Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

1

Nr 243.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående klassificering
av postkontoren och telegrafverkets stationer m. m.; given
Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
•civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels godkänna de i statsrådsprotokollet angivna grunder för klassificering
av telegrafverkets stationer ävensom vid bifall härtill besluta,
att antalet av följande befattningar vid telegrafverket skall från och med
den 1 juli 1920 utgöra:

telegrafkommissarie av klass IB................................. 17

» » » 2 .................................. 21

dels besluta, att från och med den 1 januari 1921 antalet, avdelningsingenjörer
vid telegrafverket skall ökas till fyra och antalet förste
kontrollörer till tjugo;

dels medgiva, att ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken
innehaft med pensionsrätt icke förenad befattning och som befinnes vara
i behov av understöd, må av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd
med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarar två tredjedelar
av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket, att utgå
av nämnda verks medel, dock att dylikt understöd, där ej särskilda omständigheter
föranleda undantag, må tilldelas allenast den, vars tjänstetid
uppgår till minst 25 år, däri inberäknad den tid vederbörande före
antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning vid
enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom föreståndare
för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet, vars
betjäning antages av vederbörande abonnenter;

dels ock medgiva, att av telegrafverkets medel må till norra Sveriges
rikstelefonisters vilohemsförening utan personlig ansvarighet under år
1920 utbetalas ett belopp av högst 25,000 kronor såsom bidrag till
gäldande av föreningens kostnader för inrättande av ett vilohem.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 203 häjt. (Nr 243.)

76120 1

2

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

Inledning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,,

Statsråden Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Svensson anförde:

I en till riksdagen den 25 april 1919 avlåten proposition (nr 391)
framlade Kungl. Maj:t förslag till gemensamt lönesystem samt lönereglering
för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Sedan riksdagen i skrivelse nr 287 anmält sitt beslut i ämnet,
utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 nytt avlöningsreglemente för
tjänstemän vid ifrågavarande verk (sv. förf.-saml. nr 343), vilket reglemente
träder i kraft den 1 juli 1920.

Genom den sålunda beslutade löneregleringen inordnades föreståndarna
för postkontoren samt för telegrafverkets och statens järnvägars
stationer i likhet med övriga ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande
verk i en för de olika verken gemensam löneskala. Därvid förutsattes

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

•emellertid, att en omklassificering av såväl postkontoren som telegrafstationerna
skulle komma till stånd. Något definitivt förslag till denna
omklassificering hade föregående år icke hunnit utarbetas, men ställdes
i utsikt, att "denna fråga skulle kunna underställas innevarande års
riksdag.

Samtidigt med utfärdandet av förenämnda avlöningsreglemente anbefallde
Kung!. Maj:t jämväl generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen att
till Kungl. Magt inkomma med förslag till de ändringar i fråga om
klassificeringen av postkontoren respektive telegrafstationerna, som kunde
föranledas av den nya löneregleringen. Till fullgörande härav har generalpoststyrelsen
den" 14 oktober 1919 och telegrafstyrelsen den 4 november
samma år avgivit förslag i ämnet.

Över dessa förslag har kommunikations verkens lönenämnd den 28
januari 1920 avgivit utlåtande, varefter generalpoststyrelsen i skrivelse
den 10 februari 1920 yttrat sig i anledning av lönenämndens utlåtande.
Framställningar i föreliggande ämne hava jämväl inkommit från åtskilliga
sammanslutningar av tjänstemän vid postverket.

I detta sammanhang kommer jag jämväl att till behandling upptaga
av telegrafstyrelsen i särskild skrivelse den 4 november 1919 gjorda
framställningar rörande antalet av vissa högre befattningar vid telegrafverket
m. m.

Jag övergår nu till en början till behandling av frågan om

Klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer.

Till en början må därvid i korthet beröras de förändringar i fråga
om föreståndarbefattningarna vid ifrågavarande verk, som föregående
år genomfördes.

Enligt hittills gällande avlöningsreglemente äro de manliga post- Beslut vid
mästarna indelade i 6 klasser (1 A, 1 B, 2 A, 2 B, 3 och 4), varjämte lagtima*

3 postmästare av den högsta klassen (1 A) vid postkontoren Stockholm riksdag.

1, Göteborg 1 och Malmö 1 åtnjuta särskilda tilläggsarvoden. Sist- Postverket,
nämnda tilläggsarvoden hava genom det nya avlöningsreglementet bortfallit,
och i stället bär en ny högre postmästargrad, benämnd överpostmästare,
inrättats. Övriga manliga föreståndare för postkontor hava
sammanförts i 4 grader, benämnda postmästare av klass 1 respektive
klass 2, klass 3 och klass 4, hänförliga till 15:e, 14:e, 12:e respektive
11 :e lönegraderna. Denna indelning har erhållits på det sätt, att nuva -

4

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 243.

rande klasserna 1 A, 1 B, 2 A och 2 B utgått ur klassindelningen.
Vidare har i 6:e lönegraden för postverkets del införts en ny ordinarie
befattning, stationsmästare.

Beträffande de kvinnliga postmästarbefattningama — av klass 3
och 4 — har någon förändring icke skett genom det nya avlöningsreglementet.

I fråga om de särskilda föreståndarbefattningarnas hänförande till
viss klass hade kommunikationsverkens lönekommitté, vad postverket beträffar,
uttalat sig allenast om den nya överpostmästargraden, och därvid
gjort gällande, att denna högre grad enligt kommitténs mening för närvarande
borde avses för de tre postmästare av klass 1 A, vilka nu enligt
vad ovan antytts uppbära särskilt till äggsarvode. I en vid kommitténs
betänkande fogad reservation hade dock den meningen uttalats,
att överpostmästargraden icke bort förbehållas allenast de nämnda tre
postmästarna av nuvarande klass 1 A, utan att till densamma borde
hänföras även vissa andra postmästare vid postkontor av nuvarande klass
1 A. Sistnämnda mening framfördes även av generalpoststyrelsen i
särskilda yttranden av den 17 januari och den 3 mars 1919. I det
förra av dessa yttranden föreslog styrelsen sålunda, efter en jämförelse
med vissa telegrafstationer, att till postkontor med överpostmästare såsom
föreståndare måtte hänföras, förutom de av kommittén omnämnda postkontoren,
jämväl sex andra till nuvarande klass 1 A hänförda postkontor,
varigenom överpostmästarbefattningarnas antal sålunda skulle bliva
nio. Detta antal upptogs ock av styrelsen i dess utlåtande den 11 mars
1919 med förslag för år 1920 å antalet befattningshavare inom vissa
lönegrader. I sistnämnda utlåtande utgick styrelsen jämväl från att
vissa uppflyttningar skulle ske av postkontor från klass 2 A till klass 1
och från klass 3 till klass 2.

Vid föredragning av frågan om antalet av vissa befattningar vid
postverket inför Kungl. Maj:t den 25 april 1919, anförde dåvarande
chefen för civildepartementet beträffande föreståndarna för postkontoren
bl. a., att han anslöte sig till av lönekommittén uttalad uppfattning,
att klassificeringen av postkontoren samt telegraf- och järnvägsstationerna
borde ske enligt såvitt möjligt enhetliga grunder, som dock måste
lämna rum för ett beaktande av vart och ett av verkens säregna förhållanden.
I avvaktan på denna gemensamma omklassificering ansåg
departementschefen, att för det dåvarande icke några andra förändringar
borde ske i postkontorens klassificering än sådana, som föranleddes av
sammanförandet av dessa kontor till det av lönekommittén föreslagna

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

5

och av statsmakterna sedermera beslutade antalet grupper. Av samma
skäl borde enligt departementschefens mening icke heller till kontor med
överpostmästare hänföras flera av de till nuvarande klass 1 A hörande
kontoren än av lönekommittén föreslagits.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avfattade proposition
nr 393 utan något särskilt uttalande i den av departementschefen
sålunda berörda frågan.

Innebörden av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut beträffande
sådana postmästarbefattningar, vilkas antal skall underställas riksdagens
prövning, framgår av följande sammanställning:

Enligt 1919 års stat.

Enligt beslut av 1919 års lagtima riksdag
Overpostmästare ................................ 3

Postmästare av klass 1 A .
» » » 1 B .

Postmästare av klass 1 . ..

...... 31

Postmästare av klass 2 A
» » » 2 B

löl

28

Postmästare av klass 2 .

...... 43

De manliga föreståndarna för telegrafverkets stationer utgöras
enligt hittills gällande avlöningsreglemente av dels telefon- och telegrafdirektörer,
de sistnämnda av två grader, dels ock telegrafkommissarier
av fyra lönegrader. Enligt det nya avlöningsreglementet hava de två
graderna telegrafdirektörer sammanslagits till en grad samt den högsta
kommissariegraden uppdelats i två grader. Om man bortser från telefon-
och telegrafdirektörerna, vilka intaga en särskild ställning, komma
sålunda de övriga manliga stationsföreståndarna på den nya lönestaten
att utgöra fem klasser, benämnda telegrafkommissarie av klass 1 A respektive
klass 1 B, klass 2, klass 3 och klass 4 samt hänförda till 16:e,
15:e, 14:e, 12:e respektive ll:e lönegraden.

Av kvinnliga stationsföreståndarbefattningar finnas enligt nu gällande
avlöningsreglemente tre grader, eller kommissarie av 5:e, respektive 6:e
och 7:e lönegraderna, under det att i det nya reglementet upptagas allenast
två dylika befattningar, telegrafkommissarier av klass 5 och klass 6.

I fråga om antalet av de särskilda befattningarna föreslog telegrafstyrelsen
i skrivelse den 22 november 1918, bland annat, att till telegrafkommissarier
av klass 1 A måtte hänföras föreståndarna för Hälsingborgs,
Gävle, Norrköpings, Uppsala och Örebro stationer samt till kommissarier
av klass 1 B övriga kommissarier av l:a lönegraden. Styrelsen
meddelade därjämte sin avsikt att efter dåvarande telegrafdirektörens i

Telegraf verket.

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Sundsvall avgång nedflytta Sundsvalls station till kommissariestation av
klass 1 A. Telegrafdirektörerna skulle då endast bliva tre till antalet,
placerade i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Kommunikationsverkens lönekommitté biträdde i yttrande den 20
december 1918 telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag.

Sedermera framlade telegrafstyrelsen i skrivelse den 7 mars 1919
förslag bland annat rörande telegrafkommissarier, som enligt styrelsens
uppfattning borde hänföras till klass 1 B och till klass 2.

I proposition den 25 april 1919, nr 394, underställde Kungl. Maj:t
riksdagen förslag i fråga om antalet av vissa högre befattningar vid
telegrafverket. 1 sitt yttrande till det vid nämnda proposition fogade
statsrådsprotokollet betonade departementschefen, beträffande föreståndarna
vid telegrafstationerna, till en början, att uppbördsprovisionens
borttagande nödvändiggjorde en omklassificering av dessa stationer.
Oavsett denna fråga förordade departementschefen emellertid, att telegrafdirektörernas
antal tillsvidare skulle, liksom dittills, bestämmas till
fyra. Beträffande telegrafkommissarierna i den högsta löneklassen yttrade
departementschefen vidare, att då de av telegrafstyrelsen såsom
hänförliga till denna klass angivna kommissariestationerna vid jämförelse
med övriga med dem dittills likställda stationer syntes intaga en sådan
särställning, såväl ekonomiskt som i fråga om trafikens omfattning,
framför de senare, som väl motiverade deras hänförande till den högre
klassen, hade telegrafstyrelsens förslag härutinnan icke givit departementschefen
anledning till erinran. 1 enlighet härmed borde således
tillsvidare i lönestaten upptagas fem telegrafkommissarier av klass 1 A.

Beträffande övriga föreståndare för telegrafstationer av sådan grad,
att deras antal skulle bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt,
d. v. s. telegrafkommissarier av klass 1 B och av klass 2, framhöll
departementschefen, hurusom, då omklassificeringen vid de olika verken
borde ske enligt så vitt möjligt enhetliga grunder, avgörande härutinnan
ej borde träffas, innan lönenämnden yttrat sig i ämnet. Vid
sådant förhållande borde, enligt departementschefens mening, då antalet
kommissarier av l:a lönegraden för det dåvarande utgjorde sexton,
därav, enligt vad nyss antytts, fem skulle hänföras till den nya klassen
1 A, antalet telegrafkommissarier av klass 1 B tillsvidare upptagas till
elva. Telegrafkommissarier av klass 2 borde vidare upptagas till samma
antal som nuvarande kommissarier av 2:a lönegraden eller sexton. Vad
sålunda av departementschefen föreslagits blev av Kungl. Maj:t och riksdagen
bifallet.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

7

För belysande av denna fråga må hänvisas till följande sammanställning,
avseende sådana föreståndarbefattningar, vilkas antal fastställes
av Kungl. Maj:t och riksdagen:

Enligt 1919 års stat. Enligt beslut vid 1919 års lagtima riksdag.

Telefondirektör................................. 2

Telegrafdirektör av l:a lönegraden 11
» » 2:a » 3|

Telegrafkommissarie av l:a lönegr. 16
» * 2:a » 16

Uti indelningen av föreståndarna för statens järnvägars stationer
har icke skett någon förändring genom det nya avlöningsreglementet.
Ifrågavarande föreståndarbefattningar komma sålunda jämväl på den
nya lönestaten att utgöras av överinspektörer, stationsinspektorer av
klass 1, respektive klass 2, klass 3, klass 4 A och klass 4 B samt stationsmästare
av klass 5 respektive klass 6 och 7.

För vinnande av överskådlighet vid sammanförandet av stationsföreståndarbefattningarna
vid de olika verken i det gemensamma avlöningsreglementet
hava med avseende å befattningarna till och med
klass 4, uppifrån räknat, föreståndare av samma klass i tjänsteförteckningen
hänförts till samma lönegrad, därvid med varandra jämställts
överpostmästare, telegrafkommissarie av klass 1 A och överinspektör;
vidare postmästare av klass 1, telegrafkommissarie av klass 1 B och
stationsinspektor av klass 1; postmästare av klass 2, telegrafkommissarie
av klass 2 och stationsinspektor av klass 2; postmästare av klass 3,
telegrafkommissarie av klass 3 och stationsinspektor av klass 3; samt
slutligen postmästare av klass 4, telegrafkommissarie av klass 4 och
stationsinspektor av klass 4 A.

Jag övergår härefter till en redogörelse i korta drag för de huvudgrunder,
enligt vilka klassindelningen av ifrågavarande anstalter hittills
ägt rum inom postverket och telegrafverket, samt de förändringar beträffande
denna indelning, som av vederbörande verksstyrelser nu
ifrågasatts.

Telefondirektör ................................. 2

Telegrafdirektör................................. 4

| Telegrafkommissarie av kl. 1A......... 5

\ » »kl. IB......... 11

» » kl. 2............ 16

Vad till en början angår postkontorens klassificering, så utarbetades
av 1907 års postkommission härför vissa grunder, vilka i sin ordning i
allt väsentligt överensstämde med tidigare enligt förslag av 1899 års
post- och telegrafkommitté antagna principer. Enligt Kungl. Maj:ts brev

Statens

järnvägar.

J ämförelse
mellan de
olika

verken. /

Redogörelse
för gällande
klasslficeringsgrunder

samt däri av
vederbörande
verksstyrelser
Ifrågasatta
ändringar.

Postverket.

Gällande

grunder.

8

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

Förslag av
generalpoststyrelsen.

den 23 oktober 1914 skulle allmän omreglering av postkontorens klassindelning
äga rum vart femte år från och med år 1910 räknat, och blevo
de av 1907 års postkommission föreslagna grunderna tillämpade såväl
vid den år 1910 genomförda regleringen som ock vid 1915 års omreglering.
Enligt berörda grunder ordnades postkontoren inbördes efter en
poängberäkning, i vilken hänsyn tagits till ej mindre än 13 olika faktorer,
värdesatta efter den officiella statistiken och särskilt infordrade
uppgifter.

Ifrågavarande faktorer voro:

1) Antalet avgångna oassurerade portopliktiga försändelser samt nummerexemplar
av abonnerade tidningar vid postkontoret;

2) antalet avgångna oassurerade postsaksförsändelser, ävensom postförskottsförsändelser
och postanvisningar vid postkontoret och underlydande poststationer
;

3) antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassurerade paket
vid postkontoret;

4) antalet avgångna assurerade försändelser vid postkontoret;

5) avgångna assurerade försändelsers angivna värde vid postkontoret;

6) antalet ankomna värdeförsändelser vid postkontoret;

7) antalet utbetalade postanvisningar vid postkontoret och underlydande
poststationer;

8) inbetalade postanvisnings- och pronumerationsmedel vid postkontoret
och underlydande poststationer;

9) utbetalade postanvisnings- och tidningsmedel vid postkontoret och underlydande
poststationer;

10) övriga utgivna medel vid postkontoret (utom medelsleveranser);

11) postkontorets egen uppbörd för frankotecken och utgivarkorsband,
underlydande poststationers m. fl. frankoteckensuppbörd ävensom influtna befordrings-
m. fl. avgifter för tidningar och lösenuppbörd;

12) antalet underlydande personal vid postkontoret; samt

13) antalet underlydande poststations- och ångbåtspostexpeditionsföreståndare
samt lantbrevbärare och postförare.

I sitt nu ingivna förslag anför generalpoststyrelsen, att styrelsen
funnit gällande grunder mera invecklade än som krävdes för åstadkommande
av en rättvis jämförelse av postkontoren sinsemellan. Hos styrelsen
verkställda förberedande utredningar för den omklassificering av
postkontoren, som enligt hittills gällande bestämmelser skulle kommit
till stånd vid 1920 års ingång, hade nämligen tillfullo ådagalagt, att
flera av de brukliga faktorerna stode i synnerligen jämnt förhållande till
andra vid samtliga postkontor, eller, med andra ord, att deras medräknande
visserligen ökade poängsummorna men icke åstad komme annat
utslagsgivande resultat än det, som skulle vunnits, även om dessa fak -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

9

torer lämnats å sido. Exempelvis stode antalet avgående försändelser i
stort sett i direkt förhållande till postuppbörden o. s. v.

Sedan generalpoststyrelsen därpå framhållit, att styrelsen haft att
beakta, hurusom förslaget till den nu förestående klassificeringen av postkontoren
borde prövas under jämförelse med motsvarande förslag till
klassindelning av telegraf- och järnvägsstationerna, anför styrelsen, att
därest eu jämförelse på detta område skulle äga rum mellan postverket
och något av de andra verken, man närmast vore hänvisad att söka
uppdraga en sådan med telegrafverket, vars organisation i fråga om den
administrativa delen av verksamheten någorlunda liknade postverkets.
Efter att på ett tidigare stadium hava under hand överlagt med telegrafstyrelsen
i frågan hade generalpoststyrelsen emellertid kommit till
* den övertygelsen, att de faktorer, som för postverkets del borde tagas
i beräkning för vinnande av ett rättvist bedömande av förhållandet
mellan de olika postförvaltarnas arbete och ansvar vore av den art, som
saknade direkt motsvarighet inom telegrafverket. Att åstadkomma någon
enhetlighet i fråga om själva principerna för värdesättningen av varje
trafikanstalt inom de båda verken syntes därför uteslutet.

För att emellertid underlätta bedömandet av det av generalpoststyrelsen
uppgjorda förslaget till klassificering av postkontoren hade
styrelsen utarbetat sitt förslag på grundval av en poängberäkning, omfattande
allenast 5 mot förut använda 13 faktorer.

Dessa fem faktorer, på vilka generalpoststyrelsens nu föreliggande
förslag är uppbyggt, äro:

1) den totala postuppbörden eller summan av alla postverkets inkomster av
varje slag, som inflyta vid postkontor direkt eller genom poststationerna, dock
med undantag för postavgifter för postabonnerade tidningar;

2) omsättningen av anförtrodda medel, uppskattad genom summan av inocli
utbetalda postanvisningar;

3) tidningsrörelsen, i vad den avser postkontors å utgivningsorten befattning
med beställning och distribution av ortstidningar till andra postanstalter, uppmätt
genom antalet ankomna tidningsrekvisitioner;

4) uppbörd för försålda statsstämplar;

5) postsparbanksrörelsen, däri inberäknade de olika särskilda förvaltningsgrenar,
för vilka in- och utbetalningar handhavas av postsparbanken och verkställas
genom postanstalterna, vilken faktor jämväl ansetts böra värdesättas genom
penningomsättningen.

Beträffande envar av ifrågavarande faktorer har generalpoststyrelsen
i sitt förslag närmare utvecklat anledningen till dess medtagande i beräkningen
och den betydelse, som enligt styrelsens förmenande därvid
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 203 höft. (Nr 243.) vei 20 2

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

borde tillmätas densamma och torde i detta hänseende få hänvisas till
handlingarna i ärendet.

Den av generalpoststyrelsen för de olika faktorerna uppgjorda
poängskalan har följande utseende:

1) postuppbörden; poäng bär beräknats med 1 för varje 1,000-tal av totaluppbörden; 2)

omslutningen av postanvisningsrörelsen; poängberäkningen är gjord med
1 på 100,000 kronor av omsättningen;

3) tidningsrörelsen; poängen har fastställts till 1 på 1,000 av antalet ankomna
tidningsrekvisitioner;

4) stämpeluppbörden; för poängsättningen har tillämpats en graderad skala
av följande utseende:

poäng enhet intill en uppbörd av

1 1,000 kronor 10,000 kronor

1 10,000 » 100,000 »

1 100,000 » —

5) postsparbanksrörelsen; poängberäkningen har satts till 1 på varje 20,000-tal kronor av omsättningen (summa in- och utbetalningar).

Till grund för den verkställda utredningen har, enligt vad generalpoststyrelsen
uppgiver, lagts postverkets officiella statistik samt i erforderlig
mån särskilt infordrade uppgifter för år 1918.

Uppdragandet av gränserna på den för postkontoi''en sålunda uppgjorda
poängskalan mellan de olika postkontorsklasserna har, enligt vad
styrelsen utvecklar, mött en svårighet, som i förevarande särskilda fall i
någon mån ökats genom att antalet klasser skulle minskas från sex till
fem. Styrelsen har emellertid utgått ifrån den bestående klassindelningen
och ansett sig böra ifrågasätta endast de förändringar och jämkningar
uti denna, vilka funnits motiverade av dels den starka utveckling, postverkets
hela rörelse genomgått sedan det ursprungliga förslaget till denna
indelning av 1907 års kommission utarbetades, dels ock i synnerhet de
postverket därefter tillagda nya arbetsuppgifterna. I enlighet härmed
har styrelsen funnit sig, där särskilda omständigheter icke betingade
undantag, böra föreslå följande lägsta poängtal för postkontors uppflyttning
i varje klass:

klass 3 .......................................... 100 poäng

» 2 ............................................. 200 »

» 1 ............................................ 400 »

överpostmästarklass........................ 1,000 »

Enligt nu angivna grunder har generalpoststyrelsen låtit utarbeta
ett detaljerat förslag i fråga om postkontorens fördelning i de olika

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

11

klasserna, upptagande, bland annat, nio postkontor i överpostmästarklassen.

Generalpoststyrelsen framhåller i samband härmed, att styrelsen
känt det som en bjudande plikt att såväl i postverkets som dess personals
intresse förnya sin förut framställda begäran om postmästare änsternas
vid vissa av de största postkontoren uppflyttning i överpostmästargraden.
Eu objektiv granskning på grundval av den verkställda
poängberäkningen för postkontoren och telegrafverkets statistik för år
1918 gåve enligt styrelsens förmenande vid handen, att åsyftade postkontor
i fråga om rörelsens storlek höjde sig över närmast lägre å
skalan befintliga postkontor förhållandevis minst lika mycket som de
till klass 1 A hänförda telegrafstationerna i samma hänseende stode
högre än närmast efterföljande stationer. Styrelsen hyste ock fortfarande
den övertygelsen, att ifrågavarande postförvaltare änster i fråga om arbetets
art, omfattning och ansvar icke med fog kunde värdesättas lägre
än motsvarande kommissariebefattningar vid telegrafverket.

Generalpoststyrelsens föreliggande förslag innebär, att till varje klass
skulle hänföras nedan angivna antal postkontor, nämligen:

till överpostmästarldassen

» klass 1 .........................

» » 2 ..........................

» » 3 ..........................

» » 4 ........................

............... 9 postkontor

................ 34 >•

............. 50 »

.............. 88 »

............... 75 )>

Tillhopa 256 postkontor

Beträffande härefter klassindelningen av stationerna vid telegrafverket
har tidigare den avgörande faktorn i allmänhet varit den å vederbörande
station inflytande uppbörden, vilken fäktorsbetydelse dock i en
del särskilda fall modifierats av mera lokala eller tekniska hänsyn. Någon
principiell ändring härutinnan åstadkoms icke vid den år 1907 vidtagna
omorganisationen av telegrafverket, i samband varmed ny klassindelning
fastställdes. I denna klassificering hava senare allenast mindre förändringar
ägt rum, såsom i sammanhang med nyinrättande och indragning av stationer.
Att 1907 års klassificering kunnat äga bestånd så lång tid utan egentlig
olägenhet torde hava sin förklaring i den speciella avlöningsform, som
varit gällande för telegrafverkets stationsföreståndare, i det att uppbördsprovisionen,
vilken för dessa tjänstemän ersatt tjänstgöringspenningarna,
automatiskt anslutit sig till uppbördens storlek och sålunda, oberoende av

Telegraf verket.

Gällande

grunder.

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 243.

Förslag av
telegrafstyrelsen.

stationens klass, givit föreståndaren ett direkt vederlag för den ökning
i arbete och ansvar, som följt med stationens tillväxt.

I sitt nu föreliggande förslag till omklassificering anför telegrafstyrelsen,
att en klassificering av stationerna på grundval av de nuvarande
förhållandena måste giva ett resultat, som väsentligt skiljer sig från den
hittills gällande klassindelningen. Efter omnämnande av att de underhandlingar,
som ägt rum mellan representanter för telegrafstyrelsen och
generalpoststyrelsen i syfte att utfinna en för verken gemensam klassificeringsgrund,
till följd av vissa väsentliga olikheter de båda verken
emellan icke lett till något resultat, framhåller telegrafstyrelsen, att styrelsen
sett sig hänvisad till att upprätta en för telegrafverket speciell
klassificeringsgrund. Vid sökandet efter en i möjligaste mån rättvis
sådan grund hade styrelsen sett sig föranlåten att delvis frångå de
principer, som tillämpats vid hittills genomförda regleringar i fråga om
klassindelningen, nämligen att — med undantag allenast för ett fåtal
stationer med särskilt stor genomgångstrafik eller besvärande underhållsoch
rangeringsarbete — låta stationernas klass bestämmas uteslutande
av uppbördens storlek. Stationsförvaltningen hade nämligen med den
år från år stigande trafiken och nätens oupphörliga tillväxt blivit alltmera
komplicerad och mångsidig, och rättvisan krävde, att hänsyn hädanefter
i högre grad än hittills toges till alla de faktorer av skilda slag,
som bestämde en stationsföreståndares arbete och ansvar.

Vid uppgörandet av sitt förslag till klassificering hade styrelsen
därför, för fastställande i första hand av den inbördes storleksordningen
stationerna emellan, tagit hänsyn, förutom till uppbörden, även till storleken
av det totala arbete, som stationen hade att utföra, vidare till
omfattningen och svårighetsgraden av det lednings- och apparatunderhåll,
som ombesörjdes av den under stationsföreståndarens befäl och
ledning stående reparatörspersonalen, samt slutligen till landsnätens storlek
och understationernas antal och betydelse ur arbets- och förvaltningssynpunkt.

Till grund för beräkningarna av denna stationernas inbördes ordningsföljd
hade lagts telegrafverkets officiella statistik för år 1918, kompletterad
med vissa särskilt infordrade uppgifter för samma år.

Sedan den inbördes ordningen blivit klarlagd enligt ovan berörda
principer, hade gränserna mellan de olika klasserna av stationer uppdraga
med ledning av den allmänna kännedom, styrelsen besutte i fråga
om stationernas absoluta storlek och de krav, som de ställde på sina
föreståndares duglighet och omdömesförmåga. Härvid hade särskilt

13

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

aktgivits på, att kommissarietjänster aa kommit i ett rätt avvägt förhållande
till de övriga i avlöningsreglementets tjänsteförteckning upptagna
trafikbefattningar, med vilka de vore att närmast jämföra, d. v. s.
överkontrollör, förste kontrollör och kontrollör.

Telegrafstyrelsen har därefter i detalj redogjort för sitt förslag till
klassificering av stationerna av klasserna 1 A — 2, rörande vilka riksdagen
har att jämte Kungl. Maj:t besluta; och skulle enligt detta förslag
till nämnda klasser hänföras sammanlagt 57 stationer. Återstående kommissariestationer,
till ett antal av 90, beträffande vilka Kungl. Maj:t
ensam äger bestämma antalet befattningar, anser styrelsen böra fördelas
på klasserna 3 och 4 (manliga) samt 5 och 6 (kvinnliga).

Härvid påpekar styrelsen, att det förhållandet, att stationerna under
årens lopp vuxit i omfattning olika fort, under det att den år 1907 fastställda
klassindelningen hela tiden bibehållits i det närmaste oförändrad,
hade haft till följd, att ett antal stationer med kvinnlig föreståndare
numera nått en storlek, som vida överstege de minsta manliga stationernas.
Under det att 1907 års klassificering utgått från och konsekvent
genomfört den principen, att de större stationerna skulle undantagslöst
förbehållas de manliga tjänstemännen och endast de mindre betydande
stationerna erhålla kvinnliga föreståndare, hade nu den situationen inträtt,
att manliga och kvinnliga kommissariestationer vore i storleksordning
blandade om varandra. Så vore för närvarande icke mindre än 28
stationer av klasserna 5 och 6 i omfattning större än den minsta av
de stationer, som år 1907 på grund av sin uppbördsstorlek erhållit och
ännu hade kvar manlig föreståndare.

Ställd inför uppgiften att avgiva förslag till omklassificering jämväl
av dessa stationer, vilka icke kunde efter samma klara linjer som de
/örenämnda större stationerna inrangeras mellan vissa skarpt markerade
klassgränser, hade styrelsen funnit det vara mindre lämpligt att nu återupptaga
den förut tillämpade principen i fråga om stationernas fördelning
mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavare. Oaktat man kunde
säga, att stationerna, då de nått en viss storlek, såsom regel borde
ställas under manligt befäl, vore styrelsen dock i tillfälle att konstatera,
att i vissa fall även relativt stora stationer under de gångna åren visat
sig kunna förtjänstfullt skötas av kvinnliga föreståndare. Frågan om
överförandet av en station från kvinnlig till manlig eller från manlig
till kvinnlig klass borde därför enligt styrelsens mening hädanefter
såsom hittills göras till föremål för prövning från fall till fall. De
synnerligen svåra förhållanden, som vore rådande å bostadsmarknaden,
gjorde det dessutom till eu personalens egen angelägenhet, att så få

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Lönenämndens
förslag.

Allmänna

synpunkter.

omkastningar som möjligt vidtoges inom den närmaste tiden i fråga
om stationernas besättande med manlig eller kvinnlig föreståndare.
Hänsynen till de kvinnliga tjänstemännens befordringsförhållanden, vilka
skulle i bög grad förryckas genom ett generellt tillämpande av den äldre
principen, manade ock till försiktighet i detta hänseende. Det hade
därför synts styrelsen vara den enklaste och naturligaste utvägen att
för de här ifrågavarande stationerna föreslå en klassificering, som, med
bibehållande tills vidare av den nuvarande faktiska fördelningen mellan
manliga och kvinnliga tjänstemän, endast innebure ett uppdragande av
rättvist avvägda gränser dels mellan klasserna 3 och 4 och dels mellan
klasserna 5 och 6.

Telegrafstyrelsen framlägger härefter sitt detaljförslag även i fråga
om sist berörda stationer.

I sin helhet är innebörden av styrelsens förslag den, att beträffande
klass 1 A icke skulle företagas någon ändring i den av Kungl. Maj:t
och riksdagen från och med den 1 juli 1920 beslutade omfattningen av
denna grupp, samt att i.övrigt följande antal stationer skulle hänföras

till de särskilda

grupperna:

till

klass

1 B .........................

........ 24

stationer

»

»

2...............................

....... 28

»

3.............’.................

....... 11

»

»

4...............................

........ 2

»

»

5...............................

........ 48

»

»

»

6...............................

....... 29

Beträffande

klass

2 må anmärkas,

att till

denna klass hänförts

Ängelholms och Klippans stationer, vilka för närvarande förestås av
kvinnliga kommissarier av 5:e lönegraden men av telegrafstyrelsen ansetts*
böra efter de nuvarande föreståndarnas avgång eller förflyttning uppflyttas
i förstnämnda klass.

I sitt utlåtande erinrar kommunikationsverkens lönenämnd till en
början, att beträffande statens järnvägar någon omklassificering av stationerna
icke påkallades utav organisatoriska förändringar i samband
med det nya avlöningsreglementet och att järnvägsstyrelsen ej heller av
Kungl. Maj:t erhållit sådant uppdrag att inkomma med förslag till omklassificering,
som i samband med löneregleringen lämnats generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen. Enligt vad lönenämnden inhämtat, funne
järnvägsstyrelsen jämväl de nu tillämpade grunderna för klassificering
av statens järnvägars stationer riktiga och tillfyllestgörande och hade

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

15

därför icke för avsikt att upptaga klassificeringsfrågan i dess helhet till
behandling, förr än till grund för bedömandet av stationernas inbördes
ställning kunde läggas trafikfaktorerna för en tidsperiod, under vilken
mera normala förhållanden kunde anses hava varit rådande. Oaktat
sålunda frågan om klassificeringsgrunderna för statens järnvägars stationer
icke vore aktuell, hade lönenämnden dock, med hänsyn till nämndens
uppgift att även på detta område söka åstadkomma likställighet
de olika kommunikationsverken emellan, ansett sig vid bedömandet av
klassificeringsförslagen för post- och telegrafverken böra taga vederbörlig
hänsyn jämväl till den bestämda klassificeringen vid statens järnvägar.

Lönenämnden anför vidare inledningsvis, att nämnden vid behandlingen
av de nu föreliggande klassificeringsfrågorna vid post- och telegrafverken
icke ingått i prövning av de grunder, enligt vilka de särskilda
föreståndarbefattningarna borde fördelas mellan manliga och kvinnliga
tjänstehavare. Vad postverket beträffade, sammanhängde denna fråga
icke direkt med klassificeringsspörsmålet, enär enligt 1919 års avlöningsreglemente
någon viss postmästargrad icke vore förbehållen för allenast
kvinnliga tjänstemän, utan i stället förutsattes, att postmästare av såväl
3:e som 4:e klass kunna utgöras antingen av manliga eller av kvinnliga
befattningshavare. Vid telegrafverket rådde ett annat förhållande, i det
att telegrafkommissariebefattningarna av till och med klass 4, uppifrån
räknat, vore avsedda för manliga tjänstemän och motsvarande befattningar
av klasserna 5 och 6 för kvinnliga tjänstemän. Vid en genomgående
revision av gällande klassindelning vid telegrafverket kunde sålunda
tänkas, att den hittillsvarande fördelningen av befattningarna
mellan manliga och kvinnliga tjänstemän komme att undergå förändringar
i större eller mindre omfattning. Telegrafstyrelsens klassificeringsförslag
grundade sig emellertid i förevarande avseende i huvudsak på den nuvarande
faktiska fördelningen mellan manliga och kvinnliga tjänstemän
och innebure allenast ett uppdragande av gränserna dels mellan klasserna
3 och 4 och dels mellan klasserna 5 och 6. ''I denna punkt förutsatte
lönenämnden icke någon annan ändring i telegrafstyrelsens förslag,
än som betingades av nämndens uppfattning om klassgränserna
över huvud, detta så mycket mindre som avgörandet i fråga om antalet
av de kommissariebefattningar, beträffande vilka utbyte kunde tänkas
ske mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, läge hos Kungl. Maj:t
ensam och verkets styrelse sålunda ägde möjlighet att, då sådant funnes
behövligt, när som helst påkalla de jämkningar härutinnan, som kunde
anses betingade av utvecklingen.

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Efter en redogörelse för utvecklingen av de vid statens järnvägar
tillämpade klassificeringsprinciperna, i vilket hänseende torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet, framhåller lönenämnden vidare, att vid en
jämförelse mellan de huvudgrunder, på vilka de föreliggande klassificerings
förslagen vid post- och telegrafverken samt den bestående klassindelningen
av stationerna vid statens järnvägar vore byggda, funne
man, att dessa grunder vad telegrafverket och statens järnvägar beträffade
i stort sett erbjöde åtskilliga likheter. De av generalpoststyrelsen
föreslagna klassificeringsgrunderna för postkontoren vore däremot
av väsentligt olikartad innebörd och erbjöde ej samma möjlighet till jämförelse
med de båda övriga verken, som förelåge i fråga om dessa senare
inbördes. Oaktat generalpoststyrelsen sökt att genom nedbringandet
av antalet inverkande faktorer från 13 till 5 underlätta en dylik jämförelse,
utgjorde den nu för postverkets del gjorda uppställningen av för
klassificeringen grundläggande faktorer och dessas inbördes värdesättning
allt fortfarande ett för detta verk säreget system, erbjudande endast föga
ledning för en jämförelse verken emellan. Bortsett från denna synpunkt
hade lönenämnden emellertid vid en granskning av generalpoststyrelsens
förslag, betraktat i och för sig, funnit anledning till vissa principiella
erinringar gent emot de av styrelsen framlagda klassificeringsgrunderna.
Dessa anmärkningar avsåge huvudsakligen följande förhållanden, nämligen
att vardera av de båda faktorerna, omslutningen av postanvisningsrörelsen
och tidningsrörelsens storlek, tilldelats en enligt nämndens uppfattning
i vissa avseenden mindre riktig innebörd och betydelse samt att
den sida av en stationsföreståndares arbete och ansvar, som kunde
uttryckas genom det allmänna befälsförhållandet eller personaluppsättningen
inom tjänsteområdet, icke erhållit någon självständig plats i
systemet.

Till följd av dessa principiella erinringar, som av löneuämnden i dess
utlåtande närmare utvecklats, hade nämnden haft under övervägande
möjligheten av att företaga en mera ingående omarbetning av själva
grunderna för generalpoststyrelsens klassificeringsförslag, och hade nämnden
jämväl låtit utarbeta vissa förberedande förslag till omläggning i
ovan berörda avseenden av poängsystemet med därav följande omgrupperingar
av en del postkontor. Då emellertid ett fullföljande av arbetet
efter av nämnden angivna linjer skulle hava nödvändiggjort hela ärendets
återremitterande till generalpoststyrelsen i och för nya långvariga
och tidsödande utredningar, hade nämnden i sakens nuvarande läge ansett
sig böra avstå från kravet på en dylik genomgående omarbetning
och i stället i det väsentliga anknutit sitt klassificeringsförslag till det av

17

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 243.

generalpoststyrelsen framlagda. Detta hade ock utan större olägenhet
kunnat ske, enär det vid verkställda undersökningar på vissa punkter
framgått, att de ändringar nämnden ansett behövliga i generalpoststyrelsens
förslag, i vad detsamma avsåge uppdragande av gränserna mellan
de olika klasserna, vore av den art, att skiljaktigheterna, vad de högre
grupperna beträffade, mellan generalpoststyrelsens sålunda modifierade
förslag och, ett enligt nämndens utgångspunkt omarbetat sådant komme
att bliva väsentligt mindre än som kunnat förmodas. Ytterligare hade
någon utj åmning ägt ram genom en eller annan omflyttning av postkontor,
som enligt generalpoststyrelsens poängskala läge nära de av
nämnden tilltänkta gränslinjerna mellan olika klasser.

Beträffande härefter sättet för bestämmande av gränserna mellan de
olika klasserna av stationer och postkontor å den efter poängsumman
uppgjorda löpande skalan hade lönenämnden jämväl i detta hänseende
funnit anledning till vissa allmänna anmärkningar mot de föreliggande
förslagen. Nämnden hade härvid utgått från, att ökningen i arbetsuppgifternas
kvalitet och ansvar allt ifrån den obetydligaste och till den
största och mest svårskötta stationen borde kunna avmätas på en genomgående
och likformig poängskala, och att, såsom fallet vore enligt det
nya avlöningsreglementet, stegringen i avlöning klasserna emellan vore
något så när jämn. Lönenämnden funne därför det naturliga vara, att
de särskilda klasserna komme att omfatta ungefärligen lika stora avsnitt
av poängskalan. Uppstode större olikformigheter härvidlag, tydde detta
enligt nämndens mening på, att antingen poängberäkningen icke vore
fullt likartad på de högre och på de lägre stadierna eller ock att gränsbestämningen
klasserna emellan vore mindre riktig. Givetvis kunde ock
felaktigheter föreligga samtidigt i båda dessa avseenden.

Vid en granskning ur dessa synpunkter av den utav generalpoststyrelsen
uppgjorda klassindelningen, hade nämnden funnit, att de högsta grupperna
upptoge en oproportionerligt stor del av poängskalan. Bortsett från de
allra största postkontoren, där särskilda förhållanden kunde anses rådande
och som avsetts för överpostmästare, inrymde den av generalpoststyrelsen
föreslagna klassen 1 poängtal mellan 988 och 400, klass 2 dylika tal
mellan 400 och 202, klass 3 mellan 194 och 101 samt klass 4 mellan
97 och 19. Särskilt klass 1, men även klass 2 sträckte sig sålunda
över en synnerligen vid latitud. Ln jämförelse med statens järnvägar
och därstädes gällande poängsystem visade ett helt annat förhållande.
Sålunda omfattade klass 1 därstädes poängtal från 374 till 299, klass 2
dylika tal från 308 till 204, klass 3 tal från 222 till 110 och klass 4 A
tal från 195 till 101.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 203 käft. (hr 243.)

7G1 20

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Beträffande telegrafverket, så grundade sig det av telegrafstyrelsen
framlagda klassificeringsförslaget väl icke på något från början uppgjort
poängsystem, utan hade först den inbördes storleksordningen stationerna
emellan och därefter gränserna mellan de olika klasserna av telegrafstyrelsen
uppdragits med ledning av vissa allmänna faktorer och av styrelsens
kännedom ifråga om förhållandena på respektive platser. Men
även den av telegrafstyrelsen företagna uppskattningen borde kunna uttryckas
genom poängsiffror, och enligt vad lönenämnden inhämtat skulle,
bortsett från de redan genom 1919 års riksdagsbeslut till antal och föreståndarskap
bestämda stationerna av klass 1 A, den närmast lägre klassen,
1 B, komma att enligt telegrafstyrelsens beräkningssätt omsluta poängtal
från 1,100 till 445, klass 2 dylika tal från 433 till 253, klass 3 tal från
367 till 166 och klass 4 tal från 132 till 119.

Ehuru man till följd av de inom varje verk skiftande förhållandena
och de olikartade grunderna för poängberäkningen givetvis icke kunde
använda sig av dessa siffersammanställningar för uppkonstruerande på
aritmetiskt sätt av de olika klassgränserna, funne dock nämnden av den
lämnade översikten framgå, att de högre stationsföreståndarklasserna vid
postverket och telegrafverket i de föreliggande förslagen fått sig ett allt
för stort utrymme tillmätt i jämförelse med motsvarande klasser vid statens
järnvägar, eller, med andra ord, att ifrågavarande högre klasser vid
de båda förstnämnda verken enligt styrelsernas förslag skulle komma att
omfatta, förutom sådana befattningar, som otvivelaktigt borde dit hänföras,
även åtskilliga föreståndarskap, vilkas arbetsuppgifter vore närmare
jämförliga med vad som vid statens järnvägar kunde anses påvila
stationsföreståndare inom lägre klasser. I betraktande härav hade lönenämnden
icke ansett sig kunna underlåta att för vinnande i någon mån
av likställighet de särskilda verken emellan föreslå en del ganska betydande
förskjutningar i de av generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen
föreslagna gränserna mellan de olika föreståndarklasserna. I sakens
natur läge visserligen, att några absolut bindande skäl i allmänhet icke
kunde företes för gränsernas bestämmande på det ena eller andra sättet,
men nämnden ansåge dock, att en fördelning enligt nämndens förslag
innebure en någorlunda likformig och rättvis placering av likvärdiga befattningar
vid de olika verken i mot varandra svarande klasser.

I överensstämmelse med nu angivna huvudgrunder har lönenämnden
framlagt ett detaljerat förslag till klassindelning av föreståndare för
postkontor och telegafstationer.

19

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

Till belysande av innebörden utav nämndens förslag, till en början
vad postverket beträffar, må meddelas att de olika klasserna skulle komma
att omfatta följande antal befattningar, nämligen:

överpostmästarklassen
klass 1 ..........................

» 2 ..........................

» * 3 .........................

» 4 ........................

enligt generalpoststyrelsens
förslag

......... 9

......... 34

......... 50

........ 88

.....__75

S:ma 256

enligt nämndens
förslag

3

18

30

42

163

256

I jämförelse med nu gällande fördelning innebär nämndens förslag
vad postverket beträffar följande förändringar:

från klass 1 B till klass 2 överföres 13 befattningar,

» » 2 A » » 3 » 1 befattning,

» » 2 B » »3 » 25 befattningar,

» »3 » »4 » 70 »

Förslaget innebär alltså en nedflyttning av sammanlagt 109 postmästartjänster.

Beträffande telegrafverket innebär nämndens förslag, att till de olika
klasserna skulle hänföras följande antal befattningar, därvid till jämförelse
även angives antalet enligt telegrafstyrelsens förslag:

enligt telegraf-

enligt nämndens

styrelsens förslag

förslag

klass 1 B.................

.......................... 24

17

» 2 ...................

........................... 28

21

» 3 ...................

........................... 11

15

» 4 ....................

........................... 2

12

» 5 ....................

............................ 48

39

» 6 ....................

............................ 29

38

S:ma 142

142 stat

Härtill komma de redan av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade
5 kommissariebefattningarna av klass 1 A, rörande vilka någon ändring
nu icke ifrågasättes.

Postverket.

Telegraf verket.

20

Tiden för omklassificeringens
ikraftträdande.

Behov av
ytterligare
utredning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Nämndens förslag innebär, i jämförelse med nuvarande förhållanden
vid telegrafverket, följande förändringar.

Från klass 2 till klass 1 B överföras

)> » 3 » » 2 »

» » 4 » »3 »

)) » 5 » »3 »

» » 3 » » 4 överföres

» » 6 » »5 överföras

6 befattningar,

11 »

4 »

2 »

1 befattning (Lysekil),
6 befattningar.

I likhet med vad telegrafstyrelsen ifrågasatt skulle vidare enligt
nämndens förslag en station (Oxelösund) nedflyttas från klass 5 till klass 6.

Beträffande förslagets detaljer må i övrigt här allenast anmärkas,
att lönenänmden upptagit Ångelholms och Klippans stationer under
klass 3, men har nämnden därvid icke ansett, att ett omedelbart utbyte
av dessa stationers kvinnliga föreståndare mot manliga telegrafkommissarier
skulle äga rum, utan borde det enligt nämndens mening bliva beroende
på framtida beslut av Kungl. Maj:t efter framställning av telegrafstyrelsen,
om och när ett dylikt utbyte bör äga rum. Härav skulle
följa, att antalet telegrafkommissarier av klass 3 tills vidare borde utgöra
13 i stället för 15 och antalet telegrafkommissarier av klass 5 tills
vidare 41 i stället för 39.

Lönenänmden föreslår, att den av nämnden för postverket och telegrafverket
ifrågasatta omklassificeringen skall träda i tillämpning från
och med den 1 juli 1920.

I syfte att de stationsförvaltare, som från nämnda tidpunkt till följd
av omklassificeringen skulle komma att tillhöra lägre klass än den, vari
de för närvarande befinna sig, måtte erhålla personlig gottgörelse i anledning
av den vidtagna sänkningen, har nämnden förklarat sig hava
för avsikt att framlägga förslag till särskilda föreskrifter i samband med
förslagen till övergångsbestämmelser till den nya lönestaten och till dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid kommunikationsverken.

Det nu föreliggande klassificeringsförslaget har av lönenänmden
karaktäriserats såsom allenast provisoriskt; och betonar nämnden, vad
postverket beträffar, önskvärdheten av en allsidig utredning rörande personalförhållandena
för vinnande av en tillförlitlig grund för en definitiv
klassindelning. Nämnden anför i detta hänseende huvudsakligen följande:

Frågan om den utsträckning, i vilken den vid postverket genom 1919 års
avlöningsreglemente införda befattningen- stationsmästare borde komma till an -

21

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

vändning såsom föreståndare för postverkets anstalter, både icke av generalpoststyrelsen
upptagits till behandling i det av styrelsen framlagda förslaget till
klassificering av postkontoren. Denna fråga vore emellertid, enligt nämndens
uppfattning, av stor betydelse härvidlag. Att denna uppfattning jämväl delats av
Kungl. Maj:t syntes framgå därav, att Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 anbefallt
generalpoststyrelsen bl. a. att verkställa utredning i fråga om de förändringar
beträffande vissa postanstalters befogenhet och organisation, som kunde påkallas
i samband med inrättande av stationsmästartjänster.

Under den fortgående behandlingen av förevarande ärende rörande postkontorens
klassificering hade lönenämnden emellertid alltmer kommit till den
övertygelsen, att frågan om stationsmästarbefattningarnas användbarhet allenast
utgjorde en sida av ett mera omfattande och synnerligen aktuellt spörsmål angående
grunderna för bestämmande av personaluppsättningen över huvud vid postverkets
olika anstalter. De väsentliga modifikationer, lönenämnden funnit sig
böra ifrågasätta i generalpoststyrelsens klassificeringsförslag, sammanhängde ock
på det närmaste med det förhållandet, att nämnden, särskilt vid en jämförelse
med de övriga verken, hade funnit det i högsta grad antagligt, att överkvalificerad
arbetskraft i stor utsträckning användes vid postverket ävensom att i många
fall manlig personal användes på platser, som lämpligen kunde besättas av
kvinnor. Det syntes nämnden därför vara ett synnerligen trängande önskemål,
att frågan om personalförhållandena vid postverkets anstalter av olika slag snarast
möjligt upptoges till allsidig och ingående utredning. Dörr än resultatet av
en dylik utredning förelåge, torde någon verkligt tillförlitlig grund icke kunna
erhållas för en mera definitiv klassindelning av föreståndarbefattningarna vid
detta verk. Lönenämnden hade därför velat uttala det önskemålet, att Kungl.
Maj:t ville vidtaga åtgärder för åstadkommande inom den närmaste framtiden av
en dylik utredning. Denna borde givetvis anordnas på sadant sätt, att betryggande
garantier vunnes för en i möjligaste män opartisk och allsidig belysning av
de föreliggande frågorna.

Intill dess en på nämnda utredning grundad klassindelning av postanstalternas
föreståndare kunde komma till stånd, syntes det nämnden ock önskligt,
att vid uppkommande ledigheter bland de ifrågavarande föreståndarbefattningarna
dessa icke tillsattes med ordinarie innehavare, förr än Kungl. Maj:t efter prövning
i varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill, och syntes dylikt tillstånd
eventuellt böra lämnas först sedan den här ovan ifrågasatta beredningen yttrat
sig i ärendet. .......

Av vad lönenämnden sålunda anfört framginge, att det klassificeringsförslag,
nämnden framlagt, vore att betrakta såsom provisoriskt. Detta omdöme kunde
anses gälla icke allenast för postverkets del, utan även för telegrafverkets, särskilt
på den grund, att vid en eventuellt inom kort uppkommande fråga om
omklassificering av stationerna vid statens järnvägar kravet på åvägabringandet
på förevarande område av största möjliga likställighet de olika verken emellan
åter med kraft torde komma att göra sig gällande.

Under åberopande av vad sålunda anförts och da nämnden icke
ifrågasatt någon ändring i fråga om det av Kungl. Maj:t och riksdagen
från och med den 1 juli 1920 fastställda antalet överpostmästare och
telegrafkommissarier av klass 1 A, har lönenämnden hemställt, att Kungl.

Lönenämndens
hemställan.

22

Särskilda yttranden.

Yttranden 1
anledning ay
lönenämndens
förslag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Maj:t måtte godkänna nämndens förslag till klassindelning av föreståndarna
för postkontoren och telegrafstationerna samt föreslå riksdagen
medgiva, att antalet av följande befattningar, beträffande vilka beslut
av Kungl. Maj:t och riksdagen erfordras, må från och med den 1 juli
1920, utgöra:

vid postverket:

postmästare av klass 1 ................................. 18

» » ce 2 ................................. 30

vid telegrafverket:

telegrafkommissarie av klass 1 B............... 17

» » d 2 .................. 21

Särskilda yttranden hava avgivits av två av nämndens ledamöter,
nämligen byråchefen i telegrafstyrelsen greve Hamilton samt överpostiljonen
Wallin.

Greve Hamilton anför därvid, att han väl funne den av telegrafstyrelsen
föreslagna klassificering av telegrafverkets stationer vara i
huvudsak riktig, om hänsyn toges till förhållandena allenast inom detta
verk, men då styrelsens förslag syntes komma att för vissa stationsföreståndare
vid telegrafverket medföra en relativt gynnsammare ställning
än för eu del med dem i avseende å ansvar och arbetsuppgifter
likställda stationsföreståndare vid statens järnvägar, både greve Hamilton
ansett sig böra biträda lönenämndens hemställan jämväl i vad anginge
klassificering av telegrafstationerna.

överpostiljonen Wallin har varit av skiljaktig mening beträffande
frågan om postkontorens klassificering samt föreslår på anförda skäl, att
antalet postmästare av klass 1 och 2 måtte från den 1 juli 1920
bibehållas vid det av 1919 års lagtima riksdag fastställda antal samt
att likaledes postmästartjänsterna av klass 3 och 4 måtte för senare
halvåret 1920 fastställas till samma antal som för närvarande. Vidare
hemställes, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning angående
ny definitiv klassificering av postkontoren och därvid föreskriva, att
uppstående vakanser ej finge besättas med ordinarie innehavare förr än
Kungl. Maj:t med hänsyn till ny klassificering och särskilt med hänsyn
till inrättande av mästarstationer fattat beslut angående ifrågakommande
tjänsters placering å löneskalan.

Lönenämndens nu berörda förslag har mött starkt motstånd från
såväl postpersonalens som generalpoststyrelsens sida. Särskilt har därvid
framhållits, att förslaget icke tagit behörig hänsyn till de speciella

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

23

förhållandena inom postverket med dess stora penningansvar och i följd
därav krävande arbete. Vidare har även betonats, att den allmänna
nedflyttning av postkontoren, som ifrågasatts, skulle medföra allvarliga
faror för postverkets skötsel samt dessutom innebära en kraftig orättvisa
mot de tjänstemän, vilkas löneställning därigenom försämrades.

1 sin skrivelse den 10 februari 1920 har generalpoststyrelsen, efter
en mera ingående kritik av lönenämndens förslag, erinrat, att genom
statsmakternas beslut i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket
postkontorens klassificering till väsentlig del blivit provisoriskt
bestämd. Jämväl nämndens förslag avsåge emellertid allenast en klassificering
av provisorisk natur. Då en ny dylik klassificering icke vore
av behovet påkallad samt nämndens förslag, enligt styrelsens mening,
vore byggt på felaktiga förutsättningar och även i övrigt av den art, att
det ej kunde av styrelsen såsom den för postverkets drift ansvariga
myndigheten godtagas, ansåge styrelsen den bästa lösningen av föreliggande
fråga vara, att med ytterligare omklassificering av postkontoren
finge anstå till dess en för alla tre trafikverken gemensam omklassificering
kunde genomföras. Ännu ett skäl härför funne styrelsen i den
omständigheten, att den av lönenämnden ifrågasatta utredningen rörande
förekomsten av över kvalificerad arbetskraft inom postverket — en åtgärd,
mot vilken, om den skulle finnas behövlig, styrelsen intet hade att
erinra — även skulle komma att lämna bidrag till en definitiv lösning
av föreliggande fråga.

I fråga om riktlinjerna för den omklassificering av postkontoren samt
telegraf- och järnvägsstationerna, som kunde påkallas av den föregående
år beslutade löneregleringen, betonades såväl av kommunikationsverkens
lönekommitté som av departementschefen, att en dylik klassificering borde
ske enligt så vitt möjligt enhetliga grunder, som dock måste lämna rum
för beaktande av vart och ett verks säregna förhållanden. En given
förutsättning för möjligheten att genomföra en omklassificering enligt
dessa principer synes mig vara, att tillräckligt material föreligger för en
ingående jämförelse mellan arbetsförhållandena vid de olika verkens
anstalter av ifrågavarande slag samt för bedömande av de särskilda
föreståndarbefattningarnas arbetsuppgifter, sedda ej allenast i relation
till andra föreståndarbefattningar vid samma verk utan jämväl i förhållande
till jämbördiga befattningar vid de övriga verken. Med hänsyn
härtill torde den omständigheten, att frågan om en ny indelning av
statens järnvägars stationer ställts på framtiden och att därför någon
mera ingående utredning i förevarande avseende rörande detta verk ej

Departe mentschefen.

24

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 243.

föreligger, utgöra ett väsentligt hinder för att en definitiv omklassificering
beträffande de två övriga verken för närvarande skulle kunna
komma till stånd. Lönenämnden har även, med beaktande härav, själv
utgått från att nämndens förslag i ämnet allenast kunde bliva av provisorisk
natur.

Postverket. V ad till en början postverket angår, så har lönenämnden i sitt för slag

i huvudsak tillämpat de av generalpoststyrelsen föreslagna klassificeringsgrunderna.
Orsaken till att det resultat, vartill nämnden kommit,
det oaktat i så hög grad, som är fallet, skiljer sig från styrelsens
förslag, ligger däri, att nämnden företagit en betydande förskjutning av
de utav generalpoststyrelsen uppdragna gränserna mellan de olika föreståndarklasserna,
så att de högre klasserna skulle komma att innefatta
ett avsevärt lägre antal befattningshavare än styrelsen ifrågasatt. Det
är emellertid härvid att märka, hurusom lönenämnden själv framställt
vissa ganska ingående principiella anmärkningar mot de tillämpade
grunderna och ansett desamma icke vara ägnade att åstadkomma en
fullt riktig klassindelning av postkontoren. Att nämnden det oaktat
ansett sig kunna anknyta sitt förslag till nämnda grunder har huvudsakligen
motiverats därmed, att nämnden icke velat ifrågasätta en så
tidsödande och ingående utredning, som skulle erfordrats för framläggandet
av ett nytt förslag, utarbetat enligt av nämnden angivna riktlinjer,
särskilt med hänsyn därtill att ett dylikt förslag, enligt vad nämnden
trott sig finna, icke skulle väsentligt skilja sig från generalpoststyrelsens
av nämnden modifierade förslag.

Vid övervägande av denna fråga har jag icke kunnat undgå att
finna de av nämnden framställda erinringarna mot själva grunden för
klassificeringsförslaget i vissa hänseenden värda beaktande. Redan med
hänsyn härtill har det därför synts mig tveksamt, huruvida föreliggande
fråga i sitt nuvarande skick är mogen för ett avgörande. Men även
ifråga om sättet för uppdragande av gränserna mellan de olika klasserna
av postmästare synes förslaget i viss mån lämna rum för anmärkningar.
I detta hänseende har förslaget fått sin karaktär huvudsakligen av lönenämndens
strävan att åstadkomma största möjliga likställighet mellan
postverket och statens järnvägar, och har nämnden därvid utgått från,
att de högre stationsföreståndarklasserna vid postverket i generalpoststyrelsens
förslag fått sig allt för stort utrymme tillmätt i jämförelse med
motsvarande klasser vid statens järnvägar. Genom eu allmän nedflyttning
av nämnda högre befattningar vid postverket har nämnden där -

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

25

för sökt giva likvärdiga befattningar i de båda verken ungefär samma
utrymme på den för respektive verk upprättade poängskalan.

Att en likformighet mellan de olika verken i nu ifrågavarande hänseende
bör eftersträvas, framgår redan av vad jag förut yttrat. De för
postverkets vidkommande föreslagna klassificeringsgrunderna äro emellertid,
såsom lönenämnden framhållit, av väsentligt olikartad natur mot
de för statens järnvägar gällande, vadan föga ledning för jämförelse
mellan de båda verken förehnnes. Med hänsyn härtill och då nämnden
icke torde hava varit i tillfälle att företaga någon mera ingående undersökning
av hithörande förhållanden, synes det av nämnden tillämpade tillvägagångssättet
för uppdragandet av gränserna mellan de olika föreståndarklasserna
innebära en viss fara för, att i det föreliggande förslaget
de för postverkets vidkommande rådande säregna förhållandena icke
vunnit tillräckligt beaktande.

För belysande av innebörden av lönenämndens förslag kan meddelas,
att av de 109 postmästare, vilkas tjänster enligt vad ovan antytts
skulle nedflyttas i klass, icke mindre än 72 efter förslagets genomförande
skulle komma att uppbära avlöning i samma löneklass, som de
skulle hava uppnått, därest de icke sökt och vunnit befordran till nu
innehavande postmästartjänst, utan kvarstannat i förutvarande lägre grad.
För 6 postmästare skulle förhållandet bliva ännu sämre, i det att de
skulle erhålla avlöning i lägre löneklass än de uppnått, om de icke
vunnit befordran. Härav torde framgå, att nämndens förslag för postverkets
vidkommande är av ingripande betydelse. Att med stöd av den
föreliggande utredningen genomföra en klassificering, vars grundprinciper
av nämnden själv befunnits otillfredsställande, synes därtör vara ägnat
att väcka betänkligheter, särskilt som frågan i varje fall icke därigefiom
skulle vinna en definitiv lösning.

Härvid uppstår emellertid det spörsmålet, huruvida med hänsyn till
den snart ikraftträdande löneregleringen den nuvarande klassificeringen av
postkontoren kan tills vidare bibehållas, och torde, så vitt jag kunnat
finna, principiella hinder häremot icke möta. Vid antagande av 1919
års avlöningsreglemente förelåg knappast anledning förmoda, att någon
nedflyttning av postkontoren i klasshänseende i större omfattning skulle
äga rum, varför en dylik åtgärd icke kan anses hava utgjort eu given
förutsättning för de olika postföreståndarbefattningarnas klassificering i
respektive lönegrader. Kommunikationsverkens lönekommitté torde ej
heller hava utgått från, att den av kommittén ifrågasatta omklassificeringen
skulle kunna genomföras till tiden för det njTa reglemenBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 203 höft. (Nr 243.) tci 20 4

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Telegrafver ket.

tets ikraftträdande, vilken tidpunkt av kommittén föreslagits till den
1 januari 1920 men sedermera av kända skäl av statsmakterna framskjutits
till den 1 juli detta år. Enligt det nya avlöningsreglementet
(§ 14 mom. 1 tredje stycket) gäller, att därest befattning nedflyttas till
lägre lönegrad, skall den, som då innehar tjänsten, äga uppbära lön i
den lönegrad, befattuingen förut tillhörde intill dess han avgår från befattningen
ifråga; och motsvarande stadgande återfinnes i postverkets
nu gällande avlöningsreglemente. Med hänsyn till innehållet i dessa
stadganden och övriga ovan åberopade förhållanden komme ett omedelbart
genomförande av omklassificeringen utan tvivel att framstå som obilligt
för de befattningshavare, som därav beröras, och detta även om de enligt
nämndens förslag komme att i viss omfattning beredas personliga löneförbättringar.
Härvid bör även beaktas, att statsmakterna vid de nya
lönebestämmelsernas antagande uttryckligen förutsatte, att de beslutade
förbättringarna i själva lönerna skulle kompenseras genom motsvarande
sänkning av dyrtidstillägg och sålunda i allmänhet någon ökning i vederbörandes
totallöner i förhållande till övriga statens befattningshavare
ej äga rum.

Med hänsyn till det ovan anförda har jag ansett riktigast, att postverkets
klassificeringsfråga underkastas förnyad utredning, innan förslag
i ämnet underställes riksdagen. Den sålunda ifrågasatta utredningen
synes böra med det snaraste igångsättas och torde lämpligen böra anförtros
åt lönenämnden. Härjämte är det emellertid av vikt att vinna
klarhet i den av lönenämnden väckta frågan, huruvida över huvud överkvalificerad
arbetskraft i någon större utsträckning för närvarande användes
vid postverket, varför jämväl eu utredning i sistnämnda ämne
bör verkställas.

För att underlätta genomförandet av de förändringar i fråga om
postkontorens indelning, vartill en blivande utredning kan giva anledning,
synes lämpligt, att föreståndarbefattningar vid inträffande vakanser
tills vidare tillsättas allenast på förordnande. En dylik princip har
redan förut tillämpats vid statens järnvägar.

Därest, på sätt jag förordat, med omklassificering av postkontoren
tills vidare får anstå, erfordras för närvarande ingen förändring beträffande
det av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda antalet av postmästare
inom de högre lönegraderna.

Beträffande härefter klassificering av telegrafstationerna, så kunna
åtskilliga av de skäl, som jag i det föregående anfört mot ett genomförande
av lönenämndens förslag till klassificering av postkontoren, göras

27

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

gällande jämväl ifråga om det föreliggande förslaget beträffande telegrafstationerna.
Härvid är emellertid att märka, att uppbördsprovisionens
borttagande genom 1919 års avlöningsreglemente nödvändiggör, att en
klassificering av telegrafstationerna genomföres redan från tiden för
nämnda reglementes ikraftträdande. Något uppskov med en reglering
i förevarande hänseende är därför knappast möjligt.

Beträffande själva huvudgrunderna för klassificeringen äro lönenämnden
och telegrafstyrelsen ense. De avvikelser, som lönenämnden beträffande
styrelsens förslag i övrigt förordat, äro ämnade att åstadkomma
större likställighet med statens järnvägar och avse huvudsakligen gränserna
mellan de olika föreståndarklasserna, därvid nämnden alltså anlagt
samma synpunkter som kommit till uttryck i nämndens förslag beträffande
postverket. De jämkningar, som ifrågasatts i telegrafstyrelsens
förslag, äro dock av mindre väsentlig art, och har styrelsens representant
inom lönenämnden icke velat motsätta sig desamma. Härtill kommer,
att nämndens förslag innebär en ökning av antalet telegrafstationer
i de högre klasserna, varför förslagets genomförande icke för telegrafverkets
vidkommande möter samma svårigheter som beträffande postverket.

På grund av det anförda anser jag mig kunna tillstyrka, att nämndens
förslag lägges till grund för en klassificering av telegrafstationerna,
därvid jag dock i likhet med lönenämnden utgår från att en i enlighet
härmed genomförd reglering icke kan betraktas såsom annat än en
provisorisk åtgärd.

Beträffande förslagets detaljer har jag icke funnit anledning till
erinran.

Frånsett antalet av telegrafkommissarier inom den högsta lönegraden,
beträffande vilka ingen ändring ifrågasättes, skulle antalet befattningar
inom de olika klasserna från och med den 1 juli 1920 enligt det
av mig förordade förslaget bliva:

Jag övergår härefter till behandling av telegrafstyrelsens framställningar
i särskild skrivelse den 4 november 1919 angående

telegrafkommissarie av klass 1 B

» » » 5

5) » )) 6

17

21

13

12

41

38

28

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

Antalet av vissa högre befattningar vid telegrafverket m. m.

Telegrafstyrelsen har i sistnämnda skrivelse, i anslutning till sitt i
det föregående behandlade klassificeringsförslag, hemställt om ändring i
det av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda antalet telegrafkommissarier
av klass 1 B och klass 2, varjämte styrelsen ifrågasatt ökning av
antalet avdelningsingenjörer och förste kontrollörer. I samma skrivelse
har styrelsen vidare föreslagit grunder för tilldelande av ålderdomsunderstöd
åt vissa ur telegrafverkets tjänst avgångna befattningshavare samt
hemställt om medel för ytterligare utveckling av telegrafverkets vilohemsrörelse.

Angående
antalet telegrafkommissarier
av
klass 1 B och
klass 2.

Beträffande de ändringar, som av det föreliggande klassificeringsförslaget
påkallas i fråga om sådana befattningar vid telegrafverket,
vilkas antal skall fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt,
tillåter jag mig hänvisa till vad i det föregående anförts.

Ytterligare
en avdelnlngslngenjör.

Befattningen avdelningsingenjör vid telegrafverket, vars inrättande
föregående år beslöts, har i 1919 års avlöningsreglemente hänförts till
14:e lönegraden. Vid befattningens inrättande förutsattes, att avdelningsingenjörer,
av vilka skulle krävas allenast avgångsexamen från
teknisk elementarskola, skulle anställas å de större linjesektionerna för
vissa speciella uppdrag, såsom kabelblocksarbeten, föreståndarskap för
undersökning och dylika mera kvalificerade arbeten, vilka hittills anförtrotts
åt högskoleutbildade ingenjörer. Antalet av dessa befattningar
har av Kungl. Maj:t och riksdagen från och med den 1 juli 1920 bestämts
till tre, alla vid linjesektionerna i Stockholm, nämligen en såsom
föreståndare för kabelblocksarbeten, en såsom föreståndare för apparatuppsättnings-
och växelanordningsarbeten samt en såsom föreståndare
för den s. k. undersökningen.

Telegrafsty relsen.

Telegrafstyrelsen meddelar nu, att behov uppkommit av en avdelningsingenjör
som föreståndare för kabelblocksarbetena vid stadsnätet i
Göteborg, och hemställer därför, att antalet avdelningsingenjörer från
och med den 1 januari 1921 måtte bestämmas till fyra.

Departements chefen.

Mot vad sålunda anförts har jag icke funnit anledning till erinran.

Angående Inrättande
av
en ny förste
kontrollörstjänst.

Antalet förste kontrollörer vid telegrafverket är från och med den
1 juli 1920 bestämt till 19, därav 5 äro avsedda för trafikdistriktsbyråerna
samt 14 för stationstjänst.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

''29

Telegrafstyrelsen hemställer i föreliggande skrivelse om inrättande Teiegrafstyfrån
och med den 1 januari 1921 av ytterligare en förste kontrollörs- relsenbefattning,
avsedd för Stockholmstelefons huvudstation.

Vid telegrafverkets övertagande av Stockholmstelefons nät den 1 Departementsjuli
1918 tjänstgjorde å Stockholmstelefons huvudstation såsom chef för e en''
trafikavdelningen vid stationerna inom Stockholms stad en ingenjörsutbildad
tjänsteman, vilken benämndes trafikinspektör. Denna befattning
bibehölls till en början efter övertagandet oförändrad, enär Stockholmstelefons
nät av vissa samverkande orsaker under den första tiden
måste administreras såsom en fristående förvaltning enligt i stort sett
samma principer som av det privata bolaget tillämpats. Innehavaren
av trafikinspektörsbefattningen lämnade emellertid under hösten 1919
telegrafverkets tjänst och övergick till ekonomiskt förmånligare privat
anställning. Då bland Stockholmstelefons tjänstemän icke fanns någon,
som ansågs kompetent att övertaga den krävande och för telefondriften
ytterst betydelsefulla befattningen, löstes frågan slutligen på sådant sätt,
att en såsom avdelningschef å Stockholms rikstelefonstations lokala avdelning
tjänstgörande kontrollör av 2:a lönegraden provisoriskt förflyttades
till tjänstgöring vid Stockholmstelefon. Han bibehöll därvid sin
tjänstetitel kontrollör, och blev trafikinspektörsbefattningen vid Stockholmstelefon
sålunda i och med personskiftet till namnet indragen. Den
nämnde kontrollören övertog emellertid i själva verket trafikinspektörens
samtliga åligganden.

Såsom förhållandena nu äro ordnade i avvaktan på en definitiv omreglering
vid de båda nätens blivande sammanslagning, är ifrågavarande
kontrollör direkt underställd t. f. överingenjören och chefen för Stockholmstelefons
anläggningar, vilken i sin tur sorterar direkt under telegrafstyrelsen.

De uppgifter, vilka åligga ifrågavarande befattningshavare såsom
chef för trafikavdelningen vid Stockholmstelefon, äro givetvis synnerligen
krävande. Sålunda kan nämnas, att till huvudstationen med understationer
för närvarande ingå cirka 70,000 abonnenter samt att telefonpersonalen
vid dessa stationer uppgår till omkring 1,100 personer, varav
ett 70-tal föreståndarinnor. Jag finner det därför fullt befogat, att befattningen,
såsom telegrafstyrelsen nu föreslagit, i lönehänseende likställes
med de avdelningsföreståndartjänster vid rikstelefons station i Stockholm,
som av Kungl. Maj:t och 1919 års lagtima riksdag höjts till förste
kontrollörs grad. 1 följd härav skulle antalet förste kontrollörer från
och med den 1 januari 1921 ökas till 20.

30

Kungl. Maj ds Proposition Nr 243.

Grunder för
understöd åt
ur telegrafverkets

tjänst avgångna
icke
pensionsberättigade
befattningshavare.

Telegrafsty relsen.

På framställning av telegrafstyrelsen har Kungl. Maj:t och riksdagen
plägat bevilja årliga understöd åt ur telegrafverkets tjänst avgångna
personer, vilka icke innehaft med pensionsrätt förenad anställning, såsom
kontraktsanställda reparatörer, föreståndare för växelstationer, icke ordinarie
telefonister, vilka av särskild anledning fått förbliva i tjänst till
högre ålder, städerskor in. fl. Dessa understöd, vilka utbetalas från ett
i telegrafverkets årliga driftkostnadsstater förekommande anslag för livräntor
och understöd, hava i varje särskilt fall bestämts med hänsyn till
anställningstidens längd, åtnjuten avlöning eller andra särskilda omständigheter.

Vad postverket angår, har generalpoststyrelsen bemyndigats att, i
enlighet med av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunder, utbetala
ålderdomsunderstöd till ur postverkets tjänst avgångna poststationsföreståndare,
som varit anställda medelst personliga kontrakt, samt lantbrevbärare.
Som villkor för rätt att komma i åtnjutande av dylikt understöd
har stadgats, att vederbörande skall vara i behov av understöd samt
hava tjänstgjort minst 25 år, dock kan understöd undantagsvis tilldelas
poststationsföreståndare och lantbrevbärare med kortare tjänstetid, särskilt
när vederbörande antingen före eller efter sin tjänstetid såsom
poststationsföreståndare eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap
vid postverket. Det årliga understödet får ej överstiga två tredjedelar
av det arvode, som senast utgått till vederbörande från postverket.

Telegrafstyrelsen framhåller nu, att ett motsvarande bemyndigande
utan olägenhet borde kunna lämnas telegrafstyrelsen i fråga om beviljande
av ålderdomsunderstöd åt sådana ur telegrafverkets tjänst avgångna
befattningshavare, för vilka understöd hittills plägat bestämmas av Kungl.
Maj:t och riksdagen. Beträffande grunderna för dylika understöds utbetalande
föreslår styrelsen, i anslutning till förenämnda bestämmelser
beträffande postverket, att årligt understöd må kunna av telegrafstyrelsen
tilldelas ur telegrafverkets tjänst avgångna personer, som innehaft med
pensionsrätt icke förenad befattning vid verket och som befinnas vara i
behov av understöd, samt att understödet icke må överstiga två tredjedelar
av den inkomst, som den avgångne senast åtnjutit från telegrafverket.
För rätt att komma i åtnjutande av dylikt understöd anser styrelsen
som regel böra stadgas en minsta tjänstgöringstid av 25 år, dock
med rätt för styrelsen att undantagsvis kunna utbetala understöd jämväl
till den, som innehar kortare tjänstetid, och bör därvid enligt styrelsens
mening, såsom hittills varit fallet, vederbörande få tillgodoräknas
jämväl den tid, han haft anställning vid enskilt telefonnät, som övertagits
av telegrafverket, eller, beträffande växelstationsföreståndare och

Kungi. Maj.is Proposition Nr 243.

31

telefonister, den tid vederbörande, innan anställning i telegrafverkets
tjänst erhållits, varit av abonnenter vid växelstation inom rikstelefonnätet
antagen såsom föreståndare för eller biträde vid sådan station.

Förslaget att överflytta prövningen av de i rätt stor utsträckning
förekommande men till sin natur likartade frågorna om ålderdomsunderstöd
åt f. d. befattningshavare vid telegrafverket till verkets egen styrelse
finner jag väl motiverat. Ej heller har jag funnit anledning till
erinran mot de föreslagna allmänna grunder, enligt vilka dessa understöd
skulle utgå. Liknande grunder gälla redan, såsom jag ovan framhållit,
för vissa icke pensionsberättigade befattningshavare vid postverket.
Jag anser mig därför böra förorda, att riksdagens medgivande
till den ifrågasatta åtgärden utverkas.

Vad slutligen angår telegrafstyrelsens framställning i fråga om vilohemsrörelsen
vid telegrafverket, anför styrelsen i denna del följande:

»Med anledning av den utveckling vilohemsrörelsen vid telegrafverket tagit,
föreslog telegrafstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 april 1918 (proposition
nr 386, sid. 53), att ett särskilt anslag för bidrag till vilohemsrörelsen måtte
uppföras i telegrafverkets stat för driftkostnader, och uttalade sig styrelsen för
att från detta anslag skulle få till vilohem sföreningarna årligen utbetalas så stort
belopp, som för varje hem krävdes till gäldande av de så kallade allmänkostnaderna,
såsom avlöning jämte kost till föreståndarinna och tjänare, uppvärmning,
belysning, brandförsäkring m. m. ävensom nödiga reparationer och förbättringar.
Med hänsyn till svårigheten att i förväg exakt beräkna storleken av de sålunda
erforderliga bidragen till vilohemmen, ansåg telegrafstyrelsen anslaget i fråga
böra erhålla förslagsanslags natur.

Kungl. Maj:t och riksdagen funno det syfte, i vilket vilohemsrörelsen vid
telegrafverket arbetade, i hög grad behjärtansvärt och beviljade det begärda anslaget
samt framställde icke någon erinran mot de av telegrafstyrelsen föreslagna
grunderna för anslagets användande.

I den mån för framtiden kräves bidrag till vilohemsrörelsen allenast i den
ovan angivna omfattningen, torde därför, sedan numera beslutats, att telegrafverkets
driftkostnadsstat icke vidare skall underställas riksdagens prövning, någon
framställning till riksdagen rörande ifrågavarande anslag icke vara påkallad, utan
anslaget kunna av Kungl. Maj:t uppföras i telegrafverkets driftkostnadsstat med
det för varje år förslagsvis erforderliga beloppet att av telegrafstyrelsen disponeras
i enlighet med ovan angivna grunder. Då fråga åter är att från anslaget
utbetala mera betydande engångsbidrag, nämligen för grundläggande av nya vilohem,
tox-de riksdagens medverkan därtill böra påkallas. Så är nu fallet. Hos
telegrafstyrelsen har nämligen en nybildad förening, benämnd nona Sveiåges rikstelefonisters
viloliemsförening utan personlig ansvarighet, i början av år 1919
gjort förfrågan, huruvida föreningen, som insamlat medel för inköp av inventarier
för ett vilohem, kunde, därest föreningen inköpte lägenheten Fridhem vid Stöde
järnvägsstation för att användas till vilohem, påräkna att från telegrafverket erhålla
ett belopp motsvarande den avtalade köpeskillingen för lägenheten eller

Departe mentschefen.

Bidrag till
vilohemsrörelsen.

Telegraf styrelsen.

Departe mentschefen.

Departe ments chefens hemställan.

32 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

25.000 kronor. Då något vilohem för telefonister inom norra delen av landet
ännu icke fanns — de nuvarande hemmen äro belägna i närheten av Stockholm,
Göteborg och Malmö — och då vilohem srörelsen är av stor betydelse för telegrafverket
samt av statsmakterna tidigare gynnats med anslag, ansåg sig telegrafstyrelsen
böra utfästa sig att, därest föreningen kunde på enskild väg genom lån
anskaffa köpeskillingens belopp, i sinom tid göra framställning till Kungl. Maj:t
om tillstånd att till föreningen under år 1920 överlämna ett belopp av 25,000
kronor för lånets återbetalande. I anledning härav kom köpet av lägenheten
Fridhem till stånd, och vilohemmet därstädes har under senare delen av år 1919
tagits i bruk för sitt ändamål.

Under erinran att 1917 och 1918 årens riksdagar anvisat vardera gången

15.000 kronor för möjliggörande av inköp av vilohemslägenheter i Mölnbo och
Höör, får telegrafstyrelsen nu göra framställning om beviljande för år 1920 av

25.000 kronor för vilohemmet i Fridhem.>

Såsom telegrafstyrelsen erinrat, hava statsmakterna redan visat sig
behjärta det syfte, i vilket vilohemsrörelsen vid telegrafverket arbetar.
Sålunda hava väsentliga bidrag av statsmedel beviljats till inköp av två
av de tre tidigare i bruk tagna vilohemmen för telefonister. Det tredje
hemmet har tillkommit huvudsakligen genom enskild donation. Under
de senare åren hava därjämte medel ställts till telegrafstyrelsens förfogande
för att användas till en del årliga utgifter för vilohemmen i allmänhet,
och har för sådant ändamål från och med år 1919 en särskild
anslagspost upptagits i telegrafverkets driftkostnadsstater.

Det nu ifrågavarande vilohemmet är, såsom av styrelsens skrivelse
framgår, beläget vid Stöde järnvägsstation. Då telefonisterna inom
norra delen av landet hittills icke haft tillgång till något rekreationshem,
synes det nya hemmet hava en viktig uppgift att fylla. Det torde
därför icke vara något att erinra mot att, på sätt styrelsen hemställt,,
bidrag till inköp av vilohemstomten jämväl i förevarande fall får utgå.
Jag förutsätter därvid givetvis, att vilohemmet, på sätt skett beträffande
de tidigare upprättade, ställes under telegrafstyrelsens kontroll och överinseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna de i statsrådsprotokollet angivna
grunder för klassificering av telegrafverkets stationer
ävensom vid bifall härtill besluta, att antalet av följande
befattningar vid telegrafverket skall från och
med den 1 juli 1920 utgöra:

telegrafkommissarie av klass IB ............... 17

» » » 2 ................. 21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

33

dels besluta, att från och med den 1 januari 1921
antalet avdelningsingenjörer vid telegrafverket skall
ökas till fyra och antalet förste kontrollörer till tjugo;

dels medgiva, att ur telegrafverkets tjänst avgången
person, vilken innehaft med pensionsrätt icke
förenad befattning och som befinnes vara i behov av
understöd, må av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd
med lämpligt belopp, icke överstigande vad som
motsvarar två tredjedelar av den årsinkomst, han senast
åtnjutit från telegrafverket, att utgå av nämnda
verks medel, dock att dylikt understöd, där ej särskilda
omständigheter föranleda undantag, må tilldelas allenast
den, vars tjänstetid uppgår till minst 25 år, däri inberäknad
den tid vederbörande före antagandet i telegrafverkets
tjänst kan hava innehaft anställning vid
enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket,
eller såsom föreståndare för eller biträde vid sådan
växelstation inom rikstelefonnätet, vars betjäning antages
av vederbörande abonnenter;

dels och medgiva, att av telegrafverkets medel må
till norra Sveriges rikstelefonisters vilohemsförening
utan personlig ansvarighet under år 1920 utbetalas ett
belopp av högst 25,000 kronor såsom bidrag till gäldande
av föreningens kostnader för inrättande av ett
vilohem.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 203 käft. (Nr 243.) 76i so 5