Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.
1
Kr m.
Kung!. Maj.is proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921
års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt: given
Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser
om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 194 tolft. (Nr 233.)
1
2
Kungi. Maj:ts proposition Nr 233.
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 ärs taxering till
inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 18 §
1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, vid 1921
års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt det beskattningsbara
beloppet för svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, skall
beräknas efter följande grunder:
a) För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom
fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):
Om han är mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp 1, 900 kronor,
» » » » » )) » » II, 1,050 ))
» » » » » » » » III, 1,200 »
» » » » )) » j) » IV, 1,350 »
» » » » » » » » V, 1,500 »
b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller har
hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka
icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
erhålla avdrag (familjeavdrag) dels med 300 kronor för
varje sådant barn, dels ock med 300 kronor för hustru, om skattskyldig
är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift (varmed
jämställes, att skattskyldig är änkling, änka eller frånskild).
För barn, vars föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,
skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna
skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas
hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.
c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda
omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, underhåll av
3
Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 233.
andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag) är
väsentligt nedsatt, må det skattefria avdraget ökas med högst 700 kronor.
Sådana utgifter för annans underhåll, som avses i 10 § i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, må icke åberopas såsom
grund för avdrag enligt detta stycke.
d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av
de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdragmen
icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara
beloppet till sitt halva belopp.
Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan
av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 233.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern BRÄNNING,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: UNDÉN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för tinansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:
Jämlikt 18 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
sådant nämnda lagrum lyder enligt förordningen den 81 oktober 1919 (nr
733), äger här i riket mantalsskriven svensk medborgare å det taxerade
beloppet tillgodonjuta visst skattefritt avdrag, som är avsett att motsvara
existensminimum. Sålunda skall enligt 1 mom. a) för en var sådan
skattskyldig, allt efter som han är mantalsskriven inom ort tillhörande
den ena eller andra av de fem ortsgrupper, vari riket för ändamålet indelas,
såsom skattefritt avdragas ett belopp av 600, 700, 800, 900 eller
1,000 kronor (ortsavdrag). Vidare äger enligt 1 mom. b) dylik skattskyldig,
vilken är gift eller har hemmavarande eller av honom helt eller
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 233.
delvis underhållna barn, vilka’ icke uppnått 21 år och icke själva skola
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, erhålla avdrag (familjeavdräg)
dels med 200 kronor för varje sådant barn dels ock med 200
kronor för hustru, om den skattskyldige är gift, eller för husföreståndarinna,
om skattskyldig är ogift. 1 enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga
på grund av särskilda omständigheter är väsentligt nedsatt, må
enligt 1 mom. c) det skattefria avdraget ökas med högst 500 kronor.
1 18 § 1 mom. d) stadgas slutligen, att den del av det taxerade
beloppet, som överstiger summan av den skattskyldige sålunda medgivna
avdrag men icke dubbla summan därav, skall i det beskattningsbara
beloppet upptagas till sitt halva belopp.
Storleken av de skattefria orts- och familjeavdragen äro i förordningen
bestämda efter den i juli månad 1914 rådande prisnivån,
dock med ungefär 20 procents förhöjning beträffande ortsavdraget.
Med hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som efter sist
angivna tidpunkt ägt rum och som i slutet av år 1918 uppgått till 107
procent av 1914 års nivå, föreläde Kungl. Maj:t med proposition den
21 mars 1919, nr 347, riksdagen förslag till förordning om särskilda
avdrag vid 1920 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Nämnda förslag gick ut på en förhöjning dels av orts- och familjeavdragen
med 50 procent och dels av maximum för det avdrag, som i
ömmande fall kan medgivas skattskyldig, från 500 till 700 kronor. På
sätt jag vid frågans behandling i statsrådet framhöll, var berörda förhöjning
av orts- och familjeavdragen icke tillräcklig för att bereda full
kompensation för eu prisstegring, som uppgick till 167 procent av 1914
års nivå, men ansåg jag mig med hänsyn till de statshnansiella verkningarna
av skattelindringen, vilka för det dåvarande icke kunde närmare
beräknas, ej böra tillstyrka större förhöjning.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 14 juni 1919, nr 864, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts berörda proposition.
Den 16 påföljande juli utfärdade Kungl. Maj:t därefter förordning
i ämnet (nr 455).
Ännu hava levnadskostnaderna icke visat tendens att nämnvärt
sjunka. Sålunda uppgick prisstegringen, som under senare hälften avår
1919 varit nere i 157 procent av 1914 års nivå, enligt socialstyrelsens
beräkningar vid årsskiftet 1919—1920 till 159 procent. Behov torde alltså
få anses föreligga av en provisorisk ökning av ifrågavarande avdrag
jämväl vid beskattningen av 1920 års inkomster, d. v. s. vid 1921 Ars
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 194 höft. (Nr 233.) 2
1920 års särskildaavdrag.
Förslå<) till
bestämmelser
för 1921.
6
Kungl. Majds proposition Nr 233.
taxering. Då de på frågan om avdragens storlek inverkande omständigheter
väsentligen äro oförändrade, torde 1919 års bestämmelser i
detta avseende kunna läggas till grund för de nu erforderliga föreskrifterna
i ämnet.
På en punkt synes dock viss jämkning böra ske. I 1919 års
förordning stadgades, att, om summan av orts- och familjeavdragen icke
uppginge till jämnt hundratal kronor, belopp, som översköte jämnt hundratal,
skulle bortfalla. Detta stadgande upptogs av praktiska skäl. Därmed
åsyftades nämligen huvudsakligen att undvika upprättandet av alltför
stort antal tabeller för avdragens uträknande. I sammanhang med
framläggandet av förslag till ny kommunalskattelag har jag emellertid
för avsikt föreslå meddelandet av särskilda bestämmelser om avdrag vid
1921 års taxering till kommunal inkomstskatt. Dylika bestämmelser
lära komma att betinga upprättandet av tabeller i viss utsträckning
jämväl för avdragsbelopp slutande å femtiotal kronor. I betraktande
härav och då ett stadgande av den innebörd som ovan omförmälda
i 1919 års förordning förekommande verkar rubbning i det uti
inkomstskatteförordningen fastställda förhållandet mellan avdragsbeloppen
för olika ortsgrupper, anser jag mig böra förorda, att ett dylikt stadgande
nu icke medtages.
Vad därefter angår avfattningen av de erforderliga föreskrifterna,
synes det mig lämpligast att låta bestämmelserna i 18 § 1 mom. inkomstskatteförordningen
i här avsedda delar tjäna såsom förebild.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet
med det anförda upprättat förslag till förordning med särskilda bestämmelser
om avdrag vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle proposition av den lydelse, bil. litt.
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Ilellenius.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.