Kungl. Mapts proposition Nr 152.
1
Nr 152.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner åt J. d.
assistenten vid tekniska högskolans materialpr övning sanstalt
G. C. Réhn, f. d. kontrollören vid sockerbeskattningen
N. Andersson samt byråchefens i patent- och registreringsverket
Nils Olof Wilhelm Rahm änka Edith
Rahm, född Wågman; given Stockholms slott den 27
februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att årliga pensioner må å allmänna indragningsstaten från nedannämnda
tider utgå till följande personer nämligen
1) f. d. assistenten vid tekniska högskolans materialprovningsanstalt
Gustaf Christian Réhn med 1,150 kronor från och med den 1
januari 1920;
2) f. d. kontrollören vid sockerbeskattningen Nils Andersson med
750 kronor från och med den 1 augusti 1919; samt
3) byråchefens i patent- och registreringsverket Nils Olof Wilhelm
Rahm änka Anna Edith Johanna Rahm, född Wågman, med 800 kronor
från och med- den 1 januari 1919 under hennes återstående livstid så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 127 höft. (Nr 152.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.
Pension åt
f. d. assistenten
G.C.Réhn.
Styrelsen för
statens provningsanstalt.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren.
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
l:o.
I skrivelse den 28 oktober 1919 har styrelsen för statens provningsanstalt
hemställt om pension åt f. d. assistenten vid tekniska högskolans
m åter i al provnings ans tält Gustaf Christian Réhn och till stöd härför
anfört :
»Enligt den av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade omorganisationen
av tekniska högskolans materialprovningsanstalt är anstalten från och med den 1
januari 1920 uppförd på ordinarie stat. I samband härmed hava utfärdats bestämmelser
(Sv. förf. s. 1919 n:ris 399 och 400) angående skyldighet att avgå från tjänst
Kungl. Maj.ts proposition Nr 152. 8
vid anstalten samt angående pension åt anstaltens befattningshavare. Genom dessa
bestämmelser har, bland annat, medgivits, att befattningshavare å den nya staten
må tillgodoräkna sig tjänstgöring hos tekniska högskolans materialprovningsanstalt
vid beräknande av pension.
Beträffande en av anstaltens nuvarande befattningshavare, som på grund av
sin ålder icke kan beredas tjänst å den nya staten, får styrelsen för statens provningsanstalt
i underdånighet göra framställning om, att Eders Kungl. Maj:t måtte utan
hinder av nämnda omständighet vidtaga åtgärder för beredande åt honom av pension
av statsmedel.
Den åsyftade befattningshavaren, assistenten Gustaf Christian Réhn, född den
25 april 1847, antogs vid anstalten såsom assistent den 11 januari 1900. Oavsett
tiden juni—december 1900, då Réhn var tjänstledig för fullgörande av uppdrag som
biträde hos svenska kommissariatet vid utställningen i Paris, har Réhn tjänstgjort
vid anstalten som assistent och under vissa kortare tider bestritt förordnanden å
högre tjänst. Avlöningen, som ursprungligen var 75 kronor för månad, höjdes efter
hand och utgjorde 1915—1917 200 kronor för månad och 1918 och 1919 250 kronor
för månad, oavsett ersättning för förordnanden och krigstidstillägg.
Réhn har genomgått tekniska högskolan och avlagt examen från bergshögskolan
år 1873. Därefter har han intill sin anställning hos anstalten utövat praktisk
verksamhet vid olika järnverk. Under sin tjänst hos anstalten har han ådagalagt
nit och intresse samt visat sig äga behörig kompetens.
Då vid anstaltens övergång till statsanstalt gällande bestämmelser icke medgiva
Réhns upptagande å den nya staten, anser styrelsen det vara förenat med billighetens
krav, att Réhn, som ännu är i anstaltens tjänst, beredes pension genom statens
försorg. Pensionen synes böra uppgå till samma belopp, som skolat utgå, därest
Réhn varit assistent å anstaltens nya stat.
På grund av vad sålunda anförts, får styrelsen hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att bemälde assistent Réhn må på ovan angivna
grunder och med tillgodoräknande av den tid han tjänstgjort vid anstalten komma
i åtnjutande av pension av statsmedel från och med den 1 januari 1920.»
Statskontoret, som den 29 december 1919 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, anför därvid följande.
»Då assistenten Réhn uppnått en ålder av 72 år och under en tid av inemot
20 år varit anställd vid tekniska högskolans materialprovningsanstalt, som från och
med år 1920 är uppförd å ordinarie stat under namn av statens provningsanstalt,
vill det synas statskontoret billigt, att pension beredes honom av statsmedel.
Beträffande beloppet har anstaltens styrelse ansett, att pensionen bör bestämmas
till samma belopp, som skolat utgå, därest Réhn varit assistent å anstaltens nya stat.
Emellertid är i denna stat avlöningen för assistent upptagen i form av arvode och
äger assistent alltså icke rätt till pension. Men om arvodesbeloppet, som i staten
upptages till 3,000 kronor eller samma belopp, som nu tillkommer assistenten Réhn
i avlöning, lägges till grund för beräknande av pensionsunderlag enligt bestämmelserna
i den civila pensionslagen, skulle hel pension i detta fall bliva z/3 av arvodet
eller alltså 2,000 kronor. För hel pension erfordras för avdelningsingenjör en
tjänstetid av 35 år. Då assistenten Réhn torde, innan pensionsfrågan hinner avgöras,
Departement schefen.
Pension åt
f. d. socker -kontrollören
N. Andersson.
Statskontoret.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.
hava intjänat fulla 20 tjänstår, synes pensionen böra utgöra av hel pension och
alltså bestämmas till 1,150 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställer i underdånighet statskontoret,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att assistenten Kéhn må
från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten kommer att äga
rum, under sin återstående livstid åtnjuta en pension till belopp av 1,150 kronor
årligen från allmänna indragningsstaten.»
Lika med styrelsen för statens provningsanstalt och statskontoret
anser jag, att pension av statsmedel skäligen bör beredas assistenten
Réhn; och ansluter jag- mig i frågan om pensionsbeloppets storlek
till vad statskontoret därutinnan föreslagit. Enligt vad från statens
provningsanstalt inhämtats har Réhn avgått från sin ifrågavarande
assistenttjänst med den 31 december 1919.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag alltså hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att förutvarande assistenten vid tekniska högskolans
materialprovningsanstalt Gustaf Christian Réhn
må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående
livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 1,150 kronor årligen.
2:o.
1 skrivelse, som den 11 augusti 1919 inkommit till finansdepartementet,
har förutvarande kontrollören Nils Andersson anhållit om pension
såsom kontrollör vid sockerfabrikerna. Till stöd för sin anhållan har
sökanden framhållit, att han, som år 1906 lämnat sjömansyrket, sedermera
till fyllda 70 år oavbrutet tjänstgjort som kontrollör och därmed
försörjt sig och sin hustru samt att han på grund av ålder och sjuklighet
numera icke kunde återgå till sitt tidigare yrke.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden, som är född
den 24 mars 1849, haft kontinuerlig tjänstgöring som kontrollör vid
raffinaderiet i Ystad från september 1906 tills nämnda raffinaderi i slutet
av år 1917 nedlades; att han därefter intill utgången av juli månad
1919 varit kontrollör vid Landskrona raffinaderi; att han under varje
tillverkningsår tjänstgjort mer än nio månader; att han fullgjort sitt
arbete med mycken samvetsgrannhet, samt att han såsom enda inkomst
för närvarande åtnjöte en pension å 120 kronor från handelsflottans
pensionsanstalt.
Statskontoret har i infordrat utlåtande av den 18 oktober 1919,
med överlämnande av en av ämbetsverket verkställd utredning i ärendet,
Kungl. Maj-te proposition Nr 152. 5
innefattande, bland annat, tillstyrkande yttranden från länsstyrelsen i
Malmöhus län och magistraten i Ystad, för egen del anfört följande.
»I nådig proposition nr 208 till 1919 års lagtima riksdag angående vissa
ändringar i förordningen om beskattning av socker m. m. föreslog Eders Kungl.
Maj:t, bland annat, att riksdagen mätte godkänna vissa grunder för pensionering
av förste kontrollörer och kontrollörer vid sockerraffinaderierna att gälla tillsvidare
intill dess annorlunda kunde varda bestämt. I nu berörda del blev emellertid
nämnda proposition icke bifallen av riksdagen. De skäl, som av riksdagen anfördes
för avslag å framställningen, synas dock icke kunna anses innefatta hinder för att
i särskilt fall, där omständigheterna befinnas påkalla åtgärd, söka bereda pensionsförmån
åt dylik befattningshavare.
På grund härav och då sökanden icke tillhör den av riksdagen i berörda
ärende särskilt omförmälda kategori av kontrollörer, som till följd av förutvarande
anställning i militärtjänst redan erhållit pension av statsmedel, samt enligt vad bilagda
av statskontoret införskaffade handlingar utvisa nu på ålderdomen icke äger till sitt
uppehälle annat än en obetydlig pension från handelsflottans pensionsanstalt, synas
omständigheterna i detta fall billigtvis böra föranleda till beredande av någon pension
åt sökanden; och får statskontoret, som anser pensionsbeloppet i detta fall böra
ungefär motsvara vad som skulle hava tillkommit sökanden med tillämpning av de
i förenämnda proposition föreslagna pensioneringsgrunderna, i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att sökanden må från
och med den 1 augusti 1919 under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 750 kronor årligen.»
Med anledning av 1919 års lagtima riksdags av statskontoret åberopade
skrivelse (nr 132) ber jag få erinra om, att riksdagen i densamma
beträffande pensionering av förste kontrollörer och kontrollörer
vid sockerraffinaderierna uttalade, dels att denna fråga lämpligen borde
upptagas i samband med den på Kungl. Maj:ts prövning beroende undersökningen
om beredande av pension åt vissa icke ordinarie innehavare
av statstjänst, dels ock att de äldre kontrollörerna i allmänhet utgjordes
av militärer, vilka redan åtnjöte pension av allmänna medel, varför det
individuella behovet av pension här icke vore så ömmande, som det i
första hand kunde förefalla. — I likhet med statskontoret anser jag denna
av riksdagen intagna ståndpunkt icke utgöra hinder för att i här förevarande
fall göra framställning om beviljande av pension åt sökanden.
Jag ansluter mig jämväl i övrigt till vad: ämbetsverket anfört och hemställer
förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att förutvarande kontrollören vid sockerbeskattningen
Nils Andersson må från och med den 1 augusti
1919 under sin återstående livstid åtnjuta pension från
allmänna indragningsstaten till belopp av 750 kronor
årligen.
Departements
chefen.
6
Kungl Majds proposition Nr 152.
Pension åt
änkefru Edith
Råhult, född
Wågman.
Patent- och
registrerings
verket.
3:o.
I skrivelse den SO oktober 1919 har byråchefen i patent- och
registreringsverket Nils Olof Wilhelm Rahms änka Anna Edith Johanna
Rahm, född Wågman, under åberopande av att hennes ekonomiska ställning
på grund av rådande dyrtid starkt försämrats, anhållit att bliva
tilldelad pension efter sin den 20 december 1916 avlidne make efter
samma grunder, som skulle tillämpats, därest denne varit delaktig i civilstatens
änke- och pupillkassa, eller eventuellt efter den lägre grund, som
kunde anses skälig. Till stöd för sin berörda anhållan har änkefru Rahm
ytterligare åberopat, att hon efter mannens död måst understödja sina
båda söner, som ägnat sig åt studier, vilka den ene ännu icke hunnit avsluta.
Av handlingarna i ärendet framgår, att byråchefen Rahm, som
avled den 20 december 1916, var född den 4 oktober 1850 och hustrun
den 15 juni 1864; att han inträdde i statens tjänst år 1879 såsom förste
underlärare vid tekniska skolan i Stockholm; att han i dåvarande patentbyrån
förordnades såsom biträdande ingenjör den 15 juni 1885 och såsom
t. f. teknisk sekreterare den 1 maj 1886 samt att han efter att i
patent- och registreringsverket förordnats såsom sekreterare från och med
den 1 januari 1896 därstädes utnämnts till teknisk sekreterare och
överingenjör från och med den 1 januari 1899 samt till byråchef från
och med den 1 januari 1915; att behållningen i boet efter honom utgjort
9,838 kronor 15 öre samt att han utom änkan efterlämnat två
söner, födda respektive 1890 och 1892.
Patent- och registreringsverket, som hörts över den gjorda framställningen,
anför härvid följande:
»Vid fastställandet år 1898 av ordinarie stat för patent- och registreringsverket
att gälla från och med år 1899 blevo i allmänhet gällande bestämmelser i
fråga om tjänstemäns och vaktbetjäntes rätt till pension icke tillämpliga på patentoch
registreringsverkets ordinarie personal. Då denna undantagsställning i pensionshänseende
medförde, att för ämbetsverkets tjänstemän och betjänte utvägen var
stängd att vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning, med rätt att deltaga
i civilstatens enskilda änke- och pupillfond, gjorde patent- och registreringsverket
i underdånig skrivelse den 29 oktober 1900 med förslag till utgiftsstat för ämbetsverket
för år 1902 framställning om beredande av pensionsrätt åt nämnda personal,
vilket förslag emellertid ej vann bifall.
Härefter hemställde patent- och registreringsverket på förekommen anledning
i särskilda underdåniga skrivelser den 12 juli 1901 och den 2 augusti 1902, att
Kungl. Maj:t täcktes, oberoende av frågan om pensionsrätt i övrigt för ämbetsverkets
personal, bereda ämbetsverkets ordinarie tjänstemän och betjänte, dåvarande
Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 7
och blivande, rätt till delaktighet såväl i civilstatens pensionsinrättning som i civilstatens
enskilda änke- och pupillfond. Dessa framställningar ledde emellertid ej till
något resultat, och först genom lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
av den 11 oktober 1907, blev med 1908 års ingång möjlighet beredd för patentoch
registreringsverkets ordinarie personal att erhålla rätt till pension och därmed
vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa. För den, som vid lagens
trädande i kraft den 1 januari 1908 innehade tjänst inom verket, skulle lagens
bestämmelser, såvitt denna tjänst anginge, icke gälla, där han ej inom ett år därefter
anmälde, att samma bestämmelser fingo å honom vinna tillämpning. Någon
dylik anmälan förekom ej från någon befattningshavare i patent- och registreringsverket.
Den möjlighet, som sålunda beretts att vinna delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, ställde sig ock, särskilt för de äldre befattningshavarne, synnerligen
betungande. Befordringsavgiften jämte tilläggsavgift för dåvarande övermgenjöien
Ralim, om han från den 1 januari 1908 ingått såsom delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, skulle hava blivit 5,006 kronor 40 öre. Härtill skulle
kommit för honom årliga avgifter för egen pensionering 176 kronor 40 öre samt
till änke- och pupillkassan likaledes 176 kronor 40 öre.
Därest trälim från och med ar 1908 förskaffat sig delaktighet i kassan, skulle,
då trälim vid nämnda tidpunkt såsom överingenjör åtnjöt en lön till belopp av 4.200
kronor, hans änka kommit i åtnjutande av pension till belopp av 840 kronor, vilken
pension dock från och med år 1916 skulle hava ökats till 1,050 kronor.
t Rahm i sammanhang med patent- och registreringsverkets omorganisation
från och med år 1915 utnämndes till innehavare av en av de å ämbetsverkets
uppförda nya byråchefsbefattningarna, hade han uppnått sextio levnadsår.
Oaktat övergång å den nya staten medförde skyldighet för befattningshavare att
ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, kunde Rahm på grund av
sm ålder då ej vinna delaktighet i kassan.
Sistnämnda omständighet bär ansetts utgöra giltig grund för beredande av
pension av statsmedel åt tjänstemans änka. Att patent- och registreringsverket det
oaktat icke gjort framställning om pension åt sökanden har berott på den möjlighet
som i förevarande fall funnits för Rahm, att från och med år 1908 vinna delaktighet
i civilstatens änke- och pupillkassa.
Patent- och registreringsverket vill emellertid på det livligaste understödja
sökandens framställning.
Rahm hade vid sitt frånfälle i 37 år varit anställd i statens tjänst och därunder
över 30 år i patent- och registreringsverket samt där med synnerlig skicklighet
och plikttrohet skött de befattningar, han innehaft. Det synes därför, och
då hans änka nu befinner sig i brydsamma ekonomiska förhållanden, vara i hög
grad behjärtansvärt, att hon finge komma i åtnjutande av pension.
Ytterligare en omständighet, som torde kunna vara av betydelse för föreliggande
fråga, anser sig patent- och registreringsverket böra framhålla.
Renligt stadgande i kassans reglemente kan delägare i kassan, vilken uppnått
60 års ålder, icke vinna delaktighet med högre delaktighetsbelopp än han förut haft.
Aven om Rahm begagnat sig av möjligheten att från och med år 1908 bliva
delägare i kassan, hade nyssnämnda bestämmelse således lagt hinder i vägen för
Rahm att förskaffa sin änka den pension, som i allmänhet tillkommer byråchefs
änka.
Statskontoret.
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.
På grund av vad sålunda anförts får patent- och registreringsverket i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att
änkefru Rahm må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension från och med
den 1 januari 1917 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka.»
I över framställningen den 22 november 1919 avgivet infordrat
utlåtande framhåller statskontoret, att det på grund av i ärendet föreliggande
omständigheter synes ämbetsverket billigt, att någon pension
beredes sökanden, då hon numera vid framskriden ålder måste anses vara
i behov av någon hjälp. Vad beträffar pensionsbeloppet håller ämbetsverket
före, att det skäligen bör bestämmas till 800 kronor och under
vanliga villkor å allmänna indragningsstaten utgå från 1919 års början.
På grund av den i ärendet förebragta utredningen anser jag mig
böra förorda, att byråchefen Rahms änka beredes viss pension av statsmedel.
I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets
förslag. Jämväl beträffande den tid, från vilken pensionen bör utgå,
delar jag nämnda ämbetsverks uppfattning.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att byråchefens i patent- och registreringsverket
Nils Olof Wilhelm Rahm änka Anna Edith Johanna
Rahm, född AVågman, må från och med den 1 januari
1919 under sin återstående livstid så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd åtnjuta pension å
allmänna indragningsstaten till belopp av 800 kronor
årligen.
Vad föredragande departementschefen under l:o
-—3:o här ovan hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bil. litt v . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hans von Arnold.
STOCKHOLM. ISAAO MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1020.