Kungl. Majits proposition nr 261.
1
Nr 261.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i gällande bestämmelser om pensionering av icke ordinarie
personal vid statens järnvägar, telegrafverket och
statens vattenfallsverk; given Stockholms slott den 12
mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,
att kungörelser angående ändrad lydelse i vissa delar av reglementena
den 29 juni 1917 för statens järnvägars pensionskassa för pensionering
av icke ordinarie personal, för telegrafverkets pensionskassa för pensionering
av verkstads-, förråds- och linjearbetare samt för statens vattenfallsverks
pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal må av Kungl.
Maj:t utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade förslag till
kungörelser i sådant avseende.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
C. E. Svensson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 218 käft. (Nr 261.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
Förslag
till
Kungörelse
angående ändrad lydelse av §§ 5, 6, 13, 14 och 17 i reglementet för statens
järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal den
29 juni 1917.
Härigenom förordnas, att §§ 5, 6, 13, 14 och 17 i reglementet för
statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal
den 29 juni 1917 skola — §§ 5 och 6 i nedan angivna delar— hava följande
ändrade lydelse:
§ 5.’
Såsom underlag för bestämmande av pensionsbelopp (pensionsunderlag)
skall tjäna:
a) för extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar
med månadsavlöning
662/3 procent av avlöningen för år;
b) för tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader
66^/3 procent av avlöningen för år, dock högst det belopp, som utgör
pensionsunderlag för den ordinarie befattning, vilken enligt järnvägsstyrelsens
beprövande närmast motsvarar tjänstemannens befattning;
c) för befattningshavare — — — timlönen.
§ 6.
Vid beräkning av avlöning enligt dessa bestämmelser skall läggas
till grund:
för extra ordinarie tjänstemän av lägre grad med månadsavlöning
den månadsavlöning, som jämlikt av järnvägsstyrelsen fastställda allmänna
grunder är bestämd för den kategori av tjänstemän, vartill vederbörande
hör, med iakttagande att han alltid skall anses placerad å ortsgrupp A enligt
de i 8 och 9 §§ i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk den 19 juni
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
3
1919 angivna grunder samt att övertidsersättning o. d. härvid icke medräknas
;
för befattningshavare — — — — dagavlöning.
För extra —---— järnvägar.
§ 13.
Pension enligt § 10 a) utgår med belopp, som utgör det enligt
§ 12 beräknade procenttal, dock minst 662/3 % av medeltalet av de högsta
pensionsunderlag, som varit för delägaren gällande under vart och ett av
de senaste fem åren eller den kortare tid, han varit delägare i kassan.
Dock skall pensionen utgå med hela detta medeltal, därest de förhållanden,
som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren att
vidare bidraga till sin försörjning.
§ 14.
Pension enligt § 10 b) utgår med belopp, som utgör det enligt
§ 12 beräknade procenttal av medeltalet av de högsta pensionsunderlag,
som varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste fem
tjänståren. Dock skall pensionen utgå med minst 662/3 % av detta medeltal,
därest de förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra
för delägaren att vidare bidraga till sin försörjning.
§ 17.
Om den, som är berättigad till pension enligt detta reglemente, tilllika
är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av
inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i detta reglemente eller
lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, räknas
sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta reglemente tillkommande
pension, vilken alltså skall minskas med det pensionsbelopp,
som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1920.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 261
Förslag
till
Kungörelse
angående ändrad lydelse av § 17 i reglementet för telegrafverkets pensionskassa
för pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare den 29 juni
1917.
Härigenom förordnas, att § 17 i reglementet för telegrafverkets
pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare
den 29 juni 1917 skall hava följande lydelse:
Om den, som är berättigad till pension enligt detta reglemente,
tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i detta reglemente
eller lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket,'' statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
räknas sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta reglemente
tillkommande pension, vilken alltså skall minskas med det pensionsbelopp,
som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1920.
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
5
Förslag
till
Kungörelse
angående ändrad lydelse av §§ 1, 3, 4, 5, 7 och 17 i reglementet för statens
vattenfällsverks pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal
den 29 juni 1917.
Härigenom förordnas, att §§ 1, 3, 4, 5, 7 och 17 i reglementet
för statens vattenfällsverks pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal den 29 juni 1917 skola — §§ 5 och 7 i nedan angivna
delar — hava följande ändrade lydelse:
§ 1.
Statens vattenfällsverks pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal har till ändamål att, på sätt i detta reglemente närmare
angives, bereda pension åt viss icke ordinarie personal vid statens vattenfallsverk.
§ 3.
Skyldig att inträda såsom delägare i pensionskassan är med den begränsning,
som i § 4 stadgas, befattningshavare, som, utan att bekläda
ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk eller annat statens verk
eller inrättning, innehar anställning vid statens vattenfallsverk såsom
a) extra tjänsteman;
b) extra ordinarie tjänsteman;
c) drift- och underhållsarbetare med stadigvarande anställning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
§ 4.
Inträdet i pensionskassan räknas från och med den dag, då befattningshavare
tillträtt sådan anställning, som i § 3 sägs, om han då fyllt
18 år, men eljest från och med den dag, då han uppnått nämnda ålder.
Befattningshavare, som vunnit inträde i pensionskassan, skall erhålla
bevis om sitt delägarskap i densamma.
§ 5.
Såsom underlag för bestämmande av pensionsbelopp (pensionsunderlag)
skall tjäna:
a) för extra tjänsteman vid statens vatten falls verk 2/3 av avlöningen
för år;
b) för extra ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk 2/3 av
avlöningen för år, dock högst det belopp, som utgör pensionsunderlag
för den ordinarie befattning, vilken enligt vattenfallsstyrelsens
beprövande närmast motsvarar tjänstemannens befattning;
c)
för övriga — — — — — — — — — — timlönen.
Vid beräkning — — — — — — — — — — daglönen.
§ 7.
1. Delägare, som innehar anställning såsom extra tjänsteman vid
statens vattenfallsverk, skall från och med den dag, då han fyller 30 år,
erlägga en årsavgift av viss procent av för honom gällande pensionsunderlag.
Denna avgift — — — — — — — — — 6,5% därav.
2. Delägare, som innehar anställning såsom extra ordinarie tjän
steman
vid statens vattenfallsverk, skall från och med tillträdet till sådan
anställning erlägga en årsavgift av viss procent av för honom gällande
pensionsunderlag. Denna avgift — — — — — — mom. 1.
3. Delägare, som — — — — — — — — — — 60.
4. För del — — — — — — — — — — — månad.
§ 17.
Om den, som är berättigad till pension enligt detta reglemente,
tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund
Kungl. Maj :ts proposition nr 261.
7
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i detta reglemente
eller lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
räknas sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta reglemente
tillkommande pension, vilken alltså skall minskas med det pensionsbelopp,
som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1920, därvid skola
gälla följande
Övergångsb estämmelser.
A. I fråga om delägare, som innehaft i § 5 omförmäld befattning
före den 1 juli 1920 och som samma dag inträtt i pensionskassan, gälla
följande bestämmelser:
1) Årsavgiften för befattningshavare, som avses i § 5 a) och b),
beräknas enligt bestämmelserna i § 7, om tjänstemannens ålder den
1 juli 1920 är mindre än 35 år. Är sådan befattningshavares ålder
35—39 år, höjes den enligt dessa bestämmelser beräknade årsavgiften med
1 % av pensionsunderlaget, och är åldern mer än 39 år, höjes årsavgiften
med 2 % av pensionsunderlaget.
Grundavgiften för befattningshavare med dag- eller timavlöning
beräknas efter den timlön, som tillkommer honom den 1 juli 1920, och
utgör den mångfald av denna timlön, som angives i nedanstående tabell:
Befattningshavares ålder
den V? 1920.
Mindre än 30 år .
30—34 år . . . .
35—39 år ... .
mer än 39 år . .
Mångfald.
. . 7
• . 8
. . 9
. . 10
2) Vid bestämmande av tilläggsavgift räknas endast tjänstår, som
intjänats efter den 1 juli 1920.
3) Vid bestämmande av statspension räknas alla de tjänstår, delägaren
intjänat såsom innehavare av befattning, som i § 5 sägs, eller motsvarande
befattning hos Trollhätte kanal- och vattenverk, Nya Trollhätte
kanalbolag eller Södertälje kanal- och slussverksakticbolag. Vid bestäm
-
8
Kungl. Maj :ts proposition nr 261.
mande av avgiftspension räknas endast t]anstår, som intjänats efter den
1 juli 1920, dock att avgiftspension för den, som vid sin pensionering
uppnått den i § 10 c) stadgade levnadsålder eller räknar 35 tjänstår,
icke må understiga den avgiftspension, som enligt § 12 motsvarar 10
tjänstår och medeltalet av den avlöning, efter vilken befattningshavarens
avgift under de sista fem åren beräknats eller skolat beräknas, därest
ifrågavarande reglemente varit gällande.
B. Arbetare, som är delägare i pensionskassan den 30 juni 1920
och som icke innehar sådan anställning, som i § 3 c) sägs, äger rätt att
kvarstå som delägare i pensionskassan på förut gällande villkor, därest
han till vederbörande befäl anmäler sin önskan därom före den 1 september
1920. Om han då icke gjort sådan anmälan, skall pensionskassan, för
beredande åt honom av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring, till pensionsstyrelsen inbetala kapitalvärdet av de
utav honom till pensionskassan erlagda avgifterna.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1920.
Kungl. May.ts proposition nr 261.
9
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bkanting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Svensson anförde:
Sedan 1917 års riksdag fattat sitt beslut i anledning av Kungl. EeglemenMaj:ts
proposition, nr 222, med förslag till bestämmelser angående rätt lenri aV d?n
till pension för vissa å extra stat upptagna befattningshavare vid statens för statens
järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk samt inom riksdagen i järnvägars.
ämnet väckta motioner, har Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riks- ketfochstädagens
berörda beslut den 29 juni 1917 utfärdat särskilda reglementen temrattenför
statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie per- yensionssonal,
för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, kassör för
förråds- och linjearbetare samt för statens vattenfallsverks pensionskassa^T^ricfof
för pensionering av icke ordinarie personal (sv. förf.-saml. nr 441, 442 ordinarie
och 443). personaL
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 218 käft. (Nr 261.)
2
10
Kungl. Maj:t» proposition nr 261.
Enligt dessa bestämmelser omfattar pensioneringen följande icke
ordinarie befattningshavare vid de tre nämnda kommunikationsverken,
nämligen: vid statens järnvägar: extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade
järnvägar, fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader
samt verkstads- och förrådsarbetare med stadigvarande anställning; vid
telegrafverket: verkstads-, förråds- och linjearbetare med fast anställnings
samt vid statens vattenfallsverk: extra tjänsteman vid statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning eller extra tjänsteman eller arbetare vid sådan
avdelning av statens vattenfallsverk, vilken upptagits i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid nämnda verk.
Framställ- Sedermera hava inkommit åtskilliga framställningar avseende dels
gående för- förbättring av ifrågavarande pensionering, dels utvidgning av densamma
bättring och att omfatta andra icke ordinarie befattningshavare, dels ock införande av
av pensione- familj epensionerm g tor icke ordinarie personal.
ringen av Så har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 7 mars 1918 gjort fram
narie
perso- ställning om införande i reglementet för statens järnvägars pensionskassa
nal vid sta- för pensionering av icke ordinarie personal av ett stadgande, varigenom i
vägar,ä[d''e- reglementet avsedd befattningshavare, som övergått i statens järnvägars
grafverket tjänst i samband med statens förvärvande av enskild järnväg, skulle få i
vattenfalls- pensionshänseende tillgodoräkna sig sin tjänstetid vid'' den enskilda järnverk
m. m. vägen. Vattenfallsstyrelsen har i häröver infordrat yttrande hemställt om
införande av en motsvarande bestämmelse i reglementet för statens vattenfallsverks
pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal.
Vidare hava P. A. Månsson för statens järnvägars verkstadsarbetare,
Oskar Jönson för marinens arbetare och J. G. Klarin för telegrafverkets
verkstadspersonal i en till Kungl. Maj:t den 21 augusti 1919 ingiven skrift
hemställt om vissa ändringar i omförmälda pensionsbestämmelser i vad de
avse dag- och timavlönad personal vid statens järnvägar och telegrafverket,
vilka ändringar huvudsakligen gå ut på höjning av statspensionen, sänkning
av tjänstgöringstiden för erhållande av pension, tillgodoräknande av
statens avgifter utan nuvarande inskränkningar vid beredande av pension
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring för person, som varit delägare
i förenämnda pensionskassor men ej åtnjuter pension därifrån, ändrade
grunder för beräkning av pension för personal, som erhållit avsked till
följd av olycksfall i tjänsten, samt av lagen om arbetstidens begränsning
föranledd förändrad beräkning vid evalvering av daglön till timlön för
beräkning av pension. Tillika har hemställts dels om anordnande av familjepensionering
för ifrågavarande personal, dels ock, att en till sjöförsvarsdepartementet
ingiven, i huvudsak liknande framställning angående
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
11
anordnande av tjänste- och familjepensionering för marinens arbetare måtte
behandlas i samband med förevarande framställning. Därjämte hava bemälda
personer i en särskild skrift hemställt, att de föreslagna pensionsförbättringarna
måtte tillgodokomma jämväl sådan dag- och timavlönad personal,
som kommit eller komme i åtnjutande av pension enligt nu gällande bestämmelser.
Slutligen har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 20 december 1919
hemställt om vissa ändringar i reglementet för statens järnvägars pensionskassa
för pensionering av icke ordinarie personal, varigenom rätt till
pension skulle komma att utsträckas till ytterligare två grupper av icke
ordinarie personal, nämligen banarbetare med stadigvarande anställning och
omlastare med dylik anställning.
Sedan kommunikationsverkens lönekommitté med skrivelse den 29
januari 1920 överlämnat betänkande angående tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk, har Kungl. Maj:t på min förut denna dag gjorda hemställan
beslutat, att proposition i detta ämne skall avlåtas till riksdagen.
Vid denna proposition finnes fogat ett förslag till ny gemensam pensionslag
för ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande verk. Detta förslag, som
är avfattat i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget, är grundat
på nya principer, i väsentliga delar avvikande från dem, som nu gälla
för tjänstemannapensioneringen vid dessa verk.
Kommittén har i förenämnda betänkande ifrågasatt, huruvida ej, därest
kommitténs förslag skulle vinna godkännande, gällande reglementen för
kassor för pensionering av icke ordinarie personal vid telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk borde undergå revision för att bringas
i närmare överensstämmelse med den nu ifrågasatta pensionslagen för de
ordinarie tjänstemännen vid, bland annat, nämnda verk. De ändringar, som
för detta ändamål behöva vidtagas i förenämnda tre pensionsreglementen,
torde emellertid i allmänhet vara av sådan beskaffenhet, att ytterligare utredning
påfordras, innan förslag kan framläggas i ämnet. Jag har fördenskull
för avsikt att inom den närmaste tiden tillstyrka Kungl. Maj:t att
uppdraga åt kommunikationsverkens lönekommitté eller särskilda sakkunniga
att verkställa berörda utredning samt avgiva förslag till nya pensionsbestämmelser
för icke ordinarie personal vid kommunikationsverken m. in.,
och är det min förhoppning, att arbetet i denna del skall kunna bedrivas
så, att förslag i ämnet kan föreläggas 1921 års riksdag.
Vid sådant förhållande torde icke heller här ovan oinförmälda framställningar
i fråga om pensionering av icke ordinarie personal böra nu gö
-
I)epar tern
entschefen.
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 261.
ras till föremål för Kungl. Maj:ts prövning, utan torde desamma böra
komma under omprövning vid ovan omförmälda utredning.
Emellertid hava såväl järnvägsstyrelsen i förenämnda skrivelse den
20 december 1919 som vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 24 februari
1920 hemställt om ändring av sådana bestämmelser i pensionsreglementena
för icke ordinarie personal, vilka bliva meningslösa eller motstridiga
genom ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken
eller, vad särskilt statens vattenfallsverk beträffar, genom de
ändrade organisationsförhållanden, som äro avsedda och delvis redan beslutade
att träda i kraft den 1 juli 1920. De härigenom påkallade ändringarna
i dessa pensionsreglementen böra givetvis underställas innevarande
riksdag.
Ehuru, såsom ovan antytts, de mera genomgripande förändringar i
nyssnämnda pensionsreglementen, som avse att bringa desamma i överensstämmelse
med den ifrågasatta pensionslagen, böra göras till föremål
för särskild utredning, anser jag vidare av skäl, som längre fram skola
anföras, att redan nu vissa smärre, av pensionsförslaget betingade jämkningar
böra göras i reglementena.
Därjämte har vattenfallsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse föreslagit
viss omläggning av pensioneringssystemet för de arbetare vid statens
vattenfallsverk, som icke äro anställda vid byggnadsavdelningen. Av skäl,
som angivas i det följande, finner jag denna framställning böra föranleda,
att motsvarande pensionsreglementes tillämplighet på arbetare vid statens
vattenfallsverk i viss mån inskränkes och att förslag till härför erforderlig
författningsändring jämväl underställes denna riksdag.
Ändringar i reglementet för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering
av icke ordinarie personal.
§ I
Området
för ifrågavarande pensionsreglementes tillämplighet är begränsat
genom den i § 1 av detsamma intagna bestämmelsen, att med
statens vattenfallsverk i reglementet avses såväl sådana avdelningar av
nämnda verk, vilka upptagits i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän
vid samma verk, som även vattenfallsverkets byggnadsavdelning. Beträffande
anledningen till den angivna formuleringen av ovannämnda stadgande
må erinras, att de sakkunniga, som den 28 februari 1916 avgåvo
förslag till ifrågavarande pensionsreglemente, ansågo, att från pensione
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
13
ringen borde undantagas de tjänstemän i vattenfallsstyrelsen — samtliga
anställda å extra stat — vilka icke äro anställda vid byggnadsavdelningen.
Såsom skäl härför anförde de sakkunniga, att de ansett sig kunna utgå
ifrån att det ej kunde dröja länge, innan vattenfallsstyrelsen komme på
ordinarie stat och sålunda flertalet av dess ifrågavarande tjänstemän erhölle
ordinarie anställning.
I proposition till innevarande riksdag, nr 45, har Kungl. Maj:t
föreslagit omorganisation av vattenfallsstyrelsen och uppförande på ordinarie
stat av en hel del befattningar vid densamma.
I förenämnda skrivelse den 24 februari 1920 har vattenfalls- Vattenfall*-styrelsen anfört följande: styrelsen.
»Om vattenfallsstyrelsen i enlighet med till innevarande riksdag avlåten
proposition sättes på ordinarie stat, kommer det likväl att allt fortfarande vid
densamma finnas anställda åtskilliga extra tjänstemän. Men det föreligger i så
fall givetvis ingen anledning att därefter behandla dessa extra tjänstemän annorlunda
i pensionshänseende än övriga extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
Ifrågavarande pensionsreglemente skulle även automatiskt hava blivit tillämpligt
på samtliga extra tjänstemän vid vattenfallsstyrelsen, därest styrelsen hade upptagits
såsom en särskild avdelning i det nu gällande avlöningsreglementet för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
I detta avlöningsreglemente angives nämligen särskilt, för vilka avdelningar
av vattenfallsverket det skall vara tillämpligt. Några motsvarande inskränkningar
finnas emellertid icke angivna i det nya avlöningsreglementet för postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Men å andra sidan
låter det sig av lätt insedda skäl icke göra att tillämpa pensionsreglementet i
dess nuvarande lydelse, såsom om samtliga avdelningar av statens vattenfallsverk
hade upptagits i sistnämnda avlöningsreglemente; det kommer nämligen även fortfarande
att finnas vissa avdelningar helt och hållet på extra stat. Genom det
förstnämnda avlöningsreglementets ersättande med det sistnämnda har således ovan
angivna bestämmelser i förevarande pensionsreglemente blivit meningslösa, varför
det är nödvändigt att låta dem undergå en omformulering.
I detta sammanhang tillåter sig vattenfallsstyrelsen framhålla, att det,
sedan förslaget till ifrågavarande pensionsreglemente framlades, har tillkommit en
ny grupp av extra tjänstemän, vilka med pensionsreglementets nuvarande lydelse
icke kunna bliva delägare i pensionskassan. Vattenfallsstyrelsen syftar härmed
på tjänstemännen vid de linjebyggnadsarbeten, vilka äro organiserade såsom eu
fristående, under den blivande överdirektören vid kraftverksbyrån sorterande avdelning,
skild från de respektive kraftverkens lokala förvaltningsorgan. Dessa
tjänstemän böra emellertid även beredas inträde i pensionskassan för icke ordinarie
personal, enär de med avseende på anställningsvillkoren äro jämförliga med
tjänstemännen vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, varmed förstås de
under överingenjören vid byggnadsbyrån sorterande vatten- och husbyggnadsarbeten.
14
Kungl. Maj :ts proposition nr 261.
Vattenfallsstyrelsen anser sig således böra föreslå sådan omformulering av
§§ 1 och 3 i förevarande pensionsreglemente, att detsamma bliver tillämpligt på
alla extra tjänstemän vid statens vattenfalls verk oberoende av vid vilken avdelning
de äro anställda.»
Ifrågavarande stycke i § 1 skulle enligt vattenfallsstyrelsens förslag
erhålla följande lydelse: »Med statens vattenfallsverk avses i detta reglemente
såväl samtliga till vattenfallsstyrelsen hörande byråer som samtiiga
under nämnda styrelse lydande förvaltningar och byggnadsföretag».
Departe- Vattenfallsstyrelsens uppförande på ordinarie stat torde, därest de
mentschefen. ffemensamma avlöningsbestämmelserna för kommunikationsverken ej samtidigt
kommit till stånd, hava ägt rum på det sätt, att styrelsen upptagits
såsom en särskild avdelning i gällande avlöningsreglemente för statens
vattenfallsverk. Därigenom hade, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit,
pensionsreglementet för statens vattenfallsverks icke ordinarie personal
automatiskt blivit tillämpligt på samtliga extra tjänstemän vid vattenfallsstyrelsen.
Då det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken emellertid
icke innehåller några hänvisningar till särskilda avdelningar av statens
vattenfallsverk, är det tydligen nödvändigt att vidtaga en ändring av ifrågavarande
paragraf. Detta synes mig enklast kunna ske sålunda, att andra
stycket i samma paragraf får helt utgå. Det är nämligen självfallet, att
med statens vattenfallsverk avses såväl samtliga till vattenfallsstyrelsen
hörande byråer som samtliga under nämnda styrelse lydande förvaltningar
och byggnadsföretag; och en definition på statens vattenfallsverk kan icke
anses vara mer behövlig i pensionsreglementet för icke ordinarie personal
än i det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken, vilket jämväl
innehåller stadganden rörande icke ordinarie befattningshavare. Jag
anser mig därför böra tillstyrka, att § 1 ändras på nyss angivet sätt. I
§ 3 av reglementet kommer att närmare angivas vilka befattningshavare,
som äro skyldiga att inträda såsom delägare i pensionskassan.
§ 3.
Skyldighet att inträda som delägare i pensionskassan åligger för närvarande,
med viss begränsning, befattningshavare, som innehar anställning
såsom extra tjänsteman vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning eller
extra tjänsteman eller arbetare vid sådan avdelning av statens vattenfallsverk,
vilken upptagits i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid
nämnda verk. Det är tydligt, att vad som ovan anförts rörande § 1
redan i och för sig motiverar en ändring jämväl av § 3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
15
I sin skrivelse den 24 februari 1920 har vattenfallsstyrelsen jämväl Vattenfdllsi
vissa andra hänseenden ifrågasatt ändring av förevarande paragraf. Sty- styrelsenrelsen
har därvid anfört följande:
»De erfarenheter, som gjorts under den tid, pensionsreglementet varit i
tillämpning, hava till fullo ådagalagt olämpligheten av att detsamma även gäller
för arbetare vid statens vattenfallsverk. Utav dessa arbetare äro de vid byggnadsavdelningen
anställda undantagna från denna form av pensionering, under
det att skyldighet att inträda såsom delägare i pensionskassan föreligger för arbetarna
vid sådana avdelningar av statens vattenfallsverk, som upptagits i gällande
avlöningsreglemente för tjänstemän vid nämnda verk, d. v. s. för arbetarna
vid kanal- och kraftverken. Utav dessa arbetare är det endast en mindre del,
som användes uteslutande för drift- och underhållsarbeten, under det att den större
delen huvudsakligen användes för anläggningsarbeten. En fördelning på förhand
av arbetarna mellan dessa olika slag av arbeten är emellertid, på grund av det
växlande behovet av arbetare för det ena och det andra ändamålet, förenad med
vissa svårigheter.
De anläggningsarbeten, som utföras genom kanal- och kraftverkens försorg,
äro: anläggning av vägar, avloppsledningar, järnvägsspår, kajer in. m. för bostads-
och industriområden, vissa bostadsbyggen, utförande av elektrisk utrustning
i kraftstationer och transformatorstationer, vissa linjebyggnadsarbeten, anläggningar
för torvtillverkning m. m.
Att antalet arbetare, som användas för drift- och underhållsarbeten, är
jämförelsevis litet sammanhänger med den omständigheten, att vattenfallsstyrelsen
från och med den 1 maj 1918 berett anställning såsom extra tjänstemän för
vissa arbetare, vilkas arbete är av mera stadigvarande natur. Sålunda finnas numera
vid kanal- och kraftverken extra tjänstemän med sysselsättningar såsom
snickare, timmermän, smeder, järn- och metallarbetare, elektromontörer, hjälpmontörer,
maskinistbiträden, eldare å bogserbåtar och lokomotiv, vakter av olika
slag, smörjare och putsare m. fl. Dessa erhålla avlöning och dyrtidstillägg enligt
samma regler, som gälla för övriga extra tjänstemän, under det att för arbetarna
vid kanal- och kraftverken tillämpas samma därifrån avvikande grunder,
som gälla för arbetarna vid byggnadsavdelningen.
Omsättningen bland arbetarna vid kanal- och kraftverken är, på grund av
deras anställnings tillfälliga karaktär, synnerligen stor. Sålunda hava under pensionskassans
båda första verksamhetsår 1918 och 1919 utav de arbetare, som äro
delägare i pensionskassan, icke mindre än 170 avgått ur tjänsten, därav 12 på
grund av dödsfall. Det må i detta sammanhang även framhallas, att arbetare
ofta övergå från byggnadsavdelningen till kanal- eller kraftverk och vice versa.
Av det anförda framgår, att arbetarna vid kanal- och kraftverken äro,
med hänsyn till anställningsförhållandena, i stort sett jämförliga med arbetarna vid
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning och vid statens järnvägsbyggnader.
Av samma skäl, som motiverat de båda sistnämnda arbetargruppernas uteslutande
från denna pensionering, är det således även synnerligen olämpligt att beträffande
de förstnämnda arbetarna tillämpa ett pensioneringssystem, som förutsätter
uppbörd och redovisning av pensionsavgifter. Då man icke för framtiden kan
förvänta någon minskad omsättning bland dessa arbetare, snarare tvärtom, måste
nämligen detta pensioneringssystem bliva ytterst tungrott och draga dryga
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
administrationskostnader utan motsvarande nytta för det övervägande flertalet
arbetare.
Vad nu är sagt beträffande arbetarna vid kanal- och kraftverken gäller
givetvis i än högre grad i fråga om arbetarna vid ovannämnda fristående linjeby
ggn adsarbeten.
Det har även särskilt bland de arbetare, som uteslutande eller huvudsakligen
syssla med anläggningsarbeten, försports ett ganska starkt missnöje över
att behöva vara underkastade bestämmelserna i förevarande pensionsreglemente.
Av ovan anförda skäl anser vattenfallsstyrelsen det vara högst angeläget,
att pensionsreglementet snarast ändras så, att från dess tillämpning undantagas
samtliga arbetare vid statens vatten falls verk. Vattenfallsstyrelsen anser sig så
mycket hellre kunna framlägga förslag härom, som möjlighet numera finnes att
ordna ifrågavarande arbetares pensionsfråga på annat sätt.
Kungl. Maj:t har nämligen den 8 november 1918, efter riksdagens hörande,
utfärdat kungörelse med föreskrifter för pensionering av förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Dessa
föreskrifter, som icke förutsätta erläggande av pensionsavgifter, äro väl lämpade
att gälla för samtliga arbetare vid statens vattenfallsverk och böra därför enligt
vattenfallsstyrelseos mening ändras i denna riktning. Därvid bör emellertid iakttagas,
att vid statens vattenfallsverk finnas förmän såväl i tjänstemannaställning
som i arbetarstäIlning, varför det blir nödvändigt att i dessa föreskrifter angiva,
att det endast är det sistnämnda slaget av förmän, som avses.
Vid omformulering av pensionsreglementets § 3 är ytterligare en omständighet
att beakta. I ändamål att åstadkomma större reda i anställnings- och
avlöningsvillkoren för de extra tjänstemännen vid statens vattenfallsverk har vattenfallsstyrelsen
nämligen för avsikt att från och med den 1 juli 1920 uppdela
dem i följande fyra grupper: tillfälliga tjänstemän, aspiranter, extra tjänstemän
och extra ordinarie tjänstemän. De sistnämnda, vilka skola motsvara de fast
anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader, skola finnas anställda
icke endast vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning utan även vid kanaloch
kraftverken, vilka, såsom ovan framhållits, även hava att utföra anläggningsarbeten;
för dessa arbeten kräves viss högre kvalificerad tjänstemannapersonal, som
icke kan beredas ordinarie anställning. De extra tjänstemännen vid statens vattensfallsverk
skola efter ovannämnda uppdelning motsvara de extra ordinarie
tjänstemännen vid statens järnvägar. Pensionsreglementet bör följaktligen vara
tillämpligt på såväl extra som extra ordinarie tjänstemän men däremot icke på
tillfälliga tjänstemän och aspiranter.»
Från den med ifrågavarande reglementen avsedda pensioneringen
hava arbetarna vid såväl statens järnvägsbyggnader som statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning undantag^, beroende därpå, att dessa arbetare,
såsom sysselsatta vid anläggningsarbeten, hava mindre fast anställning.
Anläggningsarbetena vid dessa verk äro nämligen dels till sin omfattning
beroende av de anslag, som därför anvisas, dels förlagda till växlande orter.
Av vattenfallsstyrelsens framställning framgår nu, att vid statens
vattenfallsverk förekommande anläggningsarbeten utföras icke enbart
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
17
av byggnadsavdelningen. Denna avdelning handhar endast utförandet
av kraftstationernas vatten- och husbyggnadstekniska delar, kanaloch
farledsanläggningar samt sjö- och flodregleringar. Övriga anläggningsarbeten,
vilka närmare angivas i ovan anförda utdrag ur vattenfallsstyrelsens
skrivelse, utföras av kanal- och kraftverken samt av en särskild
avdelning för vissa större linjebyggnadsarbeten. Av de vid kanal- och
kraftverken anställda arbetarna användes större delen för anläggningsarbeten
och endast en mindre del för drift- och underhållsarbeten; den för
sistnämnda arbeten erforderliga personalen innehar i stor utsträckning
tjänstemannaställning, dels ordinarie och dels extra.
Frågan om ändrat system för pensionering av de arbetare vid statens
vattenfallsverk, som icke äro anställda vid byggnadsavdelningen, har visserligen
intet direkt samband med de organisationsändringar, som äro avsedda
att träda i kraft den 1 juli 1920. Det skulle därför kunna ifrågasättas
att upptaga behandlingen av detta spörsmål först i samband med
den av mig i det föregående omförmälda utredningen om mera omfattande
ändringar i förevarande reglementen.
Av vattenfallsstyrelsen har emellertid i en mig tillställd promemoria
framhållits de stora olägenheter, som ett dylikt uppskov skulle medföra,
särskilt med avseende på anläggningsarbetarna, enär man därigenom bleve
tvungen att allt fortfarande i pensionskassan bibehålla respektive nyintaga
ett stort antal arbetare med helt tillfällig anställning, vilka snart komma
att åter avgå ur tjänsten. Härigenom skulle vållas betydande tidspillan
och kostnader för den för pensionskassan erforderliga vidlyftiga matrikelföringen
av dessa delägare samt för uträkning, uppbörd och redovisning
av motsvarande pensionsavgifter. Hela förfarandet måste även, enligt vad
styrelsen framhåller, förefalla ifrågavarande arbetare själva tämligen meningslöst,
då de äro medvetna om att de äro anställda endast för utförandet
av en viss anläggning. Dessa olägenheter bliva, enligt vad vattenfallsstyrelsen
meddelar, allt kännbarare snart sagt för varje dag, som går.
Styrelsen hemställer därför, att åtminstone den förändringen nu
måtte vidtagas, att anläggningsarbetarna från och med den 1 juli 1920
undantagas från tillämpningen av statens vattenfallsverks pensionsreglemente
för icke ordinarie personal, så att detsamma därefter, i vad det
avser arbetare, endast kommer att gälla för drift- och underhållsarbetarna,
samt att anläggningsarbetarnas pensionering måtte ordnas i enlighet
med de föreskrifter, som meddelats genom kungörelsen den 8 november
1918 (sv. förf.-saml. nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare
vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.
Bihang till riksdagens protokoll 1620. 1 samt. 218 käft. (År 261.) 3
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 261.
Arbetarna vid statens vattenfallsverk skulle sålunda, i likhet med
vad i viss utsträckning redan nu sker, uppdelas i anläggningsarbetare samt
drift- och underhållsarbetare. En sådan fördelning av arbetarna är enligt
vattenfallsstyrelsens mening möjlig att genomföra, därvid givetvis bör förutsättas,
att eu drift- och underhållsarbetare tillfälligtvis karl sysselsättas
med anläggningsarbeten och vice versa.
För att möjliggöra den av vattenfallsstyrelsen föreslagna ändringen
av § 4 anser styrelsen det böra stadgas, att skyldighet att inträda såsom
delägare i pensionskassan endast skall föreligga för drift- och underhållsarbetare
med stadigvarande anställning; härmed skulle förstås sådana, som
antagas för tillgodoseende av ett bestående behov av arbetskraft.
Då det måste anses oegentligt, att arbetare vid statens vattenfallsverk,
som äro anställda för tillfälligt pågående anläggningsarbeten, skola
behandlas olika i pensionshänseende därför, att de äro anställda vid olika
avdelningar av vattenfallsverk et, finner jag mig, med hänsyn till de av
vattenfallsstyrelsen anförda skal, kunna tillstyrka, att redan nu vidtages
sådan ändring av reglementet för statens vattenfallsverks pensionskassa
för pensionering av icke ordinarie personal, att samtliga anläggningsarbetare
undantagas från tillämpningen av detsamma. Däremot torde nämnda
pensionsreglemente böra fortfarande tills vidare gälla för drift- och underhållsarbetare
med stadigvarande anställning i avbidan på utredningen
rörande mera genomgripande ändringar i samma reglemente. Vid sådant
förhållande synes frågan om utvidgning av kungörelsen den 8 november
1918 till att omfatta ytterligare arbetargrupper vid statens vattenfallsverk
jämväl kunna tillsvidare anstå. Jag anser mig emellertid redan nu böra
uttala, att nämnda kungörelse bör ändras till att gälla för åtminstone
samtliga anläggningsarbetare vid statens vattenfallsverk.
Då jag sålunda tillstyrker, att från pensionsreglementets tillämpning
undantagas vissa arbetargrupper, förutsätter jag emellertid, att genom eu
särskild övergångsbestämmelse varje till dessa grupper hörande arbetare,
som redan är delägare i pensionskassan, tillförsäkras rätt att kvarstå såsom
delägare på förut gällande villkor, därest han därom uttrycker önskan före
viss tidpunkt, som lämpligen kan bestämmas till den 1 september 1920. Om
dylik arbetare icke vid nämnda tidpunkt anmält önskan att kvarstå i pensionskassan,
bör pensionskassan, i analogi med vad som i § 16 av reglementet
stadgas rörande entledigad delägare, för beredande åt honom av
pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, till
pensionsstyrelsen inbetala kapitalvärdet av de utav honom till pensionskassan
erlagda avgifterna. Föreskrift härom bör jämväl inflyta i övergångsbestämmelserna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
19
Den av vattenfallsstyrelsen avsedda uppdelningen av de extra tjänstemännen
i tillfälliga tjänstemän, aspiranter, extra tjänstemän och extra
ordinarie tjänstemän motsvarar ungefär den fördelning, som redan tillämpas
vid statens järnvägar, och är en praktisk åtgärd, som avser att bringa
större reda i motsvarande tjänstemäns anställnings- och avlöningsförhållanden.
Enligt vad jag inhämtat, är det angeläget, att denna omorganisation
av den extra tjänstemannapersonalen kommer till stånd samtidigt
med ikraftträdandet av den nya organisationen och de nya avlöningsbestämmelserna
för de ordinarie tjänstemännen.
Jag tillstyrkor därför sådan ändring av § 3, att skyldighet att inträda
såsom delägare i pensionskassan skall, under de i första stycket av
samma paragraf nu stadgade förbehåll, föreligga för befattningshavare med
anställning vid statens vattenfallsverk såsom a) extra tjänsteman; b) extra
ordinarie tjänsteman; c) drift- och underhållsarbetare med stadigvarande
anställning.
§ 4.
I såväl statens järnvägars som telegrafverkets pensionsreglementen
för icke ordinarie personal stadgas i § 4, att inträdet i pensionskassan
räknas från och med den dag, då befattningshavaren tillträtt sådan anställning,
som i § 3 sägs, om han då fyllt 18 år, men eljest från och
med den dag, då han uppnått nämnda ålder.
Motsvarande stadgande i statens vattenfallsverks pensionsreglemente
har däremot erhållit en mera komplicerad formulering, i det att där föreskrivits,
att, med visst undantag, inträdet i kassan räknas från och med
den da°\ då befattningshavare under minst tolv hela kalendermånader
innehaft i § 3 omförinäld befattning, om han då fyllt 18 år, men eljest från
och med den dag, då han uppnått nämnda ålder. Anledningen till nämnda
stadgande är, att vid statens vattenfallsverk, i motsats till förhållandet vid
de båda andra verken, hittills icke existerat någon uppdelning av vare sig
extra tjänstemän eller arbetare med hänsyn till anställningens större eller
mindre varaktighet eller karaktär av provtjänstgöring.
Dessa förhållanden skulle nu, såsom i det föregående omförmälts,
ändras genom inrättandet av befattningsgrupperna tillfälliga tjänstemän och
aspiranter samt genom särskiljandet av drift- och underhållsarbetare med
stadigvarande anställning från de mera tillfälligt anställda arbetarna. Med
hänsyn härtill och då den nuvarande formuleringen av § 4 i vattenfallsverkets
pensionsreglemente, enligt vad vattenfallsstyrelsen i skrivelsen den
24 februari 1920 meddelat, vid tillämpningen visat sig vara förenad med
20
Kungl. Maj :ts proposition nr 261.
åtskilliga olägenheter, tillstyrker jag, att §, 4 i nyssnämnda reglemente,
såsom vattenfallsstyrelsen föreslagit, erhåller samma lydelse som motsvarande
paragraf i statens järnvägars och telegrafverkets pensionsreglementen.
För befattningshavare, som under de närmaste tolv månaderna före de
nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli 1920 tillträtt befattning
av ifrågavarande slag, kommer givetvis inträdet i kassan att äga rum sistnämnda
dag.
§ 5.
I § 5 av pensionsreglementet finnas intagna föreskrifter för bestämmandet
av delägarnas pensionsunderlag.
Redan i skrivelse den 6 april 1918 gjorde vattenfallsstyrelsen framställning
om ändring av § 5 i syfte att ersätta de detaljerade bestämmelserna
angående storleken av högsta pensionsunderlagen för i nämnda paragraf
uppräknade befattningshavare med ett mera allmänt avfattat stadgande.
I nämnda skrivelse anförde vattenfallsstyrelsen bland annat följande:
»Det
måste anses ganska olämpligt, att ifrågavarande reglemente innehåller
detaljerade bestämmelser angående storleken av högsta pensionsunderlagen för de
befattningshavare, som avses i § 5 b). Då dessa pensionsunderlag äro satta i ett
visst förhållande till de för de ordinarie tjänstemännen gällande pensionsunderlagen,
måste varje ändring av de sistnämnda förorsaka en särskild proposition till
riksdagen om ändring av de här ifrågavarande pensionsunderlagen. Men härtill
kommer, att det huvudsakliga antalet av de befattningshavare, som avses i § 5 b),
äro sådana, som äro anställda för statens vattenfallsverks anläggningsarbeten, vilkas
organisation det är helt och hållet överlämnat åt vattenfallsstyrelsen att bestämma.
Det synes då vara mindre konsekvent att i ett av riksdagen fastställt
pensionsreglemente låsa fast befattningarna inom denna av vattenfallsstyrelsen
utformade organisation, varjämte ett sådant förfarande kan vålla svårigheter vid
erforderliga ändringar i nämnda organisation.»
I skrivelsen den 24 februari 1920 anför vattenfallsstyrelsen ytterligare
följande:
»Genom de redan beslutade organisationsförändringarna beträffande statens
vattenfallsverks lokalförvaltningar och genom den föreslagna omorganisationen av
vattenfallsstyrelsen tillkomma åtskilliga nya ordinarie befattningar. Härigenom
komma de nesta av de i § 5 b) nämnda befattningar att ha motsvarighet på ordinarie
stat; och borde de således egentligen hänföras till § 5 a), varigenom uppstår
en motsägelse i paragrafens ordalydelse. Dessa omständigheter göra det
ännu mera nödvändigt att få § 5 ändrad från och med den 1 juli 1920.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
21
Chefen för försäkringsinspektionen har i en med anledning av sty- Cheftn för
relsens förstnämnda framställning avgiven promemoria framhållit, att den ^nspehtio*-''
ifrågasatta ändringen torde vara önskvärd, och att de sakkunniga för frå- nen.
gan om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering i sitt betänkande
den 3 november 1917 gjort ungefär samma förslag. Han ansåge
de nuvarande momenten a) och b) i § o lämpligen kunna sammanslås till
ett moment av följande lydelse:
»a) för extra tjänsteman 2/3 av avlöningen för år, dock högst det
pensionsunderlag, som är bestämt för den ordinarie befattning, vilken enligt
vattenfallsstyrelsens beprövande närmast motsvarar tjänstemannens befattning.
»
De motsägelser, som § 5 kommer att innehålla genom inrättandet Departeav
nya ordinarie befattningar vid statens vattenfallsverk, utgöra i och fyrmentschefensig
tillräcklig anledning till att nu företaga ändring av denna paragraf.
I sammanhang härmed bör man givetvis avhjälpa den olikformighet och
de övriga oegentligheter, som förorsakas genom bestämmandet av fixa
pensionsunderlag för vissa uppräknade befattningar. För dessa ändamål
böra åt ifrågavarande stadganden i § 5 givas en mera allmänt hållen formulering;
dock synes den nuvarande indelningen i mom. a) och b) böra
bibehållas, för att man skall slippa att göra ändringar i §§ 6, 9 och 15,
vilka innehålla hänvisningar till de olika momenten i § o.
Då § 5 a) i statens järnvägars pensionsreglemente avser extra ordinarie
tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar, bör samma stadgande i
statens vattenfallsverks pensionsreglemente gälla de däremot svarande exti’a
tjänstemännen vid statens vattenfallsverk. Då vidare § 5 b) i statens
järnvägars pensionsreglemente avser fast anställda tjänstemän vid statens
järnvägsbyggnader, bör samma stadgande i statens vattenfallsverks pensionsreglemente
gälla de däremot svarande extra ordinarie tjänstemännen
vid statens vattenfallsverk.
Sålunda bör i § o a) föreskrivas, att pensionsunderlaget för extra
tjänsteman skall utgöra av avlöningen för år; någon maximibegränsning
erfordras icke här och är icke heller stadgad i statens järnvägars
pensionsreglemente, enär avlöningen för ifrågavarande tjänstemän icke kan
nå upp till avlöningen för motsvarande ordinarie tjänstemän.
Vidare bör i § 5 b) föreskrivas, att pensionsunderlaget för extra
ordinarie tjänsteman skall utgöra 2/3 av avlöningen för år, dock högst det
pensionsunderlag, som är bestämt för den ordinarie befattning, vilken enligt
vattenfallsstyrelsens beprövande närmast motsvarar tjänstemannens befattning.
22
Kung!,. Maj:ts proposition nr 261.
Bestämmelserna i § 5 c), vilka endast avse arbetare, tarva ingen
ändring i detta sammanhang.
§ 7.
I § 7 meddelas bestämmelser rörande beräkningen av pensionsavgifterna.
I statens järnvägars pensionsreglemente avse i denna paragraf
mom. 1 extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar och
mom. 2 fast anställda tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader. I enlighet
härmed och med hänsyn till de ovan angivna motsvarigheterna mellan
icke ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk
bör § 7 i statens vattenfall sverks pensionsreglemente ändras så, att
mom. 1 blir gällande för extra tjänstemän och mom. 2 för extra ordinarie
tjänstemän.
§ 17.
I § 17 meddelas föreskrift om minskning av pension, som utgår enligt
reglementet, för den händelse att pensionstagaren tillika är berättigad
till pension på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift
i detta eller annat reglemente för kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke ordinarie personal. Med hänsyn till innehållet i
§ 12 av den förut denna dag riksdagens prövning underställda lagen angående
rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk bör nyssberörda
föreskrift i § 17 så ändras, att förut antydd minskning av pension jämväl
äger rum, om vederbörande är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden
på grund av inbetalning jämlikt stadgande i nämnda
lag. Motsvarande ändring bör ske i § 17 i de statens järnvägar och telegrafverket
avseende reglementen.
Övergångsbestämmelser.
Vid det nu gällande pensionsreglementet finnas fogade övergångsbestämmelser
för befattningshavare, som voro anställda i tjänst före den 1
januari 1918, vilken dag reglementet trädde i kraft. I sammanhang med
de i det föregående förordade ändringarna i reglementet, varigenom det
skulle bliva tillämpligt på nya befattningar, torde övergångsbestämmelser böra
utfärdas av i huvudsak samma lydelse som de vid reglementet fogade.
Enligt mom. 3) i de nu gällande övergångsbestämmelserna skola vid
bestämmande av statspension räknas alla de tjänstår, delägaren intjänat
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
23
såsom innehavare av befattning, som i § 5 sägs, eller motsvarande befattning
hos Nya Trollhätte kanalbolag eller Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag.
Med befattningar, som i § 5 sägs, avses endast befattningar
vid statens vattenfallsverk. Under tiden mellan statens övertagande
av Nya Trollhätte kanalbolags egendom och inrättandet av statens vattenfallsverk
existerade emellertid som en fristående statsinstitution Trollhätte
kanal- och vattenverk. Härtill torde hänsyn böra tagas vid utfärdande
av nu förevarande övergångsbestämmelser.
Vidare erfordras, såsom jag i det föregående framhållit, särskilda
övergångsbestämmelser beträffande de arbetare, vilka redan äro delägare i
pensionskassan men tillhöra sådana kategorier, som enligt mitt förslag
skulle undantagas från pensionsreglementets tillämpning.
Ändringar i reglementet för statens järnvägars pensionskassa för pensionering
av icke ordinarie personal.
§ 5.
Järnvägsstyrelsen, som anbefallts att avgiva utlåtande över vatten- Jämvägsfallsstyrelsens
ovan omförmälda framställning den 6 april 1918 rörande
ändring av § 5 i reglementet för statens vattenfallsverks pensionskassa 4
för icke ordinarie personal, har i skrivelse den 4 maj 1918 framhållit, att
de av vattenfallsstyrelsen anförda olägenheterna, som vore förenade med
bestämmandet av fixa pensionsunderlag för vissa befattningshavare, även
gjorde sig gällande i fråga om tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader.
Med anledning härav har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att § 5 b) i reglementet för statens
järnvägars pensionskassa för icke ordinarie personal måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
»föp tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader 70 procent av avlöningen
för år, dock högst det belopp, som utgör högsta pension för den ordinarie
befattning, vilken enligt järnvägsstyrelsens beprövande närmast
motsvarar tjänstemannens befattning.»
1 det föregående hava anförts de skäl, som tala för att § 5 b) i DeparUstatens
vattenfallsverks pensionsreglemente erhåller en mera allmänt hållen ”<e” s°
formulering. Motsvarande förhållanden föreligga jämväl beträffande tjänstemännen
vid statens järnvägsbyggnader, vilkas organisering är överlämnad
24
Kungl. Maj-.ts proposition nr 261.
åt järnvägsstyrelsen. Jag anser därför, att även § 5 b) i statens järnvägars
pensionsreglemente nu bör ändras i den riktning, järnvägsstyrelsen
i förevarande avseende föreslagit, därvid emellertid, med hänsyn till den
föreslagna pensionslagen för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken,
orden »högsta pension» böra utbytas mot »pensionsunderlag».
Emellertid bör enligt min mening redan nu göras en annan ändring
i denna paragraf för att i fråga om pensionsunderlagens storlek bringa
densamma i viss överensstämmelse med vad i nyssnämda förslag till pensionslag
stadgas härutinnan. Enligt detta förslag skall pensionsunderlaget
utgöra två tredjedelar av slutlönen å billigaste ort inom vederbörande
lönegrad, under det att jämlikt nu omhandlade § 5 i statens järnvägars
pensionsreglemente pensionsunderlaget för såväl extra ordinarie tjänstemän
vid statens trafikerade järnvägar med månadsavlöning som tjänstemän vid
statens järnvägsbyggnader blivit, i anslutning till vad som för närvarande
gäller för ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar, bestämt till 70 procent
av avlöningen för år. Då det måste anses oegentligt, att pensionsunderlaget
procentuellt i förhållande till avlöningen är högre för icke
ordinarie än för ordinarie personal, synes mig en ändring i berörda förhållande
vara av behovet påkallad. Med hänsyn till den förhöjning i den
extra personalens avlöning, som torde komma att äga rum i samband med
ikraftträdandet den 1 juli 1920 av det nya avlöningsreglementet för koinmunikationsverkens
tjänstemän, synes hinder ej möta, att förevarande
ändring tillämpas även i fråga om äldre delägare i kassan.
Jag får alltså föreslå att i § 5 a) och b) liksom även i §§ 13 och
14 procenttalet 70 utbytes mot 66 2/3.
§ 6.
Järnvägs- 1 sin förenämnda skrivelse den 20 december 1919 har järnvägs
<len™h*M9
styrelsen framlagt förslag till en författningsändring, som jämväl torde böra
underställas denna riksdag. Styrelsen framhåller, att bestämmelserna i
första stycket av § 6 i reglementet för statens järnvägars pensionskassa för
pensionering av icke ordinarie personal borde undergå en formell ändring
med hänsyn till ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Genom detta avlöningsreglemente har nämligen avlöningsformen
»ersättning för bostad och bränsle», vilken ersättning enligt nu gällande
avlöningsreglemente bestämts efter hyres- och bränslepriser å olika orter,
blivit avskaffad, och i stället har den anordningen införts, att lönen utgår
med vissa för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp. I överensstämmelse
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
härmed anser styrelsen det alltså böra stadgas, att vederbörande skall anses
placerad å ortsgrupp A, där lägsta lönen utgår.
Styrelsen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
besluta, att första stycket av § 6 i ifrågavarande pensionsreglemente
skall erhålla följande lydelse:
»för extra ordinarie tjänstemän av lägre grad med månadsavlöning den månadsavlöning,
som jämlikt av järnvägsstyrelsen fastställda allmänna grunder är
bestämd för den kategori av tjänstemän, vartill vederbörande hör, med iakttagande
av att han alltid skall anses placerad å ortsgrupp A enligt de i 8 och 9 §3 i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk den 19 juni 1919 angivna grunder».
Då det synes nödvändigt, att ifrågavarande författningsrum erhåller
en avfattning, som ansluter sig till det nya avlöningsreglementet för tjänstemän
vid kommunikationsverken, vill jag tillstyrka järnvägsstyrelsens framställning.
§§ 13, 14 och 17.
Beträffande de erforderliga ändringarna av dessa paragrafer har jag
yttrat mig i det föregående.
Ändring i reglementet för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av
verkstads-, förråds- och linjearbetare.
Jämväl beträffande detta reglemente erfordras en ändring av § 17
av den innebörd, jag tidigare angivit.
De av mig här ovan ifrågasatta författningsändringarna torde, i enlighet
med vad i det föregående framhållits, böra träda i kraft samtidigt
med det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverkens tjänstemän
eller den 1 juli 1920.
Departementschefen uppläste härefter i enlighet med vad sålunda
anförts inom civildepartementet utarbetade förslag till kungörelser
dels angående ändrad lydelse av §§ 5, 6, 13, 14 och 17 i reglementet
för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal den 29 juni 1917,
dels angående ändrad lydelse av § 17 i reglementet för telegrafverkets
pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds- och linjepersonal
den 29 juni 1917,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 218 höft. (Nr 261.)
Departe
ments
chefen.
4
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
dels angående ändrad lydelse av §§ 1, 3, 4, 5, 7 och 17 i reglementet
för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke
ordinarie personal den 29 juni 1917;
och hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte genom
pi’oposition föreslå riksdagen medgiva, att kungörelser i ämnet Unge av
Kungl. Maj:t utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med de upprättade
förslagen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & SSner.
200569