Kungl. Maj:ts Proposition Nr 318.
1
Nr 318.
Kungl. Maj.is proposition till riksdagen angående uppförande av
asylbyggnad för vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels till uppförande vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte
av en asylbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Th.
Kellgren uppgjorda ritningar bevilja ett belopp av 510,000 kronor samt
därav anvisa på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag av 50,000
kronor;
dels ock medgiva sådan avvikelse från den år 1916 godkända planen
för arbetshemmets uppförande, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivits.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 268 käft. (Nr 318 319.)
1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3l8i
Uppförande
ar asylbyggaad
för vårdanstalten
för
blinda med
komplicerat
lyte.
Utdrag av protokollet över eckesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1920.
Närvar ande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:
Vid anmälan den 7 januari 1920 av anslagsbehoven under riksstatens
för år 1921 åttonde huvudtitel berörde jag, bland annat, frågan om anslag
för uppförande av en asylbyggnad för vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte. Enär ärendets beredning då ännu icke var slutförd, hemställde
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på proposition
i ämnet för ändamålet beräkna på extra stat för år 1921 ett
reservationsanslag av 50,000 kronor, och blev denna min hemställan av
Kungl. Maj:t bifallen. Sedan ärendets ytterligare beredning numera blivit
verkställd, anhåller jag att ånyo få anmäla frågan.
På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1914 års senare
riksdag att för anordnande genom statens försorg av nödig anstaltsvård
för blinda med komplicerat lyte upprätta en för ändamålet erforderlig
vårdanstalt samt beviljade för uppförande av därför behövliga byggnader
med tillhörande anläggningar å ett av Lunds stad erbjudet tomtområde
3
Kungl. MajUs Proposition Nr SIS.
ett anslag av 521,000 kronor, varav på extra stat för år 1915 anvisades
ett belopp av 150,000 kronor. Därjämte bemyndigade riksdagen Kungl.
Maj:t att vid den tid, då den föreslagna statsanstalten trädde i verksamhet,
för statsverkets räkning övertaga drottning Sofias stiftelses och den
till denna stiftelse anknutna vårdanstaltens dåvarande tillgångar under utfästelse
å statens vägnar om fullgörande av de särskilda villkor och förbehåll,
som innehölles i stiftelsens reglemente eller eljest kunde vara fästade
vid sagda tillgångar eller delar därav.
De byggnader, för vilkas uppförande nämnda anslag beviljades, utgjordes
av 1) en huvudbyggnad, bestående av lokal för anstaltens skolavdelning,
beräknad för 60 elever, 2) ett arbetshein, beräknat för 40 alumner,
3) en ekonomibyggnad, innehållande nödigt utrymme för kök, tvätt, bak
och sömnad, ävensom bostäder för ekonomipersonal och nattsköterskor
samt matsalar för elever, lärarpersonal, sköterskor och ekonomibetjäning,
4) en asylbyggnad, beräknad för cirka 50 personer och tillika innehållande en
för anstalten i dess helhet avsedd sjukavdelning med 10 platser, 5) en
mindre byggnad för anstaltens administrationslokaler och föreståndarinnans
bostad, samt 6) en portvaktstuga.
Förenämnda byggnader voro avsedda att tillgodose jämväl framtida
behov med undantag beträffande arbetsheinmet och asylen, vilka, då framdeles
behov av ökat utrymme för arbetshemselever och av flera asylplatser
inträdde, borde utvidgas genom till- eller nybyggnad.
Till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari 1915
anmälde emellertid vederbörande departementschef, att det på grund av
rådande ekonomiska förhållanden vore avsett, att av det för år 1915 anvisade
beloppet, 150,000 kronor, till uppförande av förenämnda vårdan
stalt
endast en mindre del, förslagsvis beräknad till 10,000 kronor, skulle
under sagda år tagas i anspråk, nämligen till vissa förberedande åtgärder
för byggnadsarbetets utförande. Återstående 140,000 kronor skulle reserveras
för arbetets fortsatta bedrivande, när förhållandena ansåges sådant
medgiva.
I proposition, till 1916 års riksdag (nr 200) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att för uppförande, med av föredragande departementschefen i det
vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet förordade avvikelser
från förut framlagd plan, av byggnader för en vårdanstalt, avsedd för
blinda med komplicerat lyte, utöver det för berörda ändamål redan beviljade
anslaget av 521,000 kronor, bevilja ytterligare ett belopp av 47,350
kronor. Nyssnämnda avvikelser inneburo, bland annat, att asylbyggnaden
skulle tills vidare uteslutas ur hyggnadsplanen och att den flygel av huvudbyggnaden,
vari arbetshemmet skulle inrymmas, skulle utbyggas till samma
4
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 318.
storlek som den andra flygeln för att bereda plats för 35 —40 av de 65
elever, för vilka asylbyggnaden avsetts.
I skrivelse den 15 juni 1916 angående regleringen av utgifterna under
riksstatens åttonde huvudtitel, punkten 182, anförde riksdagen, jämte
det riksdagen meddelade sitt beslut i ärendet, att riksdagen, som icke
velat motsätta sig ovanberörda förändringar i den ursprungliga byggnadsplan
eller den av Kungl. Maj:t äskade anslagsökningen, emellertid ansett
sig böra uttala sin förväntan, att för ernående så vitt möjligt av en minskning
i kostnadssumman ytterligare inskränkningar måtte kunna vidtagas,
utan att därigenom de fördelar, som med anstaltens upprättande avsetts,
komme att äventyras.
Vidare må erinras, dels hurusom på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
1919 års lagtima riksdag, utöver förut beviljade medel å 568,350
kronor, till ifrågavarande byggnadsföretag ytterligare anvisat 301,650 kronor,
dels ock hurusom Kung!. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag föreslagit, för samma ändamål, utöver redan beviljade
anslag å tillhopa 870,000 kronor, ytterligare ett belopp av 813,000 kronor.
Nu har styrelsen för drottning Sofias stiftelse hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bevilja erforderliga medel för uppförande omedelbart och i sammanhang
med anstaltens övriga avdelningar av den år 1914 beslutade
asylbyggnaden med sådan ändring av de för nämnda byggnad då fastställda
ritningarna, att norra flygeln utvidgas för beredande av ytterligare ett
10-tal platser,
dels ock besluta sådan ändring i det av 1916 års riksdag fattade beslutet
angående tillbyggnaden av arbetshemmet, att densamma inredes i
enlighet med det ursprungliga förslaget till att bereda plats för ytterligare
ett 20-tal arbetshemselever.
Till stöd för sin anhållan anför styrelsen följande:
Den inskränkning i byggnadsplanen, vilken år 1916 beslöts såsom en yttersta
nödfallsåtgärd, kan enligt styrelsens förmenande nu icke vidtagag utan att de fördelar,
som med anstaltens uppförande avsetts, i allt för hög grad äventyras. Under de år,
som förflutit, sedan byggnadsfrågan första gången behandlades av riksdagen, bar elevantalet
betydligt vuxit, och det ser ut, som om man för framtiden måste räkna med
en ökning av 15 å 20 barn per år. Trots det att dödligheten under de senare krigsåren
även vid denna anstalt varit abnormt stor, i det att från och med 1916 års början
intill nu icke mindre än 70 barn avlidit — medan den i regel förut uppgick till 2 å 3
fall om året — är elevantalet nu uppe i 152. Det vid anstaltens första upprättande
beräknade utrymmet av 40 platser i arbetshemmet är därför redan nu otillräckligt,
och den i 1916 års program beslutade utbyggnaden av detsamma, som skulle bereda
plats för 35—40 av de elever, för vilka asylbyggnaden avsetts, kommer att inom kort
tid helt tagas i anspråk för arbetshemmets eget behov. De platser, som inom denna
5
Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 318.
tillbyggnad avsetts för sådana elever, som tidvis vore i arbete men tidtals vore oroliga
eller periodiskt sinnessjuka, ävensom för sjukavdelningen, komme sålunda icke att kunna
användas för nämnda ändamål. Styrelsen vill i detta sammanhang påpeka, att, enligt
vad det redan visat sig, den flygel inom den planerade asylbyggnaden, som avsetts
för oroliga och periodiskt sinnessjuka elever, måste utvidgas till att kunna mottaga
ett väsentligt större antal än som ursprungligen beräknats, vilken utvidgning lätt nog
låter sig göra genom förlängning av samma flygel.
I samma mån anstalten växer, skulle olägenheterna av asylens fortfarande förläggning
till Vänersborg allt mera framträda. Asylen står nämligen i ett organiskt
samband till anstaltens övriga avdelningar, och det råder en ständig växelverkan dem
emellan. Det är ofta synnerligen svårt att genast avgöra, vilken avdelning en nykommen
elev bör tillhöra. Somliga barn komma så fullkomligt ouppfostrade från sina
hem, att de behöva vistas någon tid i asylen för att där förberedas för skolarbetet.
Andra ha blivit så försummade och vanvårdade, att de till en början förefalla oemottagliga
för all undervisning, men ha efter en tid visat sig äga goda utvecklingsmöjligheter.
Sådana barn måste ofta upprepade gånger prövas i skolan, innan de kunna
definitivt intagas där. Egentliga skolbarn kunna under utvecklingsåren behöva vistas
i asylen någon kortare tid för att där få tillfälle till vila från skolarbetet. Och även
arbetshemselever behöva ibland för någon tid remitteras till asylen. Men hur skulle
alla dessa omflyttningar kunna äga rum, om en avdelning av anstalten skulle ligga
kvar i Vänersborg? Med det för varje år växande elevantalet skulle svårigheterna
att tillgodose det individuella behovet hos dessa blinda med så många komplikationer
av lyten bli allt större. Icke nog härmed utan under nuvarande dyra kommunikationsförhållanden
skulle en sådan utväxling förorsaka dryga kostnader.
En annan synpunkt, som styrelsen också vill framhålla, är den, att det icke skulle
bliva något verkligt lugn inom anstalten, om uppförandet av asylbyggnaden skulle
fortgå efter det att inflyttningen i de nya byggnaderna ägt rum. Hela planeringsarbetet
av toniten skulle ock därigenom hindras, och en stor del av densamma behöva
avstängas för de blinda.
Av det anförda torde med tydlighet framgå, att asylbyggnaden bör komma till
utförande så snart, att den kan vara färdig samtidigt med de övriga byggnaderna.
Efter det ärendet remitterats till skolöverstyrelsen, har överstyrelsen
inhämtat yttrande från inspektören för blindundervisningen, vilken tillstyrkt
framställningen efter att hava lämnat en redogörelse för antalet
blinda och blinda med komplicerat lyte i skolåldern under de senaste 5
åren samt framhållit behövligheten av asylvård för de elever, som på grund
av sin ålder eller psykiska eller fysiska defekter icke böra kvarstanna i
skolavdelningen vid anstalten.
Vidare har överstyrelsen inhämtat yttrande i ärendet av överinspektören
för sinnessjukvården A. Petrén, vilken efter förrättad inspektion av
den nuvarande anstalten för blinda sinnesslöa och dövstumma blinda i
Vänersborg anfört i skrivelse till överstyrelsen i huvudsak följande:
I den nu föreliggande framställningen från styrelsen för drottning Sofias
stiftelse hemställes om vidtagande av åtgärd för denna asylbyggnads uppförande
omedelbart i sammanhang med anstaltens övriga avdelningar, då det skulle medföra
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 318.
störa olägenheter att hava anstalten splittrad å två från varandra vitt skilda platser.
Vad härom blivit anfört kan jag för min del till fullo vitsorda, och må härvid även
framhållas, att det vid 1914 års senare riksdag fattade beslutet om statsverkets övertagande
av drottning Sotias stiftelses tillgångar, då statsanstalten för blinda med
kompliceraude lyte träder i verksamhet, torde böra modifieras, därest asylen därefter
skulle behöva ännu någon tid stanna kvar i Vänersborg, då denna väl i så fall lämpligen
alltjämt omhäuderbades av drottning Sofias stiftelse, tills asylbyggnad blivit uppförd
vid statsanstalten. Det vore därför högeligen önskvärt, att anslag vid nästa riksdag
— förutom till fullbordandet av de byggnader (skolavdelningen och arbetshemmet),
till vilkas grund och stomme årets lagtima riksdag anslagit medel — beviljades även
till den ena av de två asylbyggnader, som ingå i den uppgjorda planen för statsanstalten
för blinda med komplicerande lyte, på det att denna asylbyggnad såvitt möjligt
mätte bli färdig samtidigt med skolavdelningen och arbetshemmet eller i varje fall
kortast möjliga tid efter dessas öppnande.
I framställningen hemställes vidare om sådan ändring uti de för asylbyggnaden
fastställda ritningarna, att norra flygeln utvidgas för beredande av ytterligare ett tiotal
platser. Enligt nämnda ritningar rymmer denna flygel, som är avsedd för oroliga
och sinnessjuka, endast 10 platser, fördelade på två avdelningar. Sedan hösten 1917
äro de sinnessjuka och sådana, som tidvis äro mer eller mindre oroliga, inrymda uti
en särskild för dem apterad avdelning, som är anordnad uti våningen en trappa upp
inom den mindre av de två, dövstumskolan i Vänersborg tillhörande byggnader (dess
så kallade C-skola), vilka sedan nämnda tid äro för arbetshemmets räkning av drottning
Sofias stiftelse förhyrda. A denna sinnessjukavdelning, som rymmer högst 17
platser, vårdades vid mitt besök å anstalten den 25 oktober 1919 ett antal av 15 blinda
sinnesslöa och dövstumma blinda tillsammantagna, därav 9 manliga och 6 kvinnliga.
Erfarenheten har sålunda visat, att en sinnessjukavdelning med allenast 10 platser är
alldeles för liten och att det är väl motiverat att uti en ny asylbyggnad, till vilken
denna avdelning lämpligast förliigges, giva den en sådan storlek, att den rymmer minst
20 platser. En ny ritning till asylbyggnad med eu avdelning för sinnessjuka och
oroliga, som rymmer ända till 23 platser, har blivit uppgjord av arkitekten Th. Kellgren.
Denna ritning — enligt vilken samtliga åt flygelns norra sida förlagda rum
äro avsedda allenast till sovrum (med plats för 2 å 3 i vardera), medan enkelrummen,
som kunna för någon mera orolig komma att användas även på dagen, samtliga ligga
mot söder — har av mig granskats utan annan anmärkning än den, att det så kallade
teköket, som väl är avsett att vara disk- och matfördelniugsrum, bör ligga närmast
förstugan och således byta plats med slaskrummet och invid detta belägna w. c., varigenom
även vinnes den fördelen, att det kan bli ingång till ett w. c. från vardera
dagrumskorridoren.
Slutligen hemställes uti förevarande framställning om sådan ändring i det av
1916 års riksdag fattade beslutet angående tillbyggnaden av arbetshemmet, att densamma
inredes i enlighet med det ursprungliga förslaget till att bereda plats för ytterligare
ett 20-tal arbetselever. Enligt den ursprungliga planen skulle den arbetshemmet
inrymmande byggnaden till en början icke göras större än att den hade plats för 40
elever för att emellertid sedermera, när behov därav förelage, utbyggas till samma
storlek som skolhusbyggnaden, så att plats erhölles för sammanlagt 60 arbetshemselever,
och om så bleve behövligt ytterligare tillbyggas (med flygel åt motsatta hållet) för
ännu 20 sådana elever. Enligt 1916 års riksdags beslut skulle däremot den första av
dessa tillbyggnader äga rum redan från början och provisoriskt inredas till avdelning
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 318.
iör sinnessjuka och oroliga, till dess anstalten även erhållit asylbyggnad. Sedan detta
beslut fattades, har emellertid antalet arbetshemselever avsevärt ökats, så att de, bland
de blinda sinuesslöa och dövstumma blinda tillsammantagna, numera uppgå till bortåt
ett 60-tal eller ungefär samma antal, som anstaltens skolelever utgöra.1) Må vara, att
ett cirka 10-tal av arbetseleverna såsom sinnessjuka eller tidvis oroliga äro intagna i
sinnessjukavdelningen (vilka där under sina lugna perioder beredas arbete), är det dock
uppenbart, att ett arbetshem med allenast 40 platser numera är för litet, och att det
är behövligt att detta redan från början erhåller plats för ett 60-tal elever. Skulle
det icke bliva möjligt att fa asylbyggnaden färdig lika fort som skolavdelningen och
arbetshemmet, måste därför den nödfallsåtgäiden anlitas att, förutom den egentliga
asylavdelningen, även sinnessjukavdelningen, tills asylbyggnaden blivit uppförd, stannar
kvar vid anstalten i Vänersborg och iurymmes i dess nuvarande skolbyggnad, en nödfallsåtgärd,
som emellertid så vitt möjligt bör undvikas, även om den endast avsåge
eu kortare tid. e
På grund av vad här blivit anfört får jag sålunda tillstyrka
1) att den^ för arbetshem avsedda byggnaden uppföres till den omfattning, som
beslöts av 1916 års riksdag, men att deu, i olikhet med det därvid fattade beslutet, i
sin helhet inredes för arbetshemselever, så att ett 60-tal platser redan från början erhållas
för sådana; J
2) att deu nya ritningen till asylbyggnad med ökat utrymme för sinnessjuka och
oroliga godkännes (m-d ovannämnda mindre ändring); samt
3) att anslag för uppförande av denna asylbyggnad begäres redan vid nästkommande
riksdag.
Till slut kan jag icke underlåta att framhålla önskvärdheten av att den nya
anstaltens uppförande så mycket som möjligt forceras, då med det stigande antalet
elever svårigheterna och olägenheterna vid anstaltens skötsel med de nuvarande lokalerna
bli allt större. Aven är det av största vikt att statsverket blir i tillfälle att helt
övertaga drottning Sofias stiftelse, innan fru Nordin, som redan är berättigad till
pension, uppnatt den ålder, att hon icke längre har krafter att bära den börda, som
under nuvarande förhållanden påvila anstaltens föreståndarinna.
För egen del uttalar sig överstyrelsen på följande sätt:
överstyrelsen framhåller, att den träbyggnad, som för närvarande förhyres för
asylens räkning, måste betecknas såsom i högsta grad oändamålsenlig och, då den är
kall och dragig samt i alla hänseenden illa underhållen, därjämte hälsovådlig, att begagnandet
av en asylbyggnad i Vänersborg belägen på långt avstånd från en huvudanstalt
i Lund i hög grad försvårar tillgodoseendet av de behov av anstaltsvård, som
med asylen avses, Samt att inrymmandet i arbetshemmet av en avdelning för vård av
sinnessjuka och oroliga, som egentligen är avsedd att inrymmas i asylen, lägger beslag
pa ett utrymme, som numera är behövligt för arbetshemmet, att antalet skyddslingar
i anstalten, som ar 1912 uppgick till 99 och år 1918 till 145, för närvarande utgör
152, därav 22 blinda dövstumma och 130 blinda sinuesslöa, och detta i trots därav
att dödligheten under de senaste krisåren även vid denna anstalt varit abnormt stor,
vadan man för framtiden torde böra räkna med en ökning av 15—20 barn för år, samt
att den betydelsefulla uppgiften för anstalten att omhändertaga de mest vanlottade
x) Anmärkas må, att i den uti framställningen anförda siffran 162 ingå även asylisterna.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 318.
och hjälplösa av alla samhällets ledamöter, i hög grad försvåras, ja äventyras, om icke
asylbygguad snarast möjligt kommer till stånd och i sammanhang därmed arbetshemmets
utbyggnad får användas för detta hems egen räkning.
Överstyrelsen framhåller även önskvärdheten därav, att den nuvarande föreståndarinnans
sakkunskap och organisationsförmåga, varutinnan hon på detta område icke
inom värt land för närvarande torde äga någon like, finge komma till användning vid
anstaltens inflyttning i nya byggnader, innan hon, som år 1917 uppnått pensionsåldern,
nödgas lämna sin befattning.
De ritningar, som arkitekten Th. Kellgren i september 1919 upprättat, upptagande
de förändringar i planen för asylbyggnaden, som föranledas av behovet av ökat utrymme
för sinnessjuka och oroliga, hava av överstyrelsen granskats och för överstyrelsens
del godkänts med den förändring rörande tekökets läge, som överinspektören
för sinnessjukvården föreslagit.
Då vikten och nödvändigheten av asylbyggnadens uppförande samtidigt med
övriga byggnader torde framgå av vad i det föregående anförts, synes det nödvändigt,
att de för ändamålet behövliga. medlen anvisas dels på tilläggsstat för år 1920, dels
på extra stat för år 1921.
Beträffande det erforderliga anslagsbeloppets storlek kan överstyrelsen givetvis
icke uttala någon bestämd mening men förmodar, att, då kostnaden för själva byggnaden
utan värme-, vatten- och avloppsledningar samt elektrisk ledningsanläggniug år
1914 beräknades till 81,000 kronor, kostnaden nu måste beräknas till åtminstone det
tredubbla beloppet.
Efter härå erhållen remiss har vidare byggnadsstyrelsen yttrat sig i
ärendet och därvid anfört följande:
Med anledning av Kungl. Maj:ts brev den 19 juni 1919 har byggnadsstyrelsen
avslutat entreprenadkontrakt om uppförande av anstaltens huvudbyggnad, kontorsbyggnad
och portvaktstuga, varefter arbetet med grunderna påbörjats. Arbetet med dessa
pågå för närvarande.
Utöver de av stiftelsens styrelse anförda behjärtansvärda omständigheter såsom
skäl för att jämväl igångsätta uppförandet av ifrågavarande asylbyggnad får byggnadsstyrelsen
framhålla, att det ur ekonomisk och teknisk synpunkt, enligt byggnadsstyrelsens
åsikt, vore synnerligen lämpligt, att arbetet med asylbyggnadens uppförande
finge påbörjas så tidigt, att det kunde bedrivas samtidigt med arbetet ä de redan beslutade
och under uppförande varande byugnaderna.
Av arkitekten Th. Kellgren föreligga så fullständiga skissritningar, att en approximativ
kostnadsberäkning, grundad på kubikberäkning, kunnat utföras. Till utgångspunkt
för beräkningen av enbetspriset har därvid lagts kostnaderna för de under
utförande varande byggnaderna. Denna kostnadsberäkning slutar å eu summa av
510,000 kronor, varav, för den händelse arbetet skall omedelbart påbörjas, erfordras
ett belopp av 200,000 kronor för år 1920 och återstoden eller 310,000 kronor under
år 1921.
För att kunna hinna utarbeta fullständiga entreprenadhandlingar och träffa uppgörelsen
med entreprenör i sä god tid, att arbetena med den nya byggnaden kunna
bedrivas så att deuna färdigställes samtidigt med de andra, erfordias emellertid, att
beslut i frågan fattas snarast möjligt.
Beträffande den begärda äudringen i arbetshemmets tillbyggnad, föranleder den -
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 318.
samma ingen ändring av byggnadslcostnaden, varför byggnadsstyrelsen intet har att
erinra mot densamma.
Den av byggnadsstyrelsen åberopade kostnadsberäkningen år av följande
lydelse:
Till kungl. byggnadsstyrelsen.
Härå os överlämnas ett preliminärt kostnadsförslag till större asylbyggnad för
drottning Sofias stiftelse i Lund enligt av fru E. Anrep-Nordin uttalade önskemål och
anslutande sig till styrelsens för nämnda anstalt skrivelse i frågan till Konungen av
den 22 september 1919. (Ritningen daterad den 26 september 1919).
Kostnaderna för en sålunda utvidgad asyl torde belöpa sig på:
för 4,750 kbm byggnadsmassa, beräknad fråu markytan till överkant
av vindsvåningens bjälklag, jämte inredd vind (inberäknat kostnaderna
för byggnadsarbetet, värme-, vatten-, avlopps- och belys
ningsledningar
å 85 kronor)............................................................ kronor 403,750: —
för alla yttre ledningar (enligt uppgift av ingenjören H. Theorell) » 19.700: —
Lekskjul och promenadgårdar............................................................... » 12,000:_
Planering, gångar och dylikt................... , 10.000:_
Arvoden, oförutsedda utgifter m. m.................................................... » 64,550:_
Summa kronor 510,000: —
Den i ovan nämnda skrivelses sista del gjorda framställningen att redan nu få
inreda tillbyggnaden av arbetshemmet till plats för arbetshemselever i stället för, enligt
nuvarande kungl. beslut, till asyl- och sjukavdelning förorsakar ingen ökning av byggnadskostnaderna.
Med den kännedom jag har om stiftelsen och dess funktion får jag vördsammast
tillstyrka asylbyggnadens uppförande så att den, om möjligt, kan tagas i bruk på samma
gång som övriga byggnader.
Stockholm den 15 december 1919. Theodor Kellgren.
Då fråga förelåg år 1916 om asylbyggnadens uteslutande ur byggnadsplanen
betonade dåvarande departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 7 april 1916, att den tills vidare uteslutna asylbyggnaden
senare måste komma till stånd. Den ifrågasatta reduktionen av
byggnadsplanen, framhöll departementschefen, innebar sålunda icke, att
denna byggnad icke skulle komma till utförande utan allenast, att med
byggnadens uppförande skulle tills vidare anstå. Det var en av de då inträdda
stegrade byggnadskostnaderna betingad nödfallsåtgärd, som vidtogs.
Av vad anstaltens styrelse i sin nu gjorda framställning anfört framgår
emellertid, att högst väsentliga olägenheter med avseende på elevernas skötsel
skulle uppstå, för den händelse asylen fortfarande skulle vara förlagd till Vänersborg,
under någon mera avsevärd tid, efter det de nya byggnaderna i Lund
tagits i bruk för skolavdelningen och arbetshemmet. Asylens verksamhet är
nämligen på det intimaste knuten vid anstaltens verksamhet i övrigt. För att
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 268 höft. (Nr 318—319.) 2
Departe
mentschefen.
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 318.
den sistnämnda skall obehindrat och utan störande avbrott fortgå, kräves nämligen,
att elever när som helst skola kunna överflyttas från skolavdelningen eller
arbetshemmet till asylen och tvärtom. Givetvis bliva dessa överflyttningar
förenade med stora svårigheter, om respektive avdelningar av anstalten
skola vara förlagda till så vitt skilda orter som Lund och Vänersborg.
Förutom därav förorsakade talrika kostbara resor mellan berörda orter,
varvid eleven tydligen alltid måste vara åtföljd av en vårdare, kunde det
i vissa fall bliva rent av omöjligt att i det rätta ögonblicket få överflyttningen
verkställd. Med hänsyn härtill skulle det bliva nödvändigt, särskilt i
händelse en dylik anordning skulle behöva bestå under någon avsevärd tid
framåt, att i den nya byggnaden i Lund inreda vissa lokaler för en mindre
asylavdelning. Ett dylikt uppskjutande med asylbyggnadens uppförande
skulle medföra avsevärda olägenheter även med avseende å det utav riksdagen
fattade beslutet om statsverkets övertagande av stiftelsens tillgångar,
då statsanstalten för blinda med komplicerat lyte träder i verksamhet.
Mot de föreslagna ändringarna i de för asylbyggnaden fastställda ritningarna
har jag intet att erinra. Den av överinspektören för sinnessjukvården
därvid gjorda anmärkningen synes mig jämväl böra komma till
beaktande vid ritningarnas slutliga fastställande.
Beträffande den föreslagna ändringen i det av 1916 års riksdag fattade
beslutet angående tillbyggnaden av arbetshemmet innebär densamma en
återgång till det ursprungliga förslaget att bereda plats för ytterligare ett
20-tal elever i arbetshemmet. Med hänsyn till det ökade antalet arbetshemselever
synes en dylik anordning av omständigheterna påkallad. Någon
ändring i byggnadskostnaden skulle detta icke föranleda. Skulle emellertid
något beslut om uppförande av asylbyggnaden i samband med övriga byggnader
för anstalten icke nu komma att fattas, torde det, såsom redan antytts,
bliva nödvändigt, därest ej vore fråga om allenast ett mycket kortvarigt
provisorium, att i enlighet med den av 1916 års riksdag godkända
planen inreda den beslutade tillbyggnaden till arbetshemmet såsom sjukavdelning
och en mindre asylavdelning. När lokalerna sedan efter asylbyggnadens
uppförande finge tagas i bruk för arbetshemmet, torde den då
i tillbyggnaden befintliga inredningen enligt mig lämnad upplysning behöva
göras om för att passa för arbetshemmet. Ett sådant arrangemang
skulle följaktligen medföra ökade kostnader för byggnadsarbetena.
Asylbyggnaden skulle enligt byggnadsstyrelsens beräkningar betinga
en kostnad av 510,000 kronor. Jag är naturligen ense med myndigheterna
om önskvärdheten av att denna byggnad påbörjades och fullbordades i
samband med anstaltens övriga byggnader. Härvid måste emellertid de
11
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 318.
ekonomiska synpunkterna tillmätas en avgörande betydelse. Vittomfattande
och nödvändiga byggnadsföretag äro för närvarande vilande på ecklesiastikdepartementets
föredragning, och i betraktande av nu rådande konjunkturer
på byggnadsmarknaden är man nödsakad att framgå med stor varsamhet.
Aven med aktgivande på denna synpunkt finner jag emellertid asylbyggnadens
uppförande i så nära saraband, som förhållandena medgiva, med
de övriga redan igångsatta arbetena vara av en sådan betydelse, att jag
anser mig böra tillstyrka, att förslag i ämnet förelägges riksdagen och därvid
äskas, att till byggnadsarbetenas påbörjande må på extra stat för år
1921 anvisas ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
dels till uppförande vid vårdanstalten för blinda
med komplicerat lyte av en asylbyggnad i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten Th. Kellgren uppgjorda
ritningar bevilja ett belopp av 510,000 kronor
samt därav anvisa på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag
av 50,000 kronor;
dels ock medgiva sådan avvikelse från den år 1916
godkända planen för arbetshemmets uppförande, som av
mig ovan angivits.
Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan
av statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.