Kungl. Maj ds proposition Nr 190.

1

Nr HM).

Kung]. Maj.ts proposition angående anslag till statens reproduktion
samfält; given Stockholms slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels besluta, att den nu vid lantmäteristyrelsen inrättade försöksanstalten
för reproduktion av kartor m. in. skall under namn av statens
reproduktionsanstalt från och med år 1921 inrättas för stadigvarande
drift i enlighet med av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet
tillstyrkta grunder;

dels besluta, att arvodet till anstaltens föreståndare skall utgöra

10,000 kronor för år;

dels i riksstaten för år 1921 upptaga å inkomstsidan ett belopp
av 155,000 kronor under titel »inkomster av statens reproduktionsanstalt®
och å utgiftssidan ett anslag å samma belopp sålunda: »till upprätthållande
av statens reproduktionsanstalts verksamhet, förslagsanslag,
att i första hand direkt utgå av inkomster av reproduktionsanstalten»;

dels ock såsom kapitalökning för statens reproduktionsanstalt för

år 1921 anvisa ett reservationsanslag av ........................... kronor 50,000,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 157 käft. (Nr 190.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Sedan riksdagen under åtskilliga år anvisat anslag å extra stat
till fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor, vilken verksamhet
bedrives vid en hos lantmäteristyrelsen inrättad reproduktionsanstalt,
framlade nämnda styrelse i skrivelse den 11 november 1916 förslag till
ordinarie stat för anstalten. Emellertid ansågs frågan om reproduktionsanstaltens
framtida ställning och om stat för densamma böra hänskjutas
till ytterligare utredning i samband med den utredning angående vissa
andra lantmäteriväsendet berörande frågor, som visat sig erforderlig.
Under det denna utredning pågått, hava fortfarande anslag å extra stat
— till belopp av 6,000 kronor årligen — anvisats för att i män av
behov användas till bestridande av de utgifter för anstalten, som icke
kunde gäldas med dess egna inkomster.

Kungl. Maj ts proposition Nr ltiO. 3

Jag anhåller nu att få anmäla nyssnämnda fråga om beredande
av eu fastare ställning åt ifrågavarande anstalt.

För det huvudsakliga innehållet av lantmäteristyrelsens förslag i
förenämnda skrivelse den 11 november IDIG samt av statskontorets den
18 december 1916 däröver avgivna utlåtande lämnas redogörelse i statsrådsprotokollet
vid propositionen nr 247 vid 1917 års lagtima riksdag.
Jag vill endast erinra, aft lantmäteristyrelsens statförslag upptog följande
personal med nedan angivna avlöningar utom ålderstillägg,
ligen:

nam -

1 intendent ..................

1 ingenjör ...................

1 tryckeriföreståndare

1 fotograf...................

1 tryckare .................

1 kvinnligt biträde ....
1 vaktmästare .............

kronor

5,800

3,300

3,300

2,700

2,200

1,600

1,200

Summa kronor 20,100.

Dessutom upptogos:

till ålderstillägg, förslagsvis ............................................... kronor 1,800

» extra personal, instrument, förbrukningsartiklar m. m. » 24,000

Summa kronor 45,900.

Styrelsen framhöll emellertid, att sistnämnda post å 24,000 kronor
borde höjas till 30,000 kronor så att utgifterna inalles skulle uppgå till
51,900 kronor. Härav kunde 45,900 kronor beräknas inflyta genom
inkomster från anstaltens verksamhet och 6,000 kronor behövdes tillsvidare
såsom extra statsanslag. Styrelsen hoppades dock, att efter
några år dylikt anslag icke skulle behöva tagas i anspråk. Några
medel till lokalhyra upptogos icke i denna stat och icke heller till dyrtidstillägg.

Min företrädare i ämbetet fann sig emellertid av närmare angivna
skäl icke kunna tillstyrka framläggande av förslag till ordinarie stat för
anstalten utan ansåg frågan böra göras till föremål för ytterligare utredning.

Ovan nämnda skrivelse och utlåtande jämte ett av lantmäteristyrelsen
den 20 februari 1917 avgivet yttrande i anledning av vad statskontoret
anfört ävensom en skrivelse den 24 oktober 1918 från samma
styrelse med viss ändring i det föregående förslaget hava varit över -

1917 års
lantmäterikommissien -

Behov av
modern reproduktion

av kartor och
åtgärder
därför.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

länmade till 1917 års lantmäterikommission. Den 27 maj 1919 har
kommissionen avgivit betänkande i ämnet.

Efter en redogörelse för anstaltens uppkomst och utveckling anför
därvid kommissionen följande:

»Vid anstalten sysselsättes för närvarande följande personal.

Expeditionen handhaves av ett manligt kontorsbiträde med erfarenhet i kartritning''
och andra lantmätares innegöromål samt dessutom grundlig kännedom om
reproduktionsförfarandet. Denna person sköter, i samråd i fråga om större arbeten
med anstaltens ledare och i fråga om övriga med faktorn, förhandlingar med allmänheten
angående inkommande uppdrag samt har att utföra granskning och kontroll
av arbetenas riktighet, som måste verkställas dels i samband med reproduktionens
utförande och dels efteråt.

Med kontorsgöromål, såsom skrivarbeten, ritning, bokföring och dylikt, är
även ett kvinnligt biträde delvis sysselsatt.

För arbetenas behöriga gång å tryckeriet ansvarar såsom förman en tryckeriföreståndare
eller faktor. Dessutom äro å tryckeriet anställda en tryckare samt
tvenne lärlingar. Intill dess avbrott skedde till följd av inkallelse till krigstjänstgöring
i Tyskland, var under några år vid anstalten anställd även en fotograf.

Den dagliga arbetstiden är för tryckeripersonalen åtta timmar och för kontorspersonalen
sex timmar. Det manliga kontorsbiträdet samt tryckeriföreståndaren
hava, i den mån arbetets fortgång medgivit, åtnjutit tre veckors årlig semester.»

Lantmäterikommissionen har vidare lämnat eu redogörelse angående
olika metoder för kartors kopiering och reproduktion, av vilken framgår,
att fördelarna av den fotomekaniska metoden i jämförelse med handritningen
äro, att densamma i hög grad sparar tid och kostnader, synnerligast
då flera exemplar skola anskaffas, samt att absolut riktiga kartkopior
erhållas. Därefter har kommissionen yttrat följande:

»Redan av vad ovan anförts framgår, att införandet av modern kartreproduktion
är en fråga av mycket stor betydelse, och gäller detta icke blott för lantmäteriväsendet
utan även för åtskilliga andra grenar av statsförvaltningen liksom
även för enskildas verksamhet och behov.

Lantmäteristyrelsen har upplyst, att vid den av styrelsen igångsatta anstalten
utförts arbeten åt, bland andra statsinstitutioner, sjökarteverket och kustbefästningskommissionen,
åt båda arbeten av hemlig natur, samt vidare åt telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen. Enligt vad kommissionen
inhämtat hava i synnerhet de tre sistnämnda styrelserna i jämförelsevis stor utsträckning
anlitat anstalten. Arbeten hava även utförts åt åtskilliga kommuner
och bolag liksom även åt enskilda jordägare. Styrelsen har emellertid framhållit,
att åtskilliga andra statsinstitutioner än ovan nämnda hava behov av reproduktion
av kartor och ritningar, och nämner styrelsen såsom exempel, att ekonomiska kartverkets
karttryck årligen drager en kostnad av omkring 10,000 kronor samt att
patent- och registreringsverket har en årlig utgift för angivna ändamål av över

50,000 kronor. Dessa uppgifter hänföra sig till förhållandena före krigstiden.

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 190. 5

Vidare erinrar styrelsen, att mångfaldigande av kartor erfordras i stor utsträckning
för officiellt tryck.

Emellertid kan dock den invändningen göras, att enbart den omständigheten,
att lantmäteriväsendet och åtskilliga andra statsinstitutioner hava behov av reproduktion
och mångfaldigande av kartor och ritningar, icke i och för sig utgör motiv
för inrättande av eu statsanstalt för ändamålet. Reproduktionsanstalter kunna
uppenbarligen lika väl drivas såsom enskilda företag, varigenom jämväl statens
behov av kartreproduktion kan tillgodoses. Sådana enskilda företag finnas även redan.

Kommissionen har på grund härav ansett sig till en början böra undersöka,
huruvida möjliggörande och säkerställande av modern kartreproduktion utgör ett
statsintresse av sådan betydelse, att staten bör vidtaga särskilda åtgärder för detta
ändamåls vinnande.

Statsmakterna hava — — — dels bundit skiftesförfarandet i vissa former
dels också ålagt jordägarna kostnader i vissa fall för lösande av karta. Den synpunkten
synes då även med fog kunna göras gällande, att staten bör, i den män
sådant är möjligt, sörja för att skiftesförfarandet blir så litet betungande som möjligt
ävensom att kartor kunna erhållas till billigt pris.

Av vad ovan anförts angående den fotomekaniska reproduktionsmetoden
framgår, att användning av denna metod inom lantmäteriväsendet måste utgöra ett
verksamt medel till uppnående av nyss angivna syften.

Mångfaldigande av lantmäterikartor för billigt pris kan emellertid även ur
andra synpunkter anses utgöra ett statsintresse. Därest flera exemplar av en lantmäterikarta
kunna erhållas till en kostnad, som endast ringa överstiger kostnaden
för ett exemplar, kan det väntas, att kartor så småningom komma att spridas i
allt större utsträckning. Betydelsen härav anser sig kommissionen böra understryka,
helst kartan har en icke oväsentlig kulturell och ideell uppgift såsom kunskapsförmedlare.
Därjämte har kartan givetvis betydelse i materiellt och ekonomiskt
hänseende. För skötseln av ett jordbruk är det sålunda givetvis vid många tillfällen
av stort värde att äga tillgång till en karta över egendomen.

Vad sålunda anförts synes enligt kommissionens mening ådagalägga, att staten Motiv för inbör
bereda och för framtiden säkerställa möjlighet för fotomekanisk reproduktion r^ttg^®a“v
av lantmäterikartor till pris, som icke äro beroende endast på konjunkturläge eller stsat för kartenskildas
godtycke. För uppnående härav torde kunna tänkas tvenne utvägar; reproduktion,
antingen att staten inrättar en egen reproduktionsanstalt eller ock genom avtal
med någon enskild firma förskaffar sig möjlighet att reglerande inverka på verksamheten
och prisbildningen. Kommissionen har emellertid ansett övervägande skäl
tala för den förra utvägen, och vill i avseende härå framhålla följande,

Vid lantmäteriförrättningar upprättade konceptkartor äro alltid av stort
värde och äro i många fall nära nog oersättliga såsom bevismedel i fråga om ägogränser.
Bortslarvande eller förstöring av en sådan karta skulle därför kunna föranleda
stora olägenheter. Det måste därför läggas stor vikt vid största möjliga
garanti för att lantmäterikartorna under reproduktionen icke förstöras eller bortkomma.
Tydligt är, att största säkerhet i detta hänseende vinnes, därest reproduktionen
försiggår vid en statens anstalt.

Såsom ovan framhållits bör eftersträvas, att kostnaden för reproduktion av
lantmäterikartor hålles nere. Å dessa arbeten får sålunda icke beräknas någon

Allmänna
synpunkter i
fråga om organisationer*

av reproduktionsanstalten.

6 Kungl. Majds ''proposition Nr 190.

avsevärd ekonomisk vinst. Å andra sidan få emellertid fordringarna på att arbetet
skall vara av bästa möjliga kvalité och att detsamma icke får stå tillbaka för
andra mera lönande arbeten icke eftersättas. Därest den utvägen anlitas att överlämna
arbetena åt någon enskild firma, torde emellertid, även om denna är ställd
under statskontroll, förefinnas en viss risk, att privatekonomiska synpunkter göra
sig gällande, så att nyssberörda fordringar icke alltid bliva uppfyllda. Även nu
anförda synpunkter utgöra således motiv för inrättande av en statsanstalt.

Dessutom bör beaktas, att, därest reproduktionen av lantmäterikartorna
överlämnas åt någon enskild firma, som genom avtal med staten ställts under
statskontroll med avseende å dessa arbeten, kunde det visserligen vara möjligt,
att reproduktionsfrågan bleve tillfredsställande ordnad under den tid avtalet vore
gällande, men när avtalet utlöpte, vore staten ställd i så gott som fullständigt
beroende av den enskilda firman. Det kan nämligen knappast tänkas, att vid
avtalstidens slut någon annan firma vore rustad att upptaga konkurrens på detta
område. För att vara i stånd härtill erfordras nämligen en speciell och dyrbar
maskinell utrustning ävensom arbetspersonal med grundlig utbildning på området,
och då det knappast torde löna sig för någon annan firma än den, med vilken ett
eventuellt avtal gällt, att under avtalstiden inrikta sig på kartreproduktion, kan det
heller icke väntas, att någon annan firma vid avtalstidens slut skall äga nyssnämnda
förutsättningar för upptagande av konkurrens. Har emellertid utvecklingen gått
därhän, att fotomekanisk reproduktion av kartor i större utsträckning förekommer
i stället för kopiering för hand, komme uppenbarligen ett avbrott i eller störande
av möjligheterna härför att medföra högst betydande olägenheter såväl för lantmätarna
som för allmänheten. Av hänsyn till nödvändigheten av verksamhetens
ostörda fortgång och utveckling synes sålunda inrättande av en statsanstalt för
kartreproduktion utgöra den mest betryggande lösningen av förevarande fråga.

Ett skäl härför framträder även däri, att staten redan har en i gång varande
anstalt, där lämpliga metoder äro utexperimenterade och verksamheten visat en
lovande utveckling.

Uti underdånig framställning den 11 november 1916 har lantmäteristyrelsen
föreslagit, att den hos styrelsen inrättade försöksanstalten måtte uppföras å ordinarie
stat enligt i stort sett samma grunder, som följas för ämbetsverk i allmänhet.
För anstalten borde sålunda fastställas en fast avlöningsstat, upptagande erforderlig
kontorspersonal samt vissa befattningar å tryckeriet. För samtliga i staten upptagna
befattningshavare skulle avlöningsförmånerna vara uppdelade i lön och tjänstgöringspenningar
och för åtnjutande av desamma skulle stadgas vissa villkor i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för tjänstemän i allmänhet.

Uti infordrat underdånigt utlåtande över denna lantmäteristyrelsens framställning
har statskontoret den 18 december 1916 anfört, att av framställningen i
fråga visserligen framginge, dels att de vid anstalten försökta metoderna för kartreproduktion
numera vore utexperimenterade och lämnade ett tillfredsställande resultat,
dels ock att anstalten kunde anses komma att fylla ett stadigvarande behov
såväl för lantmäteriväsendet som ock för allmänna verk och inrättningar i övrigt
jämte enskilda, för vilka mångfaldigande av kartor kunde ifrågakomma. Men av
samma framställning framginge även, att fråga vore om en högst väsentlig anslagsökning,
och den föreslagna staten upptoge ett flertal nya befattningar, däribland

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

även sådana, vilka såsom motsvarande yrkesanställning inom privata näringar
knappast lämpade sig för att ens i framtiden uppföras på ordinarie stat med därav
följande mera fast lönereglering. Vid sådant förhållande kunde statskontoret icke
tillstyrka, att anstalten redan då uppfördes på ordinarie stat. Statskontoret föreslog
därför, att anstalten visserligen borde erhålla eu fastare organisation, men att
densamma tills vidare borde uppföras å extra stat.

Kommissionen vill för sin del, av skål som ovan anförts, förorda inrättande
av en permanent statsanstalt för fotomekanisk kartreproduktion och kan så mycket
hellre tillstyrka en dylik åtgärd, som erfarenheterna från den i gång varande försöksanstalten
synas berättiga till den förhoppning, att staten för en dylik anstalt,
efter hand som verksamheten utvecklas, icke skall behöva vidkännas några utgifter
utan tvärtom torde kunna påräkna ekonomisk vinst på rörelsen.

Någon anledning att, såsom statskontoret föreslagit, till en början uppföra
anstalten på extra stat, således ett provisoriskt förhållande, anser kommissionen
emellertid icke förefinnas, enär densamma uppenbarligen kommer att fylla ett stadigvarande
behov och detta förhållande redan är till fullo ådagalagt. Enligt kommissionens
mening bör anstalten alltså redan från början givas den ställning, man
för framtiden avser för densamma.

Kommissionen kan emellertid icke understödja förslaget om anstaltens organiserande
i huvudsak såsom ett ämbetsverk. Det kunde nämligen då befaras, att
verksamheten komme att bedrivas schablonmässigt och stelna i former, som skulle
verka hämmande på utvecklingen. Tydligt är också, att arbetet inom en sådan
anstalt, varom här är fråga, icke kan jämföras med verksamheten inom ett ämbetsverk.
Anstalten torde i. stället vara att närmast jämnställa med ett enskilt affärsföretag,
och enligt kommissionens mening bör densamma också i huvudsak organiseras
och drivas såsom ett sådant.

Med den ståndpunkt kommissionen i nu angivna hänseende intar är det
tydligt, att kommissionen icke finner sig kunna tillstyrka inrättande vid anstalten
av ett bestämt antal ordinarie befattningar, för vilkas innehavare avlöningsförmåner
skulle bestämmas i enahanda ordning, som följes i fråga om statens ordinarie tjänstemän.
För en affärsmässig skötsel av företaget torde nämligen fordras, att personalens
antal och avlöningar anpassas efter vad förhållandena kräva och att dess
anställande sker under sådana former, att man har möjlighet att entlediga befattningshavare,
som visat sig olämplig för sin syssla.

Den ståndpunkt kommissionen nu intagit utesluter emellertid icke behov av
en plan för anstaltens verksamhet och organisation.

Lantmäteristyrelsen har i sitt statförslag upptagit följande ordinarie personal,
nämligen: en föreståndare, för vilken styrelsen i särskild framställning den 24
oktober 1918 föreslagit titeln överintendent, en ingenjör, en tryckeriföreståndare,
en fotograf, en tryckare, ett kvinnligt biträde och en vaktmästare.

Givet är, att behovet av en föreståndare för anstalten är ofrånkomligt.

Eu mot den föreslagna ingenjören svarande befattningshavare finnes på
sätt ovan omförmälts redan nu anställd vid anstalten. Enligt vad kommissionen
inhämtat äro dennes åligganden huvudsakligen: att emottaga och förhandla med
kunder; att sköta anstaltens expedition, vartill bland annat hör ombesörjande av
korrespondens, förande av beställningsjournal och kassakladd samt i samband där -

Beliov av
personal.

8

Kungl. Ma;:ts proposition Nr 190.

*

med uträkning av ersättningen för utförda arbeten och utskrivande av räkningar
och kvittenser m. m.; att tillsammans med tryckeriföreståndaren planera större arbeten;
att verkställa indelning av kartor i lämpliga blad, när sådan för publik renovation
av lantmäterikartor eller eljest begäres och att i samband därmed uppgöra bladskiss;
samt slutligen att verkställa granskning och kontroll ävensom, när sådant erfordras
och tiden medgiver, komplettering av utförda arbeten.

Av dessa åligganden äro utan tvivel liera av den art, att de kunna uppdragas
åt ett kvinnligt biträde.

Uppenbarligen har man emellertid att räkna med en betydande utvidgning
av anstaltens verksamhet. Sålunda är givetvis att motse en stark tillströmning
av arbete från lantmätarna, och kommissionen har beräknat, att enbart reproduktionen
av lantmäterikartor och kartor till förrättningar inom städer och stadsliknande
samhällen efter hand kommer att medföra en omsättning av i runt tal 40,000
kronor. Vidare bör givetvis anstalten inriktas på att utföra all reproduktion av
kartor och ritningar, som erfordras för statens egna institutioner. Såsom ovan
nämnts äro redan nu järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen
stora kunder hos anstalten, och givetvis kan även från dessa håll väntas ökning
av arbetet. Även åtskilliga andra institutioner hava tillfört och komma att tillföra
anstalten arbete. Nämnas må sjökarteverket och telegrafstyrelsen, ^ kustbefästningskommissionen
och kolonisationskommittén. Läggas härtill åtskilliga andra statsinstitutioner,
särskilt ekonomiska kartverket samt patent- och registreringsverket,
samt tages hänsyn till att anstalten, rätt skott,_ bör kunna förskaffa sig avsevärda
arbetsmängder även från enskilda, har kommissionen ansett, att anstaltens omslutning
relativt snart kan beräknas uppgå till omkring 200,000 kronor.

Under sådana omständigheter är det emellertid uppenbart, att ett kvinnligt
biträde kommer att bliva fullt sysselsatt med fullgörande av de egentliga expeditionsgöromålen,
såsom renskrivning, förande av beställningsjournal och handelsböcker
samt utskrivande av räkningar m. m., ävensom med ritarbeten.

Likaledes torde få anses tydligt, att en person erfordras för arbeten sådana
som emottagande av och förhandlingar med kunder, planerande av större arbeten,
indelning av kartor i blad, granskning och kontroll samt den allmänna, dagliga tillsynen
inom anstalten. Visserligen kan invändas, att föreståndaren bör utföra eller
åtminstone deltaga i dessa arbeten. Uppenbart torde emellertid vara, att, därest
föreståndaren vore nödsakad att personligen lägga hand vid alla dessa dagligen
förekommande detaljer, detta skulle verka i hög grad tyngande och hindrande för
fullgörande av vad som måste vara hans huvuduppgift, nämligen att tillse, att
anstalten följer utvecklingen på området och att verksamheten i allt drives på sådant
sätt, att framgång och ett gott resultat i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende
kunna uppnås.

Kommissionen anser sålunda, att för kontorsarbetet bör redan från början
anställas förutom föreståndaren ett manligt och ett kvinnligt biträde. Denna personal
torde böra anställas enligt grunder, som böra fastställas av Kungl. Maj:t.

För tryckeriet erfordras i första rummet eu föreståndare eller faktor, vilken
som förman skall hava att i första hand leda och ansvara för arbetet. Denne torde
böra anställas enligt samma grunder som kontorspersonalen.

Beträffande den personal, som i övrigt erfordras å tryckeriet, torde det bliva
lämpligast, att såväl formen för anställandet som avlöningsförmåner rättas efter vad

Kung!. Maj:tn proposition AV /90. y

»om galler lör motsvarande yrken inom enskild verksamhet. Det synes vid sådant,
förhållande knappast påkallat, att detaljerade bestämmelser angående denna personals
anställande och förmåner fastställas, i deri mån förhållandena för framtiden
sådant betinga torde en eller annan av nu ifrågavarande personal böra upptagas på
samma sätt som kontorspersonalen och faktorn. Emellertid torde beträffande denna
personal böra skiljas emellan do på stadigvarande sätt anställda och på tillfällig
personal. Härunder fäller även erforderligt vaktmästarbiträde.

Beträffande föreståndaren har lantmäteristyrelsen i sin skrivelse den 11
november 19fö framhållit, att bland dennes åligganden borde ingå att i mån av
behov deltaga i granskningsarbetet, samt att, när sådant begärdes, bestyrka utgivna
kartor. Det låga därför, enligt styrelsens, mening, i sakens natur, att föreståndaren
borde hava fullständig lantmäteriutbildning och i övrigt besitta erfarenhet i lantmäterigöromål.
Med hänsyn till att föreståndaren komme att intaga en ledarställning
och borde erhålla en rätt vidsträckt beslutanderätt, vore det av vikt, att dennes
avlöning icke sattes alltför låg. Det vore emellertid icke styrelsens mening, att den
hittillsvarande närmaste ledaren av anstalten eller byråchefen å styrelsens lantmäte-ribyrå
skulle fritagas från all befattning med anstalten. Fast mer vore det angeläget,
. att hans erfarenhet och synnerliga intresse för anstalten, så långt sådant
lämpligen läte sig göra, utnyttjades och komme detta att bliva fallet bland annat
därigenom, att anstalten fortfarande såsom dittills borde lyda under nämnda byrå,
på grund varav chefen å nämnda byrå självfallet borde närvara vid handläggning
inför styrelsen av sådana ärenden, som anginge anstalten och som borde föredragas
av föreståndaren för densamma. I anledning härav och då styrelsen icke ansåg
sig kunna påräkna framgång för ett förslag om att en tredje gradens tjänst borde
inrättas för ifrågavarande ändamål, föreslog styrelsen, att för uppgiften i fråga
skulle inrättas en andra gradens tjänst, vars innehavare borde benämnas intendent.

I sin ovan omförmälda framställning den 24 oktober 1918 föreslog lantmäteristyrelsen
emellertid, att för anstaltens ledning borde inrättas en tjänst av tredje iönegraden
och i sammanhang härmed föreslog styrelsen, att titeln borde bliva överintendent.
Såsom motiv anfördes, att arbetena inom styrelsen alltjämt ökades och
att man måste räkna med att det för framtiden icke bleve möjligt för någon byråchef
inom styrelsen att ägna någon tid åt anstalten. Vidare framhöll styrelsen, att
man för anstalten hade att motse en kraftig utveckling, varför det vore av vikt
att till ledare för anstalten kunna förvärva en fullt lämplig person.

För ingenjören och tryckeriföreståndaren hade lantmäteristyrelsen funnit eu
lämplig avlöningstyp närmast i den, som då gällde för geodeter och kartografer vid
rikets allmänna kartverk eller lön 2,000 kronor och tjänstgöringspenningar 1,000
kronor, vartill emellertid även borde komma ortstillägg till belopp av 300 kronor.
Det kvinnliga biträdet borde i likhet med vad som gäller för ritbiträden inom lantmäteristyrelsen
och rikets allmänna kartverk uppföras i andra normalgraden. Särskilda
kompetensbestämmelser vore enligt styrelsens mening erforderliga endast för
föreståndaren. Beträffande denne borde uppställas samma kompetensfordran som för
befordran till extra lantmätare. Styrelsens förslag innefattar emellertid även bestämmelser
angående ålderstillägg, tjänstgöringstid, ordning för tillsättning av tjänsterna
in. m.. samt lönevillkor.

Kommissionen vill till en början framhålla, att lantmäteristyrelsens förslag
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 157 höft. (AV 190.) 2

Antagande
av personal,
kompetensfordringar

och avlöning
in. m

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

dessa delar givetvis utformats med hänsyn därtill, att styrelsen, såsom redan meddelats,
för anstalten avsett en ställning inom statsförvaltningen, som närmast vore
att jämföra med ett ämbetsverks. Med den skillnad, som i detta hänseende föreligger
mellan styrelsens och kommissionens ovan uttalade mening, är det tydligt,
att kommissionen har en väsentligt olika åsikt i nu ifrågavarande hänseenden.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser kommissionen emellertid av största
vikt, att föreståndaren för anstalten är en för uppdraget väl kvalificerad person,
vilket är så mycket mera nödvändigt, som föreståndaren enligt kommissionens mening
bör erhålla en mycket vidsträckt beslutanderätt i frågor, som angå anstalten. Det
torde vidare för verksamhetens affärsmässiga bedrivande samt för anstaltens framgång
och utveckling bliva nödvändigt att såsom föreståndare anställa person, som
ådagalagt drift och skicklighet såsom affärsman, varjämte måste fordras, att han
äger kännedom om den slags verksamhet, som bedrives inom anstalten.

Styrelsens åsikt, att för behörighet till förestånclarbefiittningen bör uppställas
samma kompetensfordran, som för närvarande gäller för befordran till extra lantmätare,
kan kommissionen icke dela. Såsom ovan framhållits är det av den största vikt
att till föreståndare erhålla, en skolad och driftig affärsman, som därjämte äger
kännedom om reproduktionsförfarandet. Däremot synes det vara av underordnad
betydelse, huruvida han äger kännedom om lantmäteriförrättningar och praktiska
lantmäteriarbeten. En person med de kvalifikationer, som i övrigt erfordras för
föreståndarbefattningen, torde nämligen med lätthet sätta sig in i dylika detaljer.
Kommissionen anser därför, att vissa kompetensfordringar rörande avlagda examina
eller dylikt icke böra uppställas för föreståndarbefattningen.

Enligt kommissionens mening bör föreståndaren beredas en inkomst, som motsvarar
vad en person i jämförlig ställning inom affärsvärlden kan påräkna. Med
hänsyn härtill och då föreståndaren under de av kommissionen nu angivna förutsättningar
givetvis kommer att intaga en osäkrare ställning än statens ordinarie
tjänstemän, anser kommissionen, att hans avlöning bör sättas något högre än byråchefs
och föreslår kommissionen, att densamma bestämmes till 9,000 kronor.

Av sistberörda anledning anser kommissionen, att jämväl för övriga ovan
omförmälda befattningshavai e vid anstalten löneförmånerna höra höjas något utöver
vad lantmäteristyrelsen föreslagit. Sålunda torde för ett manligt kontorsbiträde och
tryckeriföreståndaren böra beräknas en avlöning lika med sammanlagda beloppet av
lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg för första gradens tjänst eller 4,000 kronor.
För det kvinnliga biträdet, vars åligganden för övrigt i stort sett komma att
bliva jämförliga med åliggandena för kvinnliga biträden av tredje normalgraden,
torde böra beräknas en avlöning lika med sammanlagda beloppet av lön, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg för biträden av nämnda normalgrad. Några bestämmelser
rörande kompetensfordringar för sistberörda befattningshavare anser kommissionen
icke erforderlig.

För samtliga nu omförmälda befattningshavare torde emellertid böra tillkomma
extra lönetillägg och krigstidstillägg efter samma grunder, som må bliva bestämda
för andra statens befattningshavare. Dessa tillägg torde i likhet med löner och
arvoden böra bestridas av anstaltens medel.

Alla nu särskilt nämnda befattningshavare torde böra antagas genom personliga
kontrakt och med viss tids uppsägning, för föreståndaren sex månader och
för övriga tre månader. Härigenom vinnes å ena sidan, att personalen erhåller en

11

Kungl. Maj.ts proposition Nr 190.

relativt fast anställning till förmån för såväl personalen som anstalten men att å
andra sidan person, som visar sig olämplig, kan skiljas från sin befattning utan
allt för mycken omgång. Föreståndaren bör antagas av Kungl. Maj:t men övriga
befattningshavare av anstaltens styrelse.

Tjänstgöringstiden torde för kontorspersonalen böra ordnas i överensstämmelse
med vad som gäller för statens affärsdrivande verk och således utgöra 7
timmar dagligen.

Befattningshavarna torde böra tillerkännas rätt till semester.

Några särskilda lönevillkor i stil med dem, som gälla för ordinarie tjänstemän,
erfordras enligt kommissionens mening icke, men däremot böra i antagningskontrakten
intagas vederbörandes allmänna skyldigheter och rättigheter.

De riktlinjer, som kommissionen sålunda angivit för den nu omhandlade
personalens ställning, torde böra tillämpas jämväl beträffande övrig personal med
stadigvarande anställning.

Lantmäteristyrelsen har såsom ovan angivits i sin framställning den It
november 1916 utgått ifrån att anstalten fortfarande såsom dittills borde lyda under
lantmäteribyrån i nämnda styrelse och att chefen för denna byrå borde närvara vid
handläggning inför styrelsen av sådana ärenden, som anginge anstalten. Dessa
ärenden skulle enligt styrelsens förslag i den utsträckning verkets chef bestämde
föredragas inför styrelsen av föreståndaren för reproduktionsanstalten. I sin senare
skrivelse den 24 oktober 1918 har styrelsen emellertid framhållit, att arbetena inom
styrelsen alltjämt ökades. I anledning härav hade styrelsen den 7 oktober 1918
avgivit förslag till ändring i styrelsens stat, vilket förslag ginge ut på inrättande
inom styrelsen av fyra byråer. Härvid hade förhållandena visat sig vara sådana,
att den dåvarande lantmäteribyrån icke kunnat till någon del frigöras från de
arbetsuppgifter, som tillhörde densamma. Till följd härav måste man räkna med
att det för. framtiden icke bleve möjligt för byråchefen å denna byrå att ägna någon
tid åt reproduktionsanstalten. Detsamma gällde även övriga byråchefer.

Ehuru lantmäteristyrelsen icke fullt tydligt angivit sin ståndpunkt i nu ifrågavarande
hänseende, vill det emellertid synas, som om styrelsen icke avsett någon
förändring i nuvarande förhållande, utan att reproduktionsanstalten för framtiden
såsom hittills skulle utgöra ett annex till och lyda under nämnda styrelse. En
dylik ordning är dock enligt kommissionens mening långt ifrån självfallen redan av
den anledning, att större delen av anstaltens verksamhet torde komma att omfatta
arbeten utanför det egentliga lantmäteriets område.

I fråga om anstaltens ställning finnas givetvis flera möjligheter, varibland
bör komma under provning, huruvida anstalten bör inordnas under något befintligt
ämbetsverk eller givas ställning såsom en självständig institution.

Därest det senare alternativet väljes, synas tvenne något olika variationer
möjliga, nämligen antingen att anstalten ställes utan någon särskild styrelse direkt
under vederbörande departement, eller ock att en särskild styrelse för anstalten
inrättas. I förra fallet komme ett allt för stort ansvar att vila på föreståndaren
för anstalten, ett ansvar för vars uppbärande det säkerligen bleve svårt att finna
person med erforderliga kvalifikationer, utan att man nödgades eftergiva på den
kompetens, som enligt vad som ovan framhållits i främsta rummet bör vara tillfinnandes
hos honom. Kommissionen finner emellertid ej heller lämpligt att inrätta

Keprodult
tionsanstal
tens ställning
inom administrationen -

A usla! ten:*
«f.at m m.

12 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 190.

en särskild styrelse för anstalten. Eu dylik anordning komme nämligen att medföra
ökade kostnader och, även om styrelsen gåves minsta möjliga omfattning,
innebära uppkomsten av ett nytt verk. Detta synes icke böra ifrågakomma jämväl
av den anledning, att det ändamål, varför anstalten i främsta rummet tillkommit,
måhända på detta sätt icke bleve tillgodosett till belåtenhet. Härtill kommer, att
anstalten torde kunna beräkna fördel av den erfarenhet, som i en hel del avseenden
linnes inom ett ämbetsverk. På grund härav och med hänsyn till att en väsentlig
del av anstaltens verksamhet i allt fall kommer att utföras för lantmäteriets räkning
har kommissionen stannat inför att föreslå, att anstalten ställes under lantmäteristyrelsens
överinseende

Kommissionen vill emellertid framhålla vikten av att den befogenhet, som i
sådant hänseende tillägges lantmäteristyrelsen, begränsas. Skall reproduktionsanstalten,
som enligt vad förut framhållits närmast blir att jämställa med ett enskilt
affärsföretag, kunna drivas med framgång, synes det ofrånkomligt, att anstaltens
föreståndare tillägges en vidsträckt befogenhet. I praktiskt taget alla frågor, som
röra den egentliga driften, och vilka givetvis mången gång komma att kräva snabbt
avgörande, bör han sålunda äga rätt att ensam besluta och handla efter gottfinnande.

Vissa administrativa angelägenheter såsom i fråga om tjänstemännens och
övrig stadigvarande personals anställande och entledigande in. m., avgivande av
redogörelse för anstaltens verksamhet ävensom framställningar till Kungl. Maj:t
o. d. torde däremot lämpligen höra handhavas av lantmäteristyrelsen. Styrelsen
bör emellertid äga att utfärda allmänna föreskrifter särskilt i fråga om lantmäterikartors
reproduktion. Det är nämligen nödvändigt, att vid reproduktionen hänsyn
tages till de bestämmelser angående dylika kartors upprättande, kopiering och redovisning,
som må vara gällande. Slutligen bör det självfallet tillkomma styrelsen
att utöva allmän tillsyn över att föreståndaren fullgör sina åligganden ävensom att
verksamheten är ordnad efter lämpliga och ändamålsenliga grunder samt att i do
avseenden, som erfordras med hänsyn till dess åligganden, utfärda föreskrifter
ävensom företaga inspektion av anstalten.

Från såväl lantmäteristyrelsens som föreståndarens befogenhet torde bör»
undantagas beslut angående mera betydande utvidgning av anstalten. 1 dylika fall
torde först Kungl. Maj:ts tillstånd böra inhämtas.

För anstaltens drift har lantmäteristyrelsen beräknat, att ett anslag av 51,900
kronor skulle bliva erforderligt. Större delen av detta belopp har styrelsen ansett
kunna bestridas av medel, som inflyta för verkställda arbeten. Att uteslutande lita
till dessa borde emellertid enligt styrelsens mening icke ske. Därigenom skulle
anstaltens utveckling kunna hämmas. Styrelsen hölle därför före, att åtminstone
för de närmaste åren ett särskilt anslag borde finnas tillgängligt. Beloppet härav
har styrelsen beräknat till 6,000 kronor eller samma belopp, som styrelsen ansett
erforderligt för den årliga anskaffningen av maskiner, instrument och inventarier.
Under förhoppning att detta anslag efter några år ej vidare skulle behöva tagas i
anspråk, har styrelsen föreslagit, att anslaget borde uppföras å extra stat. Skillnaden
mellan 51,900 kronor och 6,000 kronor eller 45,900 kronor skulle enligt
styrelsens förslag uppföras såsom ordinarie reservationsanslag att direkt utgå av
inkomsterna.

Med avseende å detta förslag har statskontoret framhållit, att detsamma inne -

Kung/. Maj.ts proposition Nr MO. |;j

buro, afl anstalten skulle i budgettekniskt hänseende komma att intaga samma
ställning som mynt- och justeringsverket samt patent- och registreringsverket
Statskontoret ansåge däremot, att anstaltens inkomster och utgifter herde i budgettekniskt
hänseende behandlas lika med inkomster och utgifter för t. ex. trädgårdsskolan
vid Alnarp eller andra dylika av staten vid sidan av och i samband med
dess egentliga verksamhet inrättade och förvaltade anstalter, med vilka lantmäteristyrelsens
reproduktionsanstalt syntes mest likartad. Mot förslaget om uppförande
av ett särskilt extra anslag till det belopp, varmed anstaltens utgifter till en början
kunde komma att överstiga inkomsterna, har statskontoret icke haft annan erinran
än, att beloppet ined hänsyn till vissa av statskontoret framställda anmärkningar
kundo nedsättas till 5,70(i kronor. Statskontoret hemställde sålunda, att för reproduktionsanstalten
borde i riksstaten upptagas endast ett extra anslag till sistberörda
belopp. Härjämte skulle emellertid enligt statskontorets förslag även fullständig
inkomst- och utgiftsstat för anstalten underställas riksdagens godkännande.

Med hänsyn till vad kommissionen ovan anfört i fråga om reproduktionsanstaltens
organisation och verksamhet är kommissionen ense med statskontoret
därutinnan, att i riksstaten bör för anstaltens behov uppföras endast ett anslag till
det belopp, varmed anstaltens utgifter till en början kunna antagas komma att
överstiga inkomsterna, samt att _ detta anslag bör uppföras å extra stat. Den av
statskontoret föreslagna nedsättningen från 6,000 kronor till 5,700 kronor betingades
av förhållanden, som under den av kommissionen tänkta organisationen av anstalten
icke komma att äga giltighet. Vad för övrigt angår beloppet av detta anslag har
man att taga hänsyn till att prisförhållandena äro helt annorlunda nu emot vad
de voro i slutet av år 1916, då lantmäteristyrelsen avgav sitt förslag. Kommissionen
»nser sig därför icke böra föreslå något bestämt belopp, utan torde lantmäteristyrelsen
böra beredas tillfälle därtill.

Vad beträffar frågan om uppgörande och fastställande av inkomst- och utgiftsstat.
för anstalten må till en början framhållas, att utgifterna för anstaltens drift
tydligtvis komma att växla allt efter verksamhetens omfattning. Vid sådant förhållande
synes det icke lämpligt, vare sig att utgiftsstaten fastställes någon längre
tid, innan densamma skall tillämpas, eller att staten uppgöres med beräkning, att
densamma skall gälla under en längre följd av år, vilket uppenbarligen varit avsett
med det av lantmäteristyrelsen framställda förslaget till stat. Därjämte må betonas,
att anstalten, om verksamheten under något år ernår en opåräknat stor omfattning,
måste äga möjlighet att mottaga allt arbete, som erbjudes, och att vid sådant för-’
hållande ändring i utgiftsstaten under löpande år må kunna erhållas.

Med anledning härav är kommissionen av den åsikten, att utgifterna för
anstalten icke böra genom riksdagens beslut bindas inom någon viss till siffran
angiven gräns, utan att Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att inom ramen för inkomsterna
från anstalten reglera utgifterna för densamma. Givetvis skall eventuellt,
uppstående vinst inlevereras till statsverket.

Vad angår sättet för denna reglerings genomförande synes det självfallet, att
för varje år en beräkning över inkomster och erforderliga utgifter bör verkställas
och med ledning härav årligen av lantmäteristyrelsen uppgöras förslag till inkomstoch
utgiftsstat för anstalten för nästkommande kalenderår, vilket förslag bör underställas
Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

Någon anledning för kommissionen att nu framlägga förslag till sådan stat

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

torde icke förefinnas, enär anstalten i allt fall icke kan väntas träda i verksamhet
efter de nya riktlinjerna förrän tidigast med ingången av år 1921 och det nu icke
kan förutses vilka behov, som då föreligga.

Kommissio- Sedan kommissionen med iakttagande av de allmänna riktlinjer, som ovan

nens hem- angivits, uppgjort förslag till instruktion för statens reproduktionsanstalt, —---

stallan. får kommissionen vördsamt hemställa,

att ifrågavarande inom lantmäteristyrelsen inrättade försöksanstalt för reproduktion
av kartor m. m. under namn av statens reproduktionsanstalt måtte inrättas
för stadigvarande drift i enlighet med ovan angivna grunder;

att för denna anstalt måtte fastställas instruktion i enlighet med närslutna
förslag;

att för anstaltens utgifter måtte få användas av densammas verksamhet
inflytande inkomster; samt

att i den mån sådant under närmaste åren visar sig erforderligt anslag &
extra stat måtte beredas att användas för anstaltens utveckling.»

Över detta lantmäterikommissionens betänkande har lantmäteristyrelseu
avgivit utlåtande den 11 oktober 1919.

Till en början har styrelsen till belysning’ av det ekonomiska
resultatet av anstaltens verksamhet intill den 1 oktober 1919 hänvisat
till efterföljande tablå:

Lantmätcri styrelsen -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

15

1

Å r

---------

—.........-

T-—

[1912,191;
i1 och 1914

1915

1916

j 1917

| 1918

1919

till ‘/ro

Summa

| Kronor

Kronor

Kronor

! Kronor

1 Kronor

Kronor

| Kronor

Inkomster.

Statsanslag.

’

:

•

j

i

Enl. nåd. brev den */“ 1912

*/» 1913 och 19/a 1914.........

Enl. nåd. brev den 18/e 1914...
» » » » "/n 1915...

» '' » » » “/i 1917...

» » » » 7» 1917...

» » » ‘ » 10/is 1918...

Expensmedel..............

I 15,350.—

i

5,429.42

813. si

7,200.—

7,025.59

7,343.8 7

“

1 -

I 6,000.—

i ~

10,000.—

6,000.—

_

6,000.-

! 15,350.—
j 7,200.—
6,000.—

10,000.-

6,000.—

6,000.—

Influtna medel..................

11,548.25

22,729.08

30,773.4 9

—

12,455.01

21,591.25

94,799.17

Summa

21,592.78 21,569.46

17,548.25

32,729.os|36,773.49 27,591.25

157,804.18

Utgifter.

;

•

Utövningsrätt .............

1,832.9 7

7,983.97

5,884.18

5,429.42

Inventarier..................

1,828.24

7,042.60

7,168.14

1,888.28

8,394.19

6,224.18

335.03

8,371.52

7,836.2 5

9,365.62

9,974.94

11,878.55

~ 1

1,832.9 7

Avlöningar .............

8,766.11

30,167.27

Förbrukningsmalerialier m. m.
Återleverering av statsanslaget

9,575.61

I8,899.3e

49,243.04
57,435.8 5

enl. nåd. brev den 3/» 1912...

167.08

—

—

—

—

- 1

167.03

Summa

21,297.5 r|

16,038.98 j

16,506.60''

16,542.80 31,

37,241. i o||

138,846.16

Behållning den ,/io 1919 ......

. - 1

- |

-

- I

_ |

- i

18,958.ov

Summa kronor

— !

— 1

- |

- I

_ I

— ||l57,804.l8

»Utöver ovanstående behållning å 18,958 kronor 2 öre bör såsom sådan även
anses dels utestående fordringar till ett belopp av 6,863 kronor 33 öre dels inneliggande
förbrukningsartiklar till ett inköpsvärde av 11,172 kronor varemot torde
hora avräknas dels lämplig avskrivning å inventarier till belopp av 6,000 kronor
dels 13,000 kronor, utgörande ännu icke bestridda utgifter för nyanskaffning av in Iieaniferie+r-ll°fC"if0Y1S

ytrUstning 1 samband med inflyttning i den nya lokal, förn an äÄeÄJf^l7Iq^VbnmdeÄber-,

, Behållnin§en vid denna tidpunkt bör
alltså beräknas till 17,993 kronor 35 ore eller i runt tal 18,000 kronor.___

Lantmäteristyrelsen vill icke underkänna betydelsen av att affärssynpunkter

komma att gorå sig gällande i fråga om anstaltens ledning och skötsel. ^Tvärt om

avstå IL"618611 fV 8 V1% ,att f b''ir fallet'' Styrelsen kan emellertid icke

avstå fi ån sm förut intagna ståndpunkt för så vitt denna må anses innebära, att

1(3

Kung!. Maj;ts proposition Nr 190.

erfarenhet rörande lantmäteri- och kartarheten bör vara tilltinnandes inom anstalten
och detta i främsta rummet hos dess föreståndare. Förutom vad som till stöd härför
framgår av vad redan anförts, vill styrelsen erinra, att en stor del av de kartor,
som utgivas från anstalten, angå ägogränser och skola hava rättslig giltighet samt
böra på begäran även bestyrkas inom anstalten. På grund härav samt med stöd ar
den erfarenhet, som tinnes att hämta från andra länder, bör enligt lantmäteristyrelsens
mening åtminstone antingen anstaltens föreståndare eller hans närmaste man hava
så vitt möjligt fullständig lantmäteriutbildning. Huru förhållandena slutligen skola
ordnas torde för övrigt även bliva beroende på tillgången på skickliga och lämpliga
personer. Härom torde för närvarande vara för tidigt att gorå något uttalande.
Nu torde däremot endast böra tillses, att man icke genom inskränkande bestämmelser
minskar möjligheterna att få föreståndarbefattningen väl besatt. — — — .

Vad angår de av kommissionen föreslagna avlöningsförmånerna föranleda
dessa ingen annan erinran från lantmäteristyrelsens sida än att styrelsen anser, att,
särskilt om man vill öppenhålla utsikterna att till föreståndarbefattningen förvärva eu
driftig och skicklig affärsman, den för denna befattnings innehavare föreslagna avlöningen
av 9,000 kronor är för ringa, helst inga utfästelser göras i pensionshänseende.
Med hänsyn härtill vill styrelsen för denna befattning föreslå en avlöning
av 12,000 kronor för år eller ock ett något lägre belopp med rätt till tantiem till
viss procent å nettobehållningen av anstaltens verksamhet.

Kommissionen har utgått ifrån att föreståndaren, assistenten, det kvinnliga
biträdet samt föreståndaren för tryckeriet eller faktorn skulle, förutom av kommissionen
till visst belopp föreslagen avlöning, bekomma extra lönetillägg och krigstidstillägg
efter samma grunder, som bliva bestämda för andra statens befattningshavare,
" samt att dessa tillägg i likhet med löner och arvoden borde bestridas av
anstaltens medel. 1 anledning härav får lantmäteristyrelsen meddela, att något extra
lönetillägg ännu icke förekommit beträffande anstaltens personal men däremot såväl
krigstidstil lägg och krmstidshjälp, så länge dessa förmåner utgingo inom statsförvaltningen,
som dyrtidstillägg under innevarande år. Dessa löneförbättringar hava
dock med stöd av de bestämmelser, som gällt rörande desamma, hittills bestritts
från de under nionde huvudtiteln för ändamålet anvisade förslagsanslag.

Då det är avsett, att utgifterna för ifrågavarande anstalt för framtiden, utom
vad angår kostnaden för lokal eller hyra för densamma, skola gäldas av inkomster
av vid anstalten utfört arbete, är det givet, att så bör ske även vad angår de utgifter,
som föranledas av ovan berörda löneförbättringar. Emellertid har en väsentlig
de! av anstaltens arbete bestått i reproduktion av lantmätares kartor, och allt framgent
kommer arbetet härmed att upptaga en icke obetydlig del av anstaltens tid
Lösen för dessa kartor utgår allt fortfarande efter 1909 års taxa på arvode för

lantmäteriförrättningar.-----. Till följd härav har lantmäteristyrelsen icke ansett

sig kunna höja anstaltens pris för reproduktion av kartor efter den skedda allmänna
kostnadsstegringen, utan ligga anstaltens tariffer fortfarande ganska lågt. —----.

Hittills liava inom anstalten samma pris följts för reproduktion av lantmätares
kartor och för andra kartor. Huruvida denna likhet fortfarande bör och
kan upprätthållas, är styrelsen icke för närvarande i tillfälle att uttala sig om.
Låter en slutlig reglering av lantmätarnas löne- och taxeförhållanden vänta på sig.
torde bliva lämpligt att tillämpa skilda tariffer för reproduktion, som utföres åt
rikets lantmätare, och den, som verkställes åt andra. Så länge anstalten emellertid

IT

Kungl. Mnj.ts proposition Nr 190.

i avvaktan på genomförande av en slutlig reglering i förhållande till det förändrade
penningvärdet av lantmätarnas löne- ocdi taxeföi hållanden icke lämpligen kan företaga
en motsvarande höjning av anstaltens pris för verkställt arbete, håller styrelsen
före, att förekommande löne- och dyrtidstillägg åt anstaltens personal eller
åtminstone åt ovan angivna fyra''befattningshavare, vilkas avlöning torde komma
att bliva till siffran bestämd av Kungl. Maj:t och möjligen även av riksdagen, fortfarande
böra få bestridas av de anslag, som för dessa ändamål kunna komma att
anvisas under nionde huvudtiteln.

Möjligheten av införande med lyckligt resultat i mera allmän utsträckning
inom vårt land av ett tidsenligt förfärande för reproduktion av kartor och ritningar
m. in. beror till stor del på att till originalen användes papper, som lämpar
sig för reproduktion. — — —.

Dels för att befrämja användningen av fullt ändamålsenligt papper och därigenom
undanröja svårigheter för reproduktionen dels i prisreglerande syfte bör det
därför finnas möjlighet för ifrågavarande anstalt att tillhandahålla papper även till
konceptkartor och konceptritningar. — — —. För att detta skall låta sig göra
måste emellertid anstalten giveivis ligga inne med ett icke oansenligt lager av
papper, och detta i sin ordning fordrar tillgång på medel.

Såsom ovan nämnts har anstalten från början av innevarande oktober månad
fått tillträda en ny lokal. Denna är belägen i gamla läroverkshuset på Östermalm,
och har på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 17 januari 1919 avtal träffats om
förhyrande av lokalen i fråga på en tid av tre år från den 1 oktober 1919. Härmed
öppnas möjlighet till en avsevärd utveckling av verksamheten vid anstalten,
och en sådan utveckling fordrar ökat rörelsekapital särskilt för att anstalten skall
kunna åtaga sig beställningar av större omfattning. — —

Emellertid erfordras medel även för ytterligare utrustning av anstalten.

Av den ovan lämnade redogörelsen för det ekonomiska resultatet av anstaltens
verksamhet framgår, att tillgången på kontanta medel till rörelsekapital, sedan
kostnaden för nyanskaffning av inventarier och övrig utrustning i samband med inflyttningen
i den nya lokalen blivit bestridda, icke uppgår till mer än i runt tal

6.000 kronor jämte vad som inflyter å utestående fordringar samt för nya arbeten.

Av samma redogörelse kan även inhämtas, att summan av de statsmedel,

som hittills ställts till förfogande för anstaltens räkning, uppgå, efter avdrag av
återlevererade 167 kronor 3 öre, till 62,837 kronor 98 öre, vartill emellertid bör
läggas dels 1920 års anslag å extra stat 6,000 kronor dels de belopp, vilka, påsatt
ovan meddelats, utgått eller komma att utgå såsom arvodestillägg på grund av
kristiden.

Med ledning av vad sålunda anförts anser lantmäteristyrelsen, att för anstaltens
behov bör för år 1921 hos riksdagen begäras på extra stat ett anslag av

20.000 kronor. Om detta förslag bifalles, torde några ytterligare anslag åtminstone
för närmaste åren icke bliva erforderliga.»

Slutligen har statskontoret den 30 januari 1920 avgivit förnyat
utlåtande i detta ärende och därvid anfört:

»Vad lantmäterikommissionen i sitt betänkande anfört synes innebära goda
skäl för staten att bereda och för framtiden säkerställa möjligheten till fotomekanisk
Bihang till riksdagens} protokoll 1920. 1 samt. 157 höft. (Nr 190.) 3

Statik» nior et.

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

reproduktion av kartor till pris, som icke äro beroende endast på konjunkturläge
eller enskildas godtycke; och statskontoret håller i likhet med lantmäteristyrelsen
och lantmäterikommissionen före, att bästa sättet för vinnande av detta mål torde
vara, att staten inrättar en egen reproduktionsanstalt.

Mot de allmänna synpunkter, som lantmäterikommissionen framlagt beträffande
denna anstalts verksamhet, har statskontoret intet att erinra. Vidkommande
behovet av större eller mindre antal befattningshavare för den ändamålsenliga
driften av anstalten, kan statskontoret icke yttra sig. Beträffande personalens anställning
och avlöningsförhållanden synes lantmäteristyrelsen, som i sitt yttrande den
11 november 1916 föreslog personalens uppförande å stat med avlöningen fördelad
i lön och tjänstgöringspenningar, nu hava biträtt lantmäterikommissionens
förslag, enligt vilket personalen skulle antagas genom kontrakt på viss tids uppsägning
samt mot arvoden, som bestämmas i en av Kungl. Maj:t årligen fastställd
utgiftsstat; och även statskontoret hyser för sin del den åsikten, att denna anordning
bättre lämpar sig för ett företag av ifrågavarande beskaffenhet, än om befattningshavarna
skulle på stat uppföras.

Vad avlöningsbeloppen beträffar har statskontoret ej kunnat undgå att finna
det för föreståndaren föreslagna arvodet väl högt. Lantmäterikommissionen har
ansett detta arvode böra bestämmas till 9,000 kronor, varemot lantmäteristyrelsen
föreslagit 12,000 kronor eller, alternativt, 9,000 kronor jämte tantiem. I sitt förra
yttrande i ärendet hade lantmäteristyrelsen förordat, att föreståndarbefattningen
skulle bliva en tjänst i andra normalgraden, dock med tre ålderstillägg. Därest
med hänsyn till den mera självständiga ställning, som enligt nu föreliggande förslag
skulle tillkomma föreståndaren, nyssnämnda avlöning befinnes för låg, synes dock
den nu ifrågasatta förhöjningen vara större än som betingas av befattningens vikt
och den för dess skötande erforderliga kompetens.

Lantmäterikommissionens yttrande, att anstaltens befattningshavare borde
utom grundlönen erhålla jämväl extra lönetillägg, torde syfta på den tillfälliga löneförbättring,
som från och med år 1919 utgår till vissa statens befattningshavare.
Då enligt föreliggande förslag personalens arvoden skulle årligen fastställas av
Kungl. Maj:t, lärer någon sådan tillfällig löneförbättring ej behöva här ifrågakomma.
Däremot höra blivande befattningshavare vid reproduktionsanstalten erhålla dyrtidstillägg
efter samma grunder, som kunna varda fastställda i fråga om statens
tjänstinnehavare.

Beträffande denna sistnämnda avlöningsförmån har lantmäteristyrelsen på anförda
skäl föreslagit, att dyrtidstilläggen åt anstaltens personal eller åtminstone åt
de befattningshavare, vilkas avlöning torde komma att bliva till siffran bestämd av
Kungl. Maj:t, må utgå av nionde huvudtitelns förslagsanslag för ändamålet. Av
skäl, som nedan skola närmare utvecklas, anser emellertid statskontoret, att jämväl
dyrtidstillägg böra utgå av anstaltens medel,

Om det befinnes lämpligt, att en anstalt med ungefärligen sådana uppgifter,
som lantmäterikommissionen tänkt sig, varder upprättad, uppstår frågan, huru denna
anstalts inkomster och utgifter lämpligast böra upptagas i riksstaten. Då statskontoret
förra gången hade att uttala sig i ämnet, ansåg statskontoret, att reproduktionsanstalten,
vars verksamhet hade karaktär av helt och hållet enskild affärsverksamhet,
icke borde i budgethänseende jämställas med mynt- och justeringsverket
eller patent- och registreringsverket utan snarare behandlas på samma sätt

19

Kumjl. Maj:ts •proposition Nr 190.

som t. ex. trädgårdsskolan vid Alnarp och sålunda endast upptagas å riksstatens
utgiftssida med det nettobelopp, varmed anstaltens utgifter beräknades komma att
överstiga inkomsterna.

Sedan detta utlåtande avgavs, hava emellertid de till befattningshavare i
statens tjänst utgående dyrtidstillägg kommit att utgöra en högst väsentlig del av
avlöningen. Då nu den ifrågasatta anstaltens ekonomi bör handhavas såsom en
särskild affär och budgetredovisningen därför bör klart uppvisa, i vad mån anstaltens
inkomster räcka till för bestridande av dess utgifter, men detta mål vinnes
först om anstaltens samtliga utgifter, alltså med inbegripande av dyrtidstilläggen,
i budgeten och budgetredovisningen sammanföras, anser statskontoret nu lämpligast
att, på sätt nyligen skett med den uti ifrågavarande avseende fullt jämförliga statens
provningsanstalt, reproduktionsanstaltens inkomster å riksstatens inkomstsida upptagas
under rubriken ''Inkomster av statens reproduktionsanstalt’ samt å utgiftssidan
upptages ett förslagsanslag till ''upprätthållande av statens reproduktionsanstalts
verksamhet, förslagsanslag, att i första hand av inkomster av reproduktionsanstalten
direkt utgå’. Detta anslag bör alltså tilltagas så, att det förslår, ej
blott för den av lantmäteristyrelsen beräknade utgiftsstaten, utan även för kostnaden
för lokalhyra och för dyrtidstillägg. Först härigenom vinnes en klar överblick
över det ekonomiska resultatet av anstaltens verksamhet, vilket åter torde
vara en nödvändig förutsättning för anstaltens affärsmässiga drift och för ett lämpligt
avvägande av taxorna för anstaltens alster. Vid bifall härtill lärer det av
lantmäteristyrelsen ifrågasatta extra anslaget för år 1921 bliva obehövligt.»

I likhet med myndigheterna anser jag tiden nu vara inne att giva
en fastare organisation och en ordnad ställning i budgeten åt den vid
lantmäteristyrelsen inrättade reproduktionsanstalten. Denna anstalts
verksamhet har företett en ganska stark utveckling, och, såsom utredningen
visar, finnes anledning antaga, att omfattningen av denna verksamhet
skall ytterligare ökas, bland annat såsom en följd av de bestämmelser
rörande kartkopiering, som innefattas i föreliggande förslag till
ny lantmäteritaxa. Utredningen synes mig till fullo ådagalägga fördelarna
av att för reproduktionsändamål hava att tillgå en statens egen
anstalt, vilket även av riksdagen erkänts genom att sedan länge årligen
anslag beviljats till anstaltens upprätthållande.

Lantmäterikommissionen har ansett anstalten icke böra organiseras
såsom ett ämbetsverk med viss av riksdagen godkänd stat, vari upptagas
avlöningar med bestämda belopp för ordinarie personal, utan har
förordat, att anstalten måtte organiseras efter mer affärsmässiga grunder.
Personalens antal och avlöningar borde anpassas efter vad förhållandena
krävde och dess anställande borde ske under sådana former, att man
hade möjlighet att entlediga befattningshavare, som visat sig olämplig
för sin syssla. Denna åsikt, vari lantmäteristyrelsen och statskontoret
numera instämt, biträdes även av mig. Det är uppenbarligen för en

L eparteme/r t*
chefen

20

Kungl. Maj.ts proposition Nr 190.

anstalt av ifrågavarande slag, vilken är avsedd att utöva en tekniskt
industriell verksamhet lik den, som bedrives av enskilda företag i facket,
av stor vikt, att organisationen erhåller tillräcklig anpassningsförmåga
efter de växlingar, förhållandena kunna medföra. Då statskontoret i
visst avseende hänvisat till jämförelse med statens provningsanstult, vill
jag därför framhålla, att olikhet mellan dessa anstalter bör äga rum
därutinnan, att under det provningsanstalten har fastställd ordinarie stat,
vilken upptager avlöningar för ordinarie befattningshavare, detta icke
bör äga rum beträffande reprodnktionsanstalten. 1 avseende på den budgettekniska
behandlingen av anstaltens inkomster och utgifter — vartill
också statskontorets jämförelse inskränker sig — är jag emellertid fullt
ense med statskontoret, att förfaringssättet beträffande sagda provningsanstalt
nu kan i vissa avseenden läggas till grund. Jag återkommer
senare till denna fråga.

Såsom lantmäterikommissionen framhållit utesluter emellertid icke
anstaltens organiserande från nu angivna synpunkter behovet av en
plan för dess verksamhet och organisation.

I spetsen för hela anstalten bör uppenbarligen ställas en föreståndare.
Därjämte har ansetts böra vara å anstaltens kontorsavdelning
placerade ett manligt och ett kvinuligt biträde. Den närmaste ledningen
och tillsynen över anstaltens tryckeriavdelning skulle tillkomma en
tryckeriföreståndare eller faktor. Dessa fyra befattningshavare skulle
anställas enligt grunder, som borde fastställas av Kungl. Maj: t, och har
lantmäterikommissionen i sådant avseende föreslagit personliga kontrakt
med viss uppsägningstid. För den övriga personalen å tryckeriet borde
såväl formen för anställandet som avlöningsförmånerna rättas efter vad
som gällde för motsvarande yrken inom enskild verksamhet. Dessa av
kommissionen framställda förslag finner jag välgrundade och ägnade
att bereda verksamheten vid anstalten erforderlig rörelsefrihet. Jag tillstyrker
ävenledes vad kommissionen föreslagit i fråga om arbetstiden å
tjänsterummet för kontorspersonalen och angående semester.

Kommissionen, som framhållit att personalen genom det föreslagna
anställningssättet erhölle en osäkrare ställning än statens ordinarie tjänstemän,
har föreslagit en avlöning av 9,000 kronor för föreståndaren och
betonat, att denne måste vara en skolad och driftig affärsman. Lantmäteristyrelsen
har föreslagit 12,000 kronor eller ock ett något lägre
belopp i förening med tantiem till viss procent å nettobehållningen av
anstaltens verksamhet. Statskontoret har hållit före, att den av lantmäteristyrelsen
sålunda föreslagna avlöningen vore större än som betingades
av befattningens vikt och den för dess skötande erforderliga kom -

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

petensen. Det bör vidare uppmärksammas, att såväl kommissionen som,
efter vad det vill synas, även lantmäteristyrelsen förutsatt, att till do
föreslagna avlöningarna skulle komma vederbörliga tillskott genom tillfällig
löneförbättring ävensom dyrtidstillägg. Statskontoret bär häremot
framhållit, att då personalens arvoden syntes skola årligen fastställas
av Kungl. Maj:t, någon tillfällig löneförbättring icke behövde
här ifrågakomma, varemot dyrtidstillägg borde utgå liksom till statens
övriga tjänstinnehavare. Med inberäknande av det för en till 9,000
kronor uppgående avlöning nu bestämda tillskottet å 1,200 kronor genom
tillfällig löneförbättring kan alltså kommissionens förslag anses innebära
en effektiv avlöning för föreståndaren av 10,200 kronor förutom därå
utgående dyrtidstillägg.

För min del ansluter jag mig i avseende å föreståndarens avlöningsbelopp
närmast till kommissionen. I likhet med statskontoret
håller jag emellertid före, att tillfällig löneförbättring ej bör i detta fall
tillämpas. På grund härav bör den av kommissionen föreslagna avlöningen
höjas, dock ej till mera än jämt 10,000 kronor. Lägre avlöning
synes icke böra ifrågakomma för föreståndaren. Det är nämligen
för anstaltens verksamhet och utveckling av största betydelse,
att i spetsen för densamma erhålles en på ifrågavarande område verkligt
kvalificerad person. På hans duglighet, energi och affärsförmåga
vilar snart sagt anstaltens hela rörelse. Visserligen synas mig beaktansvärda
skäl kunna anföras för att låta någon del av avlöningen utgå
i form av tantiem, men då anstaltens verksamhet och det ekonomiska
resultatet av denna ännu ej vunnit tillräcklig stadga, torde svårigheter
möta att för närvarande meddela några bestämmelser angående en dylik
avlöningsform.

1 viss analogi med vad som finnes bestämt i fråga om de affärsdrivande
verken synes beloppet av föreståndarens avlöning böra bestämmas
av riksdagen.

För de tre övriga härovan särskilt nämnda befattningshavare
skulle arvodena bestämmas av Kungl. Maj:t. Detta finner jag lämpligt.
Mot kommissionens förslag i avseende å de belopp, som från
1921 års början skulle fastställas, har ja^ ej annat att erinra än att
för det manliga kontorsbiträdet och faktorn torde höra göras tillägg
ungefär motsvarande tillskotten genom tillfällig löneförbättring för jämförliga
befattningshavare.

Den övriga personalens avlöningar skulle bestämmas av den myndighet,
som finge styrelsen över anstalten sig anförtrodd. Detta finner
jag riktigt.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

För all personal bör utgå dyrtidstillägg efter samma grunder som
för statens befattningshavare i allmänhet.

På av kommissionen anförda skäl anser jag överinseendet över
anstalten böra tillkomma lantmäteristyrelsen. Jag ansluter mig i huvudsak
till vad kommissionen anfört angående denna styrelses befogenhet.
Närmare regler torde böra meddelas genom instruktion.

I likhet med statskontoret anser jag, att samtliga utgifter för anstalten,
alltså även för lokalhyra och dyrtidstillägg, böra uppföras att
bestridas av anstaltens medel liksom vid övrig av staten bedriven affärsverksamhet.
Beträffande statens provningsanstalt har visserligen icke
beräknats, att dyrtidstillägg skulle utgå av anstaltens inkomster, men
denna anstalt är också organiserad mera som ett ämbetsverk och har
personal å ordinarie stat.

I avseende å sättet för upptagande i budgeten av reproduktionsanstaltens
inkomster och utgifter ansluter jag mig till statskontoret.

Det återstår då att angiva dessa belopp. På begäran h;ir jag från
lantmäteristyrelsen erhållit följande beräkniug över anstaltens utgifter:

Avlöningar.............................................................. kronor 110,000

Lokalhyra .................. » 4,000

Värme, ljus och elektrisk energi........................ J> 11,000

Förbrukningsartiklar............................................... » 30,000

Nyanskaffning av maskiner och inventarier ... » 50,000

Summa kronor 205,000.

Avlöningarna till de fyra ovan särskilt nämnda befattningshavarna
kunna beräknas tillhopa till 22,200 kronor. För övrig mera stadigt
anställd personal har avlöningen efter visst belopp per vecka beräknats
till inalles omkring 36,000 kronor. Återstående beloppet, omkring
51,200 kronor, har ansetts erforderligt till dyrtidstillägg, ålderstillägg,
vikariatsersättning, övertidsarbete och tillfällig personal. Lokalhyran
har upptagits till det belopp, som synts böra påföras reproduktionsanstalten
för de lokaler, som för denna och för lantmäteriundervisningen
gemensamt förhyrts i Östermalms gamla läroverkshus.

Anstaltens inkomster hava av lantmäteristyrelsen beräknats till

155,000 kronor. Styrelsen har framhållit, att de föreslagna nyanskaffningarna,
vilkas kostnad utgjorde skillnaden mellan de beräknade inkomsterna
och utgifterna, hade naturen av kapitalökning. Jag har inhämtat,
att nyanskaffningen, vilken ansåges nödvändig dels för anstaltens
nuvarande verksamhet och dels för att möjliggöra dennas utvidgning

23

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 190.

till att omfatta även blankottryck samt kartor i så störa upplagor som

20.000 å 30,000 exemplar, skulle avse bland aunat eu olfsetpress, en
boktryckssnällpress med stilar, ett par digeltryckpressar, en stenslipningsmaskin,
litograliska stenar, en del böcker och kaster samt åtskilliga
möbler och andra inventarier.

Jag vill erinra, att lantmäteristyrelsens ovanintagna utlåtande den
11 oktober 1919, vari begärdes ett anslag å endast 20,000 kronor utöver
anstaltens inkomster, utgick från att tillskott genom tillfällig löneförbättring,
dyrtidstillägg och lokalhyra icke skulle bestridas av anstaltens
medel. Däremot antogs påtagligen, att vissa nyanskaffningar skulle
bekostas av inkomsterna. Jag finner styrelsens sista beräkning icke
giva anledning till någon anmärkning från min sida. Jag vill dock
framhålla, att det sjmes mig nödvändigt, att taxorna för reprodu k tio nsarbetet
från anstalten höjas.

Då ifrågavarande anstalt ju i framträdande grad är avsedd för
statlig affärsverksamhet, bör den också budgettekniskt behandlas såsom
ett affärsdrivande verk. Dyrbarare maskin- och inventarieanskaffningar
och dylikt torde därför böra bestridas genom anslag till kapitalökning
liksom sker vid kommunikationsverken. Det bör utgå av andra statsinkomster
än lånemedel.

Det för kapitalökning till anstalten nu behövliga beloppet har icke
beräknats i förslaget till riksstat. Chefen för finansdepartementet lärer
komma att uppmärksamma, huruvida genom uppförandet av detta
nya anslag i riksstaten någon ändring i inkomstberäkningen behöver
vidtagas.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

dels besluta, att den nu vid lantmäteristyrelsen inrättade försöksanstalten
för reproduktion av kartor m. m. skall under namn av statens
reproduktionsanstalt från och med år 1921 inrättas för stadigvarande
drift i enlighet med av mig tillstyrkta grunder;

dels besluta, att arvodet till anstaltens föreståndare skall utgöra

10.000 kronor för år;

dtds i riksstaten för år 1921 upptaga å inkomstsidan ett belopp
av 155,000 kronor under titel »inkomster av statens reproduktionsanstalt»
och å utgiftssidan ett anslag å samma belopp sålunda: »till upprätthållande
av statens reproduktionsaustalts verksamhet, förslagsanslag,
att i första hand direkt utgå av inkomster av reproduktionsanstalt
en»;

24

Kungl. Maj ds proposition Nr 190.

dels ock såsom kapitalökning för statens reproduktionsanstalt för

år 1921 anvisa ett reservationsanslag av .......................... kronor 50,000,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Mellström.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTiiYCKERI-AKTIEBOLAG, 1940.