Kung1. Maj.ts Proposition Nr 125.
1
Nr 125.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående registratorn
E. Rahmns uppförande å allmänna indragningsstaten;
given Stockholms slott den 20 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå riksdagen
besluta,
att registratorn i sjöförsvarsdepartementet Elis Rakmn skall den
1 juli 1920 uppföras å allmänna indragningsstaten, med rätt för honom
att uppbära de avlöningsförmåner å tillhopa 6,913 kronor 55 öre, för
år räknat, av vilka han vid överflyttningen är i åtnjutande, därvid beträffande
dyrtidstillägg åt Rahmn skall, så länge han innehar berörda
avlöningsförmåner, gälla vad om dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst vid överflyttningen är eller därefter må bliva stadgat,
dock med skyldighet för Rahmn ej mindre att, i händelse han efter
överflyttningen till indragningsstaten erhåller annan ordinarie befattning
å rikets, riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna
å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika
med de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å
indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas
mot de senare svarande avdrag, än även att, när han, kvarstående å
indragningsstaten, uppnått 65 levnadsår, från och med månaden näst
därefter åtnöjas med pension å indragningsstat, motsvarande den del
av de till honom å indragningsstaten utgående avlöningsförmåner, som
är att hänföra till lön och ålderstillägg, eller 3,500 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 103 käft. (Nr 125.)
611 20
2
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 125.
Utdrag av protokollet över sj oför sv ar sär end en, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 20 februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena H eden ek,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Olsson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde
chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Palmstierna
följande.
Sedan 1919 års lagtima riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t till
nämnda riksdag avlåten proposition (nr 359) med förslag till lag om
statsdepartementen, vilket förslag innebar en i väsentliga avseenden
ändrad departementsindelning, utfärdades den 19 juni 1919 lag i ämnet.
Denna lag upptager i enlighet med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut
bland i lagen angivna nio departement ett försvarsdepartement för försvarsväsendet
till lands och sjöss.
I proposition (nr 3) till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
därefter framlagt förslag till definitiv organisation av departementen
enligt den njm, departementsindelningen och till stater för dem, att, såvitt
försvarsdepartementet angår, gälla från och med den 1 juli 1920.
Från och med nämnda dag skola sålunda jämlikt Kungl. Maj:ts av riksdagen
numera godkända förslag de nuvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
uppgå i det nya försvarsdepartementet.
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 125.
3
Föredragande departementschefen har i förenämnda proposition (nr 3)
till innevarande års riksdag anfört bland annat, att i det nya försvarsdepartementet
givetvis endast eu registrator borde finnas anställd.
En av de i lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen nu anställda två
registratorerna bleve alltså övertalig. Beträffande registratorni sistnämnda
departement Elis Rahmn, vilken kvarstode å gammal stat, komme han att
redan den 16 juli 1921 inträda i pensionsåldern. Föredragande departementschefen
ansåge vid sådant förhållande, att det, ehuru man kunde
ifrågasätta, huruvida icke nämnda tjänsteman borde uppföras å övergångsstat,
i detta fall vore lämpligare att överföra honom å indragningsstat
under den korta tid, som förflöte, innan han bleve berättigad
att åtnjuta pension. Härom torde Kungl. Maj:t vilja, efter framställning
av chefen för sjöförsvarsdepartementet, till riksdagen avlåta proposition.
Med anledning härav har jag genom ämbetsskrivelse den 7 februari
1920 anmodat statskontoret att inkomma med förslag till de villkor och
bestämmelser, som för Ralnnns uppförande å allmänna indragningsstaten
från och med den 1 juli 1920 funnes erforderliga, samt alt därvid
avgiva det yttrande i ärendet, vartill ämbetsverket kunde finna anledning;
och-har statskontoret till svar härå i skrivelse den 13 i samma
månad anfört följande.
Då Rahmn till följd av ändrad organisation av statsdepartementen
icke längre kunde bibehållas i utövningen av sin tjänst, utan komme
alt från ingången av juli månad år 1920 överflyttas å indragningsstat,
måste det anses riktigt — liksom det även överensstämde med vad i
liknande fall förut tillämpats — att honom tillförsäkrades att intill uppnådd
pensionsålder tillgodonjuta de avlöningsförmåner, som nu tilikomme
honom i tjänsten. Enligt vad statskontoret inhämtat, vore Rahmn, som
kvarstode å gammal stat, i åtnjutande av följande avlöningsförmåner,
nämligen:
lön.....................................................................................
ålderstil lägg .....................................................................
tjänstgöringspenningar ..................................................
provisoriskt avlöningstillägg (efter avdrag av 200
motsvarande pensionsavgift)................................
tillfällig avlöningsförbättring .......................................
ersättning för mistade sportelinkomster ................
eller tillhopa.......................................................................
vartill komme dyrtidstillägg enligt vad därom vore särskilt stadgat.
......... kr. |
2,500: — |
........ » |
1,000: - |
......... » |
1,500: — |
anor, |
|
...... 2) |
1,000: — |
...... )) |
900: — |
......... » |
13: 55 |
......... kr. |
6,913: 55, |
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 125.
Samtliga förenämnda avlöningsförmåner å tillhopa 6,913 kronor
55 öre syntes Rahmn böra berättigas åtnjuta å allmänna indragningsstaten
från och med den 1 juli 1920. Vad dyrtidstillägget beträffade,
skulle, därest annorlunda icke stadgades, Rahnm efter nämnda dagkomma
att såsom befattningshavare å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
åtnjuta endast det dyrtidstiilägg, som tillkomme pensionerad
f. d. befattningshavare i statens tjänst. Då det emellertid syntes billigt,
att han, så länge han åtnjöte avlöning å indragningsstaten, icke
bleve i avlöningshänseende sämre ställd än om han kunnat kvarstå i
aktiv tjänst, ansåge sig statskontoret böra föreslå, att riksdagens medgivande
utverkades därtill, att dyrtidstiilägg åt Rahmn skulle, så länge
han åtnjöte avlöning å indragningsstaten, utgå enligt de i sådant avseende
för befattningshavare i statens tjänst gällande bestämmelser.
Nu angivna förmåner borde emellertid icke tillkomma Rahmn längre
än till dess att han uppfyllt villkoren för att från tjänsten avgå med
pension. Då Rahmn icke ingått på ny stat och ej heller av annan anledning
syntes vara underkastad bestämmelserna i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, gällde i fråga
om Rahrnns skyldighet att från tjänsten avgå och hans rätt till pension
vad i dessa avseenden funnes stadgat i kungörelsen den 12 juli 1878
angående villkoren för åtnjutande av de från 1879 års början fastställda
löneförmånerna för vissa avdelningar av Kungl. Maj:ts kansli; och
skulle enligt nämnda kungörelse tjänsteman, som uppnått 65 levnads- och
minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oavkortad lön såsom pension
å allmänna indragningsstaten avgå från tjänsten. Då Rahmn den 16
juli 1921 uppnådde 65 års ålder och vid nämnda tidpunkt torde kunna
räkna mer än 35 år i statens tjänst, borde stadgas skyldighet för
honom att då frånträda förenämnda avlöningsförmåner och dyrtidstillägg
samt från och med månaden näst därefter åtnöjas med pension
å allmänna indragningsstaten, motsvarande den del av avlöningsförmånerna,
som vore att hänföra till lön och ålderstillägg. Pensionsbeloppet
skulle alltså bliva 3,500 kronor.
I detta sammanhang ville statskontoret icke underlåta att erinra
därom, att enligt 1917 års riksdags beslut en med Rahmn då likställd
tjänsteman i sjöförsvarsdepartementet, nämligen dåvarande kanslisekreteraren
R. A. Sundin, fått sig tilldelad en tilläggspension av 500 kronor,
så att han i pension åtnjöte tillhopa 4,000 kronor. Anledningen till
beviljande av sådan tilläggspension torde vara att söka i billigheten
att mildra den oförmånliga ställning i pensionshänseende i jämförelse
med andra motsvarande befattningshavare, vari statsdepartementeus
Kung]. Maj:ts Proposition Nr 125.
tjänstemän kommit till följd av den fördröjda löneregleringen för departementen.
Beviljandet av tilläggspensionen, som motsvarade en del
av det provisoriska avlöningstillägget, måste därför anses innebära en
åtgärd, som ansetts nödig i avvaktan på den blivande definitiva löneregleringen
för statsdepartementen. Sådan lönereglering gällde sedan
ingången av år 1918, men Rahmn hade funnit med sin fördel förenligt
att kvarbliva på den äldre staten. Vid sådant förhållande och ehuru
vissa billighetsskäl måhända skulle kunna göras gällande för beredande
av tilläggspension jämväl åt Rahmn, hade statskontoret för sin del icke
ansett sig böra därom väcka förslag.
I föregående fall, då tjänstinnehavare överförts till åtnjutande av
avlöning å allmänna indragningsstaten, hade, såsom exempelvis beträffande
lektorn vid sjökrigsskolan J. A. Brunn, som enligt 1912 års
riksdags beslut överflyttats å indragningsstat, plägat stadgas skyldighet
att i händelse av erhållande av viss ny ordinarie befattning frånträda
eller vidkännas minskning i de på indragningsstaten anvisade avlöningsförmånerna.
Ehuru ett dylikt stadgande med hänsyn till den
levnadsålder, som Rahmn uppnått, i detta fall torde sakna praktisk
betydelse, hade statskontoret likväl icke velat underlåta att föreslå
ett dylikt förbehåll även i fråga om Rahmns avlöning å indragningsstaten.
Statskontoret har slutligen hemställt, att förslag till riksdagen
måtte i enlighet med vad sålunda av ämbetsverket anförts avlåtas till
riksdagen.
yttrande.
Då föredragande departementschefen i förutnämnda proposition Departements
nr 3 till innevarande års riksdag förordat, att registratorn i sjöförsvars- chefenB
departementet Elis Rahmn, vilken den 22 december 1892 utnämndes
till innehavare av registratorsbefattningen, skulle vid försvarsdepartementets
trädande i verksamhet den 1 juli 1920 överföras å allmänna
indragningsstaten, var detta närmast föranlett därav, att Rahmn redan
den 16 juli 1921 inträder i pensionsåldern och alltså, därest han skulle
överföras å försvarsdepartementets övergångsstat, endast under föga
mer än ett år komme att kvarstå å denna stat med tjänstgöringsskyldighet
i nämnda departement. Härvid torde jag få tillägga, att
Rahmn under den tid, han beklätt registratorstjänsten i sjöförsvarsdepartementet,
nästan uteslutande varit upptagen med registratorsgöromål,
varför det med hänsyn även till hans ålder torde möta svårigheter
att bereda honom lämplig sysselsättning i det nya försvarsdepartementet.
Jag anser mig alltså nu böra tillstyrka, att Rahmn
den 1 juli 1920 uppföres å allmänna indragningsstaten.
6
Katigt. Maj:ts Proposition Nr 125.
Beträffande de villkor och bestämmelser, som i samband därmed
böra stadgas, har jag icke något att erinra mot statskontorets i sådant
hänseende avgivna förslag.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen besluta,
att registratorn i sjöförsvarsdepartementet Elis Rahmn skall den
1 juli 1920 uppföras å allmänna indragningsstaten, med rätt för honom
att uppbära de avlöningsförmåner å tillhopa 6,913 kronor 55 öre, för
år räknat, av vilka han vid överflyttningen är i åtnjutande, därvid beträffande
dyrtidstillägg åt Rahmn skall, så länge han innehar berörda
avlöningsförmåner, gälla vad om dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst vid överflyttningen är eller därefter må bliva stadgat,
dock med skyldighet för Rahmn ej mindre att, i händelse han efter
överflyttningen till indragningsstaten erhåller annan ordinarie befattning
å rikets, riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna
å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med
de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten
överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas
mot de senare svarande avdrag, än även att, när han, kvarstående å
indragningsstaten, uppnått 65 levnadsår, från och med månaden näst
därefter åtnöjas med pension å indragningsstat, motsvarande den del
av de till honom å indragningsstaten utgående avlöningsförmåner, som
är att hänföra till lön och ålderstillägg, eller 3,500 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av den lydelse, en vid detta protokoll fogad bilaga
utvisar.
Ur protokollet:
Henning öhman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1920.