Kungl. Maj:ts Proposition Nr 319.
13
Nr 319.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dyrtidstillägg
åt biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren och
i Luleå stift 0. Bergqvist; given Stockholms slott den
12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att till biskoparna i Härnösand stift E. F. Lönegren och i Luleå stift
0. Bergqvist må från och med den 1 juli 1920 till och med den 30 juni
1921 från biskopslöneregleringsfonden utgå dyrtidstillägg å den del av deras
avlöningsförmåner, som utgår av nämnda fond, enligt enahanda grunder,
som skulle gällt, om deras avlöningsförmåner bestritts av statsmedel,
dock att till Lönegren icke må utgå högre belopp än att summan av hans
avlöning och dyrtidstillägg för år räknat uppgår högst till det belopp, han
skulle hava erhållit, därest han av statsmedel åtnjutit en årlig avlöning
av 12,000 kronor.
GUSTAF.
Olof Olsson.
14
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 319.
Dyrtidstillägg
åt
biskoparna i
Härnösands
och Lnleå
stift.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Ma]:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bränning,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:
I enlighet med därom av 1918 års lagtima och urtima riksdagar fattade
beslut åtnjöt biskopen i Luleå stift O. Bergqvist, vilkens samtliga
avlöningsförmåner utgå av biskopslöneregleringsfonden, såväl krigstidstilllägg
under nämnda år som extra krigstidstillägg under årets senare hälft
från nämnda fond enligt enahanda grunder, som skulle gällt, om hans
avlöningsförmåner bestritts av statsmedel.
Med anledning av en utav Kungl. Maj:t i proposition den 11 mars
1919 (nr 375) gjord framställning medgav 1919 års riksdag, att till biskoparna
i Härnösands stift E. F. Lönegren och i Luleå stift O. Bergqvist
finge för tiden från och med den 1 januari 1919 till och med den 30
juni 1920 från biskopslöneregleringsfonden utgå dyrtidstillägg å den
del av deras avlöningsförmåner, som utginge av nämnda fond, enligt enahanda
grunder, som skulle gällt, om deras avlöningsförmåner bestritts av
statsmedel, dock med avdrag för Lönegren av ett belopp, motsvarande vad
han i årlig avlöning uppbure utöver 12,000 kronor. Beträffande skälen
för denna framställning får jag hänvisa till min företrädares yttrande till
det vid propositionen fogade utdraget ur statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden.
Anledningen till att berörda inskränkning föreskrevs i
15
Kungl. Maj ds Proposition Nr 319.
fråga om det till Lönegren utgående dyrtidstillägget var följande. De
biskopen i Härnösands stift tillkommande avlöningsförmånerna utgöras av
dels indelningsersättningsmedel och dels ett fyllnadsbelopp från "biskopslöneregleringsfonden
för avlöningens uppbringande till fastställt belopp,
12,000 kronor. Fyllnadsbeloppet utgår med ett bestämt årligt belopp
av 8,800 kronor 88 öre. Indelningsersättningsmedlen hava under de senaste
åren i någon mån ökats, så att hela lönen utan dyrtidstillägg enligt
av landskontoret i Härnösand lämnade uppgifter under åren 1915—1919
uppgått till respektive 12,587 kronor 36 öre, 12,737 kronor 67 öre, 12,944
kronor 79 öre, 13,174 kronor 36 öre och 13,596 kronor 72 öre. Därest
Lönegren hade erhållit dyrtidstillägg å hela den del av avlöningen, som
utgår av biskopslöneregleringsfonden, skulle han hava kommit i en gynnsammare
ställning än Bergqvist. Genom föreskriften om avdraget hava
bägge biskoparna blivit jämställda i avseende å sina avlöningsförmåner.
Sedan Kungl. Maj:t den 30 januari 1920 till riksdagen avlåtit proposition
med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst in. in. (nr 95), vilka grunder äro avsedda
att gälla för tiden från och med den 1 juli 1920, får jag nu
för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av dyrtidstillägg åt
nämnda två biskopar för tiden efter sistnämnda dag. Samma skåltom
under föregående år förefinnas alltjämt för att dyrtidstillägg bör utgå till
dem; och torde därför riksdagens medgivande nu böra inhämtas för utbetalande
under tiden den 1 juli 1920—den 30 juni 1921 ur biskopslöneregleringsfonden
av dyrtidstillägg å den del av deras avlöningsförmåner,
som utgår ur nämnda fond. Fondens ställning är numera sådan, att
något tvivel på möjligheten för densamma att bära denna utgift även för
framtiden icke förefinnes. På samma sätt som förut föreskrivits torde de
för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare gällande bestämmelserna
böra gälla även för här ifrågavarande dyrtidstillägg.
Vad beträffar skyldigheten för Lönegren att vidkännas viss minskning
i dyrtidstillägget synes en ändring i denna föreskrift vara lämplig. Frågan
härom har kommit i ett delvis annat läge därigenom, att enligt det
framlagda förslaget dyrtidstillägg skall utgå å den del av avlöningen, som
icke överstiger 1,250 kronor för månad, d. v. s. 15,000 kronor för år,
under det att enligt de nu gällande bestämmelserna dyrtidstillägg utgår
allenast å den del av avlöningen, som icke överstiger 600 kronor för månad,
d. v. s. 7,200 kronor för år. Därigenom skulle Bergqvist få beräkna
dyrtidstillägg å hela sin avlöning, 12,000 kronor, men Lönegren endast å
omkring 8,800 kronor, varefter därifrån skulle dragas det belopp, varmed
hans avlöning översteg 12,000 kronor för år. Vid ett grundtal av 140
skulle den förre erhålla en sammanlagd årlig avlöning av (12,000 + dyr
-
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 319.
tidstillägg 9,240) 21,240 kronor och den senare (8,800 + indelningsersättningar
omkring 4,800 + dyrtidstillägg [7,000—1,600] 5,400) cirka 19,000
kronor. Skulle indelningsersättningsmedlen fortfara att ökas, kommer dock
summan av avlöningen icke att stiga. Under dessa förhållanden skulle
ju stadgandet om avdraget kunna bortfalla, så att även Lönegren erhöll
fullt dyrtidstillägg å den del av avlöningen, som utgår av biskopslöneregleringsfonden,
eller i ovanstående fall omkring 20,600 kronor. Emellertid
torde det icke vara otänkbart, att indelningsersättningsmedlen kunna ökas
i sådan grad, att han komme att erhålla högre avlöning än Bergqvist.
Om nämnda medel växa till ett årligt belopp av 5,500 kronor, skulle den
förre erhålla (8,800 + 5,500 + 7,000) 21,300 kronor, alltså mera ån den
senare. Någon begränsning av dyrtidstillägget åt Lönegren synes därför
alltjämt vara nödvändig. Lämpligast torde vara att fastställa begränsningen
så, att till honom i dyrtidstillägg icke må utgå högre belopp än att summan
av hans avlöning och dyrtidstillägg för år räknat uppgår högst till
det belopp han skulle hava erhållit, därest han av statsmedel åtnjutit en
årlig avlöning av 12,000 kronor. De närmare bestämmelserna för beräkningen
av detta eventuella avdrag torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att till biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren
och i Luleå stift O. Bergqvist må från och med den
1 juli 1920 till och med den 30 juni 1921 från biskopslöneregleringsfonden
utgå dyrtidstillägg å den del av
deras avlöningsförmåner, som utgår av nämnda fond,
enligt enahanda grunder, som skulle gällt, om deras
avlöningsförmåner bestritts av statsmedel, dock att till
Lönegren icke må utgå högre belopp än att summan
av hans avlöning och dyrtidstillägg för år räknat uppgår
högst till det belopp, han skulle hava erhållit, därest han
av statsmedel åtnjutit en årlig avlöning av 12,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Florin.
Stockholm 1920, Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.
200879