Kungl. MajUs Proposition Nr 295.

7

Nr 295.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående disposition av
elevavgifterna vid tandläkarinstitutet; given Stockholms
slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
medgiva,

att utöver det belopp av högst 14,000 kronor, som enligt ett riksdagens
föregående beslut årligen får ur elevavgifterna vid tandläkarinstitutet
utgå till hyra av lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens
uppvärmning och belysning m. m. samt till materiell, må för enahanda
ändamål under vartdera av åren 1920 och 1921 av elevavgifterna användas
ett belopp av högst 10,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Olsson yttrade härefter:
Elevavgifter- Jag anhåller nu att få anmäla en fråga om dispositionen av elevav"fäfearimtL"
gifterna vid tandlflkarinstitutet, vilken fråga är av beskaffenhet att böra
tmet. underställas riksdagens prövning.

För att erhålla en rätt uppfattning av berörda fråga är det nödvändigt
att känna vissa förhållanden vid tandläkarinstitutet. Då frågan om
elevavgifternas disposition redan flera gånger varit förelagd riksdagen,

9

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 295.

kunde det för ändamålet vara tillräckligt att hänvisa till riksdagshandlingarna,
särskilt till punkt 125 i bilagan åttonde huvudtiteln vid statsverkspropositionen
år 1918, det år då denna fråga senast var föremål för riksdagens
uppmärksamhet. Jag vill emellertid här återgiva vissa delar av
vederbörande departementschefs anförande under nyssnämnda punkt.

Departementschefen erinrade till en början, att tandläkarinstitutet stode
under karolinska mediko-kirurgiska institutets styrelse och förvaltning
samt grundade sin verksamhet på medel, som från olika håll tillflöto detsamma.
Därefter anförde departementschefen:

Under ordinarie anslagen till karolinska institutet är med rubrik tandläkarinstitutet
såsom förslagsanslag högst uppfört ett belopp av 31,700 kronor, samma belopp,
å vilket den av riksdagen år 1910 fastställda avlöningsstaten för tandläkarinstitutet
slutar. Att detta anslag har karaktären av förslagsanslag högst beror därpå, att enligt
riksdagens beslut vid tandläkarinstitutets upprättande kostnaderna för tandläkarinstitutet
i första hand skola bestridas med elevernas avgifter. Dessa avgifter, däri inberäknad
en anmälningsavgift av 50 kronor för tandläkarexameu, få enligt riksdagens
beslut för fullständigt genomgången kurs ej understiga 605 kronor.

Ur dessa avgifter finge, fortsätter departementschefen, visst belopp årligen användas
till hyra av lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens uppvärmning och
belysning m. m. samt till materiell. Bestämmelserna rörande användningen av elevavgifterna
vore av riksdagen stadgade såsom villkor för fastställande av avlöningsstaten.
Om överskott uppstode å elevavgifterna, sedan det fastställda beloppet tagits i
anspråk för ovannämnda ändamål, skulle detsamma inlevereras till statskontoret. Det
uppfördes i räkenskaperna såsom särskilda uppbördsmedel för det ordinarie förslagsanslaget
till tandläkarinstitutet och tjänade till att minska statens kostnader för institutet,
sådana de angäves av avlöningsstatens slutsumma.

Departementschefen meddelade vidare, att vid tandläkarinstitutets poliklinik upptoges
avgifter av de patienter, som behandlades därstädes. Dessa avgifter upptoges
såsom ersättning för den materiell, som ätginge vid behandlingen — arvode för behandlingen
erlades ej. Från avgift fria vore de patienter från Stockholms stad, som
företedde medellöshetsintyg. Till täckande av kostnaderna för materiell vid sådana
patienters behandling betalade staden ett belopp av 1,500 kronor.

Slutligen uppbure tandläkarinstitutet för två rum i dess lokal, vilka förhyrdes av
odontologiska föreningen, ett belopp av 600 kronor.

I fortsättningen yttrade departementschefen:

Vid tandläkarinstitutets inrättande år 1897 sattes det belopp, som ur elevavgifterna
skulle få utgå för ovannämnda ändamål, till högst 5.800 kronor. Då detta belopp
snart nog visade sig otillräckligt, blev det vid tvä tillfällen förhöjt. Beloppet utgör
nu från och med är 1910 det ovan nämnda, högst 14,000 kronor. Under de närmast
följande åren synes beloppet hava varit tillfyllest, och överskotten hava inlevererats
till statskontoret; av överskottsmedlen för ar 1914 har med riksdagens medgivande
ett belopp av högst 3.881 kronor 73 öre fått användas till inköp av instiunienter
och apparater för tandläkarinstitutets tandfyllningsavdelning. Under åren 1915
och 1916 åter hava de för uppehållande av institutets verksamhet nödiga bidragen ur

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 249 höft. (Nr 294—295.) 2

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

elevavgifterna icke kunnat begränsas inom det medgivna högsta beloppet. År 1915
överskreds detsamma med 1,723 kronor 65 öre, varvid emellertid riksdagen år 1917
på Kungl. Maj:ts framställning lät bero, och institutet blev alltså befriat från skyldigheten
att till statsverket inleverera sagda belopp. År 1916 överskreds beloppet med
757 kronor 73 öre. Begäran rörande motsvarande befrielse i fråga om detta belopp
är ingiven till Kungl. Magt. Ärendet är ej nu färdigt att föreläggas Kungl. Maj:t
till prövning. Jag skall efter verkställd utredning i sinom tid göra den hemställan i
ämnet, vartill omständigheterna må föranleda.

Framställning i ämnet gjordes ock till 1918 års riksdag, som i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag lät bero vid nämnda under år 1916
skedda överskridande. Samtidigt gjordes enahanda framställning till riksdagen
rörande ett belopp av 7,966 kronor 65 öre, varmed under år 1917
ovannämnda högsta belopp av 14,000 kronor överskridits. Även därvid
lät riksdagen bero (skr. 205/18).

Den fråga, som avhandlades under förutnämnda punkt 125 i bilagan
åttonde huvudtiteln till 1918 års statsverksproposition, gällde tillstånd för
tandläkarinstitutet att såsom bidrag för dess verksamhets uppehållande
använda ytterligare ökat belopp ur elevavgifterna.

Såsom skäl härför åberopades — under hänvisning för övrigt till förhållandena
under åren 1915 och 1916 — att institutets verksamhet med
varje år vidgats; så hade t. ex. antalet patientbesök från 24,200 år 1906
stigit till omkring 40,000 år 1916. Vidare hade dyrtiden medfört ökade
utgifter på grund av hyresstegring, höjda avlöningar för kassörska och
städerskor, ökade kostnader för bränsle, gas och elektricitet, tvätt och förbrukningsartiklar,
varjämte institutets behov av nyanskaffning i fråga om
instrument m. m. ej under rådande ekonomiska förhållanden för institutet
kunnat tillgodoses.

Vederbörande vid tandläkarinstitutet och karolinska institutet, understödda
av kanslern för rikets universitet, begärde alltså tillstånd för tandläkarinstitutet
att från och med år 1918 oavkortat använda studie- och
examensavgifterna, med skyldighet att till statsverket inlämna möjligen
uppkommet överskott, eller åtminstone att få förfoga över högst 21,000
kronor av studie- och examensavgifterna, likaledes från och med år 1918.

Beträffande elevavgifternas storlek upplystes i omförmälda ärende,
att de under år 1916 uppgått till 22,170 kronor; de närmast föregående
åren hade de utgjort i runt tal 20,000 kronor för år. I fråga om patientavgifterna
— det andra väsentliga bidraget från tandläkarinstitutets
sida för uppehållande av dess verksamhet — hade de år 1916 uppgått till
nära 21,000 kronor.

11

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 295.

Efter redogörelse för handlingarna i det ärende, som av vederbörande
departementschef avhandlades under meranämnda punkt 125, förklarade
sig departementschefen finna, att tandläkarinstitutets framlagda behov av
ökade penningmedel till dess förfogande särskilt under rådande förhållanden
icke kunde bestridas.

I fråga om sättet för beredande av erforderliga ökade medel fann
departementschefen det ligga nära till hands att ifrågasätta ökat bidrag
från Stockholms stad. Till stöd härför kunde ock departementschefen
åberopa ett av riksdagen i samband med godkännande av ny stat för tandläkarinstitutet
år 1910 gjort uttalande; han återger detta uttalande, som
återfinnes under punkt 7 i riksdagens skrivelse nr 8/1910.

Härefter yttrade dåvarande departementschefen:

Jag finner det sålunda framställda kravet på ökat bidrag från Stockholms stads
sida vara berättigat. Att staden under alla förhållanden bör deltaga i kostnaderna för
institutet minst med ett belopp, som motsvarar den beräknade kostnaden för materiell
vid behandlingen av medellösa sjuka, som äro bosatta inom staden, synes mig utan
vidare uppenbart. Rörande denna kostnad bar jag infordrat närmare uppgifter från
tandläkariustitutet. Från institutets sida bar svarats, att densamma icke kan uppgivas,
enär därför erforderliga anteckningar icke föras. 1 varje fall torde kostnaden överstiga
det belopp, som lämnas av Stockholms stad. Fullt fog förefinnes emellertid enligt
min uppfattning för att man ej begränsar sig till ett yrkande enbart på ersättning
för dylika kostnader. Den stora fördel, som genom den synnerligen billiga behandlingen
vid tandläkariustitutet står öppen för stadens invånare och som i icke ringa mån
torde nedbringa stadens kostnader för tillgodoseende av tandvården inom staden, gör,
att man med allt skäl kan ställa sina anspråk högre. Att nu definitivt fixera det belopp,
som bör begäras av Stockholms stad, torde icke vara lämpligt. Det vill dock
synas mig, som om det icke kan anses obilligt, om man fordrar ett ökat tillskott från
stadens sida av ungefär 3,500 kronor. Givetvis böra stadens myndigheter sättas i tillfälle
att uttala sig i ärendet och besluta i frågan. Underhandlingar om höjning av
stadens bidrag till institutet torde därför böra upptagas; och jag har för avsikt att
inom den närmaste tiden hemställa om vidtagande av härför erforderliga åtgärder.

Man skulle ju visserligen kuuna tänka sig, att ökandet av Stockholms stads anslag
gjordes till villkor för att ytterligare belopp av statsmedel ställdes till institutets
förfogande. Jag vill emellertid bestämt avråda från att slå in på denna väg- Skulle
Stockholms stad mot förmodan ställa sig avvisande mot att höja sitt bidrag till institutets
kostnader, bleve följden då den, att institutet icke finge större belopp till täckande
av sina utgifter än som nu står till institutets förfogande. Av den i ärendet
förebragta utredningen synes mig emellertid, såsom jag redan framhållit, ojävaktigt
framgå, att det nuvarande anslaget är otillräckligt och att ytterligare medel böra för
de närmaste åren ställas till institutets disposition. Därest Stockholms stad, såsom
man har all anledning att förvänta, beviljar förhöjning av det frän stadens sida till
institutet utgående anslaget, bör emellertid givetvis det ökade belopp av elevavgifter,
som institutet får till sitt förfogande, i motsvarande mån minskas.

Jag övergår nu till frågan, vilketdera av de utav tandläkarinstitutets lärarråd
ifrågasatta två alternativen för anskaffande av de för institutet erforderliga medlen

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

lämpligen bör väljas. I likhet med statskontoret finner jag det ej böra ifrågasättas,
att institutet får fritt förfoga över studie- och examensavgi {terna. Däremot anser jag
det vara synnerligen behövligt, att institutet beredes den förbättring i dess ekonomi,
som ett bifall till lärarrådets andra alternativ skulle innebära. Det äskade tillskottet
ur elevavgifterna torde dock, i avbidan på att prisen å tandläkarinstitutets olika förnödenheter
kunna sjunka samt på definitivt avgörande i fråga om ökande av Stockholms
stads anslag till institutet, för närvarande böra medgivas allenast för åren 1918
och 1919.

Riksdagen fann ej något att erinra mot Kungl. Maj:ts i enlighet med
departementschefens förslag gjorda framställning och anmälde förty, att
riksdagen beslutit att utöver det belopp av högst 14,000 kronor, som enligt
ett föregående beslut årligen finge ur elevavgifterna vid tandläkarinstitutet
utgå till hyra av lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens
uppvärmning och upplysning in. in. samt materiell, finge för enahanda
ändamål under vartdera av åren 1918 och 1919 av elevavgifterna
användas ett belopp av högst 7,000 kronor.

Redan innan riksdagen fattade sitt beslut men efter det statsutskottet
yttrat sig i frågan hade Kungl. Maj:t i skrivelse den 19 april 1918 anbefallt
överståthållarämbetet att från Stockholms stadsfullmäktige infordra och till
Kungl. Maj:t överlämna yttrande, huruvida staden vore villig att från och
med år 1920 bidraga till kostnaderna för tandläkarinstitutets verksamhet
med ett från 1,500 kronor till 5,000 kronor förhöjt årligt belopp.

Stadsfullmäktige hava numera i skrivelse den 3 november 1919 anmält,
att stadsfullmäktige sagda dag beslutit att från och med år 1920
förhöja sitt årsanslag till 5,000 kronor, under villkor att redogörelse för
anslagets användning årligen tillställes stadens hälsovårdsnämnd.

Stadsfullmäktiges omförmälda skrivelse har av överståthållarämbetet
med skrivelse den 20 november 1919 överlämnats till Kungl. Maj:t, därvid
ämbetet anmält, att besvär över stadsfullmäktiges beslut i ärendet icke
blivit i vederbörlig ordning anförda.

Med tillkännagivande av vad sålunda förelupit har Kungl. Maj:t den
12 december 1919 anbefallt universitetskanslern att efter vederbörandes
hörande till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående
det belopp av de vid tandläkarinstitutet inflytande elevavgifterna, som —
utöver det enligt riksdagens beslut ur nämnda avgifter till hyra av lokal
för poliklinik och laboratorium m. m. årligen utgående beloppet av högst
14,000 kronor — anses från och med år 1920 vara för enahanda ändamål
behövligt.

Efter anmodan att yttra sig i denna fråga har tandläkarinstitutets lärarråd
i skrivelse till karolinska institutets lärarkollegium anfört:

13

Kungl. Maj:ts Proposition AV 295.

Tandläkarinstitutet kar kunnat genomkämpa de gångna krigsåren och dyrtiden
utan att balans uppkommit och med anlitande av de medel, som bestämts för detsamma
och som influtit genom dess egen verksamhet jämte det anslag av 1,500 kronor,
som beviljats av Stockholms stad. Detta tämligen enastående förhållande har möjliggjorts
därigenom, att den allra största sparsamhet iakttagits samt att med behövliga
förbättringar och reparationer måst anstå. Det förslag till stat, som uppgjordes för år
1918, räknade med en inkomst av 45,100 kronor och en utgift av 43,400 kronor.
Bland inkomsterna räknades med 22,700 kronor studie- och examensavgifter samt
22,400 kronor från andra håll (patientavgifter, Stockholms stads bidrag, hyra från
odontologiska föreningen och dylikt). Verkliga inkomsten uppgick emellertid till
49,940 kronor, därav 22,970 kronor studie- och exameusavgifter.

Men även de beräknade utgifterna hava överskridits i ungefärligen samma proportion,
som beräkningen av inkomsterna för år 1918 överskridits, och utgjorde 48.883
kronor. Närmaste anledningen härtill var, att de tänkta omkostnaderna för förbrukningsartiklar,
värme, gas och elektricitet m. m. betydligt ökats.

I förslag till stat för år 1919 måste därför dessa poster höjas ganska väsentligt. På
den grund beräknades utgifterna till 49,500 kronor. Häremot svarade en beräknad
inkomst av 49,800 kronor.

Räkenskaperna för år 1919 äro icke sammanställda och avslutade, men en överslagsberäkning
såsom ledning för avgörande av det förslag till stat för tandläkarinstitutet
under år 1920, som skall inlämnas till lärarkollegiet före januari månads utgång, visar, att
ingen minskning i de större posternas utgiftssumma kan förväntas.

Då därtill kommer, att en vid tandläkarinstitutet anställd och av dess inflytande medel
avlönad kassörska måst tillerkännas sedvanliga dyrtidstillägg — alltså förevarande utgift
mer än fördubblats — och värden för den fastighet, där tandläkarinstitutet är inhyst, begärt
en ökning av hyran från 10,000 kronor till 14,000 kronor för år, är varje sannolikhet,
att utgifterna skola bli mindre under år 1920 än under år 1919, utesluten.

Visserligen har Stockholms stad från och med år 1920 höjt sitt bidrag från 1,500
kronor till 5,000 kronor; men nyss antydda poster med ökade omkostnader samt andra
såsom renhållning, tvätt m. m., vilka fortfarande visa tendens att stiga, göra knappast
troligt, att utgifterna för år 1920 komma att understiga cirka 55,000 kronor.

Häremot svara inkomster: Kronor.

Examens- och studieavgifter ..............................................................omkring 26,000: —

Patientavgifter m. m........................................................................... » 26.000: —

Stadens bidrag...................................................................................... 5,000: —

Hyra av odontologiska föreningen ..................................................... 600: —

Summa 57,600: —

Av inflytande studie- och examensavgifter har åt tandläkarinstitutet medgivits
att för åren 1918 och 1919 få använda högst 21,000 kronor.

Vad ovan anförts gör det otänkbart, att tandläkarinstitutet kan någorlunda tillfredsställande
uppehålla sin praktiska verksamhet utan lika stort bidrag av studieavgifterna
som de bägge sistförflutna åren. Snarare kommer en ökad summa att bliva behövlig,
och får lärarrådet på den grund hemställa, att tandläkarinstitutet under åren 1920
och 1921 måtte av inflytande studie- och examensavgifter årligen få använda högst
25,000 kronor till hyra av lokal för poliklinik och laboratorier, till lokalens uppvärmning
och belysning m. m. samt till materiell.

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

I lärarrådets hemställan har karolinska institutets lärarkollegium förenat
sig, och universitetskanslern har i skrivelse den 28 januari 1920
hemställt om Kungl. Maj:ts åtgärd i syfte att tandläkarinstitutet må berättigas
använda ifrågavarande avgifter på sätt lärarkollegiet tillstyrkt.

I anledning av vad i ärendet förekommit har statskontoret, vars yttrande
infordrats, i skrivelse den 4 februari 1920 hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte avlåta framställning till riksdagen i det syfte, som ovannämnda
myndigheter angivit, dock så att riksdagens medgivande till användande
av ökade medel ur elevavgifterna skulle äskas blott för åren 1920
och 1921.

Departe- Den höjning av Stockholms stads bidrag till uppehållande av tandlä ment.

c e en. karinstitutets verksamhet, som på ett föregående stadium av frågan om
elevavgifternas användande ansågs kunna förväntas, har nu blivit verklighet.
För närvarande synes emellertid ej med denna höjning av stadens
bidrag kunna förknippas den motsvarande minskning av elevavgifternas
tagande i anspråk, varpå man ansett sig kunna hoppas. Den föreliggande
utredningen går tvärtom ut på att tandläkarinstitutet nu bör tillerkännas
rätt att för sin verksamhet förfoga över ett ännu större tillskott ur
elevavgifterna — utöver det från och med år 1910 medgivna, 14,000 kronor
— än det, som enligt riksdagens beslut år 1918 utgått för åren 1918 och
1919; det kräves nu, att tillskottet skall sättas till 11,000 kronor.

De uppgjorda beräkningarna och de i ärendet nu lämnade meddelandena
giva ej otvetydigt vid handen, att ett ytterligare tillskott till just
nämnda belopp är oundgängligt. Då jag nu vill tillstyrka, att ett ytterligare
tillskott beredes, inskränker jag mig till att föreslå, att detsamma
sättes till 10,000 kronor. Lägre torde det emellertid ej böra sättas dels
för undvikande att institutet skall nödgas att, såsom skedde för åren 1915
—1917, gå utöver gränsen av det medgivna användandet av elevavgifterna,
dels ock ''för att om möjligt bereda institutet tillfälle till nyinköp av instrument
o. d. Behovet därav är i det föregående omnämnt och kvarstår,
enligt vad jag inhämtat av vederbörande.

Det är tydligt att, därest ett ökat tillskott ur elevavgifterna till uppehållande
av tandläkarinstitutets verksamhet medgives, endast en ringa del
av avgifterna torde komma att tjäna det från början avsedda syftet att i
någon mån täcka statsverkets kostnader för institutet. Orsaken härtill är
naturligen till stor del att söka i nuvarande extra ordinära förhållanden.
Ovissheten om huru länge dessa förhållanden komma att råda gör, att jag,
. lika med statskontoret, finner mig böra tillstyrka, att riksdagens medgivande
i fråga om det ökade tillskottet ur elevavgifterna utverkas endast
för åren 1920 och 1921.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295. 15

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,

att utöver det belopp av högst 14,000 kronor, som
enligt ett riksdagens föregående beslut årligen får ur
elevavgifterna vid tandläkarinstitutet utgå till hyra av
lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens uppvärmning
och belysning m. m. samt till materiell, må
för enahanda ändamål under vartdera av åren 1920 och
1921 av elevavgifterna användas ett belopp av högst
10,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.