Kungl. Maj.ts proposition Nr 27!).
1
Nr 279.
Kunyl. Maj.ts proposition till riksdagen angående beredande av kostnadsfri
ledighet åt vissa extra ordinarie befattningshavare
i tullverket; given Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,
att, räknat från och med år 1920, befrielse från tjänstgöringsskyldighet
med bibehållet arvode eller dagavlöning må åtnjutas av e. o. notarier å generaltullstyrelsens
kansli, e. o. kammarskrivare i generaltullstyrelsens byråer
och e. o. vaktmästare hos generaltullstyrelsen och dess avdelningar ävensom e. o.
tjänstemän av högre eller lägre grad vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning under femton dagar årligen, i den mån sådant
prövas kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång, under förutsättning
att vederbörande under hela närmast föregående kalenderår bestritt avlönad
tjänstgöring i tullverket, dock att den tid, varunder befrielse från tjänstgöringsskyldighet
åtnjutits på grund av sjukdom, militär tjänstgöring, offentligt
uppdrag eller — under "eu tid av sammanlagt en vecka — enskilda angelägenheters
ombesörjande icke skall räknas någon till last i och för erhållande
av ifrågavarande förmån.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott
tillhandahållas.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 285 höft- (Nr 279.)
I
2
Kungl. Maj.is proposition Nr 279.
Föreningen
av Sveriges
extra ordinarie
kammarskrivare.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans MajU
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1:1 mars 19.20.
När varan de:
Hans excellens herr statsministern Bbanting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palm sti ernå,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Notion,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för finansdepartemetet, statsrådet Thorsson anförde:
I en den 2 september 1916 dagtecknad, till Kung! Maj:t ställd skrift
liar verkställande utskottet inom föreningen av Sveriges extra ordinarie kammarskrivare
gjort framställning därom, att extra ordinarie kammarskrivare
vid tullverkets lokalförvaltning måtte, i den mån sådant prövades kunna ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, efter tre års effektiv tjänstgöring
komma i åtnjutande av femton dagars årlig ledighet med bibehållen avlöning.
Sökandena anföra, bland annat, hurusom inom tullverket de extra ordinarie
kammarskrivarna förr hade till uppgift att avhjälpa personalbristen vid
en årligen återkommande begränsad period av betydligt ökad arbetsmängd,
men att de numera hade att fylla det ständigt växande behovet av större
personal; numera vore det regeln, att de extra ordinarie kammarskrivarna
tjänstgjorde året om utan avbrott,
Till belysande av tjänstgöringsförhållandena under de senare åren för de
extra ordinarie kammarskrivarna vid tullverkets lokalförvaltning åberopa sökandena
eu del sifferuppgifter.
Kung}. Maj tfa proposition Nr 279. o
Sökandena framhålla att, när extratiden, såsom fallet vore i tullverket,
utsträcktes över åtta och flera år, det syntes obestridligt, att frånvaron
av kostnadsfri ledighet så småningom måste menligt inverka även på
en eljest god hälsa. Oavsett förhållandena under kristiden, vore ock de extra
ordinarie kammarskrivarnas tjänstgöring inom tullverket i regel av den trägna
och maktpåliggande natur, att de skäl, som i allmänhet kunde göras gällande
till förmån för i övrigt jämställda löntagares semester, ägde full tillämpning
på nämnda tjänstemän.
Det vore visserligen sökandena bekant, att de extra ordinarie inom
statens verk ditintills blott i begränsad utsträckning officiellt tillerkänts
semester, men det syntes dem dock självfallet, att de extra ordinarie
kammarskrivarna inom tullverket, vilka hade att emotse en extratid av minst
åtta eller nio år, icke kunde i berörda avseende fullt likställas med de extra
ordinarie tjänstemännen inom de verk, där extratiden vore endast fyra till
fem år.
Sökandena erinra slutligen om avlöningsbestämmelser i ämnet vid statens
järnvägar ävensom om vad i förevarande hänseende medgivits amanuenser å
generaltullstyrelsens byråer.
G-enom remiss den 9 september 1916 överlämnades förenämnda framställning
till 1915 års kommission för uppgörande av gemensamma avlöningsbestämmelser
för tjänstemännen vid statens järnvägar in. fl. verk, för att tagas
i övervägande vid fullgörande av kommissionens uppdrag.
Till samma kommission ingick centralstyrelsen för Sveriges tullmaunaförening
med en den 10 januari 1917 daterad framställning, att kommissionen
måtte framlägga förslag om femton dagars årlig semester för de extra
ordinarie tulltjänstemän av lägre grad, vilka vore i mera stadigvarande tjänstgöring
inkallade.
Under erinran om bestämmelser i ämnet vid statens järnvägar, framhölls,
att extra ordinarietiden för ifrågavarande tullpersonal i regel varierade
mellan tolv och femton år, samt att — även med bortseende frän krigstidsförhällandena
— det syntes som om allt större och större del av den permanenta
tjänstgöringen inom tullverket tenderade att överflyttas på extra
ordinarie befattningshavare.
Sedermera iugingo centralstyrelsen för föreningen av Sveriges e. o.
kammarskrivare och centralstyrelsen för Sveriges tullmannaförening till generaltullstyrelsen
med eu den 1 februari 1918 daterad framställning, vari
hemställdes om vidtagande av sådana åtgärder,
att e. o. kammarskrivare vid tullverkets lokalförvaltning och general -
Sveriges
tullmanna
förening.
Föreningen
av Sveriges
e. o. kammarskrivare
och
Sveriges tullmannaförening.
•i
Kungl. Majtts proposition Nr 279.
LVU års
i ullkommission.
tullstyrelsens byråer måtte, i (ten mån sådant prövades kunna ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, efter tre och åtta års sådan tjänstgöring, som
berättigade till avlöningsförhöjning, komma i åtnjutande av femton respektive
trettio dagars årlig ledighet med bibehållen avlöning, och
att e. o. tjänsteman av lägre grad vid tullverkets lokalförvaltning,
kust- och gränsbevakning samt generaltullstyrelsens byråer måtte med förenämnda
inskränkning efter två och fem års sådan tjänstgöring, som berättigade
till avlöningsförhöjning, komma i åtnjutande av femton respektive trettio dagars
årlig ledighet med bibehållen avlöning.
Sökandena framhålla, att inom tullverket minimiåldern för befordran till
ordinarie grad i regeln varit tio å tolv års anställning; och åberopas bestämmelserna
angående kostnadsfri ledighet vid statens järnvägar ävensom förhållandet
med amanuenserna vid generaltullstyrelsens byråer.
Generaltullstyrelsen beslöt den 3 april 1919 att överlämna sistnämnda
framställning till 1914 års tullkommission.
Efter 1915 års kommissions upplösning blevo, enligt Kung!. Maj:ts
beslut den 15 november 1918, jämväl de båda i det föregående först omförmälda
två framställningarna överlämnade till 1914 års tullkommission för att
tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag.
1914 års tullkommission, som funnit den fråga, som avses i förenämnda
tre skrifter, böra göras till föremål för särskild framställning till Kungl. Maj:t,
har i skrivelse den 3 april 1919 anfört, att behovet av någon årlig semester
för de befattningshavare, varom nu vore fråga, syntes kommissionen tillfullo
styrkt genom de skäl, som anförts till stöd för petitionerna. Annan begränsning
för semesterrättens åtnjutande syntes ej böra stadgas än att vederbörandes
tjänstgöring skulle hava varit av mera stadigvarande beskaffenhet.
Härmed vunnes överensstämmelse med vad som enligt kungörelsen den
11 juni 1915 angående ändrad lydelse av § 15 i tullverkets avlöningsreglemente
gällde i fråga om viss sjukhjälps erhållande. Semestertidens längd
syntes lämpligen kunna för e. o. tjänstemän av såväl högre som lägre grad
sättas till femton dagar.
Under åberopande av vad sålunda anförts har 1914 års tullkommission
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte meddela föreskrift därom, att e. o. tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning ävensom
inom generaltullstyrelsens kansli och byråer skulle, i den mån sådant prövades
kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång, komma i åtnjutande
av femton dagars årlig semester, dock under förutsättning att vederbörandes
tjänstgöring varit av mera stadigvarande beskaffenhet,
Kungl. Maj:tf; proposition Nr 279.
I ett den 24 april 1019 avgivet utlåtande förklarade generaltullstyrelsen
sig icke liava något att erinra mot meddelande av sådan föreskrift, som av
1914 års tullkommission ifrågasatts, men med avsseende å de för tullverket
i vissa fall säregna tjänstgöringsförhållanden, hemställde styrelsen, i händelse
av bifall till kommissionens framställning, om bemyndigande för styrelsen att
utfärda närmare föreskrifter om vad med stadigvarande tjänstgöring i och
för rätt till semester i varje fall skulle avses.
Genom remiss den 19 juni 1919 anbefalldes generaltullstyrelsen dels att
verkställa utredning om de kostnader, som ett medgivande åt e. o. befattningshavare
i tullverket av semesterförmån, på sätt av 1914 års tullkommission
ifrågasatts, kunde antagas komma att medföra, dels att avgiva förslag
till erforderliga bestämmelser i ämnet.
1 utlåtande den 21 augusti 1919 har generaltullstyrelsen anfört följande:
»Till en början tillåter sig styrelsen då erinra, att för närvarande e. o. tjänsteman i
tullverket vid antagningen icke tillförsäkras permanent d. v. s. hela året omfattande
tjänstgöring och på grund därav ej heller en för året på förhand bestämd avlöning.
1 vederbörlig tur, beräknad efter tjänsteåldern, inkallas den e. o. tulltjänstemannen
i tjänstgöring endast vid sådana tillfällen, då behov av personalförstärkning föreligger
antingen på grund av trafikens omfattning eller ledighet av en eller annan
anledning för ordinarie tjänsteman, och erhåller han för sålunda bestridd tjänstgöring
dagavlöning, vilken utbetalas å sista helgfria dagen i varje månad med ett
belopp, uppkommet genom multiplicering av det i varje fall fastställda dagarvodesbeloppet
och antalet tjänstgöringsdagar. Då behovet av extra arbetskraft vid
olika tullplatser och under olika årstider växlar högst betydligt följer därav, att vederbörandes
utsikter för erhållande av tjänstgöring i många fall icke ens för den allra
närmaste framtiden kunna på förhand med säkerhet bestämmas. Vid ett mycket
stort antal tullplatser, framför allt vid sådana, där seglation pågår under hela året,
har behovet av extra arbetskraft visat sig vara konstant, och därigenom har även
tjänstgöringen för det stora flertalet där anställda e. o. tulltjänstemän kommit att
sträcka sig över hela året. För en del e. o. tjänsteniän åter, som antingen tjänstgöra
vid tullplatser, där seglation pågår under endast en del av året, såsom exempelvis är
fallet vid de norrländska tullpiatserna, eller äro anställda vid kustbevakningen i rikets
nordligare delar, där tjänstgöringen med tulljakterna aybrytes av den inträdande vintern,
omfattar tjänstgöringen nästan undantagslöst aldrig mer än viss del av året.
Styrelsen har låtit verkställa en undersökning angående samtliga e. o. tulltjänstemäns
mot ersättning av tullmedel bestridda tjänstgöring under år 1918, av vilken
framgår,
beträffande den kos styrelsen anställda personal,
att under hela året tjänstgjort å styrelsens kansli fyra e. o. notarier, å styrelsens
kameral byrå nio e. o. kammarskrivare, å styrelsens revisionsbyrå eu e. o. kammarskrivare
och hos styrelsen och dess avdelningar tio e. o. vaktmästare samt
att under mindre del än hela året tjänstgjort å styrelsens kansli fem e. o. notarier.
Vid tullverkets lokalförvältning samt kust- och gränsbevakning anställda personals
tjänstgöring under samma år framgår av nedanstående tabell:
Generaltullstyrelsens
utlåtande
den 24 april
1919.
Generaltullstyrelsen»
utlåtande
den 21 augusti
1919.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 279.
B
Tjänstgöring under är 1918. |
|||
Befattningshavare. |
Under hela |
Över 6 |
Mindre än ti |
E. o. kammarskrivare.............................;.................. |
217 |
20 |
22 |
E. o. vaktmästare vid tullplats, där vaktmästare av |
273 |
72 |
34 |
E. o. vaktmästare vid tullplats, där vaktmästare av |
«, |
58 |
49 |
E. o. vaktmästare vid tullplats, där vaktmästare av |
4 |
10 |
19 |
E. o. gränsridare ..........................................:........... |
45 |
8 |
20 |
E. o. kustroddare...................................................... |
9 |
20 |
28 1 |
Av den verkställda undersökningen framgår, att ett betydligt antal e. o. tulltjänstemän
icke bestritt avlönad tjänstgöring under hela året 1918. Den av dessa
personer bestridda tjänstgöringen måste emellertid i regel anses vara av stadigvarande
beskaffenhet, enär tjänstgöring för det allra största flertalet av ifrågavarande tjänstemän
återkommer år efter år i ungefär samma omfattning och det ytterst icke berott på
dessa tjänstemän själva, som i de allra flesta fall på grund av anspråken från tullverket
å deras arbetskraft i allmänhet icke kunna ägna sig åt annan verksamhet, att
avlönad tjänstgöring i tullverket icke kunnat under hela året erhållas. Då semester
måste anses utgöra en vilotid i ett sammanhängande längre arbete och rätt till semester
således bör tillkomma endast de personer, som fullgöra dylikt arbete, lärer enligt styrelsens
mening sådan förmån icke böra medgivas de e. o. tulltjänstemän, vilkas tjänstgöring
icke sträcker sig över hela kalenderåret. I sådant avseende torde likväl icke
böra räknas vederbörande till last den tid, varunder någon icke tjänstgjort i tullverket
på grund av sjukdom, militär tjänstgöring eller offentligt uppdrag. Icke heller synes
en kortare tids ledighet, exempelvis en månad, för egna angelägenheters ombesörjande
böra utgöra hinder för nu ifrågasatt förmån.
Under förutsättning att semester under innevarande år tillerkänts samtliga de
e. o. tjänstemän, som mot ersättning tjänstgjort under hela året 1918, att i varje semesterledigs
ställe beordrats till tjänstgöring eu tjänsteman av samma grad som den
lediga samt att varje dylik ställföreträdare tagits från personer, som inom varje grupp
åtnjuta lägsta dagavlöning, skulle kostnaderna för semester åt ifrågavarande personal
hava uppgått, vad hos styrelsen anställd personal beträffar, till 1,798 kronor och, vad
övrig personal angår, till 47,805 kronor eller i runt tal till cirka 50,000 kronor. Med
hänsyn till att, därest styrelsens förslag att ledighet för sjukdom, enskilda angelägenheters
ombesörjande, militär tjänstgöring eller offentligt uppdrag icke skulle utgöra
hinder för semesterrätt, vinner beaktande, ett ytterligare antal e. o. tulltjänsteman
skulle ägt under innevarande år åtnjuta semester, torde kostnaden ökas med ett eller
annat tusental kronor. Å andra sidan lärer man kunna räkna med att i många fall
ställföreträdare att inkalla i de lediges ställe icke finnas att tillgå, eller, därest semestern
beviljas å tider, då trafiken är mindre livlig, att ställföreträdare icke behöva inkallas.
Sistnämnda omständigheter äro givetvis ägnade att nedbringa kostnaden för tullverket,
Med hänsyn till de ovan anförda,för tullverket egenartade tjänstgöringsförhållandena kan
Kungl. Maj:t,9 proposition Nr 270. 7
en bestämd kostnadssumma icke på förhand exakt uppgivas, men torde det ovan angivna
beloppet av 50,000 kronor någorlunda motsvara den verkliga kostnaden.
På grund av vad styrelsen sålunda anfört, får styrelsen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes förklara, att, räknat från och med år 1920, befrielse
från tjänstgöringsskyldighet med bibehållet arvode eller dagavlöning må åtnjutas
av e. o. notarier å styrelsens kansli, e. o. kammarskrivare i styrelsens byråer
och e. o. vaktmästare hos styrelsen och dess avdelningar ävensom e. o. tjänstemän av
högre eller lägre grad vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
under femton dagar årligen, i den mån sådant prövas kunna ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, under förutsättning att vederbörande under hela närmast föregående
år bestritt avlönad tjänstgöring i tullverket, dock att den tid, varunder befrielse
från tjänstgöringsskyldighet åtnjutits på grund av sjukdom, militär tjänstgöring,
''offentligt uppdrag eller — under en tid av sammanlagt en månad — enskilda angelägenheters
ombesörjande icke skall räknas någon till last i och för erhållande av nu
medgiven förmån.»
Efter erhållen remiss har statskontoret den 31 december 1919 avgivit statsutlåtande
i ärendet. kontoret.
Under förklarande att statskontoret funne billigt, att semester bereddes
vissa av de till tjänstgöring vid generaltullstyrelsen och i tullverket inkallade
extra ordinarie tjänstemän, och att statskontoret icke hade något att
erinra mot de villkor, under vilka enligt generaltullstyrelsens förslag semester
skulle få åtnjutas av dessa extra ordinarie tjänstemän, har statskontoret
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vid framläggande för riksdagen av tullverkets
anslagsbehov föreslå höjning i det i tullverkets stat uppförda, för
närvarande till 750,000 kronor bestämda förslagsanslaget till vikariatsersättning,
extra biträden, flyttningshjälp, m. m. med det belopp, som kunde
varda erforderligt för beredande åt tullverkets extra ordinarie tjänstemän av
semester på sätt generaltullstyrelsen föreslagit.
Löneregleringskommittén har den 5 innevarande mars avgivit infordrat Löne
mlåtande
och därvid anfört. reglerings•
Kommitén.
»Vad generaltullstyrelsen i sitt utlåtande den 21 augusti 1919 hemställt i ärendet
anser löneregleringskommittén ej böra föranleda annan erinran från kommittén än
att, om överhuvudtaget, såsom generaltullstyrelsen tänkt sig, åtnjuten befrielse från
tjänstgöringsskyldighet under viss sammanlagd tid för enskilda angelägenheters ombesörjande
icke skall räknas någon till last i och för erhållande av kostnadsfri ledighet
under föreslagen tid, befrielsen från tjänstgöringsskyldighet av nämnda anledning
bör hava omfattat allenast några få dagar, sammanlagt, förslagsvis, en vecka.
Beträffande vad statskontoret i sitt utlåtande den 31 december 1919 hemställt,
finner kommittén sig böra erinra, att å utgiftsstater för tullverket att tillämpas under
år 1920 äro uppförda under A. avlönings staten ej blott å avdelningen II lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen till vikariatsersättning, extra biträden, flyttningshjälp
m. in. ett förslagsanslag å 750,000 kronor, utan ock å avdelningen / geni''-
Departe
ments
cliefen.
8 Kungl. May.ts proposition Nr 279.
raltullstyrelsen ett förslagsanslag å 125,000 kronor till vikariatsersättning samt arvoden
och flitpenningar åt extra biträden ävensom till renskrivningskostnad. Enahanda är
förhållandet i det vid statsverkspropositionen till 1920 års riksdag (sjunde huvudtiteln)
fogade förslag till utgiftsstater för tullverket att tillämpas under år 1921.
I händelse av huvudsakligt bifall till general tullstyrelsens föreliggande hemställan
torde alltså utgifter för ifrågavarande ändamål komma att utgå under bägge nämnda
anslagstitlar.»
På framställning av generaltullstyrelsen har Kung! Maj:t den 21 maj
1915 bemyndigat generaltullstyrelsen, att, där så lämpligen kan ske, meddela
amanuens med fast arvode ledighet under högst tre veckor om året utan
skyldighet för honom att därunder avstå någon del av amanuensarvodet.
Det synes mig billigt, att semesterförmån jämväl beredes nu ifrågavarande
e. o. tulltjänstemän, nämligen e. o. notarier å generaltullstyrelsens kansli,
e. o. kammarskrivare i styrelsens byråer och e. o. vaktmästare hos st}rrelsen
och dess avdelningar ävensom e. o. tjänstemän av högre eller lägre
grad vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning; ochlinner
jag mig kunna i huvudsak biträda generaltullstyrelsens förslag i ämnet. Dock
anser jag, i likhet med löneregleringskommittén, att, därest e. o. tulltjänsteman
under näst föregående kalenderår åtnjutit tjänstledighet för enskilda angelägenheters
vårdande, dylik ledighet, för att densamma icke skall räknas vederbörande
till last, allenast må hava omfattat en tid av sammanlagt en vecka.
Enligt vad generaltullstyrelsen approximativt beräknat, skulle de kostnader,
som ett medgivande av semesterförmån åt nu avsedda e. o. befattningshavare
i tullverket skulle komma att medföra, uppgå till, beträffande
hos styrelsen anställd personal, 1,793 kronor och beträffande övrig personal,
47,805 kronor. De för ändamålet erforderliga beloppen torde få utgå från
respektive å tullverkets stater uppförda förslagsanslag till vikariatsersättning
in. in. Med hänsyn till de relativt låga belopp, varom här är fråga, lärer
någon framställning hos riksdagen om höjning av nämnda anslag för närvarande
ej vara av behovet påkallad.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kung!
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att, räknat från och med år 1920, befrielse från tjänstgöringsskyldighet
med bibehållet arvode eller dagavlöning
må åtnjutas av e. o. notarier å generaltullstyrelsens kansli,
e. o. kammarskrivare i generaltullstyrelsens byråer
och e. o. vaktmästare hos generaltullstyrelsen och dess
avdelningar ävensom e. o. tjänstemän av högre eller lägre
grad vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gräns
-
!)
Kungl. Maj.ts proposition Nr 279.
bevakning under femton dagar årligen, i den mån sådant
prövas kunna ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, under förutsättning att vederbörande under hela närmast
föregående kalenderår bestritt avlönad tjänstgöring i
tullverket, dock att den tid, varunder befrielse från tjänstgöringsskyldighet
åtnjutits på grund av sjukdom, militär
tjänstgöring, offentligt uppdrag eller — under en tid av
sammanlagt en vecka — enskilda angelägenheters ombesörjande
icke skall räknas någon till last i och för erhållande
av ifrågavarande förmån.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
bil. litt. . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Hellenins.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 235 käft. (Nr 279.)
2