Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående pension ä
allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst
anställda personer; given Stockholms slott den 16 januari
1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

l:o) att kusken vid fästningsbyggnadens i Boden stall Lars August
Johansson må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 500 kronor;

2:o) att förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl Johan Andersson må
från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor;

3:o) att förre faktoriarbetaren Axel Andersson må från och med den
1 januari 1920 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor;

4:o) att skrivbiträdet vid krigsarkivet Toni Haustedt må från och
med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning
vid nämnda arkiv, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 400 kronor;

5:o) att förrådsförmannen vid arméns intendenturförråd å Karlsborg
Carl Johan Emanuelsson må från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigas från sin anställning vid nämnda förråd, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 800 kronor;

6:o) att förutvarande arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott Karl
August Ekegren må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 300 kronor; samt

Bihang till riksdagms protokoll 1920. 1 samt. 26 käft. (Nr 32.) 32 20 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

7:o) att förutvarande faktoriarbetaren Johan Vilhelm Nilsson må från
och med den 1 oktober 1919 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 32.

3

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 16 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anhöll att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande
av pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda personer
samt anförde därvid följande:

l:o.

»Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd skrift [1.]
har kusken vid fästningsbyggnadens i Boden stall Lars August Johans- Ang. pension
anhållit att komma i åtnjutande av pension. kusken1 l a

Johansson, som alltsedan den 16 juni 1902 varit anställd vid fäst- Johansson.
ningsbyggnadens stall såsom kusk och stallförman, har enligt utlåtande
av fortijikationsbefälhavaren i Boden under nämnda tid städse plikttroget
och ordentligt skött sin tjänst, tills han för någon tid sedan angripits

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 32.

av svår sjukdom, som lian otvivelaktigt ådragit sig under tjänstgöring
ock som alltmera tilltagit samt gjort honom snart sagt oförmögen till
allt arbete.

Enligt intyg av fästningsläkaren G. Andersson lider Johansson av
kronisk ledgångsreumatism i knä-, hand- och åtskilliga fingerleder samt
är i följd härav oförmögen att gå och utföra något som helst arbete.
Någon avsevärd förbättring är, enligt läkarens utsago, knappast att förvänta,
utan torde snarare sjukdomen komma att fortskrida och angripa
allt flera leder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i övrigt, att Johansson är född
den 6 oktober 1851; att han sedan år 1910 åtnjutit en kontant avlöning
av 100 kronor i månaden; samt att han är medellös.

Med överlämnande av de till ärendet hörande handlingarna har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den
15 mars 1919 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen
föreslå beviljande åt Johansson av en årlig pension av 600 kronor,
att utgå* från allmänna indragningsstaten från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning.

I häröver den 29 mars 1919 avgivet utlåtande har statskontoret
anfört, att då Johansson, enligt vad handlingarna utvisade, lede av kronisk
sjukdom och till följd därav vore oförmögen att utföra något som
helst arbete, någon pension av statsmedel syntes böra beredas honom.
Vad beloppet beträffade, ville statskontoret erinra därom, att pensioner
å tillhopa 600 kronor eller samma belopp, som blivit för Johansson
föreslaget, enligt riksdagens beslut åren 1911 och 1912 beviljats stallförmannen
vid krigsskolan å Karlberg G. A. Karlsson, vilken tjänat
staten under 40 år. Statskontoret ifrågasatte därför, huruvida icke, med
hänsyn till Johanssons jämförelsevis korta tjänstetid av 17 år, pensionsbeloppet
borde i någon mån nedsättas och skäligen bestämmas till 500
kronor. I

I likhet med vederbörande myndigheter anser även jag giltiga skäl
föreligga för en framställning till riksdagen om beviljande av pension
åt Johansson. I fråga om storleken av pensionsbeloppet ansluter jag
mig till vad statskontoret i ärendet föreslagit.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 32.

5

att kusken vid fästningsbyggnadens i Boden stall [1.]
Lars August Johansson må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indraguingsstaten
uppbära en årlig pension av 500
kronor.

2:o.

Uti en den 15 februari 1919 dagtecknad, till arméförvaitningens [2.]
fortifikationsdepartement ställd skrift anhöll stenarbetaren vid Karlsborgs Ang. penfästningsbyggnad
Carl Johan Andersson, att fortifikationsdepartementet fåstningsmåtte
gå i författning om utverkande åt honom av något statsunderstöd byggnadseller
pension efter erhållet entledigande från ifrågavarande anställning. m^derssonJ

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Andersson, som vore
lödd den 11 juni 1859, varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad
under 18 år samt arbetat under 5 år hos entreprenör vid fästnings byggnaden
och under 9 år vid statens järnvägars underhållsarbeten; att han
under sitt arbete vid fästningsbyggnaden ådragit sig svårt bråck; att
han till följd härav samt på grund av genom ålder nedsatta kroppskrafter
vore oförmögen att med arbete försörja sig och sin familj; samt
att han därjämte vore medellös.

Fortifikations!)efälhavaren å Karlsborg tillstyrkte framställningen.

Med skrivelse den 5 april 1919 överlämnade arméförvaltningens
fortifikationsdepartement handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t samt
anförde därvid, att Andersson innehade den ålder och — om hans anställning
hos entreprenör, såsom i förevarande fall vore skäligt, medräknades
— även den tjänstetid, som i allmänhet fordrats av fästningsbyggnadsarbetare
för utverkande åt dem av pension, vartill komme, att
han under arbetet i kronans tjänst ådragit sig skada, för vilken ersättning
ej enligt lag tillkomme honom. Med anledning härav hemställde
fortifikationsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte dels i proposition till
1920 års riksdag föreslå beviljande från allmänna indragningsstaten av
en pension till Andersson av 500 kronor, att utgå från och med år
1920, dels ock bevilja Andersson en gratifikation från fjärde huvudtitelns
anslag till extra utgifter å 250 kronor, beräknade för sista hälften av
1919, då Andersson nödgades lämna sin anställning.

Uti häröver den 7 maj 1919 avgivet utlåtande anförde statskontoret,
att då det av arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagna

6

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 32.

[2.] pensionsbeloppet syntes motsvara vad som enligt kungörelsen den 8 no- ''
vember 1918 skulle under liknande förhållanden tillkomma en arbetare
vid statens järnvägsbyggnader, statskontoret icke hade annat att erinra
mot förevarande förslag, än att, då Andersson, såvitt handlingarna utvisade,
ännu icke entledigats från sin anställning vid Karlsborgs fästningsbyggnad,
ärendet endast syntes böra föranleda framställning till
riksdagen om medgivande därtill, att Andersson finge från och med
månaden näst efter den, under vilken han avginge från sin anställning,
under sin återstående livstid uppbära pension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 500 kronor årligen.

Genom beslut den 16 maj 1919 medgav Kungl. Maj:t, att en gratifikation
av 250 kronor finge, därest Andersson före sista hälften av år
1919 lämnade sin anställning vid fästningsbyggnaden, till honom utbetalas
från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Det synes mig vara med billighet överensstämmande, att Andersson
kommer i åtnjutande av pension utav statsmedel under sin återstående
livstid. Gentemot det föreslagna pensionsbeloppet, 500 kronor, har jag
icke något att erinra. Enligt vad jag inhämtat, erhöll Andersson den
30 juni 1919 avsked från sin anställning, och har han således, jämlikt
Kungl. Maj:ts förenämnda beslut, för senare hälften av år 1919 ägt
uppbära en gratifikation av 250 kronor. Vid sådant förhållande torde
pensionen böra utgå från och med den 1 januari 1920.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl Johan
Andersson må från och med den 1 januari 1920 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 500 kronor.

3:o.

[3.] Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 28 april

Ang. pension 1919 hemställde styresmannen för Karl Gustafs stads gevärsfaktori, att
åt f. faktori- artilleridepartementet måtte hos Kungl. Maj:t söka utverka proposition
A^Anåersson. till riksdagen om pension för faktoriarbetaren Axel Andersson, vilken
samma dag på egen begäran erhållit avsked från sin anställning vid
faktoriet.

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

Av nämnda skrivelse jämte därvid fogade ålders- och läkarbetyg
framgick, att Andersson, som vore född den 14 februari 1849, varit anställd
vid faktoriet sedan den 27 oktober 1890, mesta tiden i egenskap
av släggare; att det härmed förenade tunga arbetet möjligen varit bidragande
orsak till ett ljumskbråck, för vilket han undergått operation
åren 1913 och 1914 och som i allt fall till sist överstigit hans krafter
samt gjort honom nödsakad att sluta sin anställning därstädes; att vid
avgången ur tjänsten lämnats honom de bästa vitsord över hans arbete,
flit och uppförande; samt att hans avlöning under åren 1914—1918 i
medeltal uppgått till 1,459 kronor utom krigstidstillägg.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 maj 1919 anförde arméförvaltningens
artilleridepartement, att departementet i likhet med styresmannen
ansåge billigt, att bemälde på grund av orkeslöshet och sjukdom till
arbete numera oförmögne arbetare bereddes hjälp till hans livsuppehälle
genom pension. I fråga om storleken av denna funne sig departementet,
med hänsyn till Anderssons tjänstetid och åtnjutna löneförmåner
ävensom till det belopp, som Kungl. Maj:t i proposition till 1919 års
riksdag, nr 85, i ett liknande fall föreslagit för eu med honom jämställd
arbetare vid faktoriet, såsom pension böra föreslå ett belopp av 600
kronor. Artilleridepartementet hemställde alltså, att Kungl. Magt måtte
föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson en
årlig pension av 600 kronor att utgå från och med den 1 maj 1919 eller,
om detta ej läte sig göra, från och med år 1920. Därest Kungl. Maj:t
skulle anse proposition icke kunna till den då samlade riksdagen avlåtas,
hemställde artilleridepartementet, att Andersson för år 1919 måtte från
gevärsfaktoriets medel erhålla en gratifikation å 400 kronor och att i
sådant fall pension äskades åt honom från och med år 1920.

Statskontoret avgav den 24 maj 1919 infordrat utlåtande i ärendet
samt anförde därvid följande:

På grund av de remitterade handlingarnas innehåll syntes skäl
föreligga att åt ifrågavarande faktoriarbetare bereda någon pension efter
långvarig, väl vitsordad tjänstgöring, med vilken han på grund av sjuklighet
den 28 april 1919 upphört. Beträffande pensionsbeloppet hemställde
statskontoret — under åberopande av sitt utlåtande den 27 januari
1919 och Kungl. Maj:ts till 1919 års riksdag avlämnade proposition
nr 85, däruti föreslagits, att riksdagen måtte bevilja åt faktoriarbetaren
C. G. Carlsson en årlig pension av 600 kronor — att Kungl. Maj:t

[3.]

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

[3.] måtte föreslå 1920 års riksdag medgiva, att Andersson finge från och
med 1920 års ingång under sin återstående livstid å allmänna indragniugsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor. Mot bifall till
arméförvaltningens förslag om tilldelande åt Andersson av en gratifikation
för år 1919 å 400 kronor att utgå av gevärsfaktoriets medel hade
statskontoret intet att erinra.

Genom beslut den 13 juni 1919 medgav Kungl. Maj;t, att en gratifikation
av 400 kronor finge för år 1919 till Andersson utbetalas från
ordinarie vapenanslaget.

Under åberopande av vad i ärendet sålunda förekommit och då jag
icke har något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet, får jag
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att förre faktoriarbetaren Axel Andersson må från
och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid
å allmänna indragnings staten uppbära en årlig pension
av 600 kronor.

4:o.

[4-]

Ang. pension
åt skriv«
biträdet vid
krigsarkivet
Toni Hanst
ed t.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t av den 8 september 1919 har chefen
för generalstaben hemställt om utverkande av pension åt skrivbiträdet
vid krigsarkivet Toni Haustedt samt till stöd härför anfört följande:

Skrivbiträdet Haustedt, som vore född den 3 juli 1842, hade sedan
februari månad 1892 tjänstgjort vid det med generalstaben förenade
krigsarkivet men kunde vid nu fyllda 77 år icke länge beräknas utföra
sitt arbete med den noggrannhet, som krävdes.

Genom sin skicklighet att läsa gamla, icke sällan illa skrivna handlingar,
varvid en god kunskap i främmande språk varit till gagn, hade
hon varit arkivet till stor nytta såväl vid tagandet av avskrifter för arkivets
eller andra myndigheters och personers behov som ock vid en
del sorteringsarbeten. Hon hade därjämte biträtt vid vidlyftiga registreringar
och utfört en betydlig del av renskrivningen för generalstabens
krigshistoriska avdelnings räkning samt i sitt arbete alltid utmärkt sig
för intresse, flit och omsorgsfullhet.

Det vore sålunda ett för det allmänna gagneligt arbete, som Haustedt
utfört, och då hon, såsom skrivelsen bifogat läkarintyg visade, icke

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

länge torde. kunna på detta sätt försörja sig, syntes hon vara förtjänt
av att för sina återstående levnadsår av staten hugnas med pension.

Haustedts inkomst för arbete, utfört för krigsarkivets räkning, hade

o1 ,, e®nfl8te åtta åren i medeltal uppgått till omkring 500 kronor
Enligt egen uppgift åtnjöte Haustedt av livränta och bankränta
en årsinkomst av omkring 1,600 kronor, varav hon dock vore nödsakad
att avsta 600 kronor för underhåll av en å vårdanstalt intagen sinnessjuk
syster.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till Haustedts
höga ålder hemställde generalstabschefen, att Kungl. Maj:t måtte för
riksdagen framlägga förslag om en årlig pension av 500 kronor åt skrivbiträdet
Haustedt, att utgå från och med den 1 januari 1921.

I häröver den 12 september 1919 avgivet utlåtande har statskontoret
ant ort, att det visserligen, att döma efter den föga betydande ersättning,
som under senare åren utgått till skrivbiträdet Haustedt för hennes
arbete i krigsarkivet, måste synas, som om hon endast i jämförelsevis
obetydlig omfattning anlitats i arbete för statens räkning; och med hänsyn
härtill skulle det måhända kunna anses i viss mån betänkligt att i
detta fall bereda pension av statsmedel. Emellertid hade 1918 års lagtima
riksdag under ungefär liknande förhållanden beviljat pension åt
renskriverskan Alfhild Maria Westring; och med hänsyn härtill syntes
aven i detta fall någon pension böra beredas. Åt Westring, som haft
en inkomst av sitt arbete av i medeltal 300 kronor för år, hade beviljats
en pension av 250 kronor. Skrivbiträdet Haustedt hade i medeltal
tor ar uppburit omkring 500 kronor; och torde på grund härav och med
hänsyn till hennes tjänstetid av inemot 28 år ett pensionsbelopp i detta
tall av 400 kronor kunna anses skäligt. Statskontoret hemställde alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att skrivbiträdet Haustedt
unge tran och med månaden näst efter den, vari hon entledigades
tran sm anställning vid krigsarkivet, under sin återstående livstid uppbara
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 400 kronor
årligen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka,
att pension av statsmedel beredes skrivbiträdet Haustedt för tiden efter
et hon entledigas från sin anställning. Vad pensionens storlek beträffar,

skähö-tJag det ^ statskontoret föreslagna beloppet, 400 kronor, vara
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 26 käft. (Nr 32.) 32 20 2

10

[4-]

[5.]

Ang. pension
åt ftirrådsförmannen

C. J. Emanuelsson.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kung! Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att skrivbiträdet vid krigsarkivet Toni Haustedt
må från och med månaden näst efter den, varnnder
hon entledigas från sin anställning vid nämnda arkiv,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 400 kronor.

5:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 8
juli 1919 har chefen för arméns intendentur förr åd å Karlshor g anhållit,
att departementet måtte vidtaga åtgärder för beredande av en årlig
pension å 1,200 kronor åt förrådsförmannen vid nämnda förråd Carl
Johan Emanuelsson.

Av skrivelsen jämte i ärendet infordrade upplysningar framgår,
att Emanuelsson, som är född den 15 september 1859, erhållit ordinarie
anställning vid förrådet den 8 september 1884 och sedermera
alltjämt arbetat därstädes, på senare tid såsom förrådsförman; att han
på grund av sin stora duglighet och sakkunskap i byggnads- och snickeriarbeten
vid förrådet anlitats såsom sakkunnig i fråga om dylika arbeten
samt därvid utan särskild ersättning uppgjort förslag och kostnadsberäkningar,
ett arbete som icke ålegat honom i egenskap av förman vid
förrådet; att han under denna sin långa tjänstgöring fullgjort alla sina
åligganden med sällsynt stort nit och skicklighet samt städse fört en. i
allo hedrande vandel; att han under de senaste fem åren utom bostad in
natura och krigstidstillägg uppburit en kontant avlöning, som i genomsnitt
uppgått till omkring 1,200 kronor för år; samt att han vid nu
företagen läkarundersökning befunnits dels på grund av kronisk reumatism
i vänstra axeln samt de senaste åren allt mera besvärande presbyopi
dels ock till följd av genom ålder nedsatta kroppskrafter vara oförmögen
att vidare fullgöra det med hans anställning vid förrådet förenade aibete
och att för framtiden genom arbete försörja sig.

Med skrivelse den 19 augusti 1919 har arméförv ältning ens intendentsdepartement
överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid anfört följande.
,

I betraktande av Emanuelssons långa och väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst och hans på grund av sjukdom och ålder nedsatta kropps -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

11

krafter funne departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han komme i åtnjutande av något understöd av staten
under sin återstående levnad. Med iakttagande av den beräkningsgrund,
som av Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet följts vid beviljande av
dylikt understöd, nämligen detsammas bestämmande till omkring två
tredjedelar av den årsinkomst vederbörande befattningshavare under senare
delen av sin anställningstid av staten uppburit, samt med särskild
hänsyn därtill att de uppgifter, som varit förenade med Emanuelssons
anställning, varit mera maktpåliggande än en vanlig arbetares, syntes
det årliga understöd, som skulle tillkomma Emanuelsson, icke böra bestämmas
till lägre belopp än 800 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställde intendentsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Emanuelsson finge
under sin återståeede livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 800 kronor att utgå från och med månaden näst efter
den, under vilken han efter uppnådd ålder av 60 år erhölle entledigande
från sin anställning vid förrådet.

I häröver den 13 september 1919 avgivet utlåtande, har statskontoret
anfört, att med hänsyn till Emanuelssons långvariga och synnerligen väl
vitsordade verksamhet i statens tjänst och då han numera på grund av
genom sjukdom och ålder nedsatta krafter icke längre kunde bibehållas
i tjänst och vore för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig,
göda skäl syntes föreligga att bereda honom pension. Vid sådant förhållande
och då statskontoret icke hade något att erinra mot det av
armé förvaltningens intendentsdepartement förordade beloppet, 800 kronor,
hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Emanuelsson finge från och med månaden näst efter den, vari
avgång från befattningen ägde rum, under sin återstående livstid åtnjuta
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 800 kronor årligen.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då det av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna, av statskontoret tillstyrkta
pensionsbeloppet, 800 kronor, synes mig skäligt, får jag hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att förrådsförmannen vid arméns intendenturförråd
å Karlsborg Carl Johan Emanuelsson må från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigas

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

[5.]

[6.]

Ang. pension
åt arbetaren
K A. Ekegren.

från sin anställning vid nämnda förråd, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 800 kronor.

6:o.

Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ingiven skrift
bar förutvarande arbetaren vid Borgbamns kalkstensbrott Carl August
Ekegren anbållit om vidtagande av åtgärder för att lian måtte komma
i åtnjutande av pension.

Av ansökningshandlingarna framgår, att Ekegren, som är född den
3 september 1857, varit anställd vid Borghamns kalkstensbrott såsom
snickare i nära 19 år och därvid skött sina åligganden till vederbörandes
fulla belåtenhet; att han avskedades, när arbetena vid stenbrottet nedlades
den 1 april 1917; att han av sjuklighet är förhindrad att försörja
sig med eget arbete; samt att han i övrigt saknar tillgångar.

jFortifikationsbefälhavaren å Karlsborg har tillstyrkt den av Ekegren
gjorda framställningen.

Med skrivelse den 8 november 1919 har ar méför v ältning ens fortifikationsdepartement
till Kungl. Maj:t överlämnat handlingarna i ärendet samt
därvid anfört, att ehuru Ekegrens anställningstid ej fyllde måttet för vad
i sådant avseende plägade fordras för pensions erhållande, departementet
likväl, då Ekegren av omständigheter, som varit av honom oberoende,
fått upphöra med sin anställning vid kalkstensbrottet, samt med hänsyn
till Ekegrens sjukdom och förhållanden i övrigt funne sig böra hemställa,
att Kungl. Magt måtte i proposition till riksdagen föreslå beviljandet
åt Ekegren av en årlig pension å 300 kronor, att utgå från allmänna
indragningsstaten från och med den 1 januari 1920.

I häröver den 29 november 1919 avgivet utlåtande har statskontoret
anfört följande:

Då sökanden, enligt vad handlingarna utvisade, varit i statens tjänst
anställd under tiden den 1 maj 1898—den 1 april 1917 eller endast inemot
19 år, kunde det visserligen synas i någon män tveksamt, huruvida pension
i detta fall borde beredas. Enligt de bestämmelser, som hittills meddelats
angående pensionering av vissa grupper bland arbetare i statens
tjänst — kungörelserna den 25 november 1910 angående pensionering
av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 32.

13

övriga daglönare samt den 8 november 1918 angående pensionering av [6.]
förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning — förutsattes för erhållande av pension,
att vederbörande under minst 25 år tjänat staten. Då emellertid, enligt
vad handlingarna vidare utvisade, sökanden vid nära 60 års ålder nödgats
lämna sitt arbete i statens tjänst i anledning därav, att staten nedlagt
den verksamhet, där sökanden haft anställning, och svårighet givetvis
då mött för honom att få ny fast anställning samt härtill komme, att
sökanden enligt läkares intyg numera vore till följd av sjuklighet oförmögen
att med arbete försörja sig, ville det synas statskontoret billigt,
att honom bereddes någon pension; och funne sig statskontoret, som
med hänsyn till sökandens korta tjänstetid icke hade något att erinra
mot det föreslagna pensionsbeloppet av 300 kronor, böra tillstyrka
bifall till vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit.

Åven jag anser det vara med billighet överensstämmande, att Ekegren
under sin återstående livstid kommer i åtnjutande av pension med
föreslaget belopp. Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att förutvarande arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott
Karl August Ekegren må från och med
den 1 januari 1920 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 300 kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 18 sep- [7.]
tember 1919 har styresmannen för Karl Gustafs städs gevärsfaktori tiller- Ang. pension
hållande av pension föreslagit faktoriarbetaren Johan Vilhelm Nilsson, ^!hetarenjv.
vilken nämnda dag på egen begäran erhållit avsked från gevärsfaktoriet Nilsson,''
efter att under ett års tid hava av sjukdom varit förhindrad att sköta
sitt arbete.

Av förenämnda skrivelse jämte därvid fogade läkarintyg och prästbevis
inhämtas följande:

Nilsson, som är född den 21 april 1857, antogs till arbetare vid
gevärsfaktoriet den 16 februari 1891 och har, med avdrag av tiden från
den 31 augusti 1896 till den 12 april 1898, då arbete till följd av tillverkningens
avstannande saknades, sålunda tjänstgjort vid faktoriet under

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 32.

sammanlagt 26 år samt för arbete, flit och uppförande erhållit de bästa
vitsord. Hans avlöning under de senare åren har i medeltal uppgått
till 1,634 kronor utom krigstidstillägg. Enligt läkarintyget är han för
framtiden på grund av kronisk ledgångsreumatism och neurasteni oförmögen
till allt arbete, och har han nu för att försörja sig själv, hustru
och sex minderåriga barn ej annat än den hjälp han såsom sjukunderstöd
erhåller från en sjuk- och begravningskassa.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 oktober 1919 har armé förvaltningens
artilleridepartement anfört, att departementet ansåge billigt, att
Nilsson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle efter avskedstagandet.
I fråga om storleken av denna funne sig departementet
med hänsyn till nämnda arbetares tjänstetid och åtnjutna löneförmåner
ävensom till de belopp, som riksdagen i liknande fall beviljat med
honom jämställda arbetare, såsom pension böra föreslå ett belopp av
600 kronor. Artilleridepartementet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Nilsson
en årlig pension av 600 kronor att utgå från och med den 1 januari
1920.

. Mot förevarande framställning har statskontoret uti den 24 december
1919 avgivet utlåtande förklarat sig icke hava annat att erinra än att,
då Nilsson under sistlidna september månad entledigats från sin anställning
vid gevärsfaktoriet, pension syntes billigtvis böra honom beredas
redan från och med den 1 oktober 1919 och icke först med ingången
av år 1920, såsom av arméförvaltningens artilleridepartement föreslagits.

På sätt tidigare i ett flertal liknande fall ägt rum, synes även ifrågavarande
faktoriarbetare böra erhålla pension av statsmedel. Det föreslagna
pensionsbeloppet giver mig icke anledning till någon erinran.
Vid sådant förhållande och då jag i fråga om tidpunkten, från och med
vilken pensionen må utgå, ansluter mig till statskontorets uppfattning,
får jag hemställa det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att förutvarande faktoriarbetaren Johan Vilhelm
Nilsson må från och med den 1 oktober 1919 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.»

KungL Maj. ts Proposition Nr 82. 15

Vad departementschefen sålunda under punkterna
l:o—7:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
C. E. Odhner.