Kungl. Maj As proposition Nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtande av
vissa lokaler för metallografiska forskningsinstitutet; given
Stockholms slott den 13 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att bergsskolans och materialprovningsanstaltens förutvarande byggnader
å egendomen med adressnummer 95 vid Drottninggatan i Stockholm,
må, i den utsträckning Kungl. Maj:t prövar lämpligt, utan hyresersättning
tillsvidare upplåtas till begagnande av det metallografiska
forskningsinstitutet, under villkor, att institutet vid behov och i mån
av möjlighet bereder tillfälle för ingenjörsvetenskapsakademien och
av akademien understödda forskare att anlita institutets forskningslaboratorier
med tillhörande anordningar och apparater för utförande
av sådant forskningsarbete, vartill de ifrågavarande laboratorierna äro
lämpade.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 114 höft. (Nr 138.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 fehrnari
1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anhöll härefter
att för Kungl. Maj:t ånyo få anmäla frågan om beredande tillsvidare av
erforderliga lokaler för det under Stockholms högskola och järnkontoret
ställda metallografiska forskningsinstitutet. Departementschefen erinrade
till en början om, att Kungl. Maj:t den 10 oktober 1919 medgivit, bland
annat, att bergsskolans och materialprovningsanstaltens förutvarande
byggnader å egendomen med adressnummer 95 vid Drottninggatan i
Stockholm, finge, med undantag av våningen två trappor upp i bergsskolans
hus, tillsvidare i den mån därvarande lokaler ej erfordrades för
statens provningsanstalt, utan hyresersättning upplåtas till begagnande
av förenämnda forskningsinstitut, samt förklarat sig vilja framdeles
underställa berörda beslut riksdagens prövning. Härefter anförde departementschefen
följande:

Kungi. Maj.ts proposition Nr 138. 3

I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts omförmälda beslut torde
ärendet nu få ånyo anmälas för att underställas riksdagen. Lämpligast
torde då vara, att jag till en början lämnar en redogörelse för innehållet
i de handlingar, vilka ligga till grund för Kungl. Maj:ts meranämnda
beslut den 10 oktober 1919.

I eu av fullmäktige i järnkontoret samt styrelsen för Stockholms
högskola den 30 juni 1919 undertecknad skrivelse hava nämnda institutioner
till en början anfört följande:

»I överensstämmelse med den i de stora kulturländerna Frankrike, England
och Amerika pågående rörelsen att, i likhet med vad som i Tyskland redan länge
varit fallet, i allt starkare grad utnyttja naturvetenskapen för industriell utveckling
tog Stockholms högskolas styrelse i maj 1917 initiativet för att i sin mån nyttiggöra
den metallografiska vetenskapen, vilken vid högskolan är föremål för särskilt
intresse, till hela landets fromma i den ekonomiska kamp nationerna emellan, som
vore att förvänta efter ett blivande fredsslut. I skrivelse till järnkontorets herrar
fullmäktige framhöll styrelsen efter en ingående motivering och med angivande av
en del liknande åtgärder, som redan vidtagits i de stora kulturländerna, önskvärdheten
av att till främjandet av ifrågavarande syfte ett vetenskapligt institut för
metallografisk forskning bleve upprättat i samband med högskolan. Då emellertid
förverkligandet av denna plan icke kunde ske utan kraftigt ekonomiskt stöd från
industriens sida, anhöll styrelsen, att herrar fullmäktige i järnkontoret måtte omfatta
den framlagda planen med sitt intresse och taga under övervägande på vad
sätt densamma måtte kunna bringas till utförande. — — —

Järnkontorets fullmäktige omfattade framställningen med stort intresse och
framhöllo i sin svarsskrivelse, att järnkontoret ''anser det ifrågavarande metallografiska
forskningsinstitutets inrättande vara av stor vikt såväl för den svenska
järnhanteringen som för annan metallindustri.’ ''Fullmäktige finna förslaget att sätta
institutet i samband med Stockholms högskola synnerligen lämpligt och förutsätta
att det kommer att stå i gott samarbete med tekniska högskolan.’ Vidare betonades,
att ett metallografiskt institut, som skulle kunna fylla moderna krav, måste
kräva avsevärda summor, vilka icke kunde anvisas ur järnkontorets tillgångar, ''om
också kontorfet i framtiden kan komma i tillfälle att i enstaka fall ekonomiskt
stödja institutet’.

Fullmäktige meddelade vidare, att vissa järntillverkande bolag tecknat bidrag
till forskningsinstitutet, under förutsättning att järnkontoret skulle komma att utöva
ett avsevärt inflytande på institutets organisation och skötsel, och uttalade med
anledning därav den meningen, att i den särskilda styrelse, som för institutet borde
utses, t. ex. tre ledamöter borde förordnas av järnkontoret och två av Stockholms
högskola. — — —

Sedan fullmäktige uppdragit åt överingenjören A. Wahlberg att genom hänvändelse
till enskilda industrifirmor söka verka för företagets möjliggörande, gjordes
av denne tillsammans med professorn i fysik vid Stockholms högskola, C. Benedicks
framställningar till de förnämsta verk, som syntes ha direkt intresse av tillkomsten
av ett sådant metallografiskt forskningsinstitut, om erhållande av penningbidrag i

Järnkontoret
och Stockholms
högskola.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

form av donationer till realiserandet av det framlagda förslaget, och i maj 1918
hade från landets järn-, metall- och elektricitetsindustri för ändamålet sammanskjutits
en summa av 1,050,000 kronor, vilken överlämnats till järnkontorets förvaltning.
--—

Enär sålunda det minimibelopp av 1,000,000 kronor, som vissa donatorer
gjort som betingelse för sina bidrag, blivit uppnått, sammankallade fullmäktige
samtliga donatorer jämte generalmajoren S. G. A. Geijer, vice häradshövdingen E.
Kinander och överingenjören A. Wahlberg, såsom representanter för järnkontoret
och professorerna S. Arrhenius, I. Bendixson och C. Benedicks såsom representanter
för Stockholms högskola. Till kommitterade att utarbeta närmare förslag för institutets
tillblivelse utsågos herrar Aug. Herlenius, Erik Falk och Erik Bernström,
såsom representanter för donatorerna, herrar Emil Kinander och Axel Wahlberg
såsom representanter för järnkontoret och herrar Ivar Bendixson och C. Benedicks
såsom representanter för Stockholms högskola.

Kommitterade uppdrogo åt herrar Wahlberg och Benedicks att inkomma med
ett preliminärt förslag till institutets organisation, uppförande och drift. Vid sammanträde
den 17 mars 1919 med kommitterade, till vilka genom särskild inbjudan professor
S. Arrhenius adjungerats, framlade herrar Wahlberg och Benedicks sin utredning.
Det visade sig härav, att den hopbragta summan av 1,050,000 kronor,
som ursprungligen ansetts tillräcklig såväl för uppförande av ett ändamålsenligt
laboratorium som för bestridande av institutets årliga utgifter, icke längre kunde
förslå. Hela avkastningen komme nämligen att tagas i anspråk för personalens
avlöning samt bestridande av övriga årliga utgifter. — — —

Under sådana förhållanden kom överläggningen inom kommittén att väsentligen
röra sig om sättet för lokalfrågans lösning. Den enda utväg, som härutinnan
stode till buds, ansågs vara att genom en hänvändelse till statsmakterna söka utverka,
att staten iklädde sig den kostnad en gång för alla, som vore förbunden med anskaffandet
av tomt och uppförandet av den erforderliga byggnaden. Från skilda
håll inom kommittén framhölls emellertid önskvärdheten av, att institutet måtte så
fort ske kan börja sin maktpåliggande verksamhet, och att man därför borde vidtaga
provisoriska åtgärder i sådant syfte, då det säkerligen skulle vålla lång tidsutdräkt,
innan en definitiv lösning av byggnadsfrågan kunde motses, helst som de
nu rådande förhållandena inom byggnadsbranschen voro synnerligen oförmånliga.
Sedan herrar S. Arrhenius och I. Bendixson, som underkastat bergsskolans lokaler
en preliminär undersökning, framhållit, att en ur många synpunkter lämplig provisorisk
lösning av lokalfrågan syntes dem vara möjlig att vinna, om man erhölle rätt att
för ändamålet använda bergsskolan jämte gamla materialprovningsanstalten, vilka
lokaler med undantag av översta våningen i bergsskolans byggnad inom kort — vad
bergsskolan beträffar redan under instundande höst — torde bliva disponibla på
grund av provningsanstaltens förflyttning till dess nya byggnad, beslöto kommitterade
att uppdraga åt en subkommitté bestående av herrar Arrhenius och Benedicks
samt föreståndaren för statens provningsanstalt ingenjören J. O. Roos av Hjelmsäter
att utreda frågan i vad mån sagda lokaler verkligen skulle lämpa sig för inrättande
av ett metallografiskt laboratorium jämte övriga för institutet erforderliga lokaler.

Under förutsättning att denna utredning komme att visa, att de ifrågavarande
lokalerna voro för ändamålet lämpliga, beslöto kommitterade anhålla hos järnkontorets
fullmäktige samt Stockholms högskolas styrelse, att de ville gemensamt

r>

Kuntjl. Maj. ts proposition Nr 138.

ingå med framställning till Kungl. Maj:t om att gamla bergsskolan och gamla
materialprovningsanstalten måtte upplåtas kostnadsfritt som interimslokaler för det
planerade metallografiska forskningsinstitutet.»

I sin ifrågavarande skrivelse meddela härefter styrelsen för Stockholms
högskola och järnkontoret, att förenämnda subkommitté hade
verkställt den önskade utredningen, av vilken framginge, bland annat,
att för ändamålet erforderligt utrymme förefunnes inom ifrågavarande
lokaler samt att byggnadernas solida utförande utgjorde borgen för
att fordringarna på stabilitet, åtminstone med hänsyn till tomtens belägenhet
vid trafikerad gata, vore tillfredsställande utan några egentliga
byggnadstekniska förändringar — annat än insättandet av ett par
smärre väggar. Vidare gåve berörda utredning vid handen, att åtskilliga
för metallografiskt arbete nyttiga hjälpmedel redan funnes installerade,
såsom ugnsrum, laboratorieinredning och därtill hörande
ledningar, inredningar för bevarandet av samlingar och föreläsningsrum
i bergsskolan; betonggrund, travers och dylikt jämte bergskemiskt laboratorium
i materialprovningsanstalten. Då dessutom belägenheten omedelbart
intill Stockholms högskola och därav underlättat samarbete isynnerhet
vid tidpunkten för den nya institutionens startande vore av mycken
betydelse, läte i själva verket de ifrågavarande lokalerna med stor fördel
utnyttja sig i och för ett metallografiskt laboratorium.

Ett vid skrivelsen fogat kostnadsförslag gåve vid handen, att —
frånsett kostnaderna för institutets utrustning, betingande en summa av
135,000 kronor — kostnaderna för ändrings- och inredningsarbeten uppginge
till 121,500 kronor, av vilken summa dock endast 45,000 kronor
avsåge verkliga byggnadsarbeten.

På grund av det anförda hemställde fullmäktige i järnkontoret
samt Stockholms högskolas styrelse om Kungl. Maj:ts hjälp för att kunna
föra frågan till lösning.

Till ytterligare motivering av förslaget anföres härefter i förevarande
skrivelse följande:

»Otvivelaktigt är, att det rör sig om ett för hela landet viktigt ändamål.
Ett metallografiskt forskningslaboratoriums värde för industrien torde framgå ur
den offervillighet, varmed industrien sammanskjutit ovan omförmälda betydande
summa för ändamålet. Under nuvarande för industrien bekymmersamma tider kunna .
dock inga som helst avsevärda ytterligare bidrag från dess sida påräknas.

Från statens sida måste det vara av största vikt att främja sådan verksamhet,
som är till industriens gagn. Under en tid, då största möjliga begränsning av
arbetarnas arbetstid står på dagordningen, torde allt som är ägnat att befordra tillkomsten
av rationella, effektiva arbetsmetoder förtjäna statens understöd. ''Forskningslaboratorierna
hava dock i hög grad motvägt såväl den förkortade arbetstiden

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

som den högre avlöningen genom bättre arbetsfördelning", framhålles med rätta i en
nyutkommen beskrivning av förhållandena i Förenta staterna (Forskning och industri
i Nordamerikas Förenta stater. Berättelse avgiven av svenska statens handelsattaché
i U. S. A. Hj. Andersson-Tesch, Uppsala 1919, s. 77).

För Sverige är det givetvis angeläget att icke underlåta något som kan befordra
vår industris konkurrensförmåga med utlandet — där man icke skytt några
kostnader för stärkandet av den inhemska industriens konkurrensförmåga. Som
exempel i förevarande avseende kan anföras: I England finnes vid fysikaliska nationallaboratoriet
i Teddington en under doktor Rosenhainz ledning ställd vetenskaplig
metallografisk avdelning, utrustad med alla möjliga tekniska resurser, såsom exempelvis
med ett försöksvalsverk: vid Förenta staternas Bureau of Standards förefinnes ett
av 6. K. Burgess lett ypperligt metallografiskt forskningslaboratorium, en mångfald
andra dylika att förtiga. Som exempel på Förenta staternas värdesättande av tekniskt-vetenskapliga
informationsmöjligheter anföres bland annat i nyss citerade
arbete, att man där för år 1918 anslog en summa av nära 150,000 kronor endast
till en kommitté för utbyte av tekniska erfarenheter och forskningsresultat med
auktoriteter i England och Frankrike. Betydelsen av åtgärder av ifrågavarande art
framhålles i ovan citerade publikation bland annat i följande ord:

En industri som ej går framåt går tillbaka, och stillastånd är tillbakagång.
Detta hava amerikanarna tillfullo insett och skapat en ny utvecklingsfas för sin
industri genom att till densamma anknyta forskning. Ju större kunskap, desto
större styrka, desto säkrare ställning i konkurrensen! Genom ett intimt samarbete
mellan forskning och industri har Förenta staternas industri gjort stora framsteg,
särskilt genom att kunna upptaga nya metoder och nya industrier under nya villkor,
och ej minst genom den lätthet, med vilken den kan anpassa sig efter rådande
konjunkturer.’

När nu i Sverige enskilda ofirat så mycket för befrämjandet av ifrågavarande
allmännyttiga ändamål, torde det med fog kunna anses som statens plikt att göra
sin insats för företagets förverkligande genom upplåtandet av de, i enlighet med det
föregående, för ändamålet utnyttjebara lokalerna: gamla bergsskolan och gamla
materialprovningsanstalten så snart de delar av dessa byggnader, som för närvarande
äro upplåtna åt statens provningsans tält icke längre erfordras för nuvarande tekniska
användning.

Om ock vissa svårigheter kunna uppkomma genom nödvändigheten att anvisa
annan lokal för det i bergsskolans översta våning för närvarande inrymda kommittéarbetet,
torde med hänsyn till det planerade företagets stora allmänna betydelse
dessa svårigheter icke böra stå hindrande i vägen.

För det föreliggande laboratorieändamålet med dess specifika tekniska lokalbehov
stå inga andra lokaler att uppdriva. Och torde det ur statsekonomisk synpunkt
få anses som i högsta grad lämpligt, att lokalerna i fråga och däri inbyggda
hjälpmedel i det längsta utnyttjas för tekniskt-vetenskapligt ändamål, för vilket de
ju från början uppförts, och för vilket de fortfarande skulle kunna med stor fördel
användas efter verkställandet av jämförelsevis obetydliga ändringsarbeten.

Under framhållande av att ifrågavarande ur allmän ekonomisk och kulturell
synpunkt betydelsefulla initiativ på grund av tidsomständigheterna kräver ett skyndsamt
förverkligande, få undertecknade i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t ville i proposition till nu instundande urtima riksdag utverka: att bergs -

7

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 138.

skolans och materialprovningsanstaltens gamla lokaler, så snart och i den mån de
för statens provningsanstalt icke längre erfordras, kostnadsfritt må upplåtas som
interimslokaler för det planerade, under Stockholms högskola och järnkontoret
ställda metallografiska forskningsinstitutet.»

Den nu av mig återgivna framställningen remitterades till byggnadsstyrelsen
och kom mers kollegium. Förstnämnda ämbetsverk anförde
i utlåtande den 22 juli 1919 följande:

»Av de ifrågasatta lokalerna är våningen två trappor upp i gamla bergsskolan
nyligen iordningställd till tjänstelokaler och disponeras av tre kommittéer
— strafflagskommissionen, fattigvårdslagstiftningskommittén och jordabalkskommissionen
— för vilka kommittéer nämnda våning väl passar. Med anledning härav
anser byggnadsstyrelsen sig icke kunna tillstyrka nådigt bifall till ifrågavarande
framställning i vad den avser nämnda våning.

Övriga begärda lokaler äro visserligen med sina specialinredningar icke särskilt
lämpade att användas såsom tjänstelokaler utan att rätt kostsamma förändringar
av desamma genomföras, men äro de däremot ganska passande för här ifrågasatta
ändamål. Med hänsyn till den verkliga lokalnöd, som för närvarande härskar
beträffande flertalet ämbetsverk och som inom kort, efter allt att döma, kommer att
bliva krisartad, har styrelsen likväl räknat med att jämväl sistnämnda lokaler skola
tagas i anspråk för statens egna behov. Då det emellertid är vanskligt för
styrelsen att bedöma, vilka intressen som från det allmännas synpunkt i första
hand böra tillgodoses vid upplåtande av sist ifrågakomna lokaler, får styrelsen inskränka
sig till att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte taga berörda förhållanden
i beaktande vid ärendets avgörande i denna del.»

Kommerskollegium har i utlåtande den 29 juli 1919 anfört, att
kollegium kunde för sin del vitsorda det ifrågavarande metallografiska
forskningsinstitutets betydelse för utvecklandet av vår järnhantering och
för densammas stärkande i dess alltmera vanskliga ställning i konkurrensen
med utlandet. De arbetsuppgifter, som hade uppställts för institutet,
anslöte sig nära till den med statsbidrag hugnade ingenjörs vetenskapsakademiens.
Närmast torde institutet kunna sägas utgöra ett led i den
organisation av det tekniskt-vetenskapliga forskningsarbetet i vårt land,
för vilket akademien vore avsedd att vara det samlande organet. Det
syntes kollegium sålunda väl motiverat, att staten bidroge till institutets
förverkligande. Gentemot den form för statens bidrag, som blivit ifrågasatt
i den remitterade framställningen, hade kollegium för sin del intet att
erinra. Det syntes kollegium vara särskilt värdefullt, att på detta sätt
de ifrågavarande lokalerna skulle bliva utnyttjade för ett ändamål, varför
desamma redan vore delvis iordningställda. I enlighet med vad
kollegium förut nämnt om det rådande sambandet mellan ingenjörs -

Byggnads styrelsen.

Kommers kollegium.

8

Kungl. Mctj:ts proposition Nr 138.

vetenskapsakademien och det planerade metallografiska forskningsinstitutet,
syntes det kollegium, som om staten, som ju medverkade vid
tillkomsten och upprätthållandet av ingenjörsvetenskapsakademien, borde
i samband med beviljande av det ifrågasatta ekonomiska stödet åt institutet
skapa garantier för ett erforderligt samarbete mellan de båda
forskningsorganen. För bevarandet av enhetlighet i ledningen av forskningsarbetet
syntes sålunda akademien lämpligen böra på något sätt få
öva inflytande på sammansättningen av styrelsen för metallografiska
institutet. Då, enligt vad kollegium trodde sig veta, avsikten vore, att
denna styrelse skulle bestå av fem ledamöter, varav två skulle utses
av järnkontoret och två av Stockholms högskola samt den femte, tillika
ordförande, förordnas av Kungl. Maj:t, ville kollegium ifrågasätta, huruvida
icke ingenjörsvetenskapsakademien lämpligen kunde få sig uppdraget
att före förordnande av sistnämnda styrelseledamot till Kungl.
Maj:t ingiva förslag å sådan.

De forskningsuppgifter, ingenjörsvetenskapsakademien själv hade
att fylla, fortsätter kommerskollegium, torde i flertalet fall komma att
kräva tillgång till forskningslaboratorier. Likaledes kunde enskilda
forskare, som understöddes av akademien, behöva utföra vissa arbeten
å särskilda laboratorier. Detta hade blivit förutsett vid utarbetandet av
planen för akademiens verksamhet, varvid man utgått ifrån att akademien
i dessa fall skulle kunna beredas möjlighet att anlita redan tillgängliga
forskningslaboratorier. Om staten nu beredde angivna stöd
åt det tillämnade metallografiska forskningsinstitutet, syntes det kollegium
lämpligt uppställa såsom villkor för den ifrågasatta kostnadsfria
lokalupplåtelsen, att institutet vid behov och i mån av möjlighet beredde
tillfälle för ingenjörsvetenskapsakademien och av akademien understödda
forskare att anlita institutets forskningslaboratorier med tillhörande anordningar
och apparater för utförande av sådant forskningsarbete, vartill
de ifrågavarande laboratorierna vore lämpade. Kommerskollegium
ansåge sig följaktligen böra förorda, att bergsskolans och materialprovningsanstaltens
dittill svarande lokaler bleve så snart sig läte göra samt
under här ovan angivna förutsättningar och villkor, kostnadsfritt och
tillsvidare upplåtna till begagnande av det metallografiska forskningsinstitutet.

Årendet föredrogs såsom jag förut haft tillfälle erinra den 10
oktober 1919, därvid Kungl. Maj:t förklarade sig vilja framdeles underställa
riksdagens prövning frågan om upplåtande av lokaler inom förenämnda
byggnader åt omförmälda institut samt om villkor för dylik

9

Kungl. Majds proposition Nr 138.

upplåtelse. Med avseende å ärendets brådskande beskaffenhet medgav
emellertid Kungl. Magt, dels att bergsskolans och materialprovningsanstaltens
förutvarande byggnader å egendomen med adressnummer 95
vid Drottninggatan här i staden, finge, med undantag av våningen två
trappor upp i bergsskolans hus, tillsvidare, i den mån därvarande lokaler
ej erfordrades för statens provningsanstalt, utan hyresersättning upplåtas
till begagnande av institutet, dels ock att i byggnaderna (inge efter
samråd med byggnadsstyrelsen och på institutets bekostnad verkställas
de för deras användande för det avsedda ändamålet erforderliga ändringsoch
reparationsarbeten. Därjämte föreskrev Kungl. Maj:t, att de lokaler,
vilka sålunda för institutet komrne att tagas i bruk, skulle, därest upplåtelsen
icke av riksdagen medgåves och så prövades av byggnadsstyrelsen
vara för lokalernas framtida användning för annat ändamål erforderligt,
likaledes på institutets bekostnad återställas i samma skick, vari
de före vidtagandet av ändringsarbetena befunnit sig.

Då förevarande fråga underställes riksdagens prövning, torde även
det av kommerskollegium väckta spörsmålet om uppställandet av visst
villkor för det kostnadsfria begagnandet av ifrågavarande lokaler böra
tagas under övervägande. På de av kommerskollegium anförda skäl
finner jag mig böra tillstyrka, att såsom villkor för den kostnadsfria
lokalupplåtelsen föreskrives, att det metallografiska institutet vid behov
och i man av möjlighet bereder tillfälle för ingenjörs vetenskapsakademien
och av akademien understödda forskare att anlita institutets forskningslaboratorier
med tillhörande anordningar och apparater för utförande
av sådant forskningsarbete, vartill de ifrågavarande laboratorierna äro
lämpade. I detta sammanhang vill jag ock hava uttalat, att jag i likhet
med kommerskollegium anser det lämpligt att, därest Kungl. Maj:t
kommer att utse en eller flera ledamöter i institutets styrelse, ingenjörsvetenskapsakademien
bör därförinnan till Kungl. Maj:t avgiva förslag.

Styrelsen för Stockholms högskola och fullmäktige i järnkontoret
hava i sin förut återgivna skrivelse hemställt om upplåtelse av bergsskolans
hus i dess helhet. Av den lämnade utredningen framgår emellertid,
att våningen två trappor upp i nämnda hus för närvarande disponeras
av vissa statliga beredningar. Lnder nu rådande brist å lokaler
för statsändamål, kan tydligen någon förflyttning av dessa beredningar
icke äga rum, utan torde en upplåtelse av ifrågavarande våning till det
metallografiska forskningsinstitutet böra tills vidare anstå samt frågan
om våningens upplåtande i dess helhet eller i viss omfattning höra
överlämnas till Kungl. Maj:ts framtida beprövande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 114 höft. (Nr 138.)

Departements*

chefen.

2

10

Kungl. Maj. ts proposition Nr 138.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att bergsskolans och materialprovningsanstaltens förutvarande byggnader
å egendomen med adressnummer 95 vid Drottninggatan i Stockholm,
må i den utsträckning Kungl. Maj:t prövar lämpligt, utan
hyresersättning tillsvidare upplåtas till begagnande av det metallografiska
forskningsinstitutet, under villkor, att institutet vid behov och i
mån av möjlighet bereder tillfälle för ingenjörsvetenskapsakademien och
av akademien understödda forskare att anlita institutets forskningslaboratorier
med tillhörande anordningar och apparater för utförande av sådant
forskningsarbete, vartill de ifrågavarande laboratorierna äro lämpade.

Vad föredragande departementschefen hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt.. ..
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Looström.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920