Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anordnande av
en ny statens vårdanstalt för alkoholister; given Stockholms
slott den 21 februari 1920.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
l:o) medgiva, att Ventholms kungsgård och Yentholms kungsäng i
Hilleshögs socken av Stockholms län må, kungsgården den 14 mars 1921
och kungsängen den 14 mars 1922, upplåtas till anordnande av en ny
statens vårdanstalt för alkoholister;

2:o) på extra stat för år 1921 anvisa dels för påbörjande av arbetena
med uppförande av nämnda anstalt, varför kostnaderna beräknats till

964,000 kronor, ett reservationsanslag av 400,000 kronor, dels ock för bestridande
av kostnaderna till ersättning åt kungsgårdens nuvarande arrendator
för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga överloppshus
ävensom för anskaffande av yttre inventarier till anstalten ett
förslagsanslag av 150,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 höft. (Nr 260.) 1

2

Kungl. Maj:U proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.
Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och
t. f. chefen för jordbruksdepartementet anmälde chefen för civildepartementet,
statsrådet Holmquist frågan om anordnande av en ny statsanstalt
för vård av alkoholister. \

Därvid anförde föredraganden:

Ärendets be- I innevarande års statsverksproposition under femte huvudtiteln, punkt

*1920 års* [20], har Kungl. Maj:t, under erinran att utredning blivit igångsatt om
statsverks- inrättande av en ny statsanstalt för alkoholistvården samt att för anordpropo8ition.
nan(Je av den ifrågasatta anstalten beräknats en kostnad av omkring 950,000
kronor, varav 500,000 kronor borde beräknas å 1921 års stat, föreslagit

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas
i ämnet, för anordnande av en ny statsanstalt för alkoholistvården på extra
stat för år 1921 beräkna ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Sedan omförmälda utredning numera avslutats samt infordrade yttranden
över därvid framkomna förslag avgivits, anhåller jag att få ånyo
anmäla detta ärende.

Innan jag ingår på själva huvudfrågan, tillåter jag mig att i kort- i
het erinra om gällande lagstiftning rörande alkoholistvård. De huvudsak- Gällande
liga bestämmelserna om denna vård finnas i lagen om behandling av al- be88^n^“®,‘
koholister den 30 juni 1913. historik.

Enligt 1 § i denna lag kan i den uti lagen stadgade ordning för- Lagen om
ordnas om intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister av person,
som är hemfallen åt dryckenskap och i följd därav är antingen farlig för lister

annans personliga säkerhet eller eget liv eller utsätter hustru eller barn,
som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller ligger
fattigvården eller sin familj till last.

De allmänna anstalterna för vård av alkoholister angivas i 2 § av
lagen vara antingen av staten för sådant ändamål upprättad anstalt eller
ock av landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan för enahanda
ändamål anordnad anstalt, vilken av Konungen erkänts såsom allmän.

Över anstalterna skall uppsikt utövas av den myndighet, som Kungl. Maj:t
bestämmer.

Beslut om intagande i allmän alkoholistanstalt meddelas av vederbörande
länsstyrelse efter ansökning av nykterhetsnämnd. Där fråga är
om person, som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv,
må ansökning jämväl göras av polismyndighet. För att ansökning om
internering skall upptagas till prövning, skola vid densamma vara fogade
prästbevis och läkarutlåtande enligt fastställda formulär. Innan nykterhetsnämnd
äger göra ansökning, skall nämden, därest ej uppenbarligen
utsikt saknas att utan tvång återföra alkoholisten till ett nyktert och
ordentligt liv, vidtaga härför lämpade åtgärder. Efter hörande av den,
vilken ansökningen gäller, och sedan ärendet i övrigt vunnit erforderlig
utredning, har länsstyrelsen att avgöra, huruvida tvångsintcrnering inedgives
eller icke.

Enligt 10 § i lagen kan länsstyrelsen, då ansökan gjorts ''om internering
av en alkoholist, som är farlig för annans personliga säkerhet
eller eget liv, föranstalta om hans intagande å allmän alkoholistanstalt i
avbidan på slutligt förordnande.

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.

En statsanstalt
förutsättning
för
lagens
ikraftträdande.

Tillkomsten
av anstalten
å Venngarn.

Verkställigheten av meddelat beslut om internering är icke ovillkorlig,
utan har gjorts beroende av, att plats beretts å allmän anstalt
för vård av alkoholister. Då det gäller person, som är farlig för annans
personliga säkerhet eller eget liv, föranstaltar emellertid länsstyrelsen om
hans intagande och äger, om plats å sådan anstalt ej omedelbart kan
beredas, draga försorg om hans vårdande under tiden, dock högst 8 månader,
på annat lämpligt sätt. Om förordnandet ej gått i verkställighet
inom viss tid från det beslutet vunnit laga kraft, skall det anses förfallet.

Internerad må kvarhållas å allmän anstalt under en tid av ett år.
Har han tidigare vårdats å dylik anstalt minst sex månader, må häri
kvarhållas under en tid av två år. Utskrivning skall dessförinnan ske,
därest skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen
skall föra ett nyktert och ordentligt liv. Om utskrivning tillkommer det
anstaltens styrelse att förordna. Uppsiktsmyndigheten må ock förordna
om utskrivning, och detta jämväl när styrelsen avslagit framställning
därom. Utskrivningen kan förenas med vissa villkor, vilkas brytande föranleder
återintagande å alkoholistanstalt, varefter den återtagne kan kvarhållas
sex månader; person, för vilken interneringstiden varit två år, kali
vid återintagning behållas i ett år. Om överflyttning av internerad från
en anstalt till en annan förordnar uppsiktsmyndigheten enligt bestämmelser,
o som utfärdas av Kungl. Maj;t.

A allmän anstalt för vård av alkoholister kan enligt 26 § i alkoholistlagen
inträde vinnas även av den, som själv vill ingå å sådan och därvid
förbinder sig att stanna å anstalten under viss tid; han kan då kvarhållas
å anstalten under den angivna tiden, dock ej längre än ett år från
inträdet. Kan den frivilligt ingångne på grund av sitt uppförande ej lämpligen
behållas å anstalten, må han när som helst utskrivas. Han kan ej
överflyttas till annan anstalt.

Lagen om behandling av alkoholister angavs skola träda i kraft den
dag, Konungen förordnade. Anledningen till att någon viss dag icke utsattes
var, att det ansågs nödigt att före lagens ikraftträdande hava en
statsanstalt för mottagande av manliga alkoholister.

I proposition till 1914 års senare riksdag (nr 155) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen dels att medgiva, att Venngarns kungsgård i S:t Olovs
socken av Stockholm län måtte den 14 mars 1915 upplåtas till anordnande
av en statens vårdanstalt för alkoholister, dels att på extra stat för år
1915 anvisa ett belopp av 405,000 kronor, därav 325,000 kronor för an -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ordnande av vårdanstalten och 80,000 kronor för anstaltens förseende med
inventarier. Riksdagen biföll nämnda proposition. På framställning av
Kungl. Maj:t beviljade sedermera 1915 års riksdag 18,700 kronor för inledning
av elektricitet och 30,000 kronor för bestridande av ökning i anläggningskostnaden.

Anstalten vid Yenngarn, som avsåg att bereda plats för 100 alkoholister,
uppfördes sedermera under åren 1915 och 1916. Sedan den kommission,
som fått i uppdrag att anordna anstalten, anmält, att anstalten
nalkades sin fullbordan, förordnade Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse
den 17 juni 1916, att lagen om behandling av alkoholister skulle träda i
kraft den 1 augusti 1916.

Alkoholistanstalten å Venngarn fick emellertid ej länge fortsätta stataanstalmed
sin verksamhet. Den under kristiden ökade ungdomsbrottsligheten J^tsn^r''tm
hade föranlett, att statens till Bona förlagda uppfostringsanstalt för min- Salbohed.
deråriga förbrytare blivit överbelagd och slutligen icke kunde mottaga
alla dit hänvisade. Då samtidigt, såsom nedan belyses, de å Venngarn
tillgängliga platserna icke på långt när tagits i anspråk för alkoholister,
uppstod tanken att provisoriskt använda anstalten å Venngarn till uppfostringsanstalt
för minderåriga förbrytare. Kungl. Maj:t gjorde därför
vid 1918 års lagtima riksdag framställning om Venngarnsanstaltens provisoriska
användande som uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare
och föreslog i samband därmed, att den då av föreningen Flöda kolonier
innehavda erkända alkoholistanstalten å Salbohed skulle provisoriskt apteras
till statsanstalt för alkoholister. Denna framställning bifölls av riksdagen,
och den 1 augusti 1918 överflyttades statsanställda till Salbohed.

Sedermera har genom beslut vid 1919 års lagtima riksdag bestämts,
att den provisoriska anordningen å Venngarn av eu allmän uppfostringsanstalt
skulle bliva definitiv. Därmed var alltså beslutat, att den för alkoholistvård
ursprungligen anordnade Venngarnsanstalten icke vidare skulle
användas lör detta ändamål. Statsanställda för alkoholister kona därför att
tillsvidare kvarbliva vid Salbohed, där verksamheten fortfarande bedrives.
Statsanstalten vid Salbohed var från början avsedd att lämna plats för 35
alkoholister, men sedan anstalten tagits i bruk, blev det nödvändigt att anordna
flera personal bostäder, varför anstalten tarnts inredande av nya bostadsrum
för intagna i en vid anstalten befintlig bai‘ackbyggnad under eu
tid i själva verket ej haft plats för mer än 30 alkoholister. På sista tiden
har emellertid en ytterligare omändring i nämnda byggnad företagits, så
att plats nu kan beredas för 44 alkoholister.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

om anori- Då sta^sans*a^ens förflyttning till Salbohed allenast var att betrakta

nande av ny som ett provisorium, var det från början klart att, när Venngarn definitivt
statsanstalt. togs i anspråk såsom allmän uppfostringsanstalt, en utredning omedelbart
måste igångsättas för att uppgöra plan för en ny statsanstalt för manliga
alkoholister. Redan innan beslut om Venngarns upphörande som alkoholistanstalt
fattats, hade socialstyrelsen i skrivelse den 23 januari 1919 hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes tillkalla sakkunniga att inom styrelsen biträda
med vissa utredningar rörande alkoholistvården, bland annat angående
inrättandet av en ny statsanstalt för vård av alkoholister. Med bifall
härtill uppdrog Kungl. Maj:t den 7 februari 1919 åt överinspektören,
medicine doktor Alfred Petrén och direktören vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö Gerhard Reutercrona att såsom sakkunniga inom styrelsen biträda
med dessa utredningar. Sedan Kungl. Maj:t genom proposition
den 18 mars 1919 föreslagit riksdagen, att Venngarn skulle definitivt
upphöra att vara alkoholistanstalt och användas till statlig uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare, upptog socialstyrelsen frågan
om upprättande av ny statsanstalt till behandling och hemställde i
skrivelse den 28 mars 1919 till styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister
att vid behandlingen av denna fråga samverka med socialstyrelsen,
för vilket ändam/d ifrågasattes, att vardera styrelserna skulle utse två representanter
att jämte de ovannämnda sakkunniga verkställa erforderliga
undersökningar och utarbeta preliminärt förslag. Efter det styrelserna enat
sig om detta förslag, utsagos till delegerade, av socialstyrelsen tjänstförrättande
byråchefen Kurt Bergström och styrelsens expert för ärenden om
alkoholistvård, överläkaren, medicine doktorn Olof Kinberg samt av anstaltsstyrelsen
ledamöterna i dess styrelse häradshövdingen Jacob Linders och
arkitekten David Lundegårdh.

De delegerade och sakkunniga, här nedan benämnda lcommitterade,
avgåvo den 23 december 1919 betänkande och förslag rörande anordnande
av ny statsanstalt för alkoholister.

Sedan de båda styrelserna därefter förehaft betänkandet till gemensam
behandling, överlämnade de detsamma till Kungl. Maj:t under framhållande
av att betänkandet syntes väl ägnat att läggas till grund för åtgärder
från Kungl. Maj:ts sida. Endast i fråga om vissa detaljer förekommo
olika meningar, men styrelserna tillmätte ej denna skiljaktighet
någon mera avgörande betydelse. Styrelserna hemställde, att Kungl. Maj:t
täcktes hos riksdagen äska medel samt vidtaga de åtgärder, som eljest
kunde finnas påkallade, i syfte att förverkliga i betänkandet angivna
förslag.

/

7

Kungl. Maj t a proposition nr 260.

över betänkandet hava efter remiss utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen
och domänstyrelsen ävensom i vissa avseenden av fångvårdsstyrelsen
och medicinalstyrelsen.

Enligt det för statens alkoholistanstalt den 17 juni 1916 utfärdade n.
reglementet (§ 22), jämfört med den av Kungl. Maj:t för socialstyrelsen Alkoholistsåsom
uppsiktsmyndighet för alkoholistvården den 17 december 1915 ut-nas''hittills,
färdade instruktionen, har statsanstalten huvudsakligast att mottaga dels Tarande
sådana å erkänd alkoholistanstalt intagna alkoholister, som prövats ickeTerksamhet''
kunna å sådan behållas utan att äventyra sin eller andra där internerades ^b&Zmdändamålsenliga
vård eller anstaltens behöriga skötsel, och om vilkas över-ser om vilk(l
flyttning till statsanstalt socialstyrelsen fördenskull förordnat, dels sådana somZTil
alkoholister, vilka med hänsyn till föregående förhållande, såsom dåligt tagas åstatsuppförande
under tidigare vistelse å vårdanstalt, begångna svårare brott an8talt
eller dylikt, ej lämpligen kunna vårdas å erkänd anstalt. I händelse av
ledig plats kan dock enligt reglementet även annan åt dryckenskap hemfallen
person intagas å statsanstalten, därest förordnande om hans intagande
å allmän anstalt meddelats eller länsstyrelsen i fall, som avses i
10 § av lagen om behandling av alkoholister (tillfällig vård av farliga
alkoholister i avvaktan på slutligt förordnande), gjort framställning om
hans intagande tillsvidare eller ock vederbörande själv sökt inträde enligt
26 § i nämnda lag.

Rörande den verksamhet, som hittills utövats vid statens alkoholist- Verksamheanstalter,
har i förenämnda kommittébetänkande lämnats följande uppgifter- ten vid stats ltc

’ anstalterna

>Den 5 oktober 1916 anlände de första alkoholisterna till anstalten å Venngarn
Vidstående tablå utvisar antalet under varje månad nyintagna, utskrivna »niefde de
och återmtagna samt antalet vid varje månads slut befintliga från och med tid- ä Venngarn
punkten för anstaltens påbörjade beläggning till den 1 augusti 1918, då statens intasna
alkoholistanstalt flyttades från Venngarn. 1 denna tablå hava såsom närvarande
medräknats sådana, som tillfälligtvis överflyttats till sjukhus eller varit avvikna •

Nyin- Utekriv- Åter- Närvarande
tagna. na. intagna. vld mänadens

Oktober 1916........... 6 5

November > 10 15

December > 13 28

Januari 1917........... 9 _ __ 37

Februari > ........... 7 1 _ 13

Mars » ...........10 _ _ 53

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Uppgifter
angående de
å Salbohed
intagna.

Nyin-

tagna.

Utskriv-

na.

Återin-

tagna.

Närvarande
vid månadens
sint.

April 1917.....

...... 7

n

—

49

Maj » .....

...... 7

3

—

53

Juni » .....

......11

10

2

56

Juli > .....

...... 4

3

—

57

Augusti » .....

...... 4 ''

13

2

50

September » .....

...... 5

9

3

49

Oktober > .....

...... 3

4

1

49

November > .....

...... 8

4

3

56

December > .....

...... 4

8

1

53

Januari 1918.....

...... 5

7

1

52

Februari » .....

...... 4

6

—

50

Mars > .....

...... 3

5

2

50

April » .....

...... 6

12

—

44

Maj > .....

...... 2

7

—

39

Juni » .....

...... 2

6

2

37

Juli » .....

. -

19

2

20

Av hela antalet nyintagna, eller 129, hade 106 tvångsinternerats, varav 6
från början intagits såsom farliga enligt 10 § i alkoholistlagen; inalles 23 hade
ingått frivilligt enligt lagens 26 §.

Som man finner av tabellen, ökades antalet å anstalten intagna under det
första halvåret med ett tiotal i månaden; vid slutet av mars 1917 var antalet
närvarande 53. Därefter var antalet närvarande under ett års tid i det närmaste
stationärt. Att detta antal ej vidare ökades berodde därpå, att utskrivningar i
stor utsträckning redan efter första halvåret ägt rum; under tiden april—september
1917 utskrevos sålunda icke mindre än 19. Från och med april månad
1918 inträdde emellertid en successiv minskning, till följd varav antalet närvarande
vid juni månads slut utgjorde 37. Under juli månad måste på grund av
den förestående överflyttningen till Salbohed beläggningen väsentligen minskas.
Då anstaltsstyrelsen icke ansåg sig kunna till Salbohed överflytta sådana, som
frivilligt ingått å Venngarn och som förklarade sig ej vilja medfölja till Salbohed,
blevo först och främst alla dessa utskrivna, av vilka två i stället ingingo å
erkänd anstalt enligt 26 § i alkoholist lagen samt en ingick å enskild anstalt.
Vidare utskrevos emellertid även så många som möjligt av de på myndighets
förordnande intagna, så att det antal, som vid juli månads slut återstod å statsanstalten,
utgjorde endast 20.

Utvecklingen av den vid Salbohed bedrivna verksamheten framgår av
nedanstående tablå, vilken för tiden till slutet av november 1919 utvisar antalet
under varje månad nyintagna, utskrivna, till erkänd anstalt överflyttade, återintagna
samt vid varje månads slut närvarande; i antalet närvarande hava de
avvikna och till sjukhus överflyttade inberäknats.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Nyin-

Utskriv-

Till erkänd
anstalt över-

Återin-

Vid måna-dens slut

tagna.

na.

flyttade.

tagna.

närvarande.

Augusti

1918 .

... 2

1

—

—

21

September

>

... 2

2

—

2

23

Oktober

>

... 3

3

—

2

25

November

>

... 3

3

1

1

25

December

>

... 9

5

—

—

29

Januari

1919 .

... 4

1

—

2

34

Februari

>

... —

1

—

2

35

Mars

>

... 4

1

4

—

34

April

... 6

4

2

—

34

Maj

... 4

2

—

1

37

Juni

>

. . . 3

4

1

2

37

Juli

... —

2

4

2

33

Augusti

>

... 5

4

—

1

35

September

>

... 4

2

—

1

38

Oktober

>

. . . 6

2

. —

1

43

November

>

... 2

2

—

2

45

Hela antalet nyintagna å Salbohed utgjorde alltså 57; av dem voro 45
tvångsinternerade och bland dessa hade 24 såsom farliga från början intagits
enligt 10 § i alkoholistlagen; 12 hade ingått enligt 26 § i lagen.»

Till kompletterande av förestående uppgifter må meddelas, att under
december 1919 å Salbohed nyintagits 4, återintagits 1, överflyttats till
erkänd anstalt 1 och utskrivits 7, vadan antalet närvarande den 31 december
1919 utgjorde 42. Under januari 1920 nyintogos 5, återintogs 1
och utskrevs 1; vid månadens slut närvarande utgjorde alltså 47, det
största antal, som varit att anteckna under anstaltens förläggning å Salbohed.

Såsom redan nämnts, behöva de allmänna anstalterna för vård av
alkoholister ej uteslutande vara statsanstalter. Konungen kan nämligen
såsom allmän anstalt erkänna även alkoholistanstalt, som upprättats av landsting,
kommun, förening, stiftelse eller annan. Enligt det av socialstyrelsen
till ledning för sådana anstalter utfärdade normalreglementet skulle i desamma
i mån av utrymme mottagas sådana alkoholister, om vilkas intagande
å allmän alkoholistanstalt meddelats förordnande enligt lagen om behandling
av alkoholister (tvångsinternerade) eller vilkas intagande tillsvidare av
länsstyrelsen begärts i fall, som avses i 10 § av nämnda lag (farliga alkoholister),
eller vilka sökt inträde å sådan anstalt i enlighet med 26 § i
samma lag. Förslagsvis skulle halva antalet platser vara reserverade för
sistnämnda kategori.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 käft. {Nr 260.) 2

Erkända

alkoholist anstalter -

10

KungI. Maj:ts proposition nr 260.

Enskilda

alkoholist anstalter.

Rörande de erkända anstalternas verksamhet meddela kommitteradc
följande uppgifter:

»Under det första året efter alkoholistlagens ikraftträdande tillkommo flera
erkända anstalter. Sålunda erhöllo de tre enskilda anstalter, som då innehades
av föreningen Flöda kolonier, nämligen anstalterna i Vemdalen, Salbohed och
Hästveda, erkännande såsom allmänna anstalter. Vidare upprättades en till Vintersbo
i Östergötland förlagd erkänd anstalt, avsedd att bestrida alkoholistvården
för Norrköpings stad, varjämte Stockholm och Göteborg sökte erkännande för var
sin anstalt, Stockholm för den av staden inköpta förutvarande alkoholistanstalten
Eolshäll och Göteborg för en i närheten av staden nyinrättad anstalt Lerjeholm.
Förutom nu nämnda anstalter, som samtliga voro avsedda för manliga alkoholister,
upprättades slutligen en erkänd anstalt för kvinnliga alkoholister vid Gunnarskog
i Småland. Då emellertid de flesta ansökningar, som gjordes med stöd
av alkoholistlagens bestämmelser, ingävos till statsanstalten, gjorde sig vid denna
tid behov av platser å erkända anstalter föga gällande. Stockholms och Göteborgs
anstalter, vilka blivit erkända som allmänna anstalter för vård av alkoholister,
komrao därför aldrig att användas för sådana utan togos i anspråk för annan
verksamhet. Vad övriga erkända anstalter beträffar, blev utrymmet i dem endast
till en mindre del fyllt. Antalet å samtliga erkända anstalter intagna uppgick
sålunda den 1 juli 1917 till 2(1, därav 8 å anstalten för kvinnor och tillsammantagna
endast 18 å de för manliga alkoholister avsedda erkända anstalterna med
ett sammanlagt platsantal av icke mindre än 90, medan statsanstalten vid samma
tid hade 53 eller mer än hälften av sina platser upptagna. På grund av den
ringa beläggningen nedlades i början av år 1918 föreningen Flöda koloniers anstalt
vid Hästveda. Senare under samma år upphörde även dess anstalt å Salbohed
att vara erkänd anstalt, i det den, som ovan nämnts, övertogs av staten för att
provisoriskt användas som statsanstalt för alkoholister. Den återstående av Flodakoloniernas
erkända anstalter, den i Vemdalen belägna, var under år 1918 i det
närmaste tom, men sedan statens alkoholistanstalt genom förflyttning till Salbohed
fått minskat utrymme, har Vemdalsanstalten under år 1919 börjat att alltmera
fyllas, så att numera flertalet av de för tvångsinternerade avsedda plåt erna
äro upptagna. Jämte denna anstalt finnes av erkända anstalter för manliga alkoholister
— sedan Vintersbo, som städse hade en mycket ringa beläggning, i början
av år 1919 nedlagt sin verksamhet — numera endast Svenska diakonsällskapets
14 platser omfattande alkoholistanstalt å Björknäs, vilken sedan den 1 augusti
1918 varit erkänd* anstalt, och som under den tid, den fungerat såsom sådan,
i allmänhet haft sina platser upptagna. (Enligt avtal disponerar Stockholms stad
10 av anstaltens platser.)

Den för kvinnliga alkoholister avsedda erkända anstalten Gunnarskog
har ständigt varit i verksamhet; oaktat sitt ringa platsantal (10) har den i all
mänhet ej varit fullt belagd.»

Kommitterade erinra i detta sammanhang vidare:

»Vid sidan av statsanstalten och de erkända anstalterna har även efter alkoholistlagens
ikraftträdande alkoholistvård alltjämt bedrivits vid en del enskilda alkoholistanstalter.
Dessa, som varken få mottaga tvångsinternerade eller enligt 26 §

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

i alkoholistlagen inträdande, ha emellertid under den tid, lagen om behandling av
alkoholister varit gällande, haft att uppvisa en stark nedgång med avseende på antalet
intagna. Denna företeelse med därav följande försvagande av anstalternas
ekonomiska ställning har medfört, att ett flertal av dessa anstalter nedlagt sin
verksamhet. Så är förhållandet med Sans Souci, Gälegården och Berga, Häkanstorp
(för kvinnor) samt i huvudsak med Rönneholmshemmet. Sistnämnda anstalt
förändrades först delvis till epileptikeranstalt och har, sedan den i början av
år 1919 förflyttats till annan plats, i det närmaste upphört med alkobolistvårdande
verksamhet. Till epileptikeranstalt har även Berga förändrats, medan Gälegården
numera tagits i anspråk för annan skyddsverksamhet. Såsom enskilda, statsunderstödda
alkoholistanstalter finnas för närvarande kvar endast Kurön och
Härnö. Även dessa hava för övrigt varit på väg att upphöra med alkoholistvårdande
verksamhet, men på grund av under år 1919 inträdd ökad tillströmning
av alkoholister, fortsätta de nu sin verksamhet i stigande omfattning.»

Rörande Salbohed hava eu'' del uppgifter lämnats i Kungl. Maj:ts
proposition till 1918 års lagtima riksdag om anvisande av medel till beredande
av tvångsuppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. m. (nr 338).
Det var nämligen i samband därmed, som beslut fattades om förflyttning
till Salbohed av statens vårdanstalt för alkoholister. I propositionen
refereras bland annat innehållet i en av styrelsen för statens vårdanstalt
för alkoholister den 16 mars 1918 avlåten skrivelse till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet, som anmodat styrelsen att inkomma med yttrande
bland annat över ett av föreningen Flöda kolonier framställt förslag
om inrättande vid Salbohed av en statsanstalt för alkoholister. I denna
skrivelse anfördes i huvudsak följande:

Salbohed vore belägen i Väster Färnebo socken av Västmanlands län, 18
kilometer från Sala, som vore närmaste järnvägsstation. Enligt styrelsen lämnade
uppgifter bestode egendomen, förutom av skog, av omkring 10U tunnland odlad jord
och omkring 100 tunnland odlingsbar mark, varav någon del uppodlats av kolonien.
Salbohed, som tillhörde staten, hade enligt kontrakt den 9 februari 1916 av arméförvaltningen
upplåtits till föreningen Flöda kolonier, till dess Kungl. Maj:t fattat
beslut angående dispositionen av ifrågavarande område eller, om så ej skett förut,

till den 14 mars 1928 mot ett årligt arrende av 1,000 kronor för jorden och 5

procents ränta å de till ett värd- av 13,200 kronor uppskattade byggnaderna.

Från den tid, då egendomen användes till lägerplats för Västmanlands regemente,
kvarstode ännu följande byggnader:

1. Den s. k. intendentsbostaden, för närvarande använd till expeditionslokal
samt till bostad åt koloniens föreståndare och en del andra funktionärer, innebölle
å nedra botten 7 rum och kök samt 1 trappa upp 6 rum. 2. Sjukhusbyggnaden,
för närvarande begagnad till kolonibyggnad, innebölle å nedra botten kök med diskrum
och skafferi, matsal och 3 andra rum, 1 trappa upp 2 större salar och 4

mindre rum samt 2 trivppor upp 4 rum; ä nedra botten och 1 trappa upp finnas

inbyggda verandor. 3. En barackbyggnad cirka 34 meter lång och 16 meter bred,

IU.

(Salbohed*
olämplighet
såsom statsanstalt
fOr
alkoholister.

Uppgifter
om anstalten
å Salbohed

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

för närvarande använd till verkstadslokaler och förrådsrum. 4. Ett bad-och dusch
hus. 5. En magasinsbyggnad. 6. En byggnad om 1 rum och kök, för närvarande
bebodd av befallningsmannen. 7. En bostadsbyggnad upplåten åt en kolonist. 8. Stall.
9. Ladugård och loge. 10. Bostadshus för ladugårdsskötare. 11. En byggnad, som
användes till kyrksal och föreläsningssal, samt 12. Vedbodar m. m.

Förutom magasinet befunne sig de för jordbruket avledda byggnaderna i
förfallet skick. Enligt vad vid besöket upplystes, skulle arméförvaltningen hava
åtagit sig att bekosta uppförande av nya ekonomibus och hade uppgivits, att detta
arbete skulle påbörjas innevarande år. Övriga byggnader vore i hjälpligt skick.

De flesta byggnaderna hade ett vackert läge i den till egendomen hörande
skogen. Ladugårdsbyggnad och loge, som nu läge tämligen långt ifrån de övriga
byggnaderna, skulle vid nybyggnad flyttas.

God vattentillgång hade uppgivits finnas. Planer vore å bane att få elektrisk
kraft till kolonin och andra i närheten belägna ställen; det hade uppgivits,
att statens kraftledningar från Älvkarleby skulle gå fram på ett avstånd av omkring
1 mil från Salbohed. Elektrisk kraft hade ock erbjudits från annat håll.

Då de under 1—3 omförmälda byggnaderna utan större kostnader torde
kunna iståndsättas, erbjöde Salbohed stora möjligheter för anordnande av en större
anstalt än den där nu befintliga. De anmärkningar, som kunde framställas mot
egendomens användande som anstalt vore, att allmän väg passerade genom områdets
sydöstra hörn nära intill intendentsbostaden, sjukhuset och magasinet samt
att en del enskilda byggnader läge nära inpå egendomen. Sålunda funnos flera
små stugor vid infarten söder om intendentsbostaden, vidare ett par stugor bakom
sjukhusbyggnaden samt flera hus ej långt från magasinet. Baracken vore däremot
belägen ett stycke från vägen, mera isolerad. Vidare vore byggnaderna något
spridda, i det intendentsbostaden läge omkring 500 meter från sjukhuset och omkring
350 meter från baracken, från vilken senare avståndet till sjukhusbyggna
den vore omkring 250 meter. Vid förfrågningar om förhållandet till grannarna
hade uppgivits, att kolonien under första tiden haft en del svårigheter i sådant
avseende, men att, sedan en i närheten belägen dansbana flyttats, några svårig
heter ej yppat sig, samt att en del av angränsande områden torde kunna inköpas,
om så skulle erfordras.

Därest en statens anstalt skulle förläggas å platsen, syntes förutnämnda
barackbyggnad böra bliva medelpunkten i anstalten. Genom att förse densamma
med en övervåning torde här kunna anordnas sov- och dagrum för ett 60-tal in
tagna, nödiga rum för ogifta vårdare, kök och matsal m. m. En del intagna kunde
förläggas till sjukhusbyggnaden, vadan det syntes styrelsen troligt, att en provisorisk
anstalt med omkring 80 platser här kunde anordnas utan några nybyggnader.
För eventuella nybyggnader funnes gott utrymme.

Enligt styrelsens åsikt borde det låta sig göra att å Salbohed provisoriskt
anordna en statens vårdanstalt för alkoholister. Visserligen vore förhållandena
väsentligt underlägsna dem å Venngarn, men då det gällde ett provisorum, kunde
man naturligen ej tänka sig att erhålla samma gynnsamma anordningar som vid
en för ändamålet planerad anstalt. Emellertid ansåge sig styrelsen böra betona,
att ett avbrytande av den så nyligen påbörjade alkoholistvården vid Venngarn vore
förenat med stor risk och att en förflyttning av densamma därför icke borde äga.
rum, med mindre det vore oundgängligen nödvändigt att taga Venngarn i anspråk
för annat ändamål.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

I en senare skrivelse av den 10 april 1918 — föranledd av änstaltsstyrelsen
givet uppdrag att lämna uppgift på kostnaden för genomförande
av ett förslag om förläggande till Salbohed av en tillfällig statlig alkoholistanstalt
— utvecklade anstaltsstyrelsen närmare sitt förut antydda
förslag att med barackbyggnaden såsom den egentliga anstaltsbyggnaden
anordna en dylik provisorisk anstalt. Kostnaden härför skulle — frånsett
utgifterna för inköp av tre närliggande stugor samt inlösande av Flodakolonierna
tillhörande byggnader och lösören — uppgå till 94,000 kronor.

Då barackbyggnadens iordningställande skulle taga någon tid i anspråk
och kravet på Y^enngarns utrymmande framhölls såsom i hög grad trängande,
skulle kunna tänkas att under byggnadstiden utnyttja förutnämnda
sjukhusbyggnad till plats för högst 35 intagna, för vilken tillfälliga anordning
styrelsen framlade en kostnadsberäkning. Styrelsen framhöll emellertid
i sin skrivelse fortfarande vanskligheten av det provisorium, som en
förflyttning till Salbohed skulle medföra. — I kungl. propositionen till riksdagen
föreslogs slutligen en anordning, enligt vilken sjukhusbyggnaden skulle
tillbyggas med en matsal och efter en del reparationer tjänstgöra såsom
bostad för de intagna, vilket förslag av riksdagen godkändes.

Under den tid, Salbohed använts såsom plats för statens anstalt för
alkoholister, hava eu del förändringar gjorts därstädes. Anstaltens föreståndare
har därom lämnat följande upplysninga*. Den tilltänkta utbyggnaden
av sjukhusbyggnaden har icke kommit till stånd, varemot den i
samma byggnad varande matsalen ökats genom att däri intaga en del av
korridoren utanför. Vidare hava i denna byggnad anordnats rum för kökspersonal,
genom vilken förändring antalet platser för intagna i denna byggnad
minskats från 30 till 20. I stället hava rum för de intagna beretts
i barackbyggnaden, varest nu finnas 2 större salar med 20 sovplatser, varjämte
här anordnats en isoleringsavdelning omfattande 2 straffceller och 4
isoleringsrum med vaktrum och arbetssal för de isolerade. I denna byggnad
finnas vidare rum för ogifta vårdare och verkstadslokaler. Elektrisk
kraft har ännu icke erhållits; ej heller har nybyggnad av ladugården ägt
rum, utan den gamla har nödtorftigt reparerats. Bristen på lämpligt belägna
brunnar har vållat svårigheter. En äldre brunn vid baracken har
upprensats och en brunn är under utförande vid sjukhusbyggnaden.

I det yttrande, som socialstyrelsen den 16 april 1918 avgav rörande
förslaget att provisoriskt flytta statens alkoholistanstalt från Venngarn till yttrande
Salbohed (se Kungl. Maj:ts proposition nr 338 till 1918 års riksdag) av-den l^apri
styrkte styrelsen bestämt detta förslag och anförde därvid som skäl för
denna sin ståndpunkt bland annat följande:

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

>Det har förut framhållits, att statsanstalten tillkom efter besvärliga förarbeten
och stora kostnader, som ansågos nödvändiga för att tillgodogöra sig
vunna erfarenheter och från början lyfta denna vårdverksamhet upp på den
nivå, som erfordrades för att ernå goda resultat och vinna förtroende hos allmänheten.
Det torde också få anses erkänt, att anstalten på ett mycket erkännansvärt
sätt fyllt sin uppgift, om också under den hittillsvarande korta verksamhetstiden
försöksstadiets svårigheter ännu ingalunda kunna anses helt övervunna.
Den för hela vår alkoholistvård lovande utvecklingen skulle nu plötsligt
avbrytas. Den nuvarande, i större stil planerade och rikligt utrustade anstalten
skulle utbytas mot en mindre och i alla avseenden svagare anordnad, provisorisk
sådan. Den kvalificerade personalen å anstalten skulle icke medfölja till den
nya platsen, utan ersättas av en annan mindre erfaren. Den ifrågasatta förändringen
måste sålunda anses medföra en sänkning i fråga om den nivå, till
vilken man velat och efter många svårigheter även delvis lyckats höja alkoholistvården,
och vilken utgör en viktig förutsättning för att man så småningom skall
kunna vinna allmänhetens och kommunernas aktiva medverkan för ett energiskt
bekämpande av dryckenskapens skadeverkningar.»

Socialstyrel- I)å socialstyrelsen sedermera hördes över förslaget att vid Venngarn

de den 25 upprätta en permanent statlig uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare
febjojgri (se kungl. prop. nr 224 till 1919 års lagtima riksdag), förklarade styrelsen
i skrivelse den 25 februari 1919, under hänvisning till sitt utlåtande den
16 april 1918, att densamma ansåge sig icke böra motsätta sig detta förslag,
men att detta skedde »under starkt betonande av att den statliga alkoholistvårdens
rationella bedrivande krävde en ny, större och mera ändamålsenligt
ordnad anstalt än den nuvarande provisoriska anstalten Salbohed.
» Ur skrivelsen må för övrigt här anföras följande:

»Styrelsen finge slutligen erinra om att anstalten vid Salbohed visat sig
vara ej blott i mer än ett avseende otillfredsställande ur synpunkten av rationell
alkoholistvård, utan även, trots gällande starka restriktioner beträffande rusdrycksförsäljningen,
fullständigt otillräcklig. Sålunda vore därstädes numera
samtliga vårdplatser belagda, och tid efter annan måste åtgärder vidtagas för att
genom överflyttningar till erkända alkoholistanstalter nödtorftigt tillgodose de
mest trängande behoven av vårdplatser vid statsanstalten. Förhållandena vore
följaktligen sådana, att den behöriga tillämpningen av lagen om behandling av
alkoholister den 30 juni 1913 i själva verket redan nu i viss mån äventyrades,
och att utvecklingen på området vore ägnad att i detta hänseende ingiva allvarlig
betänklighet för den närmare framtiden, så framt icke åtgärder vidtoges för
undanrödjande av förevarande brister.»

för statens Styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister yttrade sig över det

vårdanstalt i nyssnämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag framställda förslaget i
tiolister \ skrivelse den 19 februari 1919, ur vilken i propositionen intagits följande

skrivelse den referat:

19 februari
1919.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

»I de utlåtanden, som styrelsen under föregående år avgivit i samband med
frågan om Yenngarus upplåtande till provisorisk uppfostringsanstalt och Salboheds
anordnande som provisorisk vårdanstalt för alkoholister, hade styrelsen uttalat
allvarliga betänkligheter mot avbrytandet av den så nyligen påbörjade
alkoholist vården vid Venngarn. Dessa betänkligheter hade haft sin grund dels
däruti, att ett sådant provisorium i och för sig medtörde stora vanskligheter för
alkoholistvården, dels däri, att det läge nära till hands att förmoda, att provisoriet
skulle bliva av långvarig natur eller rent av övergå till att bliva permanent,
varigenom alkoholistvården skulle för lång tid eller till och med för alltid
berövas den anstalt, som uppförts direkt för densamma och i det väsentliga väl
motsvarade sitt ändamål, dels ock däruti, att Salbohed, som visserligen av de då
till buds stående varit den anstalt, som för ett provisoriskt anordnande av alkoholistvården
erbjudit de största möjligheterna, likväl vore behäftat med en del
brister, som gjorde platsen olämplig som förläggningsort för en större och permanent
statlig alkoholistvårdanstalt.

Styrelsen hade sedan dess ej haft anledning att frångå sin uppfattning
angående Salbohed och hade, då denna anstalt på grund av ökad tillströmning
av värdbehövande redan vore överbelagd, känt stor avsaknad efter det rymliga
och välordnade Venngarn. Samtidigt därmed, att behovet av provisoriets upphävande
växte, funne styrelsen genom det föreliggande förslaget sina farhågor
beträffande dispositionen av Venngarn på väg att besannas.

Då emellertid den av tvångsuppfostringssakkunniga förebragta utredningen

f;åve vid handen, att Venngarns anlitande och utbyggande vore den enda möjigheten
för en snabb och tillfredsställande lösning av frågan om beredande av
tillräckligt antal platser för tvångsuppfostran, hade styrelsen ej velat avstyrka
detta förslags förverkligande, under förutsättning att åtgärder omedelbart vidtoges
för anordnande snarast möjligt av en med Venngarn likvärdig anstalt för
alkoholistvården.»

I sin årsberättelse för 1918 har styrelsen för statens alkoholistanstalt Ur anstaltsnärmare
utvecklat de olägenheter, som äro förenade med anstaltens för -årsberättelse
läggning till Salbohed. Erinrande om sina förut uttalade betänkligheter för ms.
beträffande denna plats, såväl med avseende på anstaltens läge i förhållande
till grannskapet som med avseende på de olika anstaltsbyggnadernas
läge i förhållande till varandra, anför styrelsen följande:

»Allmänna landsvägen mellan Västerås och Krylbo skär området i dess
sydöstra hörn. På det avskurna hörnet ligger den större anstaltsbyggnaden och
administrationsbyggnaden, och området omgives här av en del mindre lägenheter,
såsom ett missionshus, handelsbod och goodtemplarhus med offentlig dansbana,
telefonstationen med flera. På något större avstånd ligga poststationen och ett
par byar. På andra sidan vägen ligger bland annat en barackbyggnad, i vilken
en del logement, isoleringsceller och verkstadslokaler äro inrymda. De befarade
svårigheterna ha icke uteblivit, i det att det icke visat sig möjligt att genomföra
den isolering från yttervärlden, som bör äga rum i fråga om å alkoholistanstalt
intagna. Så ha dessa t. ex. icke kunnat hindras från att göra affärer
handelsboden och med kringboende personer eller från att utan föreståndarens

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

vetskap avsända brev. Även de olika byggnadernas läge inom anstaltsområdet
är ägnat att vålla svårigheter. Föreståndarens bostad ligger 350 m. från verkstadsbyggnaden,
550 m. från anstaltsbyggnaden och 1,200 m. från jordbruksbyggnaderna.
Husfadern bor 300 m. från anstaltsbyggnaden och befallningsmannen
600 m. från ladugården. Från såväl personal som intagna måste genom dessa
stora avstånd mycken arbetstid spillas, och övervakningen av de intagnas arbete
kan svårligen tänkas bliva fullt effektiv. Slutligen äro de till bostadshus för de
intagna disponibla byggnaderna icke inredda på ett för ändamålet lämpligt sätt.
Sålunda saknas helt och hållet enkelrum, vadan det är omöjligt att nattetid
separera sådana, som icke lämpligen böra dela sovrum med andra. Styrelsen
maste därför på det livligaste beklaga det läge, i vilket den statliga alkoholistvården
råkat genom förflyttningen från Yenngarn.»

Uttalande Slutligen må även nämnas att, sedan vid debatten i riksdagens

fördvU- första kammare den 9 april 1919 angående anslag till alkoholistvården
depariemen- för år 1920, en av kammarens ledamöter närmare belyst »den skada, som
««Riksdag. tillfogats alkoholistvården genom fjolårets beslut att nedlägga Venngarn
som alkoholist anstalt och i dess ställe anordna en provisorisk statsanstalt
för manliga alkoholister å Salbohed», dåvarande statsrådet och chefen för
•civildepartementet i anledning av nämnde ledamots anförande förklarat, att
Kungl. Maj:t »med honom är fullkomligt ense därom, att alkoholistanstalten
vid Salbohed befinner sig i ett mindre tillfredsställande skick såväl med hänsyn
till läge som övriga förhållanden, och att det icke kan komma ifråga
att under en längre tid behålla statens alkoholistanstalt vid Salbohed, utan
komma alla ansträngningar att riktas på att så snart som möjligt vinna
en för ändamålet lämpligare förläggning av denna anstalt.»

Kommitté- I det nu föreliggande betänkandet erinras om att förläggandet av

Salboheds statens alkoholistanstalt till Salbohed vore att betrakta som ett provisorium.
olämplighet. Kommitterade anföra därpå för egen del:

»Efter undersökning av olika andra möjligheter ansåg Kungl. Maj:t sig
nödsakad att oaktat de redan då insedda olägenheterna med hänsyn till Salboheds
läge o. s. v. dit förlägga statsanstalten. Erfarenheterna under den tid,
anstalten bedrivit sin verksamhet därstädes, hava till fullo besannat de från
början hysta farhågorna. De olika anordningar, som anstaltsstyrelsen vidtagit
för att avhjälpa vissa svagheter i anstaltens organisation, hava givetvis icke
kunnat undanrödja de på själva läget beroende bristerna, av vilka särskilt omöjligheten
att effektivt kunna från omgivande grannskap isolera de å anstalten intagna
starkt framträtt och visat sig i hög grad motverka uppfostringsarbetet
vid anstalten. Platsutrymmet vid Salbohed är dessutom otillräckligt för det nuvarande
behovet. Endast därigenom ätt några av de intagna varit frånvarande
(avvikna eller intagna å sjukhus) samt överflyttningar undan för undan ägt rum
till erkänd anstalt, har plats kunnat beredas alla nyanmälda. Hade en ytter -

17

Kungl. May.ts proposition nr 260.

ligare ökning i tillströmningen ägt rum, skulle det ej varit möjligt att omedelbart
emottaga alla anmälda. Under ovan angivna förhållanden kan det tydligen
icke ifrågasättas att nedlägga kostnader på utvidgning av anstalten vid
Salbohed.

För kommitterade står det därför klart, att statsanstalten vid Salbohed
så snart som möjligt bör ersättas med en ny anstalt. Komitterade anse sig i
detta sammanhang höra nämna, att vid överläggningar rörande Salboheds framtida
utnyttjande den mening uttalas, att Salbohed skulle med fördel kunna användas
till en jordbruksfilial för Uppsala hospital.»

Medicinalstyrelsen, som ansett sig böra begränsa sitt den 10 februari
1920 i ärendet avgivna utlåtande till frågan om Salboheds användning som
lantbrukskoloni för sinnessjuka, förklarar sig ej vilja förneka, att Salboheds
alkoholistanstalt möjligen skulle kunna anordnas till en dylik koloni,
men säger sig icke kunna underlåta att framhålla, att styrelsen för närvarande
ställer sig mycket tveksam om den föreslagna anordningens lämplighet
och ekondmiska utförbarhet. Innan styrelsen kan bilda sig en bestämd
uppfattning om Salboheds lämplighet för kolonivård, anser styrelsen
det nödvändigt att taga i övervägande, om icke andra för ändamålet lämpade
anordningar böra ifrågakomma. Slutligen framhåller styrelsen, att
frågan om anordnande av en lantbrukskoloni vid Salbohed torde böra bliva
föremål för slutlig prövning i samband med en åt styrelsen uppdragen
utredning angående användning av vissa militära övningsplatser till asyler
för kroniskt sinnessjuka.

Vad ovan anförts rörande olämpligheten av den nuvarande alkoholistanstalten
vid Salbohed synes mig icke kunna vederläggas. Svårigheterna
med hänsyn till det otillfredsställande läget torde icke kunna helt avhjälpas
genom några avstängningsanordningar eller förflyttningar av byggnaderna.
Vid sådant förhållande lärer det ei böra ifrågasättas att nedläo-o-a kostnader
på nybyggnader eller ombyggnader i avsikt att här kunna få en
permanent alkoholistanstalt. De kostnader, som av staten hittills nedlagts å
byggnaderna, hava varit jämförelsevis obetydliga. Skulle anstalten kvarbliva
här längre tid, bleve det nödvändigt att nedlägga betydande kostnader för att
skaffa bättre anordningar i olika avseenden. Jag anser därför även för min
del, att statens alkoholistanstalt snarast möjligt bör flyttas från Salbohed.

En förflyttning av alkoholistanstalten behöver ej innebära, att av
staten å Salbohed hittills nedlagda kostnader skulle vara bortkastade.
Möjligheter torde ej saknas att finna användning för Salboheds egendom
till annat statsändamål eller för allmännyttigt ändamål, för vilket dess läge
ej medför så störa nackdelar som för en statlig alkoholistanstalt. Frågan härom
torde dock icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.

Medicinal styrelsen.

Departe ments chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 saml. 217 käft. (Nr 260.)

3

18

IV.

Önskemål
vid anordnande
av en
ny statsanstalt
för
alkoholister.

A nordningarna
vid
Venngnrn
och deras
lämplighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Vid planläggande av en ny statsanstalt för alkoholister bör man
naturligen i främsta rummet taga i betraktande anordningarna vid de
förutvarande statsanstalterna samt söka tillgodogöra sig de erfarenheter,
som vunnits vid dessa. Rörande anordningarna å statsanstalten vid Salbohed
har i nästföregående avdelning lämnats vissa uppgifter. Av större
intresse är emellertid att i detta sammanhang erhålla kännedom om Venngarnsanstalten,
vilken från början anordnats till statens alkoholistanstalt.

I kommittébetänkandet lämnas följande uppgifter rörande sistnämnda
anstalt:

»Venngarnsanstalten var beräknad för omkring 100 platser, alla. inrymda
uti en för ändamålet uppförd större nybyggnad, bestående av ett mittelparti,
själva huvudbyggnaden, med en större och en mindre flygel. Förstnämnda flygel
med närmast liggande del av mittelpartiet, som genom trappuppgång med vestibul
eller hall är skild från den övriga delen av nybyggnaden, innehåller:

a) i källarvåningen: snyggningsrum, tvättstuga med tork-, mangel- och
strykrum, bageri, kölrum, ångpannerum och reparationsverkstad samt förrådsrum
;

b) i bottenvåningen: ångkök med skafferilokaler och renseri, matrum för
personal, serveringsrum och diskrum samt en större matsal med plats för 110 ä
120 personer;

c) i våningen en trappa upp: expedition och apoteksrum samt personalbostäder,
nämligen 4 rum och kök för husfadern, 2 rum och kök för maskinisten
samt rum för eldare, hushållerska och tvätterska;

d) i våningen två trappor upp: ytterligare tre rum för kvinnlig personal,
en stor sal, avsedd till verkstadsarbeten, men tagen i anspråk till samlingssal,
ett vårdarrum samt inom en särskild korridor med tvättrum 3 mindre rum, avsedda
till sovplats för 14 intagna, men i stället använda till arbetslokaler för
skrädderi, skomakeri m. m.; samt

e) i den endast över denna del av byggnaden befintliga vindsvåningen: rum
för nattvakten jämte ett reservrum, badrum och förrådsutrymmen.

Den på andra sidan om trappuppgången belägna delen av själva huvudbyggnaden
innehåller i samtliga våningar en långsgående 2,5 meter bred.korridor,
som uti de tre egentliga våningarna är apterad till dagrum. I övrigt inrymmer
källarvåningen badavdelning och två större arbetslokaler, använda till
snickeriverkstad och måleriverkstad, samt vardera av de övriga tre våningarna
ett vårdarrum, fem sovrum med vardera 3 platser och tva sovrum med vardera
5 platser.

Den mindre flygeln slutligen innehåller i källarvåningen 4 straffceller samt
klosettrum och förrådsrum och i de övriga våningarna 5 ensamrum längs en
mindre korridor, som genom dörr är avstängd från den stora dagrumskorridoren.
I omedelbar förbindelse med stora korridoren finnas i flygeln tvättrum, städrum,
förrådsrum och klosettrum. En särskild trappuppgång finnes till de olika våningarna
i denna flygel.

Utrymmet var i sovrummen beräknat till 18 kbm. per plats. Med den
ovannämnda dispositionen av den för sig avskilda sovsalsavdelningen till arbets -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

lokaler rymde anstalten i själva verket endast 90 platser, nämligen 30 i vardera
våningen. Under den tid, anstalten användes för alkoholistvård, behövde man
emellertid aldrig taga mer än två våningar i bruk, då antalet intagna aldrig
översteg 60.»

Till kompletterande av denna beskrivning bör erinras därom, att
vid Venngarn expeditionslokalerna voro förlagda till slottsbyggnaden
därstädes.

Kommitterade erinra i detta sammanhang, att de tidigaste för anordnande
av en alkoholistanstalt vid Venngarn framlagda förslagen inneburo
en uppdelning i flera paviljonger eller avdelningar av de för de intagna
avsedda lokalerna men att av kostnadshänsyn anstalten kom att
uppföras i en enda byggnad, varvid — frånsett enkelrummen i ena flygeln
och den ovannämnda avdelningen om 3 rum för 14 intagna — ingen
annan skillnad gjordes mellan olika avdelningar, än att de förlädes i
skilda våningar, vilket, då trappuppgången är gemensam, icke innebar
ett effektivt särskiljande av de olika avdelningarna. Svårigheten att på
lämpligt sätt fördela de intagna på från varandra skilda avdelningar var
enligt kommitterades uppfattning en påtaglig svaghet i Venngarnsanstaltens
organisation.

Till grundval för sitt förslag om den nya anstaltens anordnande Anstaltens
hava kommitterade gjort en utredning om de olika kategorier, vilka kunna“"^hänsyn
särskiljas bland dem, som varit intagna å statens alkoholistanstalt, samt till olika
om de anordningar, som böra vidtagas med hänsyn till vissa av dessa 9rintagha.V
kategorier. De i betänkandet särskilt behandlade kategorier bland alkoholisterna
äro följande: psykiskt abnorma, svårdisciplinerade, smittosaint
sjuka och kroniskt sjuka.

Rörande de psykiskt abnorma alkoholisterna anföra kommitterade: Psykiskt
r J abnorma

»Bland de alkoholister, som under de gångna åren varit intagna å statens alkoholister.
alkoholistanstalt på grund av myndighets förordnande, hava förekommit åtskilliga,
som även i nyktert tillstånd varit till en viss grad abnorma. Många av
dessa hava en eller liera gånger för psykos, som förorsakats av alkoholmissbruk,
vårdats å sinnessjukhus men därifrån åter utskrivits, sedan symtomen av sinnes,
sjukdom försvunnit; i sitt vanliga tillstånd hava de nämligen icke varit så abnorma,
att man ansett sig kunna i längden behålla dem ä hospital. Därjämte
hava åtskilliga av de å statens alkohoiistanstalt intagna, som aldrig vårdats å
sinnessjukhus, visat konstitutionell abnormitet, såsom intellektuell eller moralisk
undermålighet, sjuklig misstänksamhet, ofta i förening med stegrad självkänsla,
hysterisk karaktärsläggning, höggradig brist på sinrresjämvikt (affektlabilitet) med
svåra lynnesväxlingar, stundom till och med utbrott av besinningslöst raseri vid

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ringa anledning, tidvis inträdande perioder av sömnlöshet i förening med förstämning
eller stegring av eljest förefintliga abnorma drag, såsom affektlabilitet
och sjuklig misstänksamhet.

Det ligger i sakens natur, att regimen för dylika psykopatiska individer
icke lämpligen kan vara i alla hänseenden densamma som för mera normala personer.
Erfarenheten har också givit vid handen att, om en abnorm individ av
ovan skildrade slag underkastas en strängare disciplinär behandling, sås''-m flera
dygns isolering i straflPceil, detta kan utöva ett skadligt inflytande å hans själsliv
(i ett dylikt fall har sålunda cellstraffet måst avbrytas på grund av inträdande
av hallucinationer). Med hänsyn till vikten av att upprätthålla ordning å anstalten
låter det sig å andra sidan svårligen göra att vid begångna förseelser icke
behandla alla lika. I regel hava fördenskull även de abnorma, vilka dock icke
sällan just på grund av sin abnormitet uppföra sjg så, att de bryta mot anstaltsordningen,
på vanligt sätt bestraffats härför. A Yenngarnsanstalten hade man
dock — när en svårare förseelse begåtts av en person med så starkt framträdande
abnormitet, att ett cellstraff icke var försvarligt — den möjligheten att låta bestraffningen
ersättas med isolering i det av vederbörande bebodda enkelrummet.
Efter statsanstaltens förflyttning till Salbohed har däremot en sådan åtgärd icke
varit möjlig.

Till belysande av de svårigheter, som de abnorma berett den statliga alkoholistanstalten,
må till slut en kort redogörelse lämnas för följande exemplifierande
fall från Venngarn:

J., en starkt affektlabil individ med tidvis, i förening med sömnlöshet framträdande,
sjuklig misstänksamhet, fick under ett dylikt tillstånd den föreställningen, att husmodern
undanhöll honom en del av den veteranson, han på grund av vissa sjukdomssymtom erhållit
extra; han fick på grund härav vid måltiderna gång på gång svåra vredesutbrott,
varunder han skrek och väsnades samt hotade husmodern till livet; vid ett dylikt tillfälle
rusade han slutligen ut i köket, där husmodern emellertid då lyckligtvis ej befann sig.
Efter detta uppträde (för vilket, med hänsyn till mannens abnorma tillstånd, bestraffning
icke kunde komma ifråga) vågade man ej behålla honom å anstalten, varför det ordnades
så, att J., som var hemmahörande i Stockholm, fick komma till Katarina sjukhus för eventuell
vidare förflyttning till sinnessjukanstalt. Emellertid ansåg sig läkaren å Katarina
sjukhus icke kunna utfärda det för intagning å sådan anstalt nödiga läkarbetyget, varför
J. fick stanna kvar å Katarina sjukhus, tills sömnen blivit bättre, varefter han i stället för
att återsändas till Venngarn blev utskriven, enär det endast fattades ett par veckor i den
tid, då han enligt lagen senast skulle utskrivas.

S., en individ, hos vilken de för den paranoida lraraktärsläggningen utmärkande
dragen, sjuklig misstänksamhet i förening med förhöjd självkänsla, voro starkt framträdande,
var på grund av denna sin psykiska konstitution oemottaglig för varje påverkan och omöjlig
att disciplinera; ville hellre syssla med att skriva klagoskrifter än att fullgöra honom
ålagt arbete o. s. v. Då han sålunda alls icke passade för en öppen anstalt med den ordning,
som å en sådan med nödvändighet måste upprätthållas, utan synbarligen var i behov
av vård å sluten anstalt, blev han efter vederbörligen utfärdad sinnessjukattest överflyttad
till hospital. Efter några månader blev han emellertid utskriven därifrån och återsänd till
Venngarn, då hospitalets läkare kommit till den uppfattningen, att hans psykiska abnormitet
icke vore så höggradig, att han borde vara föremål för hospitalsvård.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Vid bedömandet av föreliggande fråga bör också uppmärksammas, att det
säkerligen ofta skulle vara till skada för abnorma individer, som likväl icke äro
sinnessjuka, att vistas tillsammans med sinnessjuka personer, då yttringarna av
de sistnämndas sjukdom kunna vara nog så irriterande för eu person, som själv
är klar och redig, men har ett ömtåligt nervsystem.

Spörsmålet om lämpligaste anordning för behandling av de individer, varom
här är fråga, är, såsom av det anförda framgår, av eu mycket invecklad beskaffenhet.
Dessa individer passa strängt taget varken för sinnessjukhuset eller alkoholistanstalten.
Det för intagning å sinnessjukhus nödiga läkarbetyget kan i allmänhet
icke utfärdas för sådana individer, men sker detta och överflyttning till
sinnessjukhus äger rum, bliva de snart åter utskrivna därifrån. Enligt alkoholistlagen
åter föreligger visserligen intet hinder för internering av dylika personer,
men för deras behandling å statens alkoholistanstalt hava såsom ovan framhållits
stora svårigheter mött, då lämpliga anordningar härför saknats. Vid upprättandet
av Venngarnsanstalten synes man icke haft fullt klart för sig dessa vanskligheter
utan säkerligen tänkt sig, att den psykiska abnormiteten skulle föranleda överflyttning
till sinnessjukhus. Då det gäller att upprätta en ny statsanstalt för
alkoholister, bör tydligen denna brist avhjälpas, så att anstalten blir i stånd att
behålla alkoholister av denna typ, utan att anstaltens verksamhet därav störes.
För detta ändamål kräves en särskild sluten avdelning, varigenom det blir möjligt
att ägna dessa individer den särskilda uppmärksamhet och behandling, som
deras abnorma tillstånd kräver samtidigt med att man med avseende å dem söker
förverkliga det allmänna syftemålet med interneringen. I en sluten avdelning är
det icke nödigt att upprätthålla alla å den öppna anstalten gällande ordningsregler.
Visserligen bör det inom en sluten avdelning så långt möjligt beredas
tillfällen till sysselsättning av olika slag, men arbetstvånget behöver icke här
vara lika strängt som å den öppna anstalten utan kan modifieras efter vars och
ens psykiska tillstånd. Då de abnorma äro skilda från de övriga å alkoholistanstalten
intagna, medför det ingen olägenhet att låta sådana abnorma, som gjort
sig skyldiga till förseelser av någon art — något som lätt kan förekomma vid
exempelvis affektlabilitet eller sjuklig misstänksamhet — slippa bestraffning i
vanlig mening och i stället vidtaga med hänsyn till beskaffenheten av deras abnormitet
lämpligare åtgärd, såsom sängläge under viss tid, eventuellt i förening
med isolering i enkelrum med vanligt fönster o. s. v. På samma gäng de i den
slutna avdelningen boende berövas friheter, som de övriga å anstalten intagna fä
åtnjuta, kan i stället en mindre sträng regim inom den slutna avdelningen tilllämpas.

En sluten avdelning inom statsanstalten kräves, såsom nedan framhålles,
även av andra skäl än de nu anförda. Kommitterade tveka icke att beteckna
den såsom en oumbärlig del av statsanstalten. Skola de å den slutna avdelningen
intagna kunna behandlas på ett fullt rationellt sätt, är det vidare nödvändigt, att densamma
förlägges till en särskild paviljong på något avstånd från övriga anstaltsbyggnader.
»

I detta sammanhang behandla kommitterade även frågan om tillfällig Tillfällig
vård åt sinnessjuka alkoholister. I betänkandet anföres härom: sinnessjuka

alkoholister.

22

Departementschefen
om
avdelning
för vård av
psykiskt abnorma
m. fl.

Svårdi sciplinerade alkoholister.

Erfarenheter
under den
gångna tiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

■Till här ovan behandlade grupper av psykiskt abnorma alkoholister höra
icke sådana alkoholister, som lida av sinnessjukdom och på grund därav enligt
gällande bestämmelser kunna intagas å sinnessjukhus. Erfarenheterna från de
gångna åren hava emellertid visat, att av de å statens alkoholistanstalt mottagna
en och annan redan vid ankomsten lidit av sinnessjukdom eller under vistelsen
därstädes drabbats av sinnessjukdom; även har någon gång periodiskt uppträtt
hastigare övergående anfall av sinnessjukdom (förekommande särskilt hos fallandesjuka).
I all synnerhet under den tid, då statsanstalten varit förlagd till Salbohed,
hava dylika fall berett stora svårigheter, enär personerna i fråga på grund
av den totala saknaden av enkelrum måst ligga kvar i de gemensamma sovsalarna,
där de emellertid ofta varit störande för rumskamraterna, vilka de till och med
hotat till livet. I ett sådant fall har därför till sist, innan överflyttning till
hospital kunnat ske, en så betänklig åtgärd som inspärrning uti straffcell måst
vidtagas. Icke heller isolering dygnet om uti rum med fönster av vanlig storlek
kan emellertid sägas vara någon lämplig behandling av en sinnessjuk eller för
sinnessjukdom misstänkt person.

Inrättas en sluten paviljong för mottagande av psykiskt abnorma, om vilka
förut talats, skulle den tillfälliga vård av sinnessjuka, varav behov i ett eller
annat fall kan komma att föreligga, lämpligen kunna ombesörjas i nämnda paviljong.
Dennas tillkomst skulle alltså avhjälpa ytterligare en brist i de hittillsvarande
anordningarna.»

Kommitterades på iakttagelser från statsanstaltens hittillsvarande verksamhet
stödda utredning synes mig klart ådagalägga behovet av en särskild
sluten avdelning för de psykiskt abnorma alkoholister, som behöva interneras.
Skall denna anordning verkligen kunna fylla sin uppgift, lärer det
ej kunna undgås att för dessa personer uppföra en särskild paviljong,
inom vilken en särskild regim kan följas mera lik den, som förekommer
vid vissa avdelningar av sinnessjukhusen. En sådan paviljong bör också
kunna komma till användning för tillfällig vård vid de fall, då någon av
de intagna blir sinnessjuk, vilket enligt vad erfarenheten visat stundom
förekommit. Jag ansluter mig tillfullo till kommitténs förslag i denna del.
En dylik paviljong kan, om den tilltages något större, även fylla en annan
uppgift, såsom nedan skall påvisas.

Bland dem, som å statsanstalten berett svårigheter genom indisciplinärt
uppträdande, nämna kommitterade sådana, som visat benägenhet för
rymning, sökt uppvigla sina kamrater, ådagalagt tredska eller arbetsovillighet
eller uppträtt hotfullt och våldsamt.

Beträffande erfarenheterna under de gångna åren ifråga om dessa
grupper anföra de kommitterade följande:

»Vad rymningarna från statsanstalten beträffar har deras antal ökats från
år till år. Under den tid av år 1916, då anstalten var i verksamhet, förekom ej
någon rymning, medan sådan ägt rum under år 1917 i 10 fall (av 8 personer),
under år 1918 i 14 fall (av 10 personer) och under år 1919 intill slutet av november
i likaledes 14 fall (av 10 personer). Härvid må erinras om, att antalet å

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

statsanstalten intagna i samband med överflyttningen till Salbohed den 1 augusti
1918 blev högst betydligt reducerat, vadan antalet rymningar från Salbohed varit
proportionsvis större än från Venngarn. Från Salbohed hava vid ett tillfälle icke
mindre än sex intagna samtidigt varit avvikna. Den stegring uti rymningarnas
antal, som ägt rum, har tvivelsutan till stor del berott därpå, att ju längre alkoholistlagen
varit i tillämpning, desto större har antalet hopplösa recidivister bland
de intagna blivit. Till belysande härav kan nämnas, att av de 79, som under år
1917 nyintogos å statsanstalten, endast 13 förut behandlats å alkoholistanstalt,
medan av de 55, som under år 1918 blevo inskrivna å statsanstalten, icke mindre
än 17 förut varit intagna å enskild eller allmän alkoholistanstalt. Till det stora
antalet rymningar efter anstaltens flyttning till Salbohed torde dock även hava
medverkat den på terrängförhållandena därstädes beroende svårigheten att åstadkomma
effektiv övervakning. Bland de för närvarande avvikna finnes en, som
rymt upprepade gånger, de sista gångerna så snart han kommit ut ur straffeellen
efter avtjänat straff för föregående rymning. I regel har rymning brukat bestraffas
med isolering i cell under 7 dygn, den högsta isoleringstid, som anstaltens
föreståndare kan ådöma. Visserligen äger anstaltens styrelse att, därest isolering
under längre tid erfordras, besluta härom, men det ligger i sakens natur, att man
icke i längden kan hålla en person isolerad utan möjlighet till sysselsättning. A
andra sidan är det naturligtvis med hänsyn till vikten av att upprätthålla nödig
respektuös de intagna betänkligt, att rymningar i så stor utsträckning förekomma.

Även antalet av dem, som på grund av uppviglingstendenscr, tredska och
arbetsomllighet utövat ett skadligt inflytande på sin omgivning, har ökats jämsides
med ökningen av antalet recidivister, vilka intagits å statsanstalten. Några
exempel på denna kategori må här anföras.

S., en i intellektuellt och i synnerhet i moraliskt hänseende undermålig individ, som
under de gångna åren upprepade gånger varit intagen å statens alkoholistanstalt (först å
Venngarn och sedan å Salbohed), har visat ett övermodigt och pockande uppträdande, varit
lat, rå och cynisk, obändig och hänsynslös, utan varje hedersbegrepp; bidrog efter överflyttningen
till Salbohed mycket att öka det rådande missnöjet över flyttningen; rymde från
både Venngarn och Salbohed upprepade gånger.

E., ävenledes upprepade gånger intagen å statens alkoholistanstalt, har därstädes i
allmänhet visat ett mycket dåligt uppförande, varit lat, hård, brutal, hänsynslös och lömsk
samt verkat demoraliserande på sin omgivning.

V., en etiskt defekt individ ur socialt högre stående samhällsställning, som varit dömd
för förfalskning, uppträdde å anstalten mycket hövligt och var inställsam mot funktionärerna,
men drev bakom ryggen på dem agitation för att sprida missnöje å anstalten; ytterst lättjefull
i arbetet och för övrigt på allt sätt opålitlig var V. å Salbohed nästan omöjlig att övervaka
och smög sig på eftermiddagarna ofta bort från anstaltsområdet, sammanträffande med
en kortspelarliga samt gjorde affärer med bönderna i trakten, i det han till dem sålde obefintlig
olja, för vilken han i förskott mottog en del kontant betalning; därpå rymde han
från anstalten, utan att sedan, trots anmälan till vederbörande polismyndighet, hava blivit
återförd.

Antalet av dem, som efter intagning å alkobolistanstalt varit synnerligen
farliga för sin omgivning, har visserligen varit helt ringa, men till gengäld har
varje sådant fall förorsakat anstaltsledningen så mycket större bekymmer, vilket
framgår av följande fall:

24

Tidigare uttalanden

rörande behandling
av
de svårdisciplinerade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Å Venngarn intogs under första året av anstaltens verksamhet en för våld och skadegörelse
straffad, ökänd poliskiind, vilken på grund av sitt obändiga lynne och hotfulla uppträdande
var en ständig källa till oro, varför han blev utskriven tidigare än som egentligen
bort ske. — Bland de å Salbohedsanstalten intagna hava vidare funnits två, som redan från
början uppträtt så hotfullt och vildsint, att det överhuvudtaget icke skulle varit möjligt att
låta dem vistas bland personalen och de andra intagna. Den ene av dessa — vilken, efter
att hava blivit anmäld för vederbörande nykterhetsnämnd, på föranstaltande av denna själv
begärt inträde å anstalten i enlighet med 26 § i alkoholistlagen — anlände till anstalten
försedd med kniv, som han vägrade att lämna ifrån sig. Då anstaltens funktionärer vid tidpunkten
ifråga ännu icke blivit utrustade med battonger (vilket detta fall emellertid gav anledning
till), blev denna person på föreståndarens begäran utskriven, vilket kunde ske, då
han ej blivit intagen på myndighets förordnande. Den andra av ifrågarande individer —
vilken överflyttats från Yemdalens alkoholistanstalt, där han på grund av indisciplinärt och
på sin omgivning demoraliserande uppförande ej kunde få kvarstanna —- anlände till Salbohed
likaledes försedd med kniv. Denna lämnade han dock ifrån sig. sedan husfadern
visat sin battong, men överföll därpå husfadern med en stol som tillhygge. Härför dömd till 1
dygns isolering, visade han även under vistelsen i straffcellen tydliga våldsam hetstendenser
vid personalens besök. Då det på grund av den sålunda ådagalagda farligheten (som synbarligen
förorsakats av förargelse över förflyttning till statsanstalten) icke kunde vara redligt
att släppa honom ut i anstalten och han icke företedde några symtom av sinnessjukdom,
så att flyttning till hospital kunde ske, ordnades det så, att mannen, som av läkaren
i Vemdalen erhållit intyg på att han led av magsår, efter disciplinstraffets avtjänande
omedelbart skickades till sin hemstad för att få vård för sin magsjukdom å därvarande
försörjningsinrättnings sjukavdelning. Från denna rymde han emellertid, varför han blev
anmäld till återintagning å Salbohed. Innan sådan hann ombesörjas, blev han emellertid
häktad för stöld och dömd till längre tids straffarbete.

Frågan om de svårbehandlade å alkoholistanstalterna har, såsom
kommitterade erinra, tidigare varit föremål för uppmärksamhet. Redan
under den första utredningen rörande en statens alkoholistanstalt stod det
klart, att det bland de tvångsinternerade alkoholisterna även koinme att
finnas personer av så svårhanterlig art, att de, för att hindras från att
uppvigla sina kamrater och försvåra upprätthållande av disciplinen å anstalten,
borde särskiljas från övriga å anstalten intagna. De inom justitiedepartementet
för nämnda utredning särskilt tillkallade sakkunniga anförde
i sitt den 18 mars 1913 avgivna betänkande härom följande:

»Skall statens vårdanstalt upptaga de olika typer av alkoholister, som direkt
eller genom andra anstalter för alkoholister tillföras densamma, samt vara
skyldig behålla dem under föreskriven tid, framställer sig den frågan, huruvida
de lokala och disciplinära möjligheter, som givits anstalten, äro tillräckliga för
att upprätthålla disciplinen. Å andra sidan uppställer sig spörsmålet, om det
låter sig göra att införa tillräckliga anordningar för nämnda ändamål utan att
rubba anstaltens egenskap av vårdanstalt. Bästa utvägen att lösa denna konflikt
synes oss vara, att staten, vilket alternativ man nu må välja för vårdanstalten,
upprättar en särskild alkoholistanstalt av mindre omfattning (t. ex. för 25 personer)
för de alkoholister, som av någon anledning ej lämpa sig att kvarstanna

25

Kungl. Maj:t proposition nr 260.

å vårdanstalten. Den senare kan då bibehålla en mera öppen karaktär, mindre
vårdarpersonal kräves, och man har där mindre behov av disciplinära maktmedel,
enär det förnämsta disciplinmedlet blir en överflyttning till den strängare anstalten.

Behovet av disciplinära medel för denna strängare anstalt hänvisar till
utvägen att anordna denna i anslutning till någon fångvårdsanstalt, närmast till
tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö, vars tvångsarbetare i så övervägande grad
äro alkoholister.----— —.»

Dessa sakkunniga framlade inneslutning härtill förslag till anordnande
av en mindre alkoholistanstalt vid Svartsjö.

Som ett andra alternativ till denna frågas lösning, föreslogo de sedermera
inom civildepartementet för utredning av frågan om statsåtgärder
för alkoholistvård den 12 september 1913 tillkallade sakkunniga den utvägen
att genom lagstiftning möjliggöra överflyttning av de mest svårhanterliga
individerna från statens alkoholistanstalt till Svartsjö eller annan
tvångsarbetsanstalt, vars publik i alla händelser till väsentlig del utgjordes
av alkoholister.

Enligt Kungl. Maj:s proposition till 1914 års senare riksdag angående
anordnande av en statens alkoholistanstalt å Venngarn anförde
departementschefen vid ärendets anmälan i statsrådet följande:

»Därest det skulle visa sig omöjligt att komma till rätta med en del av
de till statens vårdanstalt hänvisade alkoholisterna med de anordningar i avseende
å disciplin och uppsikt, som där komma att stå till buds, torde man böra
tänka på särskilda utvägar att lösa denna svårighet. Under utredningen av frågan
om statens vårdanstalt hava två olika förslag till lösningar framkastats, det
ena att anordna en mindre, särskild vårdanstalt för mottagande av alkoholister,
som ej kunna lämpligen kvarhållas å vårdanstalten, det andra att medgiva en
överflyttning av internerade från vårdanstalten till en tvångsarbetsanstalt. önskan
att upprätthålla åtskillnad mellan tvångsinternering å alkoholistanstalt och tvångsarbete
synes hava föranlett, att man vid interneringslagens tillkomst ej anlitade
sistnämnda utväg. Det lärer ej böra ifrågakomma att redan nu, innan interneringslagen
trätt i kraft och hunnit visa sina verkningar, inlåta sig på ändring
av lagen. Vilkendera utvägen, som bör anlitas, torde för övrigt ej heller med
nödvändighet nu behöva upptagas till avgörande.»

Styrelsen för statens alkoholistanstalt har sedermera upptagit denna
fråga till behandling i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1918. Därvid
erinrade styrelsen om, att erfarenheten redan från anstaltens första verksamhetsår
tydligt ådagalade, att det bland de på grund av alkoholistlagen
tvångsinternerade även funnes individer, för vilkas disciplinering andra
maktmedel vore behövliga än dem Venngarn förfogade över. Då det emellertid
icke för ett fåtals skull vore skäl att ändra den statliga alkoholistanstaltens
karaktär av öppen anstalt med obeväpnad personal, hemställde
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 haft. (AV 260.) 4

26

Kungl. Ma.j:ls •proposition nr 260.

styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till komplettering av lagstiftningen rörande behandling av
alkoholister därhän, att överflyttning av tvångsinternerad person i vissa
fall måtte kunna äga rum från statens vårdanstalt för alkoholister till
tvångsarbetsanstalt. Denna framställning överlämnades sedermera till
socialstyrelsen, som i samråd med särskilda sakkunniga den 3 mars 1919
avgivit »förslag till lag om dömande i vissa fall till tvångsarbete av person,
som är intagen å allmän anstalt för vård av alkoholister», vilket förslag
för närvarande beror på Kungl. Maj:ts prövning.

Kommitterade
om de
svårdisciplinerades

behandling;.

I det nu föreliggande betänkandet yttra kommitterade ij denna del
av ärendet följande

»Ehuru sålunda frågan om åtgärder mot sådana å statens alkoholistanstalt
intagna, vilka genom sitt uppträdande därstädes störa ordningen och säkerheten
samt icke låta sig rätta genom de disciplinmedel, som stå anstalten till huds, i
annan ordning är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, hava kommitterade ansett
sig vid sina överläggningar om anordnandet av en ny statsanslag böra behandla
denna fråga och framlägga förslag till dess lösning, så vitt densamma har samband
med statsanstaltens anordnande. Kommitterade vilja härvid till en början
betona, att det ur alkoholistvårdens synpunkt skulle vara av synnerlig vikt, om
i lag medgåves rätt till överflyttning till tvångsarbetsanstalt av sådana personer,
som omförmälas i nyssnämnda lagförslag. Tillkomsten av en dylik lag torde
dock — särskilt om lagen skulle komma att begränsas till vissa kategorier, t. ex.
dem, som förut undergått tvångsarbete eller straffarbete — icke verka därhän,
att statens alkoholistanstalt för egen del kan undvara särskilda säkerhetsanordningar
emot där intagna svårdisciplinerade individer, överflyttning till tvångsarbetsanstalt
bör nämligen äga rum endast i trängande fall och bör huvudsakligen
verka som ett hot, vilket sättes i verkställighet, först sedan man begagnat
sig av de medel, som inom alkoholistanstalten stå till buds. Nämnda säkerhetsanordningar
krävas alltså för att undvika alltför många överflyttningar till
tvångsarbetsanstalt. De äro dessutom behövliga med hänsyn till sådana svårdisciplinerade,
vilka eventuellt ej kunna bliva föremål för överflyttning till dylik
anstalt, ävensom för förvaring av dem, vilkas överflyttning begärts, under tiden
till dess sådant hunnit verkställas.

Då en särskild sluten paviljong i allt fall är av nöden för de psykiskt
abnorma, hava kommitterade såsom en lätt tillgänglig utväg tänkt sig att i
samma paviljong anordna lokaler även för de svårdisciplinerade, varom nu är
fråga. Dessa lokaler skulle i främsta rummet användas för de utpräglat farliga,
mot vilkas våldsamhet så väl personalen som de intagna måste skyddas. Med
hänsyn till dessa böra sådana anordningar vidtagas, att möjligheter finnas för
deras isolering i särskilda rum såväl under arbetet som eljest. Eör den slutna
avdelningen passa vidare personer med utpräglade rymningstendenser, vilka icke
böra sysselsättas ute i det fria, enär frestelsen till rymning då lätt blir dem
övermäktig. Genom att låta sådana personer hava sin bostad inom den slutna
avdelningen och inom denna även få sin sysselsättning, skulle man undgå de

27

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

ständiga rymningarna med därpå följande cellstraff vid den avviknes återförande.
Anordningen att hänföra dessa grupper till samma paviljong som de psykiskt
abnorma torde ej medföra några väsentliga olägenheter. Frånsett de farliga och
de psykiskt abnorma, när de befinna sig i orosperiod, skulle de övriga kunna
hava arbetslokaler samt mat- och dagrum gemensamt.

Vad slutligen beträffar sådana svårdisciplinerade individer, vilka, utan att
tillhöra de farliga eller rymmarnas kategorier, utöva ett skadligt inflytande på
övriga intagna, är för dem en sluten avdelning närmast behövlig för deras särskiljande
nattetid och under fritid. Under arbetet, då tillsyn utövas, kunna dessa
i regel vara tillsammans med dem, som bo å öppen avdelning. Deras hänförande
till den slutna avdelningen innebär alltså i huvudsak allenast, att de hava sina
rum där. Lämpligen bör därför en särskild avdelning i den slutna paviljongen
avses för dessa och för de individer, vilka eljest av någon anledning kunna under
fritiderna behöva avskiljas från de å öppen avdelning boende.»J

Frågan om behandling av sådana å alkoholistanstalt intagna perso- Departener,
vilka av skilda orsaker störa ordningen å anstalten, är, såsom fram-^^svårMsgår
av vad ovan anförts, ett spörsmål av största vikt för alkoholistvården, dplinerade.
De olika utvägar, som anvisats för sakens ordnande, tyda därjämte på att
frågan är av svårlöst beskaffenhet. Enligt kommitterades uppfattning skulle
man söka lösningen på två olika vägar, nämligen dels genom att vid statens
alkoholistanstalt för dessa anordna en särskild avdelning, vilken dock
skulle kunna kombineras med den ovan angivna avdelningen för psykiskt
abnorma alkoholister, dels genom att stifta en lag, som möjliggör överflyttning
av de svårhanterligaste av dessa alkoholister till tvångsarbetsanstalt.

Det förstnämnda sättet för lösningen torde vara det, som i första
rummet bör komma till användning. De av kommitterade i detta hänseende
föreslagna anordningarna synas mig fylla de anspråk, vilka böra
ställas på en avdelning för svårdisciplinerade alkoholister, om man nämligen
tänker på det stora flertalet inom den grupp, som det här gäller.

Med de av kommitterade anförda exempel för ögonen låter det emellertid
ej förneka sig, att understundom de nämnda anordningarna kunna finnas
otillräckliga. Det kommer för övrigt i förevarande fall ej ensamt an på
de lokaler, som stå till förfogande. Den rationella behandlingen av dessa
de allra svårhanterligaste kräver, att de ej längre tider hållas innestängda
i sina sovrum, utan att de sysselsättas även utanför dessa. Möjliggörandet
härav ställer emellertid andra anspråk på bevakningspersonalcns utrustning
och talrikhet än som lämpligen kunna fyllas vid alkoholistanstalten, och
tillgodoseendet av kravet härpå för rena undantagsfall synes därför ej böra
äga rum. Under sådana förhållanden är det ur alkoholistanstaltens synpunkt
alltjämt ett önskemål att kunna befrias frände svårhanterligaste av
dessa individer.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Såsom ovan nämnts, har socialstyrelsen avgivit ett förslag till lag
om dömande i vissa fall till tvångsarbete av person, som är intagen å
allmän anstalt för vård av alkoholister, vilket förslag för närvarande är
beroende på justitiedepartementets behandling. Enligt vad jag av chefen
för nämnda departement erfarit, har det avgivna lagförslaget icke ansetts
kunna i oförändrat skick läggas till grund för lagstiftning i ämnet, och
hava för övrigt vissa principiella betänkligheter befunnits förenade med en
dylik lagstiftning, vadan det vid ärendets tidigare behandling i justitiedepartementet
ansetts böra ytterligare undersökas, om man icke skulle
kunna komma till rätta med de svårdisciplinerade utan en dylik lag. På
sätt jag nyss anfört kommer en anordning med specialavdelning inom
alkoholistanstalten näppeligen att bliva tillräcklig med hänsyn till vissa utpräglat
svårhanterliga individer, om man ej vill nedlägga synnerligen stora
omkostnader för avdelningen och dess förseende med personal. Det torde
därför bliva erforderligt, att frågan om en dylik lagstiftning tages under
förnyat övervägande.

Smittosamt Enligt det reglemente, som gäller för statens alkoholistanstalt, får

SJhoUster°~ därstädes icke mottagas den, som är behäftad med sjukdom, vilken medför
smittofara eller påkallar vård å sjukhus (§ 22, mom. 3). Då sådana alkoholister
givetvis icke heller mottagas å erkända anstalter — i det för
dessa uppgjorda normalreglementet är en liknande bestämmelse intagen —
hava alkoholistlagens bestämmelser om vård å alkoholistanstalt icke kunnat
tillämpas å alkoholister, som lida av öppen tuberkulos eller könssjukdom
i smittosamt stadium.

Frågans be- Rörande förevarande spörsmål väcktes vid 1917 års riksdag i första

hai^7irdkammaren en motion (nr 80), i vilken bland armat föreslogs, att riksdariksdag.
gen ville besluta en skrivelse till Kungl. Maj:t om övervägande av frågan
om anordnande av särskilda anstalter för internering av smittosamt sjuka
alkoholister. I motionen erinrades om gällande reglementsbestämmelser
samt påpekades det hinder, som dessa vållade för att få under behandling
dylika alkoholister, vilka framför andra borde kunna tvångsinterneras.
Enligt vad vidare framhölls, hade nykterhetsnämnden i Stockholm redan
haft dylika fall under behandling. Om de sätt, på vilka frågan kunde
lösas, yttrade motionärerna:

»Det kunde ja tänkas olika sätt att lösa frågan om smittosamt sjuka alkoholisters
tvångsinternering. En utväg vore att göra en lagändring, enligt vilken
vederbörande myndighet ägde att förordna, det dylik alkoholist, när han tillhörde
en inom interneringslagens tillämplighetsområde fallande kategori, intoges å vederbörlig
specialanstalt (tuberkulossjukvårdsanstalt resp. sjukhus för med köns -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

sjukdomar behäftade) så länge han lede av sjukdom i smittosamt stadium. Genom
en sådan åtgärd vore här berörda missförhållande avhjälpt, vad beträffar Stockholm
och andra större samhällen, som äga ett väl ordnat sjukvårdsväsen. I alla
de fall åter, där det vore fråga om en av smittosam sjukdom lidande alkoholist,
som tillhör kommun, vilken icke har tillgång på sjukhus, där sådan kan erhålla
vård, kvarstode ju emellertid alltjämt det missförhållandet, att tvångsinternering
vore omöjlig, även när interneringslagen eljest vore tillämplig. Den bästa lösningen
av frågan torde därför otvivelaktigt vara den, att staten själv vidtager
de för omhändertagande av smittosamt sjuka alkoholister nödiga åtgärderna, vare
sig genom anordnandet av en särskild avdelning för sådana vid statens alkohoiistanstalt
å Venngarn eller kanske än bättre genom skapandet av en ny sjukvårdsanstalt
för ändamålet.»

Statsutskottet (utlåt, nr 6 sid. 61) anförde rörandet motionen i denna del:

»Yad angår smittosamma sjuka manliga alkoholister kunna dylika, som
motionärerna anfört, icke på grund av bestämmelse i reglementet för Venngarns
anstalt där intagas. I följd härav är möjligheten till tvångsinternering av en
sådan alkoholist, som ju tydligen framför andra borde komma ifråga, utesluten,
då det näppeligen torde kunna förväntas, att en enskild anstalt skulle vara villig
mottaga dylika. Motionärerna hava föreslagit anordnande av en särskild anstalt
för upptagande av dessa alkoholister, men haller utskottet före, att en undersökning
dock först borde vidtagas, om icke å Venngarn skulle kunna anordnas en
särskild avdelning för alkoholister av dylikt slag.»

På grund härav hemställde utskottet bland annat, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Magt måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
verkställa utredning i fråga om lämpliga åtgärder för beredande av möjlighet
till tvångsinternering av alkoholister av båda könen behäftade med
smittosam sjukdom, ävensom till riksdagen inkomma med de förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning. — Denna hemställan bifölls av
riksdagen (skrivelse nr 6 s. 50—51).

Riksdagens skrivelse har överlämnats till socialstyrelsen, som anbefallts
att verkställa den i skrivelsen omnämnda utredningen och inkomma
med förslag.

Kommitterade hava vid uppgörande av förslag till ny statsanstalt
ansett sig böra till behandling upptaga den i riksdagens skrivelse omnämnda
frågan, i vad den rör manliga alkoholister, och förebringa utredning
därom samt redogöra för av kommitterade inhämtade uppgifter. Kommitterade
anföra härom följande:

»Rörande behovet av platser å alkoholistanstalt för alkoholister, lidande av Uppgifter
smittosam sjukdom, hava kommitterade gjort förfrågan hos Stockholms stads nyk- från Stockterhetsnämnd.
Denna har därvid meddelat följande: Bland de 4(i2 personer, som
från början av nykterhetsnämndens verksamhet hösten 191(1 till den 27 november nämnd m. m.
1919 blivit anmälda för densamma, hava sammanlagt 13 varit behäftade med
smittosam sjukdom, av vilka 9 lidit av öppen lungtuberkulos och 4 av könssjuk -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

dom i smittosamt stadium. Beträffande en av de förstnämnda blev på nykterhetsnämndens
framställning av vederbörande myndighet förordnat, att han skulle
intagas på allmän anstalt för vård av alkoholister, men när ansökan därpå ingavs
till Yenngarn, blev densamma avslagen, varemot en av dem, vilken önskade ingå
å enskild alkoholistanstalt, fick inträde å sådan. Frånsett en, vilken var i saknad
av fast bostad, ställdes de övriga av öppen tuberkulos lidande, som blivit
anmälda för nykterhetsnämnden, under övervakning för vidare åtgärders vidtagande.
De tillråddes att söka in å stadens tuberkulossjukhus, vilket några av
dem emellertid absolut vägrade, varför övervakningen i dessa fall intet kunde uträtta,
enär tvång mot dem ej kunde utövas. De, som följde rådet att lägga sig
in å sjukhuset i fråga, stannade emellertid i allmänhet icke länge här, utan begärde
snart att få bli utskrivna, varefter de fortsatte sitt supiga leverne, utan
att nykterhetsnämnden hade någon makt att inskrida mot dem. Av de fyra av
könssjukdom i smittosamt skede lidande blevo två hänvisade till sjukhus för behandling,
medan de andra ställdes under övervakning, utan att nykterhetsnämnden
dock kunde uträtta något med dem.

Det är att antaga, att även i en del andra större städer förekommit anmälningar
till nykterhetsnämnden om personer, som varit behäftade med smittosam
sjukdom och för den skull icke kunnat intagas å statens alkoholistanstalt.

Såsom ovan nämnts har i ett fall statens alkoholistanstalt avslagit ansökan
om inträde för en alkoholist, lidande av tuberkulos. I ett par fall har lungtuberkulos
blivit konstaterad efter intagningen å anstalten. I ett av dessa fall ansågs
smittofara föreligga, varför den sjuke överflyttades till Stockholms stads
tuberkulossjukhus. Vid vårdtidens slut biev personen i fråga utskriven från alkoholistanstalten.

I några fall hava symtom å könssjukdom blivit konstaterade efter intagning
å statens alkoholistanstalt. Av dessa personer ha de, vilkas sjukdom varit
i smittosamt stadium, för någon tid varit överflyttade till sjukhus i Stockholm
för behandling.»

Kommitterade
om de
smittosamt
sjuka.

Komraitterade yttra för egen del i denna fråga:

»Den i reglementet för statens alkoholistanstalt intagna föreskriften, att
därstädes icke må mottagas alkoholister, vilka äro behäftade med sjukdom, som
medför smittofara eller påkallar vård å sjukhus, har tydligen givits, emedan man
ansett det böra ankomma på sjukvårdsanstalterna att Vårda sådana sjuka. Därför
innehåller reglementet ifråga också, att om sådan sjukdom träffar person,
vilken redan är intagen å anstalten, han kan överflyttas till sjukhus. Med dessa
stadganden — vilka även återfinnas i det för de erkända anstalterna uppgjorda
normalreglementet — har sålunda avsetts att befria alkoholistanstalterna från
sådana personer, som äro i behov av sjukhusvård, en synpunkt, som givetvis har
sitt berättigande, enär ett hopande av sjuka på en alkoholistanstalt skulle verka
förryckande på dennas egentliga uppgift: att fostra den åt dryckenskap hemfallne
till ett nyktert och ordentligt liv. Då vidare nödig sjukbehandling naturligen
bäst lämnas å sjukvårdsanstalt, är det ju även för de sjuka alkoholisterna själva
fördelaktigast att få komma på ett sjukhus i stället för att intagas å en alkoholistanstalt
eller, efter intagning å sådan, där kvarstanna. Emellertid har det visat
sig, att alkoholister, som äro i behov av sjukhusvård eller särskild behandling,

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ofta icke vilja underkasta sig sådan utan föredraga att, med vårdslösande av sin
hälsa, fortsätta med sitt supiga leverne. Den erfarenhet, som i detta hänseende
kunnat hämtas från Stockholms nykterhetsnämnds verksamhet, visar hur otillfredsställande
det är, att samhället saknar möjligheter att ingripa mot personer,
som falla inom alkoholistlagens tillämplighetsområde, för den händelse de lida av
smittosam sjukdom; och dock gör denna omständighet ett omhändertagande å anstalt
tydligen ännu mera angeläget.

Under det att i fråga om dem, som lida av könssjukdom i smittosamt skede,
nämnda missförhållande numera är undanröjt, i det enligt lagen den 20 juni 1918
angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, vilken lag trätt i kraft den
1 januari 1919, tvångsinläggning å sjukhus av sådana personer kan äga rum,
kunna däremot med lungtuberkulos behäftade icke mot sin vilja omhändertagas
å anstalt, huru stor smittofaran än är. Att lösa denna fråga genom en lagbestämmelse,
som medger tvångsinternering å tuberkulossjukvårdsanstalt av sådan
med tuberkulos behäftad person, i fråga om vilken 1 § i lagen om behandling av
alkoholister är tillämplig, torde icke kunna ifrågasättas. Däremot synes frågan
utan svårighet kunna lösas inom alkoholistvårdens ram.

Då hinder i alkoholistlagen icke möter för förordnande om internering av
sådan person, kräves närmast en ändring uti ovannämnda reglementsbestämmelse,
enligt vilken å allmän alkoholistanstalt icke får mottagas den, vilken är behäftad
med sjukdom, som medför smittofara. Ett intagande å statens alkoholistanstalt
av med lungtuberkulos behäftad person skulle emellertid icke innebära, att han
med nödvändighet behövde kvarstanna, utan skulle naturligtvis stadgandet om
överflyttning till vederbörande sjukvårdsanstalt, vilket alltjämt borde gälla, tilllämpas,
därest en sådan person vore i behov av sjukhusbehandling. Denna kunde
han i såtlant fall icke — såsom nu är förhållandet — avbryta efter behag, enär
återflyttning till alkoholistanstalt kunde äga rum, så länge någon del av interneringstiden
vore kvar. Sådan återflyttning borde ske, när särskild sjukbehandling
icke längre vore behövlig eller när den sjuke på grund av indisciplinärt uppträdande,
rymning o. d. icke lämpligen kunde kvarstanna å sjukvårdsanstalt.

För att möjliggöra en sådan ordning som den nu antydda behöves emellertid
vidare, att det vid den statliga alkoholistanstalten inrättas en särskild avdelning
för smittosamt sjuka. Då denna avdelning, förutom att tjäna som en
upptagningsstation för dylika alkoholister, endast skulle vara avsedd för sådana
sjuklingar av här ifrågavarande art, som icke behövde egentlig sjukhusvård utan
i allmänhet kunde vistas uppe och även sysselsättas med arbete av lättare art,
skulle den ej erfordra några mera omfattande och dyrbara anordningar. Enligt
kommitterades uppfattning bör vid den nya statsanstalten för manliga alkoholister
behovet av en dylik avdelning tillgodoses.»

I detta sammanhang göra kommitterade jämväl ett uttalande rörande
behandlingen av alkoholister, behäftade med vissa kroniska sjukdomar, och
anföra därom följande:

»Bland de alkoholister, som blivit intagna å statens alkoholistanstalt, hava
även funnits åtskilliga, som varit mindre arbetsföra, enär de varit behäftade med
kronisk sjukdom, såsom epilepsi, åderförkalkning, hjärtfel, kronisk magkatarr,
reumatism o. s. v. Dylika intagna ha visserligen, när sjukdomssymtomen varit

Alkoholister
behäftade
med visso
kroniska
sjukdomar.

32

Departementschefm.

om avdelningar
för
vissa sjuka.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 260.

mera framträdande, blivit översända till sjukvårdsanstalt, men sedan deras tillstånd
efter någon tids vård därstädes förbättrats, ha de återflyttats till alkoholistanstalten.
För denna har det varit en oläg-nhet att hava dessa mindre arbetsföra
sammanblandade med de övriga å anstalten intagna, då ifråga om arbetstvång
m. m. hänsyn måste tagas till deras hälsotillstånd. Detta har i några fall
till och med varit så dåligt, att sängläge under större eller mindre del av dagen
en längre tid varit nödvändigt, utan att dock särskild sjukhusvård varit påkallad.
Sålunda var en av de å Salbohed intagna, som led av åderförkalkning, så klen,
att han icke kunde vara uppe hela dagen utan att få svindel. En annan av de
därstädes intagna, som ävenledes är ganska till åren, har på grund av epileptiska
anfall med därav följande kraftlöshet långa tider icke kunnat vistas uppe. Givetvis
skulle dylika individer passa bäst å en försörjningsinrättning, men a en sådan
kunna de icke mot sin vilja intagas eller kvarhallas, även om de falla inom alkoholistlagens
tillämplighetsområde och deras omhändertagande är av behovet påkallat.
Så var förhållandet i de båda ovannämnda fallen: den förstnämnde av
dessa personer hade upprepade gånger pantsatt familjens tillhörigheter och den
sistnämnde under ruset visat sig farlig för sin omgivning (hotat med dragen kniv
o. s. v.). Den statliga alkoholbtanstalten kan därför ej undgå att mottaga även
personer, som på grund av sjuklighet av ena eller andra slaget äro mindre arbetsföra
eller nästan helt sakna arbetsförmåga. Då det från disciplinär synpunkt
emellertid icke är lämpligt att hava dylika personer, för vilka regimen måste
vara en annan än för de fullt arbetsföra, tillsammans med dessa å de allmänna
avdelningarna, bör en särskild avdelning anordnas jämväl för de mindre arbetsföra.
»

Mot komraitterades förslag att bereda möjlighet att i vissa fall å
anstalten giva erforderlig vård jämväl åt alkoholister, behäftade med vissa
sjukdomar, har jag intet att erinra, och det synes lämpligt att vid anstalten
inrätta en särskild avdelning för sådana fall. I huvudsak är här fråga
om tuberkulösa i sinittosamt stadium, men behovet av en dylik anordning
föreligger även beträffande en del alkoholister, som lida av andra sjukdomar.
I huru stor utsträckning sådan vård behöves och bör beredas
ifrågavarande personer kan icke på förhand bestämmas. I första hand
böra, såsom kommitterade anmärka, de egentliga sjukvårdsanstalterna anlitas
för ändamålet, men bristen på tvångsmedel å dessa gör, att alkoholister,
behäftade med vissa sjukdomar, åsidosätta att begagna sig av vården eller
under sin vistelse i utanför sjukhuset på kort tid förstöra resultatet av de
ansträngningar, som gjorts för deras botande. Närmast är åtgärden tänkt
såsom ett medel att kunna förmå dessa sjuka att ingå å eller stanna kvar
å sjukhus, men för att vinna detta mål måste man hava möjlighet att, i
förekommande fall av vägran, intaga och behålla dem å avdelning vid alkoholistanstalten.
Ur alkoholistvårdens synpunkt innebär tillkomsten av en
dylik avdelning en viss fara, i det att anlitandet i större utsträckning av
alkoholistanstalterna för kroppsligt sjuka kan föranleda ett hopande därstädes

Kung}. May.ts proposition nr 260.

33

av kroppsligt brutna och ålderdomssvaga individer. Givetvis bör emellertid
den nuvarande bestämmelsen i reglementet om överflyttning till sjukvårdsanstalt
av intagna, som äro i behov av vård å sådan, bibehållas.

Vad beträffar sjuka kvinnliga alkoholister, om vilkas internerande
beslut fattats, torde frågan därom ej böra upptagas, förrän socialstyrelsen
avgivit infordrat yttrande i ämnet.

I fråga om behovet av en uppdelning inom alkoholistanstalten i
andra hänseenden än de nu nämnda anföra kommitterade följande:

»Med det ovan sagda är dock icke fullständigt angivet det behov av fördelning
av de intagna på skilda avdelningar, som föreligger på en alkoholistanstalt
av något större dimensioner, vilken såsom statsanstalten måste vara beredd
att mottaga alkoholister av många olika slag. Sålunda bör tagas i betraktande,
att de intagna kunna stå på vitt skilda ståndpunkter med hänsyn till uppfostran,
levnadsvanor och moral. Under den gångna tiden hava klagomål också förekommit
däröver att personer, som — frånsett att de råkat förvärva alkoholvanor, vilka
blivit dem övermäktiga — i övrigt äro oförvitliga, nödgats bo tillsammans med
moraliskt förkomna individer, som tillbragt åratal i fängelse eller upprepade
gånger varit dömda till tvångsarbete. Naturligtvis kan en fullständig åtskillnad
mellan de å en öppen anstalt intagna icke genomföras, då vid fördelningen i arbetet
utomhus och å de olika verkstäderna hänsyn måste tagas till även andra omständigheter
än de olika individernas skilda karaktär, men under arbetet äro de
dock mera under tillsyn, varför olägenheterna av ett sammanförande under arbetstiden
av individer, tillhörande olika kategorier, äro mindre, än om de även under
fritid måste vistas tillsammans inom anstalten i gemensamma sovrum, dagrum
och matsalar.

Ett önskemål är sålunda, att särskilda avdelningar anordnas icke endast
för de i det föregående närmare avhandlade kategorierna, ifråga om vilka de van
liga ordningsreglerna icke i allo kunna tillämpas, utan att även beträffande de å
en alkoholistanstalt intagna, som lämpa sig för den vanliga regimen, och därför
ej böra hänföras til den slutna paviljongen, gives tillfälle till särskiljande i största
möjliga mån.

Frånsett sistnämnda önskemål med avseende på statsanstaltens organisation
har man vid anstaltens allmänna planläggning särskilt att taga hänsyn till
dess framtida utvecklingsmöjligheter. Såsom nedan vidare utvecklas är det av
olika skäl omöjligt att för närvarande bestämt angiva, huru stort antal platser
statens anstalt för alkoholister i en framtid kan komma att behöva. Detta sammanhänger
nämligen nära med frågan, i vilken riktning statsanstaltens framtida
utveckling kommer att gå. Då detta i närvarande stund icke kan förutses, är
det uppenbarligen av stor vikt, att anstaltens allmänna planläggning blir sådan,
att den medger en smidig anpassning efter de nya krav, som i framtiden måhända
komma att ställas på densamma. Sålunda bör det undvikas, att anstaltens tyngdpunkt
förlägges till en så stor byggnad, att därmed hinder skulle läggas i vägen
för den omgruppering av de intagna, eventuellt den uppdelning av anstalten i
två eller flera relativt självständiga anstalter, som i en framtid möjligen kan komma
att visa sig behövlig. Detta syftemål kan vinnas dels genom att i en och sam Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 käft. (Nr 260.) 5

Fördelning
å särskilda
avdelningar
med hänsyn
till andra
omständigheter.

34

Kungl. Maj: t a proposition nr 260.

ma anstaltsbyggnad anordna olika avdelningar, vilka kunna effektivt avskiljas
från varandra, dels genom uppförande av derå mindre paviljonger. Båda dessa
utvägar höra anlitas. En centralbyggnad med flera avdelningar behöves som
upptagnings- och sorteringsanstalt. Inom denna byggnad kan även anordnas en
avdelning för sådana upprepade gånger till straffarbete och tvångsarbete dömda
personer, som lämpligen böra hållas avskilda från övriga intagna utan att dock
behöva överflyttas till den slutna paviljongen. Vid sidan om denna centralbyggnad
(till vilken även lämpligen kan förläggas expeditionslokaler och ett för hela
anstalten gemensamt centralkök m. m.) böra emellertid även finnas smärre paviljonger,
där de mera pålitliga bland de intagna kunna vistas under friare och
mera hemliknande förhållanden. Aven särskilda paviljonger för annat ändamål
kunna tänkas ifrågakomma. Huru en uppdelning inom anstalten i dess definitiva
skick bör ske, kan emellertid icke från början förutses. Behovet av uppdelning
kan för övrigt vara olika under olika perioder av anstaltens verksamhet, beroende
bland annat på de övriga anstalter, som finnas att tillgå.»

Departe- Mot vad kommitterade framhållit om behovet av ytterligare upp "om^ytterli

delninp inom anstalten synes i huvudsak icke något vara att erinra. Tydyare
upp- ligt är, att anstalten bör erhålla område och lokaler till sitt förfogande
delning. fgr att kunna särskilja de intagna på ett sätt, som ur behandlingssynpunkt
kan finnas lämpligt. Att härvid angiva några bestämda normer
synes vara vanskligt, och det lärer först under fortsättningen av anstaltens
verksamhet bliva möjligt att se fullt klart på denna sak. På sätt kommitterade
erinrat, kan behovet av ett särskiljande vara olika under olika
tider och behöver icke alltid gå i samma riktning.

Jag återkommer härtill, då det gäller att avgöra vissa spörsmål vid
bestämmande av sättet för anstaltens anordnande.

I)cn nya
statsanstaltens
storlek
och personal.

Antal platser
å den
nya anstalten.

Kommitte rade.

Sedan kommitterade uttalat sig om de önskemål, som böra uppställas
vid anordnandet av en ny statsanstalt för manliga alkoholister,
övergå kommitterade till att utreda frågan om det antal platser, för vilka
den nya anstalten bör avses. Kommitterade anföra därvid huvudsakligen
följande:

Då anstalten vid Venngarn planerades, saknades fullständigt fasta utgångspunkter
för att kunna bestämma statsanstaltens storlek. Man var dock tämligen
allmänt ense om att räkna med minst 100 platser, varvid likväl förutsattes, att
möjligheter skulle finnas för blivande utvidgningar. Såsom framgår av de ovan
lämnade uppgifterna om beläggningen av statsanstalten å Venngarn översteg antalet
aldrig 60. Efter överflyttningen till Salbohed har högsta antalet å statsanstalten
närvarande varit 45, däri inberäknat antalet avvikna och å sjukhus vårdade.
Vid bedömandet av dessa siffror är emellertid att märka, att statsanstaltens
verksamhet å Venngarn inföll under en tid, då nykterhetstillståndet i landet på
grund av åtskilliga sammanträffande orsaker var som bäst.1 Vad Salbohed be -

1 Enligt Socialstyrelsens fylleristatistik uppgick antalet fylleriförseelser i hela riket
kvartalsvis från och med år 1917 till och med tredje kvartalet 1919 till resp. 6,651, 4,897,
4,148, 2,811, 3,006, 4,739, 5,339, 5,752, 5,917, 9,121 och 9,222 försaelser.

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

träffar bör erinras om, att antalet där intagna måst rätta sig efter det förefintliga
platsutrymmet och säkerligen skulle varit vida större, om tillräckligt antal platser
förefunnits. Endast genom överflyttningar från Sal bohed till erkända alkoholistanstalter
har man kunnat i någon mån tillgodose det under sista tiden alltmera
växande behovet av platsutrymme.

Tillströmningen till alkoholistanstalterna är för övrigt beroende av flera
oberäkneliga faktorer. Utom det allmänna nykterhetstillståndet, vilket under de
närmast gångna åren företett så betydande växlingar, har man att räkna med det
olika intresse för alkoholistvården, som förefinnes inom nykterhetsnämnderna i
olika kommuner. I detta hänseende må erinras om de upplysningar, som vunnits
vid en genom civildepartementets fattigvårdsbyrå företagen utredning rörande
alkoholistlagens tillämpning under de gångna åren — för vilken utredning redogörelse
av statens fattigvårdsinspektör lämnats i Svenska stadsförbundets tidskrift
för år 1919, häfte 6. — Av denna utredning framgår, att i 52 städer nykterhetsnämnderna
icke vidtagit någon som helst åtgärd mot hos dem anmälda personer,
att framställningar om intagning å alkoholistanstalt blivit ingivna från allenast 28
städer och att av samtliga dylika framställningar det övervägande antalet kommit
från Stockholms stads nykterhetsnämnd.

De under åren 1916—1918 å statens alkoholistanstalt intagna fördelade sig
enligt anstaltens årsberättelser med hänsyn till hemorten på följande sätt:

År Stockholm Övriga städer Landskommuner Samma

1916 ........... 22 6 - 28

1917 ........... 48 23 8 79

1918 ........... 27 21 7 551

Enligt vad dessa siffror utvisa har det stora flertalet av de å statsanstalten
intagna kommit från Stockholm. Emellertid har, såsom av tablån framgår, antalet
intagna från övriga städer och landsbygden under sista året varit jämförelsevis
större än förut, en omständighet, som tyder på att även andra nykterhetsnämnder
än Stockholms stads på senare tider blivit verksamma. Vid bedömandet av dessa
siffror är ytterligare att märka, att antalet framställningar från Stockholm om
intagning å anstalten skulle varit ännu större, om icke de förebyggande åtgärder,
om vilka alkoholistlagen talar — så snart det ej varit fråga om under ruset farliga
alkoholister eller oförbätterliga recidivister — i det längsta försökts, innan
internering påyrkats.

Förutom nu antydda omständigheter inverkar vid bedömandet av behovet
utav platser å statsanstalten även tiden för de intagnas vistelse vid anstalten. Enligt
18 § i alkoholistlagen må den, som på grund av slutligt förordnande intagits
å allmän anstalt för vard av alkoholister, kvarhållas under en tid av ett år eller,
därest han före förordnandets meddelande vårdats å sådan anstalt minst sex månader,
under en tid av två år; dock skall utskrivning från anstalten ske tidigare
än nu är sagt, därest skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen
skall föra ett nyktert och ordentligt liv. I detta sammanhang bör också

1 I detta antal ingå ej blott de nyintagna utan även vissa återintagna.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

erinras om föreskriften i statsanstaltens reglemente (§ 41), att föreståndaren genom
samarbete med lämpliga institutioner eller enskilda bör sörja för att den utskrivne
erhåller arbete och bostad, när han lämnar anstalten.

Då förhoppning om återgång till ett nyktert och ordentligt liv i allmänhet
kan hysas endast, därest den utskrivne genast har arbete att tillträda och, i fall
han saknar hem, bostad för honom anskaffas, har utskrivning före maximitidens
utgång helt naturligt kommit att bliva beroende på möjligheten att bereda utvägar
i nämnda hänseenden. Redan från början har statsanstalten därför — under
samarbete särskilt med nykterhetsnämnderna — sökt i största möjliga utsträckning
skaffa sysselsättning och bostad åt dem, som ifrågasättas till utskrivning.
Härigenom har tiden för anstaltsvistelsen i många fall kunnat väsentligt förkortas.
Sålunda hade av de under år 1915 från statens alkoholistanstalt utskrivna

3 vistats

å anstalten 2— 3 månader
s » 3— 4 »

» » 4— 5 »

> » 5— 6

» » 6— 7 »

» » ’ 7 — 8 »

* * 8— 9

» » 9—10

» » 10—11

» » 11—12 »

» » jämt ett år.

Vilken betydelse de tidiga utskrivningarna haft för minskande av beläggningen
å statsanstalten framgår bäst därav, att Venngarnsanstalten efter det första
verksamhetsåret skulle varit i det närmaste fylld, därest de intagna i regel fått
kvarstanna hela maximitiden, medan anstalten vid nämnda tid i själva verket
hade endast halva antalet platser upptaget.

Slutligen är vid bedömandet av platsbehovet också att taga i betraktande
möjligheten av överflyttning från statens alkoholistanstalt till de erkända alkoholistanstalterna.
Särskilt efter statsanstaltens förläggning till Salbohed har denna
utväg haft stor betydelse och upprepade gånger anlitats.

Grundtanken av de ovan refererade bestämmelserna i reglementena om vilka
som mottagits i statsanstalten och de erkända anstalterna synes hava varit, att
ej blott de alkoholister, som själva sökt inträde enligt 26 § i alkoholistlagen, utan
även huvudparten av de tvångsinternerade skulle mottagas å de erkända anstalterna,
under det att statsanstalten blott skulle hava att mottaga de mera
svårskötta.

Utvecklingen kom emellertid att gå i annan riktning, än man sålunda
tänkt sig. Redan från början fick statsanstalten å Venngarn mottaga inträdesansökningar
icke blott för flertalet av de alkoholister, om vilkas intagande myndighet
förordnat, utan även från åtskilliga, som själva önskade ingå å alkoholistanstalt
enligt 26 §. Att statsanstalten företrädesvis kommit att anlitas, torde huvudsakligen
hava berott därpå, att vid lagens ikraftträdande inga andra anstalter
funnits att tillgå för dem, som skulle intagas enligt lagen. Först flera månader

Kungl. Alaj:ts proposition nr 260. 37

senare blevo några anstalter erkända, men härav synes tillströmningen till Venngarn
ej hava rönt inflytande. Sedan nykterhetsnämnderna en gång börjat vända
sig till statsanstalten, funno de sålunda tydligen med sin fördel förenligt att
fortsätta med att anlita denna. Först efter statsanstaltens förflyttning till Sal bohed
kommo de erkända anstalterna att ånyo spela någon roll för alkoholistvården.
För närvarande äro, såsom ovan nämnts, två erkända anstalter för män i verksamhet,
nämligen Björknäs och Vemdalen.

Statens alkoholistanstalt har alltså, vilket närmare belyses av tidigare i
betänkandet lämnade siffror, kommit att intaga en dominerande ställning inom
anstaltsvården för alkoholister. Utan stöd av erfarenhet från mera normala tider är
det förenat med vanskligheter att nu uppdraga en bestämd gräns mellan statsanstalten
och de erkända alkoholistanstalternas uppgifter för framtiden. Utvecklingen
under den gångna tiden synes emellertid antyda, att statsanstalten ifråga
om behandlingen av de tvångsinternerade bör tilläggas en mera omfattande uppgift
än dess reglemente ger vid handen. Med statens större möjligheter att utrusta
sin anstalt och förse den med de nödiga personliga krafterna måste statsanställda
också få större förutsättningar att på det mest rationella sätt behandla
de många olikartade individer, som här komma ifråga. De erkända anstalterna
med deras mindre resurser måste fatta sin uppgift mera begränsad; liksom nu
måste de hava tillfälle att bliva befriade från internerade, som äventyra verksamheten
vid dessa anstalter, och få dem överflyttade till statsanstalten. Törhända
skall det i utvecklingen visa sig lämpligast, att statsanstalten dessutom
får karaktären av en upptagningsanstalt, varigenom från början kunde undvikas,
att till de erkända anstalterna sändas personer, som ej kunna behållas därstädes.
Tillgången vid statsanstalten på psykiatrisk rådgivare talar särskilt för en sådan
anordning.

Av det ovan anförda framgår, att kommitterade icke se sig i stånd att
framlägga någon siffra, efter vilken statens alkoholistanstalt kan slutgiltigt planläggas.
Härför nödig erfarenhet står icke nu till buds. Enligt kommitterades
uppfattning bör man ej heller för härvarande syfta längre än att erhålla en anstalt,
som motsvarar det nu närmast föreliggande behovet samt på samma gång
giver möjligheter för utveckling. Då statsanstalten vid Salbohed med sina 44
platser icke. räcker till för det närvarande behovet, kan man tydligen ej stanna
vid denna siffra. Av allt att döma måste man därutöver räkna med en stegring
av antalet alkoholister, för vilka inträde kommer att sökas. För en första utbyggnad
av statsanstalten bör man enligt kommitterades uppfattning ej räkna
med mindre än 70 platser. Härvid har ej tagits hänsyn till den ökning i antalet
internerade, som skulle komma att uppstå genom en ändring av alkoholistlagen
därhän, att under densamma skulle falla även de, som gjort sig skyldiga till
upprepade fylleriförseelser. Om denna fråga, i vilken riksdagen gjort framställning
hos Kungl. Maj:t i skrivelse den 1(1 april 1018, vilken sedermera remitterats
till socialstyrelsen, pågår för närvarande utredning inom styrelsen.

Vad den framtida utvecklingen beträffar, är det, såsom ovan framhållits,
icke möjligt att nu yttra sig därom med någon bestämdhet; kommitterade hälla
emellertid före, att en vidare utbyggnad av anstalten kommer att erfordras under
de närmaste åren. Särskilt gäller detta, om alkoholistlagen skulle komma
att utvidgas i nyssnämnda riktning. Huru långt man bör gå i utvidgningen beror
i hög grad på de lokala förhållandena och anstaltens organisation. Om en -

38

Departe mentschefen.

Anstaltens

personal behov.

Kungl. Majits proposition nr 260.

dast en föreståndare skall svara för det individuella uppfostringsarbetet med avseende
å alla å anstalten intagna, torde dessas antal knappast böra överstiga 100.
Därest de lokala förhållandena medgiva utvidgning härutöver, bör vid utvidgningen
så ordnas, att det individuella uppfostringsarbetet fördelas på olika personer,
som i detta avseende var för sig ansvara för en viss avdelning av anstalten,
under det att det administrativa och disciplinära chefskapet inom anstalten
alltjämt tillkommer föreståndaren.

Vad av kommitterade anförts rörande platsbehovet synes mig vara
så uttömmande, att knappast något är att tillägga. Jag finner också det
resultat, vartill kommitterade kommit, eller att anstalten i sitt första
skede bör uppföras för 70 platser, vara riktig. Antagligen är denna
siffra väl låg, men å andra sidan innebär det, under förutsättning att
tillräckliga utvidgningsmöjligheter förefinnas, en given fördel att låta utvidgningen
ske efter hand. Man har då vid en blivande utvidgning värdefulla
erfarenheter att stödja sig på. Då det föreliggande förslaget innefattar
dylika utvecklingsmöjligheter i olika avseenden, tillstyrker jag, att
anstalten från början beräknas för 70 intagna.

Vid uppgörande av plan för anstalten måste man från början fastslå
ej blott antalet intagna, för vilka anstalten skall avses, utan även den
personal, som kräves för anstaltens skötsel samt de krav på bostadsutrymmen,
som för dessa böra uppställas.

Det föreliggande kommittébetänkandet innehåller härom följande:

»Vid statens alkoholistanstalt å Salbohed finnes för närvarande enligt den
fastställda staten för år 1919 följande personal: 1 föreståndare, 1 assistent och
räkenskapsförare, 1 husfader, 1 befallningsman, 1 vårdare (gift), 3 vårdare (i anstaltens
kost) och 1 hushållerska samt därjämte läkare och predikant, vilka senare
åtnjuta arvode och ej behöva vara boende vid anstalten. Därest föreståndaren
tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, kan arvode härför
tilläggas honom; såväl å Venngarn som å Salbohed har föreståndaren tillika
varit predikant. Läkarvården har ombesörjts dels av en husläkare, som minst
en gång i veckan gjort besök vid anstalten, dels av en psykiatrisk rådgivare; läkararvodet
har delats mellan dessa. Ur anslaget för extra personal och vikariatsersättningar
har utgått ersättning till en extra vårdare samt (efter fördelning
med jordbruket) till nattvakt. På hushållets konto utgå löner till kökspersonalen
utom hushållerskan.

I sammanhang härmed må erinras därom, att på jordbrukets konto vid
Salbohed enligt uppgifter till 1920 års statförslag voro anställda: kusk, fördräng,
statdräng, stalldräng, ytterligare 2 drängar, ladugårdssköterska, trädgårdsmästare
och nattvakt (se ovan).

Den vid Salbohed anställda personalen har beräknats för 35 intagna; den
nyligen företagna utvidgningen vid anstalten till 44 intagna har ansetts kräva

39

Kungl. Maj ds proposition nr 260.

någon ökning av personalen, varför å 1921 års stat och å tilläggsstat för år 1920
begärts lön för ytterligare en gift vårdare.

För den nya statsanstalten, vilken skulle avses för dubbelt så många intagna
som det vid Salbobed från början beräknade, erfordras naturligen en större
personal. Ökning erfordras närmast beträffande vårdarna, vilkas antal ej torde
kunna sättas lägre än 9. Vidare måste en maskinist anställas för att skota värmeledning,
elektrisk anläggning m. m.; denna befattning fanns på Venngarnsanstaltens
stat, men borttogs vid flyttningen till Salbohed, där maskinist ej behövdes.
I övrigt finnes, vad själva anstalten beträffar, enligt kommitterades uppfattning
ingen anledning att frångå den nuvarande anordningen. Vid anstalten
skulle alltså finnas: 1 föreståndare, 1 assistent och räkenskapsförare, 1 husfader,

1 befallningsman, 1 maskinist, 9 vårdare, 1 nattvakt (delvis på jordbrukets stat)
och 1 hushållerska. Köksbiträdenas antal bar beräknats till 2, då bakning och
tvätt ej skulle förekomma, utan utföras å annat båll (se nedan).

Av vårdarna förutsattes den ene vardaren å isoleringsavdelningen hava
fått utbildning vid sinnessjukanstalt. Några vårdare böra vara utbildade i olika
hantverk, såsom skrädderi, skomakeri och snickeri samt några vara jordbrukskunniga.
Den för jordbruket härutöver erforderliga arbetskraften lärer liksom
vid Salbobed åtminstone till en början böra anställas på jordbrukets stat.

Då det galler att anskaffa bostäder åt personalen, synes man böra utgå
från att familjebostäder skola beredas åt föreståndare, assistent, husfäder, befallningsman
och maskinist. Vad vårdarna beträffar, hade det varit ömkligt att
kunna bereda familjebostäder åt flertalet av dem. Då detta emellertid skulle
medföra betydande kostnader, hava kommitterade ansett, att detta krav för närvarande
ej kan upprätthållas, men hålla före, att minst tre familjebostäder redan
från början böra anordnas; ytterligare erforderliga familjebostäder för vårdare
kunna efter hand anskaffas. De återstående vårdarna skulle liksom kökspersonalen
få möblerad bostad i anstaltsbyggnaderna.»

I detta sammanhang erinra de kommitterade, att även för den vid
jordbruket i övrigt erforderliga personalen bostäder måste anordnas, då
tillräckliga sådana ej nu finnas å den ifrågavarande egendomen.

Mot vad kommitterade anfört rörande behovet av personalbostäder Departesynes
mig intet vara att erinra. mentschefen.

Rörande de synpunkter, som böra iakttagas vid val av plats för eu vi.
statens alkoholistanstalt, hänföra sig de kommitterade till ett av särskilda^-*1 “v I,lats
inom civildepartementet den 12 september 1913 för utredning av frågan anstaiteiu
om . statsåtgärder lör alkoholistvård tillkallade sakkunniga gjort uttalande Allmänna
av följande lydelse: synpunkter.

»Kommitterade hava ansett, att statsanstalten bör förläggas centralt i landet,
dock på så långt avstånd från huvudstaden och andra städer, att frestelsen
till avvikande bleve den minsta möjliga och svårigheterna att erhålla spritdryc -

40

Inköp av
enskild
egendom för
anstalten.

Av kommit
terade undersökta

statsegendomar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ker utifrån ej bleve lätta att övervinna. A andra sidan får anstalten icke hava
alltför dåliga kommunikationer, så att tillförseln av förnödenheter bleve onödigt
försvårad. Den bör givetvis förläggas på landsbygden och vara förenad med ett
jordbruk, tillräckligt att giva sysselsättning åt patienterna ävensom bereda naturapropukter
för anstaltens behov. Helst bör anstalten förläggas till någon statens
domän.»

I betänkandet har uppkastats tanken på att för anstalten inköpa en
enskild egendom och yttra de kommitterade härom följande: gj §

»Vid dryftande av frågan om plats för anstalten har — då de till användning
föreslagna statsegendomarna befunnits hava otillräckliga och dåliga byggnader
— väckts förslag att undersöka möjligheten av att för den blivande anstalten
bereda lämplig plats genom inköp av i enskild ägo varande jordegendom
med tillräckliga åbyggnader, varigenom man dels kunde fortare få till stånd en
ny statsanstalt, dels åstadkomma besparingar i anläggningskostnaden. I anledning
av inkommet anbud om upplåtande till staten av en egendom i Uppland
hava tre av de kommitterade besökt nämnda egendom. Denna erbjöd med hänsyn
till jordareal, läge och kommunikationer åtskilliga betingelser för upprättande
därstädes av en statens alkoholisanstalt; vidare funnos tillräckliga byggnader för
jordbruket i gott skick samt flera byggnader, som kunde användas till personalbostäder;
däremot skulle nybyggnad erfordras för själva anstalten och någon personalbostad.
Ehuru genom inköp av en enskild egendom tydligen en del nybyggnader
skulle kunna undvikas, hava kommitterade ej ansett sig böra göra några
vidare undersökningar rörande möjligheten av att erhålla lämplig enskild egendom
till plats för anstalten, utan inskränkt sina fortsatta undersökningar till statsegendomar.
Det syntes nämligen ej finnas utsikt att för ändamålet förvärva någon
privat egendom med tillräckliga och lämpliga åbyggnader för själva anstalten,
vadan nybyggnad för denna icke kunde undvikas. Att ekonomihus för lantbruket
ej funnes i tillräcklig utsträckning på eu statsegendom borde ej få inverka,
då sådana i allt fall förr eller senare behövde uppföras på statens bekostnad,
även om egendomen skulle fortfarande utarrenderas. Enligt kommitterades uppfattning
måste det därjämte anses såsom en statsuppgift att rycka upp någon av
de under mångårigt bortarrenderande försummade kronoegendomarna genom att
förlägga dit en lämplig anstalt.»

Om de undersökningar, som kommitterade gjort, för att få lämplig
plats för anstalten anföra kommitterade huvudsakligen följande:

»Kommitterade hava, efter att förut hava genomgått förteckningen å de
under domänstyrelsens förvaltning stående statsegendomarna i Stockholms, Uppsala
och Södermanlands län samt hos domänstyrelsen gjort förfrågan rörande de
egendomar, som i anseende till sin storlek kunde ifrågakomma, avlagt besök vid
kronoegendomarna Ådön i Helgesta socken och Ribbingelund i Kjula socken av
Södermanlands län samt Stora Benhamra i Vada socken och Yentholms kungsgård
i Hilleshögs socken av Stockholms län.

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Förra kompanichefsbostället Ådön bär av de inom civildepartementet den Ådön.

12 september 1913 tillkallade sakkunniga i deras ovannämnda betänkande noggrant
beskrivits samt av dessa sakkunniga jämväl föreslagits såsom plats för statens
vårdanstalt för alkoholister. Kommitterade, som på grund härav haft uppmärksamheten
riktad på egendomen ifråga, finna vad de sakkunniga anfört till
stöd för sitt förslag i huvudsakliga delar fortfarande äga giltighet. Vid förfrå fan

har emellertid befunnits, att någon frivillig uppgörelse med nuvarande inneavaren
av arrendet, vilket utgår först år 1936, om avträdande av egendomen i
förtid ej står att vinna. Då härtill kommer, att Ådöns jordområde synts väl
litet för det avsedda ändamålet och, enligt vad nedan omförmäles, annan lämplig
kronodomän med Adöns alla fördelar men med avsevärt bättre kommunikationer
och därav följande billigare såväl byggnadskostnad som anstaltsdrift står
till buds, har Ådön icke kunnat föreslås såsom plats för statens alkoholistanstalt.

Ribbingelunds kungsgård, 46/fs mantal i Kjula socken av Öster rekarne Ribbingeinnd.
härad, ligger omkring 27a mil från Eskilstuna stad. Egendomen är delad på tre
gårdar under samma arrendator. Av dessa gårdar är endast den minsta försedd
med bostadshus för arrendatorn, varemot samtliga äga jämförelsevis goda ladu fårdsbyggnader.

Utgården Nastorp om 250 tunnland synes vara den enda av
essa gårdar, som kan ifrågakomma för det avsedda ändamålet. Emellertid utgöres
åkerjorden å denna gård huvudsakligen av mossjordar, å vilka mogna skördar
blott kunna erhållas av hö och havre. Någon brödsäd kan ej odlas i större
skala, då densamma i regel förstöres av frost. Potatis odlas ävenledes endast å
mindre områden, otillräckliga för en blivande anstalts behov. Kommunikationerna
till Nastorp äro obekväma såväl med hänsyn till transporter under byggnadstiden
som vid en framtida anstaltsdrift, i det att avståndet till närmaste
järnvägsstation, Ärila å Norra Södermanlands järnväg, är omkring 7 kilometer.

Egendomen ligger visserligen väl isolerad, men bevakningsförbållandena vid en
därstädes förlagd anstalt skulle bliva synnerligen svåra, enär ägorna ligga inkilade
mellan större skogspartier och omgivna åt alla sidor av vidsträckta skogsmarker.
Ribbingelunds kungsgård kan av nu anförda skäl ej anses lämplig såsom
plats för statens vårdanstalt för alkoholister.

Kronoegendomen 5 mantal Stora Benhamra i Vada socken av Vallentuna Störa
härad är belägen 5 kilometer från Ekskogens station å Stockholm—Roslagens järn- Benhamra.
väg. Egendomen ligger på tämligen stort avstånd från bebyggda platser, men
genomskäres av en för allmänheten tillgänglig väg. Husen äro delvis i gott stånd
och åkern syntes vara väl hävdad. Gården ligger intill en ofullständigt torrlagd
sjö, vars vatten vid högt vattenstånd når ända fram till gården; vid kommitterades
besök på platsen var hela området framför gården ett enda stort träsk. Med
hänsyn såväl till det för en anstalt icke tillräckligt isolerade läget som till de
mindre gynnsamma kommunikationerna synes gården ej böra komma ifråga vid
valet av plats för statens nya alkoholistanstalt.

Av de statens jordegendomar, som vid denna undersökning synts böra tas Vcntholnmi.
gas i betraktande, återstår sålunda allenast Ventholms kungsgård i Hilleshög Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 217 käft. (Nr 260.) 6

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

(Hillersjö) socken, Färentuna härad av Stockholms län. Denna gård, utgörande
2V* mantal, innehåller en sammanlagd areal av 2110,68 hektar, varav 109,66 hektar
åkerjord. Invid kungsgården ligger en egendom, benämnd Ventholms kungsäng,
om 68,33 hektar, därav 28,32 hektar åker, samt en kronopark om 59,8 hektar.
Gården och kungsängen stå under domänstyrelsens förvaltning samt äro var för sig
utarrenderade; kronoparken förvaltas under ståthållarämbetet å Drottningholms
slott. Ventholms kungsgård har ett isolerat läge vid en vik av Mälaren och utgör
jämte kronoparken och ängen en halvö, skild från den övriga delen av Färingsön
genom tämligen otillgängliga sankmarker, över vilka vägen till Ventholmen
framdragits. Trafikförhållandena till sjöss äro goda med daglig ångbåtsförbindelse
mellan Ventholms brygga och Stockholm under större delen av året;
närheten till Riddersvik erbjuder därjämte möjligheter till tågförbindelser med
huvudstaden, av betydelse särskilt vintertid, då ångbåtsförbindelsen till Ventholmen
någon gång kan vara inställd på grund av ishinder. Kungsgårdens jord är
av god beskaffenhet och har till större delen gynnsamt läge även för intensivare
trädgårdsbruk. Den till kungsängen hörande jorden består delvis av sankmarker.
Såväl byggnader som åkerjord befinna sig för närvarande i synnerligen
dåligt skick, men med den rikligare tillgång på arbetskraft, som en statsanstalt
erbjuder, kunde vad som nu brister så småningom avhjälpas. A den till kungsgården
hörande skogsmarken finnes god och tillräcklig timmerskog för nybyggnader.»

Kommitte rades yttrande.

Rörande val av plats för anstalten yttra koinmitterade härefter:

»Av vad sålunda anförts framgår, att Ventholmen erbjuder lämplig plats
för en anstalt av den beskaffenhet, varom här är fråga. Under förutsättning att
både kungsgården och kungsängen få tagas i anspråk, kan läget sägas vara synnerligen
utmärkt med trots isoleringen goda kommunikationer. Tillfälle till sysselsättning
kan beredes i jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel. Avsättningsmöjligheterna
äro på grund av ångbåtsförbindelsen med Stockholm särdeles goda.
Enligt kommitterades uppfattning torde det bliva svårt att finna en lämpligare
plats för statens vårdanstalt för alkoholister. Förläggning av statsanstalten å
Ventholmen skulle även, såsom nedan vidare omförrriäles, medföra en fördel därutinnan,
att vissa anläggningar, såsom tvättinrättning och bageri, kunna undvikas
genom anlitande av motsvarande inrättningar vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt,
till vilken särskilt vid öppet vatten kommunikationen är synnerligen lätt.»

I sammanhang härmed erinra kommitterade, att, de med hänsyn till
de fördelar, som statsanstaltens förläggning till Ventholmen syntes erbjuda,
dels låtit förhöra sig rörande möjligheten för staten att få disponera
kungsgården och kungsängen redan före den 14 mars 1927, till vilken
tid egendomarna äro utarrenderade, dels låtit domänintendenten i
Stockholms län friherre Johan W. Stjernstedt med tillkallande av sakkunnig
person besiktiga egendomarna för utrönande av byggnadernas tillstånd
samt den ungefärliga kostnaden för erhållande av tillräckliga åbyggnader
för jordbruket.

Kommitterade hänvisa i dessa delar till följande vid betänkandet
fogade handlingar, nämligen avskrifter av arrendekontrakten rörande Vent -

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

43

hokus kungsgård och Ventholms kungsäng, anbud från arrendatorerna av
de båda egendomarna samt ett av friherre Stjernstedt upprättat besiktningsinstrument.

Ur nämnda besiktningsinstrument må antecknas, att kungsgården
enligt 1913 års karta innehåller 291,ono hektar, därav 110,9020 hektar tomter
och åker, 5,6870 hektar äng, 171,5680 hektar avrösningsjord och 2,8540 hektar
impediment, att kungsängen enligt 1901 års karta innehåller 68,3390 hektar,
därav 28,3240 hektar tomter och åker, 16,36io hektar ängsmark, 22,770
hektar avrösningsjord och 0,8840 hektar impediment samt att de båda egendomarna
alltså tillsammans innehålla 161,2740 hektar tomter, åker och äng,
194,3380 hektar avrösningsjord och 3,7380 hektar impediment eller tillhopa
359,35 hektar mark. . A kungsgården finnas enligt domänintendentens beskrivning
följande staten tillhöriga hus: karaktärsbyggnad med 4 rum,
kök och förstuga å nedre botten samt 3 rum å vinden, 2 flygelbyggnader,
spannmålsbod, hemlighus, stall för 11 hästar, ladugårdsbyggnad för cirka
70 djur, 2 svinhus, 3 logar, därav 2 utan tak, 2 redskapslider, det ena
med vagnbod, smedja, lada, 4 stugor om 1 rum och kök (Backebo, Sandtorp,
Smedstorp och Tegelbacksstugan, av vilka Sandtorpsbyggnaden betecknas
såsom »låg och förfallen samt till bostad otjänlig»), byggnader vid
torpet Elghorn (utarrenderat till en fiskare) och vid torpet Norrskog (vilket
brukas under gården). Ä kungsängen finnes blott eu enda staten tillhörig
byggnad, den s. k. kronkällaren, en större välvd källare av tegel under
överbyggnad av timmer med halmtak. Vid kungsgården finnas följande
arrendatorn tillhöriga byggnader: en bod med snedtak, tillbyggd spannmålsboden,
och en bod väster om spannmålsboden, 2 potatiskällare, ett
boningsbus vid Elghornsgärdet, ett maskinhus med såg och kvarn och ett
spannmålsmagasin. Arrendatorn å kungsängen har därstädes följande
byggnader: boningshus, loge med ladugård, bod, svinhus och loge (Kungsängsladan).

I syneinstrumentet uppgives, »att alla byggnaderna äro gamla; de
flesta mycket otidsenliga och ej lämpliga för en statens anstalt». Stallet
utdömdes redan vid arrendeuppskattningen år 1914.

Enligt arrendekontraktena äro egendomarna utarrenderade för 10 år
från den 14 mars 1917 till den 14 mars 1927, kungsgården till Johan
Oscar Thorslund för ett årligt arrende av 3,500 kronor och kungsängen
till Ernst Adolf Andersson för ett årligt arrende av 1,000 kronor. Sistnämnda
arrende innehaves numera av Erik Ström.

Vid remitterande av kommitterades betänkande till domänstyrelsen
anbefalldes styrelsen att, efter det förhandlingar ägt rum med arrenda -

Domän styrelsen.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

torerna, avgiva förslag angående villkor för avstående av arrenderätten till
fastigheterna samt inkomma därmed jämte eget utlåtande. Domänstyrelsen
har den 18 februari* 1920 avgivit utlåtande i ärendet samt därvid
överlämnat två så lydande handlingar:

»Undertecknad förklarar sig härmed villig att den 14 mars 1921 på följande
villkor avstå arrenderätten å Yentholms kungsgård i Hilleshögs socken av Stockholms
län:

1) statsverket erlägger till undertecknad en avträdessumma beräknad efter
tretusen (3,000) kronor om året under återstående del av nu kontraherad arrendetid
eller sammanlagt adertontusen (18,000) kronor, vilken summa erlägges på en
gång sist inom tre (3) månader efter avträdesdagen;

2) statsverket inlöser undertecknad tillhöriga å gården befintliga hus efter
värdering enligt lag;

3) egendomen avträdes utan av- och tillträdessyn med skyldighet för undertecknad
att utan ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder till följande
belopp, nämligen 3,000 kilogram hö, 3,000 kilogram vårsädes- och 3,000 kilogram
höstsädeshalm och med rätt för statsverket att till i orten gängse pris inlösa allt
övrigt å gärden vid tiden för avträdandet befintligt foder;

4) för igensådd i sista årets höstsädesskifte erlägger statsverket full ersättning; 5)

undertecknad befrias från honom kontraktsenligen åliggande skyldighet
att vid egendomen uppföra ny stallbyggnad.

Stockholm den 18 februari 1920.

(Två vittnen.)

Joll. Oscar Thorslund,

arrendator.

Undertecknad arrendator av kronolägenheten Yentholms kronoäng i Hilleshögs
socken av Stockholms län förklarar mig härmed villig avstå från berörda
arrenderätt den 14/3 1922 under villkor

1) dels att egendomen avträdes efter syn i enlighet med därom i arrendekontraktet
meddelad föreskrift;

2) dels att Kronan övertager samtliga mig å egendomen tillhöriga byggnader
samt vid tillträdet likviderar dessa hus till ett pris motsvarande det nuvarande
värdet på platsen, och skall priset fastställas av kompromissarier tillsatta
på sätt lagen om nyttjanderätt till fast egendom av den 14/e 1907 bestämmer.

Stockholm den 13 febr. 1920.

Erik Ström

(Två vittnen.)

genom

Detlof Wulf.y

Vid sistnämnda handling fanns fogad fullmakt från Erik Ström för
Detlof Wulf att ingå bindande avtal angående överlåtelse av arrenderätten.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

I sitt utlåtande anför domänstyrelsen följande:

»Efter förda underhandlingar med arrendatorerna hava från dem erhållits
nyssberörda förklaranden. Arrendatorns av Ventholms kronoäng erbjudande synes
domänstyrelsen fullt antagligt. Tillträdestiden för kronoängen har blivit bestämd
till den 14 mars 1922 i enlighet med arrendatorns önskan och med hänsyn därtill,
att detta område ej lärer behöva tidigare tagas i bruk för alkoholistanstaltens
räkning. Yad Ventholms kungsgård angår, innefattar arrendatorns erbjudande
visserligen en nedsättning av tidigare anspråk. Avträdessumman har sålunda
sänkts från 24,000 till 18.000 kronor och anstalten har berättigats att vid tillträdet
utan ersättning bekomma 9,000 kilogram stråfoder, men erbjudandet synes
dock styrelsen innebära en så pass stor uppoffring från statsverkets sida, att tvekan
kan råda om anbudets antaglighet.

Enligt gällande arrendekontrakt är arrendatorn skyldig att före den 1 juli
1919 — sedermera ändrat till den 1 juli 1920 — vid egendomen uppföra en ny
stallbyggnad mot ersättning av 3,380 kronor jämte fritt virke från egendomens
skog. Byggnaden är ej påbörjad och domänintendenten har hos styrelsen framhållit
önskvärdheten av att den ej uppföres på den därför bestämda platsen. Styrelsen
har därför ansett, att bland villkoren lör arrendets avträdande bör inryckas
bestämmelse därom att byggnaden i fråga ej uppföres. Härigenom beredes emellertid
arrendatorn ekonomisk vinst på grund av byggnadskostnadernas stegring.
Vidare är arrendatorn, som enligt det kontrakt, vilket gällde till den 14 mars
1917, var skyldig att vid egendomens avträdande utan ersättning tillhandahålla
tillträdaren 3,000 kilogram hö och 6,000 kilogram halm, hälften höst- och hälften
vårsädeshalm, numera enligt gällande kontrakt skyldig utan ersättning lämna

16,000 kilogram hö, 16.000 kilogram vårsädeshalm och 16,000 höstsädeshalm. Då
arrendatorns erbjudande i fråga om avträdesfoder överensstämmer med i det äldre
kontraktet stadgade kvantiteter, beredes arrendatorn därigenom en vinst motsvarande
värdet av 13,000 kilogram hö, 13,000 kilogram vårsädeshalm och 13,000
kilogram höstsädeshalm. Slutligen innebär bestämmelsen, att egendomen skall
avträdas utan av- och tillträdessyn, en betydande förmån för arrendatorn Totalvärdet
av de arrendatorn åliggande prestationer, han jämlikt tredje och femte
punkterna i sitt erbjudande vinner befrielse från, torde kunna uppskattas till
minst 20,000 kronor. Vid sådant förhållande kan det synas, som om särskild avträdessumma
ej bort ifrågakomma. Styrelsen har emellertid ej lyckats förmå
arrendatorn att ingå på andra villkor, än vad i hans erbjudande angives.

Till sist får styrelsen meddela, att styrelsen ej har något att erinra
däremot, att ifrågavarande egendomar med tillhörande skogsområden, vilka ej
blivit avsatta till kronopark, upplåtas för nu avsett ändamål.»

Förslaget att förlägga statens vårdanstalt för alkoholister till Vent- Departeholmen
synes mig synnerligen lyckligt. Den enda betänkligheten är, att mentlicheffnstaten
måste vidkännas så stora uppoffringar för att före arrendetidens
utgång få disponera Ventholms kungsgård. Angelägenheten att snart få
eu anstalt till stånd och utsikten att därvid få tillgodogöra sig möjligast

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

VII.

Byggnadsplan
och
kostnader
för den nya
anstalten.

Allmän anmärkning.

Förberedande
förslag.

lämpliga plats synes mig dock böra övervinna den nämnda betänkligheten.
Efter samråd med t. f. chefen för jordbruksdepartementet har jag därför
kommit till det resultat, att staten borde träffa avtal med arrendatorerna
på de villkor, som omförmälas i ovan intagna skriftliga erbjudanden.

Jag övergår nu till frågan om uppgörande av byggnadsplan för den
nya anstalten.

Kommitterades redogörelse härför inledes med en allmän anmärkning
av följande innehall:

»Det bör förutskickas, att kommitterade vid uppgörande av sitt förslag till
en ny statsanstalt för alkoholister beaktat, ej blott att det nuvarande statsfinansiella
läget i allmänhet manar till den yttersta sparsamhet, utan ock att förhållandena
inom byggnadsindustrien speciellt äro ägnade att verka starkt återhållande
vid planläggandet av offentliga byggnadsföretag. Kommitterade hava
alltså ingalunda förbisett, att den föreslagna tidpunkten för igångsättande av förevarande
byggnadsarbeten torde bliva synnerligen ogynnsam från kostnadssynpunkt.
Kommitterades uppmärksamhet har även fästs på det förhållandet, att
den knappa tillgången inom hela landet på material och arbetskraft inom byggnadsindustrien
så långt möjligt torde böra reserveras för bostadsproduktionen.
När därför, trots desäa förhållanden, det här planerade byggnadsföretagets genomförande
ansetts oavvisligen av behovet påkallat, hava kommitterade låtit sig
angeläget vara att vid utarbetande av förslaget, så långt möjligt varit, begränsa
kostnaderna för anstalten. Givetvis har denna sparsamhet dock ej synts böra
drivas så långt, att de gjorda besparingarna komme att förorsaka väsentligt ökade
drifts- och underhållskostnader.»

Innan kommitterade redogöra för sitt förslag, erinra kommitterade
om vissa förberedande förslag, som framlagts under dess arbeten. Då framställningen
härom synes vara av intresse för ett rätt förstående av det slutliga
förslaget, torde den böra här anföras. Kommitterade yttra sålunda:

»Efter det kommitterade under våren 1919 enat sig om grundlinjerna för
en ny statsanstalt för alkoholister, uppdrogs åt arkitekten Lundegårdh att i enlighet
med en av honom uppgjord skiss utarbeta fullständiga ritningar och kostnadsförslag
till den nya anstalten. Enligt kommitterades plan skulle för anstalten
byggas dels ett centralkomplex av sten med 50 platser, dels en särskild
paviljong av sten, innehållande en sluten avdelning med omkring 20 platser och
en sjukavdelning med 7 platser, dels ett bostadshus för assistenten och ett för
maskinisten båda av trä, dels ock 3 i två våningar uppförda bostad.-hus av trä,
vartdera för två familjer, varjämte bostad för föreståndaren skulle inredas i den
å egendomen befintliga arrendatorsbostaden.

Centralkomplexet skulle, sådant det förelåg å den fullständiga ritningen,
bestå av ett mittelparti och två därmed genom sammanbindningspartier förenade

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

flyglar.^ Dessa senare, som voro avsedda att uppföras i två våningar förutom
källarvåningen, skulle i båda de egentliga våningarna innehålla dagrumskorridor
och sovrum för de intagna till ett antal av sammanlagt 25 i vardera flygeln
samt i källarvåningen verkstadslokaler. Sammanbindningspartierna, som borde
uppföras i allenast en våning, skulle inrymma två matsalar samt i källarvåningen
å ena sidan förrådsrum för köket, å den’andra badavdelning. Mittelpartiet skulle
uppföras i två våningar jämte källarvåning och vindsvåning, därav källarvåningen
skulle innehålla ångpannérum, maskinverkstad, kolförråd m. m., bottenvåningen
ångkök med nödiga bilokaler, serverings- och diskrum, matrum för personal
och bostadsrum för hushållerskan, våningen en trappa upp expeditionsloka-.
ler och bostadsvåning för husfadern samt vindsvåningen bostadsrum för kvinnlig
personal, gästrum och förrådsrum. Vid beräknandet av sovrummens storlek utgick
man ifrån det vid Yenngarnsanstalten beräknade utrymmet av omkring 18
kbm. per plats.

Enligt kostnadsberäkningarna till detta förslag skulle de angivna byggnadsarbetena
betinga ett pris av omkring 1,100.000 kronor, i vilken summa ej mgingo
kostnader för vattenanskaffning, vattenledningar, avlopp, värme, ångkök och
elektriska ytterledningar.

Med hänsyn till den stora kostnad, som sålunda befanns vara förenad med
detta förslags genomförande, ansågo kommitterade sig höra underkasta förslaget
och de för anstaltens anordnande uppgjorda grunderna förnyad prövning. Vid
de. härpå följande överläggningarna framkommo flera olika för.-lag; efter det
skisser uppgjorts och approximativa kostnader beräknats för några av dessa, beslöts
att låta upprätta fullständiga ritningar och kostnadsberäkningar för ett
förslag, enligt vilket för anstalten skulle uppföras följande byggnader:

en centralbyggnad av sten i tvä väningar jämte källarvåning och vindsvåning.
den senare med brutet tak, inrymmande i källarvåningen köksavdelning
med förrådsrum, ångpannérum och badavdelning, i bottenvåningen matsal och
serveringsrum m. m., 1 vårdarrum, bostäder för husfader och kokspersonal samt
expeditions- och läkarlokaler, i våningen en trappa upp 2 avdelningar för til 1-sammans. 25 intagna och en sjukavdelning med 10 platser jämte 2 vårdarrum samt i
vindsvåningen verkstadslokaler, rum för extra vårdare, gästrum och förrådsutrymmen;
en isoleringspaviljong av sten med plats för 11 intagna;

2 pavjljonger av trä, vardera innehållande sovrum för 12 intagna, dag- och
matrum samt diskkök ävensom bostad för en gift och en ogift vårdareen
byggnad av trä till assistentbostad;

en byggnad av trä med bostäder för tre familjer å nedre botten och för
två ogifta vårdare en trappa upp; samt

en slöjdbod och mindre uthusbyggnader.

Aven i detta förslag förutsattes den nuvarande arrendatorbostaden använd
till bostad för föreståndaren, i dess ena flygel skulle anordnas bostad för eu gift
befattningshavare och i den andra tvättstuga m. m.

De upprättade kostnadsförslagen visade, att anstalten enligt detta förslag
med yttre ledningar för vatten och avlopp samt elektriska ytterledningar och
transformatorställning men utan ångkök skulle kosta 1,122,000 kronor.»

Vid utarbetande av detta förslag hade, enligt vud komniitterade framhålla,
för nedbringande av kostnaderna räknats med allenast cirka 15 kbm.
per plats i de intagnas sovrum, medan dessa i anstalten å Venngarn lik -

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Kommitterades
slutliga
förslag.

som i det ovannämnda av kommitterade först uppgjorda förslaget hade ett
utrymme av drygt 18 kbm. per plats. En dylik reducering kunde enligt
kommitterades uppfattning utan olägenhet ske, då det här icke vore
fråga om en sjukvårdsinrättning utan om en anstalt för personer, som i
det stora flertalet fall i nyktert tillstånd vore arbetsföra och endast om
nätterna vistades i dessa rum. Härvid eripradas tillika, att en mängd
personer i sina privatbostäder icke disponerade mer än 15 kbm. per individ
i rum, som ofta användas både dag och natt, utan att detta ansågs giva
anledning till anmärkning från bostadshygienisk synpunkt.

Då olika meningar rådde om sistnämnda förslag samt ytterligare
försök ansåges böra göras för att nedbringa anläggningskostnaden för anstalten,
beslöto kommitterade emellertid att vidtaga en del jämkningar i
berörda förslag. Kommitterade enade sig därvid om att borttaga en av
träpaviljongerna och bereda utrymme för däri ingående 12 platser och
vårdarebostäder i andra byggnader, att fullständigare utnyttja vindsvåningen

1 isoleringspaviljongen, varigenom i denna paviljong plats skulle kunna
beredas för 21 intagna och 2 vårdarruin anordnas, att trefamiljshuset skulle
utbytas mot ett tvåfamiljshus med lägenheter om 2 rum och kök för gifta
vårdare samt ett tvåfamiljshus med 3 rum och kök å nedre botten, avsedda
för befallningsman, och 2 rum och kök i övre våningen, avsedda
för maskinist.

Vid den vidare utvecklingen av detta förslag voro kommitterade i
följande hänseende av olika uppfattning. Tre ledamöter (Kinberg, Bergström
och Reutercrona) önskade nämligen bibehålla den andra av de i
det föregående förslaget omnämnda träpaviljongerna, i vilken ytterligare

2 platser för intagna kunde erhållas, samt minska kostnaden för centralbyggnaden
genom att ersätta det brutna taket med ett vanligt tak, varvid
dock fortfarande verkstadslokaler och förrådsutrymmen kunde erhållas
i vindsvåningen. Övriga kommitterade (Linders, Lundegårdh och Petrén)
ansågo, att vid den nu föreslagna första utbyggnaden av anstalten jämväl
denna träpaviljong kunde utgå samt motsvarande antal platser inredas
i vindsvåningen i centralbyggnaden, varigenom anläggningskostnaden skulle
bliva billigare, utan att anstalten därigenom försämrades; de i träpaviljongen
föreslagna bostäderna skulle då erhållas på annat sätt.

Kommitterade läto därefter uppgöra nya ritningar och kostnadsförslag
för anstalten, varvid alternativa förslag A. och B. uppgjordes med
hänsyn till ovan anmärkta skiljaktiga uppfattning. Kommitterade redogöra
på följande sätt för de båda förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

49

Alternativ A.

1. Centralbyggnaden uppföres i två våningar jämte källarvåning ooh vindsvåning.

Källarvåningen innehåller:

a) i mittelpartiet ett stort kök med förrädslokaler samt matutlämningsrum
och renseri m. m.;

b) i ena flygeln en större snickeriverkstad , ett flertal förrådsrum för köket
ävensom, med särskild nedgång från ovanliggande bostadslägenhet, ved- och matkällare
för denna; samt

c) i den andra flygeln ångpannerum, reparationsverkstad och kölrum, badavdelning
för intagna och ett badrum för personal, torkrum och ett snyggningsrum,
som även utgör passagen mellan badavdelningen och trappuppgången. Den
här befintliga badavdelningen är avsedd för samtliga intagna utom dem, som bo
i isoleringspaviljongen, vilken har särskilt badrum. Köket åter är avsett för anstalten
i dess helhet, även efter framtida utvidgningar. Förslaget innfattar
jämväl ångköksanläggning. Kommitterade hade i de förberedande förslagen ej
räknat härmed, men i betraktande av de lättnader i arbetet och den minskning
i driftskostnaderna, som en dylik anläggning medför, hava kommitterade ansett sig
böra föreslå en sådan.

Tvättinrättning och bageri hava icke föreslagits. Såsom ovan nämnts har
vid val av Yentholmen såsom plats för statsanstalten förutsatts, att anstalsen skulle
få tvätt och bakning verkställda vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt, som enligt vad
för kommitterade uppgivits, har tillräckliga lokaler för dessa ändamål. Då härigenom
ej obetydliga besparingar kunna göras både i anläggnings- och driftkostnad
samt anordningen i övrigt synes kommitterade lämplig, hava kommitterade utgått
ifrån, att frågan om lokaler för tvätt och bakning skulle lösas på detta sätt. Om
tvättstuga för personalens räkning se nedan.

Bottenvåningen innehåller:

a) i mittelpartiet en större matsal, gemensam för samtliga i huvudbyggnaden
boende intagna (och avsedd att även användas till samlingssal, så länge särskild
sådan saknas), jämte ett kapprum och ett tvättrum, vidare ett disk- och serveringsrum
(med hiss och spiraltrappa till källarvåningen) samt matrum för personalen;

b) i ena flygeln eu bostad om 2 rum och kök och ett tjänsterum för husfadern
— som har närmaste ansvaret för ordningen bland de i huvudbyggnaden
intagna — en dublett för köksföreståndarinnan och ett rum för köksbiträden,
dessa rum med gemensam förstuga, varifrån spiraltrappa leder till källarvåningen;
för dessa lägenheter finnes särskild utgång å flygelns yttersida; vidare finnes
direkt nedgång till bostadsvåningen tillhörande ved- och matkällare; samt

c) i den andra flygeln expeditionslokaler med brandfritt arkiv, ett observations-
och isoleringsrum för i misstänkt epidemisk sjukdom insjuknad, ett läkarrum
och ett gästrum samt utanför dessa lokaler ett gemensamt väntrum.

Våningen en trappa upp innehåller följande lokaler:

a) i mittelpartiet ett vårdarum, 3 sovrum med plats för vardera 3 och 1
sovrum med plats för 2 intagna, 1 förrådsrum och en till dagrum avsedd korridor
med tvättrum och kapprum och slutligen närmast de båda flyglarna kapprum för
dervarande avdelningar;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 käft. (Nr 260.)

7

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

b) i ena flygeln, avsedd närmast för alkoholister med kriminell förtid eller
sådana, som gjort sig skyldiga till mindre gott uppförande, men likväl ej anses
böra flyttas till sluten avdelning, en dagrumskorridor med tvättställ, 2 sovrum
med vardera 3 platser, 2 sovrum med vardera 2 platser och 3 ensamrum ävensom
ett förrådsrum, samt

c) i den andra flygeln två skilda avdelningar, den ena, avsedd för smitt samt

sjuka (huvudsakligen tuberkulösa), bestående av ett dagrum med tvättställ
samt 3 sjukrum, därav 2 med 1 plats och 1 med 3 platser (de förra med fönster

åt väster, det senare med fönster åt både väster och söder), den andra avdelningen

avsedd för mindre arbetsföra med 3 rum om tillhopa 6 platser och ett förrådsrum;
i övrigt innehåller denna flygel ett vårdarrum, beläget mellan de två avdelningarna,
vilka i övrigt direkt gränsa intill varandra genom sina dagrum, som äro
skilda allenast genom en dörr.

Genom det sätt, på vilket sistnämnda flygel inretts, kan den hälft av flygeln,
som är avsedd för de smittsamt sjuka, isoleras, på samma gång som den

också kan ställas i förbindelse med flygelns andra avdelning, därest även denna
helt eller delvis skulle behöva tagas i anspråk för tuberkulösa. Kommitterade
hava emellertid utgått ifrån, att de 5 platserna å den egentliga sjukavdelningen
i regel skulle vara tillräckliga för de smittsamt sjuka. För sådana av lungtuberkulos
lidande, som äro så svårt sjuka, att de behöva vårdas mera permanent
sängliggande, skulle nämligen, på sätt ovan angivits, framdeles som hittills sökas
plats å vederbörande kommuns eller landstings tuberkulossjukhus. Skulle de
tuberkulösas antal någon gång bli så stort, att för dem skulle behöva tagas i
anspråk även den för mindre arbetsföra avsedda avdelningen, kunna dessa senare
lätt flyttas över till avdelningen i mittelpartiet, som eljest närmast är avsedd till
upptagningsavdelning; även kan komma i fråga att i framtiden uppföra en särskild
sjukpaviljong och använda sjukavdelningen till annat ändamål.

Avdelningen i motsatta flygeln, som har särskild trappuppgång, kan helt
avstängas från varje förbindelse inomhus med avdelningen i mittelpartiet, enär
dörren mellan denna avdelnings tvättrum och passagen utanför vårdarrummet
till den för här ifrågavarande flygeln avsedda trappuppgången i allmänhet bör
vara låst. Det är nämligen av stor vikt, att de i denna flygel boende under de
fritider, de tillbringa på avdelningen, hållas separerade från övriga intagna.

Vindsvåningen innehåller i mittelpartiet verkstadslokaler för skrädderi,
skomakeri och bokbinderi, i ena flygeln ett reservrum, materialrum, förrådsrum
och förrådsvind samt i den andra flygeln ett reservrum, ett materialrum och
förrådsvind.

Vad klosettanordningarna beträffar, har man frångått det vid Venngarnsanstalten
tillämpade systemet med ett flertal torvmullsklosetter inom avdelningarna,
då dessa klosetter nästan aldrig varit helt luktfria. I stället är det avsett, att
ett särskilt avträdeshus skall uppföras för de intagna. Hela våningen med de
intagnas bostadsrum skulle allenast innehålla två vattenklosetter, avsedda för
nattbehov och för eventuellt sängliggande.

2. Isolering sbyggnaden uppföres av sten i en våning jämte källarvåning
och vindsvåning samt innehåller följande lokaler:

i källarvåningen: ångpannerum, kölrum, 4 straffceller, badrum, ett arbetsrum,
ett förrådsrum, W. C., städskrubb med slask samt en korridor, avdelad

Kungl. Maj:ts proposition nr 260. 51

genom en dörr för att hindra de å arbetssalen sysselsatta att komma i förbindelse
med sådana intagna, som kunna befinna sig i straffcellerna;

i bottenvåningen: 6 ensamrum och 2 rum med vardera 3 platser, en dagrumskorridor,
som ock är avsedd till matrum, disk- och serveringsrum med direkt
utgång (för intagning av maten, som hämtas från stora köket), ett vårdarrum,
ett W. C. och ett kapprum, samt

i vindsvåningen: 6 ensamrum och 1 rum för 3 personer, ett vårdarrum
med förråd, en dagrumskorridor och ett W. C.

Frånsett straffcellerna, som naturligen skola hava allenast små, med galler
försedda fönster uppe vid taket, höra alla lokalerna i denna byggnad få karaktären
av vanliga rum utan någon erinran om fängelsecell. De böra därför hava
fönster av vanlig storlek av s. k. hospitalsmodell med små rutor och järnbeslagna
spröjsar samt tapplåsanordningar, så att de icke kunna öppnas utan nyckel och
i övrigt genom sin konstruktion hindra rymning. Vidare böra dörrarna till enkelrummen
vara solida och förses med kraftiga lås och reglar, så att för omgivningen
farliga individer vid behov kunna inlåsas. Byggnaden bör sålunda få en
fastare konstruktion än vad som erfordras för övriga avdelningar.

3. Paviljong av trä med plats för 14 intagna uppföres i en våning jämte
vindsvåning samt innehåller å nedre botten i ena halvan bostadsvåning för gift
vårdare med två rum, kök och tambur och i den andra halvan ett bostadsrum
för ogift vårdare, ett dag- och matrum för de här boende intagna, ett kapprum
och ett diskkök med förrådsutrymme, samt i vindsvåningen 2 rum med 4 platser
i vart rum, 2 rum med 2 platser i vart och 2 ensamrum, en korridor med tvättrum
och garderober samt W. C. för nattbehov. Denna byggnad skulle icke få
centraluppvärmning utan uppvärmas medelst kakelugnar; ej heller skulle vattenledning
dragas dit. Ett uthus med avträde samt vedbod för den här boende
gifte vårdaren ingår därjämte i kostnadsberäkningen.

4. Personalbostäder.

Förutom de nu nämnda byggnaderna med platser för intagna jämte däri
inrymda personalbostäder innefattar det föreliggande förslaget tre byggnader av
trä för enbart personal, nämligen en byggnad för assistenten och 2 tvåfamilj shus.
Förstnämnda byggnad uppföres i en våning med tre rum och kök förutom tambur
och serveringsrum, varjämte ett rum inredes å vinden samt i källaren förrådsrum
för mat och ved. Av tvåfamiljshusen består det ena av en lägenhet om 3
rum och kök för befallningsmannen och en om 2 rum och kök för maskinisten
samt det andra av 2 lägenheter om 2 rum och kök för gifta vårdare.

Vattenledning dragés ej till dessa hus.

Bostad åt föreståndaren inredes i den nuvarande arrendatorsbyggnaden,
vilken innehåller 7 rum och kök. Ena flygeln vid arrendatorsbostaden innehåller
tvättstuga, vilken bibehålies för föreståndarens räkning. Ett gårdskontor anordnas
i någon av flyglarna.

Till arrendatorsbyggnaden dragés vatten- och avloppsledningar, vilket på
grund av närheten till centralbyggnaden, om denna förlägges till av kommitterade
föreslagen plats (se nedan), ej blir förenat med större kostnader.

En mindre torpstuga om ] rum och kök belägen på något avstånd från
arrendatorsbyggnaden kan användas till bostad för en nattvakt.

52

Kungl. Majds proposition nr 260.

5. Uthusbyggnader.

Utöver na nämnda byggnader krävas för anstaltens behov några mindre
uthusbyggnader (avträden m. m.).

Vidare behöves en tvättstuga för personalen, då den vid arrendatorbostaden
befintliga ej lämpligen kan avses för personalen i dess helhet.

Alternativ B.

1. Centralbyggnaden.

Källarvåningen = alternativ A.

Bottenvåningen = alternativ A. utom därutinnan, att matsalen utvidgats
och ett vår darr um förlagts till vindsvåningen.

Våningen en trappa upp = alternativ A.

Vindsvåningen innehåller enligt alternativ B. i mittelpartiet en avdelning
för 14 intagna, fördelad på 4 rum med 3 platser och 1 rum med 2 platser, med
ett förrådsrum, en dagrumskorridor med tvättställ och kapprum samt ett W. C.
I ena flygeln finnas 3 verkstadslokaler för skrädderi, skomakeri och bokbinderi
och i den andra förrådsvind, ett vårdarrum och 2 reservrum.

2. Isolering sbyggnaden = alternativ A.

3. Paviljong av trä för 14 intagna i alternativ A. utgår. Alternativ B.
förutsätter, att den närmaste utvidgningen av anstalten skulle ske genom byggande
av en dylik paviljong.

4. Personalbostäder.

Bostadshus för assistent = alternativ A.

Bostadshus för befallningsman och maskinist = alternativ A..

2 bostadshus vartdera med 2 lägenheter om 2 rum och kök för 4 gifta vårdare
i stället för ett sådant hus för 2 vårdare i alternativ A.

Inredande av bostad för föreståndare = alternativ A.

5. Uthusbyggnader = alternativ A.

Detta förslag innefattar alltså en bostad mer för gift vårdare än A-förslaget.

Vid uppgörande av plan för anstalten säga kominitterade sig hava
utgått ifrån, att byggnader för jordbrukets behov icke skulle ingå i förevarande
förslag, enär detta ansetts vara en fråga, som icke berör anstalten
såsom sådan utan sammanhänger med egendomens förvaltning. Dessa
byggnader befinna sig emellertid, såsom framgår av det ovannämnda av
domänintendenten friherre Stjernstedt avgivna besiktningsinstruinentet, i
dåligt skick och bliva enligt kornmitterades uppfattning otillräckliga för
anstaltens jordbruk, varför en ombyggnad av dessa så småningom måste
äga rum. Enligt uppskattning vid besiktningen skulle kostnaden för byggande
av nya hus för jordbrukets behov jämte personal bostäder uppgå
till 195,835 kronor, oberäknat kostnader för vatten- och avloppsledningar
samt elektriska ledningar. Vid kostnadsberäkningens uppgörande har antagits,
att byggnadsvirke, i den mån ej timret från de befintliga bygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

53

naderna räcker, skulle tagas å kungsgårdens skog. Kostadsberäkningen
utgår från att ombyggnadsarbetet skulle utföras å entreprenad; emellertid
.anmärka kommitterade, att byggnaderna kunna uppföras efter hand och
delvis med anlitande av anstaltens arbetskrafter, vadan kostnaderna böra
kunna väsentligt nedbringas.

Rörande de nya byggnadernas förläggning erinra kommitterade, att Placering av
terrängen å Ventholmen erbjuder flera olika möjligheter för placering av %9ra”na''
anstaltbyggnaderna, vilket framginge av en på föranstaltande av kommitterade
uppgjord terrängkarta. Vid kommitterades överläggningar hava olika
förslag framställts för byggnadernas placering, men hade kommitterade
slutligen enat sig om att föreslå det läge för byggnaderna, som angäves
å terrängkartan; frågan om placeringen borde naturligen bliva föremål för
förnyat övervägande, sedan anstalten beslutats, och det gällde att upprätta
detaljritningar och beskrivningar för byggnaderna.

Enligt det å terrängkartan gjorda förslaget skulle centralbyggnaden
förläggas till norra delen av en platå, som läge strax nordost om den blivande
föreståndarebostaden, samt isolerin^sbvggnaden läggas omkring 120
meter norr om centralbyggnaden; assistentbostaden förlägges omkring 200
meter från centralbyggnaden på en platå öster om den förstnämnda och
träpaviljongen för 14 intagna på en tredje platå cirka 400 meter öster
om centralbyggnaden. Vid byggnadernas förläggning hade tagits i betraktande,
att anstaltens centrala byggnader ej borde ligga för långt ifrån
varandra samt att de för jordbruket avsedda byggnaderna framdeles komme
att flyttas längre västerut och ladugårdsbyggnad och övriga hus, som
nu ligga å platån vid arrendatorbostaden, sålunda komine att borttagas.

Beträffande kostnaderna för anordnande av anstalten i enlighet med Byggnadsnu
lämnade beskrivning och uppgjorda ritningar hänvisa kommitterade kostna(tentill
de detaljerade kostnadsförslag, som åtfölja betänkandet.

De specificerade kostnadsberäkningarna äro uppgjorda, för de egentliga
husbyggnadsarbetena av byggnadsingenjör Hans Lindblad, för invändiga
värme-, vatten- och avloppsledningar av William Anderssons konstruktionsbyrå,
för utvändiga vatten- och avloppsledningar av ingenjör John
Bergström och för såväl utvändiga som invändiga elektriska ledningar av
Elektriska prövningsanstalten.

Här nedan intagas två av arkitekten David Lundegårdh uppgjorda
sammandrag av kostnaderna enligt de olika alternativen:

54

Kungl. May.ts proposition nr 260.

Förslag A.

Statens vårdanstalt för alkoholister å Ventholms kungsgård.

Sammandrag över beräknade byggnadskostnader.

Centralbyggnaden..................

Isoleringsavdelningen...............

Paviljong med vårdarbostad och 14 platser ....
Arrendatorbostadens förändring till airektörsbostad .

Assistentbostad..................

Bostadshus för befallningsman och maskinist ....

Bostadshus för vårdare..............

Tvättstuga och uthus ..............

Utvändiga vatten- och avloppsledningar......

Elektriska utomhusledningar med transformatorställnin
Angköksanläggning................

. . . . kronor 4(54,000
. . . . » 153,000

. . . . » 82,000

. . . . » 15,000

. . . . » 43,500

. . . . » 47,000

. . . . » 37,000

. . . . » 12,000

. . . . » 88,000

g o. d. » 22,500

. . . . > 23,000

Summa kronor 987,000

Förslag B.

Statens vårdanstalt för alkoholister å Ventholms kungsgård.

Sammandrag över beräknade byggnadskostnader.

Centralbyggnaden.....................kronor 486,000: —

Isoleringsavdelningen................... » 153,000: —

Arrendatorbostadens förändring till direktörsbostad..... » 15,000: —

Assistentbostad...................... » 43,500: —

Bostadshus för befallningsman och maskinist........ » 47,000: —

2 bostadshus för vårdare.................. » 74,000: —

Tvättstuga och uthus................... » 12,000: —

Utvändiga vatten- och avloppsledningar.......... > 88,000: ■—

Elektriska utomhusledningar med transformatorställning o. d. » 22,500: —

Angköksanläggning.................... » 23,000: —

Summa kronor 964,000

I fråga om anordningarna för vattenanskaffning anmärka kommitterade,
att ett tidigare därom avgivet kostnadsförslag upptog olika alternativ,
nämligen dels med vattenintag från Brofjärden i Mälaren och delsmed
bergbrunn. Kommitterade hava emellertid utgått från att sistnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

oo

anordning, såsom den billigaste, borde i första rummet anlitas och därför
i sitt förslag räknat härmed; om vid en blivande undersökning tillräckligt
givande bergbrunn ej erhålles, måste vattenanskaffningen enligt vad kommittén
framhåller ordnas på annat sätt.

Rörande kostnaden för inre inventarier erinra kommitterade, att Inventarier.
denna vid anordnande av anstalten å Venngarn beräknades till 40,000
kronor, vilket anslag då visade sig tillräckligt, samt att vid statsanstaltens
överflyttning till Salbohed en mindre del av inventarierna medtogs dit,
varemot andra övertogos från föreningen Flöda kolonier. I vad mån de
vid Salbohed befintliga inre inventarierna vid en överflyttning av anstalten
därifrån kunde komma till användning vid den nya statsanstalten, kunde,
anmärka kommitterade, ej nu avgöras, men man torde böra utgå från att
eu del kunde användas; till äventyrs kunde dock bliva lämpligare att
sälja dessa inventarier eller, om Salbohed skulle komma att tjäna något
annat anstaltsändamål, överlåta inventarierna till den, som komme att
övertaga Salbohed.

Kommitterade hava emellertid ansett sig böra beräkna kostnaden
för anstaltens förseende med nya inventarier samt hava därvid med utgångspunkt
från inventarieanskaffningen vid Venngarn kommit till det
resultat, att inre inventarier till den nya anstalten med nu gällande priser
skulle kosta cirka 90,000 kronor, däri inberäknat cirka 10,000 kronor
för brandanordningar.

Någon kostnad för jordbruksinventarier har däremot icke upptagits
i kommittéförslaget. Kommitterade hava nämligen utgått ifrån, att Kungl.

Maj:t vid Ventholmens övertagande skulle förskottera anstaltens styrelse
nödigt belopp för inköp av kreatur, jordbruksredskap o. s. v. samt att
detta belopp sedan skulle återbetalas av anstalten med den vinst, jordbruket
lämnade; ett dylikt förfaringssätt hade tillämpats vid Svartsjö
tvångsarbetsanstalt och torde jämväl här kunna tillämpas. Liksom i fråga
om inre inventarier erinra kommitterade även här om, att kreatur och jordbruksinventarier
kunde överflyttas från Salbohed eller försäljningssumman
för dessa användas till inköp av motsvarande inventarier för Ventholmen.
Domänintendenten friherre Stjernstedt har på min begäran verkställt en
beräkning över kostnaderna för anskaffande av jordbruksinventarier för
Ventholms kungsgård till våren 1921, varvid dock endast det mest nödvändiga
medtagits. Beräkningen upptager två alternativ. Enligt det ena
skulle yttre inventarier vid Salbohed överflyttas till Ventholin samt därutöver
inköp ske av

5(5

Kungl. May.ts proposition nr 260.

20 kor för............. 20,000 kronor

4 hästar för ........... 6,000 >

redskap in. in. för......... 5,000 »

tröskverk » 7,000 »

eller för sammanlagt 38,000 kronor

Enligt det andra alternativet skulle alla yttre inventarier inköpas
nämligen:

40 kor för............ 40,000 kronor

1 tjur »............ 3,000 »

12 hästar »......•.....18,000

redskap och maskiner för...... 50,000 »

eller för tillhopa 111,000 kronor.

I intetdera alternativet har beräknats kostnad för inköp av elektrisk
motor eller lokomobil för tröskning.

Ersättning Till de i det föregående angivna kostnadssummorna bör, framhålla

d^e narrenda- kommitterande, vid äskande av anslag hos riksdagen ytterligare läggas
torer av deri summa, som eventuellt kan erfordras till ersättning åt nuvarande
Ventholm. arrendatorer av Ventholms kungsgård och Ventholms kungsäng för avståendet
av arrendet i förtid.

Driftkost- Slutligen framhålla kommitterade, att till en fullständig utredning

/öyrörande en ny statsanstalt för alkoholister strängt taget också krävdes en
anstalten, beräkning av driftkostnaderna för anstalten. Då emellertid den nya anstalten
torde komma att fortsätta Salbohedsanstaltens verksamhet och alltså
anslaget för sistnämnda anstalt skulle efter förflyttningen komma att användas
för den nya anstalten, syntes någon beräkning av driftkostnaderna
ej nu behöva göras; för de befattningshavare, som tillkomma utöver de
vid Salbohed befintliga, nämligen en maskinist och 4 vårdare, torde anstaltens
förvaltning i sinom tid begära ökat anslag å lönestaten.

Socialsty- I ovannämnda skrivelse av den 23 december 1919, med vilken

relsen och socialstyrelsen och styrelsen för statens anstalt för vård av alkoholister
ItTfensMo-till Kungl. Maj:t överlämnat de kommitterades förslag, yttras rörande de
h°ltaltn båda i betänkandet framlagda alternativa förslagen, att socialstyrelsen ansåg
''s a '' sig höra förorda alternativet A och styrelsen för statens alkoholistanstalt
alternativet B. Styrelserna förklarade sig emellertid eniga däri, att eu

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

57

anstalt, anordnad vare sig enligt det ena eller andra alternativet, skulle
möjliggöra en fullt rationellt anordnad alkoholistvård samt att styrelserna
sålunda ej ville tillmäta denna skiljaktighet någon mera avgörande betydelse.

Byggnadsstyrelsen erinrar i sitt utlåtande av den 5 februari 1920, Byggnadsatt
i centralbyggnaden skulle inrymmas enligt alternativ A 4 avdelningar styrelsen.
och enligt alternativ B 5 avdelningar för intagna, varvid i förstnämnda
fall 3 och i sistnämnda fall 4 avdelningar skulle använda samma trappuppgång.
Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning skulle det mest rationella
vara att bygga en paviljong för var och en av de olika grupper, som behövde
urskiljas; de föreslagna anordningarna voro därför icke idealiska
men försvarades dels därmed, att man ännu saknade möjligheter att beräkna
till och med de närmaste årens behov av utrymme för de olika
avdelningarna, dels ock därigenom, att även sedan anstalten eventuellt
blivit utbyggd med eu paviljong för varje avdelning, centralbyggnaden
med den storlek och inredning, som nu föreslagits, vore behövlig som
upptagnings- och sorteringsanstalt. Styrelsen anför därefter vidare:

»Ehuru byggnadsstyrelsen för sin del finner det betänkligt att i centralbyggnaden
inrymma alla fem avdelningarna, anser sig byggnadsstyrelsen dock
böra förorda alternativ B, dels emedan styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister
anser sig kunna påtaga sig ansvaret för den dem anförtrodda sjukvården,
även om byggnaderna utföras enligt detta alternativ, dels ock emedan alternativ
B ställer sig något billigare. Skulle emellertid alternativ A antagas till utförande,
vill byggnadsstyrelsen framhålla önskvärdheten av att takresningen å
centralbyggnaden utföres enligt alternativ B. Vindsutrymmet kan nämligen
tillgodogöras väsentligt bättre, om korridorsystemet i våningen 1 trappa upp kan
genomföras även i vindsvåningen, vilket är fallet enligt alternativ B men icke
i alternativ A. Kostnaderna för alternativ A skulle härigenom komma att ökas
med omkring 25,000 kronor till 1,012,000 kronor.

Ur byggnadsteknisk synpunkt har byggnadsstyrelsen beträffande centralbyggnaden
icke annat att erinra än att de från undre våningarna kommande ventilations-
och rökrören torde komma att upptaga mera utrymme i vindsvåningen
än vad skisserna visa. Detta gäller i synnerhet alternativ A, emedan mellanpartiets
hjärtmur för att bereda största möjliga golvutrymme åt verkstadslokalerna
icke uppdragits genom vindsvåningen. Ur teknisk synpunkt äro de båda
alternativen i övrigt lika goda.

Beträffande paviljongen för 14 platser är ur teknisk synpunkt ej heller
något att erinra. Däremot kan byggnadsstyrelsen icke underlåta att fästa uppmärksamheten
därå, att två av patientrnmmen äro genomgångsrum. För att
komma från korridoren till de båda hörnrummen för två patienter måste man
passera rummen för fyra patienter, vilket icke förefaller fullt lämpligt. I alternativ
B, där motsvarande antal platser anordnats i centralbyggnadens vindsvåning,
förekommer icke denna olägenhet.

Vidkommande övriga byggnader, nämligen isoleringspaviljongen och byggnader
för assistenten, för befallningsman och maskinist samt för vårdare är intet

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 samt. 217 käft. (Nr 260.) 8

Fångvård

styrelsen

Departe mentsche fen.

58 Kung!.. Maj:ts proposition nr 260.

att erinra, liksom icke keller ifråga om arrendatorsgårdens användning till bostad
åt direktören.

Kostnadsberäkningarna för de olika byggnaderna äro av byggnadsstyrelsen
granskade och befunna riktiga med hänsyn till för närvarande gällande priser.

I fråga slutligen om byggnadernas placering har byggnadsstyrelsen icke
varit i tillfälle att på platsen studera förhållandena. Förslaget avser att förlägga
centralbyggnaden på den nuvarande ladugårdsbacken, vilket givetvis förutsätter
bortflyttning av stall, ladugård m. m. Härför har emellertid, såvitt
byggnadsstyrelsen kan finna, icke i detta sammanhang beräknats några kostnader.
Området närmast omkring centralbyggnaden bör, sedan nämnda byggnader rivits,
ordnas och planteras med hänsyn till centralbyggnaden såsom huvudbyggnad.»

Fångvårdsstyrelsen, vars utlåtande infordrats i anledning avförslaget,
att tvätt och bakning för den nya anstaltens behov skulle verkställas vid
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, har därom låtit höra direktören vid sistnämnda
anstalt och överlämnar ett av denne den 14 februari 1920 avgivet
yttrande. I detta framhålles, att anordningen i fråga kan genomföras
utan olägenhet för anstalten å Svartsjö, och anföres därvid följande:

»Det kan från tvångsarbetsanstaltens sida icke anföras några vägande skäl
mot genomförandet av det sålunda väckta förslaget, vilket ur flera synpunkter
synes vara för statsverket ekonomiskt fördelaktigt. De lokala förhållandena härstädes
ställa ej hinder i vägen, allrahelst som den närbelägna nya alkoholistanstalten
till en början planlagts för endast 70 internerade och förslaget ej avser
verkställande av tvätt för vid anstalten anställda befattningshavares räkning.
Det torde dock böra anmärkas, att endast tvättning och°mangling kunna härstädes verkställas,
men ej strykning. Likaledes kan i härvarande bageri endast grovt bröd tillverkas
av den typ tvångsarbetsanstalten själv använder. Finare bröd måste
således, om även dylikt skall användas vid alkoholistanstalten, anskaffas på
annat sätt.»

Ehuru genomförandet av det föreliggande förslaget är förenat med
eu betydande statsutgift, finner jag omständigheterna kräva dess omedelbara
framläggande. Såsom redan framhållits, äro förhållandena vid den
provisoriska anstalten å Salbohed så otillfredsställande, att statsanstalten
så snart ske kan måste flyttas därifrån, och någon annan utväg än att
bygga en ny anstalt har ej kunnat anvisas. Det framlagda förslaget
synes vara uppgjort med all möjlig omtanke att kunna nedbringa kostnaden
utan att därför offra de krav, som oundgängligen måste uppställas
för att få en ändamålsenlig anstalt. Den granskning, som byggnadsstyrelsen
underkastat förslaget, har ej givit anledning till några väsentliga
anmärkningar, och jag finner för min del ej heller anledning till några
erinringar vare sig mot byggnad splanen eller kostnadsberäkningarna. Vad
beträffar den del av förslaget, där alternativa planer framlagts, anser jag

Kun/jl. Maj:ts proposition nr 260.

59

mig i likhet med byggnadsstyrelsen höra förorda alternativ B. Detta synes
mig uppfylla de krav, som rimligen kunna uppställas på ifrågavarande
anstalt, och är dessutom billigare än alternativ A, varjämte det
innehåller i någon mån större bostadsutrymmen för personalen än detta.
Enligt alternativ B skulle byggnadskostnaden för anstalten, inklusive vattenoch
avloppsledningar samt elektriska ledningar, uppgå till 964,000 kronor.

Kostnaden för anstaltens förseende med inre inventarier jämte brandanordningar
har av kommitterade beräknats till 90,000 kronor. Någon detaljerad
beräkning häröver har icke uppgjorts, men med hänsyn till vad kommitterade
härom anfört och i anseende till svårigheten att framlägga några
fullt tillförlitliga beräkningar torde nämnda siffra böra godtagas.

Enligt vad förut framhållits, har arrendatorn av Ventholms kungsgård
för avstående av arrendet den 14 mars 1921 fordrat ett belopp av

3,000 kronor om året till den 14 mars 1927 eller tillhopa 18,000 kronor.
Då anstalten efter den beräkning, som legat till grund för det i statsverkspropositionen
förslagsvis begärda belopp, icke skulle kunna bliva färdig
förrän under år 1922, kan det synas, som om med tillträde av kungsgården
kunde anstå till den 14 mars 1922, varigenom besparing å avträdessumman
skulle kunna äga rum. Emellertid torde det innebära vissa
fördelar för staten att redan under byggnadstiden disponera kungsgården,
vadan det synes mig lämpligast att utgå ifrån arrendatorns nu föreliggande
erbjudande.

Övertagandet av kungsgården kommer att för staten medföra åtskilliga
utgifter utöver nämnda 18,000 kronor. Dessa utgifter synas mig redan
nu böra beräknas och medel begäras av riksdagen för deras täckande. Sålunda
krävas medel för inköp av kreatur, jordbruksredskap och andra inventarier
för jordbrukets behov. Då vid nämnda tidpunkt några sådana
inventarier ej kunna överflyttas från Salbohed och det för övrigt torde
vara tvivelaktigt, om eu sådan överflyttning kan anses lämplig, lärer hela
kostnaden härför böra beräknas. Vidare måste medel finnas tillgängliga
för inlösen av arrendatorn tillhöriga överloppshus, för ersättning åt arrendatorn
för igensådd av höstsädesskifte, för inlösen av foder samt för inköp
av utsäde in. in. På grund av uppgifter, som meddelats mig av domänintendenten
friherre Stjernstedt, har jag funnit mig böra förslagsvis beräkna
150,000 kronor f ör samtliga nu angivna ändamål.

7 o O

Vad beträffar nybyggnader för jordbrukets behov, torde frågan därom
icke i detta sammanhang böra upptagas.

De sammanlagda kostnaderna för den nya alkoholistanstalten, däri
inbegripet vad som åtgår till ersättning åt arrendatorn av Ventholms
kungsgård samt anskaffning av inre och yttre inventarier, skulle sålunda

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

uppgå till omkring 1,200,000 kronor, varvid är att beakta, att Salbohedsanstalten
med vad därtill hörer skulle bliva disponibel för annat allmännyttigt
ändamål,

För år 1921 erfordras medel, förutom till byggnadsarbetenas påbörjande,
till bestridande av kostnaderna för ersättning åt arrendatorn
samt anskaffande av yttre inventarier, varemot med äskande av anslag till
anskaffande av inre inventarier kan anstå till nästkommande år. Med
hänsyn till angelägenheten av att anstalten snarast färdigställes torde för
påbörjandet av byggnadsarbetena ej böra begäras lägre belopp än 400,000
kronor. Då övriga kostnader, som skola gäldas under år 1921, delvis låta
sig endast förslagsvis beräkna, synes lämpligen härför böra äskas ett gemensamt
förslagsanslag å i runt tal 150,000 kronor. De sammanlagda
anslagsbeloppen för år 1921 komma därmed att med 50,000 kronor överstiga
vad i statsverkspropositionen beräknats, men lärer, enligt vad chefen
för finansdepartementet meddelat, tillgång härtill kunna beredas å budgeten.

Något anslag för bestridande av driftkostnader för anstalten synes
ej nu behöva äskas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

l:o) medgiva, att Ventholms kungsgård och Ventholms kungsäng i
Hilleshögs socken av Stockholms län må, kungsgården den 14 mars
1921 och kungsängen den 14 mars 1922, upplåtas till anordnande av eu
ny statens vårdanstalt för alkoholister;

2:o) på extra stat för år 1921 anvisa dels för påbörjande av arbetena
med uppförande av nämnda anstalt, varför kostnaderna beräknats till

964,000 kronor, ett reservationsanslag av 400,000 kronor, dels ock för
bestridande av kostnaderna till ersättning- åt kungsgårdens nuvarande arrendator
för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga överloppshus
ävensom för anskaffande av yttre inventarier till anstalten ett förslagsanslag
av 150,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Ullman.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

200733