Kungl. Maj.ts Proposition Nr 299.

1

Nr 299.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av § 31 regeringsformen; given Stockholms
slott den 27 februari 1920.

Under åberopande av bifogade, i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 31 regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna
angelägenheter röstberättigade män och kvinnor att med för
en var röstande lika röst föreslå tre behörige personer, då Konungen
en av dem utnämne. På samma sätt förhålles med rådmans- och
magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.

Närmare bestämmelser om val för uppsättande av förslag till
de tjänster, nu sagts, meddelas genom särskild, av Konungen och
riksdagen samfällt stiftad lag.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 253 käft. (Nr 299.)

1

2

Kungl. Maj.is Proposition Nr 299.

Historik.

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 27 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Löfgren anmälde
ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till ny lydelse av
§31 regeringsformen avseende bl. a. att bereda kvinnor rösträtt vid
borgmästarval i städerna samt att borttaga de graderade skalor,
vilka vid dessa val i särskilda städer förekomma.

Härvid anförde föredraganden:

»Till en början får jag beröra de historiska förhållanden, på grund
av vilka förestående grundlagsstadgande tillkommit, samt dess nuvarande
innebörd. Magnus Erikssons stadslag ger i kap. 1 och 7 konungabalken
städerna rätt att själva tillsätta borgmästare och rådmän.
Under 1500- och 1600-talen usurperades denna rätt delvis av
konungamakten men under senare hälften av det sjuttonde seklet

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

lyckades städerna utverka en rad kungliga resolutioner (av åren
1660, 1664, 1672, 1675, 1678, 1680 och 1693), vilka i huvudsak
stadfästade densamma. Sedan städernas valrätt ytterligare bekräftats
genom 1720 års resolution på städernas besvär, gåvos slutligen
i 1723 års resolution stadganden, huru den skulle utövas. Vederbörande
stad skulle enligt denna resolution hava rätt att på
förslag uppsätta tre personer till ledig borgmästarbeställning samt
till rådmans- och stadssekreterartjänsterna i Stockholm, varefter
Konungen skulle till tjänsten utnämna en av de tre föreslagna.
Genom en kunglig förordning den 12 oktober 1743 har därefter
bestämts, »att som den bör hava förmånen, vilken största kostnaden
till stadens upprätthållande måste vidkännas, så bör ock vars och
ens öretal efter taxeringslängden vara grunden vid valen till» dessa
»beställningar samt vars och ens röst följaktligen räknas och gälla
eftersom han mer eller mindre skattar och till stadens bästa utgör
på lika sätt som vid herredagsmansvalen efter de därom gjorda
förordningar förhålles».

Rösträtt vid städernas utseende av kandidater till borgmästaretjänst
samt till rådmans- och stadssekreterareänst i Stockholm stod
alltså i det närmaste samband med den rösträtt, som utövades vid
städernas val av fullmäktige i borgarståndet. Detta samband kom
att bestå ända till utfärdandet av 1866 års representationsskick.
Genom 1809 års regeringsform § 31 stadgades följande: »Städernas
borgerskap åtnjute framgent den rättighet, de hitintills innehaft, att
till borgmästaretjänster föreslå tvenne behörige män, då konungen
en av dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmans- och
magistratssekreterarsysslorna i Stockholm.» Behörigheten att föreslå
kandidater till borgmästartjänst — i det följande innefattar jag
i detta ord även tjänst såsom rådman och magistratssekreterare i
Stockholm — var alltså bunden vid att vederbörande valman var
borgare. Jämlikt § 14 riksdagsordningen var det stadens borgare
och magistratspersoner, som ägde välja fullmäktige till riksdagen.
I mitten av 1800-talet bröts visserligen sambandet mellan valrätten
till riksdagsman och vid uppsättande av borgmästarkandklater.
Antalet personer i städerna, som icke innehade egenskap av att
vara borgare, hade småningom vuxit och de som icke voro borgare
utgjorde flerstädes den mera betydande delen av stadens befolkning.
Vid 1856—58 års riksdag gjordes därför den förändring i § 14 riksdagsordningen,
att icke blott borgare, utan även övriga kikare av
yrken, som till borgerliga näringar räknades, ägare av hus eller tomt

4

Klingl. Maj:ts Proposition Nr 299.

samt ägare eller innehavare med ständig besittningsrätt av jord
under stadens domvärjo, alla dessa så framt de voro i staden bosatte,
ävensom magistratspersoner skulle äga att bland sig välja
riksdagsfullmäktige, utan att man dock samtidigt ändrade § 31
regeringsformen. Redan vid 1860 års riksdag erinrade emellertid
konstitutionsutskottet, att genom nyssnämnda ändring den befintliga
överensstämmelsen mellan föreskrifterna i § 14 riksdagsordningen och
§ 31 regeringsformen hade rubbats, samt hemställde därför, att sistnämnda
lagrum måtte erhålla en lydelse, enligt vilken samtliga till
deltagande i riksdagsmannaval inom borgarståndet berättigade personer
skulle erhålla rätt att utöva rösträtt vid val till borgmästaretjänster.
Utskottets hemställan vann bifall och vid 1862—1863 års riksdag
antogs även slutligen förnyad lydelse av § 31 regeringsformen, enligt
vilken städernas borgerskap och övriga till deltagande i riksdagsmannaval
inom borgarståndet berättigade invånare ägde att
till borgmästartjänster föreslå trenne behöriga män.

Överensstämmelsen mellan stadgandena om valrätt till riksdagsman
och till borgmästartjänst sökte man bibehålla vid utfärdandet
av den nya representationsreformen. Enligt 1866 års riksdagsordning
tillkom valrätt envar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, vilken antingen ägde eller med stadgad
åborätt innehade fast egendom till taxeringsvärde av minst 1000 riksdaler
eller för livstid eller för minst fem år arrenderade jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande sextusen riksdaler,
eller ock till staten erlade bevillning för en till minst 800 riksdaler
uppskattad årlig inkomst. Samtidigt med antagande av dessa
bpistämmelser ändrades § 31 regeringsformen dithän, att städernas
till deltagande i riksdagsmannaval berättigade invånare ägde att till
borgmästartjänst föreslå trenne behöriga män. Men den likhet, som
alltså fortfarande enligt lagstiftarnas mening borde bestå emellan
rösträtten vid val av riksdagsmän och vid uppsättande av förslag
till kandidater till borgmästartjänst, kom likväl nu att faktiskt brytas.
Under det att den nya riksdagsordningen i motsats mot förut
stadgade att vid val till riksdagsmän varje röstande hade en
röst, ansåg man sig i allmänhet böra fortfarande använda graderade
röstskalor vid val för uppsättande av kandidat till borgmästartjänst.
Ett stöd härutinnan torde man ansett sig hava
haft i den förordning av 1743, vilken i det föregående omnämnts.
Man har emellertid icke ansett sig i de särskilda städerna böra
strängt följa de röstgrunder, vilka före 1866 voro gällande vid val

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

5

av riksdagsmän. Stadsfullmäktige i de olika städerna ha inkommit
med förslag till Kungl. Maj:t till valordning för staden vid uppsättande
av förslag till borgmästartjänst, varefter Kungl. Maj:t
efter granskning stadfästat dessa förslag. I vissa städer ha desamma
gått ut på lika rösträtt, i andra städer ha fastställts graderade
skalor, vilka flerstädes väsentligen avvikit från de bestämmelser,
som gällde för rösträtt i kommunens övriga angelägenheter.

I flertalet av de förslag, som i början på 1900-talet av Kung].
Maj:t förelädes riksdagen för genomförande av en mera utsträckt politisk
rösträtt, upptogs även spörsmålet om ändrad lydelse av § 31 regeringsformen.
Här avsedda förslag utgingo från att den politiska
rösträtten skulle göras oberoende av om bevillning erlades till staten
eller icke. Skulle den politiska rösträtten göras oberoende av bevillning,
kunde tydligen icke, om valrätt vid borgmästarval skulle
tillhöra alla politiskt röstberättigade, de graderade skalor upprätthållas,
vilka tillämpades i städerna vid borgmästarval och vilka voro
byggda just på bevill ningen. En ändring i detta hänseende ansåg
man emellertid icke böra upptagas till behandling i samband med
frågan om utvidgning av den politiska rösträtten utan man valde i
stället att förändra § 31 regeringsformen dithän, att rösträtt vid
borgmästarval skulle tillkomma de kommunalt röstberättigade, vilkas
rösträtt ju fortfarande skulle vara bunden vid villkoret om skattskyldighet.
Då man å andra sidan icke ville medgiva bolag och
andra dylika samfälligheter, kvinnor samt personer, vilka visserligen
voro upptaxerade till inkomst i kommunen men icke voro därstädes
mantalsskrivna, rösträtt vid borgmästarval, erhöll § 31 regeringsformen
i det förslag till utvidgad politisk rösträtt, som underställdes
1907 års riksdag, följande lydelse: »Till borgmästaretjänst
i stad äge där bosatta och i stadens allmänna angelägenheter röstberättigade
män att föreslå tre behöriga personer, då Konungen en
av dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmans- och magistratssekreterartjänsterna
i Stockholm.» Denna lydelse antogs
slutligen år 1909. Den utgör det nu gällande grundlagsbudet.

Såsom framgår av vad jag anfört är den rösträtt, som utövas
vid borgmästarval, skiljaktig såväl från den politiska som från den
kommunala rösträtten. Under det att dessa två sistnämnda genom
lagarna den 23 december 1918 samt genom de ändringar i grundlagarna,
vilka under 1919 års riksdag förklarats vilande, omfatta
såväl män som kvinnor samt äro oberoende av villkoret om full -

Depar tements chcfen.

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 299.

gjord skatteplikt, omfattar rättigheten att utöva rösträtt vid borgmästarval
endast män, och de valordningar, vilka i de särskilda städerna
flerstädes förekomma, bygga fortfarande på en graderad skala,
som är grundad på skattskyldigheten.

Olämpligheten av dessa skiljaktigheter mellan den politiska och
den kommunala rösträtten å ena samt rösträtten vid borgmästarval
å andra sidan torde icke kunna bestridas. Skäl torde icke förefinnas
att utesluta kvinnor från rösträtt vid borgmästarval, sedan
man givit dem politisk och kommunal rösträtt. Skäl torde heller
icke förefinnas för att i de olika städerna fortfarande använda graderade
skalor, då i övriga angelägenheter användes lika rösträtt.
Under det att de graderade skalor, som tidigare i särskilda städer
fastställts, hade till uppgift att vid borgmästarval föra den kommunala
rösträtten närmare grundsatsen »en man en röst», verka de
nu, då den kommunala röstgraderingen borttagits, såsom en anomali.
De graderade skalorna måste dessutom sägas fullständigt hava förlorat
sin grundval genom att rösträtten i kommunala angelägenheter,
på vilken § 31 regeringsformen bygger, gjorts oberoende av villkoret
om bevillnings utgörande. För att undanröja den bristande överensstämmelsen
mellan stadgandet i § 31 regeringsformen, att kvinnor
icke äga rösträtt vid borgmästarval, och stadgandena beträffande
den politiska och kommunala rösträtten har i det förslag till ny
lydelse av § 31 regeringsformen, vilket inom justitiedepartementet
utarbetats och som jag nyss för Eders Kungl. Maj:t anmält, stadgats,
att rösträtt vid borgmästarval skall utövas av stadens i allmänna
angelägenheter röstberättigade män och kvinnor. Genomförandet
av den lika rösträtten skulle kunna tänkas ske på annat
sätt än genom ändring i grundlagen. Som jag redan haft tillfälle
att beröra ha i olika städer valordningar antagits av stadsfullmäktige
och sedermera utan riksdagens medverkan stadfästats av Kungl.
Maj:t, varvid hinder icke synts möta för att meddela föreskrifter
om lika valrätt vid borgmästarval. I det förhållandet, att Kungl.
Maj:t ansett sig kunna stadfästa dylika bestämmelser i valordningarna,
kan emellertid icke ligga, att Kungl. Maj:t skulle kunna på
administrativ väg utfärda en för hela landet gällande bestämmelse att
valrätten vid borgmästarval skulle utövas med lika rösträtt. Den
privilegienatur, som stadgandena om städernas rätt att välja borgmästare
onekligen äga, synes nämligen utesluta, att bestämmelser
om röstgrunden vid borgmästarval skulle kunna av Kungl. Maj:t
ensidigt meddelas. För genomförande av den lika rösträtten torde

7

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 299.

alltså fordras antingen att samtliga städers stadsfullmäktige gåve sitt
medgivande till införande av sådan rösträtt i vederbörande stad eller
att regler om lika rösträtt givas i en av konungen och riksdagen
gemensamt antagen lag. För min del har jag ansett det lämpligast
att, då bestämmelser om, vilka personer äga rösträtt vid borgmästarval,
förefinnas i grundlagen, även föreskrifter om röstgrunden därstädes
vinna plats. I det förslag till ändrad lydelse av § 31 regeringsformen,
som inom justitiedepartementet utarbetats, har därför
även upptagits bestämmelse, att rösträtten vid borgmästarval skall
vara lika.

Även i ett annat hänseende, som icke i det föregående berörts,
påkalla bestämmelserna om borgmästarval förändringar. Det kan
icke sägas vara med god ordning förenligt att för de särskilda städerna
skola finnas olika valordningar, utan det synes vara vida att
föredraga att åtminstone vissa bestämmelser utfärdas gällande för
riket i dess helhet och vilka då lämpligen synas- böra träffas av
konungen och riksdagen gemensamt. Jag vill därför föreslå, att i
regeringsformens § 31 meddelas en hänvisning till allmän lag innefattande
bestämmelser avseende att gälla vid borgmästarval samt
att en sådana lag antages i samband med att den ändring av § 31
regeringsformen, vilken jag ämnar förorda, eventuellt kommer att
slutgiltigt antas. Inom departementet har utarbetats ett utkast till
lag i angivet syfte, vilket torde såsom bilaga till detta protokoll få
åtfölja proposition till riksdagen om ändrad lydelse av § 31 regeringsformen.

Från skilda håll har under de senare åren med styrka gjorts
gällande, att icke heller domare i städerna böra tillsättas genom val
och att därför stadgandena om borgmästarval helt böra upphävas
eller i varje fall undergå förändring dithän, att Kungl. Maj:t skulle
erhålla möjlighet att oberoende av upprättat förslag till befattningen
kalla särskilt kvalificerad person. För min del finner jag det riktigast,
att dessa frågor upptagas till behandling först i samband med
den mera allmänna revision av vårt rättegångsskick, som är under
utredning.

Vid beredningen av nu förevarande ärende har även framhållits,
hurusom städerna ej sällan å två av förslagsrummen uppsätta personer,
vilka ej gärna kunna anses villiga att åtaga sig eller kompetenta
till den lediga befattningen, och dymedelst tvinga Kungl. Maj:t
att utnämna den återstående å förslaget uppsatta personen. För att

8

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 299.

hindra sådana försök att binda Kungl. Maj:ts avgörande har föreslagits,
att i lagen om borgmästarval skulle införas uttrycklig bestämmelse
om upprättande av förslag allenast inom kretsen av dem,
som i viss ordning sökt befattningen i fråga. Även till en inskränkning
i denna riktning av stadsinvånarnas valrätt har jag dock ej
ansett tillräckliga skäl nu föreligga. Genom det proportionella valsätt,
som föreslås i det lagutkast, jag omnämnt, torde emellertid
anmärkta missbruk i väsentlig mån komma att förebyggas. Att
taga i betraktande är även, att enligt nu gällande bestämmelser,
hinder ej förefinnes för magistraten att lämna meddelande om, vilka
den anser närmast böra ifrågakomma vid valet, och därigenom utöva
ett visst inflytande i riktning av att förhindra uppsättande å förslag
av mindre kompetenta eller till mottagande av platsen ovilliga
personer.»

Statsrådet Löfgren uppläste härefter det inom departementet
upprättade förslag till ny lydelse av § 31 regeringsformen .samt hemställde
att proposition i överensstämmelse därmed måtte till grundlagsenlig
behandling föreläggas riksdagen.

Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, vilket biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, behagade Hans Maj :t Konungen
lämna sitt bifall, och skulle proposition föreläggas
riksdagen i enlighet med vad bilaga till
detta protokoll närmare angiver.

Ur protokollet :
Adil Wifvesson.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 299

9

Bilaga.

Utkast

till

Lag

rörande val av borgmästare i rikets städer samt av rädmän och magistrats sekreterare

i Stockholm.

I anledning av § 31 regeringsformen samt med upphävande av
vad genom särskilda författningar föreskrivits rörande ordningen vid
val av borgmästare i rikets städer samt av rådmän och magistratssekreterare
i Stockholm, så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild
författning mot denna lag stridande förordnas som följer.

§ 1.

Då borgmästaretjänst i någon av rikets städer, rådmanstjänst i
Stockholm eller magistratssekreteraretjänst därstädes blivit ledig,
skall magistraten, där icke Konungen förordnar, att uppskov med
tillsättande av nu nämnd tjänst skall äga rum, ofördröjligen genom
kungörelse, som tre gånger införes i allmänna tidningarna, och anslag
å rådhuset tillkännagiva ledigheten och meddela underrättelse,
att sökande till tjänsten har att sist innan klockan tolv å trettionde
dagen från det kungörelsen blivit i allmänna tidningarna första gången
införd till magistraten ingiva sin till Konungen ställda av styrkt
tjänsteförteckning åtföljda ansökning.

§. 2.

Efter ansökningstidens utgång utsätter magistraten dag, tider
och ställen för valets förrättande.

Kungörelse om valet skall minst fjorton dagar förut anslås å
rådhuset och uppläsas i stadens kyrkor samt därjämte inom samma
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 27 höft. (Nr 299.) 2

10

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 299.

tid införas i de tidningar, där kallelse till allmän rådstuga intages,
eller beträffande Stockholm i den tidning, i vilken överståthållarämbetets
kungörelser vanligen intagas. I kungörelsen skall meddelas
uppgift å sökandena till befattningen, med anmärkning därjämte, om
magistraten anser någon av dem icke vara till befattningen behörig,
ävensom noggrant tillkännagivas tider och ställen för valet samt
varest ansökningshandlingarna under tiden till valet tillhandahållas
de röstberättigade.

§ 3.

Vid valet begagnas gällande kommunala röstlängd. Rösträtt må
utövas endast av den röstberättigade personligen och tillkommer
därvid varje röstande lika röst.

''§ 4.

För valet utgör staden en valkrets, vilken dock, där så för rösternas
uppsamlande anses nödigt, må av magistraten delas i lämpligt
antal valdistrikt. Vid sådana skilda förrättningar äger magistraten
låta sig företrädas av deputerade, tre i varje valdistrikt, av
vilka en av magistraten förordnas till ordförande. Till deputerad
må i händelse av behov utses den, som eljest ej tillhör magistraten.
I den mån suppleanter för valförrättarna eller särskilda protokollsförande
anses erforderliga, må sådana av magistraten förordnas.

§ 5.

Valsedel må ej förses med partibeteckning. Valsedel skall innehålla
namn å en, två eller tre till erhållandet av tjänsten behöriga
personer. Namnen skola å valsedeln uppföras i följd, det ena under
det andra. Upptager valsedel namn å någon, som är obehörig,
eller framgår i avseende å något där förekommande namn ej fullt
otvetydigt, vem därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt.
Äro å valsedel upptagna namn å flera behöriga personer än
tre, anses de sista övertaliga namnen såsom obefintliga.

§ 6.

Med de undantag, som föranledas av här ovan meddelade föreskrifter,
skall för valet i tillämpliga delar gälla vad om stadsfullmäktigeval
är stadgat.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 299.

11

§ 7.

För besättande av vart och ett av de tre förslagsrummen skall
särskild sammanräkning av valsedlarna ske.

Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel röst
för det första, såsom halv röst för det andra och såsom tredjedels
röst för det tredje å densamma upptagna namnet. Det namn, som
fått högsta röstetalet, erhåller första förslagsrummet.

Vid andra sammanräkningen gäller valsedel, vilken icke upptager
det namn, som erhållit första förslagsrummet, på det sätt, som för
första sammanräkningen stadgats. Valsedel, vilken innehåller det
namn, som uppförts i första förslagsrummet, gäller såsom halv röst
för det första och såsom tredjedels röst för de andra av de återstående
namnen. Det namn, som vid sammanräkningen fått högsta
röstetalet, erhåller andra förlagsrummet.

Vid tredje sammanräkningen gäller valsedel, som icke upptager
något av de redan på förslaget uppförda namnen, på det sätt, som
för första sammanräkningen stadgats. Valsedel, som upptager ett av
dessa namn, gäller såsom halv röst för det första och såsom tredjedels
röst för det andra av de återstående namnen. Valsedel, som
upptager båda de uppförda namnen, gäller såsom tredjedels röst för
det återstående namnet. Det namn, som vid tredje sammanräkningen
fått högsta röstetalet, erhåller det tredje förslagsrummet.

Mellan lika röstetal skiljes genom lottning.

Därest vid sammanräkningen av rösterna befinnes att någon,
som ej är sökande till befattningen, skulle jämlikt ovan upptagna
bestämmelser ifrågakomma till ett av förslagsrummen, har magistraten
att inhämta uppgift av vederbörande, huruvida han är villig att
emottaga kallelsen. Förklarar han sig ej vara villig ått emottaga
densamma, betraktas hans namn såsom obefintligt och företages med
iakttagande härav i nödig utsträckning sammanräkning av de
avgivna rösterna.

§ 8.

De avlämnade valsedlarna skola, sedan de uppräknats och protokollförts,
förvaras under försegling intill dess valet vunnit laga kraft
eller i händelse av besvär dessa blivit avgjorda.

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 299.

§ 9.

A magistraten ankommer att, så snart efter slutförd sammanräkning
av rösterna kan ske, med ledning av förut lämnade föreskrifter
upprätta förslag till besättande av befattningen.

§ 10.

Å tid, som meddelas genom anslag å rådhuset och medelst införande
av kungörelse i de tidningar, som angivits i § 2, skall valets
utgång offentligen tillkännagivas å rådhuset genom uppläsning av
de vid uppräkningen och sammanräknandet av rösterna samt förslagets
upprättande förda protokoll, och skall därvid jämväl behörig
besvärshänvisning lämnas.

Med protokollets uppläsning och besvärshänvisningens lämnande
är valförrättningen avslutad.

§ 11.

Över valet må anföras besvär, vilka ställda till Kungl. Maj:t
skola sist före klockan tolv å trettionde dagen efter valförrättningens
avslutande ingivas till länsstyrelsen i länet, som efter inhämtande
av vederbörandes underdåniga förklaringar har att med eget yttrande
insända besvärshandlingarna till Kungl. Maj:t. Ej må klagan över
något av magistraten på grund av denna lag meddelat beslut föras
annorledes än*i sammanhang med klagan över valet.

§ 12. ‘

Protokollet över valförrättningen skall av magistraten insändas
till länsstyrelsen i länet, som efter det valet vunnit laga kraft till
Kungl. Maj:t översänder detsamma.

Stockholm 1920. Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.