Kungl, Maj:ts Proposition Nr 320.
1
Nr. 320,
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt
förra föreståndarinnan för Blekinge läns uppfostringsanstalt
för sinnesslöa barn Hulda Adolfina Åsberg; given
Stockholms slott den 5 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att förra föreståndarinnan för Blekinge läns uppfostringsanstalt för
sinnesslöa barn Hulda Adolfina Åsberg må från och med år 1920 under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten ett årligt
understöd av 1,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
\
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 269 käft. (Nr 320.)
1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 320.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Understöd åt
torra föreståndarinnan
för Blekinge
läns uppfostringsanstalt
för sinnesslöa
barn Hulda
Adolfina Åsberg.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:
I skrivelse den 2 juni 1919 har förra föreståndarinnan för Blekinge
läns upfostringsanstalt för sinnesslöa barn Hulda Adolfina Åsberg anhållit,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som kunde vara erforderliga,
för att något årligt understöd kunde beredas henne för hennes återstående
livstid. Till stöd för denna sin anhållan har hon anfört följande:
Undertecknad bar under sammanlagt omkring 23 år tjänstgjort såsom lärarinna
vid sinnesslöanstalt, därav omkring 13 år såsom föreståndarinna för Blekinge läns
uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn. Min årsavlöning vid denna anstalt utgjorde
under de senare åren 700 kronor kontant jämte fri kost och tvätt, fritt lyse och fri
läkarvård, vilket sammanlagt torde kunna beräknas till ett värde av 1,600 kronor.
Därtill kom fri bostad med bränsle. Från sistnämnda befattning avgick jag på grund
av sjukdom i augusti 1907, således innan lärarpersonalen vid sinnesslöanstalterna till
-
3
Kungl. MajUs Proposition Nr 320.
erkänts delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt. Jag äger sålunda icke rätt till
pension från nämnda anstalt, och jag är fortfarande sjuklig och utan medel för min
försörjning.
Ansökningen var åtföljd av
1) frejdbetyg, utfärdat av pastorsämbetet i Gustav Vasa församling i
Stockholm och utvisande, att Hulda Adolfina Åsberg är född den 10 december
1856;
2) två av föreståndarinnan för skolan för sinnesslöa barn i Stockholm
den 8 mars 1892 och i mars 1893 utfärdade betyg över Åsbergs tjänstgöring
vid nämnda skola, enligt vilka Åsberg vid utövningen av sin befattning
ådagalagt såväl en hög grad av plikttrohet, duglighet och förmåga
att bibringa sina elever håg och intresse för att tillägna sig det vetande,
som läge inom deras begreppsområde, som även ett varmt och kärleksfullt
intresse för dessa vanlottade, som blivit henne anförtrodda;
3) följande utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde inom styrelsen
för föreningen för sinnesslöa barns vård den 16 november 1894:
Beslöts, att i protokoll för dagens styrelsesammanträde skulle intagas styrelsens
tacksamma erkännande av det nitiska arbete, som fröken Hulda Isberg nedlagt vid
föreningens skola, där hon under många år med aldrig svikande intresse och kärlek
för skolan och barnen på utmärkt sätt fyllt den plats, hon nu på egen begäran och
till styrelsens saknad lämnar för att ägna sig åt Blekinge läns idiotanstalt;
4) tjänstgöringsbetyg, utfärdat den 25 juli 1907 av styrelsen för Blekinge
läns uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, så lydande:
Fröken Hulda Åsberg har omkring tretton år varit föreståndarinna för Blekinge
läns uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, och har hon med stort intresse och skicklighet
samt klok omtanke fullgjort detta sitt åliggande till styrelsens fulla och tacksamma
belåtenhet samt därunder förvärvat såväl barnens som den övriga personalens
i anstalten aktning, kärlek och tillgivenhet, varför det är med stor saknad och ledsnad,
styrelsen ser fröken Åsberg nu lämna denna sin maktpåliggande plats inom anstalten;
5) utdrag av protokollet vid styrelsens för Blekinge läns uppfostringsanstalt
för sinnesslöa barn sammanträde den 15 augusti 1907, enligt
vilket styrelsen beslöt att av »Emiliafondens» medel anskaffa och till Åsberg
överlämna en minnes- och hedersgåva såsom ett erkännande av hennes förtjänstfulla
verksamhet vid anstalten;
6) intyg av överlärarna i Stockholm And. Branzell och Axel Blomqvist,
att Åsberg tjänstgjort som vikarie vid hjälpklasserna i Engelbrekts
folkskola samt Hedvig Eleonora och Oscars folkskolor vissa angivna kortare
tider under åren 1909 och 1910, ävensom av professor Frans v. Schéele,
att hon bestritt denna tjänstgöring på ett förtjänstfullt sätt men genom
sin försvagade hälsa hindrats att fortsätta nämnda tjänstgöring;
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 320.
7) ett av förste ingenjören vid Stockholms stads gatubyrå Erland
Hedström utfärdat intyg av innehåll att Åsberg är i behov av understöd.
På grund av remisser hava utlåtanden i ärendet avgivits den 28 juli
1919 av skolöverstyrelsen, som hört styrelsen för Gottlands och Blekinge
läns uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn och pedagogiska inspektören för
sinnesslöundervisningen, samt den 15 september 1919 av statskontoret.
Styrelsen för berörda uppfostringsanstalt har tillstyrkt bifall till ansökningen.
Inspektören har hemställt om förslag till riksdagen angående ett årligt
understöd åt Åsberg av 1,000 kronor, att utgå från och med år 1920
under hennes återstående livstid, och som skäl härför anfört:
Då Hulda Åsberg på grund av sjukdom avgått från sin föreståndarinnebefattning,
innan pensionsfrågan blivit ordnad för föreståndare och lärarpersonal vid sinnesslöanstalterna,
då synnerligen goda vitsord föreligga över hennes tjänstgöring och då
hänsyn tages till hennes sjukdom och fattiga omständigheter, synes det mig vara i
hög grad önskvärt, att hennes ansökan bifalles. .
Enligt § 10 i gällande reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt, i vilken
lärarpersonalen vid sinnesslöanstalterna är delaktig, skulle Hulda Åsberg, som vid sin
avgång från föreståndarinnebefattningen räknade över 20 tjänstår vid sinnesslöaustalt,
därav 13 år som föreståndarinna, om hon tillhört pensionsanstalten och avgått från
tjänsten på grund av obotlig sjukdom, erhållit 45 % av beloppet av hel pension, eller
540 kronor, därest hennes årliga löneförmåner utom bostad och bränsle uppskattats
till 1,600 kronor.
Med hänsyn till penningvärdets fall torde det begärda understödet ej hora sattas
lägre än till 1,000 kronor.
Även skolöverstyrelsen har föreslagit, att ett årligt understöd av
1,000 kronor måtte tilldelas Åsberg, att utgå från och med år 1920 under
hennes återstående livstid, ehuru med annan motivering än inspektören.
överstyrelsen yttrar bland annat:
Överstyrelsen kan ej undgå att finna förevarande framställning mycket bebjärtansvärd.
Här synes föreligga ett fall, där en — av till ansökningen fogade intyg
att döma — synnerligen förtjänstfull och under många år utövad uppfostrargärning
måst avbrytas på grund av sjukdom, utan att vederbörande ägt möjlighet att av det
allmänna erhålla något understöd för sin knappa bärgning. Det förhållandet, att sökanden
avgick från sin tjänst redan år 1907, medan lärarpersonalen vid sinnesslöanstalter
först år 1912 erhöll delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, har visserligen
vållat, att hon icke kan åberopa någon rätt till understöd, men det måste enligt
överstyrelsens mening anses med billighet överensstämmande, att rent formella skäl
icke i ett ömmande fall som detta få utgöra hinder för tilldelande av det understöd,
som kan finnas tillbörligt. Överstyrelsen vill alltså förorda ansökningen till bifall.
För beviljande av det sökta understödet erfordras givetvis riksdagens medgivande.
Frågan blir då, med huru stort belopp detta skall anses böra utgå. I avseende härpå
har inspektören för sinnesslöanstalterna föreslagit, att understödet skall beräknas efter
den norm, som angives i § 13 av reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt;
5
Kutii/l. Maj:ts Proposition Nr
billigt vilken vederbörande tjänstinnehavare, som genom obotlig sjukdom blivit urståndsatt
att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest han räknar minst 10 tjänstår,
varav för föreståndare minst 5 tjänstår såsom sådan, från pensionsanstalten erhålla årlig
sjukpension att utgå med 45 procent av beloppet av hel pension. Med denna beräkningsgrund
skulle understödet böra uppgå till 540 kronor, men nämnde inspektör
förordar, att det med hänsyn till penningvärdets fall höjes till 1,000 kronor. Detta
förslag till beräkning av ifrågavarande understöd anser sig överstyrelsen emellertid
icke kunna biträda. Berörda bestämmelse angiver obotlig sjukdom såsom grund för
utfående av dylik sjukpension, men dä det icke styrkts, att den sjukdom, som tvungit
sökanden att lämna sin befattning, kunnat betraktas såsom obotlig — något varemot
också talar den omständigheten, att sökanden under någon tid kunnat tjänstgöra såsom
vikarierande lärarinna i hjälpklasser inom Stockholms folkskolor — synes denna
bestämmelse icke lämpligen böra läggas till grund för beräkningen av förevarande
understöd. Då enligt, överstyrelsens uppfattning icke heller de bestämmelser i nyssnämnda
reglemente, som avse rätt till avkortad pension, kunna lämna den lämpliga
beräkningsgrund, som här sökes, måste man enligt överstyrelsens mening gå
utanför den kategori av lärare, som sökanden tillhört, för att erhålla den sökta beräkningsgrunden.
Enligt vad överstyrelsen har sig bekant, har 1919 års riksdag i anslutning
till Kungl. Maj:ts proposition därom beslutat, att från och med ingången
av år 1920 skall inrättas en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.,
och bemyndigat Kungl. Maj:t att för denna anstalt utfärda,reglemente i huvudsaklig
överensstämmelse med av Kungl. Maj:t framlagda förslag. Överstyrelsen anser sig på
grund härav kunna utgå ifrån att, i enlighet med detta förslag, äldre behövande
folkskollärare, som avgått från sin tjänst, innan bestämmelser angående pension utfärdats,
skall från och med år 1920 erhålla ett ålderdomsunderstöd av 1,000 kronor och
behövande lärare vid småskola eller mindre folkskola, som under samma förhållanden
avgått från tjänsten efter minst femton års oförvitlig tjänstgöring, ett understöd av
600 kronor. Enligt överstyrelsens mening erbjuder förevarande fall så stora likheter
med dem, som komma att avses i nu berörda väntade stadgande, att ettdera av nyssnämnda
belopp kan anses lämpligt att föreslå för det här sökta understödet. Beträfande
spörsmålet huruvida det högre eller det lägre av nämnda understödsbelopp lämpligen
här bör komma i fråga, anser överstyrelsen i betraktande av den krävande arten
av den tjänstgöring, som sökanden bestritt, samt med hänsyn till storleken av den
avlöning, hon under denna tjänstgöring uppburit, och av det delaktighetshelopp, med
vilket hon skolat ingå i dövstumlärarnas pensionsanstalt, därest hon före sitt avskedstagande
varit berättigad att inträda däri, att det högre beloppet, eller 1,000 kronor
årligen, bör betraktas såsom mest skäligt.
Statskontoret har i ärendet anfört följande:
Då sökanden icke varit i statens tjänst anställd samt lämnat sin verksamhet vid
sinnesslöundervisningen redan innan pensionering för lärarpersonalen vid nämnda undervisning
ordnats genom delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, kan det visserligen
synas i någon mån tveksamt, huruvida i detta fall pension av statsmedel bör
beredas. Då emellertid, med hänsyn till att detta fall säkerligen är enastående, någon
fara för vittgående konsekvenser icke torde förefinnas samt synnerligen ömmande
omständigheter synas föreligga, anser sig statskontoret kunna tillstyrka, att någon pension
från allmänna indragningsstaten beredes sökanden. Vad beloppet beträffar skulle
visserligen med hänsyn till rådande prisförhållanden icke kunna vara något att erinra
mot det föreslagna beloppet av 1,000 kronor, men det torde böra uppmärksammas, att
6 Kung1. Maj:ts Proposition Nr. 320.
till det belopp, som kan varda beviljat, kommer under nuvarande förhållanden dyrtidstillägg.
På grund härav och då pensionsbeloppet knappast torde böra sättas högre
än det belopp av 540 kronor, som enligt vad handlingarna utvisa skulle hava tillkommit
sökanden, om hon för sjukdom avgått med pension från nämnda pensionsanstalt,
vill det synas statskontoret, som om pensionsbeloppet i detta fall borde bestämmas
till 500 kronor. Inberäknat det dyrtidstillägg, som hittills under år 1919 utgått
till f. d. befattningshavare m. fl. pensionärer, skulle understödet för sökanden hava
för året överstigit det förut i ärendet föreslagna beloppet. Åberopande vad sålunda
anförts, får statskontoret hemställa, det täcktes Kung!. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att sökanden må från och med år 1920 uppbära pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 500 kronor årligen.
Departe- I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag goda skäl
mentschefen. religga för att ett ärligt understöd beredes sökanden.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att detta årliga understöd skulle utgå
med 1,000 kronor, varemot statskontoret ansett, att understödet med hänsyn
till det dyrtidstillägg, som under nuvarande förhållanden tillkommer, borde
bestämmas till 500 kronor. På grund av vad skolöverstyrelsen anfört i
fråga om de höjda understöd, vilka från och med år 1920 utgå till äldre
behövande folkskollärare och småskollärare, och då dyrtidstillägg torde
komma att utgå jämväl å dessa understöd, har jag funnit mig kuntia biträda
överstyrelsens förslag, att understödet till Hulda Adolfina Åsberg
bestämmes till 1,000 kronor för år. Understödet synes mig böra från
och med år 1920 utgå från allmänna indragningsstaten under sökandens
återstående livstid.
Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att förra föreståndarinnan för Blekinge läns uppfostringsanstalt
för sinnesslöa barn Hulda Adolfina Åsberg
må från och med år 1920 under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten ett årligt
understöd av 1,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
. hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.
Stockholm 1920, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
200004