Kungl. Maj ds proposition nr 242.
1
Nr 242.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till dels lag
om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni
1911 om bankrörelse och dels lag om visst undantag
från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
sistnämnda lag; given Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse och dels lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §
1 mom. och 165 § 1 mom. sistnämnda lag.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 202 höft. (Nr 242.)
1
2
Kungi. Majtis proposition nr 242.
Förslag
till
Lag
om lindrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse
49 §.
Bankaktiebolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå till
högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar vad
för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga fem
gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå bankaktiebolags egna
fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga rum högst till
belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger skillnaden mellan
beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor, dock att
inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna
fonder.
Bankaktiebolag vare skyldigt — —--föreskrivet belopp.
År bankaktiebolag--— — bestämma.
l o
165 §.
Solidariskt bankbolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå
till högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar
vad för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga
fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå solidariskt
bankbolags egna fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
äga rum högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio
gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner0
kronor, dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet
av bolagets egna fonder.
Solidariskt bankbolag vare skyldigt----föreskrivet belopp.
Är solidariskt bankbolag — — — bestämma.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
Förslag
till
Lag
om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 inom.
lagen den°22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga
om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst tern miljoner kronor,
äga tillämpning under tiden intill den 1 januari 1921.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Historik.
Utdrag av protokollet över Jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, härefter följande.
Jag torde nu till behandling få upptaga frågan om behovet av ändrade
bestämmelser rörande förhållandet mellan banks inlåning och dess eo-na
fonder.
Till en början torde det därvid vara på sin plats att lämna en
redogörelse för gällande lagstiftning i ämnet samt vad som föregått densammas
tillkomst.
I vår banklagstiftning hava bestämmelser, som inskränkt bankernas
inlåningsrätt, icke förekommit förrän i 1911 års banklag.
Det var 1907 års bankkommitté, som upptog frågan om ett lagfästat
reglerande av inlåningen. I sitt den 13 mars 1908 avgivna betänkande
Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 5
med förslag till lag om bankrörelse anförde kommittén i detta avseende
följande:
»En klok bankpolitik bör i främsta rummet inriktas på att skaffa
vederbörande bank en god portfölj, så att banken hålles både solvent och
likvid. I detta hänseende kan lagstiftningen väl icke utöva något avgörande
inflytande, men den kan genom meddelande av vissa föreskrifter i någon
män förebygga vådorna av en oklok förvaltning. Flit kunna räknas föreskrifter,
som inskränka banks rätt att förvärva aktier och fastigheter.
Kommittén har emellertid ansett, att några nya bestämmelser i berörda
syfte kunna i lagstiftningen införas, utan att obehöriga band därigenom
läggas på en bankstyrelses handlingsfrihet.
Storleken av en banks itdåning regleras icke i någon mån av gällande
lagstiftning; men i de bolagsordningar, som äro fastställda för banker med
grundfond, understigande en miljon kronor, föreskrives, att inlåningen
icke får överstiga ett visst förhållande till fonderna. Det synes kommittén
kunna lända till gagn, att en på berörda princip grundad bestämmelse
införes i lagstiftningen. Fonderna kunna ju anses såsom ett delägarnas
tillskott för att säkerställa insättarna för förlust; och det måste väl då
medgivas, att, under i övrigt likartade förhållanden, insättarnas säkerhet,
som lagstiftningen har att i främsta rummet tillgodose, är dubbelt större
i en bank, vars fonder motsvara t. ex. Vs av inlåningen, än i den, där
de uppgå blott till V6 därav. Verkställd undersökning har givit vid handen,
att bland de sedan någon tid befintliga bankerna inlåningen, varmed avses
samtliga i bankrapporten upptagna skulder utom dem, som redovisas under
rubrikerna »utelöpande postremissväxlar» samt »inkomst- och diverse tillfälliga
räkningar», växlar mellan 0,7 och 6,4 gånger fonderna, d. v. s.
sammaidagda beloppet av grundfond, reservfond och dispositionsfond.
Kommittén håller före, att inlåningen icke bör få överstiga fem
gånger fondernas belopp. Av nu befintliga banker skulle endast nio, som
hava en inlåning av resp. 6,4, 6, 5,9, 5,5, 5,4, 5,3, 5,2 och 5,i gånger
fonderna, behöva vidtaga någon åtgärd med anledning av en dylik bestämmelse;
och bör det lämnas dem eu respittid för att antingen i någon mån
öka fonderna eller nedbringa inlåningen.»
I enlighet med vad kommittén sålunda föreslagit intogos i 1911 års
banklag, beträffande bankaktiebolag i 49 § och beträffande solidariska bankbolag
i 165 §, bestämmelser därom, att bankbolags inlåning ej finge
överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder.
Dessa bestämmelser hava därefter icke undergått någon förändring,
men hava genom särskild lagstiftning under de senare å,ren i viss män
varit satta ur tillämpning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
I en den 16 april 1917 avlåten proposition, nr 249, föreslog nämligen
Kungl. Maj:t riksdagen att antaga ett förslag till lag om visst undantag
från tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna, enligt vilket
förslag samma bestämmelser icke skulle i fråga om bankbolag, vars egna
fonder uppginge till minst fem miljoner kronor, äga tillämpning under
tiden intill den 1 juli 1918, där ej Kungl. Maj:t dessförinnan annorledes
förordnade.
Berörda proposition var föranledd av en utav svenska bankföreningens
styrelse den 16 mars 1917 till Kungl. Maj:t ingiven skrift, däri styrelsen
hemställde, huruvida icke banklagens regel om inlåningens förhållande
till fondernas belopp kunde få dispositiv karaktär, så att t. ex. bankinspektionen
tillädes rätt att på därom gjord ansökan medgiva befrielse
för viss tid från iakttagande av sagda regel. I sin skrift i ämnet framhöll
styrelsen, bland annat, att förevarande bestämmelser i 49. och 165 §§ i
banklagen vore avsedda att trygga bankernas soliditet, men att redan
1907 års kommitté i sitt betänkande uttalat, att lagstiftningen i detta
hänseende icke kunde utöva något avgörande inflytande. Enligt styrelsens
mening syntes det knappast kunna förnekas, att, om också i en bank
liksom i varje annat affärsföretag omslutningen med hänsyn till företagets
solvens borde stå i ett visst förhållande till det egna kapitalet, det dock
starkt kunde ifrågasättas, huruvida härför några gränser kunde och borde
av lagstiftningen uppdragas, då begränsningen i stället syntes vara något,
som borde av ledningen avgöras med tagen hänsyn till beskaffenheten av
tillgångarna och arten av rörelsen. Om därför redan under normala förhållanden
invändningar kunde göras mot förut berörda legala begränsning,
så gällde detta enligt styrelsens mening än mer under de förhållanden,
som förorsakats av det vid tiden för framställningens avlåtande pågående
kriget. Insättningarna i bankerna hade ökats i synnerligen hög grad, och
det syntes som om denna ökning då ännu icke nått sin kulmen. Emellertid
kunde det antagas, att eu högst avsevärd del av de penningar, som
uppsamlades i bankerna, därför att de ej kunde göras fruktbärande på
annat hall, efter kriget åter skulle söka sig ut i rörelsen. Det finge anses
olämpligt, om bankerna till följd av en tillfällig inlåning skulle nödgas
öka sina fonder till belopp, som komine att i framtiden visa sig allt
för stora.
I sitt den 23 mars 1917 över berörda framställning avgivna utlåtande
framhöll bankinspektionen, bland annat, att frågan, huruvida gällande
bestämmelser om begränsning av banks inlåning borde över huvud
eller beträffande någon viss kategori av bankbolag upphävas eller förändras,
syntes bankinspektionen icke böra i då förevarande sammanhang upptagas
7
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 242.
till prövning. Vad styrelsen för svenska bankföreningen framhållit beträffande
den ifrågavarande regelns verkan under de förhållanden, som
skapats under det pågående kriget, vore emellertid förtjänt av stort beaktande;
och hade enligt bankinspektionens åsikt styrelsen anfört fullgiltiga
skäl för en förändring under den tid, dessa förhållanden kunde
komma att bestå. Enligt bankinspektionens mening vore det tillfyllest
och jämväl i övrigt mest lämpligt, att ifrågavarande lagbestämmelser genom
en provisorisk lag försattes ur gällande kraft till en början under
ett år och därefter eventuellt för den ytterligare tid, som av de abnorma
förhållandena kunde påkallas. Då det emellertid egentligen syntes vara
allenast de större bankerna med kontor i landets affärscentra, som rönt
inverkan av krigstiden, men däremot de mindre bankerna, för vilka för
övrigt den ifrågavarande regeln jämväl under normala tider hade sin
största betydelse, icke i nämnvärd mån syntes hava berörts därav, borde
den provisoriska lagstiftningen omfatta allenast bankbolag med fonder,
som uppginge till något så när betydande belopp, förslagsvis minst fem
miljoner kronor.
I enlighet med den av bankinspektionen uttalade meningen avfattades
Kungl. Maj:ts proposition; och blev propositionen av riksdagen
bifallen.
Riksdagens beslut anmäldes i skrivelse av den 4 maj 1917, nr 142.
I denna skrivelse erinrade riksdagen om, att inom lagrådet farhågor syntes
hava förelegat för att den provisoriska lagen skulle kunna komma att sättas
ur kraft så plötsligt, att bankerna icke erhölle tillräcklig tid på sig för avvecklingen.
I anslutning härtill gjorde riksdagen det uttalandet, att enligt
riksdagens mening Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att, därest den
provisoriska lagen ansåges böra träda ur tillämpning, i tid vidtaga sådana
åtgärder, att de befarade olägenheterna bleve undanröjda.
Den 15 maj 1917 utfärdades av Kungl. Maj:t lag i ämnet (nr 199).
Sedermera har den provisoriska lagstiftningens giltighetstid efter till riksdagen
gjorda framställningar blivit förlängd, varje gång för ett år och
senast genom lag den 28 februari 1919 (nr 75) till den 1 juli 1920.
När riksdagen i skrivelse den 18 februari 1919 anmälde, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts framställning om den ifrågavarande lagstiftningens
fortbestånd till den 1 juli 1920, erinrade riksdagen tillika
om 1917 års riksdags förut omförmälda uttalande samt framhöll, att då
det finge anses vara önskvärt, att de genom kriget framkallade provisoriska
bestämmelserna på olika områden, så snart ske kunde, avvecklades, riksdagen
för sin del ansett det vara nödigt, att redan nu utredning verkställdes,
huruvida en återgång till det i lagen bestämda förhållandet mellan
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Svenska
bankföre
ningens
styrelse.
Bankinspek
tionen.
bankernas inlåning och deras fonder kunde anses lämplig eller huruvida
förändrade föreskrifter i detta avseende vore av behovet påkallade.
över riksdagens skrivelse har bankinspektionen avgivit infordrat
utlåtande.
Vid detta finnes fogat ett yttrande i frågan från svenska bankföreningens
styrelse, däri styrelsen — under framhållande av att den tveksamhet
rörande lagstiftning i ifrågavarande avseende, som styrelsen givit
tillkänna i sin framställning av den 16 mars 1917, enligt styrelsens mening
alltjämt förelåge — såsom sin mening uttalat, att erfarenheten otvetydigt
givit vid handen, att den begränsning, som uppdragits i 49 och
165 §§ banklagen, vore för snäv samt att det därför vore i högsta grad
önskligt att, då nu gällande provisoriska lagstiftning om suspension av
regeln om begränsning utginge, man ej utan vidare återginge till paragrafernas
ursprungliga bestämmelse i saken utan väsentligt vidgade inlåningsrätten.
Bankinspektionen anför bland annat följande:
■>På grundvalen av de statistiska uppgifter om bankerna, som inom
ämbetsverket månatligen utarbetas och därefter offentlmoröras, har bankinspektionen
upprättat följande tabell, utvisande inlåningens förhållande
till egna fonder den 31 h vart och ett av åren 1914, 1917 och 1919 i de
banker, vilka voro i verksamhet berörda dag år 1919:
Bank: 1914 1917 1919
Värmlands enskilda bank.......................... 4,3 3,6 4,2
Kopparbergs enskilda bank......................... 3,8 4,9 3,8
Östergötlands enskilda bank........................ 4,6 4,2 5,8
Smålands enskilda bank.......................... 4,5 3,8 6,6
Stockholms enskilda bank......................... 2,5 3,6 4,8
Norrköpings enskilda bank......................... 2,3 3,5 3,8
Sundsvalls enskilda bank......................... 2,5 3,2 3,9
Enskilda banken i Vänersborg....................... 4,6 4,5 7,0
Skaraborgs enskilda bank......................... 3,7 5,2 7,3
Upplands enskilda bank.......................... 3,5 3,4 4,7
Södermanlands enskilda bank........................■ 2,8 3,9 4,7
Skandinaviska kreditaktiebolaget...................... 2,7 4,6 5,6
Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag1.................. 1,0 1,2 1,4
Aktiebolaget Stockholms handelsbank.................... 2,2 3,8 5,8
Aktiebolaget Skånska handelsbanken.................... 3,9 4,7 5,7
1 Frånsett inlåning mot egna obligationer. För bankens inlåningsrätt gälla särskilda bestäm
melser med hänsyn till bankens beskaffenhet av dels bank- och dels hypoteksinrättning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
9
Bank:
Sydsvenska kreditaktiebolaget....................... 4,9
Aktiebolaget Göteborgs handelsbank..................
Bankaktiebolaget Södra Sverige....................... 3,4
Aktiebolaget Mälareprovinsernas bank.................
» Göteborgs bank........................ 2,9
» Göteborgs folkbank....................... 2,9
» Gottlands bank........................ 2,4
» Jämtlands folkbank...................... 4,9
» Ångermanlands folkbank............ 2,3
» Örebro folkbank........................ 3,7
> Nya banken.......................... 4,1
» Bollnäs folkbank........................ 3,7
j Borås folkbank........................ 2,5
> Norrköpings folkbank..................... 3,5
> Hallands lantmannabank.................
> Värmlands folkbank...................
> Svenska lantmännens bank................
> Indnstribanken......................
» Dalarnes folkbank (förut a. b. Mora folkbank).......... 3,1
> Sundsvalls kreditbank..................
> Gävleborgs folkbank (förut a. b. Gävle folkbank)......... 4,6
> Affärsbanken.......................
> Jämtlandsbanken.....................
» Medelpads lantmannabank................... 4,3
> Örebro läns bank....................
> Köpmannabanken...................... 3,81
> Övre Västerdalarnes bank.................
» Dalslands bank .....................
» Borås bank.......................
Bankaktiebolaget Mellersta Sverige..................
Aktiebolaget Hjo bank........................
» Kreditbanken......................
» Nylands folkbank....................... 3,0
> Bohusbanken......................
» Provinsbanken......................
> Luleå folkbank......................
» Hudiksvalls kreditbank..................
1 Uppgifterna för åren 1914 och 1917 avse aktiebolaget Arbetareringens bank, vilkens rörelse
övertagits av aktiebolaget Köpmannabanken.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 202 höft. Nr 242.
1914 |
1917 |
1919 |
. 4,9 |
5,0 |
4,8 |
3,6 |
5,2 |
7,6 |
. 3,4 |
4,6 |
6,6 |
. 2,3 |
4,2 |
5,1 |
. 2,9 |
3,9 |
4,8 |
. 2,9 |
5,2 |
5,4 |
. 2,4 |
3,1 |
5,1 |
. 4,9 |
4,3 |
4,4 |
. 2,3 |
3,7 |
3,8 |
. 3,7 |
4,7 |
3,7 |
• 4,1 |
3,7 |
3,4 |
4,9 |
6,6 |
|
2,5 |
3,3 |
|
2,6 |
4,3 |
|
— |
1,3 |
4,5 |
— |
0,4 |
4,0 |
— |
0,6 |
5,1 |
— |
0,9 |
4,1 |
. 3,1 |
4,2 |
3,0 |
. 2,4 |
3,9 |
2,1 |
. 4,6 |
3,3 |
3,6 |
— |
— |
1,0 |
— |
— |
1,7 |
4,9 |
5,8 |
|
— |
— |
1,0 |
. 3,81 |
4,1 > |
3,4 |
— |
— |
1,8 |
— |
— |
3,8 |
— |
— |
1,3 |
— |
— |
1,1 |
. 2,4 |
2,7 |
2,5 |
— |
— |
0,8 |
3,3 |
2,5 |
|
— |
— |
0,6 |
— |
— |
0,7 |
5,0 |
4,9 |
6,6 |
. 3,6 |
3,7 |
5,6 |
igens bank, |
vilkens |
rörelse |
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
För följande i tabellen upptagna banker understeg sammanlagda beloppet
av egna fonder fem miljoner kronor nämligen: dep 31 juli 1917
Göteborgs folkbank, Gottlands bank, Jämtlands folkbank, Ångermanlands
folkbank, Örebro folkbank, Nya banken, Bollnäs folkbank, Boräs folkbank,
Norrköpings folkbank, Hallands lantmannabank, Värmlands folkbank, Mora
folkbank (sedermera Dalarnes folkbank), Sundsvalls kreditbank, Gävle folkbank,
(sedermera Gävleborgs folkbank), Medelpads lantmannabank, Hjo
bank, Nylands folkbank, Luleå folkbank och Hudiksvalls kreditbank; samt
den 31 juli 1919 samtliga berörda banker med undantag av Jämtlands
folkbank och Nya banken samt därjämte Jämtlandsbanken, Övre Västerdalarnes
bank, Dalslands bank, Kreditbanken och Bohusbanken. Vissa av
dessa banker hava uppnått en inlåning, överstigande den banklagen medgiver,
men, enligt vad bankinspektionen har sig bekant, hava inom desamma
åtgärder antingen vidtagits eller planerats för att bringa inlåningen
i lägstadgat förhållande till fonderna.
Av de i tabellen lämnade uppgifterna framgår, att i förhållandet
mellan inlåning och egna fonder under den angivna tidsperioden 1914—
1919 inlåningen i allmänhet undergått en avsevärd ökning. Ökningen
från den 31 juli 1914 till samma dag år 1917 torde, i betraktande av att
den provisoriska lagstiftningen på nu förevarande område trädde i kraft
den 19 maj sistnämnda år, kunna anses huvudsakligen hava ägt rum inom
ramen av banklagens bestämmelser, under det att ökningen därefter för
ett flertal banker kunnat äga rum allenast genom den provisoriska lagstiftningens
mellankomst.
Den provisoriska lagstiftningen föranleddes av den väsentligt stegrade
inlåning, som uppstod under de av världskriget påverkade förhållandena.
Denna ökade inlåning antogs till en början i stor utsträckning vara
av en mera tillfällig beskaffenhet. Såvitt man nu kan överblicka förhållandena
torde, åtminstone i stort sett, detta icke komma att bliva fallet.
Såsom av tabellen framgår har beträffande ett flertal banker med
egna fonder å tillhopa minst fem miljoner kronor inlåningen kommit att
väsentligt överstiga fem gånger beloppet för dessa fonder inom vederbörande
bank; och detta ehuru i vissa av dessa banker ökning av fonderna
ägt rum genom investering av nytt kapital eller genom avsättning
av vinstmedel. Genom tillkomsten av den provisoriska lagstiftningen hava
dessa banker beretts möjlighet att icke ytterligare öka sina fonder alltefter
inlåningens tillväxt. Såsom bankinspektionen redan tidigare vid flera
tillfällen haft anledning att framhålla, bör det anses vara av ett allmänt
intresse, att investering av nytt kapital i bankerna icke tager en alltför stor
omfattning. Detta gäller i all synnerhet de större bankerna, vilka ju be
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
rörts av den provisoriska lagstiftningen. Av dessa skäl lärer en återgång
till banklagens bestämmelser i förevarande ämne icke böra ifrågakomma.
En dylik återgång torde ej heller vara erforderlig. Då den nu gällande
allmänna banklagstiftningen på detta område tillkom, torde det icke hava
varit främmande för lagstiftaren, att genom begränsningen av inlåningsräiten
i förhållande till egna fonder den önskvärda följden vanns, att särskilt
banker med små fonder, av vilka då ett flertal voro i verksamhet, skulle
komma att öka fonderna alltefter inlåningens stegring. Sedan dess hava
emellertid ett flertal banker uppnått en betydande och då icke beräknad
storlek. För dessa större bankers soliditet hår banklagens snäva inlåningsgräns
icke numera samma betydelse, enär de med sina stora fonder icke
längre kunna anses lika känsliga för förluster, av vilka de kunna träffas.
Att, på sätt styrelsen för svenska bankföreningen ifrågasatt, i_ lagstiftningen
icke skulle uppdragas någon som helst gräns för inlåningsrätten
skulle emellertid enligt bankinspektionens åsikt vara att gå för
långt. Däremot anser bankinspektionen av ovan angivna skäl, att en utvido-nino-
av gränsen för inlåni ngsrätten lämpligen bör kunna ske för de
större bankernas del.
Givetvis är det svårt att avgöra, vilka banker som i nu förevarande
hänseende böra räknas såsom mindre eller större banker. Enligt 6 g i banklagen
anses såsom mindre bank sådan, vilkens grundfond understiger en
miljon kronor. Frånsett det förhållandet att, såsom redan nämnts, några
dylika banker ej längre torde komma att vara i verksamhet, måste emellertid
på grund av penningvärdets fall numera även banker med mer än
en miljon kronors grundfond räknas till de mindre. I den provisoriska
lagstiftningen har också, sedan bankinspektionen ifrågasatt, att densamma
skulle göras tillämplig endast på större banker, gränsen mellan mindre
och större banker blivit uppdragen på sådant sätt, att till den förra gruppen
hänförts banker med egna fonder med sammanlagt belopp, understigande
fem miljoner kronor.
Då anledning till erinran mot denna uppdelningsgrund hittills icke
förekommit, synes densamma böra bibehållas även efter den provisoriska
lagstiftningens upphörande, och bör i överensstämmelse därmed den utvidgade
inlåni ngsrätten tillkomma allenast sådana banker, vilkas egna fonder
uppgå till ett sammanlagt belopp av minst fem miljoner kronor, under
det att för övriga banker banklagens nuvarande begränsning torde böra
upprätthållas.
Några särskilda grunder för bedömande av frågan, i vad man inlåningsrätten
bör utvidgas för dessa banker, torde icke vara möjligt att
fastslå. Att gå så långt som i den innevarande År genomförda danska
12
\
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
banklagstiftningen eller till tio gånger fondernas sammanlagda belopp synes
dock för svenska förhållanden icke vara tillrådligt. Enligt bankinspektionens
mening synes det lämpligt, att gränsen bestämmes på sådant
sätt, att någon rubbning ej behöver ske i de förhållanden, som utvecklat
sig under den tid, banklagens ifrågavarande bestämmelser varit försatta
ur gällande kraft. Av förut intagna tabell framgår, att inlåningen för
vissa banker uppgått till mellan sju och åtta gånger sammanlagda beloppet
av vederbörande banks egna fonder. I anslutning till vad nyss
nämnts har bankinspektionen ansett sig böra föreslå, att inlåningen för
de större bankerna begränsas till åtta gånger beloppet av vederbörande
banks egna fonder.
Därest inlåningsrätten skulle regleras på sätt bankinspektionen nu
angivit, skulle de mindre bankerna komma att av förut nämnd anledning
i förevar:mde avseende bindas inom trängre gränser. Inverkan härav synes
emellertid kunna motvägas av en förmån, som enligt bankinspektionens
mening bör beredas dessa banker, nämligen att vid beräknande av eu
banks inlåning icke skall tagas i betraktande de belopp, som banken placerat
hos andra banker. Bankinspektionen har föranletts att föreslå detta
av det skäl, att det visat sig, att mindre banker, vilka icke kunnat själva
i sin utlåningsverksamhet använda all sin inlåning och därför måste placera
en del av densamma hos andra banker, nödgats att på grund av inlåningens
fortsatta tillväxt öka sin grundfond, därvid såväl det banken
tillförda nya kapitalet som den ytterligare ökade inlåningen ävenledes delvis
måste placeras hos andra banker. Ty att en bank av angivna anledning
skulle avvisa insättare lärer enligt vad erfarenheten visat icke kunna
ifrågakomma. Det har då synts bankinspektionen olämpligt aft påfordra
ökning av det egna kapitalet för en bank, som icke kan i egen verksamhet
finna användning för det insatta kapitalet. Det skulle kunna ifrågasättas,
att allenast sådana medel skulle frånräknas, som vore placerade i
annan bank med grundfond till visst större minimibelopp för att därigenom
minska den risk, som kunde förefinnas genom den låntagandes
eventuella insolvens. Denna risk synes emellertid icke vara av sådan betydelse,
att bankerna böra betagas möjlighet att själva bestämma, var de
vilja placera sina överskottsmedel.
Med den utvidgning av inlåningsrätten, som bankinspektionen föreslagit
åt de större bankerna, synes något skäl att ytterligare bereda dessa
banker samma förmån, som nyss angivits för de mindre bankerna, icke
föreligga.
Vad slutligen angår tiden för ikraftträdande av en ny lagstiftning
av nu omhandlade innebörd, synes icke något hinder förefinnas, att denna
Kungi. Maj:ts ''proposition nr 242.
13
infaller så snart ske kan, enär ju genom denna lagstiftning huvudsakligen
allenast ett befästande av nu rådande förhållanden skulle ske. Den provisoriska
lagstiftningen bör naturligtvis samtidigt upphävas.»
Handlingarna i ärendet hava härefter remitterats till 1917 års bankkommitté,
som uti den 18 december 1919 avgivet utlåtande, bland annat,
anför följande:
»Kommittén ansluter sig till bankinspektionens uppfattning, att den
ökning av inlåningen, som flertalet svenska banker under senaste åren haft
att uppvisa, icke kan i stort sett betraktas såsom tillfällig, utan kommer att
till väsentlig del bliva bestående åtminstone en avsevärd tid framåt. Under
sådana förhållanden skulle en återgång till banklagens nuvarande föreskrifter
angående förhållandet mellan banks inlåning och dess fonder, även om
en övergångstid stipulerades, medföra nödvändigheten för ett flertal banker
att antingen avsevärt öka sitt kapital eller förminska omfattningen av
sin verksamhet. Då det emellertid, som bankinspektionen påvisar, ur flera
synpunkter kan anses olämpligt att av sådana grunder framtvinga en forcerad
investering av nytt bankkapital, i all synnerhet i betraktande av den
kraftiga ökning av bankkapitalet, som under senare år ägt rum, bör man
söka finna en lämplig utväg för ordnande av dessa förhållanden. Kommittén
är emellertid även ense med bankinspektionen om, att man bör i
lagstiftningen bibehålla en begränsning av inlåningsrätten, även om bestämmelser
i sådant avseende numera icke kunna anses hava åtminstone i
samma mån de uppgifter att fylla som vid tillkomsten av 1911 års lagstiftning.
Inlåningsrätten bör sålunda enligt kommitténs mening utvidgas,
men fortfarande begränsas medelst vissa lagbestämmelser.
Kommittén har ej kunnat finna, att bankinspektionens förslag om
en utvidning av inlåningsrätten för de större bankerna från fem till åtta
gånger beloppet av deras fonder ssulle i och för sig innebära en för hög
gräns. Men att på sätt som föreslagits göra inlåningsrättens storlek i så
hög grad beroende av att fondernas summa överstiger eller understiger
ett visst gränsbelopp synes kommittén kunna leda till en betänklig diskontinuitet
i en banks inlåningsrätt. Sålunda skulle enligt bankinspektionens
förslag en bank med exempelvis egna fonder å 4,500,000 kronor och
med en inlåningsrätt å 22,5 miljoner kronor genom att öka sitt kapital med
endast 500,000 kronor kunna öka sin inlåningsrätt till 40 miljoner kronor,
d. v. s. nära fördubbla densamma. Vid sådant förhållande synes en gradering
med en miukare successiv övergång för inlåningsrätten från mindre
till större bank vara påkallad. En sådan övergång skulle erhållas, om
man, med fasthållande av den av bankinspektionen föreslagna maximigrän
-
1917 års
bankkommitté.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
sen 8 gånger fondernas summa, läte inlåningsrätten för den del av nämnda
summa, som uppgår till högst 5 miljoner kronor, utgöra 5 gånger och
för överskjutande delen 9 gånger fondernas summa.
På grund av vad sålunda anförts får kommittén föreslå, att iidåningsrätten
för samtliga banker fastställes till
5 gånger summan av egna fonder, i den mån denna icke överstiger
5 miljoner kronor; samt
9 gånger det belopp, varmed summan av egna fonder överstiger 5
miljoner kronor, dock att totalbeloppet av inlånta medel ej må överstiga
8 gånger summan av fonderna.
Nedanstående tabell utvisar olikheterna mellan bankinspektionens
och kommitténs förslag:
Fonder |
I n 1 å n i n |
g s r ä t t |
||
milj. kronor |
Bankinspekti onen |
Kommittén |
||
miljoner kronor |
ggr fonderna |
miljoner kronor |
ggr fonderna |
|
4 |
20 |
5 |
20 |
5 |
5 |
40 |
8 |
25 |
5 |
6 |
48 |
8 |
34 |
5,6 |
8 |
64 |
8 |
52 |
6,5 |
10 |
80 |
8 |
70 |
7 |
12 |
06 |
8 |
88 |
7,3 |
15 |
120 |
8 |
115 |
7,8 |
20 |
160 |
8 |
160 |
8 |
På sätt av tabellen framgår, skulle, enligt kommitténs förslag, inlåningsrätten
visa en jämn stigning i förhållande till fonderna. Banker med
fonder sammanlagt överstigande 5 miljoner kronor, men icke uppgående
till 20 miljoner kronor, erhålla en inlåningsrätt av från och med 5 intill
8 gånger fonderna. Detta är något mindre än vad som enligt bankinspektionens
förslag skulle medgivas i motsvarande fall, men synes tillräckligt
för att tillgodose behovet. För de största bankerna med fonder om
sammanlagt minst 20 miljoner kronor kommer inlåningsrätten att, liksom
enligt bankinspektionens förslag, begränsas till 8 gånger summan av de
egna fonderna.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Enligt bankinspektionens förslag skulle såsom ovan antytts de mindre
bankerna icke erhålla någon utvidgning av sin inlåning. Att döma av
förenämnda, i bankinspektionens förslag intagna utredning angående
de svenska bankernas inlåning skulle en utvidgning även av de mindre
bankernas inlåningsgräns kunna ifrågasättas. Då emellertid bankinspektionen
lärer ur soliditetssynpunkt ställa sig betänksam mot en sådan utvidgning
för de mindre bankerna, för vilka, som förut påvisats, inlåningsgränsen
kan anses hava en särskilt betydelsefull uppgift att fylla, har kommittén
icke ansett sig böra föreslå någon förändring härutinnan.
Bankinspektionen har emellertid föreslagit att ifrågavarande mindre
banker skulle vid beräkningen av deras inlåning få göra avräkning för de
belopp, som dessa banker placerat i andra banker. Det har inom kommittén
ifrågasatts, att denna rätt till avräkning av i annan bank insatta
medel skulle tillerkännas alla banker, men då enligt kommitténs mening
en sådan rätt för de större bankerna ej skulle vara av större praktisk betydelse,
har kommittén ansett sig sakna anledning att i detta hänseende
föreslå ändring i bankinspektionens förslag.
Under senare tiden hava bankernas ansökningar om kapitalökningar
behandlats efter mera restriktiva grunder än förut varit fallet. Dessa ansökningar
hava dock under kristiden, då banklagens gränser med avseende
å inlåningen varit suspenderade, icke nödvändiggjorts av ökad inlåning.
Då emellertid enligt föreliggande förslag rätten för bankerna att i erforderlig
grad öka sin inlåning begränsas i relation till det egna kapitalets
storlek, skulle hädanefter förhållandena härutinnan komma att ställa sig
annorlunda. Kommittén anser sig därför böra i detta sammanhang framhålla
önskvärdheten av att vid den framtida behandlingen av dylika ansökningar
nödig hänsyn må tagas därtill, att den föreslagna begränsningen
av inlåningsrätten, därest erforderlig kapitalökning icke skulle medgivas,
kunde komma att förhindra en bank att bereda sig nödig rörelsefrihet beträffande
utvecklingen av sin verksamhet.
På grund av vad sålunda anförts får kommittén i underdånighet
tillstyrka, att förslag till ändrad lydelse av 49 och 165 §§ i lagen den
22 juni 1911 om bankrörelse måtte utarbetas i överensstämmelse med
bankinspektionens förslag med den av kommittén härovan förordade
ändring.»
Slutligen hava även herrar fullmäktige i riksbanken, därtill lämnade Fullmäktige
tillfälle, yttrat sig i förevarande fråga, varvid de förklarat sig icke hava1 nksban,cennågot
att erinra mot bankinspektionens förslag, modererat på sätt bankkommittén
föreslagit. Emellertid ifrågasätta herrar fullmäktige, om icke i
16
Departe
ments
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
detta sammanhang borde tagas under övervägande, huruvida icke en mera
omfattande revision av de av förslaget berörda paragrafer är av behovet
påkallad.
Genom vad i ärendet förekommit torde en utvidgning av de större
bankernas inlåningsrätt få anses vara väl motiverad. Ehuru skäl ingalunda
saknas att, på sätt herrar fullmäktige i riksbanken ifrågasatt, låta
anstå med den definitiva lösningen av förevarande fråga i avvaktan på
den revision av 49 och 165 §§ banklagen i övrigt, vilken ur andra synpunkter
kan befinnas önskvärd, synes mig dock lämpligheten bjuda att
redan nu vidtaga åtgärder för en avveckling av det hittills rådande provisoriet
genom meddelandet av bestående bestämmelser uti ifrågavarande ämne.
Jag finner mig fördenskull böra tillstyrka, att banklagens bestämmelser
om bankernas inlåningsrätt ändras i överensstämmelse med 1917
års bankkommittés förslag. I fråga om rätten till inlåning skulle alltså
bankerna komma att delas i två kategorier, banker med egna fonder på
högst 5 miljoner kronor och banker, vilkas egna fonder uppgå till högre
belopp. Enligt ovannämnda provisoriska lagstiftning har visserligen dispens
från den i banklagens 49 och 165 §§ fastslagna regeln fått åtnjutas jämväl
av banker, vilkas egna fonder uppgått till jämnt 5 miljoner kronor. Denna
olikhet mellan den provisoriska lagstiftningen och de av mig nu förordade
bestämmelserna är emellertid praktiskt fullständigt betydelselös.
Av tillgängliga uppgifter över bankernas inlåning vid utgången av
december månad 1919, varav en sammanställning torde få såsom bilaga
fogas vid detta protokoll, har jag inhämtat, att allenast en bank ökat sin
inlåning så betydligt, att densamma då överskred de gränser, vilka jag,
enligt vad ovan sagts, anser böra lagfästas. Inom den åsyftade banken
hava emellertid, efter vad jag från bank- och fondinspektionen erfarit, redan
förberedande åtgärder vidtagits för en höjning av bankens egna fonder. För
den händelse beträffande ytterligare någon bank ett överskridande av den
av mig föreslagna inlåningsgränsen skulle inträffa, vill jag för säkerhets skull
föreslå, att bankerna erhålla en ej alltför knapp tid på sig att ordna sig
efter den nya lagstiftningen. Lämpligast synes mig detta kunna ske på
det sätt, att de nya bestämmelserna icke träda i tillämpning förrän den 1
januari 1921, och att således den provisoriska lagstiftningen förlänges till
sagda dag.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till
dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse och dels lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §
1 mom. och 165 § 1 mom. sistnämnda lag, hemställde departementschefen,
1?
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 242.
att lagrådets utlåtande över berörda lagförslag måtte för det ändamål, som
i § 87 regeringsformen omförmäles, inhämtas genom utdrag av detta
protokoll. *
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Hans von Arnold.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 202 höft. (Nr 242.)
3
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
49 §.
Bankaktiebolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå till
högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar vad
för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga fem
gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå bankaktiebolags egna
fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga rum högst till
belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger skillnaden mellan
beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor, dock att
inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna
fonder.
Bankaktiebolag vare skyldigt — — — — föreskrivet belopp.
År bankaktiebolag — — — — bestämma.
165 §.
Solidariskt bankbolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå
till högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar
vad för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga
fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå solidariskt
bankbolags egna fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
äga rara högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio
gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner
kronor, dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet
av bolagets egna fonder.
Solidariskt bankbolag vare skyldigt----föreskrivet belopp.
Är solidariskt bankbolag----bestämma.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
Förslag
till
Lag
om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom- och 165 § 1 inom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga
om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,
äga tillämpning under tiden intill den 1 januari 1921.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Bilaga.
Sammanställning,
utvisande bankernas inlåning vid utgången av december månad 1919 m. m.
Bank |
Fonder i |
Inlåning i |
Max. enl. |
Max. enl. |
Värmlands ensk. bank..... |
50,320 |
219,035 |
251,600 |
402,560 |
Kopparbergs ensk. bank......... |
24,000 |
90,256 |
120,000 |
192,000 |
Östergötlands ensk. bank........ |
18,700 |
107,326 |
93.500 |
148,300 |
Smålands ensk. bank........ |
19,700 |
132,065 |
98,500 |
157,300 |
Stockholms ensk. bank...... |
76,000 |
388,863 |
380,000 |
608,000 |
Norrköpings ensk. bank........ |
14,613 |
57,524 |
73,065 |
111,517 |
Snndsvålls ensk. bank......... |
34,500 |
117,185 |
172,500 |
276,000 | |
Enskilda banken i Vänersborg....... |
14,109 |
88,817 |
70,545 |
106,981 |
Skaraborgs ensk. bank ........... |
17,200 |
125,284 |
86,000 |
134,800 |
Upplands ensk. bank.......... |
31,248 |
148,231 |
156,240 |
249,984 |
Södermanlands ensk. bank........ |
16,400 |
73,795 |
82,900 |
127,600 |
Skandinaviska kredit ab...... |
182,000 |
1,086,432 |
910,000 |
1,456,000 |
Stockholms inteckningsgaranti ab. . . . |
32,000 |
45,446 |
160,000 |
256,000 |
Svenska handelsbanken......... |
180,894 |
1,097,650 |
904,470 |
1,447,152 |
Sydsvenska kredit ab.......... |
62,000 |
310,181 |
310,000 |
496,000 |
Nordiska handelsbanken......... |
70,182 |
314,638 |
350,910 |
561,456 |
Mälarprovinsernas bank....... |
65,943 |
323,713 |
329,715 |
527,544 |
Göteborgs bank......... |
70,000 |
335,9-8 |
350,000 |
560,000 |
Göteborgs folkbank......... |
4,675 |
23,888 |
23,375 |
23,375 |
Gottlands bank.......... |
3,680 |
17,265 |
18,400 |
18,400 |
Jämtlands folkbank.......... |
6,850 |
29,486 |
34,250 |
41,650 |
Ångermanlands folkbank .......... |
2,625 |
9,638 |
13,125 |
13,125 |
Örebro folkbank........ |
4,850 |
12,891 |
24,250 |
24,250 |
Nya banken.............. |
11,650 |
45,184 |
58,250 |
84,850 |
1 För banker med egna fonder till belopp av högst fem miljoner kronor har frånräknats ett
belopp motsvarande vad för vederbörande banks räkning innestått bos annat inländskt bankbolag.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 242. 21
Bank |
Fonder i |
Inlåning i |
Max. enl. |
1 Max. enl. |
i Bollnäs folkbank.............. |
2,710 |
13,273 |
13,550 |
13,550 ! |
1 Norrköpings folkbank............ |
1,920 |
6,733 |
9,600 |
9,600 |
1 Hallands lantmannabank........... |
2,170 |
9,763 |
10,850 |
10,850 |
! Svenska lantmännens bank......... |
22,840 |
116,277 |
114,200 |
182,720 |
Sundsvalls kreditbank............ |
2,070 |
4,266 |
10,350 |
10,350 |
Affärsbanken................ |
6,345 |
4,684 |
31,725 |
37,105 |
1 Jämtlandsbanken.............. |
2,250 |
3,995 |
11,250 |
11,250 |
] Örebro läns bank.............. |
10,100 |
10,812 |
50,500 |
70,900 |
{ Köpmannabanken.............. |
19,420 |
64,624 |
97,100 |
154,780 |
1 Övre Yästerdalarnes bank.......... |
1,353 |
1,295 |
6,765 |
6,765 |
Dalslands bank............... |
2,040 |
6,403 |
10,200 |
10,200 |
Borås bank................ |
5,025 |
7,202 |
25,125 |
25,225 |
Bank-ab. Mellersta Sverige.......... |
10,000 |
11,369 |
50,000 |
70,000 |
Hjo bank ................. |
1,250 |
2,850 |
6,250 |
6,250 |
Kreditbanken................ |
4,800 |
3,346 |
24,000 |
24,000 |
Nylands folkbank.............. |
1,170 |
2,964 |
5,850 |
5,850 |
Bohusbanken................ |
1,545 |
375 |
7,725 |
7,725 |
Luleå folkbank............... |
1,510 |
5,168 |
7,550 |
7,550 |
Hudiksvalls kreditbank........... |
1,205 |
4,072 |
6,025 |
6,025 |
*) För banker med egna fonder till belopp av högst fem miljoner kronor har frånräknats ett
belopp motsvarande vad för vederbörande banks räkning innestått hos annat inländskt bankbolag.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
Utdrag av -protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd fredagen den
5 mars 1920.
Närvarande:
J ustitieråden Améen,
friherre Leijonhufvud,
Edelstam,
Regeringsrådet Linnér.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 27 februari
1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförrnälda ändamål inhämtas över upprättade förslag
till lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse och till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §
1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen Albert Tondén.
Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 242.
23
Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmälde härefter
lagrådets den 5 mars 1920 avgivna utlåtande över de den 27 därförutgångne
februari till lagrådet remitterade förslagen till dels lag om
ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
och dels lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och
165 § 1 mom. sistnämnda lag; och hemställde föredragande departementschefen,
att förslagen, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.