Kungi. Maj.ts proposition Nr 265.
1
Nr 265.
#
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillågg åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer m. m.;
given Stockholms slott den 5 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
iinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen, att
dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillågg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer,
dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg under år
1920 åt de i ovannämnda författnings förslag åsyftade pensionärer m. fl.
å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa ett belopp av.......................................................... kronor 12,300,000,
dels ock förklara, att under år 1921 tills vidare och intill dess
definitivt beslut fattats rörande de medel, av vilka under nämnda år
kostnaderna för dyrtidstillägg åt ovan omförmälda pensionärer m. fl.
skola bestridas, desamma skola utgå av de medel, vilka för beredande
av dyrtidstillägg under år 1921 kunna varda å riksstaten för sagda
år särskilt avsatta.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 222 käft. (Nr 265.)
I
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
Förslag
till
Kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer.
Härigenom förordnas som följer:
§ I
F.
d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och
marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder
icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller därmed
jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran bestämts
eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga med
här nedan angivna begränsningar uppbära dyrtidstillägg till pensionen
eller understödet.
§ 2.
Dyrtidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som fastställts
för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.
§ 3.
Dyrtidstillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger
125 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.
3
Kungl. Maj.ts proposition Nr 265.
Överstiger pensionen eller understödet 125 kronor för kvartal, utgår
dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 125 kronor för kvartal,
på sätt nyss sagts samt för den överskjutande delen efter ett procenttal,
som motsvarar hälften av grundtalet.
§ 4-
För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,
som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda
belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av dyrtidstillägget.
Åtnjuter pensionär dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens
tjänst eller äger han såsom innehavare av lärarbefattning vid annan
läroanstalt än ''statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel, skall dyrtidstillägg
enligt denna kungörelse till honom utgå allenast efter ett procenttal,
som motsvarar hälften av grundtalet; därest emellertid beloppet
av den aAdöning eller den del av avlöningen, varå dyrtidstillägg tillgodokommer
honom såsom befattningshavare i statens tjänst eller såsom
Färare vid sådan läroanstalt, som nyss är nämnd, understiger 500 kronor
för år, må han åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna kungörelse efter
ett procenttal, motsvarande grundtalet, dock högst å det belopp, varmed
berörda avlöning eller del av avlöningen understiger 500 kronor för ar.
Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst eller
såsom lärare vid sådan läroanstalt, som ovan sägs, och dyrtidstillägg å
pension eller understöd må dock icke beräknas å sammanlagt högre
belopp än 1,250 kronor för månad.
§ 5-
Dyrtidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens
tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:
l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
;
2:o) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre lolkskolor
eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,
f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,
f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade
övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier,
vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks
skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting eller
städer inrättade skyddshem ävensom f''. d. veterinärer, sjuksköterskor
och barnmorskor samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
berättigade till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.;
3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt
lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig
under förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst; samt
4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits
av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;
5:o) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,
vilka antingen av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt de
i kungörelsen den 31 december i917 (nr 965) angående tilläggspensioner
åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna angivna
grunder, eller jämlikt samma kungörelse skulle varit berättigade till tilläggspension,
därest ej den reglementsenliga pensionen uppgått till eller
överstigit det i kungörelsen stadgade maximibeloppet för totalpensionen;
6:o) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,
skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma, folkhögskolor
och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka
äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt
7:o) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas
pensionering bidrag lämnas av statsmedel;
och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:oj, a
den utgående avlöningen, i de i 2:o), 4:o) och 6:o) omförmälda fallen
å pensionen eller understödet, i fall, som angives i 3: o), å ersättningens
belopp samt i de i 5:o) avsedda fall å summan av de belopp, som utgå
från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel,
där sådan tilläggspension förekommer, varemot i fråga om de
under 7:o) omförmälda befattningshavare dyrtidstillägget väl beräknas
å hela pensionsbeloppet, med inberäknande av det belopp, som i förekommande
fall utgår av landsting eller stad, men utgår allenast med
vad som av hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den
av statsmedel utgående del av pensionen.
§ 6''
I ill 1. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med pension
av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pension, som
utgår till sådan t. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan
innan den övertagits av staten.
§ 7.
Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan honom tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår
hans rätt härutinnan till stärbhuset.
Dyrtidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pension
eller understöd får uppbäras.
§ 8-
Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.
§ 9.
Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1920.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
Utdrag av protokollet över finansärenden., hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PetrÉN.
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande.
Sedan Kungl. Maj:t den 30 nästlidna januari beslutat att för riksdagen
framlägga proposition i fråga om beredande av fortsatta dyrtidsbidrag
åt befattningshavare i statens tjänst, ber jag att nu för Kungl.
Maj:t få anmäla frågan om dylika bidrag åt före detta befattningshavare
i statens tjänst och vissa med dem jämställda pensionärer.
Beträffande de åtgärder, som tidigare vidtagits för beredande av
dyrtidsbidrag åt här ifrågavarande pensionärer, torde jag i detta sammanhang
kunna inskränka mig till en erinran om, att jämväl dessa
dyrtidsbidrag föregående år omlades till systemet med glidande skala.
Kung!.■ Maj:ts proposition Nr 265. 7
Den x ämnet utfärdade kungörelsen av den 19 juni 1919 (nr 347)
innehöll följande allmänna grunder för dyrtidstilläggets utgående:
§ 1.
Före detta befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän
och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
därunder icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller därmed
jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran
bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga med
här nedan angivna begränsningar uppbära dyrtidstillägg till pensionen
eller understödet.
§ 2.
Dyrtidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som fastställts
för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under vilket
Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.
§ 3.
Dyrtidstillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger
125 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar
grund talet.
Överstiger pensionen eller understödet 125 kronor för kvartal, utgår
dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 125 kronor för kvartal,
på sätt nyss sagts samt för den del, som överstiger 125 kronor men
icke 575 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar en
tredjedel av grundtalet. Å den del av pension eller understöd, som
överstiger 575 kronor för kvartal, utgår icke dyrtidstillägg.
§ 4-
För den, som från mera än ett båll åtnjuter pension eller understöd,
som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda
belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av dyrtidstill%get.
. . . . , ■ , • •
Åtnjuter pensionär dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens
tjänst, äger lian uppbära dyrtidstillägg enligt denna kungörelse allenast
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
efter ett procenttal, som motsvarar en tredjedel av grundtalet; därest
emellertid hans avlöning såsom befattningshavare understiger 500 kronor
för år, må han åtnjuta dyrtidstillägg efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet, dock högst å det belopp, varmed avlöningen understiger
500 kronor för år. Sammanlagda beloppet av dyrtidstillägg å avlöning
såsom befattningshavare i statens tjänst samt av dyrtidstillägg å pension
eller understöd må icke överstiga det belopp, vartill dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst högst får uppgå.
§ 5-
Dyrtidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens
tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:
l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
;
2:o) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor eller
kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,
f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,
f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade
övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier,
vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks
skolor, vid enskilda skolor och barnhem ävensom vid av landsting
eller städer inrättade skyddshem, vilka äro berättigade till pension
från folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt
lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under
förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst; samt
4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits
av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;
och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o), å den
utgående avlöningen, i de i 2:o) och 4:o) omförmälda fallen å pensionen
eller understödet samt i fall, som angives i 3:o), å ersättningens
belopp.
§ 6-
Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna järn
-
9
Kung!. Maj:ts proposition Nr 265.
förlig pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med
pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pension,
som utgår till sådan f. d. befattninghavare vid numera av staten övertagen
järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen
redan innan den övertagits av staten.
Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan honom tillkommande dj^rtidstillägg till fullo utbetalts, övergår
hans rätt härutinnan till stärbhuset.
Dvrtidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pension
eller understöd får uppbäras.
§ 8.
Till hjälp vid dyrtid stil läggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.
§ 9-
Dvrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
Såsom jag framhållit i fråga om dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst för tiden efter den 30 juni 1920, då nu gällande
bestämmelser i ämnet upphöra att äga tillämpning, synes mig en höjningav
dyrtidstilläggen vara av behovet påkallad. Denna höjning bör givetvis
icke inskränka sig till de nuvarande befattningshavarna, utan är det min
avsikt att tillstyrka enahanda förmån för f. d. befattningshavare och
med dem jämställda pensionärer.
Vad då först beträffar höjningen av den nuvarande maximigränsen
för det avlöningsbelopp, varå dyrtidstillägg må utgå, torde, vid det
förhållande att denna gräns i fråga om nuvarande befattningshavare av
Kungl. Maj:t i proposition den 30 nästlidna januari föreslagits höjt till
15,000 kronor för år räknat, beträffande pensionärerna all begränsning
i detta avseende böra bortfalla. Endast för det fäll, att dyrtidstillägg
må beräknas å både avlöning och pension, torde en begränsning alltjämt
vara behövlig.
Såsom motsvarighet till den av mig föreslagna höjningen av det
procenttal, varefter för befattningshavare i statens tjänst dyrtidstillägg
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 222 höft. (Nr 265.) 2
Höjning a«
dyriidstilläggen
-
10
Kungl. Maj.ts proposition Nr 265.
utgår å avlöuingsbelopp över 100 kronor i månaden, torde beträffande
nu ifrågavarande pensionärer böra stadgas, att dyrtidstillägg för den del
av pensionen eller understödet, som överstiger 125 kronor för kvartal,
skall utgå efter ett procenttal, som motsvarar hälften av grundtalet.
Att — såsom bland annat torde vara avsett med vissa från 1919 års
stats!) än stemann akongress samt från förutvarande professorer och övriga
befattningshavare vid universiteten och Karolinska mediko-kirurgiska institutet
gjorda framställningar om dyrtidstillägg i väsentligen samma
proportion som för i tjänst kvarstående befattningshavare — höja den
gräns, vid vilken det procenttal, varefter dyrtidstillägget utgår, sänkes
från ett tal motsvarande grundtalet till ett tal motsvarande tredjedelen
eller, enligt mitt förslag, hälften därav anser jag mig icke kunna förorda.
De ändringar i gällande bestämmelser angående dyrtidstillägg åt
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl., som i anledning av de av
mig nu förordade höjningarna av dyrtidstillägget ansetts erforderliga,
torde icke behöva närmare motiveras.
DyrtidstiHägg
till nya grupper
av pensionäre:-.
Jag anhåller härefter att få till behandling upptaga frågan om
dyrtidstilläggens utsträckning till vissa nya grupper av pensionärer.
I skrivelse den 4 oktober 1919 bär läroverksöverstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt de jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 1 augusti 1919 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan
om dyrtidstillägg åt vissa kommunalt anställda lärare in. m. att jämväl
utreda bland annat frågan om dyrtidstillägg åt pensionerade befattningshavare
vid under läroverksöverstyrelsens inseende stående privatläroverk;
och hava med anledning härav de sakkunniga den 24 oktober 1919 erhållit
befallning att i samband med fullgörandet av det åt de sakkunniga
lämnade uppdrag avgiva utlåtande i detta ärende.
Vidare har centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen i
skrivelse den 28 oktober 1919 hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t tillerkänna
samtliga de f. d. befattningshavare vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna, som åtnjuta pension från lärarinnornas pensionsanstalt,
svenska lärarinnornas pensionsförening eller pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom och vilka
antingen på grund av gjorda inbetalningar åtnjuta hel pension med 1,200
kronor eller äro berättigade till tilläggspension enligt kungörelsen den
31 december 1917 angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de
statsunderstödda enskilda läroanstalterna, dyrtidstillägg enligt samma
grunder, som fastställts i kungörelsen den 19 juni 1919 med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
11
Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 265.
pensionärer. Centralstyrelsen har därefter i skrivelse den 1 november
1919 hemställt, att jämväl de lärarinnor vid de enskilda läroanstalterna,
som från och med år 1920 avginge från sina befattningar med pension,
måtte tillerkännas utöver tilläggspension, varom styrelsen tidigare gjort
framställning, dyrtidstillägg enligt de i nyssberörda kungörelse stadgade
grunder.
1 enlighet med av läroverksöverstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 10 november 1919 gjord hemställan hava de nu nämnda båda
framställningarna från centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen
den 24 november 1919 överlämnats till de sakkunniga för att tagas i
övervägande vid fullgörandet av det de sakkunniga genom nådigt beslut
den 24 oktober 1919 lämnade uppdrag.
Sedermera har styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening
i skrivelse den 4 december 1919 anhållit, att Kungl. Maj:t ville till 1920
års riksdag avlåta proposition om dyrtidstillägg åt pensionerade folkhögskollärare
att utgå efter samma grunder som de för statens egna
pensionärer gällande. Skolöverstyrelsen har, efter folkhögskolinspektörens
hörande, -den 22 december 1919 tillstjrrkt bifall till den gjorda framställningen.
Därefter hava genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari
1920 de sakkunniga erhållit befallning att i samband med fullgörande
av förut lämnat uppdrag avgiva utlåtande i detta ärende.
Slutligen har skolöverstyrelsen, efter att hava inhämtat yttranden
från inspektören för dövstumund er visningen och pedagogiska inspektören
för sinnesslöundervisningen, i skrivelse den 4 februari 1920 hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja dyrtidstillägg åt f. d.
befattningshavare, som åtnjuta pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt,
efter samma grunder, som äro bestämda för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, ävensom anvisa för ändamålet erforderligt anslag.
Denna framställning bär genom remiss den 11 februari 1920 överlämnats
till de sakkunniga för att tagas under övervägande i sammanhang
med fullgörande av förut lämnat uppdrag.
I anledning av nu omförmälda framställningar hava de sakkunniga,
som den 31 januari 1920 avgivit betänkande och förslag angående dyr
tidstillägg av statsmedel till vissa lärare vid kommunala och åtskilliga
andra läroanstalter, i skrivelse den 4 innevarande mars framlagt förslag
i fråga om dyrtidstillägg till, bland andra, vissa motsvarande grupper av
pensionärer. De sakkunniga ha härvid till en början erinrat, hurusom
pensioneringen av privatläroverkens kvinnliga lärarpersonal under gångna
tider ombesörjts genom två på enskilt initiativ bildade och med bidrag av
statsmedel understödda anstalter, nämligen svenska lärarinnornas pensions
-
12
Sakkunniga.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
förening och pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor
för kvinnlig ungdom (»skolornas pensionsinrättning»), ävensom att i
enlighet med beslut av 1910 års riksdag pensionsfrågan för denna personal
blivit på ett mera definitivt sätt ordnad i samband med upprättande
av »Lärarinnornas pensionsanstalt», vilken avsetts att efterhand
övertaga all den verksamhet, som utövats av »skolornas pensionsinrättning»,
och delvis även den pensionering, som omhänderhafts av
svenska lärarinnornas pension sförening. Vidare har framhållits och erinrats,
att de sålunda vidtagna åtgärderna dock endast i ringa mån kunde
komma de lärarinnor till godo, som avgått eller komme att avgå från
sina befattningar, innan den nya pensionsordningen hunnit bliva fullt
genomförd, och att med hänvisning härtill Kungl. Maj:t i proposition
nr 137) till 1917 års riksdag framlagt förslag om anvisande av medel
för beredande enligt angivna grunder av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor
vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, vilken framställning
blivit av riksdagen bifallen, varefter kungörelse i ämnet utfärdats
den 31 december 1917 (nr 965); och hava de sakkunniga jämväl
anfört, hurusom berörda kungörelse i fråga om rätt att åtnjuta tillläggspension
innehåller åtskilliga begränsningar, i det att endast vissa
grupper av lärarinnor kunna bliva delaktiga av omförmälda förmån,
och att, beträffande tilläggspensionens belopp, summan av reglementsenlig
pension och tilläggspension icke må överstiga 800 kronor utom i
det fall att vederbörande lärarinna erlagt frivilliga avgifter till sin pensionering,
då totalpensionen kan uppgå till högst 1,200 kronor. Slutligen
har i detta sammanhang erinrats om att 1919 års lagtima riksdag
på särskild framställning av Kungl. Maj:t (proposition nr 280) medgivit,
att envar av vissa förutvarande lärarinnor, till ett antal av tolv,
skulle, utan hinder därav, att hon icke uppfyllde alla för erhållande av
tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917 stadgade villkor,
kunna för tid efter utgången av år 1918 komma i åtnjutande av
tilläggspension, beräknad enligt de i berörda kungörelse angivna grunder
i lock under förutsättning att hon styrkte sig vara för sitt uppehälle i
behov av understöd. De sakkunniga hava i anslutning härtill anfört, att
fråga väckts om medgivande av enahanda förmån beträffande ytterligare
ett antal förutvarande lärarinnor, på vilka stadgandena i nämnda kungörelse
icke utan vidare äro lämpliga. Härefter anföra de sakkunniga
följande:
»Den i riksdagens nyssberörda beslut uppställda förutsättningen, att vederbörande
skulle för sitt uppehälle vara i behov av understöd, torde väl kunna antagas
så gott som alltid vara för handen, och detta icke blott beträffande den lilla
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
grupp av förutvarande lärarinnor, som därmed närmast avsågs. Man torde kunna
antaga, att det övervägande flertalet förutvarande lärarinnor vid privatläroverken
äro för sitt uppehälle hänvisade så gott som uteslutande till sina pensioner, och dä
dessa endast mera undantagsvis överstiga ett belopp av 800 kronor för år, är det
uppenbart, att särskilt under nu rådande dyrtid det ekonomiska läget för dessa förutvarande
lärarinnor måste te sig mer än bekymmersamt.
Under sådana förhållanden och då staten redan genom sitt beslut om beredande
av tilläggspensioner åt dessa avgångna befattningshavare visat sig uppskatta
den verksamhet, de utövat i det allmännas tjänst, måste de sakkunniga
finna det billigt, att staten nu träder hjälpande emellan för att genom dyrtidstillägg
å de förutvarande lärarinnornas pensioner i någon mån för dem lindra dvrtidens
tryck.
Rätt till tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917 tillkommer
under vissa villkor ''föreståndarinna eller lärarinna, som är eller varit delägare i lärarinnornas
pensionsanstalt eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente varit berättigad
att ingå såsom delägare i densamma eller avgått med pension före den 1 januari
191 T. Det synes de sakkunniga, att ungefär enahanda begränsning, som stadgats
i fråga om tilläggspension bör bliva gällande även beträffande rätt till sådant dyrtidstillägg,
varom nu är fråga. I regel torde sålunda de förutvarande lärarinnor,
som med tillämpning av därom givna föreskrifter icke komma i åtnjutande av tillläggspension,
icke heller böra bliva delaktiga av dyrtidstillägget. För en viss grupp
av lärarinnor synes emellertid ett undantag härutinnan vara av billighet påkallat.
I kungörelsen den 31 december 1917 äro nämligen vissa maximigränser givna
ifråga om totalpensionens belopp (= summan av den reglementsenliga pensionen och
tilläggspensionen). Det är sålunda föreskrivet, att tilläggspensionen tillsammans
med den pension, som skulle reglementsenligt tillkomma vederbörande vid sextio
års ålder, endast för det fall må överstiga 800 kronor, att vid sammanläggningen
högre belopp uppkommer på grund därav7, att vederbörande lärarinna för sin pensionering
erlagt frivilliga avgifter utöver vad som erfordrats för utbekommande av
stadgat statsbidrag. I sådant fall må totalpensionens belopp kunna uppgå till
högst 1,200 kronor.''
I sådana fall då vederbörande lärarinna varit i tillfälle att under sin tjänstetid
genom delaktighet i någon av de äldre statsunderstödda pensionsanstalterna
bereda sig pension till sådant belopp, att på grund därav någon tilläggspension
enligt kungörelsen den 31 december 1917 icke kunnat ifrågakomma, torde det vara
fullt skäligt, att, därest vederbörande eljest uppfyller de i kungörelsen stadgade
villkor för tilläggspensions åtnjutande, dyrtidstillägg å pensionsbeloppet får, liksom
för övriga lärarinnor, om vilka nu är fråga, utgå av statsmedel. Såsom av det
följande framgår, är det allenast ett fåtal fall, som eu dylik utvidgad rätt till dyrtidstillägg
skulle omfatta.
Att även de lärarinnor, som genom särskilt beslut av riksdagen erhållit eller
kunna komma att erhålla rätt till tilläggspension enligt de i kungörelsen den 31
december 1917 angivna grunder, enligt do sakkunnigas mening böra bliva delaktiga
av dyrtidstillägget, torde framgå av det redan sagda.
Därest dyrtidstillägg enligt de sakkunnigas här förut gjorda uttalanden anses
böra tillkomma förutvarande lärarinnor vid privatläroverk, torde detsamma böra
beräknas å summan av de pensionsbelopp, som kunna tillkomma vederbörande
14
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 265.
antingen som delägare i den ena eller andra av de pensionsanstalter, om vilka här
är fråga (lärarinnornas pensionsanstalt, svenska lärarinnornas pensionsförening och
skolornas pensionsinrättning ) eller i form av tilläggspension enligt kungörelsen
den 31 december 1917, där sådan tilläggspension är vederbörande medgiven.
Såsom framgår av ovanberörda skrivelse från centralstyrelsen för nick- och
samskoleföreningen den 1 november 1919 samt statsverkspropositionen till 1920 års
riksdag (elfte huvudtiteln, punkten 5), har emellertid fråga blivit väckt om höjning
av tilläggspensionerna för privatläroverkens lärarinnepersonal. Denna fråga bör
tydligen ses i samband med det nu förevarande spörsmålet om dyrtidstillägg
å de till personalen utgående pensionerna. En förutsättning för att dyrtidstillägg
må böra beräknas även å de förhöjda pensionsbelopp, som här kunna ifrågakomma,
är givetvis, att förhöjningarna anpassas efter ett normalt prisläge och sålunda utan
hänsyn till nu rådande dyrtid. . , . ,,
I varje fall anse de sakkunniga. hinder icke böra möta för att dyrtidstillägg
enligt allmänna grunder får utgå å pensioner, som icke överstiga det högre av de
i 1917 års kungörelse angivna maximibeloppen, 1,200 kronor. Skulle den draga
satta förhöjningen leda tilf totalpensioner å högre belopp än 1,200 kronor, bär enligt
de sakkunnigas mening tagas under omprövning, huruvida icke i dylika tall
dyrtidstillägget bör reduceras eller bortfalla. ,
Enligt uppgift från lärarinnornas pensionsanstalt utgjorde i slutet av ar 191J
antalet lärarinnor, som åtnjöto tilläggspension enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 31 december 1917. tillhopa 102. Totalpensionens belopp vaxlade mellan lägst
133 och högst 1,200 kronor. Kostnaden för dyrtidstillägg till dessa pensionärer
enligt ovan angivna grunder — för ett belopp av högst 125 kronor i kvartalet
efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet; för överskjutande belopp efter ett
procenttal, som motsvarar hälften av grundtalet — skulle enligt verkställda beräkningar
uppgå till i Tunt tal 89,000 för år. . , , , ,, , ,
Härtill skulle komma ytterligare några Hira rumor, som genom delakti_,het
i den ena eller andra pensionsanstalten berett sig pensioner till sadant belopp, att
på grund därav tilläggspension icke kunnat för dem ifrågakomma, men vilka eljest
uppfylla de för tilläggspensions åtnjutande stadgade villkor. Såvitt framgar av
uppgifter, som de sakkunniga inhämtat från de enskilda pensionsanstalterna. kan
man utgå därifrån, att antalet av dylika lärarinnor är högst ringa- m en ovan
beräknade kostnadssumman 89,000 kronor avrundas uppåt till 9o,000 kronoi. torde
det sålunda erhållna beloppet få anses fullt tillräckligt att tacka kostnaden för
dyrtidstillägg till samtliga de förutvarande lärarinnor vid privatlaroverk, om vilka
i detta sammanhang är fråga.»
I enlighet härmed hava de sakkunniga föreslagit en sådan omformulering
av de bestämmelser, som ingå i § 5 av kungörelsen den 19
juni 1919 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, att därunder komma att inrymmas
även de f. d. lärarinnor vid privatläroverk, som de sakkunniga,
på sätt av det föregående framgår, ansett sig böra förorda till erha -lande av ifrågavarande förmån.
Vad därefter angår de framställningar, som avse beredande av
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
dyrtidstillägg till f. d. befattningshavare, som åtnjuta pension från dövstumlärarnas
pensionsanstalt, hava de sakkuniga till en början erinrat,
att på grund av enskilda motioner detta spörsmål varit föremål för
behandling vid lagtima riksdagarna såväl år 1918 som år 1919, men
att riksdagen emellertid avböjt de gjorda framställningarna under hänvisning
bland annat därtill, att riksdagen förut vid behandling av motioner
angående krigstidstillägg åt vissa grupper av befattningshavare,
som ej kunde anses vara i statens tjänst, ehuru de erliölle sin avlöning
helt eller delvis av statsmedel, icke ansett sig böra tilldela krigstidsrilläggåt
sådana befattningshavare, vid vilket förhållande ej heller pensionerade
befattningshavare, vilka varit anställda vid statsunderstödda
anstalter, syntes böra beredas sådan förmån.
Vidare anföra de sakkunniga:
»Genom beslut av 1918 års urtima och 1919 års lagtima riksdagar hava
emellertid stora grupper av sådana befattningshavare, som ovan avses — särskilt
lärare vid kommunala och enskilda läroanstalter — i stor utsträckning kommit i
åtnjutande av såväl extra krigstidstillägg som dyrtidstillägg, och de sakkunniga
hava i sitt ovanberörda betänkande den 31 januari 1920 framlagt ytterligare förslag
i sådant hänsende. Under dessa förhållanden synes ur den av riksdagen tillförene
angivna synpunkten hinder numera icke bör möta att låta dyrtidstillägg utgå
även till de f. d. befattningshavare, som åtnjuta sina pensioner från dövstumlärarnas
pensionsanstalt.
Det bör vidare uppmärksammas, att, såsom ock i de inkomna framställningarna
påpekats, redan enligt nuvarande bestämmelser dyrtidstillägg utgår å pensioner
till vissa grupper av f. d. befattningshavare, som icke varit anställda i statens
tjänst. Kungörelsen i ämnet den 19 juni 1919 upptager sålunda såsom därtill
berättigade åtskilliga grupper, till vilka pension eller understöd utgår från folkskollärarnas
pensionsinrättning eller småskollärarnas pensionsanstalt, däribland även
1. d. lärare och lärarinnor vid enskilda skolor och barnhem ävensom vid av landsting
eller städer inrättade skyddshem.
Det kan vidare framhållas, att gällande bestämmelser rörande dyrtidstillägg
åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fi.
erhållit eu synnerligen vid avfattning i fråga om de grupper av pensionärer, som
bliva delaktiga i detta dyrtidstillägg. Enligt § 5 i kungörelsen i ämnet den 19
juni 1919 skall sålunda dyrtidstillägg, varom nn är fråga, utgå till bland annat
pensionerade änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
. Därav följer, att medan exempelvis en från dövstumlärarnas pensionsanstalt
pensionerad^ folkhögskollärare icke kommer i åtnjutande av dyrtidstillägg
a sin pension, utgår sådant tillägg å den pension, som från folkskollärarnas
änke- och pupillkassa kan tillkomma avliden folkhögskollärares efterlämnade änka
och barn.
De sakkunniga kunna för sin del ej annat än finna, att numera starka skäl
måste anses föreligga för beredande av dyrtidstillägg även å pensioner från dövstum
lärarn as pensionsanstalt.
Enligt från denna anstalt inhämtade uppgifter utgjorde i slutet av åt- 1919
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
antalet pensionärer i anstalten tillhopa 49, därav 16 f. d. lärare vid dovstumskolor,
1 f d lärare vid det numera indragna institutet för dövstumma i Hjorted, 15 t. d.
lärare vid folkhögskolor. 1 f. d. lärare vid fristående lantmannaskola, 12 f. d.
lärare vid sinnesslöanstalter och 4 f. d. lärare vid vanföreanstalter. Pensionernas
belopp växlade mellan lägst 405 och högst 3,375 kronor. Kostnaden för dyrtidstillägg
till dessa pensionärer enligt förut angivna grunder - för ett belopp
av högst 125 kronor i kvartalet efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet:
för överskjutande belopp efter ett procenttal, som motsvarar hälften av grundtalet
— skulle enligt verkställda beräkningar uppgå till i avrundat tal 75,000 kronor
för år.»
1 enlighet härmed hava de sakkunniga avgivit förslag till ändrad
lydelse av de bestämmelser, som innehållas i § 5 av kungörelsen den
19 juni 1919 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, vilket förslag upptager
bland personal, som skulle vara berättigad till dyrtidstillägg å innehavande
pensioner, även sådana f. d. befattningshavare, som åtnjuta pension från
dövstumläraruas pensionsanstalt.
Beträffande tiden för ikraftträdandet av de sålunda föreslagna bestämmelserna
hava de sakkunniga yttrat:
»De sakkunniga skulle visserligen finna det önskvärt, om det förslag, som
av de sakkunniga nu framlägges rörande dyrtidstillägg åt f. d. lärarinnor vid privatläroverk
och sådana f. d. befattningshavare, som åtnjuta pension från dovstumlärarnas
pensionsanstalt. kunde vinna tillämpning redan från 1920 ars ingång. Vad
särskilt pensionerade dövstumlärare angår, hava emellertid, såsom av handlingarna
i ärendet framgår, vederbörande landsting i viss utsträckning trätt emellan tor att
åtminstone beträffande första halvåret 1920, bereda dyrtidstillägg a de pensioner,
som utgå till dessa f. d. befattningshavare. Under sadana förhållanden och med
avseende å den förut påpekade svårigheten att genomföra någon ändring i nu gällande
bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt vissa f. d. befattningshavare för den
korta tid, varunder desamma ännu äga giltighet, vilja de sakkunniga begränsa
lull månad lyzo, aa de nuvarande 1 ,
befattningshavare torde komma att ersättas av nya föreskrifter i ämnet.»
81utligen har jag att i detta sammanhang med några ord beröra
eu framställning om beredande av dyrtidstillägg åt de f. d. lasarettsläkare,
som på grund av för hög ålder icke kunnat vinna inträde i
f. d. lasarettsläkarnas pensionskassa. Dessa läkare hava i en till Kungl.
Mai-t in o-i ven skrift hemställt om åtgärders vidtagande i syfte att de
måtte, vad beträffar statens andel, 1,500 kronor, i den dem tillkommande
pension å 3,000 kronor, erhålla samma kompensation for penningvärdets
fall som de f. d. befattningshavarna i statens tjänst.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
I häröver den 1 innevarande mars avgivet utlåtande har statskontoret
anfört följande:
»Enligt nådiga kungörelsen den 13 november 1903 har i överensstämmelse
med riksdagens beslut stadgats rätt för lasarettsläkare, vilkens levnadsålder vid
1904 års ingång översteg 45 år och som därför icke kunde bliva delägare i den
då upprättade lasarettsläkamas pensionskassa, att under vissa villkor vid avskedstagandet
erhålla en årlig pension av 3.000 kronor, därav 1,500 kronor betalas av
vederbörande landsting eller stad och 1,500 kronor av staten. Sålunda av statsmedel
utgående pension bestrides från ett under riksstatens tionde huvudtitel under
rubriken statens andel i kostnaden för pensionering av lasarettsläkare’ uppfört
förslagsanslag.
På grund av berörda stadgande äro sökandena jämte ytterligare en f.d. lasarettsläkare
eller alltså åtta f. d. lasarettsläkare i åtnjutande av sådan pensionsförmån,
som nyss nämnts.
På liknande sätt har pensionering ordnats för de extra provinsialläkare, vilka
vid ingången av år 1912, dä extra provinsialläkarnas pensionskassa trädde i verksamhet,
uppnått för hög levnadsålder för att kunna erhålla delaktighet i kassan.
Sådan extra provinsialläkare erhåller nämligen enligt riksdagens beslut och nådiga
kungörelsen den 30 december 1911 under vissa villkor vid avskedstagandet en
pension av statsmedel till belopp av 1,500 kronor årligen att utgå av tionde huvudtitelns
förslagsanslag: statens andel i kostnaden för pensionering av extra provinsialläkare.
Här finnes dock icke någon föreskrift om motsvarande pensionsbelopp
från landsting, men ehuru stadgande i sådant avseende beträffande extra provinsialläkarna
icke ansågs kunna meddelas, då till deras avlönande icke alltid utgår
bidrag av landsting, synes man dock hava tänkt sig att motsvarande belopp skulle
kunna av den avgångne extra provinsialläkaren påräknas åtminstone i fall, där landstingsmedel
utgått till avlöningen. Enligt detta stadgande åtnjutes för närvarande
pension av fyra f. d. extra provinsialläkare.
Frågan om beredande av dyrtidstillägg åt på nu avgivna sätt pensionerade
f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare har varit föremål för yttrande
i det betänkande angående krigstidstillägg och krigstidshjälp, som låg till grund för
Eders Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet till 1919 års lagtima riksdag. Sedan
i betänkandet framhållits att bestämmelserna om krigstidshjälp åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst tillämpats på det sätt att pensionärer å allmänna indragningsstaten
även om de icke kunnat räknas till f. d. befattningshavare i statens
tjänst erhållit sådant tillägg i likhet med dylika f. d. befattningshavare anfördes
vidare (sid. 86):
f ett annat läge befinner sig frågan om vissa f. d. lasarettsläkare och f. d. extra
provinsialläkare, vilka på grund av för hög ålder ej kunnat vinna inträde i de för
sådana tjänstemän bildade'' pensionskassorna och av sådan anledning genom statens
försorg erhållit pension i särskild ordning. Denna utgår icke från allmänna indragningsstaten
utan från ett särskilt anslag och ersättes statsverket till hälften av
vederbörande stad eller landsting. Ifrågavarande personer hava uppenbarligen icke
innehaft befattning i statens tjänst. Att ändock medgiva dem krigstidstillägg av
statsmedel skulle leda till att sådant borde utgå även till andra grupper av pensionärer,
till vilkas pensioner staten endast lämnar bidrag. Men sådant har hittills
ansetts endast undantagsvis böra ske. Givetvis invecklas även frågan av den
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 222 höft. (Nr 265.) 3
Statskontor et.
Departements
chefen.
18 Kungl. Maj.ts proposition Nr 265.
omständigheten, att krigstidstillägg från statens sida borde motsvaras av liknande
tillägg å den del av pensionen, som utgår från annat håll’.
Enligt de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna och av 1919 års lagtima riksdag
godkända, ännu gällande grunder för dyrtidstillägg åt pensionerade f. d. befattningshavare
kan ej heller sådan förmån tillkomma nu ifrågavarande pensionärer.
Väl synes riktigheten av vad i nämnda betänkande sålunda anförts icke kunna
bestridas; men å andra sidan framstår det, sedan dyrtiden synes bliva konstant,
såsom alltmer av billighet påkallat att staten åtminstone i någon mån lämpar sitt
pensionsbidrag åt ifrågavarande pensionärer efter de förhållanden, som föranlett till
beviljande av dyrtidstillägg åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst.
Och om sådan förmån nu, såsom lärer vara föreslaget, utsträckes att tillkomma
pensionärer i allmänhet med pension från av staten understödd pensionskassa,
exempelvis pensionärer i dövstumlärarnas pensionsanstalt, vill det synas statskontoret,
som om även åt nu ifrågavarande pensionärer borde beredas rätt till dyrtidstillägg.
Att statskontoret här upptagit frågan om dyrtidstillägg jämväl åt vissa f. d.
extra provinsialläkare beror — utom av förut angivna förhållande att pensioneringen
tillkommit av samma anledning och ordnats på i det hela liknande sätt som för
sökandena — vidare därpå att saknaden av rätt till dyrtidstillägg för ifrågavarande
f. d. extra provinsialläkare framträder skarpare på grund därav att några f. d. extra
provinsialläkare, vilka varken kunnat bliva delägare i extra provinsialläkarnas
pensionskassa eller uppfyllt villkoren för pension av statsmedel enligt förenämnda
kungörelse av den 30 december 1911, genom särskilda beslut av riksdagen erhållit
pension, som, då den anvisats att utgå från allmänna indragningsstaten, kommit att
för dem medföra rätt till dyrtidstillägg.
Slutligen vill statskontoret framhålla att dyrtidstillägget till nu ifrågavarande
f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare synes böra beräknas å hela
pensionsbeloppet med inberäknande av det belopp, som i förekommande fall utgår
av landsting eller stad, men däremot icke utgå med högre belopp än vad som av
hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den av statsmedel utgående
del av pensionen.»
Lika med de för utredning av frågan om dyrtidstillägg åt vissa
kommunalt anställda lärare m. m. tillkallade sakkunniga anser jag rättvist
och billigt, att de f. d. lärarinnor vid privatläroverk, vilka antingen
av statsmedel åtnjuta tilläggspension enligt de i kungörelsen den 31
december 1917 stadgade grunder eller jämlikt samma kungörelse skulle
varit berättigade till tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen
uppgått till eller överstigit det i kungörelsen stadgade maximibeloppet
för totalpensionen, komma i åtnjutande av dyrtidstillägg på
samma sätt som andra pensionärer. Likaledes synes det mig riktigt,
att de f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,
skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma, folkhögskolor och
lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka äro
berättigade till pension från dövstumslärarnas pensionsanstalt, erhålla
19
Kuhyl. Maj.ts proposition Nr 265.
enahanda dyrtidstillägg. Jag vill i detta sammanhang erinra, att Kungl.
Maj:t förut denna dag beslutat framlägga förslag för riksdagen rörande
dyrtidstillägg åt motsvarande i tjänst varande befattningshavare. Mot
de bestämmelser, som för beredande av dyrtidstillägg åt ifrågavarande
båda grupper av pensionärer av de sakkunniga föreslagits att införas i
§ 5 av kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer har jag ingen erinran
att framställa. I samband härmed erfordras en viss komplettering av
§ 4 i samma kungörelse, för vilken jag emellertid icke torde behöva
lämna någon närmare motivering.
Vidkommande därefter spörsmålet om beredande av dyrtidstillägg
åt vissa f. d. lasarettsläkare och extra provinsialläkare finner jag mig
böra biträda statskontorets förslag. Under en särskild punkt i § 5 böra
dessa kategorier alltså inbegripas bland de befattningshavare, som
åtnjuta dyrtidstillägg enligt för f. d. befattningshavare i statens tjänst
stadgade grunder.
Enligt § 5 2:o) i den nu i ämnet gällande kungörelsen utgår
dyrtidstillägg till vissa f. d. lärare och lärarinnor, vilka äro berättigade
till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Genom beslut vid föregående års lagtima riksdag (proposition nr 336)
sammanfördes folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och
barnmorskornas pensionsanstalt från och med år 1920 till en statens
anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl. Utom lärare vid folkskolor,
nomadskolor, högre folkskolor, kommunala mellanskolor, folkoch
småskoleseminarier, skyddshem och vissa enskilda läroanstalter kunna
en del andra kategorier av befattningshavare åtnjuta pension från den nya
anstalten, nämligen vissa kommunalt anställda veterinärer m. fl. samt
vissa sjuksköterskor och barnmorskor. Dessa sistnämnda kategorier av
befattningshavare torde icke såsom pensionärer förut hava erhållit dyrtidstillägg.
Då de nu av staten sammanförts med de pensionerade folkskollärare
m. fl., som tidigare erhållit dyrtidstillägg å sina pensioner,
på sådant sätt att samtligas pensionering omhänderhaves av statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., synas de skäligen böra
i samma utsträckning som de f. d. lärarna komma i åtnjutande av
dyrtidstillägg. Härför erforderliga bestämmelser hava införts i § 5 2:o).
Vad beträffar kommunikationsverkens f. d. personal, har betänkande
numera avgivits angående pensionering av sådana befattningshavare,
som efter den 30 juni 1920 erhålla rätt till pension; och hava därvid
Kostnader
m. m.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.
föreslagits pensionsbelopp, som äro högre än de nuvarande. Detta
kunde måhända synas motivera en reducering av dyrtidstilläggen
å dessa pensioner i likhet med vad som är tänkt för de nuvarande
befattningshavarna vid dessa verk. Med hänsyn till de stora praktiska
svårigheter, som äro förknippade med genomförandet av en sådan reducering,
och i betraktande därav, att frågan icke torde vara av allt för
stor praktisk betydelse, enär dels höjningarna i flera fall äro obetydliga,
dels antalet ifrågakommande pensionärer torde bliva skäligen ringa
samt i allt fall reduceringen icke torde behövas längre än till och med
år 1921, har jag efter samråd med chefen för civildepartementet kommit
till den uppfattningen, att någon reducering för ifrågavarande pensionärer
icke bör äga rum.
Kostnaderna för dyrtidstillägg åt nu ifrågavarande pensionärer och
understödstagare hava för år 1919 beräknats till 10,000,000 kronor men
hava i verkligheten uppgått till 11,476,535 kronor 52 öre. Med de av
mig föreslagna höjningarna och under förutsättning av dyrtid stilläggens
utsträckning, på sätt jag förordat, till vissa nya grupper av pensionärer
hava motsvarande kostnader för innevarande år, vilka i propositionen
om tilläggsstat till riksstaten för år 1920 beräknats till
11,000,000 kronor, nu funnits böra upptagas till i runt tal 12,300,000
kronor. Detta skulle alltså utgöra beloppet av det anslag, som, gemensamt
för alla här ifrågavarande kategorier av pensionärer och understödstagare
in. fl., bör hos riksdagen äskas för bestridande av dyrtidstilläggen
under år 1920.
För år 1921 torde i avseende å kostnaderna för dyrtidstillägg åt
nu behandlade persongrupper lämpligen böra förfaras på enahanda sätt,
som av mig föreslagits beträffande motsvarande kostnader för befattningshavarna
vid statens icke affärsdrivande verk. Föreskrift synes mig
alltså böra meddelas om, att tillsvidare och intill dess definitivt beslut
fattats rörande sättet för kostnadernas bestridande, desamma skola utgå
av de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg under år 1921 kunna
varda å riksstaten för nämnda år särskilt avsatta.
Departementschefen, statsrådet Thorsson, föredrog härefter ett i
enlighet med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna ovanberörda förslag till kungörelse med allmänna
Kungl. Maj ds proposition Nr 265. 21
grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl.
pensionärer,
dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg under år 1920
åt de i ovannämnda författningsförslag åsyftade pensionärer m. fl. å
tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa ett belopp av........................................................... kronor 12,300,000,
dels ock förklara, att under år 1921 tillsvidare och intill dess definitivt
beslut fattats rörande de medel, av vilka under nämnda år kostnaderna
för dyrtidstillägg åt ovan omförmälda pensionärer m. fl. skola
bestridas, desamma skola utgå av de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg
under år 1921 kunna varda å riksstat en för sagda år särskilt
avsatta.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bil. litt. .. vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 222 käft. (Nr 265.)
4