Kungl. Maj:ts Proposition Nr 137.
1
Nr 137.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt
seminarievaktmästaren A. A. Holmström; given Stockholms
slott den 27 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Umeå Anders Albert Holmström
må från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas
från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension å 1,100 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 113 käft. (Nr 137.)
1
2
Kungl. Mojna Proposition Nr 137.
Pension åt seminarievaktm
Ilstaren Anders
Albert
HolmstrOm.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27
februari 1920.
N ärvarande:
• I*
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:
I en av skolöverstyrelsen med yttrande av domkapitlet i Luleå den 3
december 1919 och eget utlåtande den 17 samma månad till Kungl. Maj:t
överlämnad skrivelse har rektorn vid folkskoleseminariet i Umeå gjort
framställning angående beredande åt vaktmästaren vid nämnda seminarium
Anders Albert Holmström under hans återstående livstid av en årlig pension,
att med ett belopp av 1,400 kronor utgå från och med månaden
näst efter den, under vilken han entledigas från sin befattning, och till
stöd för denna framställning anfört bland annat:
Vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Umeå Anders Albert Holmström, som är
född den 4 november 1851, har vant anställd i seminariets tjänst i nämnda egenskap
sedan början av höstterminen 1889 och har sålunda vid ingången av läsåret 1919—1920
Kungl. Maj;ts Proposition Nr 137.
3
tjänstgjort 30 är vid seminariet. Under denna tid har han utöver vanliga vaktmästargöromål
ombesörjt eldningen och renhållningen inom seminariet. Hans arbete
har varit synnerligen betungande och mödosamt, men han har städse villigt, plikttroget
och med största omsorg fullgjort sina åligganden.
I årsavlöning har han, efter vad seminariets räkenskaper utvisa, kontant uppburit
under åren 1890—1903 360 kronor. Upprepade gånger har denna avlöning blivit
höjd. År 1919 utgick den med 1,800 kronor. Utöver den kontanta lönen har Holmström
åtnjutit naturaförmåner, bestående av fri bostad om 2 rum och kök, fritt bränsle
och lyse, vilka förmåner för närvarande skola uppskattas till 250 kronor.
Någon syssla vid sidan om vaktmästarbefattningen har Holmström icke innehaft,
och någon annan pension än den han möjligen erhåller av staten, har han således
icke att påräkna.
På grund av hög ålder och nedsättning av krafterna anser han sig icke kunna
kvarstå länge än i sin befattning utan har för avsikt att draga sig tillbaka under år
1921. Att han vid sitt tillbakaträdande då bör erhålla pension från statsverket synes
mig billigt. Och då han i avlöningshäuseende under de senaste åren varit jämställd
med förste vaktmästare i nyreglerat verk, torde han, enligt mitt förmenande, böra erhålla
pension till samma belopp som sådan. Hel pension utgår, enligt 1918 års riksdags
beslut angående höjning av vaktmästarnas löner, för nämnda vaktmästare med
1,400 kronor.
Visserligen har Holmström under allra största delen av sin tjänstgöring varit
lägre avlönad än förste vaktmästare i nyreglerat verk, men denna omständighet synes
mig snarare vara ett stöd för åsikten, att han bör erhålla samma pension som sådan
vaktmästare, än ett skäl mot densamma, emedan Holmström måste anses under större
delen av sin tjänstgöring hava varit alltför lågt avlönad i förhållande till sitt arbete,
som utan tvivel varit betydligt mera betungande än en förste vaktmästares i verken.
Vid ansökningen var fogat åldersbetyg, enligt vilket Holmström är
född den 4 november 1851.
Domkapitlet har tillstyrkt bifall till ansökningen. Skolöverstyrelsen
har till en början erinrat, att ifrågavarande befattning icke är uppförd i
seminariets stat, utan att Holmströms avlöning utgått från seminariets anslag
till materiell samt ved och ljus m. m.
Beträffande den ifrågasatta pensionen yttrar överstyrelsen huvudsakligen
följande:
Överstyrelsen finner för sin del i likhet med vederbörande rektor och domkapitlet
billigt, att Holmström vid avgången från sin befattning erhåller pension, och vill därför
tillstyrka, att framställning till riksdagen i sådant syfte måtte göras, såsom förut
skett år 1907 beträffande vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm P. V. Pettersson
och år 1916 beträffande vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Härnösand J. P.
Nyländer. På grund av berörda framställningar av Kungl. Maj:t har riksdagen beviljat
år 1907 åt förenämnde Pettersson en pension av 600 kronor och år 1916 åt
förenämnde Nyländer en pension av 750 kronor årligen.
Vid beräkningen av sistnämnda pensionsbelopp har Kungl. Maj:t i anslutning till
statskontorets uttalade erinran, att pensionerna för de till sådan förmån berättigade
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 137.
vaktmästarna under senare åren höjts samt att, vid avpassande av pension för till sådan
förmån icke berättigad, hänsyn numera plägade tagas till den civila pensionslagens
föreskrift, att, där vederbörandes avlöning icke vore delad i lön och tjänstgöringspenningar,
pensionsunderlaget och sålunda i vanliga fall även pensionsbeloppet skulle utgöra
% av hela avlöningen, föreslagit och riksdagen godkänt ett belopp, som utgjorde
2/? av Nyländers senast utgående lön, 1,020 kronor, ökad med värdet av förmånen av
fri bostad och bränsle uppskattad till 100 kronor.
Överstyrelsen skulle med hänsyn till Holmströms långa och förtjänstfulla tjänstgöring
gärna hava velat förena sig med vederbörande rektor och domkapitlet i förordande
av samma pensionsbelopp som det, vilket numera utgår till förste vaktmästare
i nyreglerat verk, nämligen 1,400 kronor, men då vid beräkningen av den ifrågasatta
pensionens belopp hänsyn torde böra tagas dels till den civila pensionslagens föreskrift,
att pensionsunderlaget, där vederbörandes avlöning icke är delad i lön och tjänstgöringspenningar,
skall utgöra I 2/3 av hela avlöningen, dels till den omständigheten, att
Holmströms tjänstetid vid avskedstagandet icke uppgår till 35 år, anser överstyrelsen
ett annat belopp än det av vederbörande rektor och domkapitel föreslagna böra ifrågasättas.
Holmströms avlöning under år 1919 utgjordes enligt rektors uppgift av 1,800
kronor kontant och förmån av fri bostad och bränsle värderad till 250 kronor. 2/8 av
de sammanlagda beloppen skulle utgöra 1,366 kronor 67 öre, och då Holmström vid
avskedstagandet torde komma att hava intjänat 32 tjänstår, borde pensionen komma
att utgöra 1,250 kronor.
På grund av remiss har statskontoret den 10 januari 1920 avgivit
utlåtande i ärendet. Under erinran att dyrtidstillägg under nuvarande
förhållanden utgår å pensioner från allmänna indragningsstaten, uttalar
statskontoret såsom sin mening, att pensionens belopp torde böra stanna
vid 750 kronor, och anför såsom skäl härför:
I fråga om det pensionsbelopp, som skäligen kan anses böra Holmström beredas,
tillåter sig statskontoret erinra därom, att, sedan vederbörande rektor föreslagit eu pension
av 900 kronor åt vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm P. V. Pettersson
samt framställning gjorts i proposition till 1907 års riksdag om pension åt denne,
varvid beloppet i enlighet med statskontorets hemställan föreslogs till 750 kronor, riksdagen
emellertid vid jämförelse med under liknande förhållanden förut tilldelade pensioner
funnit det sålunda föreslagna beloppet för högt och bestämt pensionen till 600 kronor.
I ett liknande fall har emellertid sedermera beviljats ett högre pensionsbelopp, i det
att 1916 års riksdag i enlighet med därom av Kungl. Maj:t framlagt förslag tilldelat
vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Härnösand J. P. Nyländer pension till belopp
av 750 kronor, ungefär motsvarande 2/s av hans avlöning, inberäknat värdet av fri bostad
med bränsle.
För sin del anser statskontoret, att anledning knappast föreligger att i nu förevarande
fall bestämma pensionen till högre belopp än det, som sålunda beviljades
Nyländer.
Enligt vad handlingarna utvisa utgjorde Holmströms kontanta avlöning år 1914
750 kronor och har därefter år för år stigit och utgjorde år 1919 1,800 kronor,
vartill kommer naturaförmåner till beräknat värde av 250 kronor. Det uppgives
icke, huruvida något dyrtidstillägg å 1919 års kontanta avlöning utgått till Holm
-
5
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 137.
ström, men med hänsyn till den betydliga ökningen av avlöningen, som inträtt
sedan år 1914, måste densamma åtminstone till större delen anses hava tillkommit såsom
kompensation för dyrtiden, så att särskilt dyrtidstillägg därutöver säkerligen icke
kunnat Holmström tillerkännas. Vid sådant förhållande blir den i framställningen
gjorda jämförelsen med förste vaktmästare i centralt ämbetsverk missvisande; och ej
heller synes skolöverstyrelsens beräkning av pensionsbeloppet kunna godtagas, då däri
icke fästats något avseende vid att en stor del av det till grund för beräkningen lagda
avlöniugsbeloppet måste anses utgöra dyrtidstillägg, varå pension icke bör grundas, så
länge till pensionärer utgå dylikt tillägg. Inberäknat dyrtidstillägg har eu förste vaktmästare
i centralt ämbetsverk år 1919 åtnjutit något över 4,400 kronor och eu vaktmästare!
sådant ämbetsverk omkring 3,960 kronor. Högsta pensionsbeloppet utgör för den
förre 1,400 kronor och för den senare 1,200 kronor, vartill de själva bidragit med ej
obetydliga avgifter. Härav framgår, att fog alldeles saknas för att i pensionsavseende
likställa Holmström med eu förste vaktmästare samt att han i detta avseende icke ens
kan likställas med en vaktmästare vid centralt ämbetsverk.
Bortser man från den del av Holmströms avlöning, som måste hänföras till dyrtidstillägg,
så finner man, att Holmström blir i det närmaste i avlöningshänseende likställd
med seminarievaktmästaren Nyländer, som erhöll 750 kronor i pension. Vid beräkningen
härav utgick man från avlöningen år 1915, som för Nyländer utgjorde
1,020 kronor. Motsvarande avlöningsbelopp är för Holmström 1,000 kronor. Vid sådant
förhållande och då för Holmström liksom beträffande Nyländer hänsyn torde höra
tagas till värdet av naturaförmåner, bör pensionsbeloppet även för Holmström bliva
750 kronor, vilket belopp snarare är något för högt i betraktande av Holmströms kortare
tjänstetid.
På grund av vad i ärendet blivit upplyst synes det billigt, att pension me^8pc^retfe''n
beredes Holmström. Statskontoret har utgått ifrån att dyrtidstillägg vore men 8
inräknat i det kontanta avlöningsbelopp å 1,800 kronor, som Holmström
uppburit för år 1919, och med detta antagande kommit till ett pensionsbelopp
av 750 kronor. Sedan statskontoret avgivit sitt yttrande, har
emellertid seminariets rektor till ecklesiastikdepartementet insänt ett av
honom utfärdat intyg, enligt vilket Holmström utöver nyssberörda avlöning
för nämnda år jämväl uppburit dyrtidstillägg med 2,016 kronor. Med
hänsyn härtill torde pensionen för Holmström böra bestämmas till något
högre belopp än det av statskontoret föreslagna. Skolöverstyrelsen har
ansett, att pensionen borde utgöra 1,250 kronor. I betraktande därav,
att dels pensionsunderlaget för vaktmästare i statens verk utgör 1,200
kronor, dels Holmström icke erlagt några pensionsavgifter, torde pensionsbeloppet
skäligen kunna sättas till 1,100 kronor.
Pensionen torde höra utgå å allmänna indragningsstaten från och
med månaden näst efter den, under vilken Holmström entledigas från sin
befattning.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 137.
att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Umeå
Anders Albert Holmström må från och med månaden
näst efter den, under vilken han entledigas från sin
befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension å 1,100 kronor.
Vad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter, bifalla; och skulle proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Breitholtz.
Stockholm 1920, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
300348