Kung1. Maj.ts Proposition Nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till förre distinktionskorpralen P. A. Carlsson i anledning
av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring;
given Stockholms slott den 27 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,

att till förre distinktionskorpralen vid Kronprinsens husarregemente
Per Albin Carlsson må — utan hinder därav, att framställning om ersättning
icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
föreskrivna tid — från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för
nämnda förordning kan anses berättigad.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 120 höft. (Nr 144—145.) 7x2 20 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.

Utdrag av protokollet över låntförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilsön, yttrade härefter:

»Uti §§ 1 och 12 av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
stadgas följande:

§ 1.

Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tiilkör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller bliver person, som nu nämnts, skadad
under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förox-dning
stadgade grunder.

Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande
skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

3

Kungl. May.ts Proposition Nr 144.

§ 12.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,
från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti eu den 10 oktober 1918 dagtecknad, till Knngl. Maj:t ställd Afnsdikj^k
skrift har förre distinktionskorpralen vid Kronprinsens husarregemente tionskorpraPer
Albin Carlsson anhållit att utan hinder av förenämnda preskriptions- len p- Abestämmelse
komma i åtnjutande av ersättning i anledning av sjukdom,
lungtuberkulos, som han ådragit sig under militärtjänstgöring.

Riksförsäkringsanstalten har i häröver den 15 juli 1919 avgivet
utlåtande anfört följande:

I en till riksförsäkringsanstalten den 9 juli 1918 inkommen skrift
hade Carlsson gjort framställning om ersättnings tillerkännande för ovannämnda
sjukdom, i anledning varav riksförsäkringsanstalten från vederbörande
militärbefälhavare införskaffat utredning i ärendet. Av denna
hade inhämtats, bland annat, att Carlsson börjat sin tjänstgöring vid
regementet den 1 november 1907, samt att han den 31 oktober 1911
på grund av berörda sjukdom erhållit avsked från regementet.

Enligt 12 § av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skulle, därest framställning om ersättning i anledning av skada ej gjordes
inom två år, efter det skadan yppats, rätten till ersättning vara
förverkad. Med tillämpning av detta stadgande hade riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 30 september 1918 förklarat, att ersättning
med stöd av bestämmelserna i förenämnda förordning icke kunde tillerkännas
Carlsson.

Med anledning av den nu gjorda framställningen hade riksförsäkringsanstalten
införskaffat ytterligare utredning i ärendet, och hade riksförsäkringsanstalten
av densamma inhämtat, att Carlsson under tiden
från den 1 november 1909 till den 1 april 1911, då han konstaterats
lida av lungtuberkulos, varit kommenderad såsom remontryttare och i
övrigt varit i full tjänstgöring; att Carlsson under remontridningen såsom
skicklig ryttare oftast haft de mest svårridna hästarna; att han
därvid ibland i följd av de med ridningen förenade kroppsansträngningarna
blivit mycket svettig och därigenom utsatt för förkylning; även -

Yttrande
av riksförsäkringsanstalten.

Yttrande
av arméförvaltningens

civila departement
och
sjukvårdsstyrelse.

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.

som att det vintertiden understundom varit kallt i logementet, där Carlsson
haft sin sängplats invid fönstret.

Riksförsäkringsanstalten, som i ärendet inhämtat yttrande av den
hos anstalten anställde specialisten å lungsjukdomarnas område, hade
med stöd av den sålunda förebragta utredningen funnit, att Carlsson
ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana omständigheter, att därest
framställning om ersättning blivit gjord inom föreskriven tid, ersättningjämlikt
bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 kunnat tillerkännas
honom.

I detta sammanhang tilläte sig riksförsäkringsanstalten därjämte
att erinra om det av riksförsäkringsanstalten under mars månad 1919
avgiva förslaget till ny lag om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Berörda lagförslag innehölle i 16 §
den föreskrift, att rätt till ersättning enligt den föreslagna lagen vore
förverkad, därest icke inom en tid av tre år från det tjänstgöringen
eller anställningen upphört viss underrättelse, anmälan eller anhållan
om ersättning blivit gjord.

Då i förevarande fall rätten till ersättning skulle hava varit förverkad,
även om nämnda förslag varåt lag, ansåge riksförsäkringsanstalten,
om det än med avseende å i ärendet förekomma omständigheter
hade varit önskligt, att något understöd kunnat tillerkännas eller utverkas
åt Carlsson, sig icke kunna förorda bifall till dennes framställning.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde riksförsäkringsanstalten,
att den gjorda ansökningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd föranleda.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som
härefter anmodats yttra sig i ärendet, hava uti den 30 december 1919
avgivet utlåtande anfört följande:

Ehuru Carlsson på grund av förenämnda uraktlåtenhet att inom
föreskriven tid göra framställning om ersättning för sjukdomen — en
uraktlåtenhet, som uteslutande torde få tillskrivas Carlssons okunnighet
om gällande föreskrifter härutinnan — ej vore författningsenligt berättigad
till sådan ersättning, funne sig likväl departementet och styrelsen,
med hänsyn såväl därtill, att det måste anses till fullo styrkt, att Carlsson
under militärtjänstgöringen ådragit sig ifrågavarande sjukdom, som
ock därtill att Carlsson alltsedan sitt insjuknande varit invalid och ej
hade annan inkomst än den han, i den mån hans hälsotillstånd det tillläte,
kunde förskaffa sig genom tillfälligt arbete, böra såsom sin åsikt
uttala, att ersättning av statsmedel i anledning av sjukdomen enligt gran -

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 144. 5

derna i förordningen den 18 juni 1909 borde oaktat förenämnda uraktlåtenhet
tillerkännas honom. Såsom stöd för denna åsikt torde jämväl
kunna åberopas den omständigheten, att i lagen om försäkring för
olycksfall i arbete den 17 juni 1916 ej intagits någon bestämmelse om
viss tids preskription av rätten till ersättning, motsvarande de föreskrifter
av sådan art, som lämnats i lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.

Departementet och styrelsen ville i detta sammanhang erinra om
att ersättning enligt förenämnda förordning den 18 juni 1909 skulle
utgå från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond. Då avvikelse
från bestämmelserna i sagda av Kungl. Maj:t med riksdagen givna förordning
icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande, syntes, i
händelse av gillande utav departementets och sjukvårdsstyrelsens förut
uttalade åsikt, proposition böra framläggas för riksdagen om medgivande
att — utan hinder därav att framställning om ersättning icke
gjorts inom två år efter det sjukdomen konstaterades — till Carlsson
från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetala den ersättning
för den ådragna skadan, vartill riksförsäkringsanstalten kunde anse
honom jämlikt förut angivna grunder berättigad.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten
funnit sig icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen på
den grund, att sökandens rätt till ersättning skulle hava varit förverkad
även med tillämpning av den preskriptionsbestämmelse, som förekommer
i det av riksförsäkringsanstalten avgivna, på prövning ännu beroende
förslaget till ny lagstiftning i ämnet. Av motiveringen till detta lagförslag
inhämtas, att intagande}; i detsamma av ifrågavarande preskriptionsbestämmelse
huvudsakligen föranletts därav, att då ersättningsanspråk
i anledning av sjukdom framställes jämförelsevis lång tid efter
militärtjänstgöringen, väsentliga svårigheter förefinnas att bedöma, dels
huruvida sjukdomen kan stå i sådant kausalsammanhang med militärtjänstgöringen,
att ersättning enligt lagen över huvud taget bör utgå,
dels ock om och i vad mån den under militärtjänstgöringen ådragna sjukdomen
verkligen kan hava förorsakat de funktionsrubbningar, som vid
tiden för ersättningsanspråkets framställande förefinnas.

Emellertid är att märka, att i nu förevarande fall ingen tvekan synes
råda i fråga om sökandens rätt till ersättning, därest framställning
gjorts inom föreskriven tid. Härtill kommer en annan omständighet. I

Departements chefen.

6

Kungl. Maj:tf: Proposition Nr 144.

§ 19 av förenämnda lagförslag stadgas, att om sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall, yppas under militärtjänstgöring och densamma
kan antagas föranleda ersättning, varom här är fråga, skall anmälan
om sjukdomen till riksförsäkringsanstalten avgivas av vederbörande
militärläkare. Enär sökanden, enligt vad av handlingarna i ärendet inhämtas,
befann sig i militär tjänst vid den tidpunkt, då hans sjukdom
blev känd, skulle, därest vid nämnda tidpunkt ett stadgande av nyss
angivna innebörd varit gällande, det alltså hava ålegat myndighet att
genom vederbörlig anmälan föranstalta om att sökandens ersättningsanspråk
ej preskriberades.

På grund av vad sålunda anförts och då jag finner starka billig—
hetsskäl tala för ett bifall till förevarande framställning, får jag hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att till förre distinktionskorpralen vid Kronprinsens husarregemente
Per Albin Carlsson må -—- utan hinder därav, att framställning om ersättning
icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
föreskrivna tid — från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för
nämnda förordning kan anses berättigad.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Erik von Horn.