Kungl. Maj:ts Proposition Nr 175.
Nr 175.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å
allmänna indragning sstaten åt skomakeriarbetarna G. E.
Larsson och J. E. Eriksson; given Stockholms slott den
21 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att envar av skomakeriarbetarna vid Upplands artilleriregemente
Georg Edvard Larsson och Johan Erik Eriksson må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension, Larsson med 1,000 kronor och Eriksson med 700
kronor för år räknat.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 175.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 21 februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:
»Uti en den 4 oktober 1919 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd
skrift har arméns civila personalförbund gjort framställning om beredande
av pension åt skomakeriarbetarna vid Upplands artilleriregemente
Georg Edvard Larsson och Johan Erik Eriksson.
Av i ärendet infordrade handlingar framgår:
beträffande Larsson, att han är född den 26 juli 1849, och att han
således har uppnått en ålder av 70 år; att han varit anställd dels från
april månad 1879 till den 1 november 1897 hos en mästare, vilken på
entreprenad utfört skomakeriarbete för Svea artilleriregementes räkning,
dels från den 1 november 1897 till den 31 december 1912 såsom skomakeriföreståndare
vid Upplands artilleriregemente, dels slutligen från
sistnämnda tidpunkt såsom skomakeriarbetare vid samma regemente,
vilken befattning han allt fortfarande innehar; samt
i)
Kungl. Mqj:ls Proposition Nr 175.
beträffande Eriksson, att han är född den 28 maj 1852 och således
över 67 år gammal; att han i likhet med Larsson varit anställd hos en
mästare, vilken på entreprenad utfört skomakeriarbete för Svea artilleriregementes
räkning, från den 1 juni 1879 till den 1 november 1897;
samt att han från sistnämnda tidpunkt varit och allt fortfarande är anställd
såsom skomakare vid Upplands artilleriregemente.
Ifrågavarande skomakeriarbetare hava under åren 1915—1919 uppburit
en avlöning, som, frånsett krigstidstillägg och krigstidshjälp, i
medeltal uppgått, för Larsson till omkring 1,440 ki’onor och för Eriksson
till omkring 1,000 kronor för år. Under den tid, de varit anställda
vid Upplands artilleriregemente, hava de ådagalagt nit och trohet i sitt
arbete.
Chefen för Upplands artilleriregemente har tillstyrkt förevarande framställning.
Uti den 5 januari 1920 avgivet utlåtande hava armé förvaltning ens
intendents- och civila departement förklarat sig i betraktande av nu ifrågavarande
arbetares långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
finna det vara med rättvisa och billighet förenat, att de efter erhållet
avsked från sina befattningar komme i åtnjutande av något understöd
av staten för sin återstående levnad. Beträffande storleken av dylikt
understöd syntes det departementen, som om den beräkningsgrund, vilken
av Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet följts vid beviljande av
dylika pensioner, nämligen desammas bestämmande till omkring två
tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, vederbörande befattningshavare
under senare delen av sin anställningstid av staten uppburit, även i här
föreliggande fall borde vinna tillämpning, och att sålunda pensionerna
borde bestämmas, för Larsson till 1,000 kronor för år och för Eriksson
till 700 kronor för år.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde intendents- och civila
departementen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Larsson och Eriksson finge från och med månaden näst efter den, under
vilken de erhölle entledigande från sin anställning vid nämnda regemente,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension, Larsson av 1,000 kronor och Eriksson av 700 kronor.
Statskontoret, som den 22 januari 1920 yttrat sig i ärendet, har anfört,
att skomakeriarbetarna Larsson och Eriksson visserligen under en icke
obetydlig del av den tid, som åberopats till stöd för beredande åt dem
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 143 käft. (Nr 174—175.) sim ao 2
10
Departements
chefen.
Kung1. Maj:ts Proposition Ni• 175.
liv pension av statsmedel, icke innehaft direkt statsanställning utan såsom
anställda hos en av staten antagen entreprenör utfört arbete för
statens räkning. Då emellertid i liknande fall dylik anställning räknats
vederbörande till godo vid beredande av pension genom framställning
till riksdagen, syntes detsamma även böra ske i fråga om Larsson och
Eriksson. Då de båda alltså hade att åberopa ett långvarigt väl vitsordat
arbete för statens räkning samt numera uppnått framskriden ålder,
ville det synas statskontoret, som om pension borde åt dem utverkas;
och då statskontoret icke ansåge sig böra göra någon erinran beträffande
de föreslagna pensionsbeloppen, därvid ämbetsverket i fråga om det för
Larsson föreslagna jämförelsevis höga beloppet ville framhålla, att han
under en tid av 15 år varit föreståndare för skomakeriverkstaden vid
Upplands artilleriregemente, tillstyrkte statskontoret bifall till vad arméförvaltningens
intendents- och civila departement i ärendet föreslagit.
Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag finner de
av arméförvaltningens intendents- och civila departement föreslagna
pensionsbeloppen väl avvägda, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att envar av skomakeriarbetarna vid Upplands artilleriregemente
Georg Edvard Larsson och Johan Erik Eriksson må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension, Larsson med 1,000 kronor och Eriksson med 700
kronor för år räknat.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.