Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
Vadstena krigsmanshuskassa tillhöriga hemmanet 1 mantal
Övertorp nr 2 Östergården i Bjälbo socken av Östergötlands
län; given Stockholms slott den 27 februari 1920.

Med åberopande av bilagd a utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

dels att Vadstena krigsmanshuskassa tillhöriga, i Bjälbo socken av
Östergötlands län belägna hemmanet 1 mantal övertorp, nr 2 östergården
må, med undantag av det å nämnda hemman belägna f. d. soldattorpet
Eketorp, försäljas till Aug. Henricson och hans hustru Clara Henricson,
änkan Hilda Pettersson och änkan Augusta Peterson såsom stärbhusdelägare
efter Anders Magnus Larsson för en vid i vederbörlig ordning
hållen värdering föreslagen köpeskilling av 32,600 kronor, under villkor
att köpeskillingen senast å tillträdesdagen, den 14 mars 1921, kontant
inbetalas till länsstyrelsen i Östergötlands län samt att köparna ensamma
vidkännas alla med lagfart å fånget förenade kostnader;

dels ock att förbemälda lägenhet, f. d. soldattorpet Eketorp, må
försäljas till nuvarande innehavaren av detsamma August Karlsson för
en vid samma uppskattning föreslagen köpeskilling av 900 kronor, med
rätt för Karlsson att efter närmare överenskommelse med länsstyrelsen
i Östergötlands län till bemälda länsstyrelse inbetala nämnda köpeskilling
under tio års tid med en tiondel årligen utan ränta å icke förfallna
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 116 höft. (Nr 140.) 1

2

Kwngl. Maj:ts proposition Nr 140.

belopp, men med skyldighet för honom att ensam vidkännas samtliga
med såväl områdets avskiljande som lagfart å fånget förenade kostnader.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari
1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETRÉN,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för jordbruksdepartementet
anhöll föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson att härefter
få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga om försäljning av det Vadstena
krigsmanshuskassa tillhöriga hemmanet 1 mantal Övertorp nr 2
Östergården i Bjälbo socken av Östergötlands län jämte det å nämnda
hemman belägna f. d. soldattorpet Eketorp samt anförde i denna fråga
följande.

Enligt resolution den 8 april 1845 transporterade krigskollegium
på ansökning av Anders Magnus Larsson åbo- och besittningsrätten till
nämnda hemman, vilket år 1724 inköpts av Vadstena krigsmanshuskassa,
å bemälde Larsson och hans lagliga arvingar mot vissa i resolutionen
närmare angivna villkor. Sedan Larsson avlidit den 28 september 1905
och som stärbhusdelägare efterlämnat tre i äktenskap med hans förut
avlidna hustru födda döttrar änkan Hilda Maria Pettersson, Clara Sofia

i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

Henricson, gift med Aug. Henricson och änkan Augusta Juliana Peterson,
vilka efter Larssons död innehade och brukade hemmanet, instämde
kammaradvokatfiskalsämbetet stärbhusdelägarna till Göstrings häradsrätt,
med yrkande, att som den rätt, vilken genom krigskollegii ovanberörda
resolution tillerkänts Larsson och hans lagliga arvingar, icke vore ärftlig
åbo- och besittningsrätt utan endast en tillsvidare upplåten arrenderätt,
stärbhusdelägarna måtte förpliktas att till krigsmanshuskassan, som vore
ägare till hemmanet, avträda detsamma. Genom utslag den 17 juli 1909
blev detta yrkande av häradsrätten ogillat, huvudsakligen på den grund,
att nämnda personer, såsom arvingar efter Larsson, icke kunde lagligen
frånkännas rätt att på de villkor, som funnes i berörda resolution
angivna, och som, såvitt visat vore, ej blivit av dem eftersatta, fortfarande
innehava och bruka hemmanet. Göta Hovrätt, där advokatfiskalsämbetet
efter vad fullföljde talan, yttrade i dom den 8 juli 1910,
att emedan i målet vore upplyst, att ifrågavarande hemman vore av frälse
natur, i följd varav detsamma ej kunnat upplåtas under stadgad åborätt,
ty och som vid ett sådant förhållande den upplåtelse av nyttjanderätt till
hemmanet, som skett genom krigskollegii förberörda resolution den 8
april 1845 icke enligt då gällande lag varit bindande för längre tid än
50 år eller för Larssons och hans änkas livstid; alltså och då Larsson,
som överlevat sin hustru, avlidit den 28 september 1905, prövade hovrätten,
med upphävande av häradsrättens utslag i huvudsaken, lagligt
ålägga Larssons förbemälda stärbhusdelägare att den 14 mars 1911 till
krigsmanshuskassan avträda hemmanet vid äventyr av vräkning. I hovrättens
dom yrkade stärbhusdelägarna ändring, men Kungl. Maj:t prövade
genom dom den 4 mars 1914 lagligt fastställa det slut, vartill hovrätten i
huvudsaken kommit; dock att tiden för hemmanets avträdande bestämdes
till den 14 mars 1915. Plös Kungl. Maj:t anhöllo därefter stärbhusdelägarna
ävensom Clara Sofia Henricssons man, August Henricsson att
Kungl. Maj:t måtte medgiva dem rätt att förvärva äganderätten till ifrågavarande
hemman mot den löseskilling och de villkor i övrigt Kungl. Maj:t
kunde finna gott bestämma. Till stöd för ansökningen anfördes, bland
annat, att sedan lång tid tillbaka eller långt före Anders Magnus Larssons
tid ifrågavarande hemman brukats gemensamt med ett annat stärbhusdelägarna
tillhörigt hemman, 1 mantal Övertorp nr 1 Västergården, att
båda gårdarnas ägor läge sammanblandade med varandra och nya, gemensamma
och fullt tillräckliga åbyggnader vore därstädes uppförda samt
att ett upphävande eller rubbande av det nuvarande brukningssättet
skulle för sökandena och säkerligen för staten innebära en avsevärd
ekonomisk förlust.

5

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 140.

Över denna ansökning avgåvos infordrade utlåtanden ej mindre av''
kammarkollegium, som därvid överlämnade från länsstyrelsen i Östergötlands
län och vederbörande kronofogde infordrade yttranden än även
av domänstyrelsen.

Kronofogden meddelade därvid i huvudsak följande: Hemmanet Vederbörande
Övertorp nr 2 östergården vore beläget på ett avstånd av ungefär 2 kronof°vdekilometer
från Bjälbo kyrka och järnvägsstation å järnvägen Väderstad—
Skänninge—Bränninge samt från Bjälbo andelsmejeri. Ifrågavarande
hemman och hemmanet Övertorp nr 1 Västergården hade en sammanlagd
areal av 89.15 hektar, därav 80.9 6 hektar åker, av vilken areal
hälften tillhörde krigsmanshushemmanet. Hemmanen saknade skogstillgång.
Taxeringsvärdena utgjorde å hemmanet Övertorp nr 1 Västergården
23,500 kronor och å hemmanet Övertorp nr 2 östergården 20,500
kronor. Abyggnaderna, som till största delen läge å krigsmanshushemmanets
mark, vore brandförsäkrade för 30,000 kronor, befunne sig.
i gott stånd samt vore tillräckliga för båda hemmanens behov. Jordmånen
å hemmanen vore god och åkerjorden täckdikad. Den avgift,
som av sökandena och deras företrädare i brukningsrätten dittills årligen
erlagts, hade utgått enligt bestämmelserna i krigskollegii upplåtelsebrev
den 8 april 1845 och för brukningsåret 1914 uppgått till 234 kronor
67 öre. Förutom denna kontanta avgift hade sökandena skyldighet att
ansvara för tilläventyrs uppkommen husröta. Kronofogden framhöll
vidare, hurusom sökandena och deras företrädare i brukningsrätten, enär
de av själva innehållet i krigskollegii upplåtelsebrev uppenbarligen haft
synnerligen goda grunder för sitt antagande, att hemmanet varit till dem
upplåtet under ständig åbo- och besittningsrätt och sålunda saknat anledning
att uppfatta upplåtelsen såsom ett vanligt arrende, å egendomens
odling och bebyggande nedlagt långt större kostnader, än de skulle
iklätt sig såsom vanliga arrendatorer, utan säkerhet att varda vid brukningsrätten
för en längre tid framåt bibehållna. Vid sådant förhållande
syntes det enligt kronofogdens mening i viss mån berättigat, att sökandena
komme i åtnjutande av någon förmån i form av lösningsrätt eller
annorledes. Skulle emellertid ansökningen icke kunna vinna Kungl. Maj:ts
bifall, föresloge kronofogden att, i händelse -fastigheten komme att för
framtiden på arrende upplåtas, sökandena måtte i likhet med arrendatorer
av kronans jordbruksdomäner erbjudas övertaga arrenderätten till hemmanet
för en längre arrendeperiod efter ett värde, som vederbörande
uppskattningsmän beräknade, eller med andra ord tillerkännas options -

6

Läns styrelse n.

Kammar kollegium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

rätt vid utarrendering av hemmanet. Till dess så kunde ske, borde
ett interimistiskt avtal med sökandena träffas.

Länsstyrelsen anförde, bland annat, följande: Som ifrågavarande
egendom vore belägen i en av Östergötlands bördigaste trakter, torde
det årliga arrendevärdet icke kunna skattas lägre än 35 kronor per
hektar åker eller alltså tillhopa omkring 1,400 kronor, således betydligt
överstigande det arrendebelopp, som vore fastställt såsom norm i fråga
om försäljning av övriga staten tillhöriga egendomar. Vad sökandena
anfört syntes visserligen utgöra rätt tungt vägande skäl för bifall till
framställningen, men emellertid borde undersökas, huruvida egendomen
icke kunde på annat för staten förmånligare sätt disponeras, innan eventuellt
beslut om försäljning till sökandena skedde. Sålunda kunde någon
viss del av hemmanet eller kanske hemmanet i dess helhet lämpa sig
för styckning till egna hem eller dylikt. Detta kunde först avgöras
efter det uppskattning och besiktning skett å fastigheten, i samband
varmed lämpligen borde undersökas, om hemmanet lämpade sig för försäljning
eller för bibehållande i kronans ägo. Skulle sistnämnda förhållande
visa sig framgå såsom resultat av en undersökning, syntes
billigheten fordra, att sökandena tillerkändes företrädesrätt att arrendera
egendomen till det arrendevärde, som kunde bliva fastställt. Länsstyrelsen
hemställde alltså, att Kungl Maj:t måtte uppdraga åt kammarkollegium
att, så snart ske kunde, låta genom domänintendenten i länet
med biträde av vederbörande uppskattniugsmän verkställa arrende- och
saluvärdering å fastigheten med särskilt fästat avseende därpå, huruvida
hemmanet eller viss del därav lämpade sig för upplåtelse till egna
hem, samt att Kungl. Maj:t måtte i samband därmed förklara, att
den underdåniga ansökningen icke för det dåvarande skulle till någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. Därest Kungl. Maj:t skulle finna
skäl bifalla detta länsstyrelsens förslag, torde länsstyrelsen böra få i
uppdrag att med sökandena eller annan lämplig person träffa avtal om
skötsel och vård av fastigheten under exempelvis 2 år från den 14 mars
1915 på de villkor, som kunde för kronan förmånligast betingas. Länsstyrelsen
meddelade vidare i skrivelse till kollegium, att från hemmanet
i fråga utgått ett årligt arrende av 9 kronor 67 öre kontant jämte lösen
efter årsmarkegångspris för 1.854 8 hektoliter vete och 18.9 602 hektoliter
korn. Som hemmanet skulle avträdas till kronan den 14 mars 1915
och denna avgift enligt Kungl. Maj:ts dom torde få anses såsom arrendeavgift
för hemmanet, torde efter nämnda dag någon vidare sådan avgift
icke böra utgå.

Kammarkollegium, som funnit försäljningen av här ifrågavarande

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

hemman icke vara av behovet för Vadstena krigsmanshuskassa påkallad
och därför icke funne anledning tillstyrka en för krigsmanskuskassan
kostsam saluvärdering av hemmanet, hemställde i sitt förenämnda utlåtande
den 11 februari 1915, att Kungl. Maj:t måtte förklara stärbhusdelägarnas
ansökning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda
samt uppdraga åt länsstyrelsen att, så snart ske kunde, låta
genom domänintendenten i länet med biträde av vederbörande uppskattningsmän
verkställa arrende- och saluvärdering av hemmanet. Därjämte
hemställde kollegium, att vid bifall till dess förslag, länsstyrelsen måtte
få i uppdrag att med stärbhusdelägarna eller annan lämplig person
träffa avtal om skötsel och vård av fastigheten under förslagsvis två år
från den 14 mars 1915 på de villkor, som kunde för kronan förmånligast
betingas.

Vid föredragning av ärendet den 21 maj 1915 fann Kungl. Maj:t
stärbhusdelägarnas framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
åtgärd. Därjämte fann Kungl. Maj:t gott uppdraga åt länsstyrelsen ej
mindre, att så snart ske kunde, låta genom domänintendenten i länet
med biträde av vederbörande uppskattningsmän verkställa arrende- och
saluvärdering å ifrågavarande hemman med särskilt avseende fästat därpå,
huruvida detsamma eller viss del därav lämpade sig för upplåtelse till egna
hem, än även att i avvaktan på verkställande av berörda utredning med
sökandena eller annan lämplig person träffa avtal om skötsel och vård
av fastigheten under två år räknat från den 14 mars 1915 på de villkor,
som kunde för Kungl. Maj:t och kronan förmånligast betingas.

Med anledning härav överlämnade länsstyrelsen i Östergötlands
län den 1 maj 1916 instrument över en den 19 förutgångna april verkställd
arrende- och saluvärdering å hemmanet samt hemställde därvid
beträffande hemmanets disposition, dels att det å hemmanet belägna
torpet Eketorp (ett f. d. soldattorp) måtte frånskiljas och till åsatt
saluvärde hembjudas torparen därstädes August Karlsson med rätt för
denne att, därest han önskade förvärva lägenheten, inbetala köpeskillingen
under tio års tid med en tiondedel årligen utan ränta å icke förfallna
belopp, dels och att den övriga delen av hemmanet, som icke syntes
lämplig för-styckning till egna hem måtte utarrenderas på tjugu år mot
det av uppskattningsmännen föreslagna arrendet, varvid billigheten syntes
länsstyrelsen fordra, att förbemälda stärbhusdelägarna, som nu innehade
hemmanet, tillerkändes optionsrätt vid dess förnyade utarrendering. Slutligen
hemställde länsstyrelsen om uppdrag att vidtaga alla i och för ut -

Kammar kollegium.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

arrenderingen erforderliga åtgärder, däri inbegripet avslutande av arrendeavtal
ävensom köpeavtal med Karlsson samt utfärdande av köpebrev å
ovannämnda torplägenhet. Skulle Karlsson icke önska att till åsätta
värdet inköpa lägenheten, borde denna upplåtas tillsammans med huvudgården
för det av uppskattningsmännen åsätta arrendevärdet.

I en till Kungl. Majrt härefter ingiven skrift hava förbemälda
stärbhusdelägare, för den händelse deras ansökan att få genom köp förvärva
full äganderätt till hemmanet ej kunde bifallas, anhållit om företrädesrätt
att arrendera egendomen på tid och villkor, som av vederbörande
myndigheter förordats.

Sedan kammarkollegium genom remiss den 18 oktober 1916 anbefallts
att häröver avgiva utlåtande, utlät sig ämbetsverket i utlåtande
den 10 april 1917 sålunda:

»Av instrumentet över ovannämnda å egendomen den 19 april 1916 företagna
arrendeuppskattning och saluvärdering inhämtas, att egendomen är belägen 0.7 mil
från Skänninge stad, 0.2 mil från närmaste järnvägsstation Bjälbo och 0.2 mil från
sockenkyrkan. Egendomen innehåller enligt en av extra lantmätaren John Gfrenholm
år 1915 upprättad, handlingarna i ärendet bifogad karta, själva huvudgården
en areal av 40.15 hektar, därav åker och tomt 35.9 8 50 hektar, äng 4.i5 50 hektar,
och impediment O.oi hektar, samt förenämnda lägenhet, soldattorpet Eketorpet 1.2 4
hektar, utgörande åker och tomt. Skog saknas å egendomen. Arrendevärdet å
huvudgården har uppskattats till 1,100 kronor och å torpet till 35 kronor. Saluvärdet
å egendomen med undantag av torpet har uppskattats till 26,200 kronor.
Torpet, vars åbyggnader tillhöra vederbörande roteintressenter, är saluvärderat till
745 kronor och innehaves sedan den 14 mars 1911 av förenämnde August Karlsson.
Torpet är beläget 2 kilometer från huvudgården och har av uppskattningsmännen
ansetts böra hembjudas nuvarande innehavaren. Med hänsyn till hemmanets belägenhet
och svårbrukade beskaffenhet samt den ringa efterfrågan på småbruk, som
förefunnes i denna trakt av länet, hava uppskattningsmännen ansett hemmanet icke
böra i vidare mån styckas till egna hem.

Beträffande till en början frågan, huruvida stärbhusdelägarna efter förbemälde
Anders Magnus Larsson böra tillerkännas rätt att förvärva hemmanet mot viss löseskilling,
torde densamma såsom redan avgjord genom förberörda nådiga brev den
21 maj 1915 icke föranleda något Eders Kungl. Maj:ts vidare yttrande.

Vad vidare angår den sökta och av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
föreslagna optionsrätten för stärbhusdelägarna vid hemmanets förnyade utarrendering,
har kollegium, på grund av vad i ärendet förekommit, icke något att erinra
mot densamma.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes hemställan, att det å hemmanet belägna
f. d. soldattorpet Eketorp måtte frånskiljas hemmanet och till föreslaget saluvärde
på vissa villkor hembjudas nuvarande torparen därstädes August Karlsson,
anser sig kollegium icke kunna understödja. Av instrumentet över den å egendomen
företagna arrendeuppskattning och saluvärdering framgår nämligen, att förutsätt -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

ningar för en så kallad egnahemsbildning å egendomen saknas. 1 övrigt hava
några billighetsskäl eller särskilda omständigheter icke påvisats, som skulle giva
anledning till att lägenheten, på sätt föreslagits, borde hembjudas densammas nuvarande
innehavare.

Vidkommande i övrigt sättet för hemmanets förnyade utarrendering får kollegium
erinra, att enligt den för kollegium gällande instruktion kollegium äger inseendet
över Vadstena krigsmanshuskassa tillhörig fast egendom, samt att följaktligen
jämväl nu ifrågavarande hemman står under kollegii vård och förvaltning. Emellertid
torde lämpligen, på sätt genom nådigt brev den 6 oktober 1899 förordnats i fråga
om krigsmanshus]ägenheten Tycklingen nr 1 i S:t Pers socken, hemmanets utarrendering
böra ske genom domänstyrelsens försorg i överensstämmelse med grunderna
för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner.

På grund av det anförda får kollegium alltså i underdånighet hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t i anledning av Eders Kungl. Majds befallningshavandes
förevarande framställning förordna, gtt det Vadstena krigsmanshuskassa tillhöriga
hemmanet 1 mantal Övertorp nr 2 Östergården skall genom domänstyrelsens försorg
ånyo utarrenderas i överensstämmelse med de för förvaltningen av kronans
jordbruksdomäner stadgade grunder, med iakttagande att hemmanets nuvarande
innehavare, stärbhusdelägarna efter avlidne Anders Magnus Larsson i Overtorp,
skola åtnjuta företrädesrätt att övertaga arrendet.»

Ärendet remitterades härefter till domänstyrelsen, som i utlåtande
den 22 juni 1917 anförde:

»Efter tagen del av innehållet i remissakten får domänstyrelsen beträffande
det i ärendet framställda förslag till före detta soldattorpet Eketorps frånskiljande
från hemmanet ett mantal Övertorp nr 2 Östergården och hembjudande till nuvarande
innehavaren av torpet i underdånighet anföra följande:

Genom nådigt brev den 21 maj 1915 hade Eders Kungl. Maj:t bland annat
uppdragit åt befallningshavanden i länet att låta genom domänintendenten med biträde
av vederbörande uppskattningsmän verkställa arrende- och saluvärdering å
ifrågavarande hemman med särskilt avseende fästat därpå, huruvida detsamma eller
viss del därav lämpade sig för upplåtelse till egna hem.

Enligt instrumentet över den med anledning härav den 19 april 1916 å hemmanet
hållna förrättningen hade uppskattningsmännen föreslagit, att ett utanför
hemmanets övriga ägor beläget torp, Eketorpet (ett före detta soldattorp), måtte
frånskiljas och till åsatt saluvärde hembjudas nuvarande torparen därstädes August
Karlsson, vilken innehaft torpet sedan den 14 mars 1911 och vid förrättningen anmält
sig som köpare av detsamma. Torpet var bebyggt med stuga och ladugård,
tillhöriga vederbörande roteintressenter, och låg Karlsson i underhandlingar med
dessa om inköp av byggnaderna. Karlsson hade vitsordats som en arbetsam, nykter
och skötsam man.

För övrigt hade uppskattningsmännen, med hänsyn till hemmanets belägenhet
och svårbrukade beskaffenhet samt den ringa efterfrågan på småbruk, som förefunnes
i denna trakt av länet, ansett hemmanet icke böra i vidare mån styckas
till egna hem.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har i underdånig skrivelse den 1 maj
1916 förklarat sig tillstyrka förslaget om upplåtande av ifrågavarande torp till beBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 116 käft. (Nr 140.) 2

Domänstyrelsen.

Kammarkollegium
och
statskontoret.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr liO

mälde Karlsson på i skrivelsen angivna villkor, men bär kammarkollegium, vars
utlåtande i ärendet av Eders Kungl. Maj:t infordrats, ansett sig icke kunna understödja
försäljningen i fråga med anledning därav att enligt här förut berörda instrument
förutsättningar för en så kallad egnahemsbildning å egendomen saknades
och i övrigt några billighetsskäl eller särskilda omständigheter icke påvisats som
skulle giva anledning till att lägenheten på sätt föreslagits borde hembjudas densammas
nuvarande innehavare.

Med hänsyn till det ändamål varför ifrågavarande förrättning hållits å egendomen
och vad vid densamma förekommit får styrelsen, då för övrigt en upplåtelse
från egendomen av ifrågavarande torplägenhet utan olägenhet för hemmanets skötsel
synes kunna äga rum, i underdånighet biträda uppskattningsmännens av Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande tillstyrkta förslag.»

Genom remiss den 21 september 1917 anbefalldes sedermera kammarkollegium
och statskontoret att gemensamt avgiva utlåtande beträffande
frågan, huruvida riksdagens medverkan erfordrades för försäljningen
av före detta soldattorpet Eketorp, varefter den 28 februari 1918
till nämnda ämbetsverk överlämnades eu av stärbhnsdelägarna i skrivelse
den 27 februari 1918 hos Kungl. Magt ånyo gjord framställning om
tillstånd att med äganderätt förvärva ifrågavarande hemman.

I sitt den 21 februari 1919 i anledning härav avgivna gemensamma
utlåtande hava ämbetsverken anfört, bland annat, följande:

»Vidkommande först frågan, huruvida riksdagens medverkan erfordras för
försäljning av torplägenheten Eketorpet, innehåller, som bekant, 77 § regeringsformen
ett generellt förbud för Kungl. Maj:t att utan riksdagens samtycke genom försäljning,
förpantning eller gåva, eller på något annat sätt, avhända kronan dess
fasta egendom. Från detta förbud gives enligt paragrafen modifikationer eller
undantag i två hänseenden, nämligen dels så, att personer och menigheter, som,
efter tidigare gällande författningar, sådana kronans tillhörigheter innehava och
nyttja, må njuta laglig rätt därå till godo, dels så, att odlingar och odlingsbar mark
å kronoskogama må i vanlig ordning, efter gällande författningar kunna till skatte
försäljas. Vadstena krigsmanshuskassas fastigheter torde med hänsyn till krigsmanshusets
tillkomst samt dels ock krigsmanshuskassans ställning som statliga inrättningar
— i vilket avseende ämbetsverken tillåta sig hänvisa till den redogörelse för
krigsmanshusets och krigsmanshuskassans tillkomst, som återfinnes i den av John
Stuart och Melcher Rystedt efter offentligt uppdrag år 1905 utgivna handbok över
statsverkets jämte därtill hörande fonders medelsförvaltning — få anses likaställda
med kronans fasta egendom i allmänhet och sålunda icke kunna utan riksdagens
samtycke av Kungl. Maj:t försäljas eller på annat sätt kassan avhändas. Och såvitt
ämbetsverken kunnat finna, gäller icke för dessa fastigheter något undantag från
huvudregeln. Ämbetsverken hava därvid icke förbisett, att riksdagen genom åtskilliga
beslut tid efter annan medgivit Eders Kungl. Maj:t att, efter omständigheterna i
varje särskilt fall förordna om försäljning av vissa mindre kronolägenheter, som
allenast gåve visst lägre belopp i arrende. De nu gällande bestämmelserna härom
återfinnas i nådiga skrivelsen till domänstyrelsen den 23 maj 1902, intagen under

11

Kung!. Majds proposition Nr 140.

nr 79 i »Svensk författningssamling för samma år. Det enligt riksdagens bär omförmälda
skrivelse lämnade generella medgivandet synes emellertid ämbetsverken icke
kunna utsträckas till andra lägenheter än sådana, varom närmast varit fråga, eller
dem, som stå under domänstatens vård och förvaltning. Aven vad beträffar det i
den nådiga skrivelsen i andra rummet nämnda slag av egendomar — eller sådana
som ej varit för statsverkets räkning utarrenderade men som uppenbarligen vore
eller vid arrendeuppskattning funnes vara av sådan beskaffenhet, att för desamma
icke kunde påräknas högre arrende än 600 kronor — lärer förutsättningen vara den,
att de stå under domänstyrelsens förvaltning. Ämbetsverken anse förty riksdagens
medverkan erforderlig för försäljning av före detta soldattorpet Eketorpet.

Vidkommande därefter den ånyo väckta frågan om försäljning till ovan bemälde
Larssons stärbhusdelägare av hemmanet, eventuellt med undantag av torpet
Eketorp, så synes denna fråga nu befinna sig i ett annat läge än då densamma år
1915 var föremål för Eders Kungl. Maj:ts prövning. Då torde det nämligen hava
ansetts,'' att hemmanet borde, om möjligt, i första hand disponeras på ett från det
allmännas synpunkt förmånligare sätt än genom en försäljning till sökandena. Därvid
synes tanken hava varit, att hemmanet kunde lämpa sig för styckning till egna
hem. Enligt ovanberörda nådiga brev den 21 maj 1915 skulle nämligen vid den
anbefallda arrende- och saluvärderingen särskilt avseende fästes därpå, huruvida
hemmanet eller någon del därav lämpade sig för upplåtelse till egna hem. Vid den
värdering, som därefter av Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande företogs, framhölls
emellertid, att någon avsöndring till egna hem i vidare mån än beträffande torpet
Eketorp icke torde ifrågakomma. Frågan om hela hemmanets disposition till egna
hem synes alltså numera kunna få förfalla. Vid sådant förhållande och då, på sätt
sökandena framhållit samt det handlingarna bilagda instrument över eu den 3 och
4 september 1915 förrättad av- och tillträdessyn å hemmanet ävensom protokollet
över den å hemmanet år 1916 hållna arrende- och saluvärdering utvisa, hemmanet
ligger i sambruk med Övertorp nr 1 Yästergården och blivit fullständigt sammanbyggt
med nämnda hemman, varigenom åtskilliga synnerligen avsevärda kostnader
torde erfordras för hemmanens behöriga åtskiljande, få ämbetsverken, helst dessutom
nog så starka billighetsskäl synas kunna åberopas till förmån för sökandenas framställning,
såsom sin mening uttala, att hemmanet synes böra till dem försäljas.
Härvid torde under nu rådande förhållanden kunna betingas ett pris, som för framtiden
lämnar en högre avkastning än vad hemmanet skulle kunna giva i nettoarrende.
Dock lärer, vid det förhållande att den i ärendet föreliggande värderingen av hemmanet
verkställts så tidigt som den 19 april 1916, på sätt Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande framhållit, ny saluvärdering böra verkställas till utrönande av
hemmanets nuvarande värde.

Denna värdering synes skäligen böra bekostas av sökandena.

Torpet Eketorpet synes vid bifall till ämbetsverkens nu framställda förslag böra
försäljas till dess nuvarande innehavare, därest denne önskar förvärva detsamma.

På grund av vad sålunda anförts få kammarkollegium och statskontoret i
underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anbefalla Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län att efter sökandenas hörande och,
därest ansökningen därvid fullföljes, på deras bekostnad, så snart ske kan, låta
genom domänintendenten i länet med biträde av vederbörande uppskattningsmän
verkställa ny saluvärdering å ifrågavarande hemman, därvid särskilt värde bör åsättae

12

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 140.

torpet Eketorp samt därefter till Eders Kungl. Maj:t inkomma med handlingarna
i ärendet och det förnyade yttrande, vartill omständigheterna kunna föranleda.»

Sedan stärbhusdelägarna därefter, på given anledning, förklarat
sig fullfölja ansökningen samt villiga att bekosta ny saluvärdering å
hemmanet jämte torpet Eketorp, förrättades den 11 juli 1919 efter förordnande
av länsstyrelsen i Östergötlands län genom domänintendenten
jämte uppskattningsmän arrendeuppskattning och saluvärdering. Då
instrumentet häröver utgör tillägg till den tidigare, den 19 april 1916
hållna förrättningen, anhåller jag att i detta sammanhang få återgiva de
delar av nämnda värderingsinstrument, vilka äro av intresse för det nu
förevarande ärendet och för vilka jag ej förut redogjort. Instrumentet
har med nu antydda begränsningar följande innehåll.

»Åbyggnaderna, som bestå av boningshus (15x7.6x5.1 m.), flygelbyggnad
(27.7x7.2x4.4 in.) ladugårdshus (58.8x19.5x4.8 m.), svinhus
och vedbod, hemlighus, arbetarebostad, svinhus och vedbod till nästföregående,
arbetarebostad, svinhus och vedbod till föregående och bykstuga.
Samtliga åbyggnader, varav hälften av varje hus tillhör den i
sambruk med egendomen varande Västergården, äro i gott stånd samt
fullt tillräckliga för båda gårdarnas behov. Brandförsäkringssumman
utgör 24,650 kronor, varav sålunda 12,325 komma på Östergårdens hus.
överloppshus saknas.

Domänens areal enligt lantmätaren:

Vid huvudgårdeu Övertorp, åker och tomt 35.9 8 5 hektar, äng
4.15 5 hektar, impedimenter O.oi hektar, summa 40.15 hektar. Vid lägenheten
Eketorp, åker och tomt 1.2 4 hektar.

Ågoslagens beskaffenhet:

a) Trädgården ganska stor och väl vårdad,

b) Åkerjorden består dels av styv lera på lerbotten, dels av lättare
lera på kalkörbotten samt dels av sandblandad lera på sandbotten; den
är delvis otäckdikad,

c) Ången och

d) Betesmarken betas och lämnar bete för 6 djur i två månader,

e) Skog finnes ej.

Utsäde och skörd enligt uppgift:

Av höstsäd sås i medeltal 1,500 kilogram och skördas 14 gånger
utsädet. Av vårsäd sås i medeltal 1,600 kilogram och skördas 12 gånger
utsädet. Av potatis, sockerbetor och rotfrukt odlas på omkring 4 hektar.

Antal vinterfödda djur: 15 kor, 1 tjur, 4 ungnöt, 2 oxar, 4 hästar.

Brukningskostnaden beräknas till 3 man å 600 kronor och hjon
700 kronor = 2,500 kronor.

13

Kungl. Maj:ta proposition Nr 140.

Skatter och onera: kronoutskylder 40 kronor, kommunalutskylder
160 kronor, prästerskapet 56 kronor, brandstodsavgift 9.2 6 kronor.
Summa kronor 265.2 6.

Arrendeavgiften: den nuvarande 500 kronor; för tiden 14 mara
1916—14 mars 1917 800 kronor.

Taxeringsvärdet: det nuvarande 20,500 kronor.

Odlingslägenheter finnas, då fig. 10 kan odlas.

Dy, torv, lera och märgel saknas.

Större gemensamt dikningsföretag har ej förekommit.

Expropriation eller annan jordavsöndring har ej förekommit.

Utdelning från häradsallmänning beräknas till 30 kronor per år.

Fiske finnes ej.

Torp och lägenheter: Eketorp (f. d. knekttorp) med stuga och ladugård
i försvarligt skick. Åges av roten. Torpare är härstädes sedan
den 14 mars 1911 30-årige arbetaren Aug. Karlsson. Nuvarande förmåner:
jord enligt karta, fria dragare, 1 lass halm årligen samt renslåtter.
Rättsgörelse: 100 kronor årligen. Avståndet från huvudgården
är 2 kilometer.

Efter noggrant övervägande huruvida egendomen eller viss del
därav lämpar sig för upplåtelse till egna hem, få uppskattningsmännen
med fästat avseende på densammas belägenhet, åkerjordens olämplighet
för småbruk, den är nämligen alldeles för svårbrukad, samt den'' ringa
efterfrågan på småbruk, som förefinnes i denna trakt av länet, härmed
förklara, att någon vidare avsöndring i berörda hänseende ej synes- oss
böra förekomma härstädes. — — —

Som egendomen hävdas väl, och då av Kungl. Maj:ts dom den 4
mars 1914 framgår, att A. M. Larssons arvingar innehaft densamma med
arrenderätt, så få uppskattningsmännen vid ny utarrendering av egendomen
förorda hembudsrätt för nuvarande arrendatorn.

Saluvärdering.

Egendomens saluvärde uppskattas sålunda:

Tomt, trädgård, åker ...... 15.985 har å 500 kronor = kronor

Åker....................................... 20.000 » å 400 » = »

Ång........................................ 4.155 t> å 200 )) = »

Utdelning från allmänning (kap. å 8 procent) ............ »

Egendomens åbyggnader..................................................... »

Summa kronor 26,198.50
som avrundas till 26,200 kronor och bör utgöra saluvärdet härstädes.

7,992: 50
8,000: —
831: —
375: —
9,000: —

14

Dtpartements thefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

Föreslagna avsöndringen saluvärderas sålunda:

Tomt och åker 1.240 hektar å 600 kronor = 744 kronor, som avrundas
till 745 kronor och som bör utgöra saluvärdet härstädes.»

Lägenhetens saluvärde fixerades till 744 kronor eller, avrundat,
till 745 kronor.

Vid förut omförmälda, den 11 juli 1919 hållna saluvärderingen
uppskattades egendomens värde sålunda:

tomt, trädgård och åker................... kronor

åker .........................................................

Äng............................................

utdelning från allmänning
andel i åbyggnader............

som avrundades till 32,600 kronor.

»

»

9,591: —
9,600: —
997: 20
1,600: —
10,800: —

Summa kronor 32,588: 2 0

Lägenheten Eketorp värderades samtidigt till 892.8 0, eller, i runt
tal, till 900 kronor.

Vid överlämnandet till Kungl. Maj:t av sistnämnda instrument tillstyrkte
länsstyrelsen i Östergötlands län i skrivelse den 2 september
1919 försäljningen av ifrågakomna fastigheter i enlighet med den sålunda
gjorda uppskattningen.

Sedermera har från nuvarande innehavaren av soldattorpet, August
Karlsson avgivits förklaring, att han vidhölle sin tidigare gjorda ansökning
att få inköpa berörda torp jämväl efter den senaste, här ovan
omförmälda värderingen.

Av den i ärendet förebragta utredningen torde framgå, att tanken
på en användning av hemmanet i fråga, med undantag av lägenheten
Eketorp, till inrättande av egna hem icke längre torde kunna med
fog vidhållas. Jag finner tillräckliga skäl anförda för en försäljning till
de nuvarande innehavarna av hemmanet och lägenheten till de vid den
sistnämnda värderingsförrättningen fastigheterna åsätta värdeua samt på
i övrigt av myndigheterna föreslagna villkor. Tillträdesdagen torde böra
bestämmas till den 14 mars 1921.

På grund av vad jag.sålunda anfört, får jag alltså hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att Vadstena krigsmanshuskassa tillhöriga, i Bjälbo socken av
Östergötlands län belägna hemmanet 1 mantal Övertorp nr 2 östergården
må, med undantag av det å nämnda hemman belägna f. d. soldattorpet
Eketorp, försäljas till Aug. Henricson och hans hustru Clara Henricson,

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140.

änkan Hilda Pettersson och änkan Augusta Peterson såsom stärbhusdelägare
efter Anders Magnus Larsson för en vid i vederbörlig ordning
bållen värdering föreslagen köpeskilling av 32,600 kronor, under villkor
att köpeskillingen senast å tillträdesdagen, den 14 mars 1921, kontant
inbetalas till länsstyrelsen i Östergötlands läu samt att köparna ensamma
vidkännas alla med lagfart å fånget förenade kostnader;

dels ock att förbemälda lägenhet, före detta soldattorpet Eketorp,
må försäljas till nuvarande innehavaren av detsamma August Karlsson
för en vid sistnämnda uppskattning föreslagen köpeskilling av 900 kronor,
med rätt för Karlsson att efter närmare överenskommelse med länsstyrelsen
i Östergötlands län till bemälda länsstyrelse inbetala nämnda
köpeskilling under tio års tid med en tiondel årligen utan ränta å icke
förfallna belopp men med skyldighet för honom att ensam vidkännas
samtliga med såväl områdets avskiljande som lagfart å fånget förenade
kostnader.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bil. litt. .. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans von Arnold.