Kung1. Maj:ts Proposition Kr 259.
1
Nr 259.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning av arvodena
åt ordförande och ledamöter i styrelsen för
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.,
m. m.; given Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva följande ändringar i nuvarande lönestat för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl., att gälla från och med år 1921, nämligen
att arvodet åt den i sagda lönestat uppförde ordföranden i styrelsen
för nämnda anstalt, nu 2,500 kronor, höjes till 5,000 kronor,
att arvodet åt en var av de två i samma lönestat upptagna ledamöterna
i styrelsen, nu 2,000 kronor, höjes till 4,000 kronor, samt
att avlöningsförmånerna för den i lönestaten uppförde verkställande
direktören fastställas till 9,000 kronor, därav lön 5,700 kronor, tjänstgöringspenningar
2,500 kronor och ortstillägg 800 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 21G käft. (Nr 259.)
1
2
kungl. Maj:ts Proposition kr 259
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre 1’ALMSTIERNA,
Statsråden: UndéN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:
Höjning av I skrivelse den 14 november 1919 har direktionen över folkskollärararvodena
åt . . 0
ordförande nas pensionsmrättnmg hemställt, att förslag matte avlåtas till riksdagen om
Tstyrehafför s^an ändring i den för folkskollärarnas pensionsinrättning gällande lönestatens
anstalt stat — vilken enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag skall från och
ringPavSfolk med ^en 1 januari 1920 gälla för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
skollärare m. fl. — att de årliga arvodena till medlemmarna i styrelsen
m. fl. m. m. fgr sistnämnda pensionsanstalt bestämmas för ordföranden till 5,000 kronor
och för vardera av de två av Kungl. Maj:t förordnade ledamöterna till
4,000 kronor samt att anstaltens direktör såsom tillika ledamot av styrelsen
i denna sin egenskap tillförsäkras ett årligt arvode av 1,200 kronor.
På grund av remiss har statskontoret den 5 februari 1920 avgivit
utlåtande i ärendet.
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 259.
Innan jag närmare ingår på direktionens framställning, torde det vara
lämpligt att till en början erinra om den nuvarande lönestatens tillkomst,
i vad angår direktionsledamöternas arvoden och verkställande direktörens
avlöning.
I proposition nr 179 till 1911 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att godkänna den av föredragande departementschefen i vid propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet den 7 april 1911 förordade
stat för folkskollärarnas pensionsinrättning. I statförslaget voro arvoden
åt direktionsmedlemmarna upptagna med 3,000 kronor för ordföranden
och 2,400 kronor för en var av två ledamöter samt avlöning åt en verkställande
direktör med 8,100 kronor, varav 5,000 kronor lön, 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, varjämte lönen åt
verkställande direktören skulle kunna efter 5 år höjas med 600 kronor.
Riksdagen godkände den sålunda förordade staten, dock med den ändring,
att direktionsledamöternas arvoden bestämdes, ordförandens till 2,500 kronor
och de två övriga ledamöternas till vartdera 2,000 kronor. Denna av
1911 års riksdag fastställda stat har, i vad den avser direktionsledamöternas
arvoden och verkställande direktörens avlöning, sedermera icke undergått
någon förändring.
Vidare torde jag böra erinra därom, att 1919 års riksdag i anledning
av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning dels besluta, att — i stället
för folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och barnmorskornas
pensionsanstalt — från och med ingången av år 1920 skulle inrättas cn
statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl. med det verksamhetsområde,
som angåves i det vid statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 18 mars 1919 fogade förslag till reglemente; och skulle den nya
anstalten vid sitt trädande i verksamhet övertaga nyssnämnda pensionsanstalters
samtliga tillgångar och förbindelser, dels bemyndigat Kungl. Maj:t
att, med iakttagande jämväl av de av riksdagen angivna synpunkter, för
den nya anstalten för pensionering av folkskollärare m. fl. utfärda reglemente
i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag, dels föreskrivit,
att de i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. icke
ingående pensionskassor, som då förvaltades av direktionen för folkskollärarnas
pensionsinrättning, skulle till förvaltning övertagas av styrelsen
för berörda anstalt enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t ägde meddela,
dels förklarat, att den då gällande ordinarie staten för folkskollärarnas
pensionsinrättning skulle från och med den 1 januari 1920 gälla för
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 259.
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., dels ock be
myndigat
Kungl. Maj:t att, på förslag av styrelsen för statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl., efter omständigheterna bestämma fördelningen
av förvaltningskostnaderna mellan de särskilda av styrelsen förvaltade
pensionsanstalterna och pensionskassorna.
Den 31 december 1919 utfärdade Kungl. Maj:t reglemente för
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (Svensk författ
ningssamling
nr 878) ävensom instruktion för anstaltens styrelse (Svensk
författningssamling nr 877). Enligt sagda reglemente och instruktion utgöres
anstaltens styrelse av ordförande och tre ledamöter, av vilka en tillika
är direktör för anstalten. Den 31 december 1919 förordnade Kungl. Maj:t
förutvarande ordförande och ledamöter i direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning att från och med den 1 januari 1920 vara respektive
ordförande och ledamöter i styrelsen för nyssnämnda anstalt samt utnämnde
och förordnade förutvarande verkställande direktören i sagda pensionsinrättning
att från och med den 1 januari 1920 vara direktör för anstalten
och ledamot av dess styrelse.
Jag övergår nu till den ovannämnda framställningen samt statskontorets
yttrande över densamma.
Direktionen erinrar till en början om den ökning i direktionens arbetsbörda,
som ägt rum före tillkomsten av den nya pensionsanstalten.
Härom anför direktionen:
Till grund för direktionens framställning den 9 november 1907 och Kungl.
Maj:ts proposition till 1911 års riksdag lågo förhållandena under år 1907. I vad
utsträckning direktionens verksamhetsområde sedermera ökats kan i någon mån
belysas av följande jämförande sifEror rörande vissa förhållanden vid slutet av
åren 1906 och 1918:
antal delägare .............................................
antal gällande pensions- och understödsbrev ......
pensioneringssumman ........................ kronor
kapitalbehållning .............................. »
1906
25,952: —
a i na._
1,195''458: 88
28,133,475: 88
1918
36,478: —
4,865: —
2,657,387: 90
56,397,138: 90
Sedan 1907 hava lagts ytterligare två pensionsanstalter under direktionens
förvaltning, nämligen lärarinnornas pensionsanstalt, som trätt i verksamhet från
och med år 1911, och extra provinsialläkarnas pensionskassa, som börjat sin verksamhet
med 1912 års ingång.
Den utvidgning av direktionens åligganden, som på senare tid ägt rum, är
naturligen ingalunda härmed uttömmande angiven. Det må i detta avseende
erinras exempelvis om utfärdade författningar om tilläggspensioner, dyrtidstillägg
5
Kungi. Maj ds Proposition Nr 259.
och krigstidstillägg, vilkas stundom rätt invecklade bestämmelser direktionen haft
att tillämpa inom sitt verksamhetsområde; vidare om direktionens medverkan vid
mer eller mindre genomgripande omarbetningar av vissa pensionskassors reglementen
— sålunda har lärarnas vid elementarläroverken (gamla) änke- och pupillkassa
år 1911 ombildats till lärarnas vid elementarläroverken nya änke-och pupillkassa,
och i denna kassas reglemente hava helt nyligen av direktionen föreslagits
vittgående ändringar i anslutning till den vid 1918 års riksdag beslutade lönereglering
för elementarlärare med flera, och har vidare för dövstumlärarnas pensionsanstalt
utfärdats nytt reglemente av år 1915 — samt slutligen om den numera
beslutade omorganisationen, vilken från direktionens sida påkallat ett omfattande,
ofta forcerat arbete.
Direktionen övergår härefter till spörsmålet, i vad man pensionsanstaltens
omorganisation kan komma att medföra en ökning av styrelsens
för den nya anstalten arbetsbörda, och anför i sådant avseende:
Den beslutade omorganisationen kommer att medföra en avsevärd ökning
av direktionens uppgifter. Det förtjänar för övrigt framhållas, att den nya anstaltens
föreslagna reglemente med sina bestämmelser om individuell reglering i
vissa fall av tjänster för deras förenande med pensionsrätt, om bestämmande
av retroaktiv giltighet av reglementet och engångsavgifter, om försäkringsteknisk
beräkning av pensioner, om rätt till uppskjuten pension m. m. så väsentligt avviker
från de reglementen direktionen hittills haft att tillämpa och —• direktionen
veterligt — annorstädes tillämpas, att det är tydligt, att direktionen i sin
egenskap av styrelse för den nya anstalten kommer att ställas inför en god del
helt nya uppgifter, om vilkas omfattning och beskaffenhet det visserligen är
»vanskligt att för närvarande yttra sig men vilka med all sannolikhet torde få
antagas bliva rätt krävande.
Såsom ytterligare skäl för sin framställning åberopar direktionen härefter
det förhållandet, att direktionens medlemmar icke i likhet med vissa
andra funktionärer blivit delaktiga av krigstidstillägg eller dyrtidstillägg
eller kommit i åtnjutande av någon extra lönereglering, oaktat penningvärdet
sjunkit så betydligt, att det vid avlåtandet av direktionens skrivelse
utgjorde blott omkring en tredjedel av penningvärdet vid tiden för
fastställandet av alltjämt gällande avlöningsstat för direktionen.
Direktionen erinrar vidare om de avlöningsförmåner, som åtnjutas av
med direktionens medlemmar i viss mån likställda funktionärer och föreslår
i anslutning härtill höjning av direktionens arvoden:
Till fullmäktig i järnvägsstyrelsen utgår enligt nya avlöningsreglementet
årligt arvode å 6,000 kronor, till fullmäktig i telegrafstyrelsen 4,000 kronor, till
ledamot och rådgivare i riksförsäkringsanstalten respektive 1,500 kronor och 1,000
kronor, till socialfullmäktig i socialstyrelsen 2,000 kronor, till fullmäktig i pensionsstyrelsen
500 kronor i kvartalet och till sakkunnig därstädes 250 kronor i månaden.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 259.
Nu nämnda funktionärer sammanträda dock ej tillnärmelsevis så ofta som
direktionen. Direktionen har ju för övrigt en vida mera omfattande förvaltning
och utgör ej någon allenast rådgivande myndighet utan en central styrelse, som
under °ämbetsmannaansvar fattar alla för sina pensionsanstalters fungerande erforderliga
beslut, och vars ledamöter, en för alla och alla för en, är o ansvariga
för vården av de under direktionens förvaltning ställda medel. Över regeringsärenden,
som falla inom pensionsanstalternas verksamhetsområde, avgiver direktionen
utlåtanden. Ledamot av direktionen är alltså principiellt likställd med
ledamot i styrelsen för ett kollegialt verk.
Beträffande de belopp, till vilka arvodena till direktionen borde höjas, synes
en jämförelse med de till vissa fullmäktige in. fl. utgående arvoden giva stöd för
den uppfattning, att en fördubbling av de nuvarande arvodena icke kan anses
oskälig utan fast hellre, i betraktande av direktionens maktpåliggande uppgifter,
torde få anses väl motiverad. I enlighet härmed borde alltså dessa arvoden fastställas,
ordförandens till 5,000 kronor och vardera ledamotens till 4,000 kronor.
Direktionen framhåller slutligen, hurusom det synes påkallat, att någon
avlöningsförbättring beredes jämväl verkställande direktören, vilken
efter omorganisationens genomförande skall, med bibehållande av sin föredra
gningssky ldi gliet, inträda såsom ledamot av styrelsen och således får sin
hittillsvarande ställning väsentligt förändrad. Den ökning i skyldigheter,
som därigenom för honom tillkommer, synes direktionen ej billigtvis böra
åläggas honom utan något vederlag i avlöningshanseende. Härom anför
direktionen:
i
Direktionen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 mars 1919 hemställt,
att för direktören måtte fastställas avlöning såsom för överdirektör, alltså, oberäknat
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, 6,200 kronor i lön, 2,800 kronor
i tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor i ortstillägg, tillhopa 10,000 kronor.
Skulle i betraktande därav att direktören ej kommer att innehava ställning såsom
överdirektör och chef, en sådan avlöning icke anses kunna för honom bestämmas,
får direktionen, som ej finner sådant osannolikt, nu hemställa, att han i sin
egenskap av ledamot i den blivande styrelsen erhåller ett särskilt arvode. Att
en ordinarie tjänsteman inom ett verk erhåller extra arvode för visst honom
åliggande uppdrag inom verket förekommer ju ej sällan inom statsförvaltningen,
vadan ur sådan synpunkt ej behövde resas invändning mot en dylik anordning.
Sålunda må erinras, hurusom i t. ex. telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen och
pensionsstyrelsen den byråchef, som förordnas att vara verkschefens ställföreträdare,
i denna egenskap åtnjuter ett extra arvode.
Det synes för övrigt ej obefogat att anse direktören innehava ställning
såsom ställföreträdare för det nya verkets chef. Sitt chefskap över anstalten
kommer ju styrelsen att väsentligen utöva genom direktören, som i sin egenskap
av på en gång ledamot av styrelsen och förste tjänsteman inom verket har att
dagligen öva tillsyn över och deltaga i förekommande göromål. Någon särskild
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 259. 7
jourhavande ledamot har för övrigt hittills ej varit förordnad och torde för
framtiden än mindre bliva erforderlig, sedan direktören blivit styrelseledamot.
Det extra arvode, som borde tilldelas direktören såsom styrelseledamot,
synes ej skäligen kunna sättas till lägre belopp än 1,200 kronor per år.
Statskontoret berör i sitt omförmälda yttrande i ärendet till en början
spörsmålet, huruvida styrelsens ordförande och de båda ledamöter, som
åtnjuta 2,000 kronor i arvode, äro berättigade att komma i åtnjutande av
dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring och anför härom:
Vad först beträffar styrelsens ordförande och de båda ledamöter, som enligt
kungörelsen den 22 juni 1911 (bih. nr 36) åtnjuta resp. 2,500, 2,000 och
2,000 kronor i arvode, sjmes genom inrättande av statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. deras ställning icke hava undergått någon förändring i förhållande
till den, de intogo såsom direktion över folkskollärarnas pensionsinrättning.
De torde alltså icke heller nu kunna likställas med befattningshavare i statens
tjänst. Att de förut icke ansågos såsom dylika befattningshavare framgår av
vad de sakkunniga i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919
yttra på sid. 85 i sitt den 18 februari 1919 avgivna betänkande. Nämnda styrelseledamöter
kunna av denna anledning icke komma i åtnjutande av vare sig
dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring.
Angående kravet på arvodesförhöjning till ifrågavarande styrelsemedlemmar
yttrar statskontoret:
Att deras före kristidens inträde fastställda arvoden numera på grund av
det minskade penningvärdet måste anses otillräckliga, finner statskontoret uppenbart.
Tager man vidare i betraktande, att den dessa styrelseledamöter åvilande
arbetsbördan i avsevärd grad ökats, särskilt genom tillkomsten av den nya statsanstalten,
synes skäligt, att en väsentlig förhöjning av arvodena kommer till
stånd. Eu fördubbling av de hittills utgående arvodesbeloppen, som av direktionen
föreslagits, skulle visserligen kunna synas innebära en väl stor arvodesökning,
men med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående omfattningen
av dessa styrelseledamöters arbete och då det torde vara lämpligt, att den avlöning,
som nu bestämmes, skall kunna bibehållas oförändrad under en längre
tid framåt, vill statskontoret icke motsätta sig, att höjningen av arvodena må
bestämmas till de av styrelsen föreslagna beioppen eller till 5,000 kronor för
ordföranden och till 4,000 kronor för envar av de båda nu ifrågavarande ledamöterna.
Beträffande slutligen avlöningen till verkställande direktören anför
statskontoret:
Yad därefter vidkommer avlöningen till verkställande direktören framhåller
direktionen, att han genom att med bibehållande av sin föredragningsskyldighet
hava inträtt som ledamot av styrelsen fått sin hittills varande ställning väsentligt
förändrad. I detta avseende är att märka, att han vid 1911 års riksdag
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 259.
jämställdes med en statskommissarie ock byråchef i statskontoret, med vars
ämbete dock är förenat ledamotskap i ämbetsverkets styrelse; och hans avlöning
blev i anledning härav fastställd till 8,100 kronor jämte ett ålderstillägg å 600
kronor. Emellertid lärer knappast kunna förnekas, att direktörens ställning numera
undergått en viss förändring, i det att den blivit i någon mån mera självständig
och ansvarsfull. På grund härav och med hänsyn till förvaltningens
ökade omfång vill statskontoret ifrågasätta, huruvida icke den nya pensionsanstaltens
verkställande direktör borde erhålla avlöning motsvarande den, som tillkommer
ämbetsverkschef av lägsta avlöningstypen, alltså 9,000 kronor, därav lön
5,700 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 800 kronor.
Med tillägg av den till dylik ämbetsverkschef utgående tillfälliga löneförbättring,
1,200 kronor, skulle då verkställande direktörens avlöning komma att, frånsett
dyrtidstillägg, uppgå till 10,200 kronor.
De för närvarande till styrelsen för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. utgående avlöningarna torde — såsom utav den av
mig i det föregående lämnade redogörelsen lär framgå — vara beräknade
på grundvalen av de prisförhållanden, som voro rådande under tiden närmast
före år 1910. Redan i följd av penningvärdets fall sedan nämnda
tid torde alltså en höjning av ifrågavarande arvoden vara väl motiverad,
särskilt med hänsyn till den omständigheten att ifrågavarande funktionärer
icke hava ansetts kunna likställas med befattningshavare i statens tjänst
och på grund härav icke kunna komma i åtnjutande av dyrtidstillägg
eller tillfällig löneförbättring. Jag tillåter mig härvidlag erinra em vad
de sakkunniga i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919
yttrat angående krigstidshjälp till direktionens medlemmar. Då dessa,
yttrade de sakkunniga, icke syntes i sin egenskap av medlemmar i direktionen
kunna likställas med befattningshavare i statens tjänst samt det
skulle leda till vidsträckta konsekvenser att i fråga om krigstidstillägg gå
utöver denna ram, hölle de kommitterade före, att den arvodesförbättring
på grund av dyrtiden, som kunde befinnas vara nödig, borde beredas direktionens
medlemmar och med dem jämställda i annan form. I likhet
med statskontoret anser jag, att den ställning, som direktionens medlemmar
i sistberörda hänseende intagit, icke förändrats genom den nu genomförda
omorganisationen av folkskollärarnas pensionsinrättning till en statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
Men dessutom finner jag en arvodesförhöjning till styrelsens medlemmar
vara motiverad även av den sedan fastställandet av 1911 års avlöningsstat
inträdda ökningen i styrelsens arbetsbörda, framför allt till följd
av den nya pensionsanstaltens inrättande. Beträffande området för styrelsens
verksamhet innebär omorganisationen, att tre av de pensionskassor, som
Kunyl. Haj:ts Proposition Nr 259. It
före år 1920 förvaltats av direktionen, nämligen folkskollärarnas pensiousinrättning,
folkskollärarnas änke- och. pupillkassa samt småskollärares m. 11.
ålderdomsunderstödsanstalt, jämte den för närvarande under riksförsäkringsanstaltens
förvaltning lagda barnmorskornas pensionsanstalt uppgått i statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., vilken anstalt dessutom
är avsedd för en del funktionärer, som hittills ej haft någon pensionsrätt,
t. ex. distriktsveterinärer och andra kommunalt anställda veterinärer, husmödrar
med viss anställning m. fl. Dessutom kommer styrelsen hädanefter
att, jämte sin funktion såsom styrelse för den nyä anstalten, fortfarande hava
att förvalta lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa,
lasarettsläkarnas pensionskassa, dövstumlärarnas pensionsanstalt, lärarinnornas
pensionsanstalt och extra provinsialläkarnas pensionskassa. Härtill kommer
vidare att styrelsens verksamhet, på grund av de nya och mera komplicerade
författningsbestämmelserna rörande den pensionering som handhaves
av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. torde bliva
mer krävande än förut. Under nu omförmälda omständigheter finner jag de
av direktionen föreslagna och av statskontoret tillstyrkta arvodesbeloppen,
5,000 kronor för ordföranden och 4,000 kronor för envar av de båda
ifrågavarande ledamöterna, icke vara för högt tilltagna.
Beträffande direktören har statskontoret föreslagit, att han skulle i
avlöningshänseende, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg däri inbegripna,
jämställas med ämbetsverkschef av lägsta avlöningstypen. Med
hänsyn till den mera självständiga och ansvarsfulla ställning han kommer
att intaga inom anstalten samt den utan tvivel ökade arbetsbörda, som
härigenom kommer att påvila honom, anser jag mig böra förorda detta
förslag.
Ovanberörda arvodes- och avlöningsförhöjning torde med tillämpning av
sedvanliga principer icke böra träda i kraft förr än med ingången av
år 1921.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen medgiva följande ändringar i nuvarande lönestat för
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., att gälla från
och med år 1921, nämligen
att arvodet åt den i sagda lönestat uppförde ordföranden
i styrelsen för nämnda anstalt, nu 2,500 kronor,
höjes till 5,000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 216 höft. (Nr 269.) 2
10
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 2å9t
att arvodet åt en var av de två i samma lönestat
upptagna ledamöterna i styrelsen, nu 2;00Q- kronor,
höjes till 4,000 kronor, samt
att avlöningsförmånerna för den i lönestaten uppförde
verkställande direktören fastställas till 9,000 kronor,
därav lön 5,700 kronor, tjänstgöringspenningar
2,500 kronor och ortstillägg 800 kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan biföll Hans Maj:t Konungen; och. skulle
proposition av den lydelse, bilaga, vid detta protokoll,
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gusta f Florett.
Tryckt hos P. Palroquists Aktiebolag, Stockholm 1920