Kungl Maj:ts proposition Nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 11 oktober
1912 om skogsaccis och om virkestaxering; given Stockholms
slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§
i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. 1 horsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 samt

187 käft. (Nr 225.)

1

o

Kufigl. Maj:ts proposition Nr 225.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 11 oktober 1912 om skogsapel*

och om virkestaxering (nr 274).

Härigenom förorduas, att 1 och 3 §§ i lageu den 11 oktober 1912
om skogsaccis och om virkestaxering skola, 3 § i nedan angivna delar,
erhålla följande ändrade lydelse:

1 §''

För avverkat virke skall till den kommun, där skogen är belägen,
i den ordning, här nedan sägs, i allmänhet erläggas en avgift benämnd
skogsaccis.

Har avverkningen ägt rum på grund av upplåtelse, som skett iöre
den 1 juli 1920, utgår skogsaccis, räknat för etthundra kronor av virkets
taxerade värde, med hälften av det belopp, vilket under det år, taxeringen
sker, på grund av kommunal- och kyrkostämmors beslut sammanlagt
utgörés inom kommunen för varje skattekrona, dock icke med mera
än två för hundra av det taxerade värdet.

Vid annan avverkning än i nästföregående stycke avses skall, om
avverkningen företagits inom Västerbottens eller Norrbottens län, inom
Sårna socken av Kopparbergs län eller inom området för städer, som
icke tillhöra landstingsområde, någon accis icke utgöras, samt, därest
avverkningen ägt rum inom övriga delar av riket, accis utgå med eu
tiondel av det belopp, vartill densamma skolat beräknas vid tillämpningav
bestämmelserna i nästföregående stycke.

För avverkat virke, som taxeras i den ordning, denna lag föreskriver,
skall, enligt vad därom är särskilt stadgat, dessutom erläggas
skogsvårdsavgift. ,

Kung!,. Majds proposition Nr 225.

3

3 §•

Kommunalnämnden åligger — — — utgående skogsaccisen.

Av sålunda tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut
såsom tillskott till täckande av sådana utgifter för nästföljande år för
kommunala och kyrkliga ändamål, till vilka enligt gällande kommunalförfattningar
medel eljest skulle beredas genom utdebitering på samtliga
skattskyldiga, användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för
varje skattekrona under nästföljande år kommer att med en fjärdedel
understiga utdebiteringen för varje skattekrona under löpande året.

Detta tillskott — — — nästföljande året.

Denna lag träder i kraft, vad angår 1 § den 1 januari 1922 och
i fråga om 3 § den 1 januari 1921, med iakttagande av att utdebiteringen
för varje skattekrona skall vid jämförelse med den på taxeringen
till bevillning grundade utdebitering anses motsvara utdebiteringen för
etthundra kronor till kommunen skattepliktig inkomst.

4

Kungl. Mafits proposition Nr 225.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Brakting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmsteerna,
Statsråden: UNDÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin.

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:

I det förslag till kommunalskattelag, som Kungl. Maj:t i dag
beslutat att förelägga riksdagen, ingår eu beskattning av växande skog
genom fastighetsskatt och en beskattning av inkomst av skog genom
kommunal inkomstskatt och kommunal progressivskatt. En förutsättning
för detta förslag är, att för framtiden någon verklig beskattning genom
skogsaccis icke skall äga rum. Av övergångsbestämmelserna till förslaget
framgår emellertid, att skogsaccis allt fortfarande skall utgå för virke,
som avverkats före den 1 januari 1921, eller vartill avverkningsrätt
upplåtits före den 1 juli 1920. För skälen till denna övergångsbestämmelse
har jag i sammanhang med förslaget till kommunalskattelag
redogjort. Det är emellertid tydligt, att med hänsyn till de fall, då
skogsaccis skall utgå även för framtiden, lagen om skogsaccis och om

i>

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

virkeBtaxering den 11 oktober 1912 (nr 274) alltjämt måste kvarstå.
1 skogsaccislagen synes mig emellertid i detta sammanhang en ändring
erforderlig med hänsyn därtill, att den för skogsaceisen skeende virkestaxeringen
även ligger till grund för beräkningen av de så kallade
skogsvårdsavgifterna. I fråga om dessa avgifter torde jag här böra
framhålla följande.

Enligt förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsavgifter
skulle dylika avgifter från och med år 1905 erläggas för trävaror och
trämassa, som från riket utfördes, dock att vissa delar av landet voro
från tillämpningen av denna förordnings föreskrifter undantagna. Den
4 juli 1910 utfärdades ny förordning angående skogsvårdsavgifter, varigenom
bestämdes i fråga om trämassa, att avgifterna skulle utgå för
all trämassa, som här i landet tillverkades, dock att vissa delar av landet
fortfarande undantogos från tillämpning av berörda föreskrifter.

I proposition (nr 208) till 1912 års riksdag föreslogs därefter, att
skogsvårdsavgifterna skulle utgå efter taxeringen till skogsaccis. Detta
förslag vann riksdagens bifall, och förordning om skogsvårdsavgift utfärdades
den 11 oktober 1912 (nr 275).

Jag erinrar här om att, enligt nämnda förordning, för avverkat
virke, som taxeras jämlikt lagen om skogsaccis och om virkestaxering,
skall erläggas skogsvårdsavgift med eu och tre tiondels procent av virkets
taxerade värde, och att denna avgift skall fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna
i riket. Förordningen gäller icke virke, som avverkats inom
Västerbottens eller Norrbottens län, inom Särna socken av Kopparbergs
län eller inom området för städer, som icke tillhöra landstingsområde.

Om kostnaden för virkestaxeringen gäller för närvarande enligt
skogsaccislagens 44 § följande:

Av skogsaccismedlen skall, där sådana för året utgå, efter kommunalstämmans
prövning bestridas skälig ersättning till kommunalnämndens
ordförande för hans besvär med taxeringsarbetet. Kostnad
för blankettryck, postavgifter och andra nödiga utgifter skola ock av
dessa medel gäldas. Dock skall, i händelse jämväl skogsvårdsavgift på
grund av taxeringen utgått, vederbörande skogsvårdsstyrelse till bestridande
av nämnda kostnader lämna bidrag av skogsvårdsmedel dels med
ett belopp, motsvarande två procent av belöpande skogsvårdsavgift enligt
den av kommunalnämnden verkställda taxering intill högst fyra tiondelar
av det kommunalnämndens ordförande tillerkända arvode för taxeringsarbetet,
dels ock med kostnadsbeloppet för blanketter till skogsvårdsavgiftslängd.
Därest för avverkat virke inom kommun utgått allenast
skogsvårdsavgift, skall arvode åt kommunalnämndens ordförande för

Btpariemtntsektfen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

taxeringsarbetet fastställas av prövningsnämnden. I sådant fall skola
såväl detta arvode som ock ersättning för kostnader för blankettryck,
postavgifter och andra nödiga utgifter utgå av skogsvård smedel och
betalas av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Det är uppenbart, att, när fråga är om skogsaecisens avskaffande,
det spörsmålet jämväl uppställer sig, dels huruvida skäl förefinnes att
för skogsvårdsavgifternas vidkommande bibehålla den grund, som nu
gäller även för skogsaccisen, eller huruvida man möjligen bör söka
utfinna någon annan utväg att bestämma skogsvårdsavgiftema, dels
även huruvida i förra fallet någon ändring i själva taxeringsförfarandet
bör vidtagas.

Ehuruväl frågan om skogsvårdsavgift^^ rätteligen ej ankommer
på min föredragning, vill jag här — då även skogsaccislagen därav
beröres — framhålla, att andra former än den nu gällande för skogsvårdsavgifternas
bestämmande säkerligen kunna utletas. En utväg vore
att låta skogsvårdsavgiftema utgå i förhållande till den del av fastighets
taxeringsvärde, som enligt förslaget till kommunalskattelag benämnes
skogsvärde, det vill säga värde av växande skog utöver husbehov — ej
att förblanda med det skogsvärde, som definieras i skogsaccislagens 4 §.
En annan möjlighet vore att låta skogsvårdsavgiftema bestämmas efter
bruttobeloppen av till kommunal inkomstskatt uppskattad inkomst a\
skogsbruk. Måhända låta sig även andra möjligheter finna — jag har
bär blott velat antyda, att utvägar ej torde saknas.

Vad den närmaste framtiden beträffar, synes det emellertid ej
lämpligt att på grund av den föreslagna kommunalskattereformen vidtaga
någon ändring i nu gällande grund för skogsvårdsavgifternas utgående,
innan erfarenhet vunnits angående det nya kommunala skattesystemets
verkningar. För övrigt skall ju skogsaccislagen fortfarande i
sin helhet äga bestånd, om ock med inskränkt giltighet, och de fall,
där densamma under de närmaste åren kommer att tillämpas, torde ej
vara alltför få. Virkestaxering måste alltså i varje fall i viss utsträckning
äga rum, och det synes mig därför lämpligt, att sådan taxering
tills vidare sker även i övriga fall, där skogsvårdsavgift skall utgå.

Emellertid kan det ej begäras, att kommunerna skola genom sina
organ utan ersättning verkställa taxering allenast för skogsvårdsavgifternas
utgörande. En lämplig anordning, varigenom gottgörelse beredes
vederbörande kommuner, synes mig vara att i de fall, där visserligen
skogsvårdsavgift men icke accis skall utgå, låta kommunerna
debitera en tiondel av det belopp, varmed accisen med tillämpning av

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

hittills gällande bestämmelser skolat utgöras. Där ej skogsvårdsavgift
skall erläggas, erfordras naturligtvis ingen taxering i annat fall, än då
avverkningen skett på grund av upplåtelse före den 1 juli 1920. Bestämmelser
i förevarande avseende torde böra inflyta i 1 § av skogsaccislagen.

I 3 § torde böra vidtagas en redaktionell ändring, vilken ej erfordrar
någon motivering.

De nya stadgandena i 1 § torde böra träda i kraft först den 1
januari 1922 för att tillämpas vid de samma år skeende taxeringarna
till skogsaccis för virke, som avverkats under år 1921.

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med vad av honom
sålunda anförts uppgjort förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§
i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering
samt ‘ hemställde, att detta förslag måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils ffellenius.