Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.
1
Nr 227.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående upphörande av allmänna taxeringar till
bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.;
given Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj: t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
l:o) förordning angående upphörande av allmänna taxeringar till
bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.;
2:o) förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa
avgifter; samt
3:o) förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att
utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade
gruuder;
dels ock vid uppgörande av statsreglering för år 1921 ur riksstaten
utesluta i Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering upptagna inkomsttiteln
»bevillning av fast egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln
»bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting», båda
till ett belopp av 4,600,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Mhang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 189 höft. (Nr 227.)
1
2
Kungl. Majds proposition Nr 227.
Förslag
till
Förordning
angående upphörande av allmänna taxeringar till bevillning av fast egendom
samt av inkomst in. m.
Härigenom förordnas, att efter utgången av år 1920 allmänna taxeringar
till bevillning av fast egendom samt av inkomst icke vidare
skola verkställas, samt att förordningen den 28 oktober 1910 (nr 116)
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst efter sagda tidpunkt
icke skall tillämpas i vidare mån, än som erfordras för prövning
av besvär och för den efterbeskattning, vilken därefter må äga rum.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.
3
Förslag
till
Förordning
angående ändrade grunder för utgörande av vissa avgifter.
Härigenom förordnas,
att, där i allmän författning eller eljest gällande föreskrift är stadgat,
att utskyld eller annan avgift skall utgå i visst förhållande till bevillningstaxeringsvärde,
bevillningstaxerad inkomst, bevillning eller fyrktal,
sådan utskyld eller avgift skall beräknas och utgöras, såsom om bevillning
av fast egendom samt av inkomst utginge med sex öre för varje
fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet å fastighet med åsatt jordbruksvärde,
fem öre för varje fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet å
annan fastighet och frälseränta samt en för hundra av inkomstens belopp;
att med fastighet i ovan angivna fall skall förstås sådan fastighet,
för vilken enligt bestämmelserna i II kap. kommunalskattelagen skall
utgöras fastighetsskatt;
att till bevillning uppskattad inkomst skall motsvaras av till
kommunal inkomstskatt uppskattad annan inkomst än inkomst av fast
egendom med avdrag i förekommande fall av hyresvärdet motsvarande
fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, därför fastighetsskatt utgår,
och som av ägaren begagnats i skattepliktig näring eller eljest i rörelse
eller yrke;
att till bevillning beskattningsbart belopp skall motsvaras av det
belopp, varmed den skattskyldiges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara
inkomst må överstiga hans till kommunal inkomstskatt uppskattade
inkomst av fast egendom med tillägg i förekommande fall
av hyresvärdet motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å fastighet,
därför fastighetsskatt utgår, och som av ägaren begagnats i skattepliktig
näring eller eljest i rörelse eller yrke; samt
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.
att, där utskyld eller annan avgift förklarats skola utgöras av den,
som ej skall taxeras till bevillning av fast egendom eller inkomst, skyldigheten
att utgöra sådan utskyld eller avgift skall vara beroende därav,
att befrielse från taxering till kommunal fastighetsskatt, respektive kommunal
inkomstskatt för annan inkomst än inkomst av fast egendom
äger rum.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921 men äger ej
tillämpning i fråga om utskyld eller annan avgift, som skall utgå på
grundval av dessförinnan verkställd taxering.
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 227.
5
Förslag
till
Förordning
angående gäldande av utlagor, vilka bestämd att utgå efter de för utgörande
av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder.
Härigenom förordnas, att, där i allmän författning föreskrivits, att
utlagor skola utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet
stadgade grunder, skall, för det fall att särskild utdebitering
av sådana utlagor äger rum, med kommunalutskylder förstås fastighetsskatt,
näringsskatt och kommunal inkomstskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921 men äger ej
tillämpning i fråga om utdebitering, som skall grunda sig å dessförinnan
verkställd taxering.
6
Kungl. Mufti proposition Nr 227.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: UNDÉN.
Thorsson, ;
Olsson,
Sandler.
Nothin,
Nilson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde vidare:
På min föredragning har Kungl. Maj:t förut denna dag fattat beslut
om framläggande för riksdagen av förslag till kommunalskattelag,
enligt vilket förslag den allmänna kommunala beskattningen skulle helt
och hållet omläggas. I samband härmed har man, såsom jag förut i
dag framhållit, ansett bevillningen, vars egentliga uppgift numera endast
är att utgöra grund för den kommunala beskattningen, kunna och böra
alldeles avskaffas. Utlagor eller andra avgifter äro emellertid ofta nog
bestämda i förhållande till taxeringen till bevillning e. d. I sådana
fall gäller det då att i det nya kommunala beskattningssystemet söka
finna andra grunder för dessa utlagor och avgifter. Härvidlag synes
det vara riktigt att så gott sig göra låter ersätta det försvunna med
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.
vad som i det nya systemet är detsammas närmaste motsvarighet, vare
sig så, att motsvarigheten, där fråga är om ett längre eller kortare
provisorium, blir en möjligast fullständig likhet utan ändring i sak, eller
så, att, vid ett mera definitivt ordnande av förhållandena, de med avseende
närmast å den allmänna kommunala beskattningen tillskapade
nya grunderna utsträckas till närstående områden.
Jag anhåller nu att få underställa Kungl Maj:ts prövning vissa
förslag, som angå dels bevillningens avskaffande m. m., dels vissa i
samband därmed stående frågor.
Därest bevillningen avskaffas, bör i det uppgjorda förslaget till
statsreglering för år 1921 den till 4,600,000 kronor upptagna inkomsttiteln
»bevillning av fast egendom samt av inkomst» samt det till samma
belopp upptagna reservationsanslaget till landsting och städer, som icke
deltaga i landsting, ur riksstaten uteslutas. Vidare torde genom en särskild
förordning böra stadgas, att allmänna taxeringar till bevillning av fast
egendom samt av inkomst icke vidare skola äga rum efter utgången av
år 1920, och att bevillningsförordningen skall från nämnda tidpunkt
upphöra att äga tillämpning i vidare mån, än som erfordras för prövning
av besvär samt för den efterbeskattning, som jämväl efter utgången av
år 1920 må äga rum. Några andra åtgärder för ändamålet torde icke
erfordras.
Åtskilliga fall förekomma, där utskyld eller annan avgift skall
utgå i visst förhållande till jämförelsetal, bestämda enligt stadgandena
i bevillningsförordningen. Så är exempelvis enligt åtskilliga äldre
löneregleringsresolutioner prästerskapets avlöning eller viss del därav
bestämd på sådant sätt, att de skattskyldiga ha att erlägga prästlöneavgifter
i visst förhållande till utgjord bevillning, till bevillning uppskattad
eller beskattningsbar inkomst, påfört fyrktal o. s. v. Stundom
skall någon till beloppet bestämd del av prästlönen fördelas i förhållande
till bevillning, bevillningstaxeringsvärden eller fyrktal. Slutligen äro
personliga avgifter till prästerskapet ålagda församlingsmedlemmar, vilka
icke utgöra bevillning »enligt andra artikeln bevillningsförordningen»,
d. v. s. varken fastighets- eller inkomstbevillning. Vidare torde bevillning,
bevillningstaxeringsvärde, bevillningstaxerad inkomst eller fyrktal
hava lagts till grund för utgörande jämväl av andra avgifter.
Om nu bevillningen upphör, bortfaller nti angiven grund för
utskyldens eller avgiftens bestämmande eller fördelning. Direkta motsvarigheter
till de angivna debiteringsgrunderna komma icke heller alltid
Bevillningens
avskaffande.
Förordning
angående
ändrade
grunder för
utgörande av
vissa avgifter.
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.
att utan vidare kunna erhållas från det nya kommunalskattesystemet.
Någon ändring i sak är emellertid här icke avsedd, och det gäller därför
att med hjälp av bestämmelserna i kommunalskattelagen söka bilda
jämförelsetal, vilka så nära som möjligt ansluta sig till de nuvarande
debiteringsgrunderna för ifrågavarande avgifter.
Inom finansdepartementet har i angivna syfte utarbetats förslag
till förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa avgifter,
över vilket förslag kammarkollegium den 11 december 1919 givit
infordrat utlåtande.
Kollegium har därvid ifrågasatt, huruvida det kunde vara riktigt
att, i händelse av den kommunala skattereformens genomförande, låta
utskyld eller annan avgift, som nu utgår i förhållande till inkomst,
beräknad enligt bevillningsförordningen eller grunderna för denna, erläggas
i förhållande till den inkomst, varför kommunal inkomstskatt
utgöres. Då taxeringen till kommunal inkomstskatt, anför kollegium,
beträffande inkomst av kapital och arbete torde få antagas komma att
giva till resultat lägre belopp än taxeringen till bevillning för inkomst
av motsvarande slag, syntes nämligen kunna befaras, att förändringen
ofta komme att medföra kränkning av enskilds rätt.
Vidare har kollegium framställt vissa detaljanmärkningar mot
det remitterade förslagets innehåll, vilka emellertid beaktats vid den
slutliga omarbetningen av förslaget inom departementet, varför jag icke
torde behöva närmare redogöra för desamma.
Till en närmare motivering av det föreliggande förslaget, sådant
det slutligen utformats, anhåller jag att få anföra följande.
Vad först beträffar taxeringsvärdet å fast egendom torde i stort
sett någon egentlig avvikelse från de enligt bevillningslörordningen gällande
grunderna för dess bestämmande icke åstadkommas genom kommunalskattelagen,
i följd varav man torde kunna räkna med i huvudsak
enahanda taxeringsvärden, som om bevillningen kvarstått. De förändringar,
vilka ett förbättrat taxeringsväsen kunna föra med sig, få naturligen
icke här komma i betraktande. Mot jordbruksfastighet i det gamla
systemet torde ganska nära svara fastighet med åsatt jordbruksvärde i
det nya. Jordbruksfastighets taxeringsvärde skulle alltså kunna utbytas
mot taxeringsvärdet å fastighet med åsatt jordbruksvärde, och taxeringsvärdet
å vad som nu i teknisk bemärkelse kallas »annan fastighet» skulle
kunna ersättas med taxeringsvärdet å fastighet, som icke’har sig jordbruksvärde
åsatt.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.
Vidkommande därefter den till bevillning uppskattade, respektive
beskattningsbara inkomsten torde densamma kunna ersättas med till
kommunal inkomstskatt uppskattad, respektive beskattningsbar inkomst
i alla de fall, där i totalinkomsten icke ingår inkomst av fast egendom;
dock att, där fastighet av ägaren begagnats i skattepliktig näring eller
eljest i rörelse eller yrke, avdrag från inkomsten bör ske för vad som
motsvarar hyresvärdet å sådan fastighet, i den mån fastigheten är underkastad
fastighetsskatt. Det uppskattade inkomstbeloppet i det nya systemet
torde tämligen nära komma att motsvara samma inkomstbelopp i det
gamla. Den beskattningsbara inkomsten däremot lärer på grund av det
utvidgade avdragssystemet kunna förväntas komma att i de flesta fall ej
oväsentligt understiga motsvarande inkomst enligt bevillningsförordningen.
Där en viss utgiftspost skall utslås på vissa skattskyldiga i förhållande
till deras beskattningsbara inkomst, kommer en dylik avvikelse
på sin höjd att föra med sig en ändrad belastning av de
i utgiften deltagande beskattningsföremålen. Allvarligare ställer sig
saken, då exempelvis en prästerlig befattningshavares lön till större
eller mindre del är bestämd att av de skattskyldiga utgöras med
belopp, som stå i på ett eller annat sätt bestämt, fixt förhållande
till det beskattningsbara inkomstbeloppet. I sådana fall skulle ett
utbyte av det till bevillning beskattningsbara beloppet mot det till
kommunal inkomstskatt beskattningsbara kunna medföra en ej avsedd
minskning i vederbörandes löneinkomster.
Jag har av sistberörda anledning haft under övervägande vissa
åtgärder i syfte att tillförsäkra den, som visar sig hava på grund av
den ifrågavarande substitutionen lidit minskning i sina inkomster, skälig
ersättning härför antingen av vederbörande skattskyldiga själva (dier av
staten. En tänkbar utväg har därvid varit att med utgångspunkt från
bevillningens efter vad erfarenheten visat tämligen konstanta förhållande
till den statliga inkomstskatten söka beräkna bevillningens eller den till
bevillning beskattningsbara inkomstens belopp under antagande, att bevillningen
alltjämt kvarstått, för att sedan kunna bestämma vad vederbörande
under sålunda angivna omständigheter skulle hava erhållit, och
därefter på något sätt uppbringa hans ifrågavarande löneinkomster till
detta belopp. Genom åtgärder av antytt slag skulle måhända i möjligaste
mån undvikas ej avsedda rubbningar i vederbörande tjänstinnehavares
löneförmåner. Det lärer emellertid knappast vara att förvänta, att dylika
rubbningar av betydenhet skola förekomma i någon större utsträckning.
Den 1 maj 1921 äro gamla löneregleringar i tillämpning i blott
omkring 300 pastorat, och i det större antalet av dessa torde det vara
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 189 käft. (Nr 227.) 2
Förordning
angående
gäldande av
utlagor, vilka
bestämts att
utgå efter de
för kommunalutskylders
utgörande
i allmänhet
stadgade
grunder.
10 Kungi Maj.ts proposition Nr 227,.
den till bevillning uppskattade inkomsten, som är normerande för prästlöneavgifterna.
1 det mindretal fall, där den beskattningsbara inkomsten
är bestämmande, är visserligen eu minskning i de löneförmåner, som
på sådant sätt beräknas, tänkbar, men torde i stort sett komma att uppvägas
av den ökning- i de skattskyldigas inkomstbelopp, som ägt rum
under senare tiden. Därest en verklig löneminskning skulle inträda,
står det vederbörande Öppet att hos Kungl. Maj:t söka lönetillskott ur
kyrkofonden. Vid sålunda angivna förhållanden har jag icke ansett
mig hava tillräcklig anledning att föreslå några särskilda åtgärder i det
antydda syftet.
Därest vid taxering till kommunal inkomstskatt förekommer både
inkomst av fast egendom och annan inkomst, kan man icke i den beskattningsbara
inkomsten utan vidare särskilja berörda inkomstslag.
Om i dylika fall utskyld eller avgift nu är bestämd att utgå i förhållande
till inkomstens till bevillning beskattningsbara belopp, vari ju någon inkomst
av fast egendom icke ingår, torde det emellertid bliva nödvändigt
att ur det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet söka utsöndra
den del, som kan anses svara mot inkomst av fast egendom. På sätt
föreslagits i fråga om, Irland annat, bidragen till landsting torde i nu
avsedda fall det till bevillning beskattningsbara inkomstbeloppet böra
ersättas med det belopp, varmed den skattskyldiges till kommunal inkomstskatt
beskattningsbara belopp må överstiga hans till kommunal
inkomstskatt uppskattade inkomst av fäst egendom med tillägg i förekommande
fall av hyresvärdet motsvarande fem procent av taxeringsvärdet
å fastighet, därför fastighetsskatt utgår, och som av ägaren begagnats
i skattepliktig näring eller eljest i rörelse eller yrke.
I anslutning till vad nu anförts bör alltså i de fall, där avgift är
bestämd att utgå i förhållande till bevillning eller fyrktal, avgiften beräknas,
såsom, om bevillning fortfarande utginge med sex, respektive
fem öre för varje fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet samt eu för
hundra av inkomstens belopp.
Enligt § 5 i förordningen den 2 november 1883 angående allmänt
ordnande av klockarnes löneinkomster (nr 61 sid. 1) skall den
till klockare i penningar utgående lön av församlingen sammanskjutas
efter de grunder, som för kommunakitskylders utgörande i allmänhet
äro stadgade.
1 lag den 15 april 1904 angående sättet för organistlöns utgående
(nr 13 sid. 11) har föreskrivits, att till organist utgående lön skall av
församlingen sammanskjutas efter samma grunder.
11
Kpingl. Maj:ts proposition Nr 227.
Enligt lag den 5 juni 1909 angående skyldighet att deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse (nr 55
sid. 1) skola i dylik kostnad alla de, vilka inom tingslaget erlägga
kommunalutskylder, deltaga efter de grunder, som. för sådana utskylders
utgörande i allmänhet äro stadgade,
I lag samma dag angående byggande och underhåll av kyrka
med vad därtill Inhyr sä o,ck av särskild sockenstuva (nr 55 sid. 2) fö.reskrives,
att kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka
hörer, så ock sockenstuva, skola, d,är icke annorlunda är särskilt lorordnat,
uppehållas och byggas på deras kostnad, vilka inom församlingen erlägga
kQmmunalutskylder, efter de grunder, som för sådana utskylders utgörande
i allmänhet äro stadgade; dock att de, vilka äga åtnjuta de genom
prästerskapets privilegier förunnade förmåner, ej äro skyldiga att i den
kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier må
vara förenligt.
I lag samma dag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för
byggnad och underhåll av prästgård (nr 55 sid. 3) heter det slutligen:
Där, enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller särskilda författningar
det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller bättra
husen å prästgård, skola i sådan kostnad alla de, vilka inom församlingen
erlägga" kommunalutskylder, deltaga efter de grunder, som för
sådana utskylders utgörande i allmänhet äro stadgade; dock vare de,
vilka äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier förunnade förmåner,
skyldiga att i den kostnad deltaga endast i den mån de ej äro
därifrån enligt samma privilegier befriade.
Vad de nu berörda utskylderna beträfiar, vill jag här erinra, hurusom
grunderna för gäldande av avlöning åt klockare och organist förr
varit mera obestämda, medan däremot i byggningabalkens 26 kap. voro
meddelade föreskrifter angående deltagande i kostnad för byggnad av
kyrka och sockenstuva, prästgård och tingshus in. m. Av den historik,
jag i mitt anförande angående förslaget till kommunal skattelag meddelat,
framgår, hurusom denna skyldighet företrädesvis åvilat jorden men så småningom
fördelats även på övriga beskattningsföremål. Denna fördelning
fullbordades genom särskilda lagar den 26 april 1905. 1909 års nu gällande
lagar i ämnet innebära i detta avseende endast eu redaktionell ändring.
Någon ändring i de anförda författningarna, vare sig reell eller
endast formell, synes mig icke behövlig i samband med eu omläggning
av kommunalskatterna. Däremot är en uttrycklig förklaring erforderlig
om vad som skall förstås med »kommunalutskylder». I förslaget till
kommunalskattelag ingå fyra olika skatteformer, nämligen en fastighets
-
''jpartements
chefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.
skatt, en näringsskatt, en kommunal inkomstskatt och en kommunal
progressivskatt. Av dessa skatteformer skall den kommunala progressivskatten
utgå efter en enhetlig för hela riket lika skala, medan endast de
tre övriga skatteformerna i vanlig ordning ingå i den allmänna kommunala
repartitionen. Det synes mig under sådana förhållanden tydligt,
att, för det fall att särskild utdebitering äger rum, med kommunalutskvlder
böra förstås dessa tre skatteformer. Att för ifrågavarande
ändamål anlita progressivskatten bör icke sättas i fråga.
I en särskild förordning torde alltså böra meddelas den bestämmelse,
att, när i allmän författning föreskrivits, att utlagor skola gäldas i
enlighet med de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet gällande
grunder, skall, för det fall att särskild utdebitering av sådana
utlagor äger rum, med kommunalutskylder förstås fastighetsskatt, näringsskatt
och kommunal inkomstskatt.
Föredragande departementschefen uppläste härefter de inom finansdepartementet
uppgjorda förslagen till
l:o) förordning angående upphörande av allmänna taxeringar till
bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.;
2:o) förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa
avgifter; samt
3:o) förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att
utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade
grunder;
och hemställde, att Kungi. Maj.t måtte i proposition föreslå riksdagen
att
dels antaga omförmälda förslag;
dels ock vid uppgörande av statsreglering för år 1921 ur riksstaten
utesluta i Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering upptagna inkomsttiteln
»bevillning av fast egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln
»bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting», båda
till ett belopp av 4,600,000 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till
riksdagen avlåtas proposition av den lydelse bil. vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1920.