Kung!. Maj:ts Proposition Nr 26.

Nr 26.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 30 mars 1900
angående förbud mot försäljning inom riket av tändstickor,
i vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår;
given Stockholms slott den 10 oktober 1919.

Med överlämnande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen
den 30 mars 1900 angående förbud mot försäljning inom riket
av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår;
och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens svar, företaga den
slutliga prövningen av samma förslag och förordna om författnings utfärdande
i ämnet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml, 21 käft. (Nr 26.)

2841 19 1

Kmugl. Maj:ts Proposition Nr 26

Förslag

till

förordning

om ändring i förordningen den 30 mars 1900 angående förbud mot försäljning
inom riket av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig (vit eller

gul) fosfor ingår.

Härigenom förordnas, att 1—3 §§ i förordningen den 30 mars 1900
angående förbud mot försäljning inom riket av tändstickor, i vilkas tändmassa
vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, skola erhålla nedan angivna
lydelse och att i följd härav förordningens överskrift skall lyda som följer:

Förordning angående förbud mot tillverkning, införsel och försäljning av tändstickor,
i vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår.

1 §•

Tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår,
må icke inom riket tillverkas, till salu hållas eller utbjudas.

Tändstickor, som här avses, må ej heller till riket införas.

2 §•

Bryter någon emot det i 1 § första stycket stadgade förbud, böte från
och med fem kronor till och med femhundra kronor; och vare det gods
av ifrågavarande slag, som av honom innehaves, förbrutet.

Den, som i strid mot vad i 1 § andra stycket stadgas till riket inför
eller söker införa tändstickor, som där avses, böte på sätt i nästföregående
stycke sägs. och hare förbrutit varan.

3 §•

Allmän — — — — — — förbrutet.

Tullmyndighet i införselort åligger att övervaka efterlevnaden av vad
i 1 § andra stycket är stadgat samt att, där förseelse, som omförmäles i

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 20. 3

2 § andra stycket, finnes hava ägt rum, ofördröjligen anmäla förseelsen
till åtal.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Genom förordningen upphäves förordningen den 9 december 1896
angående försiktighetsmått till förekommande av käkbensbrand (fosfornekros)
bland arbetare i tändsticksfabriker.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 26.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
oktober 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

T. f. chefen för civildepartementet, statsrådet Löfgren anförde:

Genom remiss den 20 augusti 1919 har Kungl. Maj:t infordrat yttranden
från medicinalstyrelsen och kommerskollegium öven en av den
svenska delegationen av den nordiska kommissionen för det internationella
socialpolitiska samarbetet till Kungl. Maj:t ingiven, den 14 juli
1919 dagtecknad skrivelse, däri hemställts om åtgärders vidtagande för
Sveriges biträdande av den internationella överenskommelsen i Bern av
år 1906 angående förbud mot användandet av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.
Sedan dessa yttranden numera inkommit, får jag ånyo
anmäla detta ärende.

Kung!. Maj sts Proposition Nr 2 ti.

Farorna av fosfors användande inom tändsticksindustrien hava länge
varit föremål för uppmärksamhet från statsmakternas sida. I anledningav
en redan år 1863 av ständerna gjord framställning utfärdade Kungl.
Maja den 18 februari 1870 en förordning med föreskrifter till förekommande
av käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetarna inom fosfortändsticksindusfrien.
Denna förordning torde ej hava varit av åsyftad effektivitet,
vilket föranledde upprepade motioner inom riksdagen med förslag
om förbud mot tillverkning och försäljning av fosfortändstickor, men
dessa motioner vunno icke riksdagens bifall.

1870 års förordning ersattes emellertid av den ännu gällande förordningen
den 9 december 1896 (nr 93) angående försiktighetsmått till
förekommande av käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetare i tändsticksfabriker.
I denna författning stadgas, att tillverkning av tändstickor, i
vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, icke må äga rum
utom i därför inrättad fabrik. Vidare meddelas föreskrifter om kompetensfordringar
å den, som skall förestå sådan fabrik, om lokalernas
beskaffenhet, sättet för fosforns förvaring, besiktning av lokaler och arbetare,
minimiålder för arbetare, deras beklädnad och hygieniska förhållanden,
sättet for lokalernas rengöring, förande av särskild bok överarbetare
samt läkarvård, varjämte meddelats bestämmelser till befordrande
av förordningens efterlevande samt straffbestämmelser m. m.

Samma år, som denna förordning utkom, 1896, hade inom riksdagens
andra kammare väckts en motion (nr 102) med anhållan dels
om övervägande, huruvida icke tillverkning här i riket av fosfortändstickor
skulle kunna alldeles förbjudas, dels ock om meddelande av föreskrift
därom, att dylika tändstickor ej finge till riket införas eller här
hållas till salu eller utbjudas.

Andra kammarens tillfälliga utskott nr 3, till vilket motionen remitterades,
avstyrkte emellertid förslaget i vad det avsåg förbud mot
tillverkning. Ett sådant kunde ej påkallas av yrkesfaran för arbetarna.
Vad som erfordrades vore icke tillverkningsförbud utan kontroll å att
gällande föreskrifter bleve iakttagna. I detta hänseende erinrades om
lagen om skydd mot yrkesfara samt yrkesinspektionens verksamhet.
Men därjämte ansåg utskottet, att ett tillverkningsförbud skulle vara
olämpligt och skadligt, vilket motiverades med det stora antal arbetare,
som vore sysselsatt med tillverkning av fosfortändstickor, och det betydande
värdet av de tillverkade tändstickorna (omkring 2 V* miljoner
kronor) och av det därav utskeppade (omkring 2 1 4 miljoner kronor).
Ett förbud skulle sålunda hava synnerligen menliga följder såväl för
arbetarna som för industrien. Därjämte framhölls, att denna tillverk -

Hittills väckta
förslag och
vidtagna
lagstiftningsåtgärder.

Konventionen
i Bern 190G.

Kungl. May.ts Proposition Nr 26.

ning vore en för Sverige viktig exportindustri; endast en ringa del
därav såldes inom landet. Om förbud komme till stånd, komme skadeståndsanspråk
sannolikt att av fabriksägarne resas mot staten.

Utskottets utlåtande, i den del det avsåg ett avstyrkande av förslaget
om förbud mot tillverkning av fosfortändstickor, bifölls av riksdagen.

I avseende å det i motionen ifrågasatta förbudet mot införsel, tillsaluhållande
och utbjudande av fosfortändstickor hemställde utskottet,
att Kungl. Maj:t måtte taga denna fråga under övervägande samt eventuellt
framlägga förslag till lag i ämnet. Andra kammaren biföll men
första kammaren avslog denna hemställan.

Vid 1897 års riksdag återupptogs förslaget i en inom andra kammaren
väckt motion, som bifölls av båda kamrarna, varefter riksdagen
i skrivelse den 8 maj 1897 nr 81 anhöll, att Kungl. Maj:t måtte taga
under övervägande, huruvida ej föreskrift kunde meddelas därom, att
tändstickor, i vilkas massa vanlig (vit eller gul) fosfor inginge, icke finge
till riket införas eller där utbjudas eller hållas till salu, samt, därest
dylik föreskrift prövades erforderlig, för riksdagen framlägga förslag till
lag i ämnet.

Kungl. Maj:t utfärdade härefter den 30 mars 1900 (nr 17) förordning
angående förbud mot försäljning inom riket av tändstickor, i vilkas
tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår. Enligt denna förordningmå
dylika tändstickor icke inom riket till salu hållas eller utbjudas.
Tillverkning av sådana tändstickor kan efter förordningens tillkomst
alltså endast ske för export.

Då för införsel av tändstickor till Amerikas förenta stater erfordras
intyg angående tändstickornas frihet från giftig fosfor, har genom förordningen
den 12 februari 1915 (nr 31) angående undersökning i vissa
fall av tändstickor, avsedda att utföras ur riket, lämnats föreskrifter
angående undersökning av tändstickor för export till Amerika. Undersökningen
utföres av särskilda av kommerskollegium förordnade kontrollanter
samt enligt av kollegium genom kungörelse den 26 maj 1915
(nr 148) fastställd metod.

På framställning av den internationella föreningen för lagstadgat
arbetarskydd inbjöd schweiziska förbundsrådet under år 1904 flertalet
av Europas stater, bland dem Sverige, till deltagande i en internationell
konferens för överläggning angående väckt fråga om åstadkommande
av internationell överenskommelse rörande dels förbud mot användande

Kinujl. May.ts Proposition Nr 2li.

av vit fosfor inom tändsticksindustrien dela ock förbud mot industriellt
nattarbete lör kvinnor. Vid konferensen, som sammanträdde den 8 maj
11305 i Bern och vid vilken kommerserådet J. Pihlgren var Sveriges ombud,
antogos ock »grundlinjer» till en konvention beträffande dessa tvenne
frågor. Konferensen uttryckte därjämte eu önskan, att förbundsrådet
ville söka förmå de intresserade makterna att upptaga dessa frågor till
diplomatisk behandling.

Med anledning härav framställde förbundsrådet hos de regeringar,
som varit företrädda vid nyssnämnda konferens, förslag om sammankallande
av en ny, diplomatisk konferens. Under förhandlingarna härom
förklarade, efter kommerskollegii hörande, svenska regeringen, att den
ansåge sig ej böra ingå överenskommelse om förbud mot användande
av vit fosfor inom tändsticksindustrien, men däremot vore benägen att
biträda en konvention om förbud mot industriellt nattarbete för kvinnor.

I enlighet med förbundsrådets förslag sammanträdde sedermera eu
diplomatisk konferens i Bern, därvid samtliga europeiska stater med
undantag av Ryssland, Norge och Balkanstaterna voro representerade.
Såsom Sveriges ombud vid denna konferens fungerade generaldirektören
A. Lagerheim. A konferensen undertecknades en konvention om förbud
mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom industrien, vilken konvention
biträddes av samtliga vid konferensen företrädda stater och sedermera
ratificerades av bland andra Sverige. Därjämte undertecknades den
26 september 1906 en konvention angående förbud mot användande av
vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien. Denna konvention biträddes
av tyskland, Danmark, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna
och Schweiz.

Sedermera har ytterligare ett antal stater anslutit sig till konventionen,
bland andra Storbrittannien, Norge och Spanien.

Konventionen, vilken torde få i översättning biläggas dagens protokoll,
går i huvudsak ut därpå, att tillverkning, införsel och försäljning
av tändstickor, innehållande vit (gul) fosfor, skall vara förbjuden. I

I sin nu ifrågavarande skrivelse har den svenska delegationen
av den nordiska kommissionen för det internationella socialpolitiska samarbetet
anfört huvudsakligen följande:

Delegationen hade funnit det vara av vikt, att Sverige snarast biträdde
konventionen angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor
inom tändsticksindustrien. Frågan om utsträckning och tillämpning
av sagda överenskommelse vore avsedd att behandlas vid den tillämnade

Delegationens

framställning.

Yttranden
över delegationens
framställning.

Departe ments chefen.

,3 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26.

socialpolitiska konferensen i Washington i oktober 1919, därvid även
med största sannolikhet från åtskilliga håll komme att uttalas krav på
att jämväl de länder, som ännu ej biträtt överenskommelsen, måtte göra
det. Delegationen erinrade om att saluhållandet och utbjudandet inom
riket av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor inginge,
förbjudits genom förordningen den 30 mars 1900, men framhölle,
att orsaken, varför Sverige icke biträtt konventionen, torde vara, att de
svenska tändsticksfabrikerna för sina exportmarknader tillverkat tändstickor,
innehållande vit (gul) fosfor, vilken tillverkning på grund av
bestämmelserna i förutnämnda förordning den 9 december 1896 angående
försiktighetsmått till förekommande av käkbensbrand (fosfornekros)
bland arbetare i tändsticksfabriker ansetts kunna ske under för arbetarnas
hälsa fullt betryggande former. Emellertid torde tillverkningen av
tändstickor, i vilkas tändmassa vit eller gul fosfor inginge, åtminstone
för närvarande, såvitt delegationen vore bekant, vara nedlagd. På
grund av vad sålunda anförts och då det måste anses önskvärt, att
Sverige så snart ske kunde biträdde den ifrågavarande internationella
konventionen, hemställde delegationen, att Kungl. Maj: t måtte vidtaga
åtgärder för Sveriges biträdande av nämnda konvention.

Vid kommerskollegii utlåtande över delegationens ifrågavarande framställning
har fogats en av svenska tänd sticksaktieb olag et till kollegium
ställd, den 28 augusti 1919 dagtecknad skrivelse, däri bolaget på begäran
av kollegium meddelat, att vid tillverkning av tändstickor inom landet
vit (gul) fosfor numera ej användes, att därför tändstickor, innehållande
nyssnämnda ämne, numera ej exporteras, samt att bolaget ej hade
något att erinra mot att Sverige anslöte sig till den ifrågavarande internationella
konventionen.

För egen del förklarar kommerskollegium sig icke hava något att erinra
mot Sveriges biträdande av konventionen.

Jämväl medicinalstyrelsen tillstyrker delegationens framställning.

Frågan om förbud mot tillverkning inom riket av tändstickor, innehållande
vit (gul) fosfor, befinner sig numera i ett väsentligen olika läge,
än då samma fråga i slutet av 1890-talet var föremål för förslag inom
riksdagen. Under det att då den årliga tillverkningen av dylika tändstickor
hade ett värde av omkring 2 1/s miljoner kronor och exportens
värde uppskattades till omkring 2 ‘A miljoner kronor, har tillverkningen
av dylika tändstickor inom landet numera fullständigt upphört. Därmed
har uppenbarligen den på ekonomiska synpunkter grundade invändningen
mot förbudets genomförande bortfallit.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26. 9

Å andra sidan synes det visserligen kunna sägas, att något behov
icke för närvarande föreligger av. förbudets genomförande. Starka skäl
tala dock, enligt min mening, för att nu, då inga ekonomiska hinder
härför föreligga, Sverige ansluter sig till den ifrågavarande konventionen,
som biträtts av ett betydande antal stater. Åven om, med noggrant
iakttagande av givna säkerhetsföreskrifter, faran för de svenska
arbetarna av tillverkningen ifråga må vara väsentligen reducerad, torde
det dock vara stötande och ingalunda vårt land värdigt, att möjlighet
skall föreligga att i Sverige tillverka och därifrån till andra länder exportera
en vara, som på grand av sin hälsofarliga beskaffenhet icke får
inom vårt eget land försäljas. Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att
tillverkning och införsel förbjudas, liksom redan är förhållandet med
saluhållande och utbjudande.

Förbudet torde lämpligen böra genomföras på sådant sätt, att förordningen
den 30 mars 1900 angående förbud mot försäljning inom riket
av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår,
utvidgas till att avse förbud jämväl mot tillverkning och införsel
av dylika tändstickor. I sammanhang härmed synes förordningen den
9 december 1896 angående försiktighetsmått till förekommande av käkbensbrand
(fosfornekros) bland arbetare i tändsticksfabriker böra upphävas.

1 enlighet med nu angivna grunder har jag låtit inom civildepartementet
uppgöra förslag till ändring av förordningen den 30 mars 1900.
Då denna, på sätt av det föregående framgår, tillkommit efter framställning
av riksdagen, torde riksdagens yttrande böra inhämtas över förslaget;
och lärer, med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden, beslut
redan nu böra fattas om sådant yttrandes inhämtande. Därest, efter
slutlig prövning av förslaget, författning i ämnet varder utfärdad, lärer
den ifrågavarande konventionen böra på diplomatisk väg av Sverige biträdas.

Departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande förslaget till
förordning om ändring i förordningen den 30 mars 1900 angående förbud
mot försäljning inom riket av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig
(vit eller gul) fosfor ingår, samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte
besluta att inhämta riksdagens yttrande över ifrågavarande författningsförslag,
med förklarande därvid, att Kungl. Maj:t ville, efter mottagande
av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag
och förordna om författnings utfärdande i ämnet.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 21 käft. (N:r 26.)

2841 19 2

10 - Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj :t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition avlåtas till riksdagen av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Kung}. Maj:ts Proposition Nr Ni.

Bilaga.

Översättning (i transumt).

Internationell konvention

angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

Hans Majestät Kejsaren av Tyskland, Konung av Preussen; Hans
Majestät Konungen av Danmark; Franska Pepublikens President; Hans
Majestät Konungen av Italien; Hans Kungliga Höghet Storhertigen av
Luxemburg, hertig av Nassau; Hennes Majestät Drottningen av Nederländerna;
samt Schweiziska Förbundsrådet,

vilka önska underlätta utvecklingen av arbetarskyddsväsendet genom
antagandet av gemensamma bestämmelser,

hava i detta syfte beslutit att avsluta en konvention angående användandet
av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien, och hava till
sina befullmäktigade ombud utsett:

vilka, efter att hava meddelat varandra sina fullmakter, som befunnits
i god och behörig form, hava överenskommit om följande bestämmelser: Art.

1. De höga kontraherande parterna förbinda sig att inom sitt
område förbjuda tillverkning, införsel och försäljning av tändstickor, innehållande
vit (gul) fosfor.

Art. 2. Det tillhör var och en av de kontraherande staterna att
vidtaga de administrativa åtgärder, som äro nödvändiga för att å dess
område trygga en noggrann tillämpning av förevarande konvention.

Regeringarna skola på diplomatisk väg meddela varandra de lagar
och författningar, som nu gälla eller framdeles kunna utfärdas rörande
det ämne, konventionen avser, ävensom rapporter angående tillämpningen
av dessa lagar och författningar.

Art. 3. Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning
i avseende å en koloni, besittning eller protektorat, med mindre
meddelande härom i dess namn genom moderlandets regering lämnats
till Schweiziska förbundsrådet.

Art. 4. Denna konvention skall ratificeras och ratifikationshand -

12 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26.

lingarna deponeras hos Schweiziska förbundsrådet senast den 31 december
1908,

Över depositionen skall upprättas protokoll, varav bestyrkt avskrift
skall på diplomatisk väg tillställas var och en av de kontraherande staterna.

Denna konvention skall träda i kraft tre år efter avslutandet av
protokollet över depositionen.

Art. 5. De stater, som icke undertecknat denna konvention, kunna
förklara sin anslutning genom framställning till Schweiziska förbundsrådet,
vilket skall lämna meddelande om framställningen till var och en
av de kontraherande parterna.

Den i art. 4 angivna tiden för ikraftträdandet av denna konvention
är för de stater, som icke undertecknat konventionen, ävensom för
kolonier, besittningar eller protektorat bestämd till fem år, räknat från
tiden för meddelandet om deras anslutning.

Art. 6. Denna konvention kan icke uppsägas vare sig av de stater,
som undertecknat densamma, eller av sådana stater, kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka efteråt biträtt densamma, före utgången
av en tidrymd av fem år, räknat från avslutandet av protokollet över
ratifikationshandlingarnas deposition.

Därefter kan konventionen uppsägas från år till år.

Uppsägningen har icke verkan förrän ett år, efter det den skriftligen
tillställts Schweiziska förbundsrådet av vederbörande regering
eller, i fråga om en koloni, besittning eller protektorat, av. moderlandets
regering; förbundsrådet skall omedelbart giva regeringen i
var och en av de övriga kontraherande staterna del av uppsägningen.

Uppsägningen har endast verkan i avseende a den stat, koloni,
besittning eller protektorat, i vars namn den gjorts.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade ombuden undertecknat
förevarande konvention.

Som skedde i Bern den 26 september 1906, i ett enda exemplar,
som skall förvaras i Schweiziska edsförbundets arkiv och varav en till
riktigheten bestyrkt avskrift skall på diplomatisk väg tillställas en varav
de kontraherande staterna.

(Underskrifter.)

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.