Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till arbetslöshetens
bekämpande; given Stockholms slott den 5
mars 1920.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, anvisa

dels på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 8,000,000
kronor,

dels ock på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 2,000,000
kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 165 höft. (År 199.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Unken,

TuorssoN,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist anförde:
anslå adoch 1914 års senare riksdag bemyndigades Kungl. Maj:t att såsom

gällande bidrag till understödjande av arbetslösa använda och av tillgängliga medel,
bestämmelser. mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett belopp av förslagsvis
5,000,000 kronor. Kungörelse i ämnet utfärdades den 28 september 1914
(svensk författningssamling nr 237); och påbörjades redan i oktober 1914
sådan understödsverksamhet, som i kungörelsen avsågs.

Sedan verkställd utredning givit vid handen, att statens andel i de
till den 1 december 1915 utbetalda understöden till arbetslösa kunde beräknas
uppgå i det närmaste till 425,000 kronor, föreslog Kungl. Maj:t
1916 års riksdag att till täckande av berörda kostnader å extra stat för
år 1917 anvisa ett belopp å 425,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning
blev av riksdagen bifallen.

3

Kungl. May.ts proposition nr 199.

I skrivelse den 13 april 1916, nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande, har riksdagen
anmält, att riksdagen dels medgivit, att med avseende å statens
meddelande av understöd till arbetslösa finge tillämpas vissa ändrade
bestämmelser samt att Kungl. Maj:t tills vidare finge vidtaga nödiga åtgärder
för förebyggande av arbetslöshet i enlighet med av riksdagen angivna
grunder, dels ock bemyndigat Kungl. Maj:t att för nu omförmälda
ändamål använda och av tillgängliga medel mot framtida anmälan till
ersättande förskjuta ett belopp, uppgående jämte redan för understödjande
av arbetslösa under år 1916 förskjutna medel till 5,000,000 kronor.

Genom kungörelse den 19 maj 1916 (svensk författningssamling
nr 139) har Kungl. Maj:t därefter, med upphävande av kungörelsen den
28 september 1914, till efterrättelse fastställt ändrade bestämmelser angående
understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel
därtill.

Efter framställning av Kungl. Maj:t har vidare 1917 års riksdag å
extra stat för år 1918 anvisat dels till täckande av kostnader för arbetslöshetens
bekämpande under tiden den 1 december 1915—30 november

1916 ett förslagsanslag, högst, 918,500 kronor, dels ock för bekämpande
av arbetslösheten i huvudsaklig enlighet med av Kungl. Maj:t föreslagna
och av riksdagen godkända grunder ett förslagsanslag, högst, 11,500,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis redan under år

1917 utanordna erforderligt belopp.

Genom kungörelse den 7 december 1917 (svensk författningssamling
nr 865) gjordes vissa ändringar i och tillägg till kungörelsen den 19
maj 1916.

För berörda ändamål anvisade sedermera 1918 års lagtima riksdag
dels — utöver av 1917 års riksdag beviljade medel — på tilläggsstat för
år 1918 ett förslagsanslag, högst, 12,000,000 kronor, dels ock för år 1919
ett förslagsanslag, högst, 4,000,000 kronor.

Slutligen har 1919 års riksdag för enahanda ändamål anvisat dels
— utöver av 1918 års lagtima riksdag beviljade medel—på tilläggsstat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst, 8,000,000 kronor, dels ock på extra
stat för år 1920 ett''-förslagsanslag, högst, 2,000,000 kronor.

I anslutning till de av 1918 års lagtima riksdag antagna grunderna
i avseende å användandet av samtidigt beviljade anslag fastställdes genom
kungörelse den 16 .augusti 1918 (svensk författningssamling nr 748)
vissa ändringar i och tillägg till kungörelserna den 19 maj 1916 och 7
december 1917 angående understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag
av statsmedel därtill.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

De sålunda gällande bestämmelserna i ämnet äro av huvudsakligen
följande innehåll.

Understöd må utgå dels till svensk medborgare, som fyllt 15 år,
är arbetsför inom sitt yrke samt hos organ för offentlig arbetsförmedling
sökt, men ej erhållit arbete, dels ock till sådan persons familj, allt under
förutsättning, att han under minst sex månader före det ansökan
gjorts icke åtnjutit understöd av fattigvården, dock att hänsyn icke skall
tagas till sådant understöd av fattigvården, som varit tillfälligt eller utgått
i anledning av sökandens eller hans familjemedlemmars sjukdom
eller tilldelats sökande, som uppenbarligen efter bästa förmåga sökt försörja
sig och de sina, men till följd av särskilt betungande försörjningsplikt
nödgats för familjens nödtorftiga uppehälle mottaga sådant understöd.
Förrän understöd kan beviljas, skall undersökas, huruvida icke
lämpligt tillfälle till utkomst genom eget arbete kan beredas den arbetslöse.
Till understöd bidrager staten med högst 1 krona 50 öre per dag
för man och hustru tillhopa, 1 krona per dag för ensam person, som
fyllt 18 år, 60 öre per dag för ensam person, som fyllt 15 men ej 18
år, samt 30 öre för varje inom eller utom äktenskapet fött barn. Därest
arbete på annan ort än hemorten beredes manlig familjeförsörjare mot
avlöning, som är otillräcklig för att å hemorten jämväl underhålla familjen,
må understöd av statsmedel efter särskild prövning utgå för familjens
å hemorten kvarvarande medlemmar med tillhopa högst 1 krona
för dag eller, där barn finnas och ömmande omständigheter föreligga,
med tillhopa högst 1 krona 50 öre för dag. För det fall att den arbetslöse
beredes ett för hans utbildning och förutsättningar främmande
arbete och därvid icke från början förmår vinna rimlig utkomst, må understöd
av statsmedel till honom efter särskild prövning utgå med högst
75 öre för dag och under en tid av högst 90 dagar. Samtliga dessa
understöd av statsmedel utgå under förutsättning i regel, att minst samma
belopp tilldelas den arbetslöse av resp. kommuns eller landstings medel,
dock att enligt Kungl. Maj:ts medgivande undantag härifrån kan ske.
Erhåller den arbetslöse bidrag av arbetsgivare eller arbetslöshetskassa, må
understöd likväl till honom utgå, dock med högst så stort belopp, att
detsamma jämte nämnda bidrag uppgår till 2/3 av den å orten vanliga
avlöningen för jämförlig arbetare. Understödets storlek bestämmes efter
den arbetslöses större eller mindre behov och kan efter omständigheterna
utgå i kontanta medel eller, helt eller delvis, i naturaförmåner. Understödstagare
är vid risk av understödets indragande skyldig föra ett ordentligt
och nyktert levnadssätt, att regelbundet anmäla sig hos den
offentliga arbetsförmedlingen samt att mottaga lämpligt arbete, som an -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

visas honom. Understödet skall icke äga fattigvårds karaktär eller medföra
fattigvårdens rättsverkningar.

Enligt till socialstyrelsen ingångna uppgifter från de lokala arbetslöshetsorganen
hava för denna understödsverksamhet från och med den
1 oktober 1914 utbetalats följande belopp.

Antal kommuner

Understödens

Statens andel

städer och

lands-

totalbelopp

till

köpingar

kommuner

kr.

kr.

År 1914 (okt.—dec.) . .

... —

—

182,659

91,330

> 1915 .......

... —

—

680,165

340,083

. 1916 .......

... -

—

80,665

40,333

> 1917 .......

. . —

—

266,681

133,341

» 1918........

... —

—

3,342,086

2,037,006

År 1919:

januari.......

... 27

29

417,015

260,628

februari......

... 31

33

398,247

231,000

mars........

... 31

34

416,776

233,710

april.......

... 32

33

358,734

196,400

maj........

... 30

19

175,481

94,440

juni........

... 22

12

68,462

35,466

juli........

... 16

3

38,749

19,639

augusti......

... 9

1

14,018

7,153

september.....

... 9

2

13,174

11,762

oktober ......

... 11

1

30,890

28,790

november......

... 12

2

15,737

14,300

december......

... 17

5

47,672

31,572

_

—

1,994,955

1,165,060

Kostnaderna för understödsverksamheten hava sålunda under hela
kristiden utgjort omkring 6,5 milj. kronor,1 varav omkring 3,8 milj. kronor
belöpte sig på staten. Enbart för år 1919 uppgingo kostnaderna till
1,990,000 kronor, av vilka på statens andel torde komma omkring 1,1
miljoner kronor. Med avseende härå torde böra erinras, att de särskilda
omständigheter, som föreligga i fråga om arbetslösa, vilka före tobaks 1

Häri icke inräknade kostnaderna för den under år 1915 anordnade särskilda understödsverksamheten
för tobaksarbetare, som blivit arbetslösa i samband med tobaksmonopolets
genomförande.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Arbetslös hetskommis sionen.

monopoliseringen voro stadigvarande sysselsatta inom tobakshanteringen,
föranlett Kungl. Maj:t att, i anslutning till 1918 års statsutskotts anvisning,
genom kungörelse den 2 augusti 1919 (svensk författningssamling
nr 535) förordna, att arbetslöshetsunderstöd, som jämlikt gällande bestämmelser
lämnats till sådana arbetslösa men arbetsföra personer, skall
helt ersättas kommunerna av statsmedel.1 De i enlighet härmed under
september—december använda statsmedlen uppgå sammanlagt till omkring
70,000 kronor, vilka ingå i nyss anförda kostnadsbelopp.

För sysselsättande av arbetslösa — företrädesvis sten- och textilarbetare
— har under kristiden anvisats tillhopa i runt tal 24,2 milj.2
kronor. Däri ingå följande under år 1919 anvisade belopp, nämligen

till anordnande av automobilväg i Bohnslän................. 158,500

> fortsatt planering av flygfältet å Malmslätt m. m.............. 200,000

> skogssällskapets statsarbeten....................... 4,000,000

> tillverkning av järnvägsvagnar vid flottans varv i Karlskrona....... 50,000

> förberedande arbeten för anläggning av en docka vid flottans varv i Stockholm 100,000

» utvidgning av en automobilväg i Bohuslän................ 50,000

> inköp av gatsten för statens räkning................... 3,675,000

> skogssällskapets statsarbeten.................... 2,000,000

Sammanlagda beloppet av de för nu angivna arbetsföretag anvisade
medlen utgör omkring 10,2 miljoner kronor. Om härtill lägges statens
andel i kostnaderna för understödsverksamheten under 1919, erhålles en
summa av omkring 11,3 miljoner kronor, som belastar de för året disponibla
statsanslagen, tillhopa uppgående till 12 miljoner kronor.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att i ämnet avlåtas, för bekämpande av arbetslösheten
å extra stat för år 1921 beräkna ett förslagsanslag, högst, 2,000,000
kronor. Tillika har Kungl. Maj:t i propositionen angående tilläggsstat för
år 1920 föreslagit riksdagen att å nämnda tilläggsstat för ändamålet beräkna
ett förslagsanslag, högst, 8,000,000 kronor.

I skrivelse den 20 nästlidne januari har nu arbetslöshetskommissionen
redogjort för utvecklingen och läget å arbetsmarknaden samt för

1 Jfr härom Kungl. Maj:ts proposition nr 66 vid innevarande års riksdag.

2 Häri icke inräknat anslag till den fond, som jämlikt beslut av 1916 års riksdag
upprättats för utlämnande av lån åt kommuner för inköp av gatsten till förebyggande av
arbetslösheten bland stenarbetarna; å dessa medel torde viss ränteförlust åsamkas staten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

7

behovet av anslag för arbetslöshetens bekämpande. Kommissionen har
sålunda anfört följande.

Under förra hälften av år 1919 rådde en tämligen omfattande arbetslöshet
i vårt land till följd av både sviterna av handelsavspärrningen
under krigstiden och den efter vapenstilleståndet i november 1918 plötsligt
påkomna »fredskrisem, som gjorde sig särskilt kännbar inom konfektions-
och skoindustrierna. I fjol våras tedde sig därför framtidsutsikterna
på arbetsmarknaden skäligen mörka. Men även denna gång blevo
farhågorna icke till fullo besannade. Under försommaren skedde en långsam
förbättring av konjunkturerna, som under årets lopp blev alltmera
markerad för vissa industriers vidkommande. Sålunda rönte den sedan
två år tillbaka svårt beträngda terfiZindustrien ett kraftigt uppsving, vilket
icke blott föranledde ett fullständigt upphävande av den långvariga och
svåra arbetslösheten inom detta fack, utan under hösten medfört brist
på arbetskraft, särskilt kvinnlig sådan, inom västra Sveriges textilindustri.
Inom konfektions- och stoindustrierna återgingo under sommaren förhållandena
likaledes till det normala, och de för landsbygdens arbetarcentra
så betydelsefulla sågverks-, trämasse- och pappersindustrierna lyckades efterhand
få exporten i gång i stigande utsträckning.

Vad den andra stora gruppen av Sveriges stapelindustrier, järnoch
mas kinb rån schen beträffar, erforo dess utsikter icke någon motsvarande
ljusning. I stort sett fortsatte här, i synnerhet vid en del exportgruvor
och vid järnbruken, den djupgående depression, som efterföljde
den exempellösa högkonjunkturen under kriget, dock med undantag för
skeppsvarven, den elektriska industrien samt några specialverkstäder, vilkas
alster efterhand började efterfrågas på utländska marknader.

Med hänsyn till den viktiga roll, som byggnadsverksamheten sedan
gammalt spelar på den svenska arbetsmarknaden, skulle man kunna förmoda,
att då bostadsproduktionen av känd anledning varit avsevärt begränsad
under året, detta skulle hava vållat motsvarande arbetslöshet
bland berörda arbetarkategorier. Detta har dock så långt ifrån varit
fallet, att det åtminstone i storstäderna snarare rått brist på byggnadsarbetare,
vilket till synes paradoxala förhållande förklaras därav, att de
talrika byggnadsarbetare från landsorten, vilka eljest under säsongen till
icke oväsentlig del bruka utföra förekommande husbyggen i städerna,
numera på grund av bostadsbristen i stadssamhällena icke kunna få tak
över huvudet i städerna utan stanna kvar över sommaren på sina hemorter,
där de såväl inom jordbruket som genom den på landsbygden tämligen
allmänt bedrivna byggnadsverksamheten funnit lönande sysselsättning.
De i städerna bosatta byggnadsarbetarna åter hava tack vare den

8

KungI. Maj:ts proposition nr 199.

rådande knappheten på arbetskraft medelst strejker och blockader kunnat
driva upp sina arbetsförtjänster till en höjd, som i vissa fall i sin tur
torde verka produktionshämmande. Genom byggnadsverksamhetens stagnation
i städerna förminskades i en del fall arbetstillgången inom åtskilliga
därav beroende grovarbetariack, varigenom denna talrika lös- och
säsongarbetargrupp visserligen icke blev utsatt för någon längre tids

sammanhängande arbetslöshet, men icke alltid torde hava vunnit den

oavbrutna sysselsättning, som under normala förhallanden brukar vara
fallet. Enahanda förhållanden präglade också på grund av kolimportens
stockning och den tidvisa Östersjöblockaden hamn- och stuveriarbetet vid
flertalet av de svenska ostkusts- och öresundshamnarna.

För jordbruket har det gångna året ur arbetsmarknadssynpunkt i
stort sett varit lika gynnsamt som 1918. Till följd av den industriella

lågkonjunkturen och bostadsbristen i städerna har den under 1917 och

1918 till landsbygden återströmmande arbetskraften där kvarstannat, vilket
i förening med emigrationens avstannande tills vidare på ett gagneligt
sätt neutraliserat den svåra åderlåtning av jordbrukets arbetarstam,
som från övriga näringars sida ägt rum under den föregående högkonjunkturen.
Detta mättande av jordbrukets behov av arbetskraft, varigenom
fjolårets rikliga och goda skörd blev inbärgad, utan att personalbrist
på något håll förspordes, har givetvis underlättats därav, att det
skett vid samtidigt stegrad lönenivå för lantarbetarna.

Den inledningsvis berörda förbättringen av det allmänna konjunkturläget
under försommaren i fjol framgår av de uppgifter om arbetsmarknadens
läge, vilka av socialstyrelsen regelbundet kvartalsvis införskaffas
från flertalet mera betydande industriföretag inom landet:

Antal

redovisade

arbetare.

Arbetare (i %) anställda bos arbetsgivare,
vilka angivit arbetstillgången såsom

, , , god eller mindre än

mycket god. medelgod. medelgod.

1913.

l:a kvartalet .

....... 250,336

20

74

6

2:a

....... 266,560

21

76

3

20

75

5

....... 257,916

17

78

5

1914.

....... 253,324

16

76

8

2:a >

....... 262,988

18

76

6

3:e >

....... 251,145

7

61

32

....... 245,003

13

64

23

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

1915.

Antal

redovisade

arbetare.

Arbetare (i %) anställda hos arbetsgivare,
vilka angivit arbetstillgången såsom

, , , god eller mindre än

mycket god. medelgod. medelgod.

l:a

kvartalet.......

........ 249,403

20

65

15

2:a

> .......

........271,210

20

68

12

3:e

> .......

........ 269,636

29

63

8

4:e

> .......

........ 267,912

29

64

7

1916.

l:a kvartalet.......

........ 277,505

33

61

6

2:a

> .......

........ 282,373

38

57

5

3:e

» .......

........ 289,387

39

55

6

4:e

> .......

........ 277,908

39 .

56

5

1917.

l:a kvartalet.......

........ 281,923

33

53

14

2:a

> .......

........ 276,438

29

53

18

3:e

> .......

........ 268,604

26

54

20

4:e

> .......

........ 268,587

17

62

21

1918.

l:a kvartalet.......

........ 269,148

10

62

28

2:a

■» .......

........ 254,075

12

65

23

3:e

> .......

........ 262,071

14

64

22

4:e

........ 247,624

9

60

31

1919.

-

l:a

kvartalet.......

........ 253,574

5

47

48

2:a

........ 257,716

9

54

37

3:e

» .......

........ 263,599

12

60

28

4:e

........ 251,560

14

67

19

Under den här behandlade tidsperioden minskades sålunda det relativa
antalet arbetare vid arbetsställen, för vilka arbetstillgången rapporterats
såsom mycket god, högst avsevärt under år 1918 i jämförelse med
rekordsiffrorna under år 1916 och förra hälften av år 1917 för att kulminera
nedåt under första kvartalet under år 1919; från och med fjolårets
andra kvartal inträder emellertid en förändring till det bättre, vilken
fortsätter under det tredje; för det fjärde kvartalet föreligga ännu
inga siffror,* 1 men det finnes anledning antaga, att de komma att erbjuda
en gynnsammare bild av konjunkturläget än motsvarande period ett år
tidigare.

1 Efter framställningens avlåtande hava dessa siffror blivit tillgängliga och införts

i tabellen här ovan.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 165 höft. (Nr 199.)

2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

»Fredskrisens» övervinnande tar sig även ett tydligt uttryck i stegrad
efterfrågan på arbetskraft vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna,
såsom ådagalägges av efterföljande tablå, utvisande antalet arbetsansökningar
på 100 lediga platser:

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Ang.

Sept.

Okt.

Nerv.

Dec.

ord- och skogsbruk:

1913.........

. 97

84

83

66

72

71

77

87

75

77

96

92

1914.........

. 62

77

71

59

71

68

82

95

96

94

116

130

1915.........

. 100

92

90

80

85

81

95

105

87

75

84

84

1916.........

68

74

58

55

57

50

70

58

67

66

66

1917.........

59

64

58

50

46

35

49

47

69

73

79

1918.........

87

91

77

74

80

88

106

95

85

99

116

1919.........

. 122

95

90

69

67

64

74

104

94

83

no

95

Övriga näringsgrenar:

1913........•

. 170

151

119

108

106

122

116

101

94

108

141

122

1914.........

. 147

144

119

101

98

112

103

156

130

145

217

189

1915.........

. 225

209

165

150

126

147

144

130

119

127

165

119

1916.........

. 160

145

121

101

93

100

96

99

89

102

126

107

1917 . • .......

. 128

150

140

132

no

in

132

119

107

117

133

112

1918.........

. 160

196

184

168

153

175

168

145

124

119

133

143

1919.........

. 192

181

157

126

109

no

109

94

91

97

114

113

Samtliga näringsgrenar:

1902—1912 ......

. 182

150

119

104

106

119

118

101

93

104

141

134

1913......

. 153

133

no

97

99

112

107

96

89

98

129

117

1914......

. 125

127

107

91

93

104

99

133

121

128

192

182

1915......

. 202

181

147

125

118

135

134

122

no

no

141

113

1916......

. 138

124

109

90

85

92

82

88

79

87

106

97

1917......

. no

124

118

108

93

94

88

83

81

100

115

105

1918......

. 137

167

158

143

136

156

147

131

115

109

125

139

1919......

. 179

162

141

in

99

100

101

97

92

92

113

no

Av ovanstående siffror att döma, synes från och med vårsäsongens
inbrott 1919 utbud och efterfrågan på arbetskraft hava ungefär motsvarat
varandra. Den relativa tillgången på arbetskraft inom jord- och
skogsbruk synes till och med hava varit något mindre under 1919 än
1918, men under november 1919, sedan avtalen om årsanställning blivit
uppgjorda, visar statistiken ett överskott av arbetssökande. Den i arbetsförmedlingsstatistiken
tydligt skönjbara ökningen av arbetstillgången inom

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

övriga näringsgrenar framgår jämväl av nedanstående tablå, utvisande
antalet arbetslösa inom fackföreningarna i % av hela det redovisade medlemsantalet: -

År

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Ang.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

1911......

—

—

12.0

10.4

6.7

3.5

3.2

2.9

3.1

2.3

4.3

4.4

1912......

. . . 8.5

11.1

8.4

6.5

5.2

3.7

3.3

2.8

2.7

2.9

3.6

5.7

1913......

. . . 8.4

8.9

7.1

5.7

4.0

2.6

2.7

2.5

2.3

2.2

2.6

4.4

1914......

10.4

7.5

6.5

5.1

3.2

3.1

3.0

8.1

7.7

8.1

10.3

1915......

. . . 15.0

14.8

12.0

11.2

8.5

6.7

6.3

4.0

3.6

3.5

3.8

4.5

1916......

. . . 7.7

8.0

6.7

5.2

4.7

3.3

2.7

2.7

2.2

2.2

2.3

2.2

1917......

. . . 5.4

5.9

5.5

7.0

4.4

2.8

3.1

3.3

2.8

2.4

2.8

2.4

1918......

6.0

5.0

4.9

5.0

4.0

4.6

4.2

3.5

3.7

3.2

3.4

1919.....

. . . 7.3

7.5

7.6

8.1

7.5

6.1

4.6

3.8

3.2

3.1

3.2

3.8

De sedan sommaren 1919 uppåtgående konjunkturerna avspegla
sig tämligen tydligt i ovanstående arbetslöshetsfrekvens inom fackorganisationerna.
Sedan augusti är arbetslösheten sålunda på retur i jämförelse
med 1918. Samtidigt lyckades det också arbetslöshetskommissionen
att avveckla understödsverksamheten på det fåtal orter, som ännu
under sommaren fortsatt därmed, så att under hösten 1919 understödsverksamhet
i stort sett endast pågått för arbetslösa f. d. tobaksarbetare,
vilka jämlikt kungl. förordningen av den 2 augusti 1919 prövats vara i
behov av särskild hjälp.

Beträffande arbetslöshetskommissionens verksamhet under år 1919
tillåter sig kommissionen hänvisa till den utförliga redogörelse, som blivit
lämnad i »Berättelsen om vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags
sammanträde sig tilldragit».

Yad angår det nuvarande läget och de närmaste utsikterna på den
svenska arbetsmarknaden, så vågar arbetslöshetskommissionen åtminstone
icke i sistnämnda avseende uttala några bindande förutsägelser. Bör ett
sådant förhandsbedömande av den blivande arbetstillgången saknas, icke
minst på grund av de pågående, svårartade arbetskonflikterna, alla fasta
hållpunkter. Men denna ovisshet och osäkerhet rörande näringslivets och
arbetsmarknadens framtidsutsikter torde också hava varit avgörande för
Kungl. Maj ds beslut att jämväl innevarande år äska nya medel för vidmakthållande
av arbetslöshetskommissionens verksamhet som en den svenska
arbetsmarknadens kris be redskap, i syfte att minska arbetslöshetsfaran
och mildra dess verkningar. Ehuru berättigade förhoppningar kunna
hysas, att kostnaderna härför under år 1920 torde komma att ställa sig

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 199.

väsentligt lägre än under 1918 och 1919, så lärer enligt kommissionens
uppfattning försiktigheten bjuda att icke minska det på tilläggsstat för
år 1920 beräknade anslaget av 8 miljoner kronor. Det i statsverkspropositionen
för samma ändamål på extra stat för år 1921 äskade beloppet
av 2 miljoner kronor torde såsom under föregående år få anses fullt
tillräckligt för den korta tid av år 1921, som kan komma att förflyta,
intill dess frågan om eventuellt tilläggsanslag hinner undergå vederbörlig
prövning.

Ett beviljande av dessa medel innebär givetvis icke, att de under
alla omständigheter komma att förbrukas. Arbetslöshetskommissionen
skall framdeles som hittills låta sig angeläget vara att iakttaga den
sparsamhet med statens medel, som nu mer än någonsin är behövlig.
Kommissionen vakar för närvarande noga över, att icke understödsverksamhet
i oträngt mål tillgripes av kommunerna. På grund av den för
närvarande (slutet av januari 1920) på sina håll tämligen utbredda
säsongarbetslösheten, vars ekonomiska konsekvenser av förut anförda
skäl (oregelbunden och mindre lönande säsong) innevarande vinter torde
vara nog så kännbara för berörda arbetarkategorier, ha några kommuner
(Nyköping, Södertälje, Hälsingborg, Lund) ansett sig nödsakade igångsätta
understödsverksamhet för dessa arbetslösa. På andra orter har
man av samma orsak varit benägen att återupptaga understödsverksamheten,
men genom ingripande i rätt tid av Skogssällskapets statsarbeten,
som anordnat lämpliga nödhjälpsarbeten, särskilt vägarbeten, har detta
tills vidare kunnat undvikas. De kommunala hjälporganen hade också
under senhösten av arbetslöshetskommissionen uppmanats, att då tecken
till begynnande arbetslöshet förspordes och i varje fall före beslut om
understödsverksamhets igångsättande, hänvända sig till kommissionen,
vilken därefter anmodar statsarbetena att vidtaga lämpliga åtgärder antingen
° genom att meddela vederbörande arbetsförmedlingsanstalt på orten,
att sådana arbetslösa, som prövas vara berättigade att jämlikt gällande
författning komma i åtnjutande av ett eventuellt arbetslöshetsunderstöd,
kunna hänvisas till pågående nödhjälpsarbete vid någon av statsarbetenas
fasta förläggningar, eller också i samråd med kommunalmyndigheterna
pa platsen söka få till stånd lämpligt sådant arbete inom kommunen
eller i dess närmaste grannskap. Det är arbetslöshetskommissionens avsikt
och förhoppning att på denna väg och inom den närmaste tiden
få den påbörjade understödsverksamheten inom ovannämnda orter avvecklad.

Härmed har också kommissionen tagit ett ytterligare steg ifråga
om arbetslöshetens bekämpande. I principiellt avseende föreligger visser -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

13

ligen ingen avvikelse eller utvidgning av förut gällande och av statsmakterna
uttryckligt gillade grundsatser för arbetslöshetskommissionens
verksamhet. Kommissionen har nämligen städse hävdat den uppfattningen,
att offentliga hjälpåtgärder så vitt möjligt böra vara av förebyggande
natur och åsyfta försörjning genom eget arbete. I Skogssällskapets
statsarbeten, för vilkas organisation och verksamhet utförligt
redogjorts i arbetslöshetskommissionens skrivelse till herr statsrådet den
10 mars 1919 (intagen i propositionen nr 300 vid 1919 års lagtima riksdag),
förskaffade sig kommissionen ett lämpligt och elastiskt organ för
dessa uppgifter, samtidigt som kommissionen vid varje tillfälle uppmanade
kommunerna att i främsta rummet försöka bereda de arbetslösa
utkomst genom anordnande av extra arbeten. Men medan statsarbetena
tidigare avsågo ett omhändertagande av redan understödda arbetslösa
genom sysselsättning med produktivt arbete, vilket särskilt med avseende
å de talrika arbetslösa textilarbeterskorna under år 1918 motiverades
även av moraliska hänsyn, ha statsarbetena under senare hälften av år
1919, i mån av sin numera utvecklade, anpassningsbara organisation och
vunna erfarenheter efter en snart tvåårig verksamhet, kunnat användas
för att mera direkt förebygga uppkomsten av ofrivillig arbetslöshet. Resultatet
av denna statsarbetenas insats i kampen mot arbetslösheten har
varit så tillfredsställande, att kommissionen anser sig böra uttala den
förhoppningen, att härvid vunna erfarenheter och tillämpade metoder
icke måtte lämnas obeaktade vid den framtida gestaltningen av svensk
socialpolitik på detta område.

Vid den konferens med samtliga föreståndare för huvudkontoren
inom Sveriges offentliga arbetsförmedling, som den 15—17 sistlidne
december avhölls inför socialstyrelsen, och varvid erfarenheterna från de
sista årens offentliga understödsverksamhet för arbetslösa utgjorde ett av
de viktigaste överläggningsämnena, framhölls också enstämmigt den stora
fördel och framgång, som nyssnämnda utsträckning av statsarbetenas
verksamhet medfört i kampen mot arbetslösheten. Konferensen beslöt
att i detta ämne göra följande uttalande:

»Arbetslösheten bör i främsta rummet bekämpas genom anvisning
av arbete, i första hand till lediga platser på den öppna arbetsmarknaden
och därefter i mån av behov till lämpliga nödhjälpsarbeten. Endast
undantagsvis och då inga arbetstillfällen stå till buds, bör understöd
utbetalas.

Erfarenheterna frän de förflutna krisårens offentliga understödsverksamhet
för arbetslösa hava vidare obestridligen givit vid handen,
vilken betydelse den offentliga arbetsförmedlingens nuvarande organisa -

14

Kungl. Maj:ts -proposition nr 199.

tionsformer i vårt land och ifrågavarande nnderstödsverksamhets anknytning
till de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna haft för de arbetslösas
plats- och yrkesrörlighet. Härförntan skulle säkerligen såväl arbetslöshetens
omfattning som därav föranledda kostnader för det allmänna
stigit till långt högre belopp än vad nu varit fallet. På grund av principiella
skäl och praktiska rön bör dock enligt konferensens uppfattning
arbetsförmedlingens roll vid understödsverksamheten ifråga begränsas till
att vara registrerings- och arbetsanvisningsorgan, medan prövningen av
de arbetslösas understödsbehov samt fastställandet, utbetalningen och, på
förekommen anledning, indragningen av understödet uteslutande bör ankomma
på vederbörande kommunala hjälporgan.»

För att emellertid dylika statliga nödhjälpsarbeten endast skola
behöva tillgripas i tvingande fall, hava de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna,
vilka ensamma äga att uttaga arbetslösa till dessa arbeten,
genom socialstyrelsen ålagts att noga tillse, att de arbetslösa i främsta
rummet anvisas till lediga platser på den öppna arbetsmarknaden och
först därefter i mån av behov till nödhjälpsarbeten; vid sådant fall
skall arbetslösheten städse vara oföi''vållad, vilket icke anses vara händelsen,
därest vederbörande förlorat sin anställning på grund av arbetskonflikt.

Beträffande den ekonomiska karaktären av de nödhjälpsarbeten,
som utföras av Skogssällskapets statsarbeten, får kommissionen ånyo erinra
därom, att dessa nödhjälpsarbeten visserligen icke i och för sig äro
ekonomiska i vanlig affärsmässig mening, vilket sällan eller aldrig brukar
vara fallet med sådana arbeten, men att de städse äro produktiva till
sin karaktär. Sålunda hava under år 1919 av Skogssällskapets statsarbeten
sysselsatts sammanlagt cirka 5,000 arbetslösa, mest stenarbetare,
vilka tillhopa utfört cirka 400,000 dagsverken, i form av skogsplantering,
dikningar, nyodling, torvtäkt, dräneringar och vägarbeten. Av principiella
skäl hållas lönerna vid dessa nödhjälpsarbeten lägre än den
öppna marknadens; i december 1919 har sålunda ackordsförtjänsten i
medeltal per effektiv arbetsdag för manlig arbetare utgjort kronor 8: 70.
Då samtidigt understödssatserna för arbetslösa jämlikt de författningar,
som ligga till grund för den offentliga understödsverksamheten, nämligen
kungl. kungörelsen den 19 maj 1916 med tillägg senast den 16 augusti
1918, fortfarande utgöra per dag högst 3 kronor för man och hustru,
2 kronor för ensamstående man eller kvinna samt 60 öre för varje
inom eller utom äktenskapet fött barn, är skillnaden mellan dessa sistnämnda
belopp och de förtjänster, som kunna ernås på nödhjälpsarbetena,
så pass stor och så lämpligt avvägd, att det för den arbetslöse i

Kling!. Maj:ts proposition nr 199.

15

regel är en ekonomisk fördel att taga anställning på statsarbetena. Förvägrar
understödd arbetslös att utan giltigt skäl emottaga sådant lämpligt
arbete, avstänges han från vidare understöd. I rätt många fall har
också detta förekommit, varvid stat och kommun besparats aVsevärda
belopp. Det har därvid betecknande nog ofta visat sig, att de sålunda
avstängda sedermera haft relativt lätt att på egen hand skaffa sig anställning.

Arbetslöshetskommissionen ifrågasätter icke heller någon ändring
av nu gällande författningar, i vad understödsbeloppen och villkoren för
deras erhållande avser. Erfarenheten har emellertid givit vid handen,
att med hänsyn till önskvärdheten att förskaffa arbetslöshetskommissionen
en bättre överblick över den ekonomiska sidan av kommunernas
understödsverksamhet än som kan åstadkommas genom den nu stadgade
månatliga rapporteringsskyldigheten från sådana kommuner till kommissionen,
det vore behövligt att på så sätt ändra i gällande författning nu
föreskrivna ordning för statsbidragets utbekommande, att ansökan därom
finge ställas icke, såsom nu är fallet till länshjälpkommittén för vidare
befordran till vederbörande länsstyrelse, utan till arbetslöshetskommissionen.
Vederbörande hjälpkommitté eller kommunala myndighet äger nu
att efter varje månads utgång av anslaget för arbetslöshetens bekämpande
utbekomma ersättning för den del av under månaden utlämnade
arbetslöshetsunderstöd, som statsbidraget utgör. Framställning om utbekommande
av sådan ersättning skulle hädanefter göras med användande
av särskilt av arbetslöshetskommissionen fastställt formulär och
ingivas, vid äventyr av ersättningsrättens förlust, senast sista dagen i
nästföljande månad till arbetslöshetskommissionen, vilken skulle, efter
sådan prövning av framställningen, som stadgas i kungl. cirkuläret den
26 februari 1915 angående granskning av framställningar om statsbidrag
till medellösa arbetslösa, bestämma om ersättningsbeloppet. Utdrag av
arbetslöshetskommissionens protokoll rörande kommissionens beslut om
ersättning skulle av kommissionen överlämnas till statskontoret, som hade
att direkt till vederbörande kommunala hjälpkommitté eller myndighet
utanordna ersättningsbeloppet.

Det här föreslagna sättet för prövningen och utbetalningen av ersättningsbeloppen
ansluter sig till den ordning, som föreskrives i kungl.
kungörelsen nr 535 av den 2 augusti 1919 angående understöd i vissa
fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer, och har
vid den under höstens lopp utövade understödsverksamlieten i detta syfte
visat sig medföra den stora fördelen, att arbetslöshetskommissionen kan
utöva effektiv ledning och tillsyn över de lokala organen. Denna uppgift

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Departe mentschefen.

har beträffande allmänna understödsverksamheten hittills försvårats därigenom,
att icke alla kommuner iakttaga den föreskrivna regelbundna
rapporteringsskyldigheten och understundom först efter flera års förlopp
till länshjälpkommittén inkomma med ansökan om statsbidrag.

Den granskning av de kommunala ersättningsanspråken, som hittills
utövats av vederbörande länshjälpkommitté, på så sätt, att den
skulle med eget yttrande översända den kommunala ansökan till länsstyrelsen,
kommer sålunda att bortfalla. Men då denna prövning hittills
varit av övervägande formell natur, och då arbetslöshetskommissionen
torde vara i stånd att stödd på ett rikare jämförelsematerial underkasta
sådan ansökan en mera ingående saklig granskning, synes nämnda förändring
av länshjälpkommittéernas uppgift ej behöva uppväcka några
betänkligheter. Vid kommuns ansökan om högre statsbidrag än 50 %
kommer däremot framdeles som hittills länshjälpkommitténs yttrande att
städse bliva inhämtat.

Arbetslöshetskommissionens nu återgivna redogörelse utvisar, att den
av världskrigets faktiska avslutande framkallade omläggningen av produktionen
även i vårt land medförde svårigheter, som starkt återverkade på
arbetsmarknaden under förra hälften av år 1919. Aven om stora delar
av näringslivet kunnat under de nästföregående åren väsentligt konsolidera
sin ekonomiska ställning och till följd härav bibehålla och själva sörja för
sin arbetskraft, så var dock läget särskilt under årets första kvartal
sådant, att det allmännas hjälpåtgärder togos ganska starkt i anspråk. I
den mån tillgången å vissa råvaror under sommaren ökades och förhållandena
i övrigt började stadga sig, inträdde emellertid en i allmänhet visserligen
långsam men stadig förbättring. Denna framträdde särskilt inom textil-,
konfektions- och skoindustrierna, vilka tidigare befunnit sig i mycket tryckt
läge, men nu åter kunde bereda full sysselsättning åt de kvarvarande
arbetarstyrkorna, ja, till och med rapporterade brist på arbetskraft till
följd av den avgång, som ägt rum trots deras egna och det allmännas
hjälpåtgärder. Ytterligare förbättring i redan förut gynnsamma konjunkturer
inträdde med den internationella samfärdselns frigivande för olika
grenar av trävaruindustrien samt för skeppsvarven och den elektriska
industrien. Inom övriga områden av mekanisk verkstadsindustri fortfor
emellertid den depression, som efterföljt högkonjunkturerna under kriget,
vilket givetvis återverkade på järnbruken och malmgruvorna. Att stagnationen
inom byggnadsindustrien i städerna icke medförde mera framträdande
arbetslöshet inom hithörande arbetargrupper, berodde på att dessa
redan tidigare under krisen avsevärt förminskats genom övergång till andra

17

Kungl. Majds proposition nr 199.

yrken eller avflyttning till landsbygden. I det stora hela utmärktes sommaren
och hösten 1919 av en förbättring i läget, som åskådliggöres av de
i arbetslöshetskommissionens redogörelse återgivna siffrorna rörande arbetstillgången
inom industrien, omsättningen vid arbetsförmedlingsanstalterna
samt arbetslösheten inom arbetarorganisationerna.

Å andra sidan präglades affärsläget uppenbarligen av en viss osäkerhet
och tveksamhet hos företagarna, beroende på den över hela världen
märkbara ovissheten om de allmänpolitiska, ekonomiska och sociala förhållandenas
utveckling. 1 främsta rummet torde denna tveksamhet hava
förorsakats av prisnivåns bristande stabilitet och olika läge inom olika
länder. Förutom det att härav kalkyler och affärer på längre sikt försvårades,
kunde med fog befaras allvarliga rubbningar, innan en utjämning
och verklig stabilisering inträdde.

Dessa farhågor äro otvivelaktigt fortfarande ägnade att återhålla
företagsamheten och förhindra ett verksamt utnyttjande av de lättnader,
som fredstillståndet och den internationella samfärdselns frigivande eljest
medfört. Härtill komma starka slitningar mellan arbetsgivare och arbetare
i vårt land liksom överallt i världen, framkallade i främsta rummet av
förskjutningarna i prisnivån. Givetvis har produktionen menligt påverkats
härav.

De senaste rapporterna från de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna
lära ge vid handen, att till följd av de stora arbetskonflikterna
under den hittills gångna delen av året en avmattning inträtt inom
åtskilliga av konflikterna icke direkt berörda verksamhetsgrenar och givit
anledning till arbetslöshet. Ehuru frågan om arbetstidens längd genom
antagandet vid nästföregående riksdag av lagstiftning i ämnet icke i allmänhet
behöver förorsaka sådana meningsskiljaktigheter, som eljest varit
att befara, föreligga i samband därmed tvistefrågor, som givit anledning
till slitningar. Men framför allt är det spörsmålen om arbetslönens
avvägande efter levnadskostnaderna samt om eu förhöjning i arbetarnas
standard, som framgent synas kunna framkalla störningar å arbetsmarknaden,
när arbetsgivarna, under åberopande av det allmänna ekonomiska
läget och de oberäkneliga prisförhållandena, icke anse sig kunna avtalsvis
förplikta sig till önskade medgivanden.

Såsom dessa förhållanden nu kunna bedömas synes fortfarande allvarlig
risk föreligga för uppkomsten under årets lopp av oförvållad arbetslöshet
till betydande omfattning. Å andra sidan föreligga omständigheter, som
äro ägnade att verka i motsatt riktning. Sålunda är det otvivelaktigt, att
den nyss berörda arbetstidslagstiftningen, som i hela sin vidd kommer att
vara gällande från och med instundande juli månads ingång, kommer att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 165 haft. (Nr 199.) 3

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

nödvändiggöra viss utvidgning av arbetsstyrkorna, varigenom en del ledig
arbetskraft successivt uppsuges. Vidare lärer ett bifall till den omfattande
plan till bostadsbyggnadsverksamhetens främjande, som av Kungl. Maj:t torde
komma att föreläggas riksdagen, omedelbart verka upplivande på företagsamheten
inom hithörande yrken och bereda utrymme för mer arbetskraft än som
under de senaste åren där funnit användning. Slutligen hava betydande
anslagsbelopp nu av riksdagen äskats för fortsatt bedrivande och igångsättande
av arbetsföretag för statens räkning, vid vilka avsevärda arbetsstyrkor
kunna erhålla sysselsättning. Måhända kan även jordbruket bereda
utrymme för ytterligare någon arbetskraft, om ock arbetslöshetskommissionens
utredningar giva vid handen, att dess behov blivit under de
gångnao krisåren jämförelsevis väl tillgodosett.

Åtskilliga möjligheter yppa sig sålunda för de arbetslösas tagande
i anspråk å den öppna arbetsmarknaden, och ligger det i sakens natur,
att dessa möjligheter i första hand skola utnyttjas vid bekämpandet av
den arbetslöshet, som på åtskilliga håll kan befaras. Tack vare den utveckling,
som den offentliga arbetsförmedlingen efter hand ernått inom
landets skilda delar, låter sig utbytet av arbetskraft mellan olika arbetsområden
och orter snabbt och effektivt verkställas. Under krisens förlopp
hava också såväl de offentliga understödsorganen som ock de arbetslösa
fått allt starkare förståelse för betydelsen och nyttan av en utjämning av
tillgång och efterfrågan å arbetsmarknaden, så att icke genom bristande
smidighet och anpassning det allmännas hjälpåtgärder på ett håll stå hindrande
i vägen för arbetslösas överflyttning till ett annat, där de behövas.

I trots härav lära statsmakterna icke kunna underlåta att inför de
osäkra utsikterna å arbetsmarknaden vidtaga erforderliga åtgärder för att
kunna även i fortsättningen verksamt ingripa stödjande. Till vad härom
redan anförts torde böra erinras, att stenindustrien foi-tfarande, väsentligen
till följd av de för exporten hinderliga valutaförhållandena, befinner sig i
sådant läge, att dess arbetarstam, som reducerats till endast ungefär 1U av
vad den var vid krigsutbrottet, är för sin utkomst nästan helt hänvisad
till det allmännas åtgöranden. Såväl med hänsyn till angelägenheten av
att icke denna industri för framtiden helt desorganiseras genom fullständig
brist på yrkesduglig personal som ock av nödig omtanke om de äldre,
försörjningspliktiga och ofta med egna hem försedda arbetarna samt deras
i regel mycket talrika familjer, blir det framgent oundvikligt att bringa
dem'' effektiv hjälp. Under de förflutna åren har denna hjälpverksamhet
företrädesvis bedrivits efter tvenne linjer, nämligen dels vintertiden genom
stenbeställningar för statens räkning, genom vilka arbetande kunnat sysselsättas
inom sitt yrke, dels ock sommartiden genom allehanda för dem lämpade

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

vägbyggnads-, vattenavlednings- och skogsodlingsarbeten.'' Dessa senare hava
till väsentlig del utförts genom förmedling av Skog ssällskapets statsarbeten,1
vid vilka även ett stort antal arbetslösa från andra yrkesområden, såväl
manliga som kvinnliga, kunnat beredas utkomst genom eget produktivt
arbete! Såsom i prop. nr 300 vid 1919 års riksdag närmare framhållits,
har visserligen det på sådant sätt utförda arbetet icke motsvarat kostnaderna
— något som ju icke heller kunde förväntas — men har i allt fall
lämnat resultat av bestående värde. Av betydande ekonomisk betydelse
har vidare varit, att genom sådana arbeten, som skäligen avpassats efter
olika arbetargruppers olika förutsättningar, beretts möjlighet att pröva, i
vad mån arbetslösheten berott på bristande villighet att antaga annat lämpligt
arbete än inom det egna yrket. Nu anförda synpunkter ävensom de
särskilda svårigheter, som drabbat vissa grupper av flottans varvsarbetare
samt stenarbetarna, hava föranlett arbetslöshetsmedlens tagande i anspråk
för bland annat tillverkning av järnvägsvagnar vid flottans varv i Karlskrona
och förberedande arbeten för anläggning av en docka vid flottans
varv i Stockholm.

Arbetslöshetskommissionen har nu under åberopande av de gynnsamma
erfarenheterna av den förebyggande verksamheten i allmänhet samt
av Skogssällskapets statsarbeten i synnerhet såsom sin uppfattning uttalat,
att den arbetslöshetshjälp, som i fortsättningen behöver anordnas, bör så
vitt möjligt anordnas medelst arbetsföretag enligt de principer, som under
de senaste åren alltmer kommit att tillämpas. Det bör med avseende härå
särskilt erinras, att då arbetslöshet nu icke synes förestå inom yrken med
större antal kvinnliga arbetare, det lärer ställa sig mindre svårt att finna
lämpliga slag av arbeten samt att vidtaga erforderliga anordningar för de
arbetslösas mottagande och omhänderhavande. Om också svårigheter givetvis
allt fortfarande komma att yppas för sådan förebyggande verksamhet,
äro erfarenheterna av densamma så pass uppmuntrande ur synpunkten av
såväl de arbetslösas som det allmännas intressen, att ett fortgående på den
inslagna vägen synes vara att förorda.

Icke desto mindre ligger det i sakens natur, att vid mera omfattande
arbetslöshet lämpliga arbetsföretag icke alltid kunna anordnas för upptagande
av dem, som skäligen kunna göra anspråk på hjälp. Såsom en
nödfallsutväg lärer sålunda understödsverksamheten böra bibehållas, särskilt
för arbetare, som på grund av ålder, kroppslig bräcklighet, familjeförhållanden
eller andra skäl icke kunna förflyttas eller användas till före -

1 Rörande dessa arbetens organisation, beskaffenhet, omfattning in. in. hänvisas till
proposition nr 300 vid 1919 års riksdag ävensom till Soc. Meddelanden 1920 s. 153 tf.

‘20

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

fintliga arbeten. De av arbetslöshetskominissionen i dess förut återgivna
framställning vidtagna åtgärderna till begränsning av understödslämnandet
synas välbetänkta och innebära lämpliga garantier mot dess tillgripande
och användande i andra fall, än då särskilda skäl därtill föreligga.

Framhållas bör i detta sammanhang, att viss utredning under den
närmaste tiden torde komma att igångsättas rörande byggnadsverksamhetens
arbetsförhållanden samt att därvid jämväl torde komma att övervägas frågan
om nyrekrytering av den arbetskraft, som kan erfordras för genomförandet
av den tillämnade planen till bostadsbyggandets främjande. För den
händelse vid denna utredning skulle framgå, att behovet av ökad arbetskraft
för byggnadsyrkena lämpligen bör tillgodoses genom överförande dit
av arbetslösa från andra yrken, lärer hinder icke böra möta för att för
deras utbildning anordna sådan understödsverksamhet, som kan befinnas
lämplig.

Med avseende å de av riksdagen tidigare prövade grunderna för
själva understödsverksamheten torde några förändringar icke vara påkallade.
Emellertid har arbetslöshetskommissionen framhållit, att den hittillsvarande
anordningen för kommunernas utbekommande av statsbidrag icke
varit fullt tillfredsställande ur den synpunkten, att kommissionen icke
haft tillfälle att direkt följa dess ekonomiska sida. Kommissionen hemställer
därför om sådan ändring i nu härom gällande bestämmelser att, i
anslutning till vad föreskrivits genom kungörelse den 2 augusti 1919
(svensk författningssamling n:r 535) angående understöd i vissa fall åt
genom tobaksmonopolets införande arbetslösa personer, framställning om
ersättning av statsmedel för under månaden utlämnade understödsbelopp
skall innan utgången av nästföljande månad göras hos arbetslöshetskommissionen,
vilken har att bestämma understödsbeloppet samt anmäla detsamma
hos statskontoret för utanordning till kommunen. Då den sålunda
föreslagna anordningen icke blott skulle underlätta arbetslöshetskommissionens
övervakande av understödsverksamheten utan jämväl vore ägnad
att bereda vederbörande myndigheter bättre översikt över arbetslös hetsanslagens
tagande i anspråk, synes mig ifrågavarande förändring vara ändamålsenlig.

Vid övervägandet av de belopp, som kunna erfordras för att staten
må vara fullt rustad för verksamt bekämpande av arbetslösheten, bör
hänsyn tagas till att av landstingen anvisats tillhopa omkring 2 miljoner
kronor, företrädesvis avsedda att utgå i form av lån till kommuner. Jag
erinrar vidare, att för statsarbeten eller statsunderstödda företag finnas
disponibla avsevärda summor, vilkas användande kan väsentligen förebygga
arbetslöshet. Uppmärksammas bör därjämte, att av de förut om -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

nämnda under år 1919 till arbetsföretag för arbetslöshetens bekämpande
anvisade statsmedlen icke mindre än 5,7 miljoner kronor anvisats under december
månad samt att dessa belopp nästan helt komma till användning
först under innevarande år. Med hänsyn härtill och då av 1919 års riksdag
för år 1920 beviljats 2,000,000 kronor för ifrågavarande ändamål,
lärer för innevarande år ytterligare icke erfordras mer än det preliminärt
beräknade och av arbetslöshetskommissionen nu föreslagna beloppet av
8,000,000 kronor. Jag förutsätter emellertid härvid, att de statsmedel,
som tillkomma kommuner för understödsverksamhet under år 1919 och
icke vid detta års utgång hunnit av dem uttagas, skola utanordnas på vederbörande
anslag för år 1919.

Anslagsbehovet för nästkommande år kan av naturliga skäl icke
med större säkerhet bedömas. Enär det belopp av 2,000,000 kronor, som
för ändamålet beräknats å 1921 års riksstat, i allt fall torde bliva tillräckligt
för att möta de närmaste kraven, innan riksdagen år 1921 kan
bliva i tillfälle bevilja erforderliga tilläggsanslag, synes anledning saknas
att nu ifrågasätta ändring i detta avseende.

På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig angivna grunder, anvisa
dels på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag,
högst, 8,000,000 kronor,

dels ock på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst, 2,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet skulle av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.