Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
1
Nr 165.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot
värnpliktstjänstgöring; given Stockholms slott den 13
februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 136 höft. (Nr 165.)
631 20 1
2
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 165.
Förslag
till
Lag
om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.
Utan hinder av vad i gällande värnpliktslag stadgas, förordnas härigenom
som följer:
§ I
Värnpliktig,
som hyser allvarliga, på religiös övertygelse grundade
samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, gällande
värnpliktslag förutsätter, må,
a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,
fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller
bära vapen eller ammunition, samt
b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,
i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra civilt
arbete för statens räkning.
§ 2‘
1. Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 sägs
meddelas av vederbörande inskrivningsrevision efter därom av den värnpliktige
vid inskrivningen gjord ansökning.
2. Visar värnpliktig efter påbörjad tjänstgöring sannolika skäl för
att han hyser sådana samvetsbetänkligheter, som i denna lag avses, skall
frågan rörande hans värnpliktsförhållanden underställas inskrivningsrevisionens
prövning.
% 3-
Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt
i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring
utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en
följd tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med en fjärdedel och
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165
3
i senare fallet med hälften överstiger det sammanlagda antalet dagar,
varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom.
3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och
positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna tilldelade
värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.
§ 4.
1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i
§ 1 omlörmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter,
må tillståndet av inskrivningsrevisionen återkallas.
2. Förklarar värnpliktig, efter att hava påbörjat tjänstgöring på
sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens
fullgörande i vanlig ordning, skall frågan rörande hans värnpliktsförhållanden
ånyo underställas inskrivningsrevisionens prövning.
§ 5-
Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans
värnpliktsförhållanden blivit jämlikt stadgandena i § 2 mom. .2 eller
§ 4 av inskrivningsrevisionen vidtagen, tillgodoräkna sig redan fullgjord
tjänstgöring, därom förordnar Konungen.
§ 6.
Vad i värnpliktslagen stadgas angående till beväringen hörande
menig värnpliktigs underhåll och förmåner samt angående understöd i
anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att
fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 b) sägs.
§ »•
För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas
av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
4
Kungl. May.ts Proposition Nr 165..
Utdrag av protokollet över lånt för svar sär vriden^ hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
anhöll chefen för förstnämnda departement, statsrådet Nilson, att
få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om värnpliktstjänstgöringens
ordnande för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot
dylik tjänstgöring, samt anförde därvid följande:
»I sammanhang med tillkännagivande av sitt beslut i fråga om det
av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny värnpliktslag uttalade riksdagen
i skrivelse den 2 juni 1901 önskvärdheten därav, att genom särskilt
av Kungl. Maj:t meddelat stadgande vederbörande truppbefälhavare
bemyndigades att, i den mån omständigheterna kunde därtill föranleda,
meddela värnpliktiga, som funnes hysa samvetsbetänkligheter mot vapen
-
l\un()l. Maj:ts Proposition Nr 165. 5
tjänst, befrielse från sådan tjänst och i stället använda dem till annan
lämplig tjänstgöring vid truppen.
Med anledning härav utfärdades den 21 februari 1902 kuugl. cirkulär
i ämnet, varigenom vederbörande truppförbandschefer (stationsbefälhavare
vid flottans stationer) bemyndigades att, därest, efter inhämtande
av erforderliga upplysningar, de vid noggrann prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall funne övertygande skäl föreligga till antagande,
att värnpliktig, som vägrade att fullgöra vapentjänst, därtill föranleddes
av allvarliga samvetsbetänkligheter mot sådan tjänst, förordna,
att dylik värnpliktig skulle användas till annan lämplig tjänstgöring vid
truppförbandet (stationen eller å flottans fartyg).
Sedan frågan om värnpliktstjänstgöringens ordnande för ifrågavarande
värnpliktiga under en följd av år varit föremål för upprepade
framställningar inom riksdagen, anmodade statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet,
jämlikt den 29 juni och den 24 juli 1917 erhållna bemyndiganden,
generalmajoren på reservstat J. A. M. Blomstedt, dåvarande
ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören J. Byström, kanslerssekreteraren,
vice häradshövdingen O. U. Croneborg samt dåvarande
ledamöterna av riksdagens första kammare A. W. Gullberg och regementspastorn
P. V. Olsson att såsom sakkunniga inom lantförsvarsdepartementet
biträda med verkställande av utredning och avgivande av
förslag angående värnpliktstjänstgöringens ordnande för värnpliktiga,
vilka hysa religiösa samvetsbetänkligheter mot vapentjänst.
Med skrivelse den 16 december 1918 hava de sålunda tillkallade
sakkunniga överlämnat betänkande i ämnet, innefattande förslag till lag
om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
ävensom förslag till förordning med bestämmelser för tillämpning
av nämnda lag.
Vid betänkandet äro fogade särskilda yttranden dels av herr Croneborg,
dels ock av herrar Byström och Gullberg. Sistnämnda båda sakkunniga
hava i ett särskilt lagförslag utformat sin i flera väsentliga avseenden
från sakkunnigmajoritetens ståndpunkt avvikande mening.
Över de sakkunnigas betänkande hava yttranden avgivits av vederbörande
militärmyndigheter, armé- och marinförvaltningarna, järnvägsstyrelsen,
teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund, Stockholms stads
konsistorium samt rikets samtliga biskopar.
Jag anhåller nu att få lämna en kortfattad redogörelse för huvudpunkterna
i de sakkunnigas förslag och de däröver avgivna yttrandena
samt att i sammanhang därmed få angiva min egen ståndpunkt i
frågan.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
Beträffande den av de sakkunniga i ärendet förebragta utredningen
ävensom i fråga om motiveringen för de särskilda författningsförslagen
tillåter jag mig hänvisa till de sakkunnigas betänkande.
Såsom förut nämnts, avsåg de sakkunnigas uppdrag att avgiva förslag
rörande värnpliktstjänstgöringens ordnande för värnpliktiga, vilka hysa
religiösa samvetsbetänkligheter mot vapentjänst. I enlighet härmed hava
de sakkunniga nu föreslagit, att ifrågavarande värnpliktiga skola genom
en på särskilt sätt bestämd tjänstgöring fullgöra sin värnplikt. Emellertid
hava de sakkunniga, såsom naturligt är, jämväl till behandling upptagit
frågan rörande arten av de samvetsbetänkligheter, som böra föranleda
värnpliktstjänstgöringens fullgörande i särskild ordning. Ehuru
denna för hela lagstiftningen i ämnet grundläggande fråga måhända
rätteligen borde först bliva föremål för behandling, anser jag mig dock
med hänsyn därtill, att den särskilda tjänstgöringen utgör kärnpunkten
i de sakkunnigas förslag, böra först redogöra för
Arten och omfattningen av den föreslagna särskilda tjänstgöringen.
)e sakkunni- I förevarande hänseende har de sakkunnigas maioritet föreslagit i
gas förslag. , j , o J »
huvudsak följande:
Värnpliktig, som prövas hysa (på visst, i det följande närmare angivet
sätt kvalificerade) samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens
fullgörande i den ordning, som i gällande värnpliktslag stadgas,
må erhålla tillstånd att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring utan att vare
sig övas i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition.
Tjänstgöringen skall fullgöras antingen vid vederbörligt truppförband
eller vid »armén eller marinen tillhörande sjukhus, verk, förråd
eller annan inrättning i enlighet med de närmare bestämmelser, som av
Konungen meddelas.
Värnpliktig, som här avses, skall vara skyldig att varje tjänstgöringsomgång,
som omfattar första tjänstgöring eller repetitionsövning, för sin
utbildning tjänstgöra ett antal dagar, som är en och en fjärdedel gånger
så stort som det dagantal, under vilket övriga till samma truppslag och
kategori i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga äro skyldiga att under
samma omgång tjänstgöra. Under reservtruppövning, landstormsövning och
tjänstgöring jämlikt § 28 värnpliktslagen skall tjänstgöringstiden för sådan
värnpliktig vara densamma som för övriga till samma truppslag och
kategori i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 165. 7
Utöver vad de sakkunnigas majoritet sålunda föreslagit har herr
Croneborg hemställt, att arméfördelnings- och likställd chef måtte bemyndigas
att i särskilda fall, där synnerliga skäl därtill äro och det finnes
utan olägenhet kunna ske, medgiva befrielse för värnpliktig från skyldighet
att bära militär tjänstedräkt.
Herrar Byström och Gullberg, vilka funnit sakkunnigmajoritetens
förslag icke erbjuda en fullt tillfredsställande lösning av frågan om värnpliktstjänstgöringens
ordnande för värnpliktiga, vilka av sitt samvete
förbjudas att fullgöra värnplikten i vanlig ordning, hava i nu förevarande
hänseende föreslagit huvudsakligen följande bestämmelser:
Värnpliktig, varom fråga är, må erhålla tillstånd att
antingen fullgöra sin värnplikt på sätt sakkunnigmajoriteten föreslagit
(såsom vapenfri värnpliktig i militärtjänst),
eller, därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid
krigsmakten, fullgöra sin värnplikt genom tjänstgöring vid statens järnvägar
(såsom vapenfri värnpliktig i järnvägstjäust).
Vapenfri värnpliktig skall vara skyldig att för sin utbildning fullgöra.
varje omgång tjänstgöring, som åligger i övrigt likställda värnpliktiga
(dock, vad beträffar vapenfri värnpliktig i järnvägstjänst, icke
landstormsövning). I fråga om tjänstgöringstidens längd skall, utöver
värnpliktslagens bestämmelser, gälla, att under tjänstgöringsomgång,
som omfattar första tjänstgöring eller repetitionsövning, vapenfri
värnpliktig skall tjänstgöra ett antal dagar, som är vid militärtjänst en
och en tiondel och vid järnvägstjänst en och en halv gång så stort som
det dagantal, han i vanlig ordning skolat under sådan omgång tjänstgöra.
Gentemot sakkunnigmajoritetens förslag hava militärmyndigheterna,
med de undantag, som i det följande angivas, förklarat sig i stort sett
icke hava något att erinra.
Chefen för tredje arméfördelningen ställer sig principiellt avvisande
mot att »fortgå på den eftergifternas väg, som hittills följts», samt anser
intet eller åtminstone föga vara att vinna genom en lagstiftning av
den art, som de sakkunnigas majoritet föreslagit. Han förordar i stället
en väl organiserad och ledd upplysningsverksamhet.
Militärbefälhavaren på Gottland anser sakkunnigmajoritetens förslag
icke innebära en slutgiltig lösning av frågan om de religiöst samvetsömma
värnpliktigas rättsliga ställning till värnpliktstjänstgöringen.
Han avstyrker med hänsyn till konsekvenserna varje ändring av nu gäl
-
llesorvation
av herr Croneborg.
Reservation
av herrar
Byström och
Gullberg.
Militärmyn
dighejernas
yttranden.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
lande bestämmelser i ämnet, dock att i fredstid en begränsning synes
honom böra äga rum i fråga om den upprepade straffpåföljden för värnpliktsvägran
på grund av samvetsbetänkligheter.
Icke heller chefen för marinstaben finner sakkunnigmajoritetens förslag
innebära en tillfredsställande lösning av frågan. Någon ändring
av gällande föreskrifter torde enligt hans mening böra ske, endast om
en tillfredsställande, mot missbruk betryggande lösning kan vinnas av
frågan om behandlingen av sådana värnpliktiga, som vägra att fullgöra
varje slag av militärtjänst, antingen så att de få tjänstgöra civilklädda
utom truppförbanden eller helt befrias från värnpliktens fullgörande.
Den av de sakkunnigas majoritet föreslagna förlängningen av tjänstgöringstiden
anses av chefen för femte arméfördelningen vara otillräcklig.
Chefen för generalstaben föreslår, att antalet tjänstgöringsdagar
höjes till en och en halv gånger det dagantal, under vilket övriga värnpliktiga
äro skyldiga att tjänstgöra. Chefen för kustartilleriet anser, att
tjänstgöringstiden bör bestämmas till minst 150 procent av den normala
tjänstgöringstiden vid det vapenslag, som enligt värnpliktslagen
har den längsta tjänstgöringen. Å andra sidan ifrågasätter chefen för
marinstaben, huruvida icke tillämpningen av de sakkunnigas förslag skulle
beträffande icke vapenföra värnpliktiga medföra en alltför betydande
förlängning av tjänstgöringstiden.
Kommendanten i Boden framhåller, att det för såväl den enskilde
värnpliktige som för staten är förmånligare, att ifrågavarande tjänstgöring
fullgöres i en följd än, på sätt de sakkunniga föreslagit, i särskilda
tjänstgöringsomgångar.
Beträffande herrar Byströms och Gullhergs förslag har ett stort antal
militära myndigheter icke yttrat sig annat än indirekt så till vida, att
de anslutit sig till sakkunnigmajoritetens ståndpunkt.
De båda reservanternas förslag avstyrkes uttryckligen av chefen för
generalstaben, inspektören för kavalleriet, generalfälttygmästaren , och
inspektören för artilleriet samt cheferna för fjärde och femte arméfördelningarna.
Chefen för andra arméfördelningen anför, att därest man principiellt
erkänner det berättigade i kravet på hänsyntagande till verkligen
befintliga samvetsbetänkligheter, konsekvensen synes fordra, att sådana
värnpliktiga, vilkas samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring vid
krigsmakten, må kunna erhålla tillstånd att i stället utom försvarsväsendets
ram utföra civilt arbete, vilket dock ej nödvändigtvis bör förrättas
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
9
vid statens järnvägar. Som oeftergivligt villkor bör dock fordras, att
tjänstgöringstiden högst avsevärt förlänges; den av reservanterna föreslagna
förlängningen synes arméfördelningschefen alldeles otillräcklig.
Chefen lör tredje arméfördelningen avstyrker, såsom förut nämnts,
i princip eftergifter; men skall man fortgå på eftergifternas väg, anser
han en lösning av frågan kunna vinnas endast genom godtagande av
den utav reservanterna, föreslagna lagstiftningen. Dock bör i varje fall
lagstiftningen göras provisorisk och tjänstgöringstiden för ifrågavarande
värnpliktiga ytterligare förlängas.
Chefen för marinstaben har visserligen icke direkt yttrat sig angående
reservanternas förslag, men såsom förut antytts, synes han icke
ställa sig helt avvisande mot själva kärnpunkten i detta förslag, nämligen
ifrågavarande värnpliktigas användande till civilt arbete i statens
tjänst.
Marinförvaltningen framhåller, att vid tillämpningen av de föreslagna
bestämmelserna skulle det förhållandet inträffa, att till olika truppslag
och kategorier i övrigt hänförda värnpliktiga skulle åläggas tjänstgöring
av ensartad beskaffenhet men med olika lång tidsutsträckning.'' Det
synes marinförvaltningen kunna ifrågasättas, huruvida en dylik anordning
kan anses lämplig och rättvis, samt huruvida det icke vore fördelaktigare
att — med bibehållande av synpunkten, att värnpliktig, som
ernått i lagen avsedd befrielse, skall vara skyldig undergå förlängd
värnpliktstjänstgöring — fastställa en och samma tjänstetid för samtliga
hithörande värnpliktiga.
Järnvägsstyrelsen har i fråga om det reservationsvis framförda förslaget
om ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring vid statens järnvägar
anfört följande:
Till en början ville styrelsen för sin del helt allmänt framhålla, att
efter allt att döma och med den tendens till ökning i värnpliktsvägrarnas
antal, som enligt det föreliggande statistiska materialet förelåge
— vilken ökning sannolikt komme att än mer stegras vid utfärdandet
enligt reservanternas förslag av särskilda bestämmelser i ämnet
— det ville synas, som om det för det allmänna skulle innebära betänkliga
vådor, att lagstiftningsvis så att säga uppamma hos vederbörande
en föreställning om att värnpliktstjänstgöringen i landet kunde fullgöras
på två sätt, antingen vid armén eller marinen eller också vid statens
järnvägar.
Utginge man från att statens järnvägar skulle årligen emottaga och
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 136 käft. (Nr 165.) 63i 20 2
Yttrande av
marinförvaltningen.
Yttrande av
järnvägsstyrelsen.
10
Kungl. May.ts Proposition Nr 165.
bereda sysselsättning åt ett icke obetj^dligt antal värnpliktsvägrare, skulle
från verkets synpunkt vara att befara än ytterligare svårigheter i rekryteringshänseende.
Det vore att märka, att det särskilt under senare åren
visat sig innebära stora svårigheter att på ett för verket tillfredsställande
sätt verkställa rekrytering av personalen. Omsättningen ibland nämnda
personal hade under senare åren varit synnerligen stor, och hade man
flerstädes varit ställd inför den situationen, att, när antagen tjänsteman
blivit så utbildad, att man tänkt sig kunna erhålla verklig nytta av hans
arbete, tjänstemannen i fråga lämnat verket. Skulle nu en kontingent
av värnpliktsvägrare, vars antal enligt de sakkunnigas utlåtande tenderade
att stiga, antagas särskilt i den rena trafiktjänsten för att efter värnpliktstjänstgöringen
lämna densamma, varefter nya för järnvägstjänsten
främmande värnpliktsvägrare skulle inkallas, måste ju möjligheterna till
effektiv rekrytering av tjänstemannakåren ytterligare förminskas.
Det hade nu sagts, att statens järnvägar skulle vara särskilt lämpliga
att upptaga denna arbetskraft bland annat på den grund, att någon
särskilt lockande civil yrkesutbildning därigenom icke komme till stånd
utan snarare saken läge så, att den yrkesutbildning de värnpliktiga redan
förvärvat genom en dylik anordning på mest rationella sätt fördes staten
tillgodo. Det hade därvid framhållits, att de arbeten, som förekomme
vid statens järnvägar, vore av så omväxlande beskaffenhet, att
lämplig sysselsättning därstädes skulle kunna beredas åt värnpliktiga av
olika yrken och med olika utbildning, såsom maskinister, eldare, skrivoch
räknebiträden samt hantverkare och grovarbetare.
Väl vore det sant, att intet annat statens verk hade att uppvisa
en sådan mångfald av kategorier olika tjänstehavare som statens järnvägar,
men att därav direkt draga den slutsats, att statens järnvägar
utan olägenheter skulle kunna mottaga denna extra arbetskraft vore förhastat.
Vad anginge de i den rena trafiktjänsten sysselsatta tjänstehavarna,
vore nämligen med de krav, som i den nutida järnvägstjänsten ställdes
på dessa tjänstehavare, nödvändigt, att vederbörande efter föregången
provtjänstgöring förvärvade viss utbildning i yrket. I gällande rekryteringsstadga
vore detaljerade bestämmelser'' givna i syfte att inom olika
tjänstegrupper successivt under vederbörande förmans ledning bibringa
tjänstehavaren kännedom om och förfarenhet inom de olika tjänstegrenarna
såväl praktiskt genom utförandet av järnvägstjänsten som teoretiskt
genom inhämtandet av för tjänsten erforderliga instruktioner.
En person, som stode fullkomligt främmande för järnvägsdrift, kunde
alltså vid statens järnvägar icke till fullo användas, förrän han skolats
Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 165.
11
härför. Att, som i lagförslaget förutsattes, bland de olika kategorierna
funktionärer vid statens järnvägar sysselsätta en del på sådant sätt, att
deras sysselsättande icke finge anses tjäna utbildnings- utan helt annat
syfte, vore således icke med verkets fördel förenligt, utan kunde tvärtom
i många fall verka hindrande.
I samband härmed borde framhållas, att ett realiserande av reservanternas
förslag skulle kunna tänkas verka minskande på rekryteringsmöjligheterna
efter fullgjord värnpliktstjänstgöring. Antagligen skulle
flera av ifrågavarande personer söka fast anställning vid statens järnvägar,
och det kunde tänkas, att dessa därvid skulle få ett visst företräde
framför andra sökande, som lojalt fullgjort sin värnplikt och på grund
därav icke haft samma tillfälle skaffa sig utbildning inom verket. Härvid
skulle sannolikt i vissa fall mindre lämpliga personer föredragas på
grund av sin kännedom om göromålen framför andra, som på grund av
personliga egenskaper i själva verket skulle vara lämpligare. Det vore
för verket givetvis nödvändigt att hava fullt fria händer vid rekryteringen
för att kunna göra ett verkligt urval bland de sökande.
Béträffande värnpliktiga yrkes- och grovarbetares sysselsättande vid
statens järnvägar funnes inom ban- och byggnadsavdelningen ju en del
yrkesmän såsom murare, målare, smeder, snickare, timmermän och möjligen
ännu eu eller annan yrkesarbetare, men dessa yrkesmän utgjorde
dock ett ringa fåtal. Förhållandet vore nämligen, att de flesta arbeten,
för vilka krävdes hantverkare, utfördes av entreprenörer, och dessa tillgodosåge
själva sitt behov av arbetare. I övrigt torde ynglingar i värnpliktsåldern
icke i regel hava förvärvat erforderlig yrkesutbildning av nu
ifrågavarande slag. Militärtjänstvägrarna torde därför såsom yrkesarbetare
icke kunna beredas sysselsättning vid statens järnvägar.
Av grovarbetare förefunnes vid ban- och byggnadsavdelningen däremot
större behov. Dessa arbetare, vilka antingen vore banarbetare eller
byggnadsarbetare, vore till övervägande flertalet säsongarbetare, sysselsatta
med slipers- och rälsarbeten, schaktnings-, spårläggnings- och andra
banbyggnadsarbeten. Dessa arbeten utfördes oftast av särskilda arbetslag
och på ackord. Vederbörande befäl toge i regel ingen befattning
med själva anskaffningen av arbetare till arbetslaget, utan skedde detta
genom lagförmannens försorg. Redan den omständigheten, att lagförmannen
själv bildade sitt arbetslag, uteslöte tanken att genom befälets
åtgörande anskaffa sysselsättning för ifrågavarande värnpliktiga i dessa
arbetslag. Vid järnvägsbyggnaderna bestode arbetslagen, vilka i regel år
efter år följde järnvägsbygget allteftersom detta fortskrede, vanligen av
äldre, erfarna och härdiga arbetare, och finge det anses uteslutet, att
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
dessa skulle bland sig vilja — åtminstone i någon större utsträckning
— i arbetslagen intaga mindre erfarna ynglingar i värnpliktsåldern, varigenom
bland andra olägenheter en neddragning av ackordsförtjänsten i
de flesta fall skulle bliva följden. En sådan uppblandning av arbetslagen
med värnpliktsvägrare vore särskilt olämplig, om, såsom reservanterna
förutsatte, de värnpliktiga skulle avlönas på annat sätt än övriga
arbetare, i det att järnvägsstyrelsen skulle tillhandahålla dem icke allenast
husrum utan även mat och uniform. Särskilt skulle utspisningen
vålla svårigheter, enär arbetarna i regel hölle sig själva med mat och detta
kanske ofta skulle föranleda till fordran från de värnpliktigas sida, att
åtgärder skulle vidtagas av järnvägsstyrelsen för att anordna särskild
utspisning för de värnpliktiga. Ifrågakommande tim- eller dagavlönat
arbete för ban- och byggnadsarbetare vore åter förbehållet äldre arbetare,
såvida arbetet icke vore förlagt till linjen och sålunda näppeligen
kunde anförtros åt med förhållandena vid statens järnvägar ovan personal.
Förhållandena å de allra största bangårdarna, t. ex. i Stockholm,
Göteborg och Malmö, vore visserligen något annorlunda, men å dessa
platser torde man å andra sidan böra taga hänsyn till den störa trafiken,
som nödvändiggjorde en viss gallring av arbetskraften.
Det hade ifrågasatts, att av de samvetsömma värnpliktiga skulle
bildas särskilda lag för sig, som skulle sysselsättas med en del enklare
arbeten såsom röjnings- och vägbrytningsarbeten eller annat järnvägsbyggnadsarbete.
. Vid järnvägsbyggnaderna, som till sin huvudsakliga
del bedreves i Norrland, mötte dock särskilda svårigheter i avseende på
utspisning^- och i viss mån även inkvarteringsanordningarna. För nöjaktigt
ordnande härav skulle å ett flertal platser utefter byggnadslinjerna
behöva uppföras, förutom de vanliga arbetsbarackerna, särskilda
marketenteribyggnader, vartill givetvis icke byggnadsanslagsmedel kunde
användas, utan skulle detta kräva rätt så avsevärda, för ändamålet anvisade
särskilda anslagsmedel. Ordnandet av arbetsledning och befälsföring
för denna personal torde jämväl komma att stöta på besvärligheter.
Även för järn vägsbyggnadsarbetena krävdes ock i allmänhet icke
blott viss facklig utbildning, utan jämväl fullt utbildade kroppskrafter,
något som väl i regel endast ett ringa fåtal av ifrågavarande ynglingar
besutte.
Att, såsom ock ifrågasatts, bilda särskilt lag av värnpliktsvägrare
för centralverkstaden i Örebro skulle säkerligen medföra betydande olägenheter.
Då ett sådant lag givetvis skulle komma att bestå av till största
delen icke yrkeskunnigt folk, skulle det ej kunna användas till andra
arbeten inom verkstaden än hantlangningsarbeten av enklaste slag eller
13
Kungl. May.ts Proposition Nr 165.
grovarbete. Då man på grund av de särskilda disciplinära förhållanden,
som måste tillämpas för dessa värnpliktsvägrare, ej gärna kunde låta
dem arbeta i samma lag som verkstadens övriga arbetare, framginge
utan vidare olämpligheten och svårigheten att sysselsätta dylikt folk vid
statens järnvägars verkstäder.
Beträffande olägenheter överhuvudtaget för ifrågavarande värnpliktsvägrare
borde slutligen framhållas vanskligheterna för att ej säga omöjligheterna
att utan längre tids erfarenhet på ett tillfredsställande sätt
reglera de disciplinära förhållandena. De sakkunniga vore själva av den
uppfattningen, att för militärt]änstvägrarnas överflyttning till statens järnvägar
torde komma att erfordras en stor apparat med omfattande lagstiftningsarbete.
Vidare borde bemärkas, att i och med militärt] änstvägrarnas
tjänstgöring vid statens järnvägar det icke torde kunna undvikas
att ålägga befäl och underbefäl vid statens, järnvägar betydande
göromål, vilka vore för dem helt främmande, med därav sannolikt följande
nödvändig förstärkning av åtminstone underbefälet. Den genom
militärtjänstvägrarna statens järnvägar tillförda skenbart billiga arbetskraften
torde därför i verkligheten komma att ställa sig rätt så dyr. Då
militärtjänstvägrarna dessutom komme att sakna det ekonomiska intresse,
som förenade varje annan arbetare med sin arbetsgivare, torde de förstnämndas
arbetsprestationer bliva obetj^dliga och giva övriga arbetare rika
tillfällen till icke önskvärda jämförelser.
På grund av vad sålunda i ärendet anförts, ville styrelsen, med förordnade
av sakkunnigmajoritetens förslag i ämnet i vad anginge värnpliktsvägrares
tjänstgöring, på det kraftigaste avstyrka reservanternas
förslag därom, att samvetsömma värnpliktsvägrare skulle få fullgöra sin
värnpliktstjänstgöring vid statens järnvägar vare sig i den rena trafiktjänsten
eller såsom arbetare.
Teologiska fakulteten i Uppsala biträder i stort sett sakkunnigmajori- Yttranden av
- tetens förslag. Beträffande tjänstgöring vid statens järnvägar anför fakuitetoma,
fakulteten, att det av lätt insedda grunder knappast låter sig tänka, att biskoparna
staten under krigstid skulle kunna åt personer av utpräglad antimilitaristisk
åskådning anförtro en uppgift av från militär synpunkt så
ytterst betydelsefull art som den föreslagna. Fakulteten ställer sig däremot
icke helt avvisande gentemot tanken att använda ifrågavarande
värnpliktiga till annat civilt arbete.
Teologiska fakulteten i Lund ansluter sig i det väsentliga till herrar
Byströms och Gullbergs förslag men framhålla, att förutom järnvägstjänst
även bör kunna ifrågakomma odlings- och vägbyggnadsarbeten.
14
Departements
chefen.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 165.
Stockholms stads konsistorium, som förklarar sig icke kunna godtaga
sakkunnigmajoritetens förslag såsom en definitiv lösning av frågan,
förordar tjänstgöring utom försvarets ram, dock icke järnvägstjänst
utan i stället odlingsarbeten eller skogsskötsel.
Ärkebiskopen anser, att sakkunnigmajoritetens förslag ej löser
problemet. Han tillstyrker befrielse från skyldighet att bära uniform
samt förordar civil tjänstgöring, såsom arbete med röjning, nyodling m.
m., men anser järn vägstjänst olämplig.
Biskopen i Linköpings stift biträder sakkunnigmajoritetens förslag
men förklarar sig tillika benägen att ansluta sig till den av herr Croneborg
avgivna reservationen.
Biskopen i Lunds stift tillstyrker det av herr Croneborg framställda
förslaget men framhåller därjämte, att herrar Byströms och Gullbergs
förslag är ägnat att kraftigt bidraga till lösning av den föreliggande
konflikten.
Biskoparna i Skara och Karlstads stift ansluta sig till herrar Byströms
och Gullbergs förslag; den förstnämnde ifrågasätter dock ytterligare
utökning av tjänstgöringstiden. Åven biskopen i Härnösands stift
synes närmast ansluta sig till samma förslag.
Biskopen i Luleå stift biträder även nyssnämnda reservanters förslag
men framhåller, att icke endast järnvägstjänstgöring bör ifrågakomma.
Biskoparna i Strängnäs och Växjö stift finna järnvägstjänst olämplig
samt förorda i stället annat civilt arbete, t. ex. skogsarbete. De anse
den av reservanterna föreslagna tjänstgöringstiden böra utsträckas.
Biskopen i Göteborgs stift avstyrker helt och hållet det av de
sakkunniga avgivna förslaget.
1 likhet med ett flertal av de i ärendet hörda myndigheterna anser
även jag, att det av de sakkunnigas majoritet framlagda förslaget
icke innebär en tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan.
Till stöd för denna min uppfattning torde jag endast behöva åberopa
de sakkunnigas egen utredning rörande de fall av värnpliktsvägran på
grund av samvetsbetänkligheter, som förekommit under tiden efter utfärdandet
av 1902 års cirkulär i ämnet. Denna utredning giver nämligen
vid handen, att även om den av de sakkunnigas majoritet föreslagna
lagstiftningen varit gällande under nämnda tid, flertalet av de
för värnpliktsvägran ådömda bestraffningarna likväl icke kunnat undvikas.
Skall det viktiga humanitära syfte uppnås, som avses med en
lagstiftning på förevarande område, är det icke tillfyllest att medgiva
befrielse från egentlig vapentjänst, ej heller att, på sätt herr Croneborg
föreslagit, därutöver i särskilda undantagsfall bevilja frihet från skyldig
-
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
heten att bära uniform, utan torde man vara nödsakad att taga steget
fullt ut och för sådana värnpliktiga, vilka på grund av verkliga samvetsbetänkligheter
vägra fullgöra varje slag av militärtjänst, öppna en
möjlighet att i stället för dem åliggande värnpliktstjänstgöring utföra
civilt arbete utanför förs vars väsendets ram.
Så till vida finner jag mig alltså böra biträda det av herrar Byström
och Gullberg avgivna förslaget. Däremot kan jag, särskilt med
hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört, icke tillstyrka den av
nämnda reservanter föreslagna bestämmelsen därom, att ifrågavarande
tjänstgöring skall förläggas till statens järnvägar. I lagen synes det
civila arbetets art icke böra nämare preciseras, utan torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att, efter verkställd ytterligare utredning, därom
besluta och meddela erforderliga föreskrifter.
Med hänsjm till angelägenheten av att förebygga fall av simulation
hava såväl de sakkunniga som i ärendet hörda myndigheter varit ense
om, att tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga bestämmes avsevärt
längre än för övriga värnpliktiga. Jag ansluter mig till denna
mening och tillåter mig erinra därom, att man i Danmark ansett sig böra
beträda denna väg i fråga om lagstiftning på detta område. Sålunda
stadgas i lagen den 13 december 1917 angående värnpliktigas användning
till civilt arbete, att detta skall hava en varaktighet av 20 månader,
när det träder i stället för den första inkallelsen till militärtjänstgöring,
samt av 3 månader, när det träder i stället för senare inkallelser.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle tjänstgöringen fördelas på olika
omgångar och dess varaktighet för varje särskild värnpliktig bestämmas i
förhållande till det dagantal, under vilket övriga till samma truppslag och
kategori hörande vapenföra värnpliktiga äro skyldiga att tjänstgöra. Gentemot
den sålunda föreslagna anordningen synes till en början kunna göras
den erinran, att en uppdelning av tjänstgöringen på olika tjänstgöringsomgångar
i förevarande fall icke är påkallad av något statens intresse;
tvärtom torde det vara för staten förmånligare, att ifrågavarande tjänstgöring
fullgöres i en följd, bland annat på den grund, att den största
möjliga valuta kan dragas av den värnpliktiges arbetsskicklighet, därest
han en längre tid i följd får utöva det arbete, vari han blivit inlärd. Den
omständigheten, att den värnpliktige härigenom skulle komma i åtnjutande
av en oförtjänt förmån i jämförelse med dem av hans kamrater,
vilka fullgöra värnplikten i vanlig ordning, synes mig icke utgöra tillräcklig
anledning att ordna tjänstgöringen på ett för staten mindre fördelaktigt
sätt, men väl bör härtill tagas behörig hänsyn vid utmätandet
av tjänstgöringstidens längd. Då det gäller att träffa ett avgörande i
sistberörda hänseende, torde vidare böra beaktas vad marinförvaltningen
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
anfört rörande olämpligheten av att fastställa tjänstgöringstiden för ifrågavarande
värnpliktiga på sätt de sakkunniga föreslagit, enär härav skulle
bliva en följd, att dessa värnpliktiga finge fullgöra en tjänstgöring av
betydligt olika lång tidsutsträckning, allteftersom de vid inskrivningen
hänförts till ena eller andra truppslaget eller värnpliktsgruppen i övrigt.
För undvikande av en sådan konsekvens torde tjänstgöringstiden böra
bestämmas lika för alla till samma huvudgrupp (värnpliktiga i allmänhet;
värnpliktiga studenter och likställda) hörande värnpliktiga, som erhålla
tillstånd, varom här är fråga.
Enligt värnpliktslagens bestämmelser uppgår tjänstgöringstiden för
de olika kategorierna värnpliktiga till följande antal dagar:
Värnpliktskategorier |
Första tjänst-göring. Bep.-övningar |
Keservtrupp- övning |
Landstorms- övning |
Summa antal |
Vapenföra i allmänhet. |
||||
Hären. |
||||
Fotfolket ............................................... |
340 |
15 |
5 |
360 |
Bytteriet, fält- och positionsartilleriet samt |
365 |
25 |
5 |
395 |
Fästningsartilleriet och fästningsingénjörtrup- perna ............................................... |
365 |
15 |
5 |
385 |
Trängen och intendenturtrupperna.............. |
240 |
15 |
5 |
260 |
Marinen. |
||||
Allmän tjänst, sjötjänst och station stjänst ... |
360 |
— |
5 |
365 |
Kustartilleri tjänst ................................... |
365 |
— |
5 |
370 |
Vapenföra studenter och likställda. Hären. Fotfolket, fästningsartilleriet, fastningsingen-jörtrupperna, trängen och intendenturtrup-perna................................................ |
485 |
15 |
5 |
505 |
Bytteriet, fält- och positionsartilleriet samt |
485 |
25 |
5 |
515 |
Kung!. Maj.is Proposition Nr 165. 17
VärnplikCskategorier « |
Första tjänst-göring. Rep.-övningar |
Reservtrupp- övning |
Landstorms övning |
Summa antal |
Marinen. Allmän tjänst, sjötjänst, stationstjänst och |
500 |
5 |
505 |
|
Icke vapenföra. Icke vapenföra i allmänhet (§ 27 inom. 2 A |
240 |
5 |
245 |
|
Studenter och likställda (§ 27 mom. 2 B värn-pliktslagen) .......................................... |
365 |
5 |
370 |
|
Sjökaptener, styrmän och maskinister (§ 27 |
360 |
5 |
365 |
Vid bestämmandet av tjänstgöringstidens längd torde man böra utgå
från det högsta antal dagar, som enligt värnpliktslagen åligger de särskilda
kategorierna vapenföra värnpliktiga. Såsom av förestående tabell framgår,
är tjänstgöringstiden längst vid rytteriet, fält- och positionsartilieriet samt
fältingenjör- och fälttelegraftrupperna, nämligen för vapenföra i allmänhet
395 dagar samt för vapenföra studenter och likställda 515 dagar. Att stanna
vid de sålunda angivna dagantalen torde emellertid på av de sakkunniga
och vederbörande myndigheter anförda skäl icke vara tillrådligt. Efter
ett noggrant- övervägande av de på frågan inverkande faktorer har jag
kommit till ''det resultatet, att förenämnda dagantal bör ökas med en
fjärdedel i de fall, då befrielsen avser endast vapentjänst, och med hälften
i de fall, då tillstånd erhållits att fullgöra värnplikten genom att
utföra civilt^, arbete för statens räkning. Med iakttagande av att vid
beräkning av dagantalet uppkommande bråktal böra bortfalla, skulle alltså
tjänstgöringstiden bliva följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 136 käft. (Nr 165.)
631 20 3
18
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
De sakkunni
gas förslag.
Herrar Byströms
och
Gullbergs
reservation.
Antal dagar |
||
>• |
||
V är n pliktskategorier |
vid tafrielse |
vid fullgörande |
Värnpliktiga i allmänhet.................................................................. |
493 |
592 |
Studenter och likställda................................................................. |
643 |
772 |
Den sålunda beräknade tjänstgöringstiden grundar sig, såsom av det
anförda framgår, på värnpliktslagens nuvarande bestämmelser angående
tjänstgöringstidens längd för de särskilda kategorierna värnpliktiga. Som
bekant pågår emellertid för närvarande utredning angående en revision
av vårt försvarsväsende. I avvaktan på resultatet av denna utredning
hava statsmakterna ansett, att en nedsättning av den i värnpliktslagen
stadgade tjänstgöringstiden för de värnpliktiga bör äga rum, och har
jämväl beslut härom redan fattats med avseende å vissa värnpliktiga av
1919 års klass. 1 den mån beslut av dylik innebörd komma att fattas,
bör givetvis härav påkallad jämkning vidtagas i tjänstgöringstidens längd
för de värnpliktiga, varom här är fråga. För närvarande torde emellertid
några bestämmelser härom icke vara erforderliga.
Samvetsbetänkligheternas art.
Enligt sakkunnigmajoritetens förslag må tillstånd att fullgöra värnplikten
på sätt förut angivits meddelas värnpliktig, som hyser allvarliga,
på kristligt eller mosaiskt religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöringens fullgörande i den ^ordning, som
stadgas i värnpliktslagen.
Herrar Byström och Gullberg hava förordat en vidsträcktare tilllämplighet
av ifrågavarande lagstiftning i så måtto, att enngt deras förslag
tillstånd att fullgöra värnplikten i särskild ordning bör meddelas
värnpliktig, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring
i vanlig ordning, så framt han ej givit dem uttryck, som
finnes hava väckt allmän förargelse.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har teologiska fakulteten i
Uppsala förklarat sig icke kunna underlåta att just från religiöst etiska
19
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 165.
synpunkter Unna den av de sakkunniga i förevarande hänseende uppdragna
distinktionen ohållbar och missvisande, emedan samvetet för den
kristna uppfattningen alltid är en religiös storhet och, där det på allvar
gör sig hört, f för en religiös åskådning alltid vittnar om människans
samband i sitt väsens djup med en högre andlig, religiös verksamhet.
Fakulteten föreslår för sin del följande formulering: »allvarliga, i
en ideell livsåskådning grundade, om verklig inre samvetsoro vittnande och
ej med principiell stats- och rättsinnighet sammanhängande betänkligheter».
Stockholms stads konsistorium och biskopen i Luleå stift förorda
reservanternas förslag.
Biskopen i Skara stift ansluter sig närmast till reservanternas ståndpunkt
men anser, att för undvikande av missförstånd och måhända ödesdigert
missbruk: lagen åtminstone bör utsäga så mycket, att de här åsyftade
samvetsbetänkligheterna skola vara grundade på religiös övertygelse.
Att på sätt de sakkunnigas majoritet föreslagit begränsa den grupp
av värnpliktiga, som skulle göras till föremål för specialbestämmelser i
avseende å värnpliktstjänstgöringen, till allenast sådana, vilkas samvetsbetänkligheter
hava sin grund i kristen eller mosaisk trosåskådning finner
jag varken vara följdriktigt från utgångspunkten för de sakkunnigas
eget resonemang eller ägnat att i tillämpningen leda till ett ur rättvisans
och billighetens synpunkt fullt tillfredsställande resultat. Principiellt
riktigare synes mig i detta avseende reservanternas förslag, sett
från bakgrunden av den uppfattning, som ligger till grund för deras
motivering, nämligen att allenast på religiös övertygelse grundade betänkligheter
böra föranleda befrielse från värnpliktstjänstgöring. Jag ansluter
mig därför till denna mening, men anser det emellertid vara lämpligt,
att, till ledning för de myndigheter, som skola tillämpa lagbestämmelsen,
såsom en närmare karaktäristik av vad som är att anse såsom allvarliga
samvetsbetänkligheter i lagtexten uttryckligen angiva, att ifrågavarande
betänkligheter skola vara grundade på religiös övertygelse.
Såsom villkor för erhållande av tillstånd, varom här är fråga, hava
reservanterna, som förut nämnts, ansett böra stadgas, att den värnpliktige
icke givit sina samvetsbetänkligheter uttryck, som finnes hava väckt
allmän förargelse. Ett sådant villkor synes mig emellertid icke lämpligen
böra uttryckligen stadgas i lagen, ehuruväl det ligger i sakens
natur, att till den värnpliktiges allmänna uppträdande bör tagas behörig
hänsyn vid bedömandet av, huruvida han kan anses förtjänt av det
åstundade medgivandet.
Departe
mentschefen.
20
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 165.
De sakkunnigas
förslag.
Myndigheternas
yttranden.
Departe
mentschefen.
Prövningen av framställningar om tillställd att fullgöra värnplikten ^särskild ordning.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle tillstånd att fullgöra värnplikten
i förut angiven särskild ordning meddelas av vederbörande inskrivningsrevision
på därom av den värnpliktige gjord ansökning, vid vilken
skola vara fogade vissa i lagförslaget närmare angivna intyg. Sådan
ansökning skulle i regel göras vid sökandens inskrivning. Emellertid
skulle även vid senare tidpunkt ingiven ansökning i visst fall kunna
upptagas till prövning, nämligen om värnpliktig efter påbörjad tjänstgöring
anmälde sig hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringen
och visade sannolika skäl härför. I avbidan på frågans prövning
av inskrivningsrevisionen skulle i sådant fall den värnpliktiges
tjänstgöring avbrytas.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har chefen för första arméfördelningen
förordat en centraliserad undersökning, huruvida simulation
föreligger.
Chefen för andra arméfördelningen och chefen för marinstaben anse,
att truppförbandschefen, icke inskrivningsrevisionen, bör pröva framställningar
om tillstånd, varom här är fråga.
Stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm finner den värnpliktiges
personliga närvaro vid inskrivningsrevisionens sammanträde
nödvändig.
Ärkebiskopen föreslår, att personlig undersökning verkställes genom
regementspastorns försorg.
Liksom de sakkunniga finner även jag det vara principiellt riktigt,
att en myndighet, som har att besluta om de värnpliktigas-tjänstgöringsförhållanden
i allmänhet, även får sig anförtrodd avgörandet av hithörande
frågor. Inskrivningsrevisionen består av landshövdingen i länet
såsom ordförande, inskrivningsbefälhavaren samt tre av. landsting eller
stadsfullmäktige valda ledamöter och har tillgång till sakkunnigt biträde.
Dess sammansättning torde alltså erbjuda de bästa garantier för en tillfredsställande
prövning av ifrågavarande ärenden.
Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om beviljande av tillstånd,
varom här är fråga, för värnpliktig, som redan påbörjat tjänstgöring i
vanlig ordning giver mig icke anledning till annan erinran än att Kungl.
Magt torde bemyndigas att meddela föreskrift, huruvida och i vad mån
den redan fullgjorda tjänstgöringen må tillgodoräknas den värnpliktige.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
21
Rörande beskaffenheten av de intyg, som skola inför inskrivningsrevisionen
företes, ävensom beträffande prövningsförfarandet i övrigt torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser.
Återkallelse av meddelat tillställd till tjänstgöring 1 särskild ordning in. in.
I förevarande hänseende hava de sakkunniga föreslagit följande:
Har värnpliktig erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten i särskild
ordning och befinnes det honom lämnade medgivandet vara grundat på
uppenbarligen vilseledande uppgifter, eller gör den värnpliktige sig skyldig
till dåligt uppförande eller upprepade förseelser i tjänsten och sålunda
visar sig icke vara förtjänt av medgiyandet, må uppskov med
tjänstgöringen meddelas honom och inskrivningsrevisionen på anmälan
besluta hans överföring till tjänstgöring med vapen. Förklarar sig värnpliktig
icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens
fullgörande i vanlig ordning, må han omedelbart överföras till
tjänstgöring med vapen. Av det antal dagar, värnpliktig i dessa fall
tjänstgjort, skall han äga tillgodoräkna sig fyra femtedelar.
Det av herrar Byström och Gullberg avgivna förslaget skiljer sig i
förevarande hänseende från sakkunnigmajoritetens''huvudsakligen ifråga
om den värnpliktiges rätt att tillgodoräkna sig fullgjord tjänstgöring.
Härutinnan hava reservanterna föreslagit, att någon sådan rätt icke skall
tillkomma värnpliktig i det fall, att det honom meddelade tillståndet befinnes
oriktigt grundat och i anledning därav upphäves, samt att i övriga
fall dylikt tillgodoräknande må medgivas värnpliktig, om och i den mån
inskrivningsrevisionen finner synnerliga skäl därtill föreligga.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har inspektören för infanteriet
ansett, att värnpliktig icke bör äga att i någon som helst utsträckning
tillgodoräkna sig före överföringen fullgjord tjänstgöring i de fall,
då uppenbarligen vilseledande uppgifter lämnats. Samma ståndpunkt
intager chefen för generalstaben såväl beträffande nämnda fall som ock
i fråga om värnpliktig, som genom dåligt uppförande eller upprepade
förseelser i tjänsten visar sig icke vara förtjänt av honom lämnat medgivande
att fullgöra tjänstgöringen i särskild ordning.
Chefen för fortifikationen gör gällande, att de sakkunniga underskattat
de besvär och svårigheter, som skulle vara förenade med igångsättande
snart sagt vid vilken tidpunkt som helst av särskild utbildning
med vapen för ifrågavarande värnpliktiga.
De sakkunnigas
förslag.
Herrar Byströms
och
Gullhergs
förslag.
Myndig
heternas
yttranden,
22
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
Departe
mentschefen.
De sakkunnigas
förslag.
Herrar Byströms
och
Gullbergs
förslag.
Militärbefälhavare!! på Gfottland framhåller, att därest före överföringen
fullgjord tjänstgöring får tillgodoräknas i den utsträckning, som de
sakkunnigas majoritet föreslagit, ingen säkerhet finnes för att den värnpliktige
kommer att erhålla en nöjaktig militär utbildning.
Kommendanten i Boden föreslår, att värnpliktsvägrare, som efter
tjänstgöringens början förklarar sig frångå sina samvetsbetänkligheter
mot vapentjänst, skall utbildas som vapenför endast därest ej längre tid
av tjänstgöringen förflutit, än att under återstående delen av densamma
nödtorftig rekrytutbildning kan meddelas honom.
Att tillstånd, varom här är fråga, återkallas, därest detsamma befinnes
vara grundat på uppenbart vilseledande uppgifter, synes mig vara
fullt riktigt, likaså att uppkommen fråga om återkallelse av meddelat
tillstånd skall prövas av inskrivningsrevisionen. Däremot kan jag icke
finna det vara ur principiell synpunkt riktigt, att ett i behörig ordninggivet
tillstånd att fullgöra värnplikten i särskild ordning skulle kunna
återkallas av den grund, att den värnpliktige gör sig skyldig till dåligt
uppförande eller upprepade förseelser i tjänsten. Vad den värnpliktige
i sådant hänseende kan låta komma sig till last bör nämligen enbart
bedömas efter gällande disciplinstadga och strafflag för krigsmakten.
Förklarar värnpliktig, efter att hava påbörjat tjänstgöring i särskild
ordning, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens
fullgörande i vanlig ordning, torde frågan rörande hans värnplikts förhållanden
ånyo böra underställas inskrivningsrevisionens prövning.
Huruvida och i vad män värnpliktig i nu angivna fall bör få tillgodoräkna
sig redan fullgjord tjänstgöring, torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma..
Tjänstgöring- under krigstid.
Enligt sakkunnigmajoritetens förslag skall meddelat tillstånd att fullgöra
värnplikten i särskild ordning gälla endast under fredstid, varemot
under krigstid tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga bestämmes
allenast av behovet, efter prövning av vederbörande militärbefäl.
Herrar Byströms och Grullbergs'' förslag skiljer sig från majoritetens
därutinnan, ått enligt förstnämnda förslag Konungen under krigstid skall
äga bestämma om tjänstgöringen för värnpliktig, som erhållit tillstånd,
varom här är fråga, samt att tillståndet skall anses gälla jämväl krigs
-
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 165,
23
tid, intill dess den värnpliktige, enligt Konungens bestämmande, placeras
i sådan tjänst, från vilken tillståndet medförde befrielse.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har inspektören lör infanteriet
framhållit, att det i själva verket läge en oförenlig motsats mellan
befrielse från vapentjänst i fred och skyldighet till sådan tjänst i krig.
Han ansåge sig för den skull icke kunna i princip tillstyrka det framlagda
förslaget.
Teologiska fakulteten i Uppsala finner det ej rätt väl förenligt med
de sakkunnigas principiella ståndpunkt att så kategoriskt, som här skett,
avvisa tanken på ett hänsyntagande, jämväl under pågående krig, till
de enskildas samvetsbetänkligheter.
Stockholms stads konsistorium anser, att ifrågavarande förmån bör
utsträckas att gälla även under krigstid. Samma ståndpunkt intages av
ärkebiskopen och biskopen i Växjö stift.
Vad sakkunnigmajoriteten i förevarande hänseende föreslagit, finner
jag mig i likhet med förenämnda myndigheter icke kunna godtaga. Den
bästa lösningen av spörsmålet synes mig vara, att i lagen icke göres
någon uttrycklig åtskillnad mellan fredstid och krigstid. Meddelat tillstånd,
varom här är fråga, bör sålunda gälla tillsvidare även efter ett
krigsutbrott. På vad sätt dessa värnpliktiga under krigstid skola tagas
i anspråk för statens behov, torde då bliva föremål för statsmakternas
särskilda prövning.
Sammanfattning.
Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga föreslagit, att de i förevarande
hänseende erforderliga bestämmelserna sammanföras dels i eu särskild
lag, dels ock i en av Kungl. Maj:t utfärdad förordning angående
tillämpningen av nämnda lag. Enligt min uppfattning vore det
ur principiell synpunkt riktigare att infoga de nödiga -stadgandena
i värnpliktslagen och inskrivningsförordningen. Då emellertid värnpliktslagen
i sammanhang med den pågående revisionen av vårt försvarsväsende
torde komma att bliva föremål för en omarbetning, synes
det mig icke lämpligt att nu vidtaga några ändringar i densamma. Jag
har därför icke något att erinra mot att bestämmelser i ämnet, på sätt
de sakkunniga föreslagit, tillsvidare meddelas i form av en särskild lagstiftning
samt att framdeles vid den blivande revisionen av värnplikts
-
Myndig
heternas
yttranden.
Departe
mentschefen.
24
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.
lagen och inskrivningsförordningen tages under omprövning frågan om
dessa bestämmelsers inarbetande i nämnda författningar.
Uti sina förslag till lag i ämnet hava såväl de sakkunnigas majoritet
som framför allt reservanterna intagit åtskilliga bestämmelser, vilka
äro av den natur att rätteligen böra införas i den tillämpnings förordning,
som skall av Kungl. Magt utfärdas. Enligt min uppfattning bör
lagen endast upptaga de grundläggande bestämmelserna. Förutom de av
mig i det föregående förordade stadgandena torde i lagen allenast böra
intagas föreskrift därom, att vad i värnpliktslagen stadgas angående till
beväringen hörande menig värnpliktigs underhåll och förmåner samt angående
understöd i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring,
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om värnpliktig, som erhållit
tillstånd att i stället för värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete för
statens räkning.
Beträffande de ökade kostnader, som kunde föranledas av det utav
de sakkunniga framlagda förslagets antagande, har arméförvaltningen anfört,
att med hänsyn till det ringa antalet hittillsvarande fall av sådan
värnpliktsvägran, som i förslaget avsåges, den av de sakkunniga föreslagna
utsträckningen av tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga
icke syntes böra medföra större kostnader för inskrivningens ombesörjande
eller i form av avlöning och familjeunderstöd, än att desamma
kunde bäras av vederbörande ordinarie förslagsanslag utan att å dessa
av denna anledning behövde beräknas någon förhöjning. Detsamma
syntes bliva förhållandet med de på mathållningsanslaget fallande merutgifter
för de värnpliktigas förplägnad. Däremot syntes anslagen till
kasernutredning m. m. samt till arméns sjuk- och veterinärvård, vilka
vore av reservationsanslags natur, höra höjas med de belopp, som kunde
visa sig erforderliga på grund av den ökade förläggningstiden.
Därest en lagstiftning i ämnet enligt de av mig nu angivna grunder
kommer till stånd, synes hinder icke möta att för bestridande av
kostnaderna jämväl för sådana värnpliktiga, vilka erhålla tillstånd att i
stället för värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete, disponera vederbörande
avlönings- och underhållsanslag. Skulle till följd härav någon
ökning av vissa utav ifrågavarande anslag befinnas erforderlig, torde
framställning härom i sinom tid böra göras hos riksdagen.»
Departementschefen uppläste härefter ett i överensstämmelse med
vad förut anförts uppgjort ''»Förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa
samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring», samt hemställde, att
Kungl. May.ts Proposition Nr 165. 25
detta förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
W. G. 0. Montgomery.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 136 Käft.- (Nr 165.)
681 so 4