Kungl. Maj ds proposition Nr 151.

1

Nr 151.

Kung!. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade villkor
för lån från täckdikning slånefonden m. m., given Stockholms
slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärendeu för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
dels godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet
ioreslagna villkoren för lån från täckdikningslånefonden, att
från och med år 1921 tillämpas å lån, som därefter utlämnas;

dels medgiva, att från och med år 1921 tillsvidare lån ur täckdikningslånefonden
må beviljas intill ett belopp av 2,000,000 kronor årligen;

dels för tiden från och med år 1921 medgiva, att, där å täckdikningslån,
som från ifrågavarande fond utlämnats av hushållningssällskap.
uppkommit förlust, Kungl. Magt må äga att, på framställning av
hushållningssällskapet och efter prövning av de i varje fall förekommande
omständigheter, av fondens medel anvisa hushållningssällskapet
gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt belopp;

dels besluta, att såsom kapitalökning för denna fond skall efter
ingången av år 1921 utav de till kapitalökning för dräneringsfonden
anvisade medel överföras såsom reservationsanslag ett

belopp av ................................................................................kronor 2,000,000;

dels ock besluta, att från och med år 1921 å lån från dräneringsfonden
inflytande kapitalavbetalningar skola tillföras täckdikningslånefonden.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 126 käft. (Nr 151.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PäLMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:
I punkten 125 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att anvisa anslag för år 1921
å 600,000 kronor för bestridande av kostnaderna för odlingsorganisationen.
Beloppet har beräknats under antagande att denna organisations
verksamhet skulle kunna i huvudsak slutföras under förra hälften
av nämnda år.

Bland de uppgifter denna organisation har sig anförtrodda är handhavandet
av understöd åt täckdikningsverksamhet medelst lån ur dräneringsfonden.
Då denna fond inrättades vid 1918 års lagtima riksdag, förutsattes
icke, att dess verksamhet skulle utsträckas längre än till och med
år 1920. Jag framhöll den 7 januari i år uti motiveringen till förslaget

9

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 151.

i förenämnd a punkt L 25, att något skäl icke syntes förelinnas att bibehålla
den nuvarande utlåningen från denna fond utöver år 1920. Jag erinrade
vidare, att statens odlingskommitté förmält sig hava inlett undersökning
angående frågan, huruvida dräneringsfondens verksamhet borde fortsättas
under någon förändrad form, varvid en sammanslagning med den äldre
täckdikningslånefonden och förändring av lånevillkoren för sistnämnda
fond kunde komma i betraktande. Jag yttrade vidare, att jag måhända
skulle under riksdagens lopp bliva i tillfälle att underställa denna fråga
Kungl. Maj:ts prövning.

Nu bär statens odlingskommitté i en till mig ställd skrivelse den
20 januari 1920 framlagt ett utförligt förslag i detta ämne. Utlåtande
däröver har avgivits den 20 februari 1920 av lantbruksstyrelsen.

Jag torde nu få anmäla detta ärende i de delar, vari jag anser
framställning böra avlåtas till den nu samlade riksdagen.

Innan jag redogör för odlingskommitténs förslag torde jag höra
lämna en översikt över de bestämmelser, som nu gälla för lån ur
täckdikningslånefonden och dräneringsfonden.

Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1913 samt kungörelsen
den 4 juli samma år blevo villkoren för erhållande och tillgodonjutande
av lån från täckdikningslånefonden först bestämda. Mindre
ändringar, avseende huvudsakligen vissa formella bestämmelser, hava
sedermera skett, och återfinnas nu gällande bestämmelser angående
villkoren för lån från denna fond i kungörelsen den 19 juni 191/ (nr 394).

Från täckdikningslånefonden må årligen utlånas högst 200,000
kronor. Hushållningssällskapen äro låneförmedlare och lantbruksstyrelsen
den mvndighet, som har att bevilja lån åt hushållningssällskapen.

Önskar hushållningssällskap statslån från ifrågavarande fond för
att därav utlämna täckdikuingslån, skall sällskapet till lantbruksstyrelsen
ingiva skriftlig framställning, innehållande uppgift å de företag, för
vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet sökta, förslag till
belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån ävensom övriga för
ärendets bedömande erforderliga uppgifter. Lantbruksstyrelsen har att
efter prövning av sålunda gjorda framställningar bevilja hushållningssällskap
statslån från fonden och skall därvid fastställa den tid, inom
vilken varje särskilt täckdikningsföretag skall vara påbörjat och avslutat.

Täckdikningslån må av hushållningssällskap lämnas till ägare eller
brukare av högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, vilken är i
behov av dylikt lån, till brukare dock under förutsättning att minst
10 år återstå av dennes brukningstid. Lån må icke beviljas till högre

Gällande
bestämmelser
angående
läckdiknlnyslånefonden

och dränering
sfon den.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

belopp än 2,000 kronor och icke uppgå till mer än 70 procent av den
beräknade kostnaden vid användning av rör och 50 procent, då annat
material användes. Vid beräkning av denna kostnad må upptagas såväl
kostnaden för täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet
och anskaffandet av täckdikningsmaterialier (rör, sten, stänger
eller annat material, som prövas lämpligt). För upptagande av till
täckdikningen hörande öppet avlopp må lån icke beviljas till större
belopp, än som motsvarar 70 procent av sökandens andel i kostnaden
lör samma avlopp, samt icke utgå, för så vitt statsbidrag under form
av anslag eller lån förut utgått därtill. Låntagare må på grund av
särskilda täckdikningslån icke samtidigt häfta i skuld till högre belopp
än 2,000 kronor. Lånen löpa med 4 procent ränta från lyftningsdagen.
Sedan lån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall vid utgången
av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen återbetalas en
sjundedel av det ursprungliga beloppet.

Planer och kostnadsförslag skola vara uppgjorda av lantbruksingenjör,
jordbrukskonsulent eller annan person, som vederbörande
hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent, och skall denne även
avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för
marken i fråga. Till biträde vid arbetet skall låntagaren använda en i
vederbörande hushållningssällskaps tjänst anställd eller av lantbruksingenjör
godkänd täckdikningsförman.

Hushållningssällskap äger bestämma de närmare villkoren för
åtnjutande av täckdikningslån.

Såsom kapitalökning för denna fond har riksdagen för åren 1914
—1918 anvisat reservationsanslag å tillhopa 590,000 kronor.

För lån från dränerings fonden gälla bestämmelserna i kungörelsen
den 20 juni 1918 (nr 461) angående villkoren för lån från denna fond.

Fondens hela kapitaltillgång, vilken bildats genom reservationsanslag
å tillhopa 14,000,000 kronor, anvisade för åren 1918—1920,
må disponeras för det med fonden avsedda ändamål. Jämväl här äro
hushållningssällskapen låneförmedlare, men lånen till sällskapen beviljas,
efter prövning av därom gjord skriftlig framställning, utav statens
odlingskommitté. Såväl de till hushållningssällskapen utlämnade statslånen
som ock de utav hushållningssällskapen till de enskilda låntagarna utlämnade
dräneringslån en äro räntefria. Statslån må av hushållningssällskap
amorteringsfritt innehavas under två år från lyftningsdagen." Vid utgången
av vart och ett av de därpå följande fem åren skall årligen
återbetalas en femtedel av det ursprungliga lånebeloppet. Beträffande

5

, Kungl. Maj:is proposition Nr 151.

villkoren för den enskilde låntagarens återbetalning till hushållningssällskapet
av dräneringslån gälla i stort sett enahanda bestämmelser
som för återbetalningen av de hushållningssällskapen beviljade statslånen
från fonden. Amorteringsskyldigheten läiknas dock från den dag,
då första delen av lånet lyfts, och icke från den dag, då lånet i dess
helhet bekommits.

Dräneringslån må utav hushållningssällskap beviljas ägare eller
brukare av åker eller annan odlad jord oberoende av storleken av den
fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och, beträffande brukare, av
brukningstidens längd, men bör sällskapet så vitt möjligt tillse, att lån
främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav. År täckdikningsarbete
å utarrenderad fastighet avsett att äga rum under sådana
förhållanden, att det jämlikt lag eller författning åligger jordägaren att
bestrida så stor del av kostnaderna, som motsvarar värdet å därvid
använda tegelrör, må lån beviljas såväl jordägaren som brukaren, envar
dock allenast i förhållande till hans beräknade kostnader.

Dräneringslån må vid täckdikning med rör kunna uppgå till hela
beloppet av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 500 kronor
för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget.
För täckdikning med annat material må dräneringslån icke lämnas till
högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden
och icke heller överstiga 400 kronor för hektar av sådan jord,
som avsetts att förbättras. Vid beräkning av denna kostnad må upptagas
såväl kostnaden för själva dikningsarbetet, däri inräknad den
ersättning till täckdikningsförman, vilken det åligger jordinnehavaren
att betala, som ock kostnaden för anskaffande av täckdikningsmaterialier.
Arbete för beredande av till täckdikningen hörande öppet avlopp må
icke inräknas i kostnaden i annat fall än då det utgöres av mindre
omfattande upprensning eller fördjupning av avloppsdiken och avloppsgravar
samt statsbidrag under form av anslag eller lån icke förut
utgått därtill.

Dräneringslån utbetalas till låntagare i mån av arbetets fortgång,
dock endast i samma förhållande till kostnaden för det utförda arbetet,
som det, vari det beviljade lånet står till den för hela företaget beräknade
kostnaden, samt med iakttagande att minst en fjärdedel av lånebeloppet
skall innestå, till dess arbetet blivit avsjmat och godkänt. För
återbetalandet av dräneringslån skall låtagaren ställa sådan säkerhet,
som av hushållningssällskapet godkännes.

Ansökningar om lån från dränerings fonden skola inlämnas till
vederbörande odlingsråd, som har att med eget yttrande överlämna

6

Kungi. Maj:ts proposition Nr 151.

handlingarna till den myndighet, som å hushållningssällskapets vägnar
beslutar om lånens beviljande. Planer, kartor och kostnadsförslag skola
vara uppgjorda av lantbruksingenjör eller, efter vederbörande odlingsråds
bestämmande, av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person,
som odlingsrådet prövar vara därtill kompetent, och skall denne även
avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för
marken ifråga. Till biträde vid arbetet skall, där odlingsrådet icke
annorlunda medgiver, låntagaren använda täckdikningsförman, som är
anställd i vederbörande hushfillningssällskaps tjänst eller godkänd av
lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent eller som med vitsord om
godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens försorg för ändamålet
anordnad utbildningskurs.

I övrigt handhaves ledningen och övervakandet av här ifrågavarande
täckdikningsföretag av de utav hushållningssällskapens förvaltningsutskott
utsedda odlingsråden.

Tidigare
förslag till
ändring av
bestämmelserna
för lån
från täckdikningslånefonden.

Vid anmälan den 14 januari 1918 av ärendena angående kapitalökning
för år 1919 till de till jordbruksdepartementet hörande utlåningsfonderna
anförde jag, att det synts önskligt, att utredning skedde, huruvida
icke villkoren för lån från täckdikningslånefonden borde undergå
ändringar, särskilt med hänsyn till dels den stegring av prisen å material
och arbete, som skett och som delvis torde komma att bestå även
efter kristidens slut, dels ock önskvärdheten att söka få eu rationell
täckdikning alltmera genomförd i lantbruket och därigenom dettas
produktionskraft ökad och bättre säkerställd. \ id sådant förhållande
hade jag anmodat lantbruksstyrelsen inkomma med utredning och förslag
i ämnet.

I skrivelse den 19 februari 1918 avgav nämnda styrelse till Kungl.
Maj:t det sålunda infordrade yttrandet.

Att emellertid icke redan vid detta tillfälle en revision av de för
täckdikningslånefonden gällande bestämmelser åvägabragtes, berodde
ytterst på de av kristiden skapade extraordinära förhållanden, vilka
nödvändiggjorde utomordentliga åtgärder från statsmakternas sida. I
känslan härav framlade produktionskommittéu i skrivelse den 23 februari
1918 förslag till inrättande av en särskild fond för utlämnande av
räntefria täckdikningslån under åren 1918—1920. Detta förslag ledde
till dräneringsfondens inrättande. Enär villkoren för lån från denna
fond äro väsentligt fördelaktigare för låntagaren än villkoren för lån
från täckdikningslånefonden, har under de senaste åren utlåningen från
sistnämnda fond varit mycket obetydlig.

7

Kungl. Muj:ts proposition Nr 151.

Statens odlingskommitté har nu i förberörda skrivelse den 20 januari
1920, efter erinran om tidigare åtgärder och förslag till främjande
av jordens täckdikning, yttrat följande angående inrättandet av en ny
täckdikningsfond.

»Kristiden bragte frågan i nytt läge och kom den för denna tid inrättade
dräneringsfonden att kraftigt påverka jordbrukarnas intresse för åkerjordens
täckdikning. Härtill torde väsentligen bestämmelsen om räntefria lån hava
bidragit. Dock vill det, enligt statens odlingskommittés uppfattning, synas, som
om jämväl själva organisationen av täckdikningsverksamheten med lån från dräneringsfonden
i icke ringa grad bidragit härtill. Odlingsråden hava sålunda haft till
uppgift att i förevarande avseende tillhandagå jordbrukarna med anvisningar och
råd, biträda vid tillhandahållande av förrättningsmän samt vid anskaffande av arbetskrafter,
rör m. in. ävensom att i övrigt handhava ledningen och övervakandet av
täckdikningsföretagen. Härjämte hava de i odlingsrådens tjänst anställda jordbrukskonsulenterna
och extra förrättningsmännen med biträde av för ändamålet anställda,
delvis genom statens odlingskommittés försorg utbildade talrika täckdikningsförmän
på ett" förtjänstfullt sätt personligen verkat för täckdikningsverksamhetens uppblomstring.
Odlingsorganisationens ledande krafter hava sålunda inriktat ett målmedvetet
arbete på åstadkommande av personlig kontakt med de enskilda jordbrukarna
för att genom upplysningar och råd väcka deras intresse för hithörande
ämnen. Svårigheter hava emellertid mött även för odlingsorganisationen vid dess
strävan att åvägabringa en allmän täckdikning, men har statens odlingskommitté
dock med tillfredsställelse iakttagit, att intresset för en rationell täckdikning överallt
i landet ständigt stegrats.

I annat sammanhang har kommittén hos Kungl. Maj:t anmält, hurusom
lånerörelsen flerstädes tagit en betydande omfattning, såsom inom Östergötlands,
Västmanlands, Örebro och Kristianstads län. De utav statens odlingskommitté
under de olika kvartalen av år 1919 till hushållningssällskapen utlämnade lånesummorna
hava uppgått till respektive 375,943, 1,367,485, 1,223,803 och 947,050
kronor. För år 1919 uppgår alltså den beviljade lånesumman till sammanlagt
3,914,281 kronor. Enligt inhämtade upplysningar hava dessutom ett stort antal
ansökningar om dräneringslån inkommit till odlingsråden, respektive hushållningssällskapen
i åtskilliga län, varjämte inom flertalet av dessa omfattande arbeten med
utarbetande av planer och kostnadsförslag till nya täckdikningsföretag pågå. Förhållandena
synas sålunda enligt kommitténs uppfattning giva vid handen, att de
nuvarande bestämmelserna för den med statsmedel understödda täckdikningsverk
.-ämbeten vad angår dräneringsfonden visat sig i stort sett leda till åsyftat resultat
och följaktligen böra i möjligaste mån även framdeles bibehållas. Att emellertid
fortgå på den inslagna vägen att med räntefria lån understödja täckdikningsverksamheten,
finner kommittén likväl icke lämpligt. Behovet av en lånefond, och
därtill en sådan med relativt stort kapital, framstår dock allt fortfarande. Understödet
synes kommittén emellertid böra givas formen av en viss del av kostnaderna
motsvarande lån med låg ränta, att amorteras efter tid, inom vilken det kan beräknas,
att i de flesta fall större delen av de på täckdikningen nedlagda kostnaderna
blivit ersatta genom jordens ökade avkastning.

Statens odlingskommittés
förslag till
inrättande av
cn ny täckdikningsfond.

Inledning.

8

Täckdiktiiugsfondens

förvaltning
m. m.

Storleken av
egendomar, å
vilka statsunderstödd

täckdikning
må ifrågakomma.

Begränsning
av lånebeloppen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Vid utarbetande av förslag till bestämmelser för den nya fond, här nedan
benämnd täckdikning sfonden, vars inrättande statens odlingskommitté härmed velat
föreslå, har kommittén utgått ifrån att bestämmelserna för lån från såväl täckdikningslånefonden
som ock framför allt dräneringsfonden böra, i vad dessa visat sig i
praktiken ändamålsenliga, såvitt möjligt bibehållas. Fonden bör sålunda förvaltas
av statskontoret, och böra hushållningssällskapen vara förmedlare av täckdikningslånen
till de enskilda jordbrukarna. Därest hushållningssällskap öHskar från fonden
erhålla statslån för att därav utlämna täckdikningslån till de enskilda jordbrukarna,
må skriftlig framställning därom ingivas till lantbruksstyrelsen, och bör därvid meddelas
uppgift å de företag, för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet
sökta, förslag till belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån ävensom
övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter, allt å formulär, som av lantbruksstyrelsen
fastställas. På grundval av sålunda gjorda framställningar må lantbruksstyrelsen
äga att bevilja hushållningssällskap statslån från fonden. Det bör
åligga lantbruksstyrelsen att om beviljat statslån meddela uppgift till statskontoret,
som till vederbörande hushållningssällskap utbetalar beviljat statslån från fonden
mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

Rörande frågan om storleken av de egendomar, å vilka täckdikning med
understöd av statsmedel må ifrågakomma, har kommittén ansett olämpligt göra
någon skillnad mellan sådana av större och mindre areal. Behovet av hjälp till
anskaffande av det betydande förlagskapital, som täckdikningsarbetena kräva, är i
allmänhet kännbart såväl för den större som för den mindre jordbrukaren. Täckdikningslån
från den nu föreslagna fonden böra därför lämnas till ägare eller brukare
av åker eller annan odlad jord oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet
är avsett att utföras, och beträffande brukare av brukningstidens längd. Så vitt
möjligt bör härvid tillses, att lån främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov
därav. Som ytterligare skäl för olämpligheten av egendomarnas storlek såsom måttstock
vid tilldelning av täckdikningslån må framhållas bland annat, att de stora
egendomarna ofta gå i spetsen, när det gäller förbättringar på jordbrukets område.
Då arbetena på de med statslån täckdikade arealerna äro avsedda att utföras med
synnerlig omsorg, torde den med statslån understödda täckdikningen också i viss
mån kunna betraktas som ett slags »mönstertäckdikning». Jämväl ur denna synpunkt
är det därför av stor betydelse, att den statsunderstödda täckdikningen blir
genomförd så allmänt som möjligt, alltså även å de större egendomarna.

En begränsning av lånebeloppets storlek till den enskilde låntagaren finner
kommittén däremot nödvändig, och synes denna begränsning böra gälla såväl lånesumman
per hektar jord, avsedd att täckdikas, som ock storleken av det lånebelopp,
som till en och samma låntagare under ett och samma år må utlämnas, samt slutligen
det belopp, som överhuvud må få innehavas av en och samma låntagare. Yad
angår begränsningen av lånesumman per hektar jord vill kommittén föreslå, att
denna sker till en viss summa såsom vid lån från dräneringsfonden är fallet, och
icke blott till en viss procent av samtliga kostnader, såsom bestämmelserna för
täckdikningslånefonden föreskriva; detta emedan i sistnämnda fall kostnaderna lätt
kunna beräknas högre än de i verkligheten äro och statsbidragen sålunda komma
att utgå efter en ännu högre procent än den fastställda. Erfarenheten har tillfullo

Kimyl. Maj:ts proposition Nr 151.

bestyrkt deri stora fördelen av att lånebeloppet fastställes till viss maximistorlek
per hektar.

Lönesumman per hektar jord torde alltså höra bestämmas sålunda, att täckdikmngslan,
som lämnas för dikning med rör, må kunna uppgå till hela beloppet
av den beräknade kostnaden, dock icke till mera än vad i sådant avseende stadgats
för lan från dräneringsfonden, eller 500 kronor för hektar av den jord, som är
avsedd att förbättras genom företaget. För täckdikning med annat material än
för, vilken dikning icke synes böra ifrågakomma annat än där marken är synnerligen
lämpad härför eller hinder för dikning med rör eljest förefinnes, synes täckdiknmgslån
icke böra lämnas till högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar
av den beräknade kostnaden och icke heller böra överstiga 400 kronor för hektar
av sådan jord, som avsetts att förbättras.

Vid beräkning av kostnaderna för företaget bör upptagas såväl kostnaden
tor sjalva diknmgsarbetet, däri inräknad den ersättning till täckdikningsförman
vdken det åligger jordinnehavaren att betala, som ock kostnaden för anskaffande
av täckdikningsmaterialier samt beredande av nödigt avlopp för vattnet från dikningssystemet.
Genom sistnämnda bestämmelse beredes nämligen staten tillfälle att
nöjaktigt kontrollera, huru avloppet fungerar. Dock hava arbetena för vattnets
avlopp förutsatts inskränka sig till mindre omfattande upprensningar eller fördjupningar
av avloppsdiken eller avloppsgravar. Däremot bör ersättning för upprensningar
och vattenavledningar, som föranleda större kostnader och svårigheter
beredas på annan väg. Stadgas bör emellertid jämväl, att lån icke må utgå för
upptagande av till täckdikningen hörande öppet avlopp, för så vitt statsbidrag under
form av anslag eller lån förut utgått därtill. Under dessa förutsättningar hava de
normala kostnaderna för täckdikning med rör, såsom ovan nämnts, beräknats till
500 kronor per hektar. Vid täckdikning med sten eller virke böra i tillämpliga
delar gälla samma villkor som vid täckdikning med rör.

Of emellertid endast en relativt ringa del av den täckdikning, som framdeles
ma bliva utförd inom riket, kan komma att understödjas med lån av statsmedel,
synes för beredande av möjlighet för ett större antal jordbrukare att erhålla
dylika lan lämpligen böra bestämmas, att till en och samma person må under ett
och samma ar få utlämnas lån med högst 5,000 kronor. Av samma skäl torde
hora bestämmas, att till en låntagare må få utlämnas täckdikningslån med sammanlagt
högst 10,000 kronor, Ivungl. Maj:t dock obetaget, att, där förhållandena synas
sadant påfordra, pa framställning av lantbruksstyrelsen fastställa sistnämnda lånebelopp
till sammanlagt högst 15,000 kronor.

Ehuru kommittén härmed velat föreslå en viss absolut begränsning av lånebeloppet
åt den enskilde låntagaren, har emellertid icke avsetts, att den låntagare
som en gång erhållit lån å sagda belopp, 10,000 resp. 15.000 kronor, skulle vara
berövad möjhgheten att erhålla nytt lån, förrän beloppet vore tillfullo guldet, utan
endast att ian icke pa en gång må få häfta i skuld för erhållna täckdikningslån
tor mer an 10,000 eller i vissa fall 15,000 kronor.

Fackdikningslanen böra utbetalas till låntagare i mån av arbetets fortgång
dock endast i samma förhållande till kostnaden för det utförda arbetet, som det*
van det beviljade lånet står till den för hela företaget beräknade kostnaden, samt
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 126 höft, (Nr 151.) ’ 2

Utbetalande
av täckdikningslknen.

Lån åt arre iidatorer.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 15J.

med iakttagande att minst 1/,1 av lånebeloppet bör innestå, till dess arbetet blivit
avsynat och godkänt. För återbetalande av täckdikningslån bör låntagaren ställa
sådan säkerhet, som av hushållningssällskapet kan godkännas.

I det föregående har kommittén föreslagit, att täckdikningslån böra utlämnas
till såväl ägare som brukare av åker eller annan odlad jord. Det synes vid sådant
förhållande lämpligt, att vissa föreskrifter i förtydligande syfte lämnas beträffande
de lån, som avsetts att utgå till arrendatorer.

Enligt gällande lag om nyttjanderätt till fast egendom 2 kap. 17 § är arrendator,
som å fastigheten låter verkställa täckdikning med användande av tegelrör
efter plan, som uppgjorts av statens lantbruksingenjör eller blivit av jordägaren
godkänd, berättigad att, sedan arbetet blivit behörigen utfört, av jordägaren erhålla
ersättning för så stor del av kostnaden, som motsvarar värdet av rören. Det är
då av vikt, att jordägarens inflytande på frågor angående täckdikning av hans
utarrenderade jord i möjligaste mån tryggas och att arrendator^ åtgärd att täckdika
sålunda försiggår under sådana former, att jordägarens möjlighet till kontroll
och viss bestämmanderätt i frågan bevaras.

Förutsättningen för att en arrendator av enskild jord skall kunna erhålla
ersättning utav jordägaren för rörkostnaden är alltså, såsom ovan nämnts, att täckdikningsplanen
blivit uppgjord av statens lantbruksingenjör eller av jordägaren
godkänd. Därest lantbruksingenjör icke anlitats för planens ..uppgörande, bör följaktligen
arrendatorn i sitt eget intresse hänvända sig till jordägaren för att utverka
dennes godkännande av täckaikningsplanen. Erhålles^ sådant godkännande, må
arrendatorn i enlighet med det nyss sagda erhålla lån, beräknat allenast efter
arbetskostnaderna. Detta förfarande torde böra äga tillämpning såväl beträffande
enskilda jordägares hemman som ock beträffande statens domäner. I fråga om
ecklesiastika boställen åter torde i vissa fall icke någon ersättning för rörkostnaden

kunna påräknas utav jordägaren. . ,

Därest jordägaren icke godkänner den uppgjorda planen eller arrendatorn
icke vill begagna sig av sin rätt att av jordägaren utkräva ersättning för rörkostnaden
bör täckdikningslån kunna utgå efter hela kostnaden (arbets- och rörkostnad).
I dylika fall torde det vara lämpligt, att till säkerställande av jordägarens rättigheter
och intressen uppställa såsom villkor för lan, att förbindelse skall av arrendatorn
lämnas, att så länge lånet innehaves icke kräva vederlag av jordägaren för
rörkostnaden. Detta tillvägagångssätt synes överensstämma med den ovan antydda
principen, att ingen bör erhålla större lån än som motsvarar hans totalkostnader
i företaget med avdrag för vad han sedermera enligt lag äger utbekomma.

I fråga om täckdikning, som å ecklesiastikt boställe utföres av arrendatorn.
torde såsom nyss antyddes, lån böra sökas för såväl arbets- som rörkostnader, i
vilket fall förbindelse följaktligen bör avgivas av låntagaren, att så länge Janet
innehaves icke kräva vederlag av jordägaren för vare sig arbete eller rörkostnad.

Yad angår särskilda föreskrifter beträffande täckdikningslån åt arrendatorer
av kronodomäner och liknande egendomar, till vilkas täckdikning genom domänstyrelsen
lämnas bidrag för rörinköp och andra kostnader, torde höra pafordras,
att arrendatorn vid ansökningen om lån skall foga bestyrkta avskrifter av de med
domänstyrelsen upprättade kontraktsliandlingar, som röra den ifrågavarande tackdikningen,
att tjäna till grund för bedömande av det lånebelopp, som ma kunna beviljas

Kung!,. Muj:ts proposition Nr 151. 11

Bett äflande don räntefot, som bör giilhi för limon frun don ny a fonden, bär
kommittén ansett denna böra bestämmas till minsta möjliga belopp, därest överhuvud
utsikter skola förefinnas, att fonden må bliva tagen i anspråk och därmed
ett av de förnämsta medlen till ökad näringsproduktion bliva anlitat. 1 det föregående
bär omnämnts, hurusom den för lånen från dräneringsfonden stadgade räntefriheten
varit en av de förnämsta orsakerna till den stora efterfrågan å" dessa lår.
Oni man emellertid för framtiden icke kan påräkna, att staten för bär ifrågavarande
ändamål ikläder sig på pass stora ekonomiska uppoffringar, som äro förenade med
att räntefritt utlåna medel, torde räntan å de nya länen dock icke böra fastställas til!
högre belopp än högst 4 procent. För fastställande av denna räntefot synes i någon
nian den omständigheten tala, att täckdikningsfonden. enligt vad kommittén nedan
ämnar föreslå, . torde kunna bildas på grundval av sådana medel, som enligt riksdagens
beslut tidigare varit avsedda att utlånas räntefritt i form av dräneringslån.

Prn rnan emellertid utgår från synpunkten av ett statligt ekonomiskt under
stöd. såsom den nödvändiga förutsättningen för ett verksamt befrämjande av täckdikmngen,
torde från början böra fastslås, att detta ekonomiska understöd måste
givas en sådan form, att det verkar sporrande på jordbrukarnas företagsamhet.
Kommittén har — i överensstämmelse med vad härvidlag stadgats beträffande lånen
tran täckdikmngslånefonden — ovan föreslagit amorteringslån med 4 procent ränta
såsom formen för dot framtida statliga understödet. Då emellertid dessa lånevillkor
uppenbarligen icke torde erbjuda tillräcklig lockelse för jordbrukarna att igångsätta
tackdikmngsföretag, har kommittén, efter ingående prövning av frågan, kommit till
resultat, att därest. täckdikningsverksamheten skall kunna bibehållas vid en
tillfredsställande omfattning, något års rånte- och amorteringsfrihet oundgängligen
böj medgivas beträffande såväl låneförmedlarnas som den enskilde låntagarens lån
*ran yen nya fonden. Kommittén vill i detta sammanhang erinra därom, att enligt
de för lan från såväl täckdikmngslånefonden som ock dräneringsfonden stadgade
bestämmelser 2. års amorteringsfrihet medgivits för lån från dessa fonder.

■ a ivB,mJeMer.tid har kommittén ovan föreslagit, att den enskilde låntagaren beviljade
täckdikningslån höra utbetalas i mån av arbetets fortgång samt med iakttagande
att minst 7<t av lånebeloppet bör innestå, till dess arbetet blivit avsynat och
godkant. Detta innebär alltså, att lånebeloppet ofta kommer att lyftas i ett flertal
poster vid olika tidpunkter under årets lopp. För täckdikningsföretag, vilka fullbordas
under höstmånaderna, torde i flera fall avsyning kunna ske först påföljande
var, varför sista delen av lånet kan lyftas först vid denna tid. Då emellertid
beräkningen och bokföringen av räntorna för alla de olika poster, i vilka de beviljade
tackaikningslanen komma att lyftas, blir tidsödande och lätt vållar svårighet och
de arliga inbetalningarna ur bokföringsteknisk synpunkt framdeles böra fastställas
med avseende a kalenderår, vill kommittén, under erinran om vad här ovan i ämnet
antöits, härmed föreslå, att ett års rånte- och amorteringsfrihet, »lyftningsåret»
oberäknat, medgives beträffande den enskildes lån från den nya fonden. Såsom
lyttmngsar bör härvid räknas det år, då arbetet enligt ansökningshandlingarna är
avsett att påbörjas. Genom sagda rånte- och amorteringsfrihet vinnes, att de på
tackdikningen nedlagda kostnaderna delvis hinna, bliva ersatta genom jordens ökade
avkastning, innan lånen skola börja återbetalas, samt att inbetalningen av räntor
kan anstå, till dess amorteringarna skola påbörjas, vilket särskilt beträffande de
manga mindre lånen är av betydelse.

Häll to- och
amorterings -vilikör för
lånen från
t äc Indikning*-fonden.

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 151.

Enligt kommitténs åsikt bör lån i regel beviljas endast till sadant företag,
som beräknats fullbordas under ett år. År ett täckdikningsföretag av större omfattning,
böra särskilda lån för de olika delarna av företaget beviljas för de^ ar,
då de resp. delarna av företaget äro avsedda att pabörjas. Skulle fonden för aret
icke lämna tillgång till nödigt kapital, ma företag, varom här är fråga, erhålla
förmånsrätt till lån ett kommande ar. Om ett företag icke skulle hinna slutföras
inom fastställd tid, synes detta icke böra inverka på rånte- och amortenngsskyldigheten,
ett förhållande, som torde i icke oväsentlig grad påskynda arbetena.

Beträffande den enskilde låntagarens rånte- och kapitalinbetalningar bör
sålunda ur synpunkten av ovan nämnda rent bokföringstekniska svårigheter ävensom
vid det förhållande, att sagda inbetalningar böra erläggas samtidigt och i efterskott,
stadgas, att sedan lånet innehafts under två år. lyftningsåret oberäknat, skall vid
utgången av vart och ett av de därpå följande fem kalenderåren årligen återbetalas
en° femtedel av det ursprungliga beloppet jämte 4 procent ränta för år räknat ä
lyftat oguldet lånebelopp. Inbetalas icke förfallet lånebelopp inom bestämd tid. bör
därå erläggas 6 procent ränta från förfallodagen tills betalning sker. Hushållningssällskapen
böra icke anses förpliktade att medgiva anstånd med fullgörandet av
förfallna rånte- och kapitalinbetalningar.

Vad angår de statslån, som av lantbruksstyrelsen beviljas lanetörmedlarna
(hushållningssällskapen), bör i tillämpliga delar beträffande rånte- och amorteringsvillkor
stadgas enahanda bestämmelser. Emellertid bör åt hushållningssällskapen
såsom lånefönnedlare inrymmas någon rätt till respittid i avseende å rånte- och
kapitalinbetalningar till statskontoret, så att laneförmedlaren åtminstone i regel bör
kunna undgå att behöva förskottera medel för fullgörande av åliggande likvider.
Hushållningssällskapen synas sålunda böra åtnjuta anstånd med stadgade ränteoch
kapitalinbetalningar varje gång under tre månader från förfallodagen. Därest
hushållningssällskap icke inom denna tid inbetalt förfallet rånte- eller kapitalbelopp,
bör därå, tills betalning sker, erläggas 6 procent årlig ränta från förfallodagen. Statskontoret
må äga att om sålunda icke i rätt tid fullgjord rånte- och kapitahnbetalning
göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som må bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp
jämte ränta skall före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

Täokdik- Yad angår storleken av den nya fonden har kommittén vid en beräknad

ningsfondens amorteringstid för lånen av fem år av här nedan anförda skäl ansett denna

storlek- böra uppgå till 10,000,000 kronor. Beträffande förefintliga möjligheter för an skaffande

av detta kapital vill kommittén erinra om följande. Från dräneringsfonden
har, såsom förut omförmälts, under år 1918 beviljats lån med tillhopa
117,600 kronor, och har det under år 1919 beviljade lånebeloppet utgjort

•3,914,281 kronor. Vid det förhållande att täckdikningsverksamheten under år

1920 ’ - det sista året alltså, under vilket lån på de nuvarande förmånliga villkoren
utlämnas — med all sannolikhet torde erhålla något större omfattning än
under år 1919, har kommittén beräknat ett lånebelopp för år 1920 av omkring
•">,000,000 kronor komma att tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Av de
såsom kapitalökning till dräneringsfonden beviljade anslag, tillhopa 14,000,000 kronor,
torde alltså under hela den tid dräneringsfondens medel äro tillgängliga komma att
disponeras sammanlagt 9 h 10,000,000 kronor. I betraktande av den här ovan av

Kunijl. Maj:ts proposition Nr 151. 13

kommittén föreslagna begränsningen av lånebeloppens storlek till den enskilde låntagaren
ävensom övriga på frågan inverkande omständigheter, såsom ränte- och
amorteringsvillkor m. m. har kommittén, med hänsyn jämväl därtill att rätten att
komma i åtnjutande av lån från den nya fonden föreslagits att fortfarande gälla
alla, som behöva täckdika sin åkerjord, beräknat det lånebelopp, som framdeles

årligen torde komma att tagas i anspråk, till omkring 2,000,000 kronor ........

Därest alltså de till dräneringsfonden anslagna medel jämväl framdeles må få disponeras
för utlämnande av lån till täckdikningsföretag, synes i stort sett ytterligare
bevillning av medel icke erforderlig.

T det föregående bar omförmälts, hurusom från täckdikningslånefonden under
åren 1914—1917 utlämnats lån med tillhopa 311,772 kronor. Under år 1918 har
utlåningssumman uppgått till 57.102 kronor samt under år 1919 till 2,830 kronor.
Inalles hava sålunda intill år 1920 utlämnats lån från täckdikningslånefonden med
371,704 kronor. På grund av dess ringa storlek har emellertid sistnämnda lånesumma
icke medtagits vid härovan gjorda beräkningar av möjligheten att täcka
de framtida årliga lånebehoven. I den mån amorteringsbeloppen framdeles inflyta,
torde de dock böra medtagas vid beräkningen av de årliga avsättningarna till fonden.»

Odlingskommittén har härefter ingått på en beräkning över de
belopp, som under förutsättning av bifall till kommitténs förslag skulle
behöva för särskilda år anvisas såsom kapitalökning till den nya fonden,
intill dess dennas medgivna årsutlåning motsvarades av inflytande amorteringar.
Då jag i vissa hänseenden finner mig böra frångå kommitténs
förslag, torde någon redogörelse för sagda beräkningar icke behöva
lämnas.

Kommittén har vidare anfört följande:

»Hushållningssällskapens befattning med den föreslagna fonden bör emellertid,
enligt kommitténs bestämda uppfattning, icke begränsas endast till berörda låneförmedlingsverksamhet.
Kommittén stöder sig härvidlag på erfarenheten från verksamheten
för åvägabringande av täckdikning med lån från dräneringsfonden. I det
föregående har påpekats, hurusom odlingsråden och de i deras tjänst anställda lokala
ledarna av täckdikningen handhaft och övervakat denna verksamhet. Den centralisering
i täckdikningens ledning, som härigenom kommit till stånd, synes hava medfört
betydande fördelar och har helt säkert varit en av orsakerna till det kraftiga
uppsving, den statsunderstödda täckdikningen under de sista åren företett. Det är
tydligt, att hushållningssällskapen och dessas tjänstemän genom sin nära beröring
med jordbrukarnas bredare lager måste anses väl skickade att uppmuntra och leda
täckdikningsverksamheten. Skulle framdeles detaljledningen av sagda arbeten överlämnas
uteslutande åt en central myndighet, t. ex. lantbruksstyrelsen, och verksamheten
ute i bygderna handhavas av endast statens lantbruksingenjörer och deras
biträden, föreligger största fara för att sagda verksamhet skulle komma att lida
betydande avbräck. Lantbruksingenjörerna äro nämligen med hänsyn till de betingelser,
under vilka deras statstjänst utföres, hänvisade till så många olikartade
torrläggningsarbeten, däribland större vattenavledningsföretag, att de i regel icke

Hushållnings
sällskapen
såsom
låneförmedlare
och ledare
av den lokala
täckdikningsverksamheten.

Hushålliiingssällskapens
täckdikningsnämn
-der.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

utan hjälp av ytterligare biträden kunna disponera tillräcklig tid för uppgörande
av något större antal täckdikningsplaner. Det torde emellertid möta oöverstigliga
svårigheter att till lantbruksingenjörernas hjälp anskalfä härför behövliga biträden,
helst som distrikten ofta äro mycket omfattande. Det må också i detta sammanhang
påpekas, att lantbruksingenjörer ännu saknas inom flera hushållningssällskaps
områden.

Om sålunda med hänsyn till den statsunderstödda täckdikningens snabba
genomförande betydande fördelar erbjudas, om hushållningssällskapen bliva förmedlare
av lånen jämväl frän täckdikningsfonden och sålunda deras tjänstemän i stor
utsträckning komma att användas såsom förrättningsmän vid företag understödda
med lån av statsmedel, har denna anordning dock ännu större betydelse för den
med privata medel utförda täckdikningens allmänna genomförande. Det är endast
en jämförelsevis obetydlig del av den svenska åkerarealen, som kan tänkas dikad
med hjälp av statslån. Så skulle exempelvis vid utlåning av dräneringsfondens
hela kapitaltillgång, 14 miljoner kronor, hava uppnåtts endast att knappt 1 procent
av rikets åkerjord blivit täckdikad. Då emellertid den med statslån understödda täckdikningen
är avsedd att utföras med synnerlig omsorg, torde en av dess huvuduppgifter
bliva påvisandet av denna grundförbättrings stora fördelar. Täckdikningsverksamhetea
måste därför organiseras så, att de enskilda lantmännens intresse för
sagda grundförbättrings genomförande väckes och att även de lantmän, vilka icke äro

1 behov av statslån, lätt kunna erhålla den behövliga hjälpen för uppgörande av
täckdikningsplaner. Detta senare torde i största möjliga utsträckning kunna ske.
om jordbrukskonsulenterna, vilka redan förut äro jordbrukarnas praktiska rådgivare,
såsom ledare av jämväl den statsunderstödda täckdikningsverksamheten få tillfälle
att med stöd av denna ägna tid och kraft åt denna grundförbättrings allmänna
genomförande. Härigenom bör den allmänna framgång på denna punkt, som länge
eftersträvats, snabbare kunna vinnas samtidigt som konsulenternas arbete inriktas
på den främsta förutsättningen för vårt jordbruks fortsatta utveckling.

Om man sålunda utgår ifrån, att den lokala ledningen av täckdikningsverksamheten
även i fortsättningen bör anförtros åt hushållningssällskapen — och detta
är enligt kommitténs åsikt ett oeftergivligt villkor för en framgångsrik täckdikningsverksamhet
— uppställer sig spörsmålet, huru denna verksamhet inom sällskapen
lämpligen bör organiseras. Efter övervägande av frågan har kommittén
ansett sig böra föreslå, att ett särskilt organ inom hushållningssällskapen upprättas
för ledande och övervakande av täckdikningsverksamheten. De nuvarande odlingsråden.
vilka tillsatts för delvis helt andra ändamål, torde för den nu föreliggande
uppgiften icke hava en fullt tillfredsställande sammansättning. Liksom odiingsråden
bör emellertid sagda nämnd, som förslagsvis må benämnas täckdikning snämnden,
utses av vederbörande hushållninssällskaps förvaltningsutskott och synas därvid
vissa hittillsvarande ledamöter av odlingsråden, vilka äga god kännedom om de lokala
förhållandena och under den tid odlingsråden handlagt hithörande ärenden förskaffat
sig erfarenhet och sakkunskap på området, lämpligen böra inväljas i täckdikningsnämnden,
detta för erhållande av en kontinuerlig fortsättning av den pågående
täckdikningsverksamheten. Nämnden bör bestå av minst 3, högst 5 personer jämte

2 suppleanter för dessa. Bland täckdikningsnämndens ordinarie ledamöter bör givetvis,
där så befinnes lämpligt och vederbörandes tid det medgiver, områdets lånt -

Kung!. Maj.ts proposition Nr 151. I 5

bruksmgenjör inväljas. Don av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utseddo
ledaren av länets täckdikningsverksamhet torde böra vara självskriven ledamot av
nämnden.

hör att kunna fylla sin uppgift att uppmuntra och leda säväl den med statslån
understödda som ock den med privata medel utförda täckdikningsverksamheten
måste hushållningssällskapens täckdikningsnämnder, såsom ovan anförts, till sitt
förfogande hava en sakkunnig ledare av denna verksamhet inom länet. Härförutom
erfordras tillräckligt antal extra förrättningsmän för uppgörande av planer,
kartor och kostnadsförslag till de olika täckdikningsföretagen samt slutligen också
behövligt antal täckdikningsförmän, som kunna biträda vid de praktiska arbetenas
utförande.

Till lokal ledare av täckdikningsverksamheten inom ett visst hushållningssällskaps
_ område må av sällskapets förvaltningsutskott utses inom området bosatt
lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som förvaltningsutskottet
prövar därtill kompetent. Som kompetensvillkor må krävas, att vederbörande efter
avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader tjänstgjort som biträde
åt lantbruksingenjör eller genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk
kurs, allt med goda vitsord, eller ock att han på annat sätt förvärvat sig av lantbruksstyrelsen
godkänd insikt och skicklighet i här ifrågavarande avseende.

Då kommittén sålunda föreslår, att — i likhet med de bestämmelser, som
nu gälla för täckdikningslånefonden och dräneringsfonden, — icke blott lantbruksingenjörer
utan även agronomer, som genom sin föregående utbildning och verksamhet
förvärvat sig erforderliga kunskaper på detta område, skola kunna utses till lokala
ledare av täckdikningsverksamheten inom de olika länen, sker detta under förvissning
om att det endast härigenom är möjligt att få den svenska åkerjordens täckdickning
genomförd i ett snabbare tempo än före kristiden varit fallet. Genom sin
dagliga verksamhet bland länens lantmän, särskilt de, som bruka de medelstora och
minsta lantbruken, hava konsulenterna och övriga agronomer rikligare tillfälle än
någon annan att intressera lantmännen för behövliga grundförbättringars genomförande.
Kunna de härvid omedelbart biträda med uppgörande av för täckdtknings
utförande behövliga planer, kartor och kostnadsförslag, torde deras förslag tvivelsutan
vinna beaktande i avsevärt högre grad än om de för dessas genomförande
måste hänvisa till vederbörande lantbruksingenjör eller dennes biträden.

Under de år, lån från dräneringsfonden kunnat utlämnas, hava jorbrukskonsulenterna
i stor utsträckning tjänstgjort såsom förrättningsmän och lokala ledare av
icke blott den statsunderstödda utan även drn med privata medel utförda täckdikningen.
Det råder därför intet tvivel om, att de även i fortsättningen i stort sett
komma att leda den sistnämnda mera privata täckdikningsverksamheten, och det
skulle då endast medföra obehag och tidsutdräkt, om de icke tillika ägde befogenhet
biträda de personer, som äro i behov av statslån för sagda ändamål. Det allmänna
behöver på denna punkt så många dugliga arbetskrafter som möjligt, varför
strävandena böra inriktas på att göra jordbrukskonsulenter och agronomer så kompetenta
för uppgiften som möjligt. För detta ändamål har statens odlingskommitté
under år 1919 anordnat en kulturteknisk kurs i Örebro, och har kommittén gjort
framställning om beviljande av medel för en dylik även under år 1920. Genomen

Lokala ledare
av täckd i kningsverksamheten.

Extra förrätt!)
ingsmän.

Täck -dikningsförmiin.

Hushållningssällskapens
förvaltningskostnader.

16 Kungl. Majds proposition iVr 151.

fortgång på denna väg och en mera ingående undervisning i hithörande ämnen vid
lantbruksinstituten torde de mest önskvärda förändringarna på detta område snart
kunna vinnas.

I de län, där täckdikningsverksamheten tager sådan omfattning, att ledaren
för densamma icke ensam kan medhinna arbetet med uppgörande av erforderliga
planer, kartor och kostnadsförslag, bör härför anställas behövligt antal extra förrättningsmän.
Dessas kompetens prövas av täckdikningsnämnden och deras arbeten
övervakas av den utsedde ledaren.

Liksom förhållandet varit under de år, lån från dräneringsfonden beviljats,
torde till extra förrättningsmän kunna användas yngre agronomer ävensom särskilt
lärarna vid rikets lägre lantbruksundervisningsanstalter, vilka personer under sommarhalvåret
vanligen disponera erforderlig tid. Härigenom vinnes icke blott, att en
ledig arbetskraft blir väl använd, utan jämväl att lantbrukslärarna under sin ledighet
få tillfälle att syssla med praktiska lantbruksuppgifter, vilket säkerligen kommer
att verka befruktande på deras undervisning, då det gäller att under vinterhalvåret
meddela sina elever intresse för åkerjordens avdikning och dennas rätta
utförande.

Till biträde vid själva täckdikningsarbetet, såsom för verkställande av rörläggningen,
hophuggningen av rören, inövande av arbetsförmän m. m., bör låntagaren,
där täckdikningsnämnden icke annorlunda medgiver, använda täckdikningsförman,
som är anställd i vederbörande hushållningssällskaps tjänst eller blivit av
täckdikningsnämnden godkänd. För sådant godkännande fordras att med vitsord
om godkänd skicklighet hava genomgått särskild genom statens försorg för ändamålet
anordnad utbildningskurs eller att eljest kunna förete av lantbruksingenjör
eller jordbrukskonsulent utfärdat intyg om nödig kompetens. Sådana kurser
synas kommittén jämväl framdeles böra vid förefallande behov anordnas med understöd
av statsmedel, börande det ankomma på lantbruksstyrelsen att träffa anstalter
härför.

Såsom förmedlare av lån från täckdikningsfonden och ledare av den lokala
täckdikningsverksamheten få hushållningssällskapen vidkännas en del förvaltningskostnader,
för vilka de böra kunna påräkna ersättning av statsmedel. Härtill komma
en del kostnader, som hava avseende å hushållningssällskapens tidigare verksamhet
med utlämnande av lån från täckdikningslånefonden och dräneringsfonden. Sålunda
hava sällskapen att uppbära rånte- och kapitalinbetalningar å de tidigare utlämnade
lånen, varförutom genom sällskapens försorg komma att verkställas avsyningar av åtskilliga
avdikningsföretag. Frånsett förenämnda mindre kostnader torde böra beräknas
någon ersättning åt täckdikningsnämndens ledamöter ävensom resekostnads- och
traktamentsersättning åt ledaren av täckdikningsverksamheten i länet samt ersättning
åt extra förrättningsmännen, vilken senare ersättning synes kunna utgå efter
ungefärligen enahanda grunder, som hittills tillämpats beträffande deras verksamhet
i vad denna avsett företag, understödda med lån från dräneringsfonden. Härtill
komma hushållningssällskapens andel i kostnaderna för täckdikningsförmännens avlönande
samt mångenstädes ersättning åt särskilda ritbiträden. Jämväl torde hora

17

Kung!. Majts proposition Nr 151.

beräknas viss ersättning för förande av nämndens protokoll ävensom för en del
andra skrivgöromål. Slutligen tillkomma en del expensutgifter in. m.

Ersättning åt hushållningssällskapen för alla dessa kostnader i vad do beröra
den statsunderstödda täckdikningen torde lämpligen böra utgå i form av ett särskilt
förvaltningsbidrag enligt nedan angivna grunder.

Medelstorleken av de företag, till vilka lån från dräneringsfonden utlämnats,
kan anses hava varit 3 å 4 hektar samt däremot svarande lånebelopp 1,500 ä

2,000 kronor. Med den begränsning av lånebeloppet, som föreslagits i det föregående,
kan medelstorleken av de framtida företagen icke beräknas högre än 2.5 hektar,
varemot kommer att svara ett lånebelopp av 1,250 kronor. Beräknas förvaltningsbidraget
utgå med 5 procent å lånebeloppet, skulle bidraget för varje företag sålunda
komma att uppgå till kronor 62: so. Om man utgår från att för varje företag
erfordras en förrättningsdag för förrättningsmannen och tre förrättningsdagar för
täckdikningsförmannen, uppgå kostnaderna härför, efter nuvarande ersättning, till
ungefär 23 kronor. Resekostnaderna för förrättningsmannen och täckdikningsförmannen
torde icke kunna beräknas lägre än till 30 kronor med hänsyn därtill, att
förmannen minst två gånger måste besöka förrättningsstället. Kostnaden för kartan
torde efter vad kommittén inhämtat uppgå till omkring kronor 3: 7 5 för hektar
eller för 2.5 hektar till sammanlagt kronor 9: 3 8. Dessa poster utgöra tillhopa
kronor 62: 3 7. Härtill komma övriga här ovan omförmälda kostnader såsom ersättning
åt täckdikningsnämndens ledamöter och åt ledaren av täckdikningsverksamheten,
bidrag till täckdikningsförmännens avlöning, ersättning åt ritbiträden.
kostnader för protokollföring och andra skrivgöromål samt expenser m. in.

Vid bestämmande av det till sällskapen utgående förvaltningsbidragets storlek
synes skälig hänsyn böra tagas jämväl till den risk, sällskapen löpa genom låneförmedlingen.

Ett förvaltningsbidrag av 5 procent å det under året utlämnade lånebeloppet är
sålunda icke tillräckligt för att täcka hushållningssällskapens omkostnader för låneförmedlingen
och ledandet av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten. Detta
kommer att starkast framträda i de hushållningssällskaps områden, där de mindre
företagen äro övervägande, vilka områden således, om bidraget helt och hållet skulle
utgå på här ovan föreslaget sätt, skulle komma i en sämre ställning än de, där
lånen utgå huvudsakligen till större företag. Förutom det procentuella bidraget
synes därför lämpligen ett till beloppet bestämt bidrag böra utgå för varje särskilt
med statslån understött dikningsföretag. Fastställes" detta bidrag till 20 kronor,

'' torde det i regel vara tillräckligt för att hålla sällskapen skadeslösa.

Jämväl torde av statsmedel böra utgå viss ersättning till täckdikning.sförmännen
för deras arbeten vid med täckdikningslån understödda företag. Ersättningen
av statsmedel till sådana täckdikningsförmän, som utöver de i hushållningssällskapens
tjänst anställda av Vederbörande odlingsråd antagas för biträde vid med
dräneringslån understött företag, utgår numera med dels årsarvode, i medeltal om
kring 150 kronor, dels dagarvode, 4 kronor för varje arbetsdag, dels ock vid resor,
resekostnads- och traktamentsersättning enligt sjätte klassen i gällande resereglemente
Härjämte gäldas av rekvirenten ytterligare dagarvode för arbetsdag åt
täckdikningsförmannen med belopp, som av vederbörande odlingsråd blivit bestämt
och som i allmänhet utgått med 5 å 7 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 126 höft. (Nr 151.) 3

Ersättning
ät täckdikningsförmännen.

18

Kung!. Maj.ts proposition Nr 151.

Till de i hushållningssällskapens tjänst anställda, av odlingsorganisationen
anlitade täckdikningsförmän utgår ersättning efter enahanda grunder, som ovan
nämnts; dock att dessa täckdikningsförmäns årsarvode till beloppet bestämmes av
hushållningssällskapet och gäldas av detta, därvid ersättning av statsmedel med l
krona för arbetsdag skall utgå till hushållningssällskapet såsom bidrag till sagda
årsarvode. Hushållningssällskapet äger i detta fall till beloppet bestämma det ytterligare
dagarvode, rekvirenten har att gälda.

Emellertid hava synnerligen stora svårigheter visat sig för handen att med
dessa avlöningsförmåner bibehålla en tillräcklig och välkvalificerad kår av täckdikningsförmän.
Den utav hushållningssällskapens förvaltningsutskott utbetalade
ersättningen till täekdikningsförmännen utgick tidigare huvudsakligen i form av årsarvoden
till visserligen varierande men likvisst ganska väsentliga belopp. Sålunda
hava enligt lantbruksstyrelsens i utlåtande den 2 mars 1918 meddelade uppgifter
täckdikningsförmännens årsarvoden utgått med belopp, vilka, beroende på förmännens
skicklighet och vana, växlat från 50 kronor ända upp till 800 kronor.

Då det emellertid gällde att under kristiden framdriva en forcerad täckdikningsverksamhet
och följaktligen ett avsevärt antal täckdikningsförmän mera tillfälligt
för denna tid behövde anställas, blev det nödvändigt att vid fastställande av
täckdikningsförmännens ersättning sätta denna i relation till arbetsdagarna. Ersättningen
kom sålunda att till huvudsaklig del utgå i form av dagarvode för förrättningsdag,
i följd varav årsarvodena måste fastställas till mindre belopp. Såsom
ovan anförts har det dock visat sig, att den nuvarande ersättningen till täckdikningsförmännen
ingalunda är tillräcklig för att locka de kunniga och lämpliga personerna
på detta område till fortsatt arbete. Kommittén vill därför föreslå, att täckdikningsförmännens
ersättning för framtiden måtte utgå till väsentlig del i form av
årsarvode. Att detta årsarvode icke lämpligen bör fastställas till mindre belopp än
600 kronor, synes kommittén uppenbart. Det torde emellertid icke vara rimligt,.att
samtliga kostnader för täckdikningsförmännens avlönande med undantag av rekvirentarvodet
framdeles skola gäldas av hushållningssällskapen själva. Aven i betraktande
därav, att ersättningen åt täekdikningsförmännen för verkställande av rörläggning.
hophuggning av rören samt för inövande av arbetsledare för de olika
rörläggningsarbetena jämväl framdeles bör lämnas av jordinnehavaren och av denne
inräknas i kostnaderna för täckdikningen. synes staten lämpligen böra bidraga med
viss andel till gäldande av ersättningen åt täekdikningsförmännen, vilkas^verksamhet
ur många synpunkter kan jämföras med vandringsrättarnas---. Kommittén

håller före. att statsbidrag till avlönande av täckdikningfsörmännen torde kunna och
böra utgå till hushållningssällskapen efter enahanda grunder som till avlönande av yandringsrättarna.
Därest täckdikningsförmännens årsarvode beräknas framdeles utgå med
600 kronor — vilket belopp enligt vad erfarenheten givit vid handen icke torde
kunna underskridas, därest välkvalificerade arbetskrafter skola vara att påräkna, —
synes staten sålunda böra jämväl i detta fall bidraga med hälften av årsarvodet,
eller med högst 300 kronor för är för varje täckdikningsförmän.

Beträffande antalet erforderliga täckdikningsförmän må erinras därom, att
enligt lantbruksstyrelsens uppgifter redan år 1916 funnos sammanlagt 67 av hushållningssällskapen
anställda täckdikningsförmän. Med den utveckling, täckdikningsverksamheten
numera nått och beräknas framdeles taga, torde antalet täckdikningsförmän
icke kunna beräknas lägre än till omkring 100.

Kungl. Muj:ts proposition År 151. 19

Enligt förestående förslag skulle lantbruksstyrelseus uppgifter vad angur den
nya täckdikningsfonden bliva ungefär desamma, som nu åligga statens odlingskommitte
vid ledande och övervakande av täckdikningsverksamheten med län från
dräneringsfonden.

Enligt vad kommittén härom förut anfört skulle det sålunda åligga lantbruksstyrelsen
att bevilja hushållningssällskapen statslån från täckdikningsfonden på grundval
av de utav sällskapen ingivna uppgifter rörande företag, till vilka täckdikningslån
blivit av hushållningssällskapen beviljade, samt att därom meddela statskontoret
underrättelse. Därest lantbruksstyrelsen för fullgörande av detta uppdrag sä prövar
nödigt, bör styrelsen äga befogenhet att genom inspektionsresor till de olika hushållningssällskapen
kontrollera lånerörelsen och täckdikningsverksamheten i dess helhet.

För handläggandet av hithörande ärenden synes emellertid styrelsens arbetskrafter
böra utökas med erforderlig personal. I betraktande av utgifterna härför
ävensom för tryck och övriga expenser in. m. torde de årliga kostnaderna för den
centrala ledningen och kontrollen av täckdikningsverksamheten icke kunna beräknas
till mindre belopp än omkring 18,000 kronor.

1 det föregående har kommittén föreslagit, att ersättningen åt hushållningssällskapen
för deras kostnader i vad dessa hava avseende å den statsunderstödda
täckdikningen bör utgå i form av ett särskilt förvaltningsbidrag enligt vissa närmare
angivna grunder. Förvaltningsbidraget har föreslagits utgå med dels ett procentuellt
bidrag, nämligen 5 procent å de utav hushållningssällskapen under året beviljade
täckdikningslånen, dels ock därutöver ett till beloppet bestämt bidrag, nämligen
20 kronor för varje särskilt med statslån understött dikningsföretag. Med
ett föreslaget årligt utlåningsbelopp av 2,000,000 kronor samt ett till 1,600 stycken
beräknat antal företag med en medelstorlek av 2.5 hektar skulle dessa kostnader alltså
utgöra sammanlagt 100,000 -f- 32,000 = 132,000 kronor. Läggas härtill utgifterna
för statens andel i avlöningen av täekdikningsförmännen, eller för ett beräknat
antal sådana av 100 stycken 30,000 kronor, samt kostnaderna för den centrala
ledningen av täckdikningsverksamheten, beräknad till 18,000 kronor, synas driftkostnaderna
för täckdikningsfonden komma att uppgå till sammanlagt omkring 180,000
kronor per år.

Sistnämnda belopp torde enligt kommitténs mening böra utgå direkt av
fondens avkastning.

På grund av förestående utredning och förslag får statens odlingskommitté
härmed hemställa, att herr statsrådet behagade vidtaga erforderliga åtgärder för att
förelägga innevarande års riksdag förslag om inrättande av en täckdikningsfond på
grundval av de till dräneringsfonden anslagna medlen och under här förut angivna
bestämmelser.

Under förutsättning att kommitténs förslag i sina grunddrag vinner herr
statsrådets godkännande och täckdikningsfondens kapitaltillgång sålunda bestämmes
till 10 miljoner kronor, får kommittén jämväl hemställa, att av de utav riksdagen till
dräneringsfonden redan avsatta medel, som ännu icke kommit till användning och
som sannolikt icke heller under årets lopp torde komma att tagas i anspråk för
avsett ändamål, för år 1921 måtte till täckdikningsfonden överföras ett belopp av

2,180,000 kronor, av vilka 2,000,000 kronor avsetts att utlämnas som lån i enlighet

Lantbruk sstyre
Isen
sou» central
lödare av
t ii c k di k -murverk
samheten.

Driftkostnader
för täck -dikning^
fonden.

Samman fattning.

ijantbruksstyrelsen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

med här ovan föreslagna bestämmelser och 180,000 kronor att utanordnas dels såsom
förvaltniDgsbidrag åt hushållningssällskapen för handhavande av låneförmedlingsverksamheten,
i vad denna avser såväl lån från täckdikningsfonden som ock tididigare
utlämnade lån från täekdikningslånefonden och dräneringsfonden, dels ock
såsom bidrag till täckdikningsförmännens avlöning ävensom för bestridande av
kostnaderna för den centrala ledningen av täckdikningsverksamheten.»

I avgiven reservation har ledamoten av statens odlingskommitté.
byråchefen i lantbruksstyrelsen E. W. Ewe, förklarat sig förhindrad att
biträda kommitténs förslag. Hans huvudsakliga skäl för denna ståndpunkt
synes vara, att han befarar, att täckdikningen enligt de av kommittén
föreslagna bestämmelserna genom täckdikningsnämnderna och
jordbrukskonsulenterna etc. ej skulle bliva sakkunnigt utförd. Under
kristiden hade dylika nödfallsåtgärder varit motiverade men därefter
borde de upphöra. En felaktigt utförd täckdikning gjorde mera skada
än gagn för åkerjorden och rubbade dessutom allmänhetens förtroende
för täckdikningsverksamheten. Statens medverkan till täckdikningens
främjande på kraftigare sätt än som skett före kristiden vore visserligen
särdeles önskvärd, men hur detta lämpligen borde ske, vore ännu ganska
outrett. Det syntes emellertid, som om det i främsta rummet borde ske
genom lantbruksstyrelsen och lantbruksingenjörerna. Om så funnes behövligt,
borde antalet lantbruksingenjörer ökas och tillräcklig biträdespersonal
beredas dem. Att anförtro dessa uppgifter åt jordbrukskonsulenter
hade visat sig medföra allt för stora risker.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande:

»Då med utgången av innevarande år den av staten understödda verksamheten
för täckdikningens främjande genom dräneringsfonden och i samband med
dess upprättande vidtagna åtgärder komma att upphöra och denna verksamhet b It t
inskränkt till att huvudsakligen omfatta anlitande av den sedan år 1913 tillgängliga
täekdikningslånefonden, finner jämväl lantbruksstyrelsen förhållandena kräva, att
vissa förändringar vidtagas i de för närvarande gällande villkoren för lån från sistnämnda
fond. Vad odlingskommittén i omförmälda hänseende föreslår, synes lantbruksstyrelsen
välbetänkt och skulle tvivelsutan väsentligt bidraga till fondens användning
i betydligt större utsträckning, än vad hittills varit fallet, samt till vidmakthållande
av det genom kristidsåtgärderna väckta intresset för åkerjordens rationella
täckdikning. Den enda punkt beträffande de sålunda föreslagna ändringarna
i lånevillkoren, däri lantbruksstyrelsen hyser en från odlingskommittén avvikande
mening, gäller den av kommittén föreslagna bestämmelsen, att täckdikningslånen
skulle av låneförmedlaren utbetalas till låntagaren i mån av arbetets fortgång. Ett
dylikt uppdelande av här ifrågavarande lån på flera småposter skulle, bland annat,
medföra ett synnerligen betungande och tidsödande bokförings- och inspektionsarbete,
vilket lantbruksstyrelsen befarar kunde komma att minska hushållningssäll -

21

Ktmgl. Maj.ls ''proposition Nr 151.

skapens villighet att här fungera såsom låneförm odlare. Uppdelningen synes s;i
mycket mindre av behovet påkallad som lånen — såsom kommittén själv framhåller
och såsom även lantbruksstyrelsen finner riktigt — i regel höra beviljas endast till
sådant företag, vilket beräknas fullbordat under ett år. Då företaget är av större
omfattning, anser lantbruksstyrelsen i likhet med kommittén, att särskilda lån för
de olika delarna böra beviljas för vart år, varunder respektive delar av företaget
äro avsedda att påbörjas.

_ flen jämförelsevis stora omfattning, vari dräneringsfonden kommit till användning,
tordo till huvudsaklig del vara beroende på de med hänsyn till förhållandena
under kristiden påkallade, för låntagaren synnerligen fördelaktiga lånevillkoren
och övriga fördelar, av vilka låntagaren kunnat komma i åtnjutande. Da
nu, vid övergången till normala förhållanden, en viss skärpning och inskränkning
härutinnan kommer att äga rum, torde en minskning i de årligen utgående lånebeloppen
vara att förutse. Då det emellertid här gäller främjandet av jordbrukets
produktionsförmåga och då på grund härav ansträngningarna kraftigt måste inriktas
på, att den erbjudna statshjälpen i största möjliga utsträckning blir utnyttjad, har
lantbruksstyrelsen icke något att erinra mot den av odlingskommittén beräknade
storleken av här ifrågavarande fond.

Odlingskommittén har vidare föreslagit, att av de på grund av kristiden upprättade
kristidsorganisationerna ute i orterna de nuvarande odlingsråden fortfarande
skulle bibehållas såsom täckdikningsnämnder och att åt dem skulle överlämnas den
närmare ledningen med mera av i främsta rummet det statsunderstödda täckdikningsarbete,
som hittills påvilat nyssnämnda råd. Lantbruksstyrelsen tvekar icke
att ansluta sig till odlingskommitténs uppfattning om värdet och betydelsen av att.
äga tillgång till dylika nämnder såväl för väckandet av intresse för täckdikning
som i många fall även för dennas rationella utförande. Då lantbruksstyrelsen detta
oaktat icke anser sig för närvarande kunna tillstyrka kommitténs förslag i denna
del, beror detta därpå, att motsvarande behov av lokalt sakkunnigt biträde gör sig
i lika hög grad gällande på flera andra jordbrukets verksamhetsområden, och
att det vid sådant förhållande synes lantbruksstyrelsen olämpligt, att mer eller
mindre fristående åtgärder nu vidtagas för tillgodoseende av dessa skilda behov.
Enligt lantbruksstyrelsens mening böra hithörande frågor i stället upptagas till allsidig
och enhetlig prövning i ett sammanhang. Ett lämpligt tillfälle härtill erbjuder
sig ock vid behandlingen av den till särskilt tillkallade sakkunniga hänskjutna frågan
om hushållningssällskapens omorganisation.

I detta sammanhang anser sig lantbruksstyrelsen böra erinra därom, att ett
flertal hushållningssällskap, för att få sakkunskapen på ett tillfredsställande sätt
representerad vid ärendenas behandling, i sina stadgar redan intagit bestämmelser
om tillsättande av särskilda nämnder för beredning och handläggning av olika, vederbörande
hushållningssällskap och dess verksamhet berörande frågor. Lantbruksstyrelsen
är förvissad därom, att de hushållningssällskap, som finna tillsättandet
av en dylik nämnd i nu förevarande fall av behovet påkallat, icke skola underlåta
att i avvaktan på en eventuell omorganisation av hushållningssällskapen härför vidtaga
erforderliga åtgärder. Att dessa nämnders verksamhet helt eller delvis skulle
bestridas med statsmedel har, enligt vad lantbruksstyrelsen har sig bekant, hittills
icke varit ifrågasatt. Om och i så fall i vilken utsträckning detta bör ske, synes
lantbruksstyrelsen jämväl vara en fråga, som bör tagas under närmare om -

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

prövning vid utarbetandet av ovannämnda förslag till hushållningssällskapens omorganisation.

Från de bestämmelser, som, bland annat, gälla för egnahemslånefonden, har
odlingskommittén upptagit tanken på att bereda de såsom låneförmedlare fungerande
hushållningssällskapen tillgång till ett årligen utgående förvaltningsbidrag för
täckande av de för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga
förluster. Detta förvaltningsbidrag utgår till varje egnahemslåneförmedlare med
belopp, motsvarande en halv procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld,
vari låneförmedlaren på grund av de från egnahemslånefonden utbekomna statslån
vid varje års början häftar till staten. Odlingskommittén har nu föreslagit, att
omförmälda förvaltningsbidrag skall vid nu ifrågavarande lånerörelse utgöra dels
■> procent å det till låneförmedlaren under året utlämnade lånebelopp, dels ock därutöver
ett kontant bidrag av 20 kronor för varje med statslån understött dikningsföretag.

Att hushållningssällskapen jämväl vid denna låneförmedling höra komma i
åtnjutande av ett visst förvaltningsbidrag, synes lantbruksstyrelsen önskvärt och av
behovet påkallat. Lantbruksstyrelsen anser emellertid, att detta förvaltningsbidrag.
såsom vid egnahemslånerörelsen och där det i övrigt förekommer vid annan av
staten genom låneförmedlare bedriven lånerörelse, bör utgå till täckande av vederbörande
låneförmedlares egentliga förvaltningsomkostnader och eventuella förluster
och icke såsom odlingskommittén här föreslagit dessutom till bestridande av sådana
kostnader, som närmast synas vara att hänföra till det med statslån understödda
ioretagets utförande eller därmed förbundna förrättningskostnader, vilka kostnader
synas lantbruksstyrelsen vara av beskaffenhet att åtminstone i vissa av kommittén
anförda fall böra upptagas bland lånetagarens omkostnader för täckdikningsföretaget
och sålunda ingå i statslånet. Vidare synes det lantbruksstyrelsen kunna med skäl
ifrågasättas, huruvida till bestridande av samtliga de kostnader, som enligt kommitténs
förslag skulle täckas med här nämnda förvaltningsbidrag, statsmedel kunna
eller böra utgå. '' Detta synes sålunda icke böra sättas ifråga exempelvis beträffande
resekostnads- och traktamentsersättning åt ledaren av täckdikningsverksamheten i
länet, enär dylik ersättning i de många fall, då ledaren är en med statsbidrag avlönad
jordbrukskonsulent, torde böra gäldas av vederbörande hushållningssällskap
med egna medel, i enlighet med de för nämnda statsbidrags åtnjutande gällande
villkor. Skulle därtill, i enlighet med lantbruksstyrelsens härovan uttalade uppfattning,
uppskov komma att äga rum med tillsättande av de utav kommittén föreslagna
täckdikningsnämnderna, vilkas verksamhet enligt kommitténs förslag jämväl
skulle bekostas med ifrågavarande förvaltningsbidrag, torde en icke oväsentlig reducering
i detsamma kunna äga rum.

! detta sammanhang finner sig lantbruksstyrelsen ävenledes böra framhålla
att, därest förvaltningsbidraget, såsom lantbruksstyrelsen anser riktigast, närmast
skall avse att täcka låneförmedlarens med den egentliga lånerörelsen förbundna förvaltningsomkostnader,
detsamma bör utgå med viss procent, icke såsom kommittén
föreslår, å det för året beviljade statslånebeloppet, utan, såsom vid annan motsvarande
statslånerörelse, å den icke till betalning förfallna kapitalskulden.

Kommitténs förslag att fortfarande även efter övergången till normala förhållanden
anvisa särskilt statsbidrag till bestridande av viss del av täckdikningsförmönnens
avlöning har lantbruksstyrelsen ansett sig böra biträda dels med hänsyn

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

till behovet av tillgång till dylika förmän jämväl för deri icke statsunderstödda täckdikningsverksamheten
ocli dels på grund av vunnen erfarenhet om svårigheten att
kvarhälla täckdikningsförmän i tjänsten, därest dem icke beredes tillfälle att uppbära
en fast avlöning vid sidan av den endast under begränsad, jämförelsevis kort
tid av året utgående dagpenningen. Lantbruksstyrelsen anser sig dock tillika höra
framhålla, att styrelsen vid sin tillstyrkan av kommitténs framställning i denna del
icke förbisett, att staten genom att. lämna dylikt bidrag kommer att i viss män
bekosta ett arbete, för vars utförande statsunderstöd redan i annan form blivit anvisat.
Att i likhet med odlingskommittén likställa täckdikningsförmännen med de
i hushållningssällskapens tjänst anställda vandringsrätterna, till vilkas avlöning statsbidrag
utgår, synes vilseledande, då dessa senare — i motsats till de förra — icke
i något fall tillkallas för att utföra visst arbete utan skola var och en inom sitt
distrikt på eget initiativ besöka mindre jordbrukare för att lämna råd och anvisningar
rörande jordbrukets och husdj ursskötselns bedrivande, därvid det uttryckligen
är vandringsrättaren förbjudet att mottaga någon som helst ersättning av den. lian
sålunda besöker.

Vad angår täckdikningsförmännens utbildning, anser lantbruksstyrelsen, att
den helt bör bekostas av staten och göras så grundlig, att dessa förmän kunna
framställa berättigade anspråk på att för det arbete, de vid ett täekdikningsföretag
utföra, erhålla en fullt tillfredsställande dagpenning, vars utbetalande, om den inberäknas
i dikningskostnaden och sålunda i regel kommer att bestridas med ståtslånemedel,
icke behöver välla jordinnehavaren någon mera kännbar uppoffring.
Beredandet av dylik grundlig fackutbildning åt täckdikningsförmännen bör kunna
bliva täckdikningverksamheten ute i landet till gagn även därigenom, att insikt om
detta krävande arbetes riktiga utförande kommer att vinna allt större spridning
även bland andra jordbruksarbetare i skilda trakter.

Med hänsyn därtill att lantbruksstyrelsen från och med ingången av är 1921
skulle komma att övertaga de för närvarande av odlingskommittén handlagda täckdikningsärendena
och sålunda ensam handhava den med statsmedel understödda täckdikningsverksamheten
och vad därmed äger samband, har kommittén föreslagit, att
till bestridande av lantbruksstyrelsens kostnader härför ett särskilt statsanslag måtte
beviljas styrelsen, vilket anslag kommittén ansett icke kunna beräknas lägre än till

18,000 kronor. Handhavandet av den centrala ledningen utav den statsunderstödda
täckdiknmgsverksamheten i landet kommer givetvis att vålla lantbruksstyrelsen ökat
arbete och sannolikt nödvändiggöra anvisande av särskilda medel härför. Det för
detta ändamål erforderliga beloppets storlek blir emellertid beroende i främsta rummet
på den utsträckning, vari täckdikningslånefonden kommer att tagas i anspråk,
något som givetvis nära sammanhänger med blivande lånevillkor med mera. Det
bär därför synts lantbruksstyrelsen omöjligt att i frågans nuvarande läge. till dess
erfarenhet vunnits angående ifrågavarande lånerörelse, dess omfattning och mest
ändamålsenliga bedrivande under mera normala förhållanden, kunna göra någon
mera tillförlitlig beräkning härutinnan.

I avvaktan på en dylik erfarenhet torde saken kunna ordnas så, att ett.
mindre belopp, exempelvis 10,000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för
att i mån av behov användas för ifrågavarande ändamål.»

24

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 151.

Vid detta lantbruksstyrelsens utlåtande har byråchefen Ewe fogat
särskilt yttrande och därvid anfört, att han icke kunde biträda styrelsens
utlåtande i annan mån, än att förslaget däri kunde få utgöra grunden
för övergångsbestämmelser under kristidsorganisationens avveckling, varefter
frågan borde snarast möjligt av lantbruksstyrelsen underkastas en
allsidig och noggrann omprövning för utrönande, huru ifrågavarande
verksamhet för framtiden borde lämpligast ordnas.

Såsom jag redan framhållit bör utlåningen från dräneringsfonden
med innevarande år upphöra. Odlingskommittén synes nu hava ansett,
att jämväl den år 1913 inrättade täckdikningslånefonden skulle upphöra
med sin verksamhet och att i stället skulle inrättas en ny fond, vilken
kommittén kallat täckdikningsfonden. En sådan anordning synes mig
onödigt invecklad och medförande förvirring i flera hänseenden. Jag
anser det ur alla synpunkter lämpligast, att den nuvarande täckdikningslånefouden
bibehålies, men att villkoren för lån från densamma göras
för låntagaren avsevärt förmånligare, för vilket ändamål jag redan till
1918 års riksdag hade vidtagit förberedande åtgärder, ehuru de icke
kommo att då medföra något resultat till följd av dräneringsfondens
inrättande.

I avseende på de ändringar, de nuvarande lånevillkoren för denna
fond böra undergå, kan jag i huvudsakliga delar instämma i vad kommittén
föreslagit.

Jag anser sålunda, att täckdikningslån böra liksom de nuvarande
dräneringslånen kunna utgå oberoende av storleken av den fastighet, där
arbetet är avsett att utföras, och beträffande brukare av brukningstidens
längd. Kommittén har föreslagit, att liksom från dräneringsfonden
län må utgå vid användning av rör till hela kostnaden, dock med högst
500 kronor för hektar och vid användning av annat täckdikuing.smaterial
till tre fjärdedelar av kostnaden, dock med högst 400 kronor för hektar.
Detta finner jag mig böra tillstyrka, dock med den avvikelse, att enär
400 kronor är mer än tre fjärdedelar av 500 kronor samt annat, material
än rör i regel ställer sig billigare, maximibeloppet i det senare fallet
synes böra nedsättas till 350 kronor för hektar. Kommitténs förslag
angående det belopp,- som högst må under ett år kunna utdelas till samma
låntagare, och beträffande det högsta belopp, för vilken låntagare må
häfta i skuld, biträder jag.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag icke några bestämmelser
böra meddelas angående täckdikningslåns utbetalande i mån av arbetets
fortgång, utan bör liksom vid de nuvarande täckdikningslånen hushåll -

Kungl. Maj ds proposition Nr 151. 25

iiingssällskapet äga bestämma angående utbetalningssättet. Dock torde
böra liksom vid dräneringslånen föreskrivas, att minst en fjärdedel av
lånebeloppet skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt.

1 fråga om lån åt arrendator^ bär kommittén framställt åtskilliga
förslag, vilka dock delvis endast äro anvisningar, huruledes kommittén
tänkt sig saken ordnad. Vissa av dessa förslag synas mig ägnade att
väcka betänkligheter, såsom exempelvis att arrendatorn skulle i visst
fall avgiva förbindelse att icke under lånetiden begagna den rätt han
enligt lag eller författning må äga att utkräva ersättning av jordägaren
för rörkostnaden. Jag håller före, att de angående dräneringslånen i
detta avseende meddelade bestämmelserna lämpligen böra utan ändring
överflyttas till de nya lånevillkoren.

Kommittén har föreslagit bibehållandet av den räntefot, som nu
är stadgad för täckdikningslånen eller 4 procent. Jag instämmer häri.
Kommitténs förslag, att liksom nu två års amorterings frihet skall medgivas,
biträder jag även. Men då kommittén förordat, att även räntefrihet
i två-år skall beviljas låntagare, kan jag icke tillstyrka detta utan anser,
att med hänsyn bland annat till nyssnämnda jämförelsevis låga räntefot
den nu för täckdikningslån gällande regeln om omedelbart börjande
räntebetalning bör bibehållas. Amorteringstiden har kommittén föreslagit
skola liksom vid dräneringslånen bestämmas till fem år. Då det
emellertid uppenbarligen bör vara till låntagarnas fördel att bibehålla
den nu för täckdikningslån stadgade längre amorteringstiden av sju år,
anser jag detta böra tillåtas. Jag vill framhålla, att den kortare amorteringstiden
för dräneringslånen sammanhänger med att dessa lån äro
räntefria.

Såsom odlingskommitten föreslagit bör företrädesrätt till lån ett
senare år medgivas för dem, som icke kunnat av brist på tillgång erhålla
lån under ansökningsåret.

I fråga om förrättningsmän för uppgörande av plan och kostnadsberäkning
m. in. samt beträffande anlitandet av täckdikningsförmän gälla
nu för de bägge fonderna nära överensstämmande bestämmelser. I
avseende å formuleringen synas bestämmelserna rörande dräneringslånen
äga företräde, dock att de ändringar böra vidtagas, som betingas av
odlingsrådens upphörande. I likhet med kommittén håller jag före, att
det är av stor vikt för täckdikningens utveckling, att hushållningssällskapen
genom sina jordbrukskonsulenter och övriga tjänstemän tager
hand om och organiserar denna verksamhet. Kompetens som förrättningsman
hos visst antal konsulenter inom länen får icke saknas.

I avseende å lånerörelsens omfattning delar jag åsikten, att den
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 126 höft. (Nr 151.) 4

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 151.

bör ordnas för tillgodoseende av ett maximibelopp av 2,000,000 kronor
om året. Då enligt min mening lånerörelsen bör bedrivas genom den
nuvarande täckdikningslånefonden, fordras blott, att denna fond tillföres
härför erforderligt kapital. Detta kan för år 1921 ske genom överflyttning
av lämpligt belopp från dräneringsfondens säkert påräkneliga
överskott å minst 4,000,000 kronor. Om än i betraktande av att täckdikningslånefonden
förut äger en odisponerad kapitaltillgång å några hundra
tusen kronor, det icke vore alldeles nödvändigt att nu överflytta så
mycket som 2,000,000 kronor, anser jag dock detta böra ske, enär
medlen i allt fall icke komma till användning genom dräneringslån.

Därjämte torde böra bestämmas, att till dräneringsfonden inflytande
amorteringar skola från och med år 1921 tillföras täckdikningslånefonden.
Härigenom kommer fonden att småningom erhålla tillräckliga tillgångar.
Emellertid torde dock ytterligare något anslag till kapitalökning bliva
erforderligt.

I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag kommitténs förslag om
inrättande av särskilda täckdikningsnämnder hos hushållningssällskapen
icke böra nu föranleda annan åtgärd än att frågan hänskjutes till de
för utredning rörande hushållningssällskapens omorganisation tillkallade
sakkunniga. Tillsvidare bör inrättandet av dylika nämnder få bero på
hushållningssällskapens fria beslut. Vad kommittén anfört angående
lokala ledare och extra förrättningsmän bör vara till god ledning för
hushållningssällskapen vid verksamhetens organiserande men bör icke
nu föranleda någon åtgärd från statens sida.

I avseende å förslaget att bereda hushållningssällskapen särskilt
förvaltningsbidrag vill jag erinra, att dylikt bidrag nu icke utgår för
lån från täckdikningslånefonden, men att beträffande dräneringsfonden
gäller, att där å dräneringslån uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må, på
framställning av vederbörande hushållningssällskap och efter prövning
av de i varje fall förekommande omständigheter, av fondens medel anvisa
hushållniugssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt
belopp. Lantbruksstyrelsen har ansett det önskvärt och av behovet
påkallat, att förvaltningsbidrag medgives hushållningssällskapen för
handhavandet av ifrågavarande låneförmedling, men anmärkt bland
annat, att enligt kommitténs förslag bidraget beräknas att utgå såväl
för vissa kostnader, som borde inräknas i statslånet, som ock för kostnader,
vilka syntes icke böra täckas med förvaltningsbidrag. På grund
av de framställda anmärkningarna har lantbruksstyrelsen ansett en icke
oväsentlig reducering av bidraget sådant det föreslagits av kommittén
böra äga rum, varjämte beräkningsgrunden borde omläggas. För egen

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

del vill jag visserligen ej avvisa tanken på ett lämpligt avvägt förval t -ningsbidrag men finner frågan om vilka kostnader, som skulle behöva
ersättas genom dylikt bidrag, icke vara tillräckligt utredd. 1 avvaktan
på att närmare utredning i denna fråga hinner verkställas, anser jag
mig icke kunna för täckdikningslånefonden föreslå andra bestämmelser
i detta avseende än de nu för dräneringsfonden gällande. Jag vill för
övrigt erinra, att egentligt förvaltningsbidrag för närvarande utgår allenast
för egnahemslåneförmedlingen. Såväl beträffande fiskeri lånefonden
som gödselvårdslånefonden är däremot befogenhet lämnad Kungl. Maj:t
att liksom vid lån från dräneringsfonden medgiva låneförmedlare ersättning
för liden förlust, dock med de inskränkningar att vid fiskerilånen
ersättningen ej må avse mer än halva förlustbeloppet och vid gödselvårdslånen
ej överstiga 10,000 kronor om året.

Kommittén har vidare föreslagit statsbidrag till arvoden åt i
hushållningssällskapens tjänst anställda täckdikningsförmän. Kommittén
har ansett dessa bidrag kunna utgå ur fondens medel. Detta synes mig
icke kunna tillstyrkas utan bör, om bidrag överhuvud finnes behövligt,
medel därtill anvisas å riksstaten. Några medel härtill finnas icke beräknade
för år 1921, och frågan bör redan av denna anledning icke nu
leda till något beslut. Vad själva saken angår synes det mig visserligen
antagligt, att då dränerings fond ens verksamhet upphör och något anställande
av täckdikningsförmän i odlingsråds tjänst icke längre ifrågakommer,
utan det skall tillkomma hushållningssällskapen att ombesörja
sådana förmäns anställande, det torde visa sig behövligt, att något statsbidrag
härtill beredes. Men i vad mån och på vad sätt detta skall ske
tarvar ytterligare utredning.

Likaledes anser jag det angeläget, att staten framdeles, såsom nu
under kristiden skett, med statsmedel iDekostar utbildning av täckdikningsförmän.

Något särskilt anslag till lantbruksstyrelsen för handläggandet a v
ifrågavarande ärenden kan jag icke tillstyrka. Huruvida någon ökningav
styrelsens arbetskrafter till följd av styrelsens befattning med denna
lånerörelse blir oundgänglig, må erfarenheten i framtiden utvisa.

Jag torde nu få framlägga följande förslag till ändrade villkor
för lån från täckdikningslånefonden:

1) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla statslån
för att därav utlämna täckdikningslån, må därom inom tid, som Kungl. Maj:t
bestämmer, till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning, innehållande uppgift
<1 do företag, för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet sökta, förslag

28

Kungl. Majds proposition Nr 151.

till belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån ävensom övriga för ärendets
bedömande erforderliga uppgifter; ägande lantbruksstyrelsen fastställa formulär för
sådan framställning.

2) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap statslån från fonden och skall därvid fastställa den tid,
inom vilken varje särskilt täckdikningsföretag skall vara påbörjat och avslutat;
åliggande det lantbruksstyrelsen att om beviljat statslån meddela uppgift till
statskontoret.

3) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på annat
sätt än förevarande bestämmelser tillåta eller det därmed avsedda arbetet icke vara
inom den av lantbruksstyrelsen fastställda tid påbörjat eller avslutat, skall sådant
lånebelopp, på yrkande av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.
o

4) Å lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap erlägga fyra
procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två är från lyftningsdagen, skall vid utgången
av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen återbetalas en sjundedel av
det ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetalningarna må
dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under tre månader från förfällodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalt förfallet
kapitalbelopp, skall därå erläggas sex procent årlig ränta från förfallodagen, tills
inbetalning sker.

5) Av den, som av hushållningssällskap erhåller täckdikningslån, må ej fordras
högre ränta än i föregående moment bestämts, och skola jämväl de där stadgade
återbetalningsvillkor tillämpas å täckdikningslån, dock med iakttagande dels att
tiden för amorteringsskyldighetens inträde skall räknas från den dag, då medel å
länet första gången lyftats, och dels att hushållningssällskap icke är förpliktat att
medgiva anstånd med fullgörandet av förfallen rånte- eller kapitalinbetalning.

7) Täckdikningslån må beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad
jord oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och,
beträffande brukare, av brukningstidens längd; börande såvitt möjligt tillses, att
lån främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav.

År täckdikningsarbete å utarrenderad fastighet avsett att äga rum under
sådana förhållanden, att det jämlikt lag eller författning åligger jordägaren att
bestrida så stor del av kostnaderna, som motsvarar värdet å därvid använda tegelrör.
må lån beviljas såväl jordägaren som brukaren, envar dock allenast i förhållande
till hans beräknade kostnader.

8) Täckdikningslån må icke under något år beviljas låntagare till högre belopp
än 5,000 kronor. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikningslån samtidigt
häfta i skuld till högre belopp än 10,000 kronor, Kungl. Maj:t dock obetaget i
särskilta fall på framställning av lantbruksstyrelsen medgiva ökning av sistnämnda
belopp till högst 15,000 kronor.

9) Täckdikningslån, som lämnas för täckdikning med rör, må kunna uppgå
till hela beloppet av den beräknade kostnaden, dock ej till mer än 500 kronor för
hektar av den jord. som är avsedd att förbättras genom företaget. För täckdik -

liturgi. Maj ds proposition Nr 151. 29

ning med annat material inå täckdikningslån ej lämnas till högre belopp än som
motsvarar tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden och ej heller överstiga 350
kronor för hektar av sådan jord, som nyss sagts. Lån för täckdikning med annat
material än rör må icke lämnas annat än där markon är synnerligen lämpad härför
eller hinder för användande av rör förefinnes.

10) Vid beräkning av kostnad, varom i mom. 9) sägs, upptages kostnaden
såväl för täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet, däri inräknad
den ersättning till täckdikningsförman, vilken det åligger jordinnehavaren att betala,
samt kostnaden för anskaffande av täckdikningsmaterialier. Arbete för beredande
av till täckdikningen hörande öppet avlopp må icke inräknas i kostnaden i annat
fall än då det utgöres av mindre omfattande upprensning eller fördjupning av avloppsdiken
och avloppsgravar samt statsbidrag under form av anslag eller lån icke förut
utgått därtill.

11) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen jämte karta däröver skola
vara uppgjorda av lantbruksingenjör eller, efter vederbörande hushållningssällskaps
bestämmande, av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som hushållningssällskapet
prövar vara därtill kompetent, och skall denne även avgiva yttrande
om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för marken i fråga.

12) Till biträde vid arbetet skall, där vederbörande hushållningssällskap ej
annorlunda medgiver, låntagaren använda täckdikningsförman, som är anställd ''i
hushållningssällskapets tjänst eller godkänd av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent
eller som med vitsord om godkänd skicklighet genomgått särskild genom
statens försorg för ändamålet anordnad utbildningskurs.

13) För återbetalandet av täckdikningslån skall låntagaren ställa sådan säkerhet,
som av hushållningssällskapet godkännes.

14) Hushållningssällskap har att bestämma de närmare villkoren för åtnjutande
av täckdikningslån, dock med iakttagande att minst en fjärdedel av lånebeloppet
skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt, samt äger att handhava
ledningen och övervakandet av ifrågavarande täckdikningsföretag och tillse, att det
med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet vinnes. Sökande, åt vilken täckdikningslån
icke kunnat under året beviljas av brist på medel, skall nästföljande år äga företrädesrätt
till erhållande av lån.

15) Det åligger hushållningssällskap, som innehar lån, att inom tider, som
lantbruksstyrelsen bestämmer, enligt av styrelsen fastställt formulär till styrelsen
avgiva redogörelse över lånerörelsen och medelst densamma understödda täckdikningsarbeten.

16) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap utbetala
beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

17) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning å statslån
icke fullgöres i rätt tid, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som då vill
bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före den
fastställda amorteringstidens slut.

18) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna erfordras
för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamålet.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 126 höft. (Nr 151.) 5

30

Ii''ungt. Maj ds proposition Nr 151.

dels godkänna de av mig föreslagna villkoren för lån från täckdikningslånefonden,
att från och med år 1921 tillämpas å lån, som
därefter utlämnas;

dels medgiva, att från och med år 1921 tillsvidare lån ur täckdikningslånefonden
må beviljas intill ett belopp av 2,000,000 kronor
årligen;

dels för tiden från och med år 1921 medgiva, att, där å täckdikningslån,
som från ifrågavarande fond utlämnats av hushållningssällskap,
uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må äga att på framställning av hushållningssällskapet
och efter prövning av de i varje fall förekommande
omständigheter, av fondens medel anvisa hushållningssällskapet gottgörelse
för den lidna förlusten med skäligt belopp;

dels besluta, att såsom kapitalökning för denna fond skall efter
ingången av år 1921 utav de till kapitalökning för dräneringsfonden
anvisade medel överföras såsom reservationsanslag ett

belopp av ................................................................................ kronor 2,000,000;

dels ock besluta, att från och med år 1921 å lån från dräneringsfonden
inflytande kapitalavbetalningar skola tillföras täckdikningslånefonden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga .. . till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
H. Mellström.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.