Kung!. Maj:ts ''proposition Nr 268.

1

Nr 268.

Knnffl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av § 18 mom. 1 i förordningen den 9
juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor: given
Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning
om ändrad lydelse av § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 med
tulltaxa för inkommande varor.

Den till ärendet börande handling skall tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

liilutny till riksdagens protokoll 1920. 1 sond. 225 höft. (Nr 268—269.)

2

Kung1. Maj:ts proposition Nr 268.

F ö p s 1 a g

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 (nr SO)
med tulltaxa för inkommande varor.

Härigenom förordnas, att § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor skall i nedan angiven del erhålla följande
ändrade lydelse:

Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt råämne
inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis av tullmedlen:

för 1 kilogram kaffe, bränt eller rostat, icke malet.............................. 14,4 öre

» 1 » risstärkelse av vanlig vattenhalt (13 procent)............ 7 »

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1920 och gäller till och
med den 31 maj 1922.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 268.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 12 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

I utlåtande den 12 maj 1919 över det av särskilda sakkunniga avgivna
förslaget angående spannmålsregleringens avveckling, vari förordats införandet
av glidande tullsatser för vissa slag av spannmål, har generaltullstyrelsen
anfört, bland annat, att viss av styrelsen i utlåtandet föreslagen förändring
med avseende å nyssnämnda tullsatser påkallade omredigering av mom. 1
i § 13 av tulltaxeförordningen, i vad momentet avsåge rätt till dråback
för bröd, i sammanhang varmed styrelsen uttalat, att sagda omredigering
syntes kunna ske sålunda, att bestämmelserna för bröd i nämnda moment
helt uteslötes.

I skrivelse den 21 augusti 1919, nr 3, vari riksdagen anmält sitt beslut
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 2 augusti 1919, nr 2, angående
glidande tullsatser för vissa slag av spannmål in. m., har riksdagen,

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 268.

Generaltull styrelsen.

under hänvisning till generaltullstyrelsens nyss oraförmälda uttalande, anfört,
att det kunde ifrågasättas, om icke eu närmare utredning i det ämne, berörda
uttalande avser, jämväl borde omfatta frågan, huruvida och i så fall under
vilken form den i förenärnnda moment medgivna rätt till dråback för makaroner
eller vermiceller av malet eller krossat vete borde bibehållas.

Sedan Kung! Maj:t den 21 augusti 1919 utfärdat förordning angående
glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. (nr 567), har Kungl.
Maj:t den 26 september 1919 anbefallt generaltullstyrelsen att till Kungi.
Maj:t inkomma med yttrande och förslag i fråga om de ändringar i gällande
bestämmelser om rätt till dråback, som därvid borde föranledas.

I skrivelse den 21 februari 1920 har nu generaltullstyrelsen avgivit det
begärda yttrandet och därvid anfört följande:

»Såsom i styrelsens ovan åberopade utlåtande framhållits, har ifrågavarande rätt
till dråback för bröd endast sällan och i ringa utsträckning utnyttjats. Under åren
1909—1914 hava sålunda, enligt hos styrelsen verkställda uträkningar, i allt till
tre personer vid sammanlagt tio tillfällen utbetalats tillhopa 1,169 kronor 70 öre såsom
dråbacksbelopp för bröd. Dråbacksbeloppet, för år räknat, var under angivna sexårsperiod
lägst år 1909 och högst år 1911.

För makaroner eller vermiceller av malet eller krossat vete tillkom dråbaeksrätt
genom tulltaxeförordningen den 4 juli 1910, som var ämnad att träda i kraft den 1
december 1911 men dessförinnan ersattes med den nu gällande, som tillämpas från
och med sistnämnda dag. Såsom dråback för makaroner eller vermiceller av angiven
beskaffenhet hava, enligt hos Generaltullstyrelsen verkställda uträkningar, utbetalats i
allt, under år 1912 sammanlagt 774 kronor 14 öre, under år 1918 sammanlagt 1,679
kronor 92 öre och under år 1914 i endast en post 811 kronor 68 öre. Av sistnämnda
dråbaeksrätt har under nyss uppgivna år uteslutande aktiebolaget Stockholms maccaronifabrik
i Sundbyberg begagnat sig.

Efter år 1914 har utbetalning av dråback för bröd, makaroner eller vermiceller
icke förekommit,

Hos cheferna dels för kommanditbolaget Spis- &-knäokebrödsfabriken Kronan i
Sundbyberg, vilket under år 1914 erhållit dråback för bröd med 106 kronor 2 öre,
dels för aktiebolaget Stockholms maccaronifabrik hava under hand gjorts förfrågningar
om deras uppfattning rörande möjligheten att inom deras respektive verksamhetsgrenar
utnyttja en restitutionsrätt, som vore grundad enbart på medgivande enligt § 13
mom. 5 tulltaxeförordningen, i sammanhang varmed uppgift i allmänna drag lämnats
angående de villkor, som kunde tänkas bliva förbundna med eu restitutionsrätt enligt
denna typ.

Den förstnämnde svarade, att enligt hans förmenande det endast vore i sällsynta
undantagsfall, som restitutionsrätt vid utförsel av bröd kunde av brödfabrikanter utnyttjas
vare sig enligt dråbacksystemet eller enligt systemet med särskilt medgivande;
och antoge han, att för det bolag han representerade frågan om tullrestitution ej skulle
bliva aktuell åtminstone under de närmaste åren. Den sistnämnde meddelade, att enligt
hans uppfattning de fordringar, som kunde komma att uppställas för ett med -

Kanyl. Majds proposition Nr 268. 5

givande av restitution srätt enligt § 13 inom. 5 tulltaxefordningen vid utförsel av makaroner,
skulle kunna uppfyllas av aktiebolaget Stockholms maccaronifabrik.

Under åberopande av de skäl, som av Generaltullstyrelsen anförts i förenämnda
utlåtande, och som enligt vad av ovanstående lärer framgå, äga giltighet jämväl beträffande
dråbacksrätten för makaroner eller vermiceller, finner sig styrelsen böra ej
mindre ånyo upptaga och förorda det i utlåtandet framförda förslaget om uteslutande
ur § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen av bestämmelserna angående dråback för bröd
än även utsträcka förslaget att omfatta jämväl bestämmelserna i samma moment angående
makaroner eller vermiceller.

Det sålunda föreslagna upphävandet av ifrågavarande restitutionsrätt torde enligt
styrelsens förmenande böra så mycket mindre möta betänkligheter som den Kungl.
Maj:t enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen tillkommande befogenheten att för införda
tullpliktiga, här i landet förädlade varor i allmänhet bevilja rätt till tullrestitution
och fastställa villkor därför omfattar — såsom i sistberörda författningsrum för
närvarande är uttryckligen stadgat — jämväl nu ifrågakomna varor och, enligt vad
styrelsen förutsätter, kommer att beträffande dessa varor kvarstå oförändrad utan hinder
av införandet av glidande tullsatser för vissa slag av spannmål».

Enligt vad styrelsen vidare anfört, förutsatte styrelsen, att ifrågavarande
förändring i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen erhölle liknande begränsningav
giltighetstiden till och med den 31 maj 1922, som bestämts beträffande
Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 augusti 1919 (nr 568) angående vissa ändringar
i tulltaxeförordningen. Med hänsyn härtill ansåge styrelsen sig emellertid
böra fästa uppmärksamheten därå, att, därest nuvarande bestämmelser
rörande dråback för bröd, makaroner och vermiceller efter den 31 maj 1922
åter skulle oförändrade träda i kraft, detta under vissa förutsättningar skulle
kunna leda till förlust för statsverket, om icke inskränkande bestämmelser
utfärdades med avseende å restitutionsbeloppets förhållande till tullsatsen.
Detsamma gällde bestämmelserna i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen.

1 samband med införande av s. k. glidande tullsatser för vissa slag av
spannmål beslöto Kungl. Maj:t och riksdagen föregående år en sådan ändringav
§ 13 mom. 3 i tulltaxeförordningen, att restitution av tull vid utförsel av
mjöl, som framställts av importerad råg eller vete, icke må tillgodonjutas
efter högre belopp än som motsvarar den lägsta tullsats, vilken varit gällande
under de näst före varans utförsel förflutna sex månaderna. Härigenom ville
man undvika den förlust, som eljest skulle drabba statsverket vid utförsel
av mjöl framställt av spannmål med lägre tullsats än den, som vid utförseltillfället
skulle beräknats för det restitutionsberättigade mjölpartiet.

Det nu föreliggande förslaget avser att förebygga på motsvarande sätt
uppkommande förluster, som med nuvarande bestämmelser eljest skulle kunna
drabba statsverket vid utförsel av bröd och makaroner in. m., sedan glid
tullarna införts. Den lösning av detta spörsmål, som förslaget innebär, med -

Deparlc menis cltefcn -

6

Kungl. Maj:tv proposition Nr 268.

för visserligen, att all rätt till dråback för bröd samt makaroner och vermiceller
av malet eller krossat vete upphör, men i betraktande av den synnerligen
obetydliga roll, som denna rätt synes spela i praktiken, och med hänsyn till
svårigheten att med bibehållande av sagda rätt åstadkomma en fullt tillfredsställande
lösning av frågan, anser jag mig böra förorda förslaget.

Vad beträffar den av generaltullstyrelsen berörda frågan om restitution
av tull vid utförsel av mjöl, bröd och vermiceller efter den 31 maj 1922,
då de redan antagna och de nu föreslagna bestämmelserna om inskränkning
i restitutionsrätten skulle upphöra, torde densamma icke i detta sammanhang
böra föranleda någon annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att tull- och traktatkommitténs
uppmärksamhet fästes å de av generaltullstyrelsen antydda förhållanden,
vilket lämpligen torde böra ske genom utdrag av detta protokoll.

Departementschefen uppläste härefter ett inom departementet uppgjort
förslag till förordning om ändrad lydelse av § 13 mom. 1 i förordningen den
9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor samt hemställde, att Kungl.
Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att antaga sagda förslag,
dels ock förordna, att utdrag av detta protokoll skulle
tillställas tull- och traktatkommittén för kännedom.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bil. ... vid detta protokoll
utvisar.

Vid protokollet:
Nils Hellenius.