KUttgl. Maj.ts proposition Nr 226.

1

*

Nr 226.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående vissa ändringar i förordningen den 23
oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter / given Stockholms slott den
12 mars 1920.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning angående vissa
ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920- 1 sand. 188 höft. (Nr 226.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Förslag

till

Förordning

angående vissa ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Härigenom förordnas, att förordningen den 23 oktober 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter i nedan
angivna delar skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att till förordningen
skall fogas en ny, med nr 6 betecknad § av nedan angivna lydelse.

B. Bevillningsavgift av vissa handlande och handelsexpediter.

3 §■

Utlänning eller sådan i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke
för det år, varför uppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt till svenska
staten senast ägt rum, erlagt dylik skatt, skall, då han reser omkring i
landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande
av handel, med eller utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel
om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten
till riket till närmaste kronouppbördsman i stad avlämna skriftlig uppgift,
huru länge han ämnar här kvarstanna, samt därvid för rättigheten
att idka dylik handel förskottsvis erlägga en avgift av etthundra kronor
för den första tidrymden av trettio på varandra följande dagar, räknade
från och med den dag avgiften erlägges, evad han vill under hela denna
tidrymd eller blott en del därav begagna sig av rättigheten, och, om
verksamheten utan avbrott fortsattes utöver de första trettio dagarna,
av femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande
tidrymd av femton dagar, vilka avgifter skola, antingen för längre tid
på en gång eller för minst den tidrymd, för vilken vid inbetalandet

3

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 226.

avgift, enligt vad nyss är sagt, lägst må erläggas, inbetalas till kronans
uppbördsman i stad inom det län, där han vid betalningstiden sig uppehåller;
skolande kvittenset å den erlagda avgiften, vilket uttryckligen
bör angiva sista dagen i den tidrymd, för vilken avgift blivit erlagd,
vara meddelat å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga rekvisitioner,
böra av statskontoret Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsändas, för
att kronans uppbördsman i städerna tillhandahållas, och vilka blanketter,
som skola lyda dels å etthundra och dels å femtio kronor, böra innehålla
erinran om behörigt iakttagande av vad gällande författningar i
avseende å dylik handel stadga.

Den utlänning — — — begången.

C. Bevillningsavgift för vissa offentliga föreställningar.

4 §•

1 mom. Utlänning, som utan att hava förvärvat den i 14 mom.
här nedan omförmälda rätt här i riket giver offentlig föreställning eller
tillställning av vad slag det vara må, vare sig mot inträdesavgift eller
mot avgift, som eljest på ett eller annat sätt fordras, uppbäres eller
mottages, skall, där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 mom.,
härför utgöra särskild bevillningsavgift med sex procent av bruttoinkomsten.

Denna bevillningsavgift skall utgå:

a) vid konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller
litterär föreställning, cirkus- eller varietéföreställning, så ock vid annan
med någon av de nu nämnda jämförlig föreställning ävensom vid bal,
maskerad eller annan dylik tillställning,

1) då bruttoinkomsten kan antagas komma att överstiga femhundra
kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock alltid med minst tolv
kronor, samt

2) då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att överstiga
femhundra kronor, efter beräknad bruttoinkomst, med lägst tolv och
högst trettio kronor;

b) för anställande eller anordnande av karusell- eller annan konståkning,
målskjutning, ringkastning eller kraftprov samt för förevisande
av människor, djur, naturalier eller andra föremål eller av panorama,
biografbilder, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken eller vid
annan med de nu nämnda jämförlig tillställning, som icke är att hänföra
under a), efter beräknad bruttoinkomst, med lägst sex och högst
sextio kronor för varje dag, sådan föreställning eller förevisning äger rum.

4

Kung!. Ma.j:ts proposition Nr 22b.

2 mom. Utlänning- — — — beräknas. För avgiftens erläggande
svarar tillställningens anordnare.

3 mom. Utländska positivspelare — — — orter.

4 mom. Ansökning om tillstånd — — — innehålla:

i. fall, som avses i 1 mom.: — — — åskådarplatser;

i fall, som avses i 2 mom.: fullständiga uppgifter angående
föreställnings beskaffenhet, medverkande utlännings nationalitet, namn
och bostad, den eller de orter samt den lokal, där föreställning är avsedd
att givas; skolande ansökningen vara åtföljd av en av den, åt
vilken utlänning lämnar biträde eller som eljest är att anse såsom uppdragsgivare,
på heder och samvete avgiven uppgift angående beskaffenheten
och beloppet av den ersättning, som varje utlänning äger erhålla,
eller, där ersättningen skall utgå med viss andel av inkomsten
av föreställning, andelens storlek och sättet för inkomstens beräknande;

i fall, som avses i 3 mom.: — — — hemvist.

Sökande — — — begäras.

5 mom. Med ledning av lämnade och eljest tillgängliga upplysningar
skall nämnda myndighet, därest ansökningen bifalles, dels bestämma,
enligt vilken av de i 1—3 mom. härovan angivna grunder bevillningsavgift
skall utgöras, dels ock beträffande föreställning, som
avses i 1 mom. a) 2) och 1 mom. b) ävensom 2 mom., där ersättningen
till medverkande icke skall utgå med viss andel av inkomsten av föreställningen,
samt 3 mom., fastställa bevillningsavgiftens belopp.

I andra fall än nu sagts skall bevillningsavgiftens belopp genom
skriftligt beslut fastställas av den myndighet, som, enligt vad i 9 mom.
sägs, har att uppbära densamma.

Därest i ersättning åt utlänning, som avses i 2 inom., ingå naturaförmåner,
skola dessa vid bevillningsavgiftens bestämmande uppskattas
till skäligt belopp i penningar. Om högre värde ej är angivet, skall
kost och bostad därvid upptagas till vardera en krona för dag.

6 mom. I de fall, då bevillningsavgift skall utgå efter den verkliga
bruttoinkomsten eller efter viss andel av inkomst av föreställning,
skall inkomsten, efter uppbördsmyndighetens beprövande, utrönas antingen
medelst kontroll å biljettförsäljningen eller ock med ledning av en av
föreställningsgivaren eller i orten bosatt person, som av myndigheten
godkännes, avgiven deklaration.

Där så anses erforderligt, må uppbördsmyndigheten såväl föranstalta
om kontroll å biljettförsäljningen som ock avfordra vederbörande deklaration,
varom nyss nämnts.

7 mom. Då kontroll å biljettförsäljningen, efter vad i nästföre -

Kungl. Maj.i.s proposition Nr 22 b. 5

gående moment sagts, skall äga ram, verkställes den i stad genom
vederbörande polismyndighet och å landet genom ordföranden i socknens
kommunalnämnd eller en eller flera av nämnden på kommunens bekostnad
särskilt antagna personer.

Vid varje inträdesbiljett till sådan föreställning, vid vilken kontroll
skall utövas å biljettförsäljningen, skall finnas fästad kupong med uppgift
om biljettens pris eller om densammas användande såsom fribiljett,
vilken kupong för beräkning av bruttoinkomsten av kontrollant avskiljes.

Den, som giver föreställning, är skyldig att på anmaning vidtaga erforderliga
anordningar för kontrollens underlättande och behöriga utövande.

8 mom. Deklaration, varom i 6 mom. förmäles, skall senast första
söckendag efter föreställning avgivas till uppbördsmyndigheten samt
innehålla på beder och samvete avgiven uppgift om beloppet av den
vid föreställning influtna bruttoinkomst ävensom, då bevillningsavgift
skall utgöras efter viss andel av nettoinkomsten av föreställningen, om
beloppet av omkostnaderna för denna.

Avgives icke behörig deklaration inom sålunda stadgad tid, skall
för bestämmande av bevillningsavgiften antagas, att föreställningen givits
för utsålt hus med därvid gällande biljettpris, och bevillningsavgift utgå
å sålunda beräknad bruttoinkomst eller, där avgiften skall utgöras efter
viss andel av inkomst av föreställningen, å motsvarande andel av den
på nyssnämnda sätt beräknade bruttoinkomsten.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
och därigenom föranlett, att bevillningsavgift blivit fastställd till
lägre belopp än vad rätteligen bort utgå, bote från och med fyra till
och med tio gånger den bevillningsavgift, som genom det svikliga förfarandet
undandragits, dock minst femtio kronor. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

.9 mom. För bevillningsavgift, som utgår efter den verkliga bruttoinkomsten
eller efter viss andel av inkomsten av föreställning, skall,
innan tillståndsbevis må meddelas, till den myndighet, som har att pröva
ansökningen, avlämnas vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet,
avseende hela den tid, det begärda tillståndet omfattar.

Annan enligt denna paragraf utgående bevillningsavgift skall förskottsvis
erläggas till nämnda myndighet, innan tillståndsbevis utfärdas.
Därest vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet ställes, må myndigheten
medgiva anstånd med erläggande av bevillningsavgift. T fråga
om bevillningsavgift enligt 3 mom. må dylikt anstånd dock icke medgivas.

Bevillningsavgift, som oj erlägges förskottsvis, skall inbetalas i

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

stad, där magistrat finnes eller där i avseende å debitering, uppbörd
och redovisning av kronoutskylder i tillämpliga delar skall gälla vad i
fråga om stad med magistrat är stadgat, till den myndighet, som utfärdat
tillståndsbeviset, samt i annan stad och på landet till vederbörande
landsfiskal. Landsfiskal, till vilkens uppbördsdistrikt hör stad,
är berättigad att under bibehållet uppbörds- och redovisningsansvar uppdraga
åt stadsfiskal eller utmätningsman att uppbära bevillningsavgifter
för föreställningar i staden; och åligger det sålunda förordnad uppbördsman
att senast å tredje söckendagen, efter det bevillningsavgift influtit,
till landsfiskalen avlämna sådan avgift jämte redovisningshandlingar.

Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, skall till vederbörande
inbetalas första söckendag efter föreställningen eller, där en följd
av föreställningar gives i samma stad eller landsfiskalsdistrikt, senast å
första söckendagen efter varje veckas utgång för då givna föreställningar.
Avgiften må ock inom sålunda föreskriven tid på skattskyldigs
eget äventyr med allmänna posten insändas. Erlägges icke bevillningsavgift
inom tid, som nu sagts, upphör utfärdat tillståndsbevis att äga
gällande kraft, och värde avgiften ofördröjligen hos vederbörande utmätt.

10 mom. Frihet----befrielse från bevillningsavgift.

11 mom. Vad — — — svensk undersåte.

12 mom. Av bevillningsavgift, varom stadgas i 1 mom. av denna
paragraf, tillfalla två tredjedelar den kommun, inom vilken föreställning
givits, och en tredjedel kronan.

Av bevillningsavgift, som utgår enligt 2 mom., tillfalla sex tiondelar
kommun, varom nyss sagts, och fyra tiondelar kronan.

Bevillningsavgift efter 3 mom. tillfaller odelad kronan.

13 mom. Omedelbart efter varje månads utgång skall i stad
stadsfiskal eller annan vederbörande tjänsteman till Kungl. Majrts befallningshavande
meddela skriftlig uppgift å de under månaden givna
föreställningar, för vilka bevillningsavgift enligt 1 eller 2 mom. skolat
utgå, och å ställen, där dessa givits, eller ock, om föreställning ej förekommit,
sådant för nämnda myndighet skriftligen anmäla.

14 mom. Vad — — — förmäles.

Debitering, uppbörd, redovisning m. m.

5 §-

1 mom. I fråga om de efter denna förordning utgående bevillningsavgifter
skall, i den mån förordningen icke innehåller särskilda

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 226.

bestämmelser, i tillämpliga delar gälla vad rörande debitering, uppbörd,
redovisning, restitution, avskrivning och avkortning, efterkrav samt ansvarighet
för debitering, uppbörd och redovisning är eller varder stadgat
för kronans medel i allmänhet.

Samtidigt med inlevereringen av kronan tillkommande andel av bevillningsavgift
enligt 4 § 1 eller 2 mom. skall till vederbörande kommun
i behörig ordning överlämnas dess andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden av de efter 3 och 4 §§ utgående
bevillningsavgifter skola såsom verifikationer biläggas

a) i fråga om bevillningsavgift enligt 3 § förteckning över handlande
och handelsexpediter, vilka under den med redovisningen avsedda
tid erlagt dylik avgift, med uppgift för varje utfärdad kvittens om
dagen för utfärdandet, dess belopp och den tid avgiften avser,

b) i fråga om de efter 4 § 1 och 2 mom. utgående bevillningsavgifter
dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställningar
samt beträffande var och eu av dem tiden och stället för densamma,
de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och
nationalitet samt, i den mån avgiften erlagts eller skall erläggas till
redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess inflytande
och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för iudrivning av förfallen
ogulden avgift, än även föreställning, till vars hållande under den med
redovisningen avsedda tid tillstånd meddelats, men vilken icke givits,
dels avskrifter av utfärdade tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom. andra
stycket meddelade skriftliga beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna
deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner tillkommande
andelar av bevillningsavgifterna blivit till dem utbetalta, samt

c) i fråga om bevillningsavgift enligt 4 § 3 inom. förteckning
över personer, för vilka under den med redovisningen avsedda tid tillstånd
meddelats till sådan föreställning, som i nämnda lagrum omförmäles,
med uppgift om dagen, då tillståndsbeviset utfärdats.

2 mom. Redovisning för de enligt föreskriften i 3 § från statskontoret
Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsända kvittensblanketter
skall av Kungl. Maj:ts befallningshavande till statskontoret avgivas för
varje kalenderår senast den 14 februari följande år; skolande av uppbördsman
för de av honom från Kungl. Majits befallningshavande mottagna
kvittensblanketter redovisning, bestyrkt i Stockholms stad av
kamreraren i överståtfållarämbetets avdelning för uppbördsärenden och
i övriga städer av magistratens eller stadsstyrelsens ordförande, inom
den 15 januari avgivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som har
att foga densamma vid sin redovisning till statskontoret. Detta ämbets -

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

verk avlämnar samtliga redovisningshandlingar till riksräkenskapsverket
för att tjäna till ledning vid räkenskapernas granskning.

3 mom. Med ledning av inkomna debiteringslängder och redovisningshandlingar
samt de hos Kungl. Maj:ts befallningshavande förda räkenskaper
böra i Stockholms stad av därvarande uppbördsverk och i varje län av landskontoret
årligen uppgöras särskilda sammandrag över Stockholms stads
och länets hela uppbörd av de efter denna förordning utgående bevillningsavgifter,
och skola dessa sammandrag, därtill tryckta blanketter
genom riksräkenskapsverkets försorg tillhandahållas, av Kungl. Maj:ts
befallningshavande till sistnämnda verk insändas senast den 15 januari
påföljande år.

Så snart de till riksräkenskapsverket inkomna sammandragen hunnit
därstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregående
åren jämföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom nämnda
verk upprättas samt genom dess försorg utgivas från trycket och utdelas
med allmänna tidningarna.

«§■

År någon missnöjd med av annan uppbördsmyndighet än Kungl.
Maj:ts befallningshavande meddelat beslut angående utgörande av bevillningsavgift
enligt 3 eller 4 § av denna förordning, må däri sökas
rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande. Besvären
skola till sistnämnda myndighet ingivas före klockan tolv å trettionde
dagen efter den, då avgiften senast bort vara erlagd, vid påföljd att
besvären eljest icke varda till prövning upptagna.

Den, som icke åtnöjes med Kungl. Majrts befallningshavandes beslut
i fråga av nu nämnd beskaffenhet, eller den, som är missnöjd med
av Kungl. Maj-.ts befallningshavande i sammanhang med utfärdande av
tillståndsbevis meddelat beslut angående utgörande av bevillningsavgift
enligt förordningens 4 §, äger däri söka ändring genom besvär, vilka,
ställda till kammarrätten, vid ovan angivna påföljd skola ingivas till
Kungl. Maj:ts befallningshavande före klockan tolv å trettionde dagen
efter erhållen del av beslutet, Över besvären infordrar Kungl. Maj:ts
befallningshavande i förekommande fall vederbörandes yttrande och insänder
sedermera till kammarrätten samtliga till målet hörande handlingar
jämte de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

Över kammarrättens beslut i mål, varom ovan sagts, må besvär
anföras hos Kungl. Maj:t, vilka, vid påföljd att eljest icke varda upp -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

tagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter erhållen
del av beslutet ingivas till finansdepartementet.

Besvär, om vilka här ovan förmälts, må under iakttagande av
stadgad tid på klagandens eget äventyr i betalt brev med allmänna
posten insändas.

Dei\ua förordning träder i kraft den 1 januari 1921; dock att i
fråga om Redovisning av och sammandrag över bevillningsavgifter, avseende
år ^920, nu gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.

*

\

t

\

\

'' ■<* >

\

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt.

188 käft. (Nr 226.)

2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

*

Formulär.

Sammandrag över bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter uti
................................................ län för år 19..... ,

Bevillning

för vissa offentliga föreställ:

av vassa
handlande
i
oehhandel
sexpediter.

enligt4§ lmom. enligt4§ 2mom.

för i för kolskogs-
I ningsfång
på frihet på
allmän-! allmänningar.
j ningar.

Summa

bevill ning.

Vederbörande

kom- i
muns j
andel. i

VederKro-
! börande
nans | komandel.
! muns |
I andel. |

Enligt
4 ^3
mom.

Kro nans andel.

Länsstyrelsen .........

N. N. landsfiskalsdistrikt.
.................

N. N. d:o

N. N. stad ......

N. N. d:o

Summa

Anm. Samtliga avgifter upptagas till de belopp, varmed de uppdebiterats.

Avgifterna för skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar angivas fögderivis (ej för
landsfiskalsdistrikt).

Kung!,. Maj.ts proposition Nr 226-

11

#

, Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
- Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1920.

Närvarande:

1

Hans excellens herr statsministern BRANTING,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler.

Nothin,

* Nilsson,

, Eriksson,

\ Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter
följande.

Sedan förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter i samband med den
år 1917 beslutade omorganisationen av fögderiförvaltningen blivit i flera
avseenden ändrad, har den av samma omorganisation föranledda omläggningen
av länens räkenskaper gjort det önskligt, att nämnda förordning
jämväl underkastas ändring i vissa andra delar för vinnande av överensstämmelse
beträffande uppbörden och redovisningen av här ifrågavarande
bevillningsavgifter med vad som numera gäller för kronans medel i allmänhet.
( .

I sådant hänseende har landskamreraren Knut Gisléu — vilken
jämlikt Kung!. Maj:ts bemyndigande den 18 december 1917 tillkallats

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226

för att i finansdepartementet biträda vid beredning av vissa med fogderiförvaltningens
omorganisation sammanhängande frågor — uppgjort
och den 20 februari 1918 avlämnat ett förslag, avseende jämväl vissa
förtydliganden och fullständiganden i övrigt av bestämmelserna i förordningen.

Över berörda förslag har yttrande infordrats dels från statskontoret
och kammarrätten gemensamt dels ock, i vad förslaget rörde frågan
om bevillningsavgifternas inlevererande och redovisning, från, statsbokföringskommittén.

Medan de båda hörda ämbetsverken endast haft vi$«sa detaljanmärkningar
att framställa mot förslaget i fråga, fann statsbokföringskommittén
de av Gislén föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser
rörande bevillningsavgifternas redovisning mera invecklade, än.som med
hänsyn till en god kontroll å ifrågavarande, i och för sig foga betydande
statsinkomst vore erforderligt, varefter statsbokföringskommittån
sedermera avgivit infordrat förslag till föreskrifter rörande omförmälda
avgifters inlevererande och redovisning.

Sistnämnda förslag har varit föremål för överarbetning inom finansdepartementet,
varefter detsamma i sitt sålunda överarbetade skick utställts
till länsstyrelserna för yttrande. Länsstyrelserna hava i stort sett
funnit förslaget i fråga tillfredsställande. Mot detsamma hava emellertid
framställts några anmärkningar, vilka ansetts böra beakt,as. Därjämte
har det förslag till kommunalskattelag, som Kungl. Maj:t denna
dag på min föredragning beslutat förelägga riksdagen, funnits böra
föranleda vissa ändringar i andra delar av ifrågavarande förtydning. Det
remitterade förslaget har i enlighet härmed dels underkastats en mindre
omarbetning dels ock erhållit en något utvidgad omfattning.

Detaljerad re- J ag torde nu få övergå till en närmare redogörelse för* det före ''rerfattnin

^ förslagets särskilda bestämmelser, därvid jag inledningsvis vill

fHreiagei nämna, att av förslaget beröras förordningens 3, 4 och 5 §§, varförutom
detsamma upptager en ny, med nr 6 betecknad paragraf, att tillläggas
förordningen.

3 $ Enligt denna paragrafs nuvarande lydelse förutsättes för där av sedd

avgittsplikt, att vederbörande icke för det år, varför uppbörd av
bevillning till svenska staten senast ägt rum, erlagt bevillning för inkomst
av kapital eller arbete. Då emellertid Kungl. Maj:t tidigare denna
dag, med föranledande av ovannämnda förslag till kommunålskattelag,
beslutat föreslå riksdagen att avskaffa bevillningen, tc^fde nu ifråga / * \ -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

varande avgiftsplikt i stället böra göras beroende av, huruvida inkomstoch
förmögenhetsskatt erlagts för det år, varför uppbörd av sådan skatt
senast ägt rum, eller icke. Åt förevarande paragraf föreslås nu en i
enlighet härmed ändrad avfattning.

Beträffande 4 § föreslås ändringar i 1 och 2 samt 4—9 ävensom
12 och 13 mom.

1 mom.

1 detta moment betingas viss ändring av ovannämnda förslag till
kommunalskattelag. Enligt sagda förslag skola, bland annat, näringsidkare
till kommunerna erlägga särskild näringsskatt. I betraktande
härav och då de utlänningar, vilka anordna sådana föreställningar eller
förevisningar, som i förevarande moment omförmälas, närmast äro att
anse såsom näringsidkare, synes det vara i sin ordning, att de få vidkännas
någon ökning i fråga om här avsedda bevillningsavgift, varav
huvudparten går till kommunerna. I enlighet härmed har det i momentet
stadgade procenttal, varmed bevillningsavgift skall utgöras, höjts
från fem till sex. För konsekvensens skull har samtidigt höjning vidtagits
dels av den under a) 1) stadgade minimiavgiften från tio till tolv
kronor, dels av de under a) 2) föreskrivna minimi- och maximibeloppen
från tio och tjugofem kronor till tolv och trettio kronor, dels ock av
de under b) angivna minimi- och maximibeloppen från fem och femtio
kronor till sex och sextio kronor för dag. Den sålunda föreslagna
ökningen av de enligt 1 mom. utgående avgifterna bör givetvis komma
kommunerna ensamma till godo. I följd härav torde den i 12 mom.
föreskrivna fördelningen av ifrågavarande avgifter böra ändras därhän,
att vederbörande kommun därav erhåller två tredjedelar och kronan en
tredjedel. — Ehuru jämväl den efter 2 mom. utgående bevillningsavgiften
delvis tillfaller vederbörande kommun, föreligga ej motsvarande
skäl till höjning av denna avgift. De enligt sistnämnda moment avgiftspliktiga
synas nämligen höra jämställas med löntagare, som ej
hava att erlägga näringsskatt.

2 mom.

Enligt detta moments nuvax-ande lydelse skall utlänning, som —
utan att hava förvärvat lika rätt med här i riket bosatt svensk undersåte
till offentligt uppträdande, varom i 4 § förmäles — medverkar vid vissa
i momentet angivna tillställningar, erlägga särskild bevillningsavgift med
10 procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

honom, vare sig denna inkomst ntgöres av i penningar bestämd ersättning,
naturaförmåner eller andel av inkomsten å tillställning. Avgitten
skall i varje fäll utgå med minst femtio öre för varje dag, medverkan
lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas.

Den verkliga inkomsten å här avsedd tillställning skall sålunda i
det fall, att den medverkandes ersättning är bestämd till viss ande!
därav, i viss mån läggas till grund för ifrågavarande avgifts beräknande.
Emellertid synes, enligt vad Gislén påpekat, detta hava förbisetts vid
avfattningen av 4—9 momenten. För att stadgandeua i dessa moment
skola kunna göras tillämpliga jämväl i förevarande fall, har nu ansetts
erforderligt att komplettera 2 mom. med en föreskrift därom, att tillställningens
anordnare svarar för ifrågavarande avgifts erläggande. Att detta
ock låter sig väl förena med momentets stadgande, att den medverkande
själv slutligen skall vidkännas avgiften, torde utan vidare vara klart.

4 mom.

1 detta moment stadgas, bland annat, att ansökning om tillstånd
till offentligt uppträdande i fall, som avses i 2 mom., skall åtföljas av
en av den, åt vilken utlänning lämnar biträde eller som eljest är att
anse såsom uppdragsgivare, på heder och samvete avgiven uppgift angående
beskaffenheten och beloppet av den ersättning, som varje utlänning
äger erhålla.

För avhjälpande av den brist, som ur ovan under 2 mom. anmärkta
synpunkt vidlåder berörda stadgande, har nu, i överensstämmelse
med Gisléns i denna del utan anmärkning lämnade förslag, ansetts böra
föreskrivas, att omförmälda uppgift i fall, där ersättningen till medverkande
skall utgå med viss andel av inkomsten av föreställning, jämväl
skall angiva nämnda andels storlek och sättet för inkomstens beräknande.

5 mom.

1 första stycket av detta moment föreskrives, att den myndighet,
hos vilken ansökning om tillstånd till offentligt uppträdande göres, därest
ansökningen bifalles, bland annat har att beträffande föreställning, som
avses i 1 mom. a) 2), 1 mom. b), 2 och 3 mom., fastställa bevillningsavgiftens
belopp. Detta är däremot icke fallet i fråga om föreställning,
som avses i 1 mom. a) 1), vilket finner sin förklaring däri, att
vid föreställning av sistnämnda slag avgiften skall utgå efter den verkliga
bruttoinkomsten och förty icke kan på förhand beräknas.

Av enahanda skäl lärer emellertid första styckets stadgande i angivna
del icke heller kunna vinna tillämpning i det fall, att medver -

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

uandes ersättning är bestämd till viss andel av inkomsten å föreställning,
som avses i 2 mom. För detta fall bar nu i enlighet med Gisléns
förslag, mot vilket ej heller i denna del någon erinran framställts, undantag
gjorts från ifrågavarande bestämmelse i första stycket av förevarande
moment.

Under det att nu berörda stycke av 5 mom. innehåller föreskrift
om avgiftens fastställande för de fall, då densamma skall utgå annorlunda
än efter den verkliga inkomsten, saknar förordningen motsvarande
bestämmelser rörande ordningen för avgiftens fastställande, då den
verkliga inkomsten skall läggas till grund för avgiftens utgörande. Då
avgiften i sistnämnda fall utgår efter viss procentsats samt 9 mom.
innehåller stadgande rörande tiden för densammas erläggande ävensom
angående uppbördsmyndigheten, hava väl särskilda bestämmelser i fråga
om avgiftens fastställande här ansetts onödiga. Särskilt med hänsyn
till den föreskrift rörande klagan över beslut angående utgörande av
bevillningsavgift enligt, bland annat, förevarande paragraf, vilken upptagits
i föreliggande förslag och till vilken jag senare återkommer, torde
det emellertid vara lämpligt att, på sätt Gislén, utan att det mött någon
erinran, föreslagit, såsom ett andra stjmke uti 5 mom. inrycka bestämmelser
i ovan omförmälda avseende. Vad angår dessa bestämmelsers
innehåll, innebär föreskriften, att avgiften skall fastställas av vederbörande
uppbördsmyndighet, intet annat än vad för närvarande utan
uttryckligt stadgande gäller. Att vidare myndighetens ifrågavarande
beslut skall meddelas skriftligen synes betingas såväl av redovisningshänsyn
som ock av den avgiftspliktiges klagorätt.

6, 7 och 8 mom.

Nuvarande 6, T och 8 mom. innehålla bestämmelser rörande
bruttoinkomstens utrönande m. in. vid föreställning, där bevillningsavgiften
skall utgå med viss procent av den verkliga bruttoinkomsten.

6 mom. angiver kontroll å biljettförsäljningen såsom det förmala
sättet för bruttoinkomstens utrönande, men lämnar vederbörande myndighet
tillfälle att, därest den finner så kunna ske med bibehållen säkerhet
för bevillningsavgiftens behöriga erläggande, i stället betjäna sig av
en av föreställningsgivaren eller i orten bosatt person, som av myndigheten
godkännes, å heder och samvete avgiven deklaration. Åven där
sistnämnda tillvägagångssätt användes, är myndigheten emedlertid berättigad
föranstalta om kontroll å biljettförsäljningen.

7 mom. innehåller närmare föreskrifter rörande sättet för den i b
mom. omförmälda biljettförsäljningskontrollens verkställande.

16

Kung!. Maj:ts proposition Nr 226.

8 mom. slutligen behandlar deklarationsförfarandet med vad därmed
sammanhänger.

På sätt jag i det föregående antytt, medgiver ifrågavarande tre
moments avfattning icke, såsom sakens natur emellertid synes fordra,
deras tillämpning å det fall, att avgiften beträffande föreställning, som
avses i 2 mom., skall utgå efter viss andel av den verkliga inkomsten av
föreställningen.

Ur denna synpunkt föreslås nu vissa ändringar i momenten.

I Gisléns förslag upptogos inga andra ändringar, än att berörda
fall inrycktes i momenten i fråga.

Statsbokföringskommittén föreslog härutöver den förenkling beträffande
kontrollföreskrifterna, att kontrollen finge anordnas på sätt
uppbördsmyndigheten med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje
fall bestämde.

Båda förslagen kännetecknades för övrigt av en viss bristande
följdriktighet med avseende å ändringarnas genomförande. Vid förslagens
överarbetning inom finansdepartementet gåvos bestämmelserna,
i närmaste överensstämmelse med statsbokföringskommitténs förslag efter
avhjälpande av antydda brist, följande lydelse:

6 mom. I de fall, då bevillningsavgift skall utgå efter den verkliga bruttoinkomsten
eller efter viss andel av inkomsten av föreställning, skall inkomsten utrönas
antingen medelst kontroll å biljettförsäljningen, anordnad på sätt uppbördsmyndigheten
må med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje fäll bestämma,
eller ock, därest myndigheten finner så kunna ske med bibehållen säkerhet för bevillningsavgiftens
behöriga erläggande, med ledning av en av föreställningsgivaren
eller i orten bosatt person, som av myndigheten godkännes, avgiven deklaration.

7 mom. Föreställningsgivaren är skyldig att på anmaning vidtaga erforderliga
anordningar för utövande av den kontroll, som av uppbördsmyndigheten finnes
nödig.

8 mom. Deklaration, varom i 6 mom. förmäles, skall senast första söckendag
efter föreställning avgivas till uppbördsmyndigheten samt innehålla på heder
och samvete avgiven uppgift om beloppet av den vid föreställning influtna bruttoinkomst
ävensom, då bevillningsavgift skall utgöras efter viss andel av nettoinkomsten
av föreställningen, om beloppet av omkostnaderna för denna.

Avgives icke behörig deklaration inom sålunda stadgad tid, skall den till
grund för bevillningsavgiftens bestämmande liggande inkomst anses motsvara bruttoinkomsten
vid utsålt hus med därvid gällande biljettpris.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom
föranlett, att bevillningsavgift blivit fastställd till lägre belopp än vad rätteligen
bort utgå, böte från och med fyra till och med tio gånger den bevillningsavgift,
som genom det svikliga förfarandet undandragits, dock minst femtio kronor.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Mot sistberörda avfattning av momenten i fråga anmärkte länsstyrelsen
i Jönköpings län följande:

»Föreslagna mom. 6 innehåller, att i de fall. då bevillningsavgift skall utgå
efter den verkliga bruttoinkomsten eller efter viss andel av inkomsten av föreställning,
inkomsten i regel skall utrönas medelst kontroll å biljettförsäljningen. Det
förutsättes sålunda, att dylik kontroll kan användas även i det fall, att bevillningsavgiften
utgår efter annan inkomst än bruttoinkomsten. I detta fall kan givetvis
icke enbart sådan kontroll vara tillfyllest.

Tveksamt synes vidare vara, huruvida bestämmelserna i nuvarande 7 mom.
andra stycket böra bortfalla. Så snart avgiften skall bestämmas efter verklig
bruttovinst eller nettovinst, torde det vara lämpligt att under alla förhållanden för
kontrollen hava stödet av biljettkontroll. Att lämna kontrollanordningarna helt åt
uppbördsmyndighetens bestämmande torde kunna medföra svårigheter för föreställningsgivaren.
Denne ankommer i regel till platsen för föreställningen så kort tid före
föreställningen, att han icke lärer kunna ställa sig till efterrättelse först då givna
föreskrifter om biljettkontroll i annan form än föreställningsgivaren beräknat. Skall
den föreslagna föreskriften bibehållas, torde böra föreskrivas, att föreställningsgivaren
skall hos uppbördsmyndigheten i god tid anmäla sig för erhållande av
kontrollföreskrifter och anmäla ombud, som med laga verkan kan delgivas sådana
föreskrifter.

I nuvarande mom. 7 stadgas skyldighet för vederbörande kommun att bekosta
för kontrollen särskilt anställda personer. Borttagandet av detta stadgande,
torde giva anledning till sådan tolkning av nya mom. 7, att föreställningsgivaren
skall vidkännas kostnaderna för den särskilda kontrollen. I momentet torde därföre
böra uttryckligen angivas, huru ifrågavarande kostnad skall gäldas.

Mom. 7 synes böra kompletteras med föreskrift, att om föreställningsgivaren
underlåter att ställa sig givna kontrollföreskrifter till efterrättelse, bruttoinkomsten
vid utsålt hus med gällande pris skall läggas till grund för bevillningsavgiftens beräkning.
Motsvarande stadgande finnes i mom. 8 för det fall att deklaration icke
avlämnas i rätt tid, men samma stadgande måste vara minst lika behövligt, där
inkomsten kontrolleras på annat sätt än genom deklaration, då ju den normala
kontrollen icke är avsedd att ske genom deklaration.

Nyss angivna föreskrift i mom. 8 synes drabba väl hårt, där bevillningsavgiften
skall utgå efter viss andel av inkomsten från föreställningen (brutto eller
annan). Det torde väl få anses tillräckligt att andni ms storlek bestämmes efter
bruttoinkomsten.»

1 anledning av de sålunda framställda erinringarna hava ifrågavarande
bestämmelser ånyo omarbetats inom finansdepartementet.

Sålunda stadgas, enligt det föreliggande förslaget, i 6 mom., att
det skall bero på myndighetens prövning, om biljett försäljningskontroll
skall äga rum eller deklaration avgivas. I sakens natur ligger, att
denna prövning i de enligt momentets nuvarande lydelse därmed avsedda
fall, hädanefter som hittills, skall ske med fästat avseende därå,
att ieke säkerheten för bevillningsavgiftens behöriga erläggande äventyras.
Bihang till. riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1RB höft. (Nr 226.) 3

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Vidare har i berörda moment tillagts ett stycke av innehall, att
myndigheten, där så anses erforderligt, äger beträffande en och samma
föreställning såväl anordna biljettförsäljningskontroll som ock avfordra
vederbörande deklaration. Det sålunda föreslagna tillägget motsvarar andra
stycket i momentet, sådant detta för närvarande tyder, ehuru den myndigheten
här medgivna befogenheten enligt förslaget något utvidgats
med hänsyn till den förändrade avfattningen av momentets första stycke.

7 mom. har med anledning av de av ovannämnda länsstyrelse
mot den föreslagna ändrade avfattningen gjorda erinringar bibehållits
vid sin nuvarande lydelse; dock har momentets fjärde stycke, särskilt
med hänsyn till den uti nästföregående moments andra stvcke föreslagna
bestämmelsen, ansetts överflödigt och förty uteslutits.

Det i andra stycket av 8 mom. uti det remitterade förslaget upptagna
stadgandet har tydligen till sin innebörd missuppfattats av länsstyrelsen
i fråga. Med stadgandet avsågs, att, där deklarationsplikten
eftersattes beträffande föreställning, vid vilken bevillningsavgift skulle
utgå efter andel av inkomsten (vare sig brutto- eller annan inkomst),
denna inkomst skulle antagas motsvara bruttoinkomsten vid utsålt hus
med därvid gällande biljettpris och bevillningsavgift för medverkande
utlänning förty utgå efter motsvarande andel av sålunda beräknad
bruttoinkomst. Emellertid har ifrågakomna stadgande nu i förevarande
avseende förtydligats.

9 mom.

Uti första stycket av nuvarande 9 mom. stadgas skyldighet för
vederbörande att för bevillningsavgift, som utgår efter den verkliga
bruttoinkomsten, innan tillståndsbevis må meddelas, till den myndighet,
som har att pröva ansökningen, avlämna vederhäftig borgen eller annan
godkänd säkerhet, avseende hela den tid, det begärda tillståndet omfattar.

Såsom i det föregående antytts, har Gislén föreslagit detta stadgandes
utsträckning till att avse jämväl det fall, då bevillningsavgift
utgår efter viss andel av inkomsten å föreställning. Detta förslag, som
icke mött någon erinran från dem, vilka hörts i ärendet, synes även
mig stå i full konsekvens med bestämmelserna i övrigt och fördenskull
nu böra vinna beaktande.

Tredje och fjärde styckena i förevarande moment innehålla bestämmelser
rörande inbetalandet av bevillningsavgift, som ej erlägges
förskottsvis.

Gislén upptog i sitt förslag till ändringar i förordningen en be -

19

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 226-

stämmelse av innehåll, att stadsfiskal i stad, där magistrat ej linnes,
skulle vara skyldig åtaga sig uppdrag av landsfiskal att för staden mottaga
och redovisa ifrågavarande avgift. Såsom motiv härför anförde
Gislén, att det såväl för landsfiskalen som för den avgiftspliktige kunde
vara av betydelse, att betalningen kunde få erläggas till någon tjänsteman
i staden.

Statskontoret och kammarrätten förklarade i sitt yttrande sig anse,
att landsfiskals befogenhet i fall, varom nu är fråga, med hänsyn till
uppdragets beskaffenhet lämpligen borde utsträckas till att avse icke
blott stadsfiskal utan även utmätningsman. Ämbetsverken föreslogo vidare
en bestämmelse därom, att redovisningen till landsfiskalen skulle av den
tillförordnade uppbördsmannen avgivas senast å tredje söckendagen, efter
det avgiften uppburits.

Statsbokföringskommittén anslöt sig till statskontorets och kammarrättens
förslag.

Vid det till länsstyrelserna remitterade förslagets utarbetande verkställdes
ock en komplettering av nuvarande 9 mom. i ovan angivna
avseende. Från länsstyrelsernas sida lämnades förslaget i denna del
utan anmärkning.

Sedan Kungl. Maj:t emellertid genom proposition den 19 sistlidna
december, nr 12, förelagt riksdagen förslag till magistratsförvaltningens
ordnande i städer under landsrätt ävensom till sådana ändringar i mantalsskrivningsförordningen,
som möjliggöra större landsrättsstäders utrustande
med eget mantalsskrivningsväsen och egen uppbördsförvältning,
har konsekvensen ansetts fordra, att stad, där i avseende å debitering,
uppbörd och redovisning av kronoutskylder i tillämpliga delar skall
gälla vad i fråga om stad med magistrat är stadgat, jämväl i nu förevarande
hänseende likställes med magistratsstad. Ifrågavarande bestämmelser
hava nu avfattats i enlighet härmed.

12 »torn.

Detta moment innehåller föreskrifter om, vem bevillningsavgifterna
enligt 4 § skola tillfalla. Under 1 mcm. härovan har jag närmare angivit,
varför den nu föreslagna ändringen av fördelningen av den i
sistnämnda moment stadgade avgiften bör äga rum.

13 mom.

Enligt detta moment, sådant det för närvarande lyder, skola
omedelbart efter varje kvartals utgång i stad stadsfiskal eller annan
vederbörande tjänsteman och å landet ordföranden i socknens kommunal -

20

Kungi. Maj:ts proposition Kr 226.

nämnd till den myndighet, som för orten handhar uppbörden av ifrågavarande
bevillningsavgifter, meddela skriftlig uppgift å de under kvartalet
givna föreställningar, för vilka bevillningsavgift enligt 1 eller 2 mom.
skolat utgå, och å ställen, där dessa givits, eller ock, om föreställning
ej förekommit, sådant för nämnda myndighet skriftligen anmäla. Då
sådan uppgift eller anmälan lämnas till landsfiskalen, skall samtidigt
enahanda meddelande tillställas vederbörande landskontor.

I fråga om dessa föreskrifter anförde Gislén i motiveringen till
sitt förslag följande.

Föreskrifterna måste, vad landet anginge, anses innefatta en alldeles
för vidlyftig och tung anordning. Fyra gånger om året skulle
från varje sockens kommunalnämnd lämnas uppgift eller anmälan ej blott
till landsfiskalen utan även till landskontoret, vilka uppgifter eller anmälningar
sedan skulle biläggas redovisningen såsom verifikationer. Dessa
verifikationers antal komme således att bliva ofantligt stort, i de största
länen omkring 1,500—2,000, och det stora antalet samt besväret med
handlingarnas avlätande, mottagande, ordnande och granskning svarade
ej mot det avsedda ändamålet, ty kontrollen gällde i regel några få
föreställningar, för vilka avgifterna utgjorde ett jämförelsevis ringa belopp.
För övrigt torde, då länsstyrelsen beviljade tillstånd till föreställningar
å landsbygden, ingen annan kontroll å redovisningen för icke
förskottsvis erhigda bevillningsavgifter för sådana föreställningar
erfordras, än den som av landskontoret komme att utövas över landsfiskalernas
^ uppbörd, och mot utlännings försök att hålla föreställning
utan behörigt tillstånd och så medelst undandraga sig att erlägga föreskriven
bevillningsavgift torde finnas tillräckliga korrektiv såväl i meddelade
ansvarsbestämmelser för dylik förseelse som i kommunernas
intresse av att utfå sin andel av. bevillningsavgifterna. — Att den stadgade
kontrollen icke kunde undvaras i stad berodde därpå, att därstädes
samma myndighet, som meddelade tillstånd till föreställningar, handhade
uppbörden av bevillningsavgifterna för desamma.

I anslutning till det anförda föreslog Gislén borttagande av ifrågavarande
uppgifts- och anmälningsskyldighet, vad landsbygden och
städer utan magistrat anginge. I sammanhang härmed föreslog Gislén
vidare, att här avsedda uppgifter eller anmälningar i andra städer, än
nyss sagts, med undantag av Stockholm, skulle avgivas månatligen.

Enahanda erinringar, som Gislén sålunda framställt rörande de
med gällande bestämmelser förenade olägenheterna, hava ock kommit
till uttryck i eu från länsstyrelsen i Jämtlands län inkommen, den 31
december 1918 dagtecknad skrivelse, i vilken emellertid andra utvägar

21

Kungl. Maj:ts proposition AV 226.

anvisas för olägenheternas undanrödjande. Bemälda länsstyrelse ifrågasätter
sålunda borttagandet av avgiftsplikten enligt 4 § 1 och 2 mom. för
föreställningar, där inkomsten kan antagas komma att understiga 500
kronor. Därest emellertid avgiftsplikten anses böra bibehållas, skulle
man, framhåller länsstyrelsen, kunna låta ifrågavarande avgift, i likhet
med avgiften efter 4 § 3 inom., odelad tillfalla kronan.

Statskontoret, som hörts över sistberörda framställning, förklara!''
sig anse de av länsstyrelsen anförda skäl vara av beskaffenhet, att desamma
borde, åtminstone vad anginge Jämtlands län, föranleda någon
ändring. Ämbetsverket finner det för övrigt icke uteslutet, att liknande
förhållanden kuuna vara för handen även beträffande andra delar av landet.

Statsbokföringskommittén upptog Gisléns ändringsförslag med
vissa avvikelser, varav här särskilt må nämnas uteslutandet av den
beträffande Stockholms stad meddelade särbestämmelsen.

Det till länsstyrelserna remitterade författningsförslaget anslöt sig
i förevarande hänseende helt till statsbokföringskommitténs.

Vad Gislén och länsstyrelsen i Jämtlands län anfört synes även
mig vara av beskaffenhet att motivera en jämkning i hithörande bestämmelser.
De påpekade olägenheterna torde ock kunna undanröjas genom
en omläggning av bestämmelserna i den av Gislén angivna, jämväl av
statsbokföringskommittén förordade riktning, utan att det allmännas intresse
av avgiftsskyldighetens behöriga fullgörande härigenom åsidosattes.
Vid sådant förhållande lärer anledning saknas att, såsom bemälda
länsstyrelse ifrågasatt, rubba själva principerna för avgifternas
utgående och fördelning. Framhållas må för övrigt, att nämnda länsstyrelse
i sitt över det remitterade förslaget avgivna yttrande icke framställt
någon erinran i denna del.

Uti statsbokföringskommitténs förslag hade, i motsats till vad
Gislén föreslagit, ingen åtskillnad gjorts mellan städer med och städer
utan magistrat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har nu i sitt yttrande påpekat, att den
föreslagna avfattningen av ifrågavarande moment icke lämpar sig för stad.
där magistrat ej finnes, utan att här avsedd uppgift eller anmälan för sådan
stad bör avlämnas till vederbörande landsfiskal. Med föranledande härav och
då ifrågavarande uppgifter och anmälningar böra komma länsstyrelserna
tillhanda samtidigt med den härnedan närmare omnämnda månadsredovisningen,
synes det mig lämpligast, att sagda uppgifter och anmälningar
avlämnas direkt till länsstyrelserna, att fogas vid deras redovisning. 1
enlighet härmed har förevarande stadgande nu omformulerats.

22

Kungi. Maj:ts proposition Nr 226.

Vad Stockholms stad angår, har överståthållarämbetet icke halt
något att erinra mot stadens likställande uti förevarande avseende med
andra städer, där magistrat finnes.

På sätt ovan nämnts, har numera eu omläggning ägt rum av
länens räkenskapsväsende. Sålunda skola landsfiskaler och magistrater
över medel, som de hava att till länsstyrelsen redovisa, månatligen upprätta
räkning och därvid foga vederbörliga verifikationer. Av räkningen
skall ett dnplettexemplar före månadens utgång insändas till landskontoret.
Viss tid före varje månads utgång skola förstnämnda myndigheter
vidare för länsstyrelsens räkning å statsverkets giroräkning i
riksbanken insätta då innestående medel av beskaffenhet att böra i månadsräkningen
redovisas. I vissa fall skall sådan insättning ske redan
därförut under månaden. Åven länsstyrelsernas räkenskaper skola, med
vissa undantag, som här sakna betydelse, upprättas och för granskning
till statsbokföringskommittén insändas månatligen.

De i förevarande paragraf föreslagna ändringarna, betingas nu i
huvudsak av önskemålet, att här avsedda bevillningsavgifter skola redovisas
i samma ordning som övrig kronouppbörd. Beträffande de härför
erforderliga bestämmelsernas avfattning hava Gislén och statsbokföringskommittén
framställt sinsemellan olika förslag. Intetdera av dessa har
emellertid, såsom av det följande skall framgå, helt kunnat läggas till
grund vid det föreliggande förslagets utarbetande.

1 mom.

Detta moment upptager föreskrifter i samma ämnen som nuvarande
1 och 3 mom. samt 4 mom. första stycket. Så till vida överensstämmer
förslaget med statsbokföringskommitténs, medan motsvarande
bestämmelser i Gisléns förslag uppdelades å två paragrafer,
5 och 7 §§.

Stadgandet i 1 mom. första stycket avser de enligt förordningen
utgående bevillningsavgifter i allmänhet, under det att tredje stycket
innehåller vissa särskilda regler för redovisningen av de i 3 och 4 §§
stadgade avgifter.

Uti de i första stycket angivna hänseenden skola sålunda de beträffande
kronans uppbörd i allmänhet gällande bestämmelser tillämpas
med avseende å samtliga ifrågavarande bevillningsavgifter, till den del
förordningen icke, såsom fallet är i fråga om de efter 3 och 4 §§

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

utgående avgifterna, innehåller särskilda bestämmelser. Innebörden av
stadgandet i detta stycke torde icke behöva utvecklas närmare, än vad
ovan skett.

Bestämmelsen i andra stycket skiljer sig icke i sak från vad
som för närvarande är stadgat.

\''ad angår. tredje stycket, är detsamma i huvudsak avfattat i
enlighet med Gisléns förslag, ehuru föreskrifterna erhållit eu mera
sammanträngd form, varförutom en av Gislén föreslagen särbestämmelse
för Stockholms stad ansetts överflödig och fördenskull uteslutits.

Statsbokföringskommittén åter hade i sitt förslag icke medtagit
några av de i detta stycke nu inrymda bestämmelserna. Uti sitt första
yttrande hade kommittén emellertid anfört, att de föreskrifter av allmän
natur, som avsåge ifrågavarande avgifters redovisning, enligt kommitténs
förmenande kunde inskränkas till att, när bevillningsavgift, som utginge
efter någon av de i författningen bestämda beräkuingsgrunder, blivit till
siffran bestämd, beloppet skulle redovisas i länets debiterings- och uppbörd
sredogöreUe för den månad, varunder påföringen skett, därvid beloppet
skulle uppdebiteras antingen direkt i landskontoret eller hos någon av
länets underredogörare, samt att vid denna uppdebitering, liksom vid
varje annan uppdebitering, skulle fogas vederbörliga verifikationshandlingai
(avskrift av tillståndsbevis eller annan handling), som bestyrkte,
uppdebiteringens riktighet. Hur omfattande dessa verifikationshandlmgar
borde vara, syntes däremot, med hänsyn till de växlande förhållandena,
icke lämpligen böra i en allmän författning angivas, helst numera
månatlig granskning, därvid oavlåtlig uppmärksamhet ägnades just åt
verifikationernas formella fullständighet, införts och förty en betryggande
praxis i sådant hänseende uppväxte. Denna månatliga granskning verkställdes
icke blott i landskontoret utan också centralt för hela riket hos
statsbokföringskommittén, varförutom i samband med fögderi förvaltningens
omläggning de nya landsfogdarna ålagts en inventerings- och
granskningsskyldighet, som, rätt handhavd, borde vara synnerligen
värdefull vid kontrollen jämväl å bevillningsavgifternas riktiga erläggande.

I anledning av nu återgivna uttalande har Gislén anfört: Gislén
hade icke kunnat finna någon anledning till minskad kontroll eller i vilket
avseende ytterligare förenkling skulle kunna vinnas. Att redovisningskulle
avgivas månatligen kunde givetvis icke innefatta skäl till minskning
i den hittillsvarande kontrollen, så mycket mindre som ett viktigt kontrollerande
organ bortfallit och kontroll å avgifternas redovisning’ icke
kunde ske utan tillgång till de ifrågasatta uppgifterna, vilka i allt
väsentligt vore desamma, som hittills skolat lämnas. — Detaljbestäm -

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

melserna om avgifternas redovisning torde kommittén hava ansett höra
nflyta i medelsförvaltningsförordningen. En sådan anordning kunde val
synas naturlig, men Gislén ville framhålla, att såväl uppbördsreglementet
som bötesredovisningsförordningen upptoge motsvarande detalj föreskrifter.
Dessutom måste den ifrågasatta anordningen, så länge icke uppbördsoch
redovisningsväsendet för Stockholms stad blivit ordnat i enlighet
med vad som numera gällde för länen, erbjuda vissa olägenheter, i det
att förordningen om bevillningsavgifter finge för Stockholms stads vidkommande
upptaga detalj bestämmelser om avgifternas redovisning.
Möjligen skulle i fråga om dessa kunna i förordningen hänvisas till
bestämmelserna i medelsförvaltningsförordningen, men lämpligheten härav
torde starkt kunna ifrågasättas. Det syntes därför riktigast, att ifrågavarande
bestämmelser finge kvarstå i förevarande förordning.

Med hänsyn till vad Gislén sålunda anfört, anser jag mig icke
kunna förorda ifrågavarande bestämmelsers uteslutande ur momentet,
liksom ej heller deras förenkling i vidare mån, än som, efter vad jag
ovan framhållit, uti det föreliggande förslaget ägt rum.

2 mom.

Detta moment i föreliggande förslag motsvarar nuvarande 2 mom.
Detsamma innehåller sålunda bestämmelser angående redovisningen av
de kvittensblanketter, som statskontoret jämlikt 3 § skall tillhandahålla.

För närvarande åligger det Kungl. Maj:ts befallningsbavande att
till statskontoret avgiva redovisning för bekomna blanketter inom januari
månads utgång följande år. Uppbördsman skall inom den 15 i samma
månad till befallningshavanden lämna redovisning för mottagna blanketter.
Sistnämnda redovisning, som skall bestyrkas i Stockholms stad av kamreraren
i överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden och i
övriga städer av magistratens eller stadsstyrelsens ordförande, har befalluingshavanden
att insända till statskontoret.

Gisléns förslag upptog i detta avseende de ändringar, att blankettredovisningen
skulle avgivas till statsbokföringskommittén i stället för
till statskontoret, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes redovisning
skulle avlämnas för varje kalenderår senast den 14 februari följande
året och uppbördsmans redovisning inom den 8 januari sistnämnda år,
samt att senast omförmälda redovisning skulle i andra städer än Stockholm
bestyrkas av magistratens ordförande.

Beträffande den i förstnämnda hänseende ifrågasatta ändringen är
nu att erinra, att, därest såsom i årets statsverksproposition föreslagits
riksdagen, ett särskilt riksräkenskapsverk inrättas, ifrågavarande redo -

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226-

visning givetvis bör avgivas till berörda verk. Det. föreliggande förslaget
är fördenskull avfattat i enlighet härmed.

Vidkommande den av Gislén ifrågasätta ändringen av tiden för
redovisningarnas avgivande, liar ingen erinran framställts, sa vitt Kungl.
Majrts befallningshavandes redovisning rörer. ^ Beträffande uppbördsmännens
redovisning åter har länsstyrelsen i Värmlands län funnit det
opåkallat att, på sätt Gislan föreslagit, framflytta tiden för densamma
till den 8 januari.

Då tiden för avgivandet av Kungl. Maj:ts befallningshavandes
redovisning enligt förslaget förlängts med fjorton dagar, synes icke
heller mig skäl föreligga till berörda ändring, varför densamma ej upptagits
i det föreliggande förslaget.

Vad slutligen angår den stadsstyrelses ordförande tillkommande
befogenheten att bestyrka uppbördsman redovisning, tillädes stadgandet
därom genom 1917 års förordning utan annan motivering, än att tilllägget
skedde »för fullständighetens skull».

Gislén åberopade till stöd för den av honom härutinnan föreslagna
ändringen, att uppbörden av de enligt 3 § utgående bevillningsavgifter
förut uteslutande gått genom uppbördsman i stad med magistrat.
Ehuru 1917 års förordning lämnat 3 § orubbad, ville det emellertid
synas, som om den genom samma förordning vidtagna ändringen i förevarande
moment av 5 § åsyftade, att stadsstyrelsen eller någon stadens
tjänsteman skulle handhava uppbörden av omförmälda avgifter. Detta
ansåge Gislén emellertid mindre lämpligt.

Enligt 3 §, vilken, såsom Gislén erinrat, icke undergått någon ändring
genom 1917 års förordning, skola ifrågavarande bevillningsavgifter
erläggas till kronans uppbördsman i stad. Som nu stad, där magistrat ej
finnes, jämlikt gällande uppbördsreglemente uti uppbördshänseende är likställd
med landet och uppbörden för sådan stad alltså såsom regel verkställes
genom postverkets försorg, lärer härav följa, att berörda avgifter skola
inbetalas till uppbördsman i stad med magistrat. Då emellertid förhållandena
komma att ställa sig i viss mån annorlunda, därest ovan
omförmälda förslag rörande magistratsförvaltningens ordnande i landsrättsstäder
med mera vinna riksdagens bifall, saknar jag för närvarande
anledning föreslå någon ändring av bestämmelserna i nu förevarande
hänseende.

3 mom.

Detta moment innehåller föreskrifter i samma ämne som andra stycket
av nuvarande 4 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1920■ / samt. 188 käft. (Nr 226.)

4

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Gislén har föreslagit magistraters och landsfiskalers befriande från
dem nu åliggande skyldighet att avlämna sammandrag över bevillningsavgifterna.
Enligt Gisléns mening vore nämligen dvlika sammandrag
från nämnda myndigheter obehövliga, särskilt som desamma icke kunde
omfatta de till länsstyrelsen direkt iubetalta avgifterna. I stället borde
landskontoret med ledning av redogörarnas månadsräkningar och länsstyrelsens
räkenskaper uppgöra årssammandrag för länet.

Statsbokföringskommitténs förslag åter överensstämmer i angivna
hänseende med de nuvarande bestämmelserna.

Sedan dessa till följd härav uti det till länsstyrelserna remitterade
förslaget bibehållits oförändrade, har länsstyrelsen i Jönköpings län såsom
sin mening uttalat, att bestämmelserna om sammaudragen över bevillningsavgifterna
svårligen kunde göras så allmänna som föreslagits. I
sådant hänseende har länsstyrelsen funnit det kunna ifrågasättas, huruvida
icke särskilda sammandrag borde upprättas över bevillningsavgifter
för rättigheter till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. På
dessa sammandrag skulle föreskrifterna om sammandrag över taxeringslängderna
kunna tillämpas. Huvudsakligen av skäl, som Gislén anfört,
vore det däremot, enligt länsstyrelsens förmenande, beträffande sammandragen
över övriga bevillningsavgifter tillräckligt, att länsstyrelserna upprättade
sådana med angivande av avgifterna för varje stad och landsfiskalsdistrikt
ävensom till länsstyrelserna influtna avgifter.

Lika med länsstyrelsen i Jönköpings län anser även jag de sammandrag,
som enligt gällande bestämmelser skola upprättas för landsfiskalsdistrikt
och städer, numera kunna undvaras. Detsamma synes
mig emellertid också gälla i fråga om sammandragen över bevillningsavgifterna
för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar,
vilka sammandrag upprättas av härad sskrivarna. Det torde näppeligen
kunna anses förenat med något nämnvärt besvär för landskontoren
att i förekommande fall ur debiterings- och uppbördsredogörelserna
utdraga de beträffande sagda avgifter för länssamman dragen erforderliga
uppgifter. I enlighet härmed hava hithörande föreskrifter ändrats
vid det föreliggande förslagets utarbetande; varjämte de åligganden,
som enligt momentet i fråga vila å statskontoret, överflyttats å det blivande
riksräkenskapsverket.

Under erinran att sammandragen hittills upptagit bevillningsavgifter
enligt 3 och 4 §§, allenast i mån som de influtit under året, har
ovannämnda länsstyrelse vidare utan närmare motivering hemställt, huruvida
icke möjligen debiterade men ej influtna avgifter av angivna slag
borde medtagas.

27

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 226.

Då anledning synes mig saknas att i förevarande avseende göra
skillnad mellan de olika slagen av bevillningsavgifter liksom mellan
sådana avgifter och övrig kronouppbörd, anser jag mig också böra förorda,
att jämväl avgifterna enligt 3 och 4 §§ i sammandragen upptagas
till de belopp, varmed de uppdebiterats. Härför erfordras icke
någon ändring i lagtexten. Däremot torde formuläret till sammandrag
böra förses med en anmärkning av antydda innehåll.

Såsom ovan förutskickats, upptager det föreliggande förslaget jämväl 6 §.
en ny, med nr 6 betecknad paragraf, innehållande stadganden rörande klagan
över beslut angående utgörande av bevillningsavgifter enligt 3 och 4 §§.

För närvarande saknar ju förordningen varje bestämmelse rörande
klagan över beslut, som fattas med stöd av densamma. För klagan
över beslut angående åläggande av enligt 1 och 2 §§ utgående avgifter
erfordras heller icke några särskilda föreskrifter, enär dylik klagan följer
de allmänna reglerna för klagan över debitering av kronoutskylder. Annorlunda
ställer det sig emellertid i fråga om de uti 3 och 4 §§ omförmälda
avgifter. Här kunna ju samma regler icke vinna tillämpning.
Fördenskull har Gislén föresiagit förordningens''kompletterande med i
detta avseende erforderliga föreskrifter.

I sak har ingen erinran häremot framställts från de i ärendet hörda
myndigheternas sida. Däremot hava statskontoret och kammarrätten
hemställt om den av Gislén föreslagna paragrafens omredigering i enlighet
med av dem frajnlagt förslag. Detta har ock i huvudsak följts vid det
föreliggande förslagets utarbetande.

Därest ovan förordade ändringar i gällande bestämmelser rörande De vid ftSrsammandragens
upprättande genomföras, bör av de vid förordningen f0gade''formafogade
formulären det med nr 2 betecknade utan vidare utgå. Men lären.
därjämte torde även formuläret nr 1 kunna undvaras. De däri avsedda
avgifter torde nämligen debiteras i uppbördsboken, vartill kommer, att,
i händelse av behov av dylikt formulär, sådant lämpligen synes böra
fastställas av den myndighet, som har att upprätta formulär till övriga
till redovisningsväsendet hörande blanketter. Beträffande slutligen formuläret
nr 3 tarvas däremot endast vissa smärre jämkningar, på vilka
det icke torde anses nödigt att här närmare ingå.

I detta sammanhang anser jag mig böra i korthet omnämna ett
önskemål, som jag ansett för närvarande böra lämnas utan vidare avseende.

28

Tiden för de
nya bestämmelsernas

ikraftträdande
m. m.

Katigt. Maj:ts proposition Nr 226.

Overståthållarämbetet har nämligen mot 4 § 5 mom. i det remitterade
förslaget erinrat, att det därstädes fixerade minimivärdet å kost och
bostad syntes väl lågt och borde kunna höjas till exempelvis 2 kronor
per dag för vardera förmånen.

Denna erinran synes mig visserligen ingalunda sakna fog. Men
den ifrågasatta höjningen av värdet å angivna naturaförmåner synes
mig lämpligen icke böra genomföras annat än i samband med dén
höjning av bevillningsavgifterna överlag, vilken kan anses föranledas av
penningvärdets fall.

I sådant avseende kan jag nämna, att frågan om höjning av de
efter 1 och 2 §§ utgående avgifterna för närvarande är föremål för utredning.
Beträffande åter spörsmålet om eu av penningvärdets fall
motiverad höjning av de avgifter, som det enligt förordningens 3 och
4 §§ åligger utlänningar att erlägga, synes upptagandet av detsamma
lämpligen böra anstå, tills en utredning angående omläggning av de
rörande utlänningars skattskyldighet i andra avseenden gällande bestämmelser
kommer till stånd.

De nya bestämmelserna synas mig böra träda i kraft den 1 januari
1921, då såväl oftanämnda föreskrifter rörande magistratsförvaltningens
ordnande i landsrättsstäder med mera äro avsedda att vinna tillämpning
som ock det föreslagna riksräkenskapsverket är ämnat träda i
funktion. Beträffande redovisning av och sammandrag över bevillningsavgifter,
avseende år 1920, torde emellertid nu gällande föreskrifter alltjämt
böra lända till efterrättelse.

Av bestämmelserna i fråga betingas jämväl vissa ändringar i kungörelsen
den 21 december 1917 (nr 893) med föreskrifter angående medelsförvaltningen
i länen. Förslag till sådana ändringar har ock blivit av
stats bokfö ringskommittén upprättat samt, sedan det överarbetats inom
finansdepartementet, i sammanhang med nu förevarande författningsförslag
remitterats till länsstyrelserna för yttrande. Med föranledande av
härvid framställda erinringar synes detsamma emellertid böra göras till
föremål för en mindre omredigering.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet
med vad han sålunda anfört upprättat förslag till förordning angående
vissa ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, hemställde

29

Kungl. Majtis proposition Nr 226.

•departementschefen, att nämnda författningsförslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Nils Hellenius.

Bihang till riksdagens protokoll 1620,

1 samt

.188 höft. (Nr 226.)