Kungl. \laj:ts Proposition Nr 294.

1

Nr 294.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa;
given Stockholms slott den B mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

dels meddela riksdagen, att proposition i det i statsverkspropositionen
den 7 januari 1920, elfte huvudtiteln, upptagna ärendet angående
bidrag till pensionering av änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier m. m. ej kommer att avlåtas till den nu
samlade riksdagen;

dels ock i anslutning härtill föreslå riksdagen, att det under tionde
huvudtiteln i riksstaten för år 1920 upptagna anslaget: »Bidrag till pensionering
av änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m._m.», nu 157,276 kronor, må i riksstaten för år 1921
under elfte huvudtiteln uppföras med oförändrat belopp.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 249 höft. (Nr 294 - 295.) 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 294.

Statsbidrag
till lärarnas
rid elementarläroverken
nya
änke- och
pupillkassa
n. m.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Ma]:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:

Vid anmälan den 31 december 1919 av vissa på ecklesiastikdepartementets
föredragning ankommande frågor, som tillhörde regleringen av
riksstatens elfte huvudtitel för år 1921, hemställde jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående bidrag till
pensionering av änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedacroo-ier,
seminarier m. m., beräkna en ökning av det för ändamålet utgående
ordinarie anslaget, nu 157,276 kronor, med 20,000 kronor till 177,276
kronor. Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen. Jag anhåller
att nu få i detta ärende anföra följande.

Såsom vederlag för den rätt till nådår, som enligt prästerskapets privilegier
tillkom änkor och barn efter lärare vid elementarläroverk och
pedagogier, beviljades av 1877 års riksdag ett årligt anslag av 60,000
kronor till pensionering av änkor och barn efter lärare vid elementarläroverken,
pedagogierna och seminarierna, varjämte ett årligt belopp av

3

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 294.

5,000 kronor anvisades till bestridande av förvaltningskostnaderna för den
kassa, som under namn av lärarnas vid elementarläroverken änke- och
pupillkassa bildades för pensioneringens hsndhavande. Denna kassa, som
tillika -enligt samma riksdags beslut fick för sitt ändamål övertaga 1/i av
tillgångarna i stiftens emeritikassor med skyldighet att ansvara för motsvarande
del av de förbindelser, vari emeritikassorna häftade, kom alltså från
början av sin verksamhet år 1879 i åtnjutande av ett årsanslag av 65,000
kronor. Tid efter annan har anslaget sedermera undergått förhöjning till
följd av upptagande i kassan av nya delägargrupper eller ökat antal delägare
inom de kassan redan tillhörande grupperna. Vidare har såsom vederlag
för den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier
tillkom stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, av 1911
års riksdag beviljats en förhöjning av statsanslaget, som då utgjorde 115,965
kronor, med 26,889 kronor, varjämte förvaltningsbidraget höjdes med
1,700 kronor. För år 1912, då en ny kassa — lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa — trädde i verksamhet och övertog
den gamla kassans tillgångar och inkomster mot skyldighet att ansvara
för dess förbindelser, utgick alltså anslaget med 144,554 kronor. Även
därefter har till följd av nya delägares inträde i kassan anslaget höjts,
senast år 1918, och utgör nu 157,276 kronor, innefattande såväl pensioneringsbidraget
som bidraget till förvaltningskostnaden. Vid höjning av
statsbidraget till kassan i anledning av ökat antal delägare har statsbidragets
storlek för varje ny tjänst, som förenats med delaktighet i kassan, beräknats
så att det utgjorde skillnaden mellan familjepensionens och pensionsavgifternas
engångsvärden, beräknade enligt den erfarenhet, som vunnits
inom kassan.

Varje företagen höjning av statsbidragets summa har emellertid alltjämt
varit föremål för behandling av Kungl. Maj:t och riksdagen. Anslaget
har städse haft karaktär av bestämt anslag.

Genom beslut av 1918 års lagtima riksdag vidtogs en genomgripande
lönereglering för, bland andra, lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de tekniska
elementarskolorna; även beträffande viss personal hos folkskollärarnas pensionsinrättning
hade lönereglering ägt rum. Riksdagens beslut i berörda
hänseenden sträcker uppenbarligen sina verkningar jämväl till grunderna
för elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, i vilken bemälda tjänstemannakategorier
äro delaktiga.

I skrivelse den 21 september 1918 anförde direktionen över nämnda
kassa — under erinran om förenämnda riksdagsbeslut — att i anledning
härav en höjning av de för närvarande för dessa lärare stadgade belopp

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 294.

för delaktighet i kassan vore av behovet påkallad, samt att det i sammanhang
därmed ock borde tagas i övervägande, huruvida ej en ökning
av delaktighetsbeloppen borde vidtagas jämväl rörande vissa andra i kassan
upptagna delägargrupper. Direktionen hemställde, att Kungl. Maj:t
ville uppdraga åt direktionen att låta verkställa erforderlig utredning rörande
de med en höjning av delaktighetsbeloppen förbundna kostnaderna.

I anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 18 oktober 1918 direktionen
att med biträde av sakkunnig person verkställa den ifrågasatta
utredningen samt att därmed jämte förslag till erforderliga ändringar i
det för kassan gällande reglementet inkomma till Kungl. Maj:t. Denna
utredning uppdrog direktionen sedermera åt lektorn E. Göransson, vilken
den 19 februari 1919 överlämnade densamma till direktionen jämte förslag
till vissa ändringar i kassans reglemente.

Det av Göransson utarbetade och av direktionen i allt väsentligt godtagna
förslaget innebär, att statsbidraget till kassan skulle årligen uträknas
i visst förhållande till summan av delaktighetsbeloppen för de tjänster,
som vid årets början innehades av manliga delägare eller som då stodo
vakanta och kunde sökas av män, till följd varav anslaget borde få förslagsanslags
natur. Statsbidraget skulle enligt Göranssons förslag beräknas
efter 2,73 procent å delaktighetsbelopp, som icke överstiger 4,000
kronor, och efter 4,31 procent å högre delaktighetsbelopp, medan däremot
direktionen ansett en enhetlig beräkningsgrund vara att föredraga. Uti
intetdera av de båda förslagen har ifrågasatts särskilt förvaltningsbidrag,
utan detta torde vara inbegripet i det uträknade statsbidraget.

I ett den 29 januari 1920 avgivet utlåtande över berörda förslag har
statskontoret framhållit, att de föreslagna ändrade grunderna för statsbidraget
till kassan onekligen vore ägnade att medföra praktisk fördel, i
det att den särskilda utredning, som nu erfordrades för reglerande av
statsbidragets belopp genom, beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, skulle
bliva överflödig och statsbidraget automatiskt regleras efter förändrade
förhållanden såväl med avseende å antalet i kassan delaktiga tjänster som
beträffande delaktighetsbeloppen. En sådan omläggning, som innebure,
att statsbidragets belopp icke kunde på förhand till siffran fixeras, måste
— säger statskontoret — givetvis medföra, att det för ändamålet avsedda
anslaget i riksstaten icke längre kunde bibehållas såsom bestämt anslag
utan borde erhålla karaktär av förslagsanslag.

Emellertid ifrågasätter statskontoret, huruvida den närvarande tidpunkten
kunde anses vara lämplig för vidtagande av en dylik omläggning,
varigenom statsbidrag skulle beredas kassan efter viss procent av delaktighetsbeloppen
för flertalet av de till kassan hörande tjänsterna. Stats -

5

Kungl. Majits Proposition Nr 294.

kontoret erinrar, bland annat, därom, att förslag väckts om ändring i statens
ställning till familjepensioneringen för befattningshavare i statens
tjänst. Det förslag, som av de sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering avgivits, innefattande, bland annat, ett förstatligande
av de olika för pensionering av änkor och barn efter statens
tjänstinnehavare bildade kassorna samt åvägabringande av mera enhetliga
grunder för denna pensionering, vore ännu beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. Vidare erinrade statskontoret, hurusom ämbetsverket i utlåtande
den 21 juni 1919 angående bemälda sakkunnigas betänkande anfört,
bland annat, att, då den väckta tanken på en centralisering av familjepensionen
och ett förstatligande av denna gren av pensionsväsendet icke
syntes böra utan vidare alldeles släppas, denna fråga syntes böra upptagas
till fortsatt utredning i syfte att få klargjort, om ett förstatligande
av familjepensioneringen vore för vinnande av erforderlig likformighet av
verkligt behov påkallad, och i sådant fall under vilka villkor densamma
lämpligen kunde äga rum; och med hänsyn till angelägenheten av ett enhetligt
och likformigt ordnande av familjepensioneringen för statstjänarna
ifrågasatte statskontoret, att, sedan en plan utarbetats för statens öveidagande
av denna pensionering, överläggningar med representanter för de
olika änke- och pupillkassorna borde inledas till utrönande av på vilket
sätt och under vilka villkor ett förstatligande av denna pensionering kunde
äga rum, med iakttagande att staten komme att intaga samma ställning
till familjepensioneringen för samtliga statstjänare.

Med den uppfattning, som av statskontoret sålunda uttalats, och då
den ifrågasatta uppgörelsen rörande ett likformigt ordnande av statens
ställning till änke- och pupillkassorna måste bliva försvårad genom en
omläggning av grunderna för beräknande av statsbidraget till lärarnas vid
elementarläroverken nya änke- och pupillkassa på sätt nu föreslagits, anser
statskontoret, att åtgärd i detta syfte icke för närvarande borde vidtagas.

Det av direktionen efter verkställd utredning framlagda förslaget rorande
ändrade grunder för statsbidraget till ifrågavarande kassa synes mig
vara ägnat att medföra sådana avsevärda praktiska fördelar, att jag skulle
vara böjd att framlägga för riksdagen förslag i detta syfte, i all synnerhet
som härtill kommer, att förslaget i princip vunnit anslutning jämväl
från statskontorets sida. Jag måste emellertid vid frågans bedömande
ur en mera allmän synpunkt giva statskontoret rätt i den uppfattningen,
att en omläggning av dessa grunder skulle under nuvarande förhållanden verka
förryckande på det stora spörsmålet om ett förstatligande av familjepensioneringen
för statens befattningshavare i allmänhet, och ser jag mig vid så -

6

Kungl. Majds Proposition Nr 294.

dant förhållande nödsakad att avstå från min ursprungliga tanke att nu
hemställa om avlåtande av förslag i omskrivna ämne till riksdagen. Någon
ökning av statsbidraget till kassan på grund av föreslagna ändrade
grunder torde följaktligen icke nu böra ifrågasättas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

dels meddela riksdagen, att proposition i det i statsverkspropositionen
den 7 januari 1920, elfte huvudtiteln,
upptagna ärendet angående bidrag till pensionering av
änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi,
seminarier in. m. ej kommer att avlåtas till
den nu samlade riksdagen;

dels ock i anslutning härtill föreslå riksdagen, att
det under tionde huvudtiteln i riksstaten för år 1920
upptagna anslaget: »Bidrag till pensionering av änkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. m.», nu 157,276 kronor, må i riksstaten
för år 1921 under elfte huvudtiteln uppföras med
oförändrat belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.