
nämligen en särdeles vacker skogstrakt, som — sedan stora områden
norr därom redan avträtts till Stockholms stad, öster därom framdeles
komme att till staden avträdas samt söder och väster därom antoges
bliva bebyggda — komme att kvarstå som en naturlig park och skulle
bilda ett behövligt skydd mot nordanvinden samt hamn- och industristadens
rök och buller.
Som byggaadsplatsen vore föreslagen, skulle den för övrigt bliva
till hinder för den intill liggande trafikledens utvidgning och skulle
platsen högre uppflyttas, bleve den till ytterligare men för skogen.
Intendenten gör vidare gällande samma svnpunkter angående behovet
av en plan för användande av norra Djurgården, innan markupplåtelser
där ske, som byggnadsstyrelsen framhållit, och förklarar sig
ej heller i detta fall böra frångå sin förut fattade ståndpunkt.
Plats, som ur alla synpunkter syntes vara den lämpligaste, borde,
enligt intendentens mening, för nu ifrågasatta byggnadsbehov kunna
beredas å Stockholms stads områden nära Värtahamnen.
Skulle emellertid ett uppskov icke anses möjligt, ansåge intendenten,
att för närvarande den enda tänkbara platsen vore Borgens område
å Ladugårdsgärdet. Inom den nordöstra delen därav skulle kunna
erhållas ett — bortsett från fyra mindre, lätt flyttbara trälius — obebyggt
område av minst cirka 5,000 kvadratmeter, vilket område utmärkts
å en vid intendentens yttrande fogad kartskiss. De ifrågasatta bostadshusen
skulle då komma att ligga nedanför den bergplatå, varå själva
KhmjI. Maj:ts proposition Nr 32.''i. 7
Borgen med tillhörande byggnader vore belägna, som sålunda icke på
något sätt behövde rubbas. Husen komme icke heller att bliva mera
framträdande, då området läge lägre än de omgivande bergshöjderna
och skulle kunna inramas bland de där växande träden.
Vad slutligen dispositionsrätten till Borgens område beträffade,
hade Kungl. Maj:t den 12 juni 1908 bestämt, att förråd skulle anordnas
1 byggnaderna å Borgen, och den 5 maj 1909 fastställt plan för det
område A Borgen, som för sagda ändamål skulle behöva tagas i anspråk
Riksmarskalksämbetet har, med förklarande, att ämbetet anslöte
sig till djurgårdsintendentens yttrande och förslag, på dst bestämdaste
motsatt sig en upplåtelse för nu ifrågasatt ändamål av den utav byggnadsstyrelsen
därtill föreslagna platsen å norra Djurgården.
Riksmarskalksämbetet har tillika erinrat, hurusom särskilt tillkallade
sakkunniga rörande Djurgårdens bevarande i största möjliga utsträckning
som naturlig park, uti ett den 15 maj 1917 avgivet betänkande bland
annat hemställt, att upplåtelser för bebyggande å Djurgården icke vidare
måtte äga rum, förrän stadsplan för den trakt, som av upplåtelsen berördes,
blivit vederbörligen fastställd. Ämbetet, som på sin tid förklarat
sig i huvudsak ansluta sig till de sakkunnigas hemställanden och förslag,
saknade för sin del alltjämt skäl frångå den ståndpunkt, ämbetet sålunda
förut intagit.
Därest emellertid förevarande fråga icke skulle kunna uppskjutas
till dess plan för ordnandet av ifrågavarande trakt av Djurgården förelåge,
eller byggnadsplats icke skulle kunna beredas inom något av de
till Stockholms stad upplåtna vidsträckta områdena av Djurgården, ansåge
riksmarskalksämbetet den av djurgårdsintendenten föreslagna, under
arméförvaltningen hörande platsen i närheten av Borgen å Ladugårdsgärdet
vara — under förutsättning av vederbörande förvaltande myndighets
medgivande — den under för handen varande förhållanden bästa
lösningen av föreliggande fråga om upplåtande av byggnadsplats.
Såsom av vad jag nu anfört väl framgår, är valet av mark för
ifrågavarande bostadsbygge en angelägenhet av synnerligen svårlöst
och grannlaga natur. Härtill kommer, att ytterligare utredning i ämnet
uppenbarligen måste verkställas, innan slutligt avgörande om bvggnadsplatsen
kan träffas. Uuderhandlingar torde sålunda böra föras med
vederbörande militära myndigheter, vartill tid hittills icke givits, m. m.
Å ärendets nuvarande stadium är jag därför icke beredd att förorda
något särskilt område såsom lämpligast för bygget.
Departe
mentschefen.
8
Husen.
General
tullstyrelsen.
Kungl. Mapts proposition Nr 323.
Detta torde emellertid ej böra uppehålla anslagsfrågan. Jag är
nämligen övertygad om, att den erforderliga ytterligare utredningen i
markfrågan kan fullbordas så snart och med sådant resultat, att de
eventuella byggnadsarbetena ej behöva fördröjas i avvaktan på, att byggnadsplats
må varda av Kungl. Magt anvisad.
Programmet för ifrågavarande byggnadsföretag, sådant, det av
generaltullstyrelsen i dess skrivelse den 26 november 1919 i korthet
angivits, har jag redan meddelat (sid. 4).
Utgående från detta program har — enligt vad generaltullstyrelsens
nämnda skrivelse giver vid handen — arkitekten Aron Johansson på
stvrelsens anmodan verkställt en preliminär utredning, närmast avsedd
att utröna storleken av den för byggnaderna erforderliga arealen till
ledning vid bestämmandet av byggnadsplatsens läge och storlek. Resultatet
av denna utredning föreligger i en vid styrelsens skrivelse fogad
promemoria av arkitekten Johansson.
Sedan departementschefen uppläst ifrågavarande, akten i ärendet
tillhörande handling, anförde han vidare:
I anslutning till promemorian framhåller styrelsen, att ehuru arkitekten
skisserat eu plan till fördelning av de ifrågavarande bostäderna
på olika byggnader, bleve det slutliga förslaget med avseende å byggnadernas
antal, byggnadstyp m. in. givetvis beroende på beskaffenheten
av det område, som kunde komma att anvisas för ändamålet. Såsom
högeligen önskvärt ansåge styrelsen emellertid, att kasärntvpen matte
kunna undvikas.
Enligt förslaget skulle för själva byggnaderna erfordras en sammanlagd
areal av 1,837 kvadratmeter. Härtill syntes emellertid böra
läggas erforderligt utrymme för köksträdgårdar m. in.
Till det av generaltullstyrelsen såsom erforderligt angivna antalet
bostäder tillkom me enligt den föreliggande preliminära planen dels en
lägenhet om 5 rum och kök, dels 2 enkelrum. Vid ett eventuellt tillgodogörande
av planens förslag till bostädernas fördelning pa olika
byggnader komme denna utökning otvivelaktigt att innebära ett ekonomiskt
utnyttjande av lokala och byggnadstekniska förutsättningar.
Även om sagda överskottsbostäder icke bleve omedelbart erforderliga
för personal vid tullverket, komme de säkerligen att kunna uthyras till
utom verket stående personer.
Slutligen torde i detta sammanhang böra meddelas, att general -
i
Kungi. Maj:is proposition Nr 323. 9
tullstyrelsen utgått ifrån, att såsom byggnadsmaterial borde användas
tegel.
Med anledning därav, att byggnaderna enligt den preliminära
planen avsetts att inrymma endast två våningar samt uppföras
som radhus med trädgårdsland, har byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande
framhållit, att dessa önskemål med hänsyn till byggnadsmarkens
värde syntes böra något modifieras, så att byggnaderna komme att
inrymma åtminstone två våningar jämte vindsvåning, varjämte trädgårdslanden
syntes böra ersättas med gemensamma planterade gårdsplaner.
Mot generaltullstyrelsens beräkning i avseende å de nu erforderliga
bostädernas antal och storlek har jag intet att erinra.
Emellertid bjuder förtänksamheten, såsom generaltullstyrelsen ock
betonat, att ifrågavarande byggnadsföretag så planlägges och utföres,
att de ytterligare bostadsbehov av jämförligt slag, som kunna väntas
uppkomma till följd av den säkerligen förestående ökningen av
trafiken i \ ärtahamnen, må utan svårighet kunna tillgodoses i anslutning
till de nu aktuella bostadsbyggena. Detta torde oek lätt
låta sig göra.
Det av generaltullstyrelsen överlämnade preliminära förslaget upptager,
utöver det nu omedelbart föreliggande behovet, en större lägenhet
och ett par enkelrum, vilka lägenheters nöjaktiga uthyrning, intill
dess de behövas för sitt egentliga ändamål, säkerligen ej skulle komma
att möta några som helst svårigheter med hänsyn till bostadsförhållandena
vid Värtan. I senare förslag, som uppgjorts av den av generaltullstyrelsen
anlitade arkitekten och av vilka förslag det sist tillkomna
ställts till mitt förfogande, har det framtida behovet i än högre grad
beaktats såväl vid byggnadernas förläggning som vid deras konstruktion.
Beaktats hava ock i dessa förslag byggnadsstyrelsens mot det
första förslaget framställda erinringar.
Det senaste förslaget upptager sex byggnader, därav en, i tre
våningar, för tullförvaltare, kontrollörer, kammarskrivare och uppsyningsman
samt fem, i två våningar och vindsrum samt förlagda i
två längor, för tullvaktmästare. Dessa sistnämnda fem hus, som inrymma
de behövliga enkelrummen i vindsvåningarna, äro tänkta så anordnade,
att de kunna vid behov påbyggas med en tredje våning. Husen äro
vidare tänkta förlagda så, att komplexet kan fullt organiskt utökas med
eventuellt behövliga ytterligare bostadshus.
Bihang Ull riksdagens ''protokoll 1920. 1 satnl. 272 höft. (Nr 323.) 2
Byggnad.-
styTelsfMi.
Dep art»''
mentsrhefen.
10
Kostnaden.
GeneraltulfatvTPlsen -
Departe
ments
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 323.
Emellertid kan ett definitivt ritningsförslag givetvis ej uppgöras
förr än byggnadsplatsen blivit bestämd. De förslag, som redan föreligga,
synas dock vara så pass genomarbetade och lämpade efter de
synpunkter, som kunna böra göras gällande, att det slutliga förslaget
väl kan antagas ej komma att väsentligt avvika därifrån. I alla händelser
torde den hittills förebragta utredningen vara tillräcklig för
att möjliggöra ett totalomdöme angående frågan i nu förevarande
avseende.
Förslagen hava icke givit mig anledning till erinran eller uttalande
utöver vad jag förut anfört.
1 det med generaltullstyrelsens skrivelse den 26 november 191D
överlämnade preliminära förslaget upptages byggnadsarealen till 1,837
kvadratmeter, byggnadernas rymdinnehåll till 13,505 kubikmeter och
antalet eldstäder till 117. Byggnadskostnaden har i förslaget beräknats
efter 80 kronor för kubikmeter, till 1,080,400 kronor, eller således omkring
9,200 kronor för eldstad. Häruti är emellertid kostnaden för
ordnandet av platsen omkring byggnaderna med staket, vägar och
planteringar m. m. icke medräknad, vilket givetvis ej låter sig göra,
då terrängen icke ännu är känd. Den av generaltullstyrelsen anlitade
arkitekten har dock, enligt förslaget, ansett, att byggnadskostnaden
även dessa arbeten inberäknade kunde antagas till högst 1,200,000
kronor.
, Generaltullstyrelsen för sin del har ansett den egentliga bygguadskostnaden
icke böra beräknas lägre än till 1,080,400 kronor.
Tillika har styrelsen framhållit, att vid uppgörandet av detaljerade ritningar
och kostnadsförslag förefintliga möjligheter till ekonomisering
givetvis skulle bliva utnyttjade i den mån sådant läte sig göra utan
åsidosättande av de rimliga krav, som kunde ställas på bostädernas
förseende med ändamålsenliga anordningar och bekvämligheter.
Bvggnadskostnaderna kunna givetvis å ärendets nuvarande stadium
särskilt med hänsyn till de rådande förhållandena å byggnadsmarknaden
ej beräknas annat än approximativt.
Ifrågavarande kostnader hava emellertid beräknats med ledning av
det tidigaste av de av mig omnämnda förslagen. Men bliva
byggnaderna utförda med flere våningar enligt senare förslag och
byggnadsföretagets ekonomisering i övrigt drives så långt omständigheterna
medgiva, torde kostnaderna kunna något nedbringas. Inklusive
Kungl. Maj:tu proposition Nr 323. 11
kostnaden för byggnadsplatsens ordnande torde totalkostnaden, synes
det mig, kunna beräknas till 1,100,000 kronor.
Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra, att ändamålet med
ifrågavarande byggnadsföretag endast är att skaffa tillgång å lämpliga
bostäder, och att de tillämnade bostäderna därför äro ämnade att
upplåtas till vederbörande mot skälig hyra, varför statens i byggnaderna
nedlagda kapital kan med säkerhet väntas bliva vederbörligen
förräntat.
Stockholms stad planerar för närvarande vissa byggen för beredande
av bostäder och andra lokaler i Värtahamnens närhet, och lär från
stadens sida för ändamålet ifrågasatts samverkan under en eller annan
form mellan staten och staden. Den mark, som sålunda ifrågasättes till
bebyggande — ett område söder om den s. k. Campementsbacken och
intill Tegeluddsvägen längs frihamnens västra gräns — tillhör emellertid
staten och har sådan belägenhet, att såväl byggnadsstyrelsen som djurgårdsförvaltningen
med styrka gjort gällande, att den icke bör under
några omständigheter bebyggas, innan stadsplan över Ladugårdsgärdet
föreligger.
Huruvida den ifrågasatta samverkan mellan staten och staden kan
komma till stånd, synes således för närvarande, åtminstone vad de tillämnade
bostadsbyggena för tullpersonalens räkning vidkommer, kunna,
från statens sida sett, vara tveksamt. Så till vida torde emellertid i
förevarande ärende avseende böra fästas vid frågan om nämnda samverkan,
att det beslut i ärendet, som må av riksdagen fattas lämpligen
torde böra erhålla sådan formulering, att vederbörligt hänsynstagande
till en möjligen inträffande förändring i samverkansfrågans läge icke
uteslutes.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till beredande, på sätt Kungl.
Maj:t närmare bestämmer, av bostäder för tullverkets vid Värtahamnen
i Stockholm stationerade personal å tilläggsstat för år 1920 under sjunde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1,100,000 kronor.
V ad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition av den lydelse, bil. litt. . . utvisar avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Ifrågasatt
samband med
visst Stockholms
stans
byggnadsföretag.
departementschef
eu.-hemställan.